Överklagande ingett den 23 juni 2021 av EUIPO av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 april 2021 i mål T-579/19, The KaiKai Company Jaeger Wichmann GbR mot EUIPO

(Mål C-382/21 P)

(2022/C 64/08)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: D. Hanf, D. Gája, E. Markakis och V. Ruzek)

Övrig part i målet: The KaiKai Company Jaeger Wichmann GbR

Klagandens yrkanden

EUIPO yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades den 14 april 2021, The KaiKai Company Jaeger Wichmann/EUIPO (Gymnastik- och sportartiklar), T-579/19, EU:T:2021:186;

—	ogilla klagandens överklagande i första instans mot det överklagade beslutet, meddelat av den tredje överklagandenämnden i ärende R 573/2019-3, och

—	förplikta klaganden i första instans att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för EUIPO i målet vid tribunalen och i målet vid domstolen.

Grunder och huvudargument

EUIPO har till stöd för sitt överklagande åberopat en rättslig grund, nämligen att tribunalen åsidosatt artikel 41.1 i förordning (EG) nr 6/2001. (1) Denna grund aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten i den mening som avses i artikel 58a tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

Tribunalen har i den överklagade domen åsidosatt artikel 41.1 i förordning nr 6/2002 i det att tribunalen – i strid med vad som klart och tydligt föreskrivs i denna bestämmelse – konstaterat att nämnda bestämmelse inte reglerar (lacuna legis) det fall då prioritet för en registrerad gemenskapsformgivning grundas på ett äldre ”patent”.

Tribunalen har därmed åsidosatt det klara och tydliga val som gjorts av unionslagstiftaren i denna bestämmelse att undanta patent som grund för prioritetsanspråk avseende registrerade gemenskapsformgivningar och att begränsa sådana anspråk till att endast avse äldre nyttighetsmodeller.

Tribunalen har vidare i den överklagade domen åsidosatt artikel 41.1 i förordning nr 6/2002 i det att tribunalen ersatt det uttryckliga och uttömmande regelverk som föreskrivs däri genom direkt hänvisning till artikel 4 i Pariskonventionen. (2) Det därigenom nödvändiga erkännandet att regelverket i nämnda artikel 4 har direkt effekt strider mot fast rättspraxis från domstolen, nämligen att varken Pariskonventionen eller TRIPS-avtalet (3) kan skapa rättigheter som kan åberopas av enskilda vid unionsdomstolar med åberopande av unionsrätten.

Tribunalen har slutligen i den överklagade domen åsidosatt artikel 41.1 i förordning nr 6/2002 i det att tribunalen ersatt det uttryckliga och uttömmande regelverk som föreskrivs däri genom en felaktig tolkning av artikel 4 i Pariskonventionen. I denna konvention finns inte någon rättslig grund för tribunalens konstaterande att prioritetsanspråk avseende en registrerad gemenskapsformgivning kan grundas på ett patent inom prioritetsanspråksfristen på tolv månader.

Syftet med de i den överklagade domen åsidosatta grundläggande principerna om förhållandet mellan internationell rätt och unionsrätten är bland annat att skydda den institutionella jämvikten och autonomin i unionens rättsordning och dessa principer har en viktig och grundläggande betydelse för unionens rättsordning. Den överklagade domen har verkningar inte bara med avseende på frågan om prioritetsanspråk för registrering av immaterialrätter, utan den är även ett prejudikat för alla de områden som regleras inom TRIPS-avtalet.

Prövningstillstånd

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) beslutade den 10 december 2021 att meddela prövningstillstånd för överklagandet.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om skydd av gemenskapsformgivningar (EGT L 3, 2002, s. 1).

(2)  Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, undertecknad i Paris (Frankrike) den 20 mars 1883, senast reviderad i Stockholm (Sverige) den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11851, s. 305) (nedan kallad Pariskonventionen).

(3)  Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (EGT L 336, 1994, s. 214) (nedan kallat TRIPS-avtalet).