—

Sökanden gör gällande att kommissionen i det angripna beslutet hänvisat till de rättsliga och avskräckande verkningarna av att en överträdelse konstaterats till stöd för att det funnits ett berättigat intresse, trots att det inte rörde sig om en invändning mot sökanden som denne hade möjlighet att på ett meningsfullt sätt bemöta.

—

för det fall det ska anses ha funnits ett berättigat intresse (vilket sökanden bestrider) av att konstatera en överträdelse gentemot sökanden, angav kommissionen inte tillräckliga skäl för utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i samband med detta konstaterande.

—

Kommissionen har utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning i strid med proportionalitetsprincipen eftersom det omtvistade beslutet inte var nödvändigt för att uppnå målet att effektivt tillämpa konkurrenslagstiftningen och att nackdelarna för sökanden av ett konstaterande av en överträdelse var oproportionerliga i förhållande till detta syfte.

—

överskred sina befogenheter genom att förordna om att överträdelsen skulle upphöra och förbjuda dess återupptagande, under omständigheter där överträdelsen hade upphört,

—

tillämpade en omvänd bevisbörda, i strid med oskuldspresumtionen, i den mån den utövade sina befogenheter för att den inte kunde vara säker på att överträdelsen hade upphört,

—

gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att dra slutsatsen att överträdelsen från sökandens sida och/eller som helhet inte hade upphört, och/eller

—

agerade oproportionerligt, eftersom det varken var nödvändigt eller lämpligt för kommissionen att utöva sina befogenheter för att förhindra att sökanden bröt mot konkurrenslagstiftningen.