9.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/59

(1)

Efter att ha mottagit klagomål och marknadsinformation delgav myndigheten den 31 oktober 2013 de norska myndigheterna påståenden om statligt stöd vad gäller finansieringen av den nya fotbollsarenan i Sandefjord (dokument nr 686574). I samma skrivelse begärde myndigheten upplysningar om den påstådda stödåtgärden, vilka de norska myndigheterna lämnade den 29 november 2013 (dokument nr 691773 och 691774).

(2)

Myndigheten begärde ytterligare upplysningar från de norska myndigheterna den 16 januari 2014 (dokument nr 694963), vilka lämnades den 14 februari 2014 (dokument nr 699518).

(3)

På grundval av den tillgängliga informationen antog myndigheten den 22 oktober 2014 beslut nr 444/14/KOL om att inleda det formella granskningsförfarandet med avseende på stöd till förmån för Sandefjord Fotball AS och uppmanade de norska myndigheterna att lämna synpunkter. I beslutet som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 januari 2015 uppmanades berörda parter att lämna synpunkter inom en månad från dagen för offentliggörandet.

(4)

De norska myndigheterna beviljades en förlängning av tidsfristen för synpunkter till och med den 23 december 2014, då de också lämnade synpunkter (dokument nr 733899-733901). Myndigheten mottog inte några ytterligare synpunkter.

(5)

Klubben Sandefjord Fotball är en förening som bildades 1998 på grundval av ett samarbetsavtal mellan de två största fotbollsklubbarna i Sandefjordsområdet, nämligen Sandefjord Ballklubb och IL Runar. Syftet med samarbetet var att skapa ett professionellt fotbollslag i Sandefjord som skulle kunna nå den högsta norska divisionen.

(6)

Sandefjord Fotball AS är ett aktiebolag som driver det professionella elitlaget (1). Samarbetet mellan klubben Sandefjord Fotball och Sandefjord Fotball AS grundas på det norska fotbollsförbundets krav. Klubben har dessutom ett amatörlag och ett juniorlag. Den anordnar också sommarskolor i fotboll och regionala fotbollsturneringar för unga amatörspelare.

(7)

Sandefjord Fotballs elitlag använde fram till 2007 den kommunägda arenan i Bugårdsparken för träning och matcher. Den arenan uppfyllde emellertid inte det norska fotbollsförbundets krav för klubbar som spelar i den högsta divisionen. En uppgradering av den befintliga arenan beräknades kosta cirka 40 miljoner norska kronor, vilket Sandefjords kommun inte ville betala.

(8)

Sandefjords kommun och Sandefjord Fotball AS diskuterade under 2005 möjligheten att bygga en ny arena. Kommunen åtog sig att tillhandahålla den nödvändiga marken och Sandefjord Fotball AS att finansiera och driva arenan.

(9)

Kommunen förvärvade flera tomter belägna i Pindsle för totalt cirka 3,7 miljoner norska kronor. Vid den tidpunkten var marken enligt detaljplanen jordbruksmark. Enligt kommunens beslut av den 6 september 2005 om att förvärva tomterna skulle detaljplanen ändras och marken användas för kommersiell verksamhet och för byggandet av en arena. I den nya detaljplanen delades marken upp i två delar: tomt 152/96 detaljplanerades både för en arena och för kommersiell verksamhet, medan tomt 152/97 detaljplanerades för kommersiell verksamhet. Genom ett avtal som tecknades den 28 november 2006 överläts sedan de båda tomterna till två dotterbolag som var helägda av Sandefjord Fotball AS: tomt 152/96 till Sandefjord Fotball Stadion AS och tomt 152/97 till Sandefjord Fotball Næring AS.

(10)

Enligt avtalet var Sandefjord Fotball AS ansvarig för att organisera den nödvändiga finansieringen för att bygga arenan. Projektets byggkostnader uppskattades till 110 miljoner norska kronor. Sandefjord Fotball AS skulle bidra med 70 miljoner norska kronor från bland annat sina egna medel, utomstående investerare och försäljning av namnsponsring samt ta ett lån för att täcka resterande 40 miljoner norska kronor. Sandefjord Fotball AS:s bidrag skulle delvis komma från försäljningen av den mark som var avsedd för kommersiell verksamhet (tomt 152/97) till Pindsle Property AS.

(11)

Förutom byggandet av arenan innehöll avtalet även ett antal ytterligare skyldigheter. Sandefjord Fotball AS gick särskilt med på att utföra vägarbeten vid arenan och att täcka kostnaderna i samband med att den gamla arenan togs ur bruk, inklusive reparationer.

(12)

Strax efter det att avtalet hade undertecknats förvärvade Pindsle Property AS för 40 miljoner norska kronor aktierna i Sandefjord Fotballs Næring AS, som ägde tomt 152/97. Ingen värdering av företaget gjordes före försäljningen.

(13)

Den nya arenan stod färdig i juli 2007 till en sammanlagd byggkostnad på 110 miljoner norska kronor (2). Utöver fotbollsplan och läktare omfattar den ett antal andra anläggningar såsom löpbana, gym och möteslokaler. Dessa hyrs ut kostnadsfritt till andra organisationer (i huvudsak sådana som sysslar med amatöridrott).

(14)

Under 2009 fick Sandefjord Fotball AS ekonomiska problem. Klubben beslutade att anskaffa medel genom att sälja Sandefjord Fotball Stadion AS (det företag som ägde arenan och intilliggande fastigheter på tomt 152/96) till Pindsle Property AS. Den här gången krävdes enligt norsk lag en företagsvärdering utförd av tredje part, eftersom flera personer hade styrelseposter och aktier i både företaget och Pindsle Property AS.

(15)

Enligt expertrapporten av den 6 april 2009 värderades Sandefjord Fotball Stadion AS till 14–16 miljoner norska kronor. Den 9 juni 2009 såldes företaget för 15 miljoner norska kronor.

(16)

Den 22 oktober 2014 utfärdade myndigheten beslut nr 444/14/KOL om att inleda det formella granskningsförfarandet med avseende på stöd till förmån för Sandefjord Fotball AS.

(17)

I beslutet drog myndigheten den preliminära slutsatsen att överlåtelsen av mark till Sandefjord Fotball AS utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. I synnerhet ansåg myndigheten att överlåtelsen skedde till priser under marknadsvärdet, både för tomt 152/96 (avsedd för både en arena och kommersiell verksamhet) och för tomt 152/97 (avsedd för kommersiell verksamhet).

(18)

Eftersom de norska myndigheterna inte hade kommenterat bedömningen av stödets förenlighet med EES-avtalet, ansåg myndigheten att det rådde tvivel om åtgärdens förenlighet med EES-avtalet.

(19)

De norska myndigheterna lämnade synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet genom en skrivelse av den 23 december 2014 (dokument nr 733899–733901).

(20)

I sina synpunkter hävdar de norska myndigheterna att överlåtelsen av mark från Sandefjords kommun till Sandefjord Fotball AS inte utgjorde något statligt stöd eftersom den inte gav någon fördel till den påstådda stödmottagaren.

(21)

De norska myndigheterna hävdar särskilt att marknadsvärdet på den berörda marken var negativt vid tidpunkten för transaktionen, vilket de har styrkt med en expertvärdering av den 5 februari 2014. De främsta orsakerna till det påstådda negativa värdet på marken är att Sandefjord Fotball AS (enligt villkoren för marköverlåtelsen och detaljplanebestämmelserna) var tvingade att bygga en fotbollsarena som en del av transaktionen och att kostnaden för arenabygget översteg markens värde.

(22)

Enligt de norska myndigheterna kan skyldigheten att bygga en arena ses som en ”särskild förpliktelse” i linje med del V punkt 2.2 c i myndighetens riktlinjer för inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader (nedan kallade riktlinjer för försäljning av mark) (3).

(23)

När det gäller beloppet på det påstådda statliga stödet anser de norska myndigheterna att om myndigheten skulle finna att den berörda marken hade ett positivt marknadsvärde skulle detta värde vara mycket begränsat.

(24)

De norska myndigheterna förklarar att jordbruksmark omfattas av ett särskilt skydd i Norge. Försäljning av jordbruksmark och/eller en ändring av dess användningsområde omfattas av strikta kontroller av regionala jordbruksnämnder. I fråga om den berörda marken godkände den behöriga jordbruksnämnden förslaget till detaljplan enbart baserat på det allmänna intresset för att bygga en arena. Det skulle inte ha varit möjligt för en exploatör att förvärva marken för enbart kommersiell verksamhet. Därför kan principen om den marknadsekonomiska investeraren inte tillämpas på överlåtelsen av mark. De norska myndigheterna anser i stället att marknadsvärderingen bör baseras på priset på jordbruksmark, vilket var den enda realistiska alternativa användningen.

(25)

Vad gäller värdet på marken som var avsedd för kommersiell verksamhet (tomt 152/97) hävdar de norska myndigheterna att Pindsle Property AS (det företag som förvärvade Sandefjord Fotballs Næring AS för 40 miljoner norska kronor) betalade mer än marknadspriset. Som stöd för detta hänvisar de till värderingsrapporten (bilaga 11 till dokument nr 699518), där det framgår att tomt 152/97 hade ett marknadsvärde på ca 15 miljoner norska kronor (4). Värderingen baseras på det genomsnittliga priset för mark som enligt detaljplanen var avsedd för kommersiell verksamhet i Pindsleområdet vid tidpunkten för transaktionen.

(26)

Vidare hävdar de norska myndigheterna att ett antal avdrag måste under alla omständigheter göras för att beräkna stödbeloppet. Dessa avdrag följer av vissa skyldigheter som Sandefjord Fotball AS åtog sig gentemot kommunen enligt avtalet av den 28 november 2006: i) 2,6 miljoner norska kronor för renoveringen av den gamla arenan, ii) 400 000 norska kronor för utbytet av strålkastare i den gamla arenan, iii) 1,5 miljoner norska kronor för anläggandet av en allmän gångväg, och iv) 5 miljoner norska kronor för anläggandet av en rondell och ett övergångsställe. I avtalet angavs således att Sandefjord Fotball AS skulle tillhandahålla kommunen tjänster för totalt 9,5 miljoner norska kronor (enligt uppskattningar vid den tidpunkten) (5).

(27)

De norska myndigheterna hävdar att om myndigheten ansåg att det fanns ett inslag av statligt stöd i den berörda transaktionen bör det stödet förklaras förenligt med EES-avtalet enligt artikel 61.3 c i avtalet.

(28)

De norska myndigheterna framhäver att främjandet av idrott, inklusive byggandet av idrottsinfrastruktur, utgör ett mål av gemensamt intresse. De hävdar dessutom att statligt stöd i detta fall är nödvändigt och ett lämpligt instrument.

(29)

De norska myndigheterna förklarar särskilt att det fanns ett behov av en ny arena i Sandefjord. De pekar på det höga användartrycket på den befintliga kommunala arenan, som vid den tidpunkten användes av Sandefjord Fotball och andra lag. Dessutom krävdes en modernare arena för att uppfylla det norska fotbollsförbundets licenskrav på Sandefjord Fotballs elitlag (som hade ett tillfälligt undantag) för att få stanna kvar i den högsta norska divisionen.

(30)

Sandefjords kommun undersökte möjligheten att uppgradera den befintliga arenan, vilket dock inte skulle ha löst problemet med kapacitetsbrist. Att bygga en ny arena skulle däremot lösa både problemet med kapacitetsbrist och med licenskrav, och dessutom skapa en fotbollsarena för hela Vestfold fylke. Såsom framgår av tabellen nedan används den nya arenan av flera olika klubbar. Den gamla kommunala arenan har dessutom renoverats (finansierat av Sandefjord Fotball AS) och används i dag till fullo av lokala idrottsklubbar (friidrott och fotboll), skolor och allmänheten. Detta visar också att det fanns ett behov av en ny arena i Sandefjord och att det var lämpligt med ett statligt stöd. Dessutom skulle en uppgradering av den befintliga arenan ha krävt en investering av kommunen på omkring 40 miljoner norska kronor och det hade inte varit möjligt att attrahera privata medel.

(31)

De norska myndigheterna hävdar också att stöd skulle vara proportionerligt. Framförallt har de pekat på det faktum att merparten av investeringskostnaderna för den nya arenan finansierades av Sandefjord Fotball AS, som bidrog till byggkostnaderna med det högsta möjliga beloppet från sina egna medel och banklån. Detta egna bidrag garanterade att stödet begränsades till ett minimum.

(32)

De norska myndigheterna framhåller också att icke-ekonomisk social verksamhet och amatöridrottsverksamhet har möjliggjorts genom arenabygget. Den befintliga kommunala arenan är nu helt tillgänglig för amatöridrott. Dessutom används den nya arenan regelbundet för olika amatöridrottsverksamheter och sociala verksamheter, bland annat skolarrangemang.

(33)

För att illustrera detta har de norska myndigheterna lämnat in följande sammanfattning med uppskattningar av hur mycket olika användare årligen utnyttjade arenan under 2007–2014.

(34)

Dessutom använder närliggande skolor och flera friidrottsklubbar löpbanan under vardagarna. Skolorna använder också arenan under sina friluftsdagar.

(35)

Den icke-professionella användningen av arenan är således över 50 procent. Den främsta begränsningen för att ytterligare öka den icke-professionella användningen är naturgräsplanens återhämtningsförmåga (7). Det professionella laget har företräde till arenans fotbollsplan för hemmamatcher och för träning. Inomhusutrymmena (t.ex. omklädningsrum och kontorslokaler) kan användas under hela året av alla organisationer.

(36)

Som framgår av tabellen betalar de flesta icke-professionella användarna av arenan inte någon hyra. Elitlaget betalar däremot en årlig hyra på 3 miljoner norska kronor plus 20 procent av biljettförsäljningen för att använda arenan. De norska myndigheterna anser att den här summan motsvarar marknadshyran eftersom liknande lag betalar en timhyra på omkring 2 000–5 000 norska kronor, vilket sammanslaget ger en årlig hyra som är lägre än 3 miljoner norska kronor. De norska myndigheterna anser därför att Sandefjord Fotballs elitlag inte åtnjuter någon fördel i förhållande till sina konkurrenter vad gäller hyran för användningen av arenan.

(37)

De norska myndigheterna framhåller dessutom att all påverkan på handeln och konkurrensen skulle vara mycket begränsad på grund av klubbens lokala karaktär. Biljetter till hemmamatcher säljs i allmänhet endast lokalt och till anhängare av besökande norska lag. Inkomsterna från kioskförsäljning under matcherna varierar mellan 600 000 och 1 miljon norska kronor per år. När det gäller varor med lagets logotyp är marknaden till största delen begränsad till anhängare i Vestfold fylke. Det finns ingen konkurrens mellan klubbarna i fråga om dessa produkter. Arenans namn har sålts till Komplett.no, som är en webbaffär för elektronik baserad i Sandefjord. Endast lokala företag annonserar på arenan.

(38)

Även vad gäller marknaden för spelare är påverkan på handeln och konkurrensen begränsad. Sandefjord Fotball AS:s handel med spelare är mycket begränsad och involverar endast andra norska klubbar. Exempelvis har handeln med spelare under 2011–2013 endast lett till inkomster på 1,35 miljoner norska kronor och kostnader på 860 000 norska kronor.

(39)

I fråga om tv-rättigheter förklarade de norska myndigheterna att dessa administreras centralt av det norska fotbollsförbundet. Storleken på en klubbs andel av intäkterna beror på dess placering i de två högsta norska divisionerna. Eftersom det inte finns något verkligt intresse för norsk fotboll utanför Norge har dessa tv-rättigheter inte någon faktisk påverkan på handeln och konkurrensen.

(40)

Om inte annat föreskrivs i EES-avtalet gäller enligt artikel 61.1 i det avtalet att stöd som ges av EG-medlemsstater, Eftastater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med det avtalet i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

(41)

Detta innebär att en åtgärd utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet om den kumulativt uppfyller följande villkor: åtgärden beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel, den ger ett företag en selektiv ekonomisk fördel och den riskerar att påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna och att snedvrida konkurrensen.

(42)

För att utgöra statligt stöd måste en åtgärd beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel. Med stat avses i detta sammanhang inte bara den centrala statsmakten utan alla nivåer inom den offentliga förvaltningen (inbegripet kommuner) samt offentliga företag (8).

(43)

Den berörda marken förvärvades av Sandefjords kommun och överläts därefter till två dotterbolag till Sandefjord Fotball AS. Myndigheten drar därför slutsatsen att överlåtelsen av mark omfattar statliga medel.

(44)

Enligt väletablerad rättspraxis är företag enheter som bedriver ekonomisk verksamhet oavsett deras rättsliga status och sätt att finansiera verksamheten (9). Ekonomisk verksamhet utgörs av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en marknad (10).

(45)

Sandefjord Fotball AS är en professionell fotbollsklubb organiserad som ett privat företag. Klubben är aktiv inom flera områden, inklusive transfermarknaden för spelare samt marknaderna för biljettförsäljning, tv-rättigheter, klubbmemorabilia och sponsorer.

(46)

Myndigheten drar därför slutsatsen att Sandefjord Fotball AS utgör ett företag i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet.

(47)

En överlåtelse av mark till ett företag kan ge en ekonomisk fördel, särskilt om det sker till ett pris som ligger under marknadspriset.

(48)

En överlåtelse av statliga medel utgör inte statligt stöd om den utförs enligt normala marknadsvillkor och därmed inte ger en fördel för ett företag (11). Detta är känt som principen om den marknadsekonomiska investeraren.

(49)

Vid tidpunkten för överlåtelsen till Sandefjord Fotball AS var tomt 152/96 detaljplanelagd för en fotbollsarena och kommersiell verksamhet. Därför måste varje byggprojekt på tomten innehålla en arena för att få byggnadslov. Eftersom kostnaderna för byggandet av arenan översteg det potentiella värdet av marken hävdar de norska myndigheterna att marknadspriset på tomt 152/96 var noll, eller till och med negativt.

(50)

Myndigheten noterar att skyldigheter enligt detaljplanen kan påverka marknadspriset på mark. Skyldigheten att bygga en fotbollsarena kan dock inte minska marknadspriset till noll, i synnerhet inte vid en transaktion som syftar till att bistå en fotbollsklubb vid byggandet av en ny arena (12).

(51)

Dessutom hänvisar myndigheten till punkt 2.2 d i sina riktlinjer för försäljning av mark där det anges att i princip bör ”marknadsvärdet under en period om åtminstone tre år efter förvärvet inte fastställas till ett belopp som ligger under de ursprungliga kostnaderna (13), såvida den oberoende värderingsmannen inte särskilt fastslagit en allmän nedgång i marknadspriserna för fastigheter på den berörda marknaden”. I det aktuella fallet förvärvade Sandefjords kommun marken som senare delades upp i tomterna 152/96 och 152/97 för 3,7 miljoner norska kronor. Myndigheten noterar att överlåtelsen av mark till Sandefjord Fotball AS skedde till ett pris som ligger under kommunens förvärvspris.

(52)

Mot bakgrund av detta drar myndigheten slutsatsen att överlåtelsen av tomt 152/96 gav en ekonomisk fördel till Sandefjord Fotball AS.

(53)

Tomt 152/97 var detaljplanelagd för kommersiell verksamhet vid tidpunkten för överlåtelsen till Sandefjord Fotball AS. De norska myndigheterna hävdar att överlåtelsen av tomt 152/97 bör bedömas inom ramen för avtalet av den 28 november 2006, enligt vilket fotbollsklubben ska bygga arenan i utbyte mot marken. Med tanke på att de beräknade byggkostnaderna för arenan översteg markens värde kunde överlåtelsen inte resultera i beviljandet av en ekonomisk fördel.

(54)

Myndigheten noterar att tomt 152/97 är avsedd för kommersiell verksamhet. Enligt detaljplanen finns det således ingen skyldighet att bygga en arena på denna tomt. Vid tidpunkten för överlåtelsen till Sandefjord Fotball AS fanns det inte heller någon bindande begränsning på grund av att tomten tidigare varit detaljplanelagd som jordbruksmark. Endast genom avtalet av den 28 november 2006 åläggs Sandefjord Fotball AS att organisera och finansiera byggandet av arenan. Det är det enda rättsliga instrument som föreskriver att tomt 152/97 skulle säljas för att finansiera en del av byggkostnaderna.

(55)

Myndigheten anser att en marknadsekonomisk aktör som säljer mark inte skulle ha föreskrivit sådana villkor rörande byggandet eller finansieringen av en arena. Myndigheten kan därför inte godta argumentet att avtalsförhållandet mellan överlåtelsen av tomt 152/97 till Sandefjord Fotball AS och byggandet av arenan bör beaktas vid bedömningen av om det föreligger en ekonomisk fördel.

(56)

Myndigheten noterar dessutom att Sandefjord Fotball AS strax efter överlåtelsen sålde sina aktier i Sandefjord Fotball Næring AS (ägaren av tomt 152/97) till Pindsle Property AS för 40 miljoner norska kronor. Denna försäljning tyder på att den berörda marken hade ett ekonomiskt värde.

(57)

Mot bakgrund av detta drar myndigheten slutsatsen att överlåtelsen av tomt 152/97 gav en ekonomisk fördel till Sandefjord Fotball AS.

(58)

Det påstådda statliga stödet härrör från en transaktion mellan Sandefjords kommun och Sandefjord Fotball AS. Stödet utgör en selektiv åtgärd i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet eftersom det endast berör ett särskilt företag.

(59)

Enligt rättspraxis avseende påverkan på handeln och snedvridning av konkurrensen behöver myndigheten inte ”styrka att stödet faktiskt påverkar handeln […] och snedvrider konkurrensen, utan endast att det kan ha en sådan inverkan” (14).

(60)

Endast det faktum att ett stöd stärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom EES är tillräckligt för att dra slutsatsen att åtgärden riskerar att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet (15).

(61)

Sandefjord Fotballs elitlag spelade i den högsta norska divisionen 2006 och hade möjlighet att kvalificera sig till europeiska mästerskap. Dessutom har professionella fotbollsklubbar ekonomisk verksamhet inom flera andra områden än deltagande i fotbollsturneringar, t.ex. transfermarknaden för professionella spelare, reklam, sponsring, marknadsföring och medierättigheter. Stöd till en professionell fotbollsklubb kan således potentiellt stärka dess ställning inom dessa områden, av vilka de flesta kan omfatta flera EES-länder. Sandefjord Fotball AS var vid den tidpunkten aktiv på transfermarknaden för spelare, viket de fortfarande är, och de kan värva spelare från andra EES-länder.

(62)

Myndigheten drar därför slutsatsen att åtgärden riskerar att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet.

(63)

Mot bakgrund av detta konstaterar myndigheten att åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(64)

När det gäller tomt 152/96 erkänner myndigheten att skyldigheten att bygga en arena enligt detaljplanen minskar marknadsvärdet på marken (16). Emellertid är ett marknadspris på noll euro inte motiverat i detta fall (se skäl 50). Enligt punkt 2.2 d i myndighetens riktlinjer för försäljning av mark borde Sandefjords kommun åtminstone ha sålt marken till ett pris som täcker dess egna förvärvskostnader. På grundval av detta anser myndigheten att stödbeloppet avseende denna tomt uppgår till 1,9 miljoner norska kronor (17).

(65)

När det gäller tomt 152/97 noterar myndigheten att Sandefjord Fotball AS sålde sina aktier i Sandefjord Fotball Næring AS (ägaren av tomt 152/97) till Pindsle Property AS för 40 miljoner norska kronor. Pindsle Property AS är ett privat företag och ingick inte i samma koncern som Sandefjord Fotball AS vid tidpunkten för transaktionen. Försäljningen skedde därmed mellan två oberoende företag (18). Myndigheten har inte tagit emot några övertygande bevis för att denna transaktion inte skedde till marknadspris. Myndigheten anser därför att den utgör den bästa tillgängliga indikationen på marknadsvärdet på tomt 152/97.

(66)

Mot bakgrund av detta konstaterar myndigheten att det sammanlagda marknadsvärdet på den mark som överlåtits till Sandefjord Fotball AS uppgick till 41,9 miljoner norska kronor vid tidpunkten för transaktionen. Enligt avtalet av den 28 november 2006 åtog sig dock Sandefjord Fotball AS även flera skyldigheter i fråga om arbeten gentemot Sandefjords kommun. Enligt skäl 26 var den uppskattade totalkostnaden för dessa skyldigheter 9,5 miljoner norska kronor vid tidpunkten för avtalet. De norska myndigheterna har förklarat att om inte avtalsvillkoren hade funnits, skulle kommunen själv ha utfört dessa arbeten. Följaktligen godtar myndigheten att denna kostnad (enligt uppskattningarna vid tidpunkten för avtalet) bör dras av från stödbeloppet.

(67)

Myndigheten drar därför slutsatsen att det totala stödet till Sandefjord Fotball AS uppgick till 32,4 miljoner norska kronor.

(68)

Enligt del I artikel 1.3 i protokoll 3 ska Eftas övervakningsmyndighet underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Staten i fråga får inte genomföra åtgärderna förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

(69)

Myndigheten har inte tagit emot någon förhandsanmälan om överlåtelsen av den berörda marken. Myndigheten drar därför slutsatsen att de norska myndigheterna inte har fullgjort sina skyldigheter enligt del I artikel 1.3 i protokoll 3.

(70)

Enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet kan stöd för att underlätta utvecklingen av vissa ekonomiska verksamheter eller vissa ekonomiska områden anses vara förenligt med EES-avtalet om det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(71)

Myndigheten konstaterar att den inte ännu har utfärdat några riktlinjer om statligt stöd för byggandet av idrottsinfrastruktur. Åtgärden kommer därför att bedömas direkt enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(72)

I linje med praxis vid den tidpunkt då stödet beviljades baseras myndighetens bedömning på följande:

(73)

Dessa frågor kommer att behandlas i de följande punkterna.

(74)

För det första noterar myndigheten att främjandet av idrott inte direkt omnämns i EES-avtalet som ett gemensamt mål. Emellertid kan främjandet av idrott betraktas som en del av främjandet av utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor samt socialpolitik. Närmare samarbete på dessa områden anses vara ett mål för EES, vilket framför allt fastställs i artiklarna 1 och 78 i EES-avtalet. Formerna för det närmare samarbetet definieras ytterligare i protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna. Artikel 4 i detta protokoll har rubriken Education, training, youth and sport (utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott) och där anges till exempel att de avtalsslutande parterna ska delta i det europeiska året för utbildning genom idrott 2004. Detta visar på den nära kopplingen mellan främjandet av idrott och de mål som anges i EES-avtalet.

(75)

Denna tolkning stämmer överens med Europeiska kommissionens strategi. I Europeiska unionen nämns främjandet av idrott uttryckligen i artikel 165 i EUF-fördraget, som infördes genom Lissabonfördraget. Kommissionen erkände även före Lissabonfördraget de särskilda förhållanden som kännetecknar den roll som idrott, baserad på frivilligt arbete, spelar i det europeiska samhället för hälsa, utbildning, social integration och kultur. Sedan Lissabonfördraget har främjandet av idrott också erkänts som något som bidrar till Europa 2020-strategins övergripande mål genom att förbättra anställningsbarhet och rörlighet, särskilt genom åtgärder som främjar social delaktighet inom och genom idrott, utbildning och yrkesutbildning.

(76)

Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten slutsatsen att främjandet av utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor genom idrott utgör ett mål av gemensamt intresse. Myndigheten noterar dessutom att finansieringen av idrottsinfrastruktur även kan omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen om vissa villkor är uppfyllda. Detta ger ytterligare belägg för att främjandet av idrott, inklusive byggandet av idrottsinfrastruktur, utgör ett mål av gemensamt intresse.

(77)

För att bedöma om statligt stöd är effektivt för att uppnå det fastställda målet av gemensamt intresse måste först myndigheten undersöka och definiera själva problemet. Statligt stöd bör inriktas på situationer där stöd kan åstadkomma en konkret förbättring som marknaden inte klarar på egen hand. Den föreslagna stödåtgärden måste dessutom vara ett lämpligt instrument med hänsyn till det fastställda målet av gemensamt intresse.

(78)

Tillhandahållandet av fotbollsarenor i Norge är ett erkänt marknadsmisslyckande i form av en avsaknad av kommersiella investeringar i arenor, vilket beror på att sådana investeringar är olönsamma eftersom intäkterna inte täcker investeringskostnaderna (19).

(79)

Vidare har de norska myndigheterna visat på ett verkligt behov av en ny fotbollsarena i Sandefjord. Detta styrks av kapacitetsbristen i den befintliga kommunala arenan vid tidpunkten för åtgärden och faktumet att den gamla arenan inte längre uppfyllde det norska fotbollsförbundets licenskrav. Med tanke på att arenainfrastruktur är en olönsam investering krävdes statligt stöd för att få till stånd investeringen.

(80)

Mot bakgrund av detta drar myndigheten slutsatsen att statligt stöd var ett lämpligt instrument.

(81)

Myndigheten kan endast förklara statligt stöd förenligt med EES-avtalet om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt uppstår om stödet förmår stödmottagaren att ändra sitt beteende genom att främja det fastställda målet av gemensamt intresse, och stödmottagaren inte skulle ha ändrat sitt beteende utan stödet.

(82)

Inledningsvis konstaterar myndigheten att byggandet av arenan inte hade inletts före överlåtelsen av den berörda marken.

(83)

Dessutom framgår det av de norska myndigheternas upplysningar att Sandefjord Fotball AS inte skulle kunnat finansiera byggandet av arenan utan statligt stöd, eftersom klubben varken hade ekonomiska resurser eller möjlighet att låna tillräckliga medel för att täcka underskottet. Storleken på klubbens egna finansiella bidrag till arenabygget tangerade redan gränsen för vad som var möjligt (20).

(84)

Mot bakgrund av detta drar myndigheten slutsatsen att stödåtgärden hade en stimulanseffekt.

(85)

Statligt stöd anses vara proportionellt om stödbeloppet är begränsat till det minimum som krävs för att uppnå det fastställda målet av gemensamt intresse. Myndigheten grundar i allmänhet sin bedömning av proportionaliteten på begreppen stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer.

(86)

Såsom anges i skäl 67 uppgår det beviljade stödbeloppet till Sandefjord Fotball AS till 32,4 miljoner norska kronor. I syfte att bedöma stödnivån måste detta belopp sättas i förhållande till de stödberättigande investeringskostnaderna. Myndigheten anser att de utgifter som Sandefjord Fotball AS ådragit sig gentemot Sandefjords kommun och som har dragits av från stödbeloppet (se skäl 66) inte kan utgöra en del av de stödberättigande kostnaderna. Den totala investeringskostnaden på 110 miljoner norska kronor måste därför minskas med 9,5 miljoner norska kronor. De stödberättigande investeringskostnaderna uppgår därför till 100,5 miljoner norska kronor, vilket motsvarar en stödnivå på 32 procent. Myndigheten konstaterar att denna stödnivå är ganska låg och att resten av investeringen finansierades av stödmottagaren, Sandefjord Fotball AS.

(87)

Stödnivå måste dock även bedömas mot bakgrund av de sociala fördelarna med arenainfrastrukturen. Enligt avsnitt I.5.3 används arenan inom en mängd olika icke-professionella användningsområden av ett flertal användare, inklusive amatöridrottslag och skolor. Dessa icke-ekonomiska användningsområden motsvarar totalt mer än 50 procent av den totala användningen av arenan.

(88)

Myndigheten konstaterar vidare att arenainfrastrukturen i viss mån är multifunktionell eftersom den består av en fotbollsarena, en löpbana, ett gym och ett antal andra inomhusutrymmen. Detta ökar möjligheterna att använda arenan för icke-ekonomiska ändamål. Myndigheten noterar också att elitlaget betalar marknadshyra för användningen av arenan (se även avsnitt II.3.5), medan amatörklubbar och andra icke-kommersiella användare får använda arenan gratis. Detta understryker ytterligare arenans sociala bidrag till samhället.

(89)

Mot bakgrund av detta drar myndigheten slutsatsen att stödåtgärden är proportionerlig.

(90)

För att stödet ska vara förenligt med EES-avtalet måste de negativa effekterna av stödåtgärden när det gäller snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan avtalsparterna vara begränsade och uppvägas av de positiva effekterna i form av bidrag till målet av gemensamt intresse.

(91)

Inledningsvis noterar myndigheten att arenan som finansierades av det berörda statliga stödet främst har en lokal och regional inriktning. Syftet med infrastrukturen är inte att locka till sig internationella evenemang, och den är inte heller avsedd att i stor utsträckning utnyttjas av andra kommersiella användare än Sandefjord Fotballs AS:s elitlag.

(92)

Elitlaget betalar hyra för användningen av arenan. De nuvarande hyresvillkoren baseras på förhandlingar med arenans privata ägare. Således kan man anta att hyran motsvarar marknadsvillkor. Detta bekräftas dessutom av den jämförelse med de typiska arenahyror som andra klubbar betalar och som de norska myndigheterna har lämnat (se skäl 36).

(93)

Myndigheten konstaterar också att stödnivån är låg och att Sandefjord Fotball AS:s motsvarande bidrag till investeringskostnaderna ytterligare minskar risken för snedvridning.

(94)

Sandefjord Fotball AS:s ekonomiska verksamhet har endast en mycket begränsad påverkan på handeln och konkurrensen inom EES på grund av klubbens lokala karaktär. Dess biljettförsäljnings-, marknadsförings-, sponsrings- och reklamverksamhet är i första hand inriktad på det lokala samhället och Vestfold fylke. Klubbens aktivitet på spelarmarknaden är också mycket begränsad och inriktad på Norge. Sandefjord Fotball AS har inte heller någon direkt inverkan på försäljningen av tv-rättigheter som administreras centralt av det norska fotbollsförbundet och de får under alla omständigheter endast mycket begränsade inkomster från dem.

(95)

Myndigheten drar därför slutsatsen att den eventuella snedvridningen av konkurrensen och handeln som orsakas av stödet är begränsad.

(96)

På grundval av ovanstående bedömning har myndigheten gjort en avvägning mellan de positiva och negativa effekterna av den anmälda åtgärden. Myndigheten drar slutsatsen att den snedvridning av konkurrensen som följer av stödåtgärden inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(97)

Mot bakgrund av de norska myndigheternas upplysningar konstaterar myndigheten att överlåtelsen av mark utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Myndigheten har dragit slutsatsen att stödet är förenligt med EES-avtalet.