Europeiska unionens C 190/24 j

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/1

DOMSTOLEN

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

av den 10 juni 2004

i mål C-454/01: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (1)

(Direktiv 96/59/EG - Avfallshantering - Bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler)

(2004/C 190/01)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-454/01, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av G. zur Hausen, i egenskap av ombud, mot Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av W.-D. Plessing och R. Stüwe, båda i egenskap av ombud, angående en talan om fastställelse av att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte utarbeta eller i varje fall inte inom den föreskrivna tidsfristen underrätta kommissionen om sådana planer som föreskrivs i artikel 11.1 första strecksatsen i rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) (EGT L 243, s. 31), har domstolen, andra avdelningen, sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans (referent) samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, F. Macken och N. Colneric; generaladvokat: C. Stix-Hackl; justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 10 juni 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) genom att inte inom föreskriven tid utarbeta en sådan plan som föreskrivs i artikel 11.1 första strecksatsen i detta direktiv.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 17, 19.1.2002

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/1

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 10 juni 2004

i mål C-87/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 85/337/EEG - Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt - Projektet Lotto zero)

(2004/C 190/02)

Rättegångsspråk: Italienska

I mål C-87/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Van Beek och R. Amorosi) mot Italienska Republiken (ombud: M. Masella Ducci Teri), angående en talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.2 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), genom att regionen Abruzzerna inte har kontrollerat om det för projektet att anlägga en kringfartsled utanför staden Teramo (Italien) (kallat Lotto zero – Variante, tra Teramo e Giulianova, alla strada statale SS 80), som ingår bland de projekttyper som anges i bilaga 2 till nämnda direktiv, krävdes en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med artiklarna 5–10 i detta direktiv, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna A. Rosas (referent), A. La Pergola, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts, den 10 juni 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.2 i rådets direktiv 85/337 av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, genom att regionen Abruzzerna inte har kontrollerat om det för projektet att anlägga en kringfartsled utanför staden Teramo (kallat Lotto zero – Variante, tra Teramo e Giulianova, alla strada statale SS 80), som ingår bland de projekttyper som anges i bilaga 2 till direktiv 85/337, krävdes en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med artiklarna 5–10 i detta direktiv.

2)	Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 109, 4.5.2002.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/2

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

av den 10 juni 2004

i mål C-168/02 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof): Rudolf Kronhofer mot Marianne Maier, Christian Möller, Wirich Hofius, Zeki Karan (1)

(Brysselkonventionen - Artikel 5.3 - Behörighet i mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden - Ort där skadan inträffade - Förmögenhetsskada som lidits när kapital placerats i en annan konventionsstat)

(2004/C 190/03)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolen, andra avdelningen (avdelningsordföranden C. W. A. Timmermans samt domarna J.-P. Puissochet, J. N. Cunha Rodrigues (referent), R. Schintgen och N. Colneric; generaladvokat: P. Léger; justitiesekreterare: H. von Holstein), har den 10 juni 2004 avkunnat dom i mål C-168/02, angående en begäran enligt protokollet av den 3 juni 1971 angående domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, från Oberster Gerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Rudolf Kronhofer och Marianne Maier, Christian Möller, Wirich Hofius, Zeki Karan, angående tolkningen av artikel 5.3 i den ovannämnda konventionen av den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och – i ändrad lydelse – s. 77; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 26), enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 43) och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde (EGT C 15, 1997, s. 1). Domslutet i denna dom har följande lydelse:

Artikel 5.3 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde, enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde, skall tolkas så, att uttrycket ”den ort där skadan inträffade” inte avser den ort där käranden har sitt hemvist och ”huvuddelen av sin förmögenhet” av det enda skälet att käranden har lidit ekonomisk skada där till följd av en förmögenhetsförlust som har inträffat och som han har lidit i en annan konventionsstat.

(1) EGT C 169 av den 13 juli 2002.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/2

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

av den 8 juni 2004

i mål C-220/02 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof): Österreichischer Gewerksachaftsbund, Gewerkschaft der Privatangestellten mot Wirtschaftskammer Österreich (1)

(Principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare - Begreppet lön - Tillgodoräknande av fullgjorda perioder av militärtjänstgöring vid beräkningen av avgångsvederlag - Möjlighet att jämföra arbetstagare som fullgör militärtjänstgöring och kvinnliga arbetstagare som efter sin mammaledighet tar ut föräldraledighet som inte tillgodoräknas vid beräkningen av avgångsvederlag)

(2004/C 190/04)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolen, stora avdelningen (sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas, J.-P. Puissochet (referent) och J.N. Cunha Rodrigues, samt domarna R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr och R. Silva de Lapuerta; generaladvokat: J. Kokott; justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein) har den 8 juni 2004 avkunnat dom i mål C-220/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Oberster Gerichtshof (Österrike) att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Österreichischer Gewerksachaftsbund, Gewerkschaft der Provatangestellten mot Wirtschaftskammer Österreich, angående tolkningen av artikel 141 EG och artikel 1 i rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19). Domslutet i denna dom har följande lydelse:

En förmån för personer som genomför militärtjänstgöring eller sådan obligatorisk vapenfri tjänst som ersätter denna tjänstgöring, vilken frivilligt kan förlängas, som består i att denna tjänstgöringsperiod tillgodoräknas vid beräkningen av avgångsvederlag som de senare kan få rätt till, skall anses utgöra lön i den mening som avses i artikel 141 EG.

Det strider inte mot artikel 141 EG och rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män, att perioder av militärtjänstgöring eller vapenfri tjänst, som till största delen fullgörs av män, men inte föräldraledighet, som till största delen tas ut av kvinnor, tillgodoräknas som anställningstid vid beräkningen av avgångsvederlag.

(1) EGT C 202 av den 24.8.2002

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/3

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

av den 10 juni 2004

i mål C-333/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (1)

(Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva direktiv 98/50/EG - Företagsöverlåtelse - Skydd för arbetstagares rättigheter)

(2004/C 190/05)

Rättegångsspråk: franska

Domstolen, tredje avdelningen (A. Rosas, tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, samt domarna R. Schintgen och N. Colneric (referent); generaladvokat: L.A. Geelhoed; justitiesekreterare: R. Grass), har den 10 juni 2004 avkunnat dom i mål C-333/03: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M.-J. Jonczy) mot Storhertigdömet Luxemburg (ombud: S. Schreiner) angående fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 om ändring av direktiv 77/187/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 201, s. 88) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte meddela kommissionen sådana åtgärder. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 om ändring av direktiv 77/187/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 213 av den 6.9.2003

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/3

Talan mot Konungariket Danmark väckt den 23 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-150/04)

(2004/C 190/06)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 23 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Danmark. Sökanden företräds av R. Lyal och S. Tams, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Kommissionen yrkar att domstolen skall

fastställa att Konungariket Danmark har åsidosatt sina gemenskapsrättsliga skyldigheter enligt artiklarna 39, 43, 49 och 56 EG genom att anta och vidmakthålla bestämmelser om livförsäkring och pensionsförsäkring enligt vilka rätten att göra avdrag för inbetalningar från den beskattningsbara inkomsten och rätten till skattekredit för sådana inbetalningar (artiklarna 18 och 19 i pensionsbeskatningsloven) endast är tillämplig i fråga om inbetalningar som gjorts för avtal som slutits med pensionsinstitut som har sitt säte i Danmark, medan några sådana skattefördelar inte medges för inbetalningar som gjorts med stöd av avtal som ingåtts med pensionsinstitut som har sitt säte i en annan medlemsstat (artiklarna 53 och 53 B),

2.	förplikta Konungariket Danmark att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Danska bestämmelser om rätt att göra avdrag från den beskattningsbara inkomsten för inbetalningar som gjorts enligt ett livförsäkrings- eller pensionsförsäkringsavtal strider mot EG-fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster, fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet och den fria rörligheten för kapital och kan inte motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset i den mening som avses i domstolens rättspraxis.

Fri rörlighet för tjänster (artikel 49 EG)

Avsaknaden av rätt till avdrag och skattekredit för inbetalningar som gjorts till utländska pensionssystem avskräcker försäkringstagare med hemvist i Danmark att bidra till pensionssystem hos pensionsinstitut som har sitt säte i andra medlemsstater än Danmark. Utländska pensionsinstitut kan de facto inte erbjuda sina tjänster på den danska marknaden. Kravet på etablering i Danmark utgör därför ett hinder mot friheten att tillhandahålla tjänster i Danmark från andra medlemsstater.

Den fria rörligheten för arbetstagare och etableringsfriheten (artiklarna 39 och 43 EG)

Danska bestämmelser vari föreskrivs att inbetalningar till utländska pensionssystem inte ger rätt till avdrag från den beskattningsbara inkomsten påverkar särskilt migrerande arbetstagare och självständiga näringsidkare från andra medlemsstater. Arbetstagare och självständiga näringsidkare som flyttar till Danmark och som bidrar till pensionssystem i andra medlemsstater är tvungna att ansluta sig till nya pensionssystem hos pensionsinstitut som har sitt säte i Danmark för att vara berättigade till samma skattemässiga förmåner som arbetstagare som bidrar till pensionssystem i Danmark.

Den fria rörligheten för kapital (artikel 56 EG)

Kravet att pensionsinstituten skall ha sitt säte i Danmark för att försäkringstagarna skall komma i åtnjutande av skatteförmånerna avskräcker dessa från att ingå avtal om pensionsförsäkring med pensionsinstitut med säte i andra medlemsstater. De danska bestämmelserna utgör därför ett hinder för den fria rörlighet av kapital i form av betalningar till och från pensionssystem.

Effektiv skattekontroll

—	Tvingande hänsyn till allmänintresset

Den danska regeringens argument beträffande nödvändigheten att säkerställa en effektiv skattekontroll berättigar inte de danska avdragsreglerna vilka utgör hinder för ovannämnda friheter. Bestämmelserna strider mot proportionalitetsprincipen, eftersom skattekontroll och förebyggande av skatteflykt kan uppnås genom andra åtgärder som är mindre ingripande än de danska bestämmelserna om till exempel skyldighet för den skattskyldige att inkomma med styrkande handlingar för att ha rätt till avdrag eller samarbetet med skattemyndigheterna i andra medlemsstater i enlighet med rådets direktiv av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (1).

—	Skattesystemets inre sammanhang

Det inre sammanhanget skall föreligga i förhållande till den skattskyldige och det skall finnas ett nära samband mellan rätten till avdrag för de inbetalda beloppen och beskattningen av utbetalda belopp.

Domstolen har i sin rättspraxis fastställt att skattesystemets inre sammanhang förutsätter att en medlemsstat, som beviljar avdrag från den beskattningsbara inkomsten för inbetalningar som gjorts till ett pensionssystem i en annan medlemsstat, skall kunna beskatta de belopp som utbetalts från pensionssystemet.

Kommissionen anser att symmetrin är otillräcklig mellan den skattemässiga behandlingen av inbetalningar till respektive utbetalningar från nationella och utländska pensionssystem, eftersom de medför att inbetalningar till nationella pensionssystem ger rätt till avdrag från den beskattningsbara inkomsten eller till en skattekredit samt beskattning av utbetalda belopp medan sådan avdragsrätt inte föreligger i fråga om utländska system där utbetalda belopp inte beskattas.

Den skatteförmån som gäller för pensionssystem i nationella pensionsinstitut består först och främst av undantag från skatteplikt på belopp motsvarande de inbetalda beloppen. Skattebefrielsen medför att pensionssystem i nationella pensionsinstitut blir särskilt attraktiva även om de belopp som utbetalas beskattas. Det faktum att det föreligger symmetri i beskattningen kompenserar inte avsaknaden av denna skatteförmån för utländska pensionssystem.

Konungariket Danmark bör låta att pensionssystem som upprättats av pensionsinstitut i andra medlemsstater omfattas av samma skatteförmåner som nationella pensionssystem. Det är endast för det fall Danmark inte har behörighet att beskatta sådana pensionsutbetalningar som det är relevant att beakta skattesystemets inre sammanhang. Danmark kan emellertid beskatta samtliga pensionsutbetalningar till försäkringstagare med hemvist i Danmark oavsett om pensionssystemet är inrättat i Danmark eller utomlands. Danmark förlorar denna rätt endast om försäkringstagaren flyttar sitt hemvist till en annan medlemsstat.

Kommissionen anser dessutom att kravet på inre samband i det danska skattesystemet inte har styrkts, eftersom Danmark har slutit konventioner med en rad länder i syfte att förhindra dubbelbeskattning vilka innebär att skattesystemets inre sammanhang inte är styrkt i förhållande till den skattskyldige genom ett direkt samband mellan avdraget för gjorda inbetalningar och beskattningen av utbetalda belopp.

Dubbelbeskattningsavtal som följer OECDs modellavtal garanterar att pensionsutbetalningar inte beskattas av både den stat där försäkringstagaren har sitt hemvist och den stat där pensionsinstitutet har sitt säte. I dessa avtal föreskrivs att utbetalningar från pensionsinstitut endast får beskattas i den stat där pensionstagaren har sitt hemvist. Avtalen medför att Danmark har avstått sin rätt att beskatta utbetalningar som görs av pensionsinstitut med säte i Danmark. Detta gäller oavsett om inbetalningarna till dessa institut har gett rätt till avdrag från den beskattningsbara inkomsten eller ej. Omvänt kan Danmark beskatta alla utbetalningar som görs från pensionsinstitut till försäkringstagare med hemvist i Danmark även om inbetalningarna gjorts i en fördragsslutande stat.

I andra dubbelbeskattningsavtal föreskrivs att försäkringstagare kan göra avdrag från sin beskattningsbara inkomst för inbetalningar till utländska pensionssystem. Personer som flyttar till Danmark från ett av dessa länder kan således fortsätta att betala till pensionssystemet i ursprungslandet och göra avdrag för dessa inbetalningar från den beskattningsbara inkomsten i Danmark. Avdragsbestämmelserna i dessa avtal visar att de danska bestämmelserna om avsaknad av avdragsrätt för inbetalningar till utländska pensionssystem inte är konsekventa.

(1) EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1 s. 64.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione, femte civilrättsliga avdelningen av den 18 februari 2004 i målet mellan Ministero dell'Economia e delle Finanze samt Agenzia delle Entrate och FCE Bank plc

(mål C-210/04)

(2004/C 190/09)

Corte Suprema di Cassazione, femte civilrättsliga avdelningen, begär genom beslut av den 18 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 12 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Ministero dell'Economia e delle Finanze samt Agenzia delle Entrate och FCE Bank plc beträffande följande frågor:

”a)

Skall artiklarna 2.1 och 9.1 i sjätte direktivet tolkas så att filialen till ett bolag, som är etablerat i en annan stat (inom eller utanför Europeiska unionen), vilken är rörelsedrivande, skall anses utgöra ett självständigt subjekt, vilket innebär att ett rättsförhållande kan föreligga mellan de två enheterna som medför att de tjänster som bolaget tillhandahåller filialen är skattepliktiga? Kan kriteriet om arm's length enligt artikel 7.2 och 7.3 i OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet och i avtalet av den 21 oktober 1988 mellan Italien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland tillämpas för en sådan bedömning? Kan ett rättsförhållande föreligga om det förekommer ett cost sharing agreement avseende tillhandahållande av tjänster till filialen? Om så är fallet, vilka villkor skall vara uppfyllda för att det skall anses föreligga ett sådant rättsförhållande? Skall begreppet rättsförhållande tolkas utifrån nationell rätt eller utifrån gemenskapsrätten?

Kan interndebitering av filialen för kostnader för sådana tjänster anses utgöra ersättning för de tillhandahållna tjänsterna i den mening som avses i artikel 2 i sjätte direktivet, oaktat hur stor del av kostnaden som debiteras filialen och huruvida det görs ett påslag för vinst, och, i så fall, i vilken omfattning?

Är det förenligt med etableringsrätten enligt artikel 43 EG att tillämpa en nationell förvaltningspraxis enligt vilken tjänster som ett företag tillhandahåller sin filial är skattepliktiga när företaget är etablerat i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen än filialen – trots att tillhandahållande av tjänster mellan ett företag och dess filialer i princip är undantagna från mervärdesskatteplikt på grund av att mottagaren inte är ett självständigt subjekt och det följaktligen inte kan föreligga ett rättsförhållande mellan enheterna?”

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/6

Europeiska gemenskapernas kommission har den 19 maj 2004 väckt talan mot Republiken Italien

(mål C-214/04)

(2004/C 190/11)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 19 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av Ulrich Wölker och Antonio Aresu, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.3 i förordning (EG) nr 2037/2000 (1) av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, genom att bibehålla lagstiftning genom vilken användning av klorfluorkolväten i brandskyddsanläggningar är tillåten utöver de gränser och villkor som anges i denna förordning,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att de undantag som avses i dekret av den 3 oktober 2001 av Ministro dell'ambiente e della tutela del territorio är tillämpliga på förhållanden som inte omfattas av undantaget i förordning nr 2037/2000 och att dessa undantags tillämpningsområde således är betydligt mer omfattande än vad som medges i samma förordning. I den mån som det i de italienska bestämmelserna föreskrivs att det är tillåtet att använda klorfluorkolväten i brandskyddsanläggningar i sådana fall som inte har godtagits i förordning nr 2037/2000, är dessa bestämmelser inte förenliga med gemenskapsrätten.

(1) EGT L 244, 29.9.2000, s. 1.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/7

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Østre Landsret av den 14 maj 2004 i målet mellan Marius Pedersen A/S mot Miljøstyrelsen

(mål C-215/04)

(2004/C 190/12)

Østre Landsret begär genom beslut av den 14 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 21 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Marius Pedersen A/S och Miljøstyrelsen beträffande följande frågor:

Skall begreppet ”om detta inte är tillämpligt” i artikel 2 g ii i förordning nr 259/93 (1) tolkas så, att en godkänd insamlare inte automatiskt kan vara anmälare av export av avfall för återvinning?

För det fall denna fråga besvaras jakande, ställs följande fråga. Enligt vilka kriterier kan en godkänd insamlare vara anmälare av export av avfall för återvinning?

Kan detta kriterium vara antingen att avfallsproducenten är okänd eller att det är fråga om så många avfallsproducenter vars enskilda bidrag är så obetydliga att det vore orimligt att var och en av dem skulle anmäla exporten av avfallet?

Är det enligt artikel 7.2 jämförd med särskilt artikel 7.4 a första och andra strecksatsen i förordning nr 259/93 tillåtet för de behöriga myndigheterna i avsändarlandet att framställa invändningar mot en konkret ansökan om tillstånd till export av avfall för återvinning om anmälaren inte lagt fram uppgifter om att destinationsanläggningens behandling av det aktuella avfallet i miljömässigt hänseende ligger på samma nivå som krävs enligt nationella bestämmelser i avsändarlandet?

3.	Skall artikel 6.5 första stycket i förordning nr 259/93 tolkas så, att upplysningskravet rörande avfallets sammansättning kan uppfyllas genom att anmälaren anger att det endast är fråga om avfall av en konkret angiven art, exempelvis ”elektronikskrot”?

Skall artikel 7.1 och 7.2 i förordning nr 259/93 tolkas så, att fristen i artikel 7.2 börjar löpa när den behöriga destinationsmyndigheten har sänt en bekräftelse, oavsett att den behöriga avsändarmyndigheten anser att den inte erhållit alla de uppgifter som anges i artikel 6.5?

För det fall denna fråga besvaras nekande, ställs följande fråga. Vilka uppgifter skall en anmälan innehålla för att den i artikel 7.2 föreskrivna fristen om 30 dagar skall börja löpa?

För det fall svarsfristen om 30 dagar har löpt ut, innebär det att myndigheten inte får framställa ytterligare invändningar eller begära ytterligare uppgifter?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 12, s. 43).

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/8

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione (Sezione Quinta Civile) av den 23 mars 2004 i målet mellan Ministero dell'Economia e delle Finanze och Cassa di Risparmio di Firenze SpA, Fondazione Cassa di Risparmio di San Miniato samt Cassa di Risparmio di San Miniato SpA

(mål C-222/04)

(2004/C 190/14)

Corte Suprema di Cassazione begär genom beslut av den 23 mars 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 28 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Ministero dell'Economia e delle Finanze och Cassa di Risparmio di Firenze SpA, Fondazione Cassa di Risparmio di San Miniato samt Cassa di Risparmio di San Miniato SpA beträffande följande frågor:

Är de gemenskapsrättsliga konkurrensbestämmelserna tillämpliga på ett antal rättssubjekt (så kallade bankstiftelser), som har bildats på grundval av lag nr 218 av år 1990 och av lagstiftningsdekret nr 356 av år 1990 med efterföljande ändringar för att inneha aktier som ger kontroll i bolag som bedriver bankverksamhet och för att förvalta dessa aktier, varvid de kontrollerade bolagen utgör en relativt stor andel av de på marknaden verksamma aktörerna och vinsten från dessa bolag utdelas till de förstnämnda rättssubjekten – även när dessa anförtros uppgifter med samhällsnyttiga ändamål? Skall mot bakgrund av de bestämmelser som införts genom lagstiftningsdekret nr 153 av år 1999, möjligheten för dessa organ att använda inkomsterna från avyttringen av sådana aktier för förvärv och förvaltning av ett betydande antal aktier i andra bolag, även bankbolag, och även aktier som ger kontroll i andra bolag än bankbolag, för olika ändamål, bland andra att främja systemets ekonomiska utveckling, även anses utgöra näringsverksamhet vid tillämpning av de gemenskapsrättsliga konkurrensbestämmelserna?

Skall dessa organ, följaktligen, – enligt de bestämmelser som återfinns i lag nr 218 av år 1990 och i lagstiftningsdekret nr 356 av år 1990 med efterföljande ändringar, samt i reformen som avses i lag nr 461 av år 1998 och lagstiftningsdekret nr 153 av år 1999 – anses omfattas av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på området för statligt stöd (artiklarna 87 EG och 88 EG), såvitt gäller de för dem förmånliga skattebestämmelserna?

c)	Utgör, vid ett jakande svar på föregående fråga, de bestämmelser om skattelättnad avseende den utdelning som erhålls, vilka är omtvistade i förevarande fall, statligt stöd i enlighet med artikel 87 EG?

Är, vid ett jakande svar på fråga b, kommissionens beslut av den 22 augusti 2002 (1), i vilket det fastslogs att bestämmelserna om statligt stöd inte är tillämpliga på bankstiftelser, giltigt, med beaktande av de frågor som uppkommit beträffande lagenlighet och huruvida det är bristfälligt motiverat i förevarande mål?

Skall, oavsett huruvida bestämmelserna om statligt stöd är tillämpliga, fastställandet av förmånligare skattebestämmelser beträffande utdelning av vinst från de mottagande bankbolagen, vilka uteslutande är nationella bolag, som kontrolleras av stiftelserna, vilka erhåller vinsterna, eller från företag i vilka aktier förvärvats med hjälp av inkomsten från avyttringen av aktier i mottagande bankbolag, anses utgöra en särbehandling av de företag i vilka aktier innehas i förhållande till övriga företag på den relevanta marknaden, och innebär det ett åsidosättande av principerna om etableringsfrihet och fri rörlighet för kapital, enligt artiklarna 12 EG, 43 EG och följande artiklar samt artikel 56 EG och följande artiklar?

(1) EGT L 55, 1.3.2003, s. 56.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/9

Talan mot Republiken Finland väckt den 1 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-225/04)

(2004/C 190/15)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 1 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av M. Huttunen och K. Simonsson, med delgivningsadress i Luxemburg.

Kommissionen yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/106/EG av den 19 december 2001 om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller genom att i vart fall inte underrätta kommissionen härom, och

2.	förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 22 juli 2003.

(1) EGT L 19, av den 22.1.2002, s. 17.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/9

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio (Sezione I bis) av den 22 april 2004 i målet mellan bolaget ”La Cascina” Coop.a.r.l, och Zilch s.r.l, å ena sidan, och Ministero della Difesa, Ministero dell'Economia e delle Finanze och Pedus Service P. Dussmann m.fl., å andra sidan

(mål C-226/04)

(2004/C 190/16)

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio – Sezione I bis – begär genom beslut av den 22 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 2 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan bolaget ”La Cascina” Coop.a.r.l, och Zilch s.r.l, å ena sidan, och Ministero della Difesa, Ministero dell'Economia e delle Finanze och Pedus Service P. Dussmann m.fl., å andra sidan, beträffande följande frågor:

Skall artikel 29 första stycket e och f i direktiv 92/50/EEG, (1) såvitt avser de ovannämnda bestämmelserna, tolkas så, att när gemenskapslagstiftaren använder uttrycket ”inte har fullgjort sina skyldigheter att erlägga socialförsäkringsavgifter enligt lagstiftningen i det land där han är etablerad eller i det land där den upphandlande myndigheten finns” eller uttrycket ”inte har fullgjort sin skyldighet att erlägga skatter enligt lagstiftningen i det land där den upphandlande myndigheten finns”, så var avsikten att dessa uttryck – enbart och uteslutande – skulle syfta på den omständigheten att det berörda företaget – vid utgången av fristen för att inge en ansökan om att få delta i en offentlig upphandling (eller i vart fall innan kontraktet tilldelas) – fullgjort dessa skyldigheter genom att erlägga full betalning i tid?

Skall den italienska genomförandebestämmelsen (artikel 12 d och e i lagstiftningsdekret nr 157 av den 17 mars 1995) – i vilken det, till skillnad från ovannämnda gemenskapsbestämmelse, föreskrivs att företag som ”inte uppfyller kraven avseende betalning av socialförsäkringsavgifter enligt italiensk lagstiftning eller lagstiftningen i den stat där företaget är etablerat” eller som ”inte uppfyller kraven avseende betalning av skatter och avgifter enligt italiensk lagstiftning eller lagstiftningen i den stat där företaget är etablerat” får uteslutas från deltagande i upphandlingar – tolkas enbart med hänvisning till att de åligganden som följer av dessa krav inte har fullgjorts – vilket kan kontrolleras vid den tidpunkt som angetts ovan (vid utgången av fristen för att inge en ansökan om att få delta i upphandlingen eller vid en tidpunkt som omedelbart föregår tilldelningen, även provisoriskt, av kontraktet) – varvid det saknar betydelse om företagets ställning senare ”rättas till”?

Skall det tvärtom (för det fall den nationella bestämmelsen, mot bakgrund av vad som angetts i punkt 2 ovan, inte anses vara förenlig med gemenskapsbestämmelsens syfte och funktion) anses att den nationella lagstiftaren, med hänsyn till de begränsningar som gäller för den vid genomförandet av gemenskapsbestämmelserna i det aktuella direktivet, har rätt att införa en möjlighet att tillåta företag delta i upphandlingen som visserligen inte ”uppfyller kraven” vid utgången av fristen för att inge en ansökan om att få delta i upphandlingen men som styrker att de kan rätta till sin ställning (och har vidtagit åtgärder i det syftet) innan kontraktet tilldelas?

För det fall den tolkning som avses i punkt 3 ovan skall anses kunna tillämpas – och därigenom möjliggör införandet av mer flexibla regler än vad som skulle tillåtas vid en strängare tolkning av gemenskapslagstiftarens begrepp ”fullgörande” av skyldigheter – skall då dessa regler anses stå i strid med grundläggande gemenskapsrättsliga principer, såsom principen om likabehandling av alla medborgare i unionen eller – enbart såvitt avser offentliga upphandlingar – principen om säkerställande av likvärdiga villkor för alla företag som har ansökt om att få delta i upphandlingarna?

(1) EGT L 209, 24.7.1992, s. 1.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/10

Överklagande, ingivet den 2 juni 2004 av Marie-Luise Lindorfter, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 18 mars 2004 i mål T-204/01: M.-L. Lindorfer mot Europeiska unionens råd

(mål C-227/04 P)

(2004/C 190/17)

Marie-Luise Lindorfer har den 2 juni 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 18 mars 2004 i mål T-204/01: M.-L. Lindorfer mot Europeiska unionens råd. Klaganden företräds av G. Vandersanden och L. Levi.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 18 mars 2004 i mål T-204/01,

—	och följaktligen bifalla klagandens yrkanden i första instans och därigenom

—

ogiltigförklara svarandens beslut av den 3 november 2000 att fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall beaktas vid överförandet av pensionsrättigheter som förvärvats i Österrike före det att klaganden påbörjade sin tjänst vid Europeiska gemenskaperna till fem år, fem månader och åtta dagar, och i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara Europeiska unionens råds beslut av den 31 maj 2001 att avslå klagandens begäran om omprövning av den 2 februari 2001,

—	förplikta svaranden att på grundval av en ny rättslig grund besluta om ett nytt rättsenligt fastställande av de pensionsgrundande tjänsteår som skall beaktas för klagandens gemenskapspension till följd av dennes överförande av pensionsrättigheter som förvärvats i Österrike,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader i såväl första instans som i domstolen.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har åsidosatt artikel 141 EG, artikel 10.4 b i de allmänna tillämpningsföreskrifterna (1), icke-diskrimineringsprincipen och motiveringsskyldigheten.

Rådet har genom att anse att detta hade rätt att i omräkningsformeln beakta försäkringstekniska faktorer som är kopplade till den berördes ålder och kön åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen och särskilt likabehandlingen av kvinnor och män. Förstainstansrätten har godtagit en formel för att räkna om de rättigheter som förvärvats i ett första – nationellt – pensionssystem till rättigheter i gemenskapernas system där faktorer tillämpas som tar hänsyn till arbetstagarens kön och som behandlar kvinnliga arbetstagare mindre förmånligt med hänvisning till budgetskäl. Förstainstansrätten har vidare åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att inte besvara klagandens argument som syftar till att visa att budgetbalansen inte skulle påverkas av att en försäkringsteknisk faktor beaktas vid omräkningen av pensionsgrundande tjänsteår i gemenskapens pensionssystem.

Förstainstansrätten prövade inte huruvida det med giltig verkan kunde föreligga två varianter, vilka var och en var avsedda att verkställa artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna men på olika sätt, varvid dels datumet för överföringen av pensionsrättigheterna, dels datumet då tjänstemannen blev fast anställd beaktades. Genom att endast koncentrera sig på tjänstemannens grundlön vid pensioneringen och genom att inte även beakta antalet pensionsgrundande tjänsteår, har förstainstansrätten inte besvarat klagandens argument och åsidosatt motiveringsskyldigheten.

Förstainstansrätten har gjort en felaktig bedömning av dessa omständigheter och särskilt de exempel som har framförts av klaganden. Även om det antas att de olika nationella valutornas fluktuationer beror på orsaker som ligger utanför gemenskapernas kontroll, medför detta inte att gemenskapen inte är skyldig att säkerställa att principen om icke-diskriminering efterlevs, och synnerhet gentemot sin personal. I förevarande fall skall gemenskaperna i enlighet med denna princip ange de regler som skall gälla för att överföra pensionsrättigheter som förvärvats inom ramen för en nationell pensionskassa till gemenskapens pensionssystem. Detta innebär bland annat att rådet inte får tillämpa växlingskurser som inte är förenliga med icke-diskrimineringsprincipen. Det har fastställts att så är fallet. De pensionsgrundande tjänsteår som har överförts från en nationell pensionskassa skiljer sig inte åt, i förhållande till icke-diskrimineringsprincipen, oberoende av om de kommer från ett land med så kallad ”svag valuta” eller från ett land med så kallad ”stark valuta”. Förstainstansrätten har vidare konstaterat att behandlingen av dessa pensionsgrundande tjänsteår varierade beroende på från vilket land de kom, varvid överföringar från länder med ”svag valuta” erhöll en förmånligare behandling. Slutligen har förstainstansrätten inte prövat, och a fortiori inte visat, på vilket sätt denna skillnad i behandling var objektivt motiverad. Det förhållandet att denna skillnad i behandling berodde på omständigheter som låg utanför gemenskapernas kontroll gör det inte berättigat, eftersom det är rådet som har beslutat att dessa två varianter skall förekomma och det är även rådet som har angivit på vilka de skall tillämpas.

(1) Rådets beslut av den 13 juli 1992 om fastställande av allmänna tillämpningsföreskrifter för tillämpning av artikel 11.1 och 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och upphävande av kapitel IV och V i rådets beslut av den 26 januari 1970 i ändrad lydelse enligt rådets beslut av den 19 december 1994.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/11

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio (Sezione I bis) av den 22 april 2004 i målet mellan Consorzio G.f.M., å ena sidan, och Ministero della Difesa och bolaget Coop.a.r.l. ”La Cascina” och Zilch s.r.l., å andra sidan

(mål C-228/04)

(2004/C 190/18)

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio – Sezione I bis – begär genom beslut av den 22 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 2 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Consorzio G.f.M., å ena sidan, och Ministero della Difesa och bolaget Coop.a.r.l. ”La Cascina” och Zilch s.r.l., å andra sidan, beträffande följande frågor:

(1) EGT L 209, 24.7.1992, s. 1.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/11

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg, väckt den 7 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-236/04)

(2004/C 190/19)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 7 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av M. Shotter, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 18 i tillträdesdirektivet, artikel 18 i auktorisationsdirektivet, artikel 28 i ramdirektivet och artikel 38 i direktivet om samhällsomfattande tjänster genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa:

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (1),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet) (2),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) (3),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (4),

eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

2.	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument.

Den föreskrivna fristen för införlivande av direktivet löpte ut den 24 juli 2003.

(1) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.

(2) EGT L 108, 24.4.2002, s. 21.

(3) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

(4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/12

Talan mot Republiken Frankrike väckt den 7 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-238/04)

(2004/C 190/20)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 7 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Frankrike. Sökanden företräds av O. Beynet och A. Whelan, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (1) och artikel 249 (tidigare artikel 189) tredje stycket i fördraget genom att inte på ett korrekt sätt införliva artiklarna 1 och 2.3 i det direktivet i dess lydelse enligt direktiv 95/51/EG (2) och 96/19/EG (3)

2.	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den franska rättsordningen är svårförenlig med gemenskapens rättsordning om villkoren för tillstånd till tillhandahållande av telekommunikationstjänster från kabeldistributörer.

Med avseende på tillhandahållande av telefonitjänster har i fransk lagstiftning införts en skyldighet att samråda med kommuner eller kommunförbund innan tillstånd ges att tillhandahålla telefonitjänster via kabelnät. På grund av denna skyldighet uppkommer ett flertal problem med avseende på artikel 2.3 i direktiv 90/388, ändrat genom direktiv 96/19/EG, nämligen bristen på insyn i samrådsförfarandet, kommunernas oproportionerligt stora utrymme för skönsmässig bedömning när de formulerar sina yttranden, den relativa osäkerheten med avseende på huruvida förfarandet är objektivt med hänsyn till det samband som finns mellan vissa kommuner och operatörer, den diskriminering förfarandet innebär eftersom inte tillämpas på andra som tillhandahåller telekommunikationstjänster och risken för att olika kabeloperatörer diskrimineras.

De bestämmelser som innebär att kabeloperatörerna är skyldiga att systematiskt informera alla kommuner där de upprättar sina nät medför att operatörerna har en förpliktelse som går utöver vad som följer av de allmänna regler om frihet att tillhandahålla tjänster som är tillämpliga på andra teletjänstoperatörer. Eftersom skillnaden i behandling inte är befogad med hänsyn till några objektiva hänsyn är de franska reglerna diskriminerande i detta avseende och strider mot artikel 1 jämförd med artikel 2.3 i direktiv 90/388/EEG i dess lydelse enligt direktiv 95/51/EG och 96/19/EG.

(1) EGT L 192, 24.7.1990, s. 10–16; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221.

(2) Kommissionens direktiv 95/51/EG av den 18 oktober 1995 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på avskaffande av begränsningarna för användning av kabeltelevisionsnät för tillhandahållande av redan avreglerade teletjänster (EGT L 256 , 26.10.1995, s. 49).

(3) Kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaderna för teletjänster

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/13

Talan mot Konungariket Belgien, väckt den 8 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-240/04)

(2004/C 190/21)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Belgien. Sökanden företräds av M. Shotter, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (1),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet) (2),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) (3),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (4),

eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

2.	Förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument.

Den föreskrivna fristen för införlivande av direktivet löpte ut den 24 juli 2003.

(1) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.

(2) EGT L 108, 24.4.2002, s. 21.

(3) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

(4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/13

Överklagande, ingivet den 9 juni 2004 av M., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 21 april 2004 i mål T-172/01: M mot Europeiska gemenskapernas domstol

(mål C-243/04 P)

(2004/C 190/22)

M. har den 9 juni 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 21 april 2004 i mål T-172/01: M. mot Europeiska gemenskapernas domstol. Klaganden företräds av H. Tagaras, avocat.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	ta upp överklagandet till sakprövning och bifalla det,

—	upphäva den överklagade domen och finna att hon har rätt till efterlevandepension enligt artikel 27 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna vid förstainstansrätten samt rättegångskostnaderna vid överklagandet.

Grunder och huvudargument

Den överklagade domen är behäftad med rättegångsfel enligt artikel 58 i domstolens stadga, samt åsidosätter gemenskapsrätten i den mening som avses i samma bestämmelse. Sökanden åberopar även den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna, i synnerhet rätten till en opartisk rättegång.

Den grund som avser rättegångsfel rör bevisfrågorna. Grunden består av två delar. Den första består i att förstainstansrätten avfärdat två rättsenligt upprättade förklaringar som för sent inkomna, vilka ingetts sedan det skriftliga förfarandet avslutats, men som upprättats för att bemöta nya handlingar och ny argumentation i dupliken. Den andra består i det faktum att förstainstansrätten över huvud taget inte beaktat de två andra rättsenligt upprättade förklaringarna som bilagts den ursprungliga begäran samt ansökan.

Grunden om åsidosättande av gemenskapsrätten består i att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna genom att den gjort en felaktig rättslig bedömning av avtalet som ingicks våren 1999 mellan sökanden och hennes före detta make. I överklagandet kritiseras den överklagade domen särskilt för att avtalet från år 1999 inte ansågs innefatta en reglering av underhållet, utan att det på ett godtyckligt och felaktigt sätt bedömts som en ren ”artighetshandling”.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/14

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour du travail de Liège, sektionen för Neufchâteau, av den 9 juni 2004 i målet mellan José Allard och Institut national d'assurances sociales pour travailleurs indépendants, i förkortad form INASTI

(mål C-249/04)

(2004/C 190/23)

Cour du travail de Liège, sektionen för Neufchâteau, begär genom beslut av den 9 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 11 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan José Allard och Institut national d'assurances sociales pour travailleurs indépendants, i förkortad form INASTI, beträffande följande frågor:

Skall artikel 13 och följande artiklar i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (1) anses utgöra hinder för att fastställa en pålaga – såsom den avgift (cotisation de modération) som påförs enligt kungligt beslut nr 289 av den 31 mars 1984 om vissa tillfälliga åtgärder för återhållsamhet med avseende på egenföretagares inkomster i syfte att minska de offentliga utgifterna och säkerställa den finansiella jämvikten med avseende på egenföretagares sociala ställning – genom att i en egenföretagares förvärvsinkomster inkludera inkomster från förvärvsverksamhet som han har bedrivit i en annan medlemsstat än den där beskattningen sker, trots att egenföretagaren inte kan göra gällande anspråk på någon som helst social eller annan förmån mot denna stat med anledning av pålagan?

2.	Utgör Romfördraget av den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 39 och 43 i fördraget (f.d. artiklarna 48 och 52) hinder för att påföra egenföretagare som utövar sin rätt till fri rörlighet en pålaga som beräknas på denna grund?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6, bilaga 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13).

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/15

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 25 maj 2004

i mål T-154/01: Distilleria F. Palma SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Förordning (EEG) nr 822/87 - Gemensam organisation av marknaden för vin - Förordning (EEG) nr 1780/89 - Förordning (EEG) nr 2710/93 - Förordning (EG) nr 416/96 - Avsättning av alkohol som framställts genom destillation - Förordning (EEG) nr 3390/90 - Anbudsförfarande för användning som motorbränsle - Kommissionens vägran att ändra vissa villkor i anbudsförfarandet - Force majeure - Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar - Upptagande till sakprövning)

(2004/C 190/24)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T-154/01, Distilleria F. Palma SpA, i konkurs, Neapel (Italien), företrätt av advokaten F. Caruso, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Visaggio och C. Cattabriga, biträdda av A. Dal Ferro), angående en talan med stöd av artiklarna 235 EG och 288 andra stycket EG om ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit till följd av kommissionens rättsstridiga handlande, vilket är resultatet av den skrivelse som kommissionen skickade till de italienska myndigheterna den 11 november 1996, har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och N.J. Forwood, justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 25 maj 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 259, 15.9.2001.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/15

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 12 maj 2004

i mål T-191/01: André Hecq mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Socialförsäkring - Artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna - Ersättning av kostnader för sjukvård - Allvarlig sjukdom - Vägran att ersätta vissa sjukvårdskostnader med 100 procent)

(2004/C 190/25)

Rättegångsspråk: franska

Förstainstansrätten, tredje avdelningen (ordföranden J. Azizi samt domarna M. Jaeger och F. Dehousse; justitiesekreterare: I. Natsinas), har den 12 maj 2004 avkunnat dom i mål T-191/04: André Hecq, tjänstemän vid Europeiska gemenskapernas kommission, Mondercange (Luxemburg) (ombud: advokaten C. Mourato med delgivningsadress i Luxemburg) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall) angående en talan om ogiltigförklaring av två beslut fattade av det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor den 13 oktober 2000 respektive den 6 november 2000 om att inte betala ut ersättning med 100 procent för vissa sjukvårdskostnader för sökandens hustru. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	De beslut som fattats av det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor den 13 oktober 2000 respektive den 6 november 2000 ogiltigförklaras i den mån de inte betalar ut ersättning med 100 procent för vissa sjukvårdskostnader för sökandens hustru.

2)	Kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 317, 9.7.2004

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/16

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 januari 2004 av Eurodrive Services and Distribution N. V.

(mål T-31/04)

(2004/C 190/26)

Rättegångsspråk: spanska

Eurodrive Services and Distribution N. V, Amsterdam (Nederländerna) har den 28 januari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaterna D. Enrique Armijo Chávarri och Antonio Castán Pérez-Gómez.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden fattade den 12 november 2003 i ärende R 419/2001-1 och R 530/2001-1, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Jesús Gómez Frías
Sökt gemenskapsvarumärke:	Figurmärket EUROMASTER, för tjänster som ingår i klasserna 39 (Transport, förvaring av fordon och dess delar) och 41 (Arrangerande av sporttävlingar) – Ansökan nr 728.295
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Sökanden
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	de spanska (nr 1.613.599 och 1.613.600), franska (nr 1.624.667), österrikiska (nr 172.243), i Benelux registrerade (nr 495.020), danska (nr VR 08 0221991), finska (nr 119.689), engelska (nr 1.454.805 och 1.455.074), grekiska (nr 109.184), irländska (nr B 146.109), italienska (nr 608.701), portugisiska (nr 270.847 och 270.848) och svenska (nr 245.822), ordmärkena EUROMASTER
Invändningsenhetens beslut:	Bifall till invändningen avseende tjänsterna i klass 39 och avslag på invändningen avseende tjänsterna i klass 41.
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på sökandens överklagande
Grunder:	felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 och åsidosättande av artikel 73 i samma förordning.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/16

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 8 april 2004 av GfK Aktiengesellschaft

(mål T-135/04)

(2004/C 190/27)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna — Ansökan är avfattad på tyska

Gfk Aktiengesellschaft, Nürnberg (Tyskland) har den 8 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaterna U. Brückmann och R. Lange.

Även BUS-Betreuungs- und Undernehmensberatungs- GmbH, München (Tyskland) var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 4 februari 2004 (ärende R 327/2003-1),

—	ogilla den invändning som den andra parten i förfarandet ingivit den 6 oktober 2000 med stöd av det tyska ord och figurmärket ”BUS Betreuungsverbund für Unternehmer und Selbständige e.V.” (registreringsnummer DE 1 127 415), och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke:

Ordmärket ”Online Bus”, för tjänster som ingår i klass 35 (bl a upprättandet av statistik inom området för ekonomi, marknadsföring, marknadsundersökningar och marknadsanalys, företags- och organisationsrådgivning)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

BUS-Betreuungs- und Unternehmensberatungs- GmbH

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Det tyska figurmärket ”BUS” för tjänster som ingår i klasserna 35, 40, 41 och 42 (bl a företagsrådgivning och särskilt organsiationsrådgivning och företagsekonomisk rådgivning)

Invändningsenhetens beslut:

Ansökan avslås

Överklagandenämndens beslut:

Sökandens överklagande avslås.

Grunder:

—	Den andra parten i förfarandet har inte visat att den använder det varumärke som åberopats som hinder för registrering och invändningen skall därmed enligt artikel 43.2 andra stycket i förordning nr 40/94 avslås.

—	Det föreligger inte någon märkeslikhet mellan de båda omtvistade varumärkena och därmed föreligger inte någon förväxlingsrisk i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/17

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 april 2004 av herr Rasso, friherre von Cramer-Klett, och Rechtlerverbandes Pfronten

(mål T-136/04)

(2004/C 190/28)

Rättegångsspråk: tyska

Domäne Vorderriss (Tyskland), herr Rasso, friherre von Cramer-Klett, Aschau i. Chiemgau (Tyskland) och Rechtlerverband Pfronten, Pfronten (Tyskland) har den 8 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaten Th. Schönfeld.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 december 2003 om antagande av lista över områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen (1), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena äger skogsmark som brukas inom ramen för skogsbruk bedrivet av de respektive sökandena och som hädanefter i enlighet med det ifrågasatta beslutet skall anses utgöra områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen.

Sökandena har gjort gällande att det ifrågasatta beslutet inverkar på sökandenas markrättigheter vilka säkerställs genom gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper. Denna inverkan på markrättigheterna är formellt lagstridig eftersom de berörda markägarnas rätt att delta inte säkerställdes när kommissionen fattade sitt beslut (och när direktiv 92/43/EEG (2) genomfördes).

Sökandena har dessutom gjort gällande att det ifrågasatta beslutet åsidosätter deras äganderätt i materiellt hänseende, eftersom det inte alls togs någon hänsyn till sökandenas (och andra berörda personers) rätt till privat egendom när områdena av gemenskapsintresse fastställdes. Därför skedde heller inte någon avvägning av de intressen som är förenade med fastställandet av listan över områden av gemenskapsintresse och sökandenas motstående privata intressen. Dessutom strider det ifrågasatta beslutet mot själva direktiv 92/43/EEG eftersom frågan om den ekonomiska ersättning som skall beviljas är helt öppen och inte har reglerats.

Sökandena har vidare gjort gällande att det ifrågasatta beslutet är oproportionerligt eftersom det i sig inte kan skapa ett enhetligt europeiskt ekologiskt nät och att därmed en ”unik lista” som upprättas för endast ett biogeografiskt område inte räcker för att uppnå skyddsändamålet enligt direktivet. Det ifrågasatta beslutet är dessutom olämpligt på grund av att det inte fattats efter en utökad omröstning för hela gemenskapsterritoriet.

(1) EGT L 14, s. 21, 21.1.2004.

(2) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7).

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/18

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 13 april 2004 av Antonietta Camurato Carfagno

(mål T-143/04)

(2004/C 190/29)

Rättegångsspråk: franska

Antonietta Camurato Carfagno, Braine-L'Alleud (Belgien), har den 13 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Carlos Mourato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet av den andre betygssättaren av den 9 april 2003 avseende sökandens karriärutvecklingsrapport (REC) för perioden den 1 juli 2001 till den 31 december 2002,

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens uttryckliga avslag av den 11 december 2003 (R/353/03) på sökandens klagomål,

—	uppmärksamma att sökanden förbehåller sig rätten att anföra ytterligare grunder avseende maktmissbruk hos tillsättningsmyndighetens bedömare,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, bland annat kostnader för kost och logi, resor samt advokatkostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför klagomål mot rapporten om karriärutveckling avseende henne för perioden den 1 juli 2001 till den 31 december 2002.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att hennes karriärutvecklingsrapport innehåller en uppenbart oriktig bedömning med hänsyn till att flera åtgärder och omständigheter har vidtagits och tillkommit under och efter referensperioden och att bedömarens och andrebedömarens kommentarer strider mot såväl det betyg som har satts som betygets betydelse. Sökanden anser dessutom att karriärutvecklingsrapporten strider mot artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det nya bedömningssystemet kan leda till att tjänstemännen undervärderas, vilket sökanden anser har hänt i förevarande fall, i synnerhet med beaktande av skyldigheten att iaktta ett medelbetyg på 14 av 20.

Sökanden gör vidare gällande

—	en uppenbart oriktig bedömning,

—	ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, och

—	ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

24.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/19

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 17 maj 2004 av Nathalie Heinen

(mål T-181/04)

(2004/C 190/32)

Rättegångsspråk: franska

Nathalie Heinen, Ottignies (Belgien), har den 17 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet, fattat av uttagningskommittén i uttagningsprovet KOM/PB/02, att vägra skriva in sökandens namn på förteckningen över godkända sökande, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som deltog i proven i det interna uttagningsprovet KOM/PB/02 för förflyttning från kategori C till kategori B, gör en invändning mot uttagningskommitténs beslut att inte skriva upp henne på förteckningen över godkända sökande för nämnda uttagningsprov med anledning av hennes resultat vid det muntliga provet som, även om det var högre än det som i princip krävdes, var otillräckligt.

Som stöd för sina påståenden gör sökanden gällande ett åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov samt ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen och principen om förbud mot diskriminering.

I detta hänseende klargör sökanden att även om det i meddelandet om uttagningsprov föreskrivs att kandidaterna i sina ansökningshandlingar skall markera sitt språkval för det preliminära urvalstestet och för det muntliga provet, med möjligheten att välja ett annat språk till det muntliga provet, kunde vissa kandidater, när det definitiva valet gjorts, byta språk efter det att de lämnat in sina ansökningshandlingar och vissa till och med samma dag som det muntliga provet ägde rum.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 190

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	47 årgången 24 juli 2004

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen
	DOMSTOLEN
2004/C 190/1	Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 juni 2004 i mål C-454/01: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (Direktiv 96/59/EG – Avfallshantering – Bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler)	1

2004/C 190/2	Domstolens dom (första avdelningen) den 10 juni 2004 i mål C-87/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien (Fördragsbrott – Miljö – Direktiv 85/337/EEG – Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt – Projektet Lotto zero)	1

2004/C 190/3	Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 juni 2004 i mål C-168/02 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof): Rudolf Kronhofer mot Marianne Maier, Christian Möller, Wirich Hofius, Zeki Karan (Brysselkonventionen – Artikel 5.3 – Behörighet i mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden – Ort där skadan inträffade – Förmögenhetsskada som lidits när kapital placerats i en annan konventionsstat)	2

2004/C 190/4	Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 juni 2004 i mål C-220/02 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof): Österreichischer Gewerksachaftsbund, Gewerkschaft der Privatangestellten mot Wirtschaftskammer Österreich (Principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare – Begreppet lön – Tillgodoräknande av fullgjorda perioder av militärtjänstgöring vid beräkningen av avgångsvederlag – Möjlighet att jämföra arbetstagare som fullgör militärtjänstgöring och kvinnliga arbetstagare som efter sin mammaledighet tar ut föräldraledighet som inte tillgodoräknas vid beräkningen av avgångsvederlag)	2

2004/C 190/5	Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 juni 2004 i mål C-333/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (Fördragsbrott – Underlåtenhet att införliva direktiv 98/50/EG – Företagsöverlåtelse – Skydd för arbetstagares rättigheter)	3

2004/C 190/6	mål C-150/04: Talan mot Konungariket Danmark väckt den 23 mars 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	3

2004/C 190/7	mål C-200/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesfinanzhof av den 18 mars 2004 i målet mellan Finanzamt Heidelberg och iSt internationale Sprach- und Studienreisen GmbH	5

2004/C 190/8	mål C-203/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Landesgericht Frankfurt am Main av den 28 april 2004 i målet mellan Gebrüder Stolle GmbH & Co.KG och Heidegold Geflügelspezialitäten GmbH	5

2004/C 190/9	mål C-210/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione, femte civilrättsliga avdelningen av den 18 februari 2004 i målet mellan Ministero dell'Economia e delle Finanze samt Agenzia delle Entrate och FCE Bank plc	6

2004/C 190/0	mål C-213/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberster Gerichtshof (Republiken Österrike) av den 19 maj 2004 i målet mellan Ewald Burtscher och Josef Stauderer	6

2004/C 190/1	mål C-214/04: Europeiska gemenskapernas kommission har den 19 maj 2004 väckt talan mot Republiken Italien	6

2004/C 190/2	mål C-215/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Østre Landsret av den 14 maj 2004 i målet mellan Marius Pedersen A/S mot Miljøstyrelsen	7

2004/C 190/3	mål C-216/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato i dömande sammansättning, femte avdelningen, av den 27 januari 2004 i målet mellan SABA Italia spa, å ena sidan, och Comune di Bolzano och SEAB, å andra sidan	8

2004/C 190/4	mål C-222/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione (Sezione Quinta Civile) av den 23 mars 2004 i målet mellan Ministero dell'Economia e delle Finanze och Cassa di Risparmio di Firenze SpA, Fondazione Cassa di Risparmio di San Miniato samt Cassa di Risparmio di San Miniato SpA	8

2004/C 190/5	mål C-225/04: Talan mot Republiken Finland väckt den 1 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	9

2004/C 190/6	mål C-226/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio (Sezione I bis) av den 22 april 2004 i målet mellan bolaget La Cascina Coop.a.r.l, och Zilch s.r.l, å ena sidan, och Ministero della Difesa, Ministero dell'Economia e delle Finanze och Pedus Service P. Dussmann m.fl., å andra sidan	9

2004/C 190/7	mål C-227/04 P: Överklagande, ingivet den 2 juni 2004 av Marie-Luise Lindorfter, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 18 mars 2004 i mål T-204/01: M.-L. Lindorfer mot Europeiska unionens råd	10

2004/C 190/8	mål C-228/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio (Sezione I bis) av den 22 april 2004 i målet mellan Consorzio G.f.M., å ena sidan, och Ministero della Difesa och bolaget Coop.a.r.l. La Cascina och Zilch s.r.l., å andra sidan	11

2004/C 190/9	mål C-236/04: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg, väckt den 7 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	11

2004/C 190/0	mål C-238/04: Talan mot Republiken Frankrike väckt den 7 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	12

2004/C 190/1	mål C-240/04: Talan mot Konungariket Belgien, väckt den 8 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	13

2004/C 190/2	mål C-243/04 P: Överklagande, ingivet den 9 juni 2004 av M., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 21 april 2004 i mål T-172/01: M mot Europeiska gemenskapernas domstol	13

2004/C 190/3	mål C-249/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour du travail de Liège, sektionen för Neufchâteau, av den 9 juni 2004 i målet mellan José Allard och Institut national d'assurances sociales pour travailleurs indépendants, i förkortad form Inasti	14

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2004/C 190/4	Förstainstansrättens dom den 25 maj 2004 i mål T-154/01: Distilleria F. Palma SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission (Förordning (EEG) nr 822/87 – Gemensam organisation av marknaden för vin – Förordning (EEG) nr 1780/89 – Förordning (EEG) nr 2710/93 – Förordning (EG) nr 416/96 – Avsättning av alkohol som framställts genom destillation – Förordning (EEG) nr 3390/90 – Anbudsförfarande för användning som motorbränsle – Kommissionens vägran att ändra vissa villkor i anbudsförfarandet – Force majeure – Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Upptagande till sakprövning)	15

2004/C 190/5	Förstainstansrättens dom av den 12 maj 2004 i mål T-191/01: André Hecq mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tjänstemän – Socialförsäkring – Artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna – Ersättning av kostnader för sjukvård – Allvarlig sjukdom – Vägran att ersätta vissa sjukvårdskostnader med 100 procent)	15

2004/C 190/6	mål T-31/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 januari 2004 av Eurodrive Services and Distribution N. V.	16

2004/C 190/7	mål T-135/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 8 april 2004 av GfK Aktiengesellschaft	16

2004/C 190/8	mål T-136/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 april 2004 av herr Rasso, friherre von Cramer-Klett, och Rechtlerverbandes Pfronten	17

2004/C 190/9	mål T-143/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 13 april 2004 av Antonietta Camurato Carfagno	18

2004/C 190/0	mål T-164/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 10 maj 2004 av Patricia Wauthier och Viviane Deveen	18

2004/C 190/1	mål T-171/04: Talan mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 17 maj 2004 av Daniel Surget	19

2004/C 190/2	mål T-181/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 17 maj 2004 av Nathalie Heinen	19

	III Upplysningar
2004/C 190/3	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 179, 10.7.2004	20