Europeiska unionens C 294/2006

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/1

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-105/02) (1)

(Fördragsbrott - Gemenskapernas egna medel - TIR-carneter som inte har redovisats - Motsvarande egna medel ej överförda)

(2006/C 294/01)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Wilms och C. Giolito, båda i egenskap av ombud)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.-D. Plessing och R. Stüwe, båda i egenskap av ombud, samt D. Sellner, Rechtsanwalt)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Belgien (ombud: M. Wimmer och A. Snoecx, båda i egenskap av ombud, samt B. van de Walle de Ghelcke, avocat)

Saken

Fördragsbrott – Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) –Underlåtenhet att uppbära importtullar som säkerställts genom vissa TIR-carneter och att betala in motsvarande belopp av egna medel – Importtullar för vilka ”ingen säkerhet har ställts” eller beträffande vilka ”det har rests invändningar” – Carneter för vilka återförsäkraren har bestridit sina förpliktelser

Domslut

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel vilken har upphävts och ersatts från och med den 31 maj 2000 av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom att

—	inte i vederbörlig ordning avstämpla vissa transiteringshandlingar (TIR-carneter), vilket medfört att de egna medel som grundar sig på dessa varken bokförts på ett riktigt sätt eller ställts till kommissionens förfogande inom utsatta frister,

—

inte underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om övriga icke ifrågasatta tullskulder hänförliga till icke avstämplade TIR-carneter som den tyska tullen sedan år 1994 har behandlat på samma sätt (genom bokföring i B-räkenskaperna i stället för i A-räkenskaperna) fram till dess att förbundsfinansministeriets beslut från år 1996 ändrades.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

4)	Konungariket Belgien skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 131, 1.6.2002.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 september 2006 – R. J. Reynolds Tobacco Holdings, Inc., RJR Acquisition Corp., R. J. Reynolds Tobacco Company, R. J. Reynolds Tobacco International, Inc., Japan Tobacco, Inc. mot Philip Morris International Inc., Europeiska gemenskapernas kommission, Europeiska unionens råd, Europaparlamentet, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Portugal, Republiken Portugal, Republiken Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Nederländerna

(Mål C-131/03 P) (1)

(Överklagande - Kommissionens beslut att väcka talan vid domstol i tredjeland - Talan om ogiltigförklaring - Avvisning )

(2006/C 294/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: R. J. Reynolds Tobacco Holdings, Inc., RJR Acquisition Corp., R. J. Reynolds Tobacco Company, R. J. Reynolds Tobacco International, Inc., Japan Tobacco, Inc. (ombud: P. Lomas, solicitor och O. W. Brouwer, avocat)

Övrig(a) part(er) i målet: Philip Morris International Inc., Europeiska gemenskapernas commission (ombud: C. Docksey, X. Lewis och C. Ladenburger), Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop och T. Blanchet) Europaparlamentet (ombud: H. Duintjer Tebbens och A. Baas), Konungariket Spanien (ombud: N. Diaz Abad), Republiken Frankrike (ombud: G. de Burgues), Republiken Italien (ombud: I. Braguglia och M. Fiorelli, avocat), Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes och A. Seca Neves), Republiken Finland (ombud: T. Pynnä och A. Guimares-Purokoski), Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och W.-D. Plessing), Republiken Grekland, Konungariket Nederländerna (ombud: J. G. M. van Bakel)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) den 15 januari 2003 i de förenade målen T-377/00, T-379/00, T-380/00, T-260/01 och T-272/01. Genom denna dom avvisade sökandenas talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att väcka talan mot svarandena vid en domstol i Förenta Staterna, på grund av ett påstående om att sökandena medverkat i cigarettsmuggling i Europeiska unionen samt ett domstolsbeslut om att denna smuggling skulle upphöra – Tolkning av artikel 230 EG och av domstolens rättspraxis – Rättsliga följder av kommissionens beslut att väcka en civilrättslig talan i en domstol i tredjeland

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	R.J. Reynolds Tobacco Holdings, Inc., RJR Acquisition Corp., R.J. Reynolds Tobacco Company, R.J. Reynolds Tobacco International, Inc., och Japan Tobacco, Inc., skall ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal, Republiken Finland, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 146 av den 21.6.2003.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/2

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-377/03) (1)

(Fördragsbrott - Gemenskapernas egna medel - TIR-carneter som inte har redovisats - Utebliven eller försenad betalning av motsvarande egna medel)

(2006/C 294/03)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Giolito och G. Wilms)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: E. Dominkovits, A. Goldman och M. Wimmer, samtliga i egenskap av ombud samt B. van de Walle de Ghelcke, avocat)

Saken

Fördragsbrott – Artiklarna 6, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) – Utebliven eller försenad betalning av egna medel till kommissionen – Bestämmelser om bokföring har inte iakttagits – Vissa transiteringshandlingar (TIR-carneter) har inte avstämplats regelmässigt

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 6, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom vilken rådets förordning (EG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel har upphävts och ersatts från och med den 31 maj 2000 och vars syfte är detsamma, genom att

inte redovisa eller redovisa för sent de egna medel som härrör från TIR-carneter som inte avstämplats regelmässigt och redovisa dessa i B-bokföringen i stället för i A-bokföringen, med följd att hänförliga egna medel inte ställts till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande inom fristerna, och inte betala dröjsmålsränta på upplupna belopp till kommissionen.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 264, 1.11.2003.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-378/03) (1)

(Fördragsbrott - Gemenskapernas egna medel - Avbetalningar från den betalningsskyldige - Uppbörd)

(2006/C 294/04)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Giolito och G. Wilms)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: A. Goldman, E. Dominkovits, M. Wimmer och B. van de Walle de Ghelcke, avocat)

Saken

Fördragsbrott — Artiklarna 6, 10 och 11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Egna medel har erlagts för sent vid avbetalningar från den betalningsskyldige — Importtullar

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 10 och 11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, som från och med den 31 maj 2000 har upphävt och ersatt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, vars syfte är identiskt, genom att vid avbetalningar från den betalningsskyldige erlägga gemenskapernas egna medel för sent.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 264, 1.11.2003.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria provinciale di Cremona, Italien) – Banca Popolare di Cremona soc. coop.arl mot Agenzia Entrate Ufficio Cremona

(Mål C-475/03) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 33.1 - Förbjudet att ta ut andra nationella skatter som har karaktären av omsättningsskatter - Begreppet ”omsättningsskatter” - Italiensk regional produktionsskatt)

(2006/C 294/05)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Cremona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Banca Popolare di Cremona soc. coop.arl

Svarande: Agenzia Entrate Ufficio Cremona

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Commissione tributaria provinciale di Cremona – Tolkning av artikel 33 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33) – Förenlighet av en nationell lagstiftning om en regional produktionsskatt

Domslut

Artikel 33 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991, skall tolkas så, att den inte utgör hinder för att behålla en skatt som har sådana kännetecken som den skatt som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

(1) EUT C 21 av den 24.01.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/4

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-84/04) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EEG) nr 4253/88 och artikel 10 EG - Strukturfonder - Samordning mellan strukturfondernas åtgärder och EIB:s åtgärder - Systematisk minskning av belopp som betalas av EUGFJ:s utvecklingssektion - Avgifter som tagits ut av IFADAP under programperioden 1994-1999)

(2006/C 294/06)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Alves, G. Braun, ombud, N. Castro Marques och F. Costa Leite, advogados)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Frenandes, ombud, C. Botelho Moniz och E. Maia Cadette, advogados)

Saken

Fördragsbrott – Artikel 10 EG och rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1) – Systematisk minskning av de stödbelopp som betalas av EUGFJ:s utvecklingssektion – Avgifter som tagits ut av IFADAP under programperioden 1994-1999

Domslut

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993, genom att tillåta att Instituto de Financiamento e Apoio ao Desenvolvimento da Agricultura e Pescas (Institutet för finansiering och utvecklingsstöd till jordbruk och fiske) införde, och bibehåller, ett förfarande för beviljande av finansiellt stöd från gemenskapens strukturfonder, vilket innehåller materiella skyldigheter som innefattar betalning av avgifter, vilka avgifter inte är vare sig frivilliga eller fakultativa och som inte heller utgör vederlag för någon tjänst utan används för att finansiera fullgörandet av uppgifter som ankommer på portugisiska staten enligt bland annat gemenskapsrätten.

2)	Republiken Portugal skall ersätta rättegångskostnaderna

(1) EUT C 94 av den 17.4. 2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/4

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 september 2006 – Nederlandse Federatieve Vereiniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot Technische Unie BV, Europeiska gemenskapernas kommission, CEF City Electrical Factors BV och CEF Holdings Ltd

(Mål C-105/04 P) (1)

(Överklagande - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för elektroteknik i Nederländerna - Nationell sammanslutning av grossister - Avtal och samordnade förfaranden som syftar till ett kollektivt exklusivt handelsavtal och fastställande av priser - Böter)

(2006/C 294/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Nederlandse Federatieve Vereiniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied (ombud: E. Pijnacker Hordijk och De Grave, avocats)

Övriga parter i målet: Technische Unie BV (ombud: P. Bos och C. Hubert, avocat), Europeiska gemenskapernas kommission (ombud W. Wils och Gilliams, advocats), CEF City Electrical Factors BV, CEF Holdings Ltd (ombud J. Stuyck, C. Vinken-Geijselaers och M. Poelman, avocats)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens (första avdelningen) dom av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie BV mot kommissionen, genom vilken en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2000/117/EG av den 26 oktober 1999 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende IV/33.884 – Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie) (EGT L 39, 2000, s. 1) ogillades

Domslut

Den dom som har meddelats av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 16 december 2003 i de förenade målen T 5/00 och T-6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie mot kommissionen upphävs endast i den del förstainstansrätten, vid prövningen av den grund som avser ett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist, har underlåtit att undersöka huruvida den utdragna tiden, som skall tillskrivas Europeiska gemenskapernas kommission, för hela det administrativa förfarandet, inklusive det skede som föregick meddelandet om invändningar, kunde inverka på de framtida försvarsmöjligheterna för Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Den talan som Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied har väckt vid förstainstansrätten ogillas i den del den delvis stöds av den grund som avser ett åsidosättande av en rimlig tidsfrist.

Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied skall ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål. De rättegångskostnader som är hänförliga till de förfaranden i första instans som har lett till domen av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie mot kommissionen, skall alltjämt betalas av Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied, på det sätt som anges i punkt 2 i domslutet till nämnda dom.

(1) EUT C 106, 30.4.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 september 2006 – Technische Unie BV mot Europeiska gemenskapernas kommission, CEF City Electrical Factors BV, CEF Holdings Ltd och Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied

(Mål C-113/04 P) (1)

(2006/C 294/08)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Technische Unie BV (ombud: P. Bos och C. Hubert, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Wils, H. Gilliams, avocat), CEF City Electrical Factors BV, CEF Holdings Ltd, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied (ombud: E. Pijnacker Hordijk, avocat)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelat den 16 december 2003 i (de förenade målen T-5/00 och T-6/00) Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie BV mot kommissionen i vilken förstainstansrätten ogillande en talan ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2000/117/EG av den 26 oktober 1999 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende IV/33.884 – Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie) (EGT L 39, 2000, s. 1).

Domslut

Den dom som har meddelats av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie mot kommissionen upphävs endast i den del förstainstansrätten, vid prövningen av den grund som avser ett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist, har underlåtit att undersöka huruvida den utdragna tiden, som skall tillskrivas Europeiska gemenskapernas kommission, för hela det administrativa förfarandet, inklusive det skede som föregick meddelandet om invändningar, kunde inverka på de framtida försvarsmöjligheterna för Technische Unie BV.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Den talan som Technische Unie BV har väckt vid förstainstansrätten ogillas i den del den delvis stöds av den grund som avser ett åsidosättande av en rimlig tidsfrist.

Technische Unie BV skall ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål. De rättegångskostnader som är hänförliga till de förfaranden i första instans som har lett till domen av den 16 december 2003 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie mot kommissionen, skall alltjämt betalas av Technische Unie BV, på det sätt som anges i punkt 3 i domslutet till nämnda dom.

(1) EUT C 106, 30.4.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/6

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-275/04) (1)

(Fördragsbrott - Extern gemenskapstransitering - Förordningarna (EEG) nr 2913/92 och nr 2454/93 - Gemenskapernas egna medel - Tillhandahållande - Frister - Dröjsmålsränta - Underlåtenhet att bevara och överlämna de dokument som avser fastställandet och tillhandahållandet av egna medel)

(2006/C 294/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Giolito och G. Wilms)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: E. Dominkovits och M. Wimmer)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud C. Jackson samt M. Angiolini och R. Anderson, barristers)

Saken

Fördragsbrott – Artiklarna 6, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom vilken rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel har upphävts och ersatts från och med den 31 maj 2000 – Oriktigheter och förseningar som konstaterats med avseende på bokföringen av egna medel

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3, 6 och 9–11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, som från och med den 31 maj 2000 har upphävt och ersatt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, vars syfte är identiskt, och enligt artikel 10 EG,

genom att inte inom de föreskrivna fristerna redovisa fastställda anspråk i den bokföring som avses i artikel 6.3 a i förordning nr 1150/2000, och

genom att inte kontrollera huruvida det, efter den 1 januari 1995, har förekommit ytterligare dröjsmål med tillhandahållandet av gemenskapernas egna medel, till följd av att redovisning har skett för sent i den bokföring som avses i artikel 6.3 a i förordning nr 1150/2000, genom att förstöra de arkiv som var hänförliga till denna period och genom att inte underrätta kommissionen om nämnda dröjsmål så att den kan beräkna den dröjsmålsränta som skall betalas i enlighet med artikel 11 i förordningen på grund av att egna medel har tillhandahållits för sent.

2)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 217, 28.8.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/6

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Förenade målen C-282/04 och C-283/03) (1)

(Fördragsbrott - Artiklarna 56.1 EG och 43 EG - Särskild typ av aktier (”gyllene aktier”) som den nederländska staten innehar i KPN och TPG - Avgränsning av begreppen ”kontrollerande andel”, ”direkt investering” och ”portföljinvestering” inom området för de grundläggande friheterna - Statlig åtgärd i den mening som avses inom de grundläggande friheterna - Garanti för tillgång till samhällsomfattande posttjänster)

(2006/C 294/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Støvlbæk, A. Nijenhuis och S. Noë, samtliga i egenskap av ombud)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster, J. G. M. van Bakel och M. de Grave, samtliga i egenskap av ombud)

Saken

Fördragsbrott – Artiklarna 43 EG och 46 EG – Särskilda rättigheter som är knutna till den särskilda aktie som ägs av den nederländska staten i bolaget Koninklijke KPN NV

Domslut

Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56.1 EG genom att behålla vissa bestämmelser i bolagsordningen för bolagen Koninklijke KPN NV och TPG NV om att bolagets kapital skall omfatta en särskild aktie som ägs av den nederländska staten och till vilken särskilda rättigheter är knutna vad gäller godkännandet av vissa beslut som fattas av bolagets organ och som inte begränsas till fall där statens ingripande är nödvändigt av sådana tvingande hänsyn till allmänintresset som fastställts av domstolen och, när det gäller TPG NV, för att säkerställa samhällsomfattande posttjänster.

2)	Konungariket Nederländerna skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 217, 28.08.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/7

Domstolens dom (stor avdelning) av den 3 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof) – FKP Scorpio Konzertproduktionen GmbH mot Finanzamt Hamburg-Eimsbüttel

(Mål C-290/04) (1)

(Artiklarna 59 i EEG-fördraget (sedermera artikel 59 i EG-fördraget, nu artikel 49 EG i ändrad lydelse) och 60 i EEG-fördraget (sedermera artikel 60 i EG-fördraget, nu artikel 50 EG - Skattelagstiftning - Inkomstskatt - En i landet ej bosatt person tillhandahåller tjänster inom scenkonsten - Principen om innehållande av källskatt - Den som tillhandahåller tjänsterna är inte medborgare i någon medlemsstat)

(2006/C 294/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: FKP Scorpio Konzertproduktionen GmbH

Svarande: Finanzamt Hamburg-Eimsbüttel

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesfinanzhof – Tolkning av artiklarna 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse) och 60 i EG-fördraget (nu artikel 50 EG) – Nationella inkomstskattebestämmelser enligt vilka den som erhåller en tjänst och har sitt säte i en medlemsstat är skyldig att innehålla källskatt på den ersättning som denne betalar till den som tillhandahåller tjänsten, om den senare är inte har sitt hemvist i denna medlemsstat

Domslut

Artiklarna 59 och 60 i EEG-fördraget skall tolkas så, att de inte utgör hinder för

—	en nationell lagstiftning enligt vilken källskatt skall innehållas på ersättning för tjänster som tillhandahålls av personer som inte är bosatta i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls, trots att så inte skulle ske om de var bosatta i den medlemsstaten, eller

—	en nationell lagstiftning som föreskriver sanktioner för den som erhåller tjänsterna om denne inte innehåller föreskriven källskatt.

Artiklarna 59 och 60 i EEG-fördraget skall tolkas så, att

—

de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att den som erhåller tjänsterna, tillika den som skall betala ersättning till en i landet ej hemmahörande tillhandahållare av dessa tjänster, inte vid sitt innehållande av källskatt får göra avdrag för de kostnader för intäkternas förvärvande om vilka han underrättats och som har ett direkt samband med den verksamhet som den i landet ej hemmahörande tillhandahållaren av tjänsterna har bedrivit i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls, om tillhandahållaren av tjänsterna har underrättat den som erhåller tjänsterna om dessa kostnader,

—

de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det endast är de kostnader för intäkternas förvärvande som har ett direkt samband med den verksamhet som genererat den skattepliktiga inkomsten och som bedrivs i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls och om vilka den i en annan medlemsstat hemmahörande tillhandahållaren av tjänsterna har underrättat den som skall utge ersättningen dras av vid den tidpunkt då källskatten innehålls, och enligt vilken andra eventuella kostnader som inte har något direkt samband med nämnda rörelse i förekommande fall kan beaktas inom ramen för ett senare återbetalningsförfarande,

—

de inte utgör hinder för att det undantag från skatteplikt som enligt det avtal som ingåtts den 16 juni 1959 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Nederländerna om undvikande av dubbelbeskattning beträffande inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt vissa andra skatter och reglering av andra skatterelaterade frågor gäller för en i landet ej hemmahörande tillhandahållare av tjänster som har bedrivit sin verksamhet i Tyskland inte kan beaktas vid det förfarande där den som betalar ersättning för sådana tjänster innehåller källskatt eller vid ett senare förfarande för undantag från skatteplikt eller för återbetalning, eller vid ett förfarande där den senare hålls ansvarig för underlåtenhet att innehålla källskatt, annat än om den behöriga skattemyndigheten i skattebefrielseintyg anger att härför relevanta villkor i detta dubbelbeskattningsavtal är uppfyllda.

3)	Artikel 59 i EEG-fördraget skall tolkas så, att den inte är tillämplig till förmån för en tillhandahållare av tjänster som är medborgare i tredjeland.

(1) EUT C 228, 11.9.2004

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-312/04) (1)

(Fördragsbrott - Gemenskapernas egna medel - TIR-carneter som inte har redovisats - Förfarande för uppbärande av importtullar - Inte iakttagna - Utebliven eller försenad betalning av motsvarande egna medel och dröjsmålsränta)

(2006/C 294/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Wilms och A. Weimar)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster och J.G.M. van Bakel)

Saken

Fördragsbrott – Artiklarna 2.1, 6.2, 10.1 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41) – Underlåtelse att inom den föreskrivna fristen vidta åtgärder för att driva in tullavgifter till följd av oegentligheter beträffande transport som skett med en TIR-carnet – Underlåtelse att inom den föreskrivna fristen överföra motsvarande egna medel och betala dröjsmålsränta

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 228, 11.09.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof, Österrike) – Transalpine Ölleitung in Österreich GmbH, Planai-Hochwurzen-Bahnen GmbH, Gerlitzen-Kanzelbahn-Touristik GmbH & Co. KG mot Finanzlandesdirektion für Tirol, Finanzlandesdirektion für Steiermark, Finanzlandesdirektion für Kärnten

(Mål C-368/04) (1)

(Statligt stöd - Artikel 88.3 sista meningen EG - Partiell återbetalning av energiskatter - Avsaknad av anmälan av stödet - Kommissionens beslut - Förklaring att stödet var förenligt med den gemensamma marknaden under en period i det förflutna - Verkan på ansökningar om återbetalning som getts in av företag som inte gynnats av stödåtgärden - Nationella domstolars behörighet)

(2006/C 294/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Transalpine Ölleitung in Österreich GmbH, Planai-Hochwurzen-Bahnen GmbH och Gerlitzen-Kanzelbahn-Touristik GmbH & Co. KG

Motpart: Finanzlandesdirektion für Tirol, Finanzlandesdirektion für Steiermark, och Finanzlandesdirektion für Kärnten

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Verwaltungsgerichtshof — Tolkning av artikel 88.3 EG — Beviljande av statligt stöd i strid med förbudet mot att genomföra stödåtgärder innan kommissionen har fattat beslut — Stöd som består i partiell återbetalning av energiskatt endast till företag som tillverkar materiella varor — Verkningarna av kommissionens senare beslut att förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden

Domslut

Artikel 88.3 sista meningen EG skall tolkas så, att det åligger de nationella domstolarna att säkerställa enskildas rättigheter vid ett eventuellt åsidosättande från de nationella myndigheternas sida av förbudet mot att genomföra stöd innan Europeiska gemenskapernas kommission fattat beslut om beviljande av stödet. De nationella domstolarna skall därvid fullt ut beakta gemenskapsintresset, och inte vidta åtgärder vars enda effekt är att utvidga kretsen av stödmottagare.

Eftersom ett beslut av Europeiska gemenskapernas kommission att förklara ett stöd som inte anmälts förenligt med den gemensamma marknaden inte har till följd att rättsakter om genomförande av stödet i efterhand blir giltiga, då rättsakterna var ogiltiga på grund av att det förbud som föreskrivs i artikel 88.3 sista meningen EG åsidosatts, har det föga betydelse huruvida en ansökan getts in före eller efter kommissionens beslut att förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden, så snart denna ansökan står i samband med den olagliga situation som följer av att stödet inte anmälts.

(1) EUT C 273, 6.11.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/9

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 september 2006 (begäran om förhandsavgörande från Korkein oikeus – Finland) – brottmål mot Jan-Erik Anders Ahokainen, Mati Leppik

(Mål C-434/04) (1)

(Fri rörlighet för varor - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Nationella bestämmelser som förbjuder import av etylalkohol som inte är denaturerad och som har en alkoholhalt som överstiger 80 volymprocent, såvida inte förhandstillstånd har beviljats - Åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion - Åtgärd som motiveras av skyddet för folkhälsan och allmän ordning)

(2006/C 294/14)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein oikeus

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Jan-Erik Anders Ahokainen, Mati Leppik

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Korkein oikeus – Tolkning av artiklarna 28 EG och 30 EG i förhållande till en nationell lagstiftning enligt vilken förhandstillstånd krävs för import av etylalkohol som inte är denaturerad och som har en alkoholhalt som överstiger 80 volymprocent.

Domslut

Artiklarna 28 EG och 30 EG utgör inte hinder för ett sådant system som det som föreskrivs i alkohollag nr 1143/1994 (alkoholilaki (1143/1994)), enligt vilket det krävs ett förhandstillstånd för import av etylalkohol som inte är denaturerad och som har en alkoholhalt som överstiger 80 volymprocent, försåvitt det inte mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som kännetecknar förhållandena i den berörda medlemsstaten framgår att det är möjligt att skydda folkhälsan och allmän ordning mot alkoholens skadeverkningar genom åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom gemenskapen.

(1) EUT C 300, 4.12.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/9

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Tyskland)) – Fidium Finanz AG mot Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht

(Mål C-452/04) (1)

(Frihet att tillhandahålla tjänster - Fri rörlighet för kapital - Bolag med säte i tredjeland - Verksamhet som i sin helhet eller till övervägande del riktar sig mot en medlemsstat - Yrkesmässig kreditgivning - Krav på förhandstillstånd i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls)

(2006/C 294/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Frankfurt am Main

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fidium Finanz AG

Motpart: Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Verwaltungsgericht Frankfurt am Main – Tolkningen av artiklarna 49, 56 och 58 EG – Bolag som ägnar sig åt yrkesmässig kreditgivning, vilken i sin helhet eller till övervägande del riktar sig mot en medlemsstat, och som har sitt säte i tredjeland – Krav på förhandstillstånd i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls

Domslut

Nationella bestämmelser, i vilka en medlemsstat föreskriver att bolag med säte i tredjeland måste ha förhandstillstånd för att yrkesmässigt bevilja krediter i den medlemsstaten och att sådant tillstånd bland annat skall nekas ett bolag som inte har sitt huvudkontor eller en filial där, har en avgörande inverkan på utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 49 och följande artiklar. Ett bolag med säte i tredjeland kan inte åberopa dessa bestämmelser.

(1) EUT C 6, 08.01.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/10

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 september 2006 (begäran om förhandsavgörande av Audencia Provincial de Malaga, Spanien) — brottmål mot G. Francesco Gasparini, José Ma L.A. Gasparini, G. Costa Bozzo, Juan de Lucchi Calcagno, Francesco Mario Gasparini, José A. Hormiga Marrero, Sindicatura Quiebra

(Mål C-467/04) (1)

(Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Artikel 54 - Principen ”ne bis in idem” - Tillämpningsområde - Frikännande av den tilltalade på grund av preskription av brottet)

(2006/C 294/16)

Rättegångsspråk: spanska.

Hänskjutande domstol

Audencia Provincial de Málaga, Spanien

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

G. Francesco Gasparini, José Ma L.A. Gasparini, G. Costa Bozzo, Juan de Lucchi Calcagno, Francesco Mario Gasparini, José A. Hormiga Marrero, Sindicatura Quiebra

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Audencia Provincial de Málaga — Tolkning av artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, s. 19) — Principen non bis in idem — Tillämpningsområde — Tolkning av artikel 24 EG — Tillämpningsområde

Domslut

Principen ne bis in idem, som kommer till uttryck i artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, vilken undertecknades i Schengen den 19 juni 1990, är tillämplig på ett lagakraftägande avgörande av en domstol i en avtalsslutande stat genom vilket en tilltalad frikänns därför att det brott för vilket åtal väckts är preskriberat.

2)	Den nämnda principen är inte tillämplig på andra personer än dem beträffande vilka fråga om ansvar prövats genom ett lagakraftägande avgörande i en avtalsslutande stat.

3)	En brottmålsdomstol i en avtalsslutande stat kan inte anse att en vara är i fri omsättning i den staten enbart på grund av att en brottmålsdomstol i en annan avtalsslutande stat har fastslagit, beträffande samma vara, att smugglingsbrottet är preskriberat.

4)	Utsläppandet av en vara på marknaden i en annan medlemsstat, efter att den förts in i den medlemsstat där frikännande på grund av preskription har ägt rum, kan vara att anse som ”samma gärning” i den mening som avses i artikel 54 i nämnda konvention.

(1) EUT C 6, 8.1.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/10

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (Civil Division) – Förenade kungariket) – B.F. Cadman mot Health & Safety Executive

(Mål C-17/05) (1)

(Socialpolitik - Artikel 141 EG - Principen om lika lön för kvinnor och män - Beaktande av anställningstid vid fastställandet av lön - Sakliga skäl - Bevisbörda)

(2006/C 294/17)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: B.F. Cadman

Motpart: Health & Safety Executive

Intervenient: Equal Opportunities Commission,

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Court of Appeal (Civil Division) – Tolkningen av artikel 141 EG – Lika lön för kvinnor och män – Anställningstiden avgörande vid fastställandet av lön vilket påverkar kvinnliga och manliga arbetstagare olika

Domslut

Artikel 141 EG skall, med avseende på en situation där tillämpningen av anställningsårskriteriet i ett lönesystem medför skillnader i lön mellan för jämförelsen relevanta manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete, tolkas på följande sätt:

—

Eftersom det som regel är lämpligt att tillämpa anställningsårskriteriet för att uppnå det legitima målet att belöna erfarenhet som gör att arbetstagaren kan utföra sina arbetsuppgifter bättre, behöver arbetsgivaren inte särskilt visa att tillämpningen av detta kriterium är lämplig för att uppnå detta mål med avseende på en specifik tjänst, om arbetstagaren inte lämnar uppgifter som ger upphov till allvarliga tvivel i detta avseende.

—

När ett arbetsvärderingssystem, vilket grundar sig på en bedömning av det arbete som skall utföras, används för att bestämma lön, behöver arbetsgivaren inte visa att en enskild arbetstagare under den aktuella perioden har tillägnat sig erfarenhet som gör att han kan utföra sina arbetsuppgifter bättre.

(1) EUT C 69, 19.03.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/11

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam, Nederländerna) – ASM Lithography BV mot Inspecteur van de Belastingsdienst/ Douane Zuid/kantoor Roermond

(Mål C-100/05) (1)

(Tullkodexen - Fastställelse av tullskuld - Importtullar för förädlingsprodukter har beräknats av tullgäldenären och fastställts av tullmyndigheterna enligt artikel 121 i tullkodexen - Huruvida tullen kan beräknas enligt artikel 122 c i tullkodexen - Återbetalning av ett för högt erlagt belopp enligt artikel 236 i tullkodexen)

(2006/C 294/18)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Amsterdam, Nederländerna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: ASM Lithography BV

Motpart: Inspecteur van de Belastingsdienst/ Douane Zuid/kantoor Roermond

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Gerechtshof te Amsterdam – Tolkning av artiklarna 121,1, 122 c, 214 och 236 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) – Förädlingsprodukter som ansetts ha övergått i fri omsättning – Tullskuld som beräknats enligt bestämmelserna i artikel 122 c i förordning nr 2913/92 – Tullgäldenären har inte uttryckligen begärt att tullskulden skall beräknas enligt en förmånligare bestämmelse – Tullskulden kan beräknas på nytt enligt artikel 236 i förordning nr 2913/92

Domslut

Artikel 122 c i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall tolkas så att de nationella tullmyndigheterna, när de beräknar den tullskuld som uppstår när förädlingsprodukter övergår till fri omsättning, inte är skyldiga att tillämpa de tullbestämmelser som avser ett förfarande för bearbetning under tullkontroll, om importvarorna kunde ha hänförts till det förfarandet, om inte tullgäldenären uttryckligen har begärt det.

Artikel 236 i förordning nr 2913/92 skall tolkas så att de nationella myndigheterna skall bevilja en ansökan om återbetalning av importtull, om det visar sig att tullen fastställts enligt artikel 121 i denna förordning på grund av ett misstag från tullgäldenären och inte på grund av tullgäldenärens val, och tullskuldsbeloppet redan har meddelats tullgäldenären, även om detta innebär att myndigheterna får göra en ny beräkning av skulden enligt artikel 122 c i denna förordning.

(1) EUT C 106 av den 30.4.2005

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/12

Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 september 2006 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te 's-Gravenhage – Nederländerna) – Bovemij Verzekeringen NV mot Benelux-Merkenbureau

(Mål C-108/05) (1)

(Varumärken - Direktiv 89/104/EEG - Artikel 3.3 - Särskiljningsförmåga - Förvärv till följd av användning - Beaktande av hela eller en betydande del av Beneluxområdet - Beaktande av språkområdena i Beneluxområdet - Ordmärket EUROPOLIS)

(2006/C 294/19)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te 's-Gravenhage

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bovemij Verzekeringen NV

Motpart: Benelux-Merkenbureau

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Gerechtshof te 's-Gravenhage – Tolkning av artikel 3.3 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) – Bedömning av huruvida ett varumärke har särskiljningsförmåga – Användning av varumärket – Huruvida varumärket är känt inom hela Benelux-territoriet eller inom en ansenlig del därav (exempelvis Nederländerna) – Beaktande av språkregioner

Domslut

Artikel 3.3 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar skall tolkas så, att ett varumärke endast kan registreras med stöd av denna bestämmelse om det har visats att det till följd av användning har förvärvat särskiljningsförmåga i hela den del av medlemsstaten eller, när det gäller Benelux, i hela den del av Beneluxområdet där det föreligger ett registreringshinder.

När det rör sig om ett varumärke som består av ett eller flera ord på ett officiellt språk i en medlemsstat eller i Beneluxområdet och registreringshindret endast existerar inom ett av språkområdena i medlemsstaten eller i Beneluxområdet krävs det att varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning inom hela detta språkområde. Inom det sålunda definierade språkområdet skall en bedömning göras av huruvida omsättningskretsen, eller åtminstone en betydande andel av den, med hjälp av varumärket kan identifiera varan eller tjänsten såsom härrörande från ett visst företag.

(1) EUT C 115, 14.5.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/12

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

(Mål C-128/05) (1)

(Fördragsbrott - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Företag för internationell persontransport som är etablerade i en annan medlemsstat - Årlig omsättning i Österrike på högst 22 000 euro - Förenklade förfaranden för påförande och uppbörd av mervärdesskatten)

(2006/C 294/20)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Österrike (ombud: H. Dossi och M. Fruhmann)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artiklarna 2, 6, 9.2 b, 17, 18 och 22.3–22.5 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Speciell ordning för företag för gränsöverskridande persontransport som är etablerade i en annan stat och vars årliga omsättning i Österrike är lägre än 22 000 euro – Skyldighet att inge deklaration och att betala nettobeloppet av mervärdesskatten föreligger inte

Domslut

Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 18.1 a, 18.2 och 22.3–22.5 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund genom att tillåta skattskyldiga personer som inte är etablerade i Österrike men som utför persontransporter i denna medlemsstat att inte lämna in någon mervärdesskattedeklaration och inte betala nettobeloppet av mervärdesskatten när den skattskyldiga personens årliga omsättning i Österrike är lägre än 22 000 euro, eftersom det antas att beloppet på den utgående mervärdesskatten motsvarar beloppet på den avdragsgilla mervärdesskatten, och genom att för tillämpningen av det förenklade förfarandet kräva att mervärdesskatten inte anges på fakturorna eller på de jämförliga handlingarna.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Republiken Österrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 182, 23.07.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/13

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 september 2006 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het bedrijfsleven – Nederländerna) – NV Ravero (C-129/05), Coxon & Chatterton Ltd (C-130/05) mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

(Förenade målen C-129/05 och C-130/05) (1)

(Direktiv 97/78/EG - Förordning (EEG) nr 2377/90 - Veterinärkontroller - Produkter från tredjeland - Återsändning av produkter som inte uppfyller importvillkoren - Beslag och destruktion)

(2006/C 294/21)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven – Nederländerna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NV Ravero och Coxon & Chatterton Ltd

Motpart: Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

Saken

Begäran om förhandsavgörande – College van Beroep voor het bedrijfsleven – Tolkning av artiklarna 17.2 och 22.2 i rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (EGT L 24, 30.1.1998, s. 9) – Tolkning av rådets förordning nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (EGT L 224, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 117) – Veterinärkontroller – Återsändning av produkter som inte uppfyller importvillkoren – Beslag och förstöring – Skydd för intressen som tredje länder har även om gemenskapsintresse saknas

Domslut

Artikel 17.2 a i rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredjeland som förs in i gemenskapen skall tolkas så, att en invändning som riktar sig mot återsändning av en sändning som inte uppfyller importvillkoren skall grunda sig på att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna inte iakttagits.

Artikel 22.2 i direktiv 97/78, jämförd med artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung, skall tolkas så, att behöriga veterinärmyndigheter är skyldiga att beslagta och förstöra produkter som efter veterinärkontroller utförda enligt detta direktiv uppvisar förekomst av ämnen som finns upptagna i bilaga 4 till nämnda förordning.

(1) EUT C 143, 11.06.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/13

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 5 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Klagenfurt – Österrike) – Amalia Valesko mot Zollamt Klagenfurt

(Mål C-140/05) (1)

(Akt om anslutning till Europeiska unionen - Övergångsbestämmelser - Bilaga XIII - Beskattning - Cigaretter från Slovenien - Införsel till Österrike i resandes personliga bagage - Punktskattebefrielse begränsad till vissa kvantiteter - Möjlighet att fram till den 31 december 2007 behålla kvantitativa begränsningar på import från tredjeländer - Direktiv 69/169/EEG)

(2006/C 294/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Klagenfurt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Amalia Valesko

Motpart: Zollamt Klagenfurt

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Klagenfurt – Tolkning av artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG samt av bilaga XIII (Förteckning enligt artikel 24 i anslutningsakten: Slovenien), kapitel 6 (Beskattning), punkt 2 i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen (EUT L 236, 2003, s. 910) – Medlemsstaternas upprätthållande under en övergångsperiod av samma kvantitativa restriktioner för cigaretter som förs in på deras territorier från Slovenien, utan ytterligare punktskatteuttag, som gäller för import av cigaretter från tredjeländer – Strängare kvantitativa restriktioner för en enskild som är bosatt inom den aktuella medlemsstaten än de som gäller för de flesta tredjeländer

Domslut

Kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen skall tolkas så, att den inte utgör hinder för Republiken Österrike att under en övergångsperiod behålla lagstiftning enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som från Slovenien förs in till Republiken Österrikes territorium i det personliga bagaget av resande som är bosatta i denna senare medlemsstat och som reser in till detta territorium direkt via en landgräns eller en inre vattengräns till denna medlemsstat medges för högst 25 cigaretter.

Artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG skall tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som importeras i resandes personliga bagage medges för högst 25 cigaretter vid inresa till Republiken Österrikes territorium från vissa andra medlemsstater, bland annat från Republiken Slovenien, trots att denna begränsade befrielse inte längre är tillämplig på något tredjeland efter den senaste utvidgningen av Europeiska unionen, med undantag endast för den schweiziska frizonen Samnauntal, varvid det för import av cigaretter från tredjeländer i allmänhet medges en skattebefrielse om 200 cigaretter.

(1) EUT C 143, 11.6.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/14

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 september 2006 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank 's-Hertogenbosch – Nederländerna) – Jean Leon van Straaten mot nederländska staten, Republiken Italien,

(Mål C-150/05) (1)

(Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Principen ne bis in idem - Begreppen ”samma gärning” och ”fråga om ansvar för gärningen har prövats” - Utförsel i en stat och införsel i en annan stat - Frikännande av den tilltalade)

(2006/C 294/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank 's-Hertogenbosch

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Jean Leon van Straaten

Svarande: Nederländska staten, Republiken Italien

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Rechtbank 's-Hertogenbosch – Tolkning av artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 2000, s.19) – Principen ne bis in idem – ”Samma gärning” och ”dom” – Gärning föremål för åtal såsom utförsel i en stat och som införsel i en annan – Lagakraftägande dom då den tilltalade frikänns?

Domslut

Artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, vilken undertecknades i Schengen den 19 juni 1990, skall tolkas på följande sätt:

—

Det kriterium som är relevant för tillämpningen av nämnda artikel är huruvida de konkreta gärningarna är identiska i den meningen att de utgör en helhet av omständigheter som är oupplösligt förbundna med varandra, oberoende av gärningarnas rättsliga kvalificering eller det rättsliga intresse som skyddas.

—	När det gäller narkotikabrott krävs det inte att de kvantiteter narkotika som är i fråga i de två berörda avtalsslutande staterna eller de personer som påstås ha medverkat till gärningarna i de båda staterna är identiska.

—

Straffbara gärningar som består i ut- och införsel av samma narkotika och som leder till åtal i olika stater som tillträtt denna konvention skall i princip anses utgöra ”samma gärning” i den mening som avses i artikel 54. Den slutgiltiga bedömningen i detta hänseende ankommer dock på de behöriga nationella domstolarna.

2)	Principen ne bis in idem, som kommer till uttryck i artikel 54 i denna konvention, är tillämplig på ett lagakraftägande avgörande av de rättsliga myndigheterna i en avtalsslutande stat, varigenom den misstänkte frikänns på grund av bristande bevisning.

(1) EUT C 155, 25.6.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/15

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

(Mål C-226/05) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 96/82/EG - Följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår - Underlåtenhet att införliva inom den angivna tidsfristen)

(2006/C 294/24)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima)

Svarande: Republiken Österrike (ombud: E. Riedl)

Saken

Fördragsbrott – Ofullständigt införlivande av artiklarna 8.2 b, 11, 12 och 24.1 i rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, s. 13)

Domslut

Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, genom att inte inom den angivna tidsfristen införliva

—	bestämmelserna i direktiv 96/82 vare sig med den federala lagen om pyrotekniska varor och sprängämne eller med delstaten Salzburgs lag om elektricitet,

—	artikel 11 i direktiv 96/82 i delstaterna Salzburg, Steiermark och Tyrolen,

—	artikel 12 i direktiv 96/82 i delstaten Oberösterreich, och

—	artikel 8.2 b i direktiv 96/82 i delstaterna Oberösterreich, Salzburg och Tyrolen.

2)	Republiken Österrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 171, 9.7.2005..

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/15

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-232/05) (1)

(Fördragsbrott - Statligt stöd - Stöd till Scott Paper SA/Kimberly-Clark - Skyldighet att återkräva stöd - Utebliven verkställighet på grund av tillämpning av nationellt förfarande - Nationell processuell autonomi - Gränser - ”Nationellt förfarande som möjliggör ett omedelbart och effektivt verkställande” i den mening som avses i artikel 14.3 i förordning (EG) nr 659/1999 - Nationellt förfarande som innebär att ett överklagande av nationella myndigheters beslut om återbetalningskrav resulterar i uppskov med verkställigheten)

(2006/C 294/25)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Giolito)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och S. Ramet)

Saken

Fördragsbrott – Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen verkställa kommissionens beslut av den 12 juli 2000 om de stödåtgärder Republiken Frankrike har genomfört till förmån för Scott Paper SA/Kimberly Clark (EGT L 12, s. 1)

Domslut

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 249 fjärde stycket EG och artiklarna 2 och 3 i kommissionens beslut 2002/14/EG av den 12 juli 2000 om de stödåtgärder som Frankrike genomfört till förmån för Scott Paper SA/Kimberly-Clark genom att inte inom den angivna fristen vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i nämnda beslut.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 171, 9.7.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/16

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Nicolae Bot mot Préfet du Val-de-Marne

(Mål C-241/05) (1)

(Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Artikel 20.1 - Villkor för rörelsefrihet för tredjelandsmedborgare som inte omfattas av krav på visering - Vistelse om högst tre månader under en sexmånadersperiod räknat från tidpunkten för den första inresedagen i Schengenområdet - På varandra följande vistelser - Begreppet första inresedag)

(2006/C 294/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État – Frankrike

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Nicolae Bot

Motpart: Préfet du Val-de-Marne

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Conseil d'État (Frankrike) – Tolkning av artikel 20.1 i konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 2000, s. 19) – Begreppet första dag för inresa i de fördragsslutande staterna

Domslut

Artikel 20.1 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och [Republiken Frankrike] om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, skall tolkas på så sätt att begreppet första inresedag i denna bestämmelse omfattar, förutom den allra första inresan till Schengenområdet, även den första inresan till området som sker sedan en period om sex månader förflutit räknat från den allra första inresedagen samt varje ny inresa som sker efter det att en ny sexmånadersperiod förflutit räknat från en tidigare första inresedag.

(1) EUT C 193, 6.8.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/16

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 oktober 2006 (begäran om förhandsavgörande från Bács-Kiskun Megyei Bíróság, Hajdú-Bihar Megyei Bíróság (Republiken Ungern) – Ákos Nádasdi mot Vám- és Pénzügyőrség Észak-Alföldi Regionális Parancsnoksága (C-290/05), Ilona Németh mot Vám- és Pénzügyőrség Dél-Alföldi Regionális Parancsnoksága (C-333/05)

(Förenade målen C-290/05 och C-333/05) (1)

(Interna skatter och avgifter - Registreringsavgift på bilar - Begagnade bilar - Import)

(2006/C 294/27)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Hajdú-Bihar Megyei Bíróság och Bács-Kiskun Megyei Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ákos Nádasdi (C-290/05), Ilona Németh (C-333/05)

Motpart: Vám- és Pénzügyőrség Észak-Alföldi Regionális Parancsnoksága (C-290/05), Vám- és Pénzügyőrség Dél-Alföldi Regionális Parancsnoksága (C-333/05)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Hajdú-Bihar Megyei Bíróság – Tolkning av artikel 90 första stycket EG – Registreringsavgift på bilar som uttas på begagnade fordon när de för första gången tas i bruk i medlemsstaten, som inte uttas på begagnade fordon som tagits i bruk i medlemsstaten före den 1 februari 2004 och som fastställs oberoende av fordonets värde

Domslut

En sådan avgift som den som införts i Ungern genom lag nr CX av år 2003 om registreringsavgift (a regisztrációs adóról szóló 2003. évi CX. törvény), som inte läggs på personbilar på grund av att de passerar gränsen, utgör inte en tull på import eller en avgift med motsvarande verkan i den mening som avses i artiklarna 23 EG och 25 EG.

Artikel 90 första stycket EG skall tolkas så, att den utgör hinder för en sådan avgift som den som införts genom lagen om registreringsavgift om

—	den uttas på begagnade fordon när de för första gången tas i bruk på en medlemsstats territorium, och

—

om dess belopp, som uteslutande fastställs utifrån fordonens tekniska egenskaper (motortyp, cylindervolym) och deras miljöklassificering, beräknas utan hänsyn till fordonens värdeminskning, och detta får till följd att den avgift som uttas på begagnade fordon från andra medlemsstater är högre än det avgiftsbelopp som ingår i restvärdet på liknande begagnade fordon som redan har registrerats i importmedlemsstaten.

Artikel 33 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund utgör inte hinder för en sådan avgift som den som införts genom lagen om registreringsavgift, som inte beräknas på grundval av omsättningen och som inte leder till gränsformaliteter i handeln medlemsstater emellan.

(1) EUT C 296, 26.11.2005,

EUT C 315, 10.12.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/17

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-353/05) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2003/54/EG - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

(2006/C 294/28)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och F. Simonetti)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: S. Schreiner)

Saken

Fördragsbrott – Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen anta de författningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG – Uttalanden om verksamheter som rör nedläggning och avfallshantering (EUT L 176, s. 37)

Domslut

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 281, 12.11.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/19

Domstolens beslut av den 28 september 2006 – Unilever Bestfoods (Ireland) Ltd (tidigare Van den Bergh Fodds Ltd) mot Europeiska gemenskapernas kommission, Masterfoods Ltd, Richmond Ice Cream Ltd, tidigare Richmond Frozen Confectionery Ltd

(Mål C-552/03 P) (1)

(Överklagande - Artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget (nu artiklarna 81 EG och 82 EG) - Lösglass - Tillhandahållande av frysdiskar till detaljhandlare - Exklusivitetsklausul - Rätten till ett opartiskt förfarande - Bevisbörda)

(2006/C 294/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Unilever Bestfoods (Ireland) Ltd (tidigare Van den Bergh Foods Ltd) (ombud: M. Nicholson och M. Rowe, Sollicitors, M. Biesheuvel och M. De Grave, avocats)

Övrig(a) part(er) i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Wils, B. Doherty och A. Whelan), Masterfoods Ltd (ombud: P. Collins och M. Levitt, Sollicitors), Richmond Ice Cream Ltd, tidigare Richmond Frozen Confectionery Ltd (ombud: I. Forrester, QC)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av förstainstansrätten (femte avdelningen) den 23 oktober 2003 i mål T-65/98, Van den Bergh Foods (tidigare HB Ice Cream) mot kommissionen – Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 98/531/EG av den 11 mars 1998 om ett förfarande enligt artiklarna 85 och 86 i fördraget (Ärendena nr IV/34.073, nr IV 34.395 och nr IV/35.436 – Van den Bergh Foods Limited) genom vilket klaganden förbjöds att tillhandahålla frysdiskar till återförsäljare som endast fick köpa glass från klaganden på grund av ett exklusivt inköpsavtal

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Unilever Bestfoods (Ireland) Ltd skall ersätta rättegångskostnaderna

(1) EUT C 59 av den 6.3. 2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/19

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 13 juli 2006 (begäran om förhandsavgörande från Korsholms tingsrätt) – Teemu Hakala mot Oy L. Simons Transport Ab

(Mål C-93/05) (1)

(Artikel 104.3 andra stycket i rättegångsreglerna - Fråga vars svar inte lämnar utrymme för rimligt tvivel - Förordning (EEG) nr 3820/85 - Harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter - Betalning till förare som är löntagare beräknas på grundval av tillryggalagd körsträcka - Förbud mot ett sådant avlöningssystem om det inte är av sådan art att det inte utgör någon fara för trafiksäkerheten)

(2006/C 294/32)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Korsholms tingsrätt.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Teemu Hakala

Svarande: Oy L. Simons Transport Ab

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Korsholms tingsrätt – Tolkning av artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (EGT L 370, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 113) – Lönesystem som grundar sig på tillryggalagd körsträcka

Avgörande

Ett avlöningssystem som grundar sig på tillryggalagd körsträcka strider mot artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter, såvida inte systemet är av sådan art att det inte utgör någon fara för trafiksäkerheten. Det ankommer på den nationella domstolen att mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet pröva huruvida så är fallet.

(1) EUT C 143, 11.6.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/20

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 29 juni 2006 – Creative Technology Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), José Vila Ortiz

(Mål C-314/05 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 - Risk för förväxling - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket PC WORKS - Invändning från innehavaren av det nationella figurmärket W WORK PRO - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till sakprövning och att det delvis är ogrundat)

(2006/C 294/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Creative Technology Ltd (ombud: S. Jones och P. Rawlinson, solicitors)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: S. Laitinen), José Vila Ortiz

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 25 maj 2005 i mål T-352/02, Creative Technology mot harmoniseringsbyrån, genom vilken förstainstansrätten ogillade talan som väckts av den som ansökt om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket PC WORKS beträffande varor i klass 9 om ogiltigförklaring av beslut R 265/2001-4 som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 4 september 2002 att avslå överklagandet av invändningsenhetens beslut att avslå registreringsansökan beträffande detta varumärke i det invändningsförfarande som inletts av innehavaren av det nationella figurmärket W WORK PRO för varor i klass 9

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Creative Technology skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 296, 26.11.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/20

Domstolens beslut av den 5 oktober 2006 – Dorte Schmidt-Brown mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-365/05 P) (1)

(Överklagande - Tjänstemän - Biståndsskyldighet - Avslag på begäran om ekonomiskt bistånd inom ramen för en talan om ärekränkning som väckts vid domstolarna i Förenade kungariket)

(2006/C 294/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Dorte Schmidt-Brown (ombud: S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curral och L. Lozano Palacios, båda i egenskap av ombud, samt D. Waelbroeck, avocat)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (första avdelningen) har meddelat den 5 juli 2005 i mål T-387/02, Dorte Schmidt-Brown mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten har ogillat klagandens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 26 april 2002. I beslutet avslog kommissionen klagandens begäran om bland annat ekonomiskt bistånd från kommissionen inom ramen för en talan om ärekränkning som klaganden väckt mot ett bolag vid High Court of Justice (England & Wales)

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Dorte Schmidt-Brown skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 281, 12.11.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/21

Domstolens beslut (fjärde avdelningen) av den 13 juli 2006 – Soffass SpA mot Byrån för harmonisering in den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Sodipan SCA

(Mål C-92/06) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Figurmärket NICKY - Invändning från innehavaren av de nationella figurmärkena NOKY och noky - Rent faktiskt bedömning - Uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till prövning)

(2006/C 294/36)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Soffass SpA (ombud: advokaterna V. Biliardo, C. Bacchini och M. Mazzitelli)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering in den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (Ombud: M. Capostagno), Sodipan SCA (ombud: advokaten N Bœspflug)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens dom (första avdelningen) av den 23 november 2005 i mål T-396/04, Soffass SpA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), genom vilken förstainstansrätten ogillade en talan om ogiltigförklaring, som ingetts av den som ansökt om registrering av figurmärket ”NICKY” för varor i klass 15, av beslut R 699/2003–1 som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 16 juli 2004 om upphävande av invändningsenhetens beslut att inte godta den invändning som framförts av innehavaren av de nationella figurmärkena ”NOKY” och ”noky” för varor i klass 16

Avgörande

1)	Överklagandet avvisas.

2)	Soffass SpA skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 121 av den 20.05.2006

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/23

Begäran om förhandsavgörande framställt av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 4 september 2006 – Feinchemie Schwebda GmbH och Bayer CropScience AG mot College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen, övrig dekltagare i rättegången: Agrichem BV

(Mål C-361/06)

(2006/C 294/40)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna).

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Feinchemie Schwebda GmbH och Bayer CropScience AG

Motpart: College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen

Övrig deltagare i rättegången: Agrichem BV

Tolkningsfråga

Skall artikel 4.1 i direktiv 2002/37 (1) tolkas så att medlemsstaterna enligt denna bestämmelse inte är skyldiga att dra in godkännandet för ett växtskyddsmedel som innehåller etofumesat innan den 1 september 2003 på grund av att innehavaren av godkännandet inte förfogade över eller inte hade tillgång till dokumentation som uppfyllde villkoren i bilaga II till direktiv 91/414/EEG (2)?

(1) Kommissionens direktiv 2002/37/EG av den 3 maj 2002 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG i syfte att införa etofumesat som verksamt ämne (EGT L 117, s. 10).

(2) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hogre Raad der Nederlanden den 12 september 2006 – Benetton Group SpA mot G-Star International BV

(Mål C-371/06)

(2006/C 294/41)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hogre Raad der Nederlanden.

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Benetton Group SpA

Motpart: G-Star International BV

Tolkningsfrågor

Skall artikel 3.1 e tredje strecksatsen i direktiv 89/10 (1) tolkas så att det däri föreskrivna hindret att registrera en form såsom varumärke utgör ett permanent hinder för det fall varan är av sådan art att dess yttre egenskaper och formgivning genom dess skönhet eller originella karaktär helt eller i väsentlig mån avgör dess värde som varumärke, eller är registreringshindret inte tillämpligt när den aktuella formens attraktionskraft på allmänheten, före tidpunkten för registreringsansökan, till övervägande del är en följd av att formen är känd som ett särskiljningstecken?

2)	Om fråga 1 skall besvaras såsom avses i den sistnämnda delen: I vilken mån måste då attraktionskraften vara dominerande för att registreringshindret inte längre skall vara tillämpligt?

(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av VAT and Duties tribunal, London (Förenade kungariket) den 11 september 2006 – Asda Stores Ltd mot Commissioners of HM revenue and Customs

(Mål C-372/06)

(2006/C 294/42)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

VAT and Duties tribunal, London (Förenade kungariket).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Asda Stores Ltd

Svarande: Commissioners of HM revenue and Customs

Tolkningsfrågor

Frågan om de berörda bestämmelserna i bilaga 11 till tillämpningsförordningen är förenliga med tullkodexen

Är reglerna om fastställelse av ursprung som inte innebär förmånsbehandling i bilaga 11 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (1) av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (2) om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (nedan kallad tillämpningsförordningen) ogiltiga i fråga om färgtelevisionsmottagare som tillverkats i Turkiet och som är hänförliga till rubrik 8528 i Kombinerade nomenklaturen, såsom de anges i spalt 3 i tabellen till den rubriken, på grund av att de inte är förenliga med bestämmelserna i artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (nedan kallad tullkodexen)?

För det fall den särskilda ursprungsregeln för färgtelevisionsmottagare som är hänförliga till rubrik 8528 i den Kombinerade nomenklaturen, såsom den anges i spalt 3 i tabellen till den rubriken i bilaga 11 till tillämpningsförordningen, är giltig, skall då ursprung som inte innebär förmånsbehandling avseende en separat del, som ett chassi, som införlivats i en färdig färgtelevisionsmottagare, fastställas separat, och skall i så fall det ursprung som inte innebär förmånsbehandling fastställas på grundval av:

a)	den fysiska bearbetningen eller behandlingen av produkten, för att bedöma var produkten i fråga har genomgått sin sista väsentliga, ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling (om det antas att de övriga kraven i artikel 24 i tullkodexen är uppfyllda), eller

särskilda regler och restregler som avtalats mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna med avseende på Europeiska gemenskapens förhandlingsposition i WTO-förhandlingarna om harmoniseringen av regler om ursprung som inte innebär förmånsbehandling, där den särskilda regeln under förevarande omständigheter är testet avseende 45 procents värdestegring och restregeln är den som innebär att ursprungslandet för varorna skall vara det land i vilket en huvuddel av icke-ursprungsmaterialen har sitt ursprung, vilket fastställs på grundval av varje kapitel, dock med förbehåll för att när ursprungsmaterialen utgör minst 50 procent av allt använt material skall ursprungslandet för varorna vara det land där detta material har sitt ursprung, eller

c)	någon annan grund?

Om en del av en färgtelevisionsmottagare, som ett chassi, på grundval av testet avseende fysisk bearbetning eller behandling anses ha lokalt ursprung enligt artikel 24 i tullkodexen, är det då fortfarande nödvändigt att fastställa ett värde för denna del för att tillämpa den särskilda ursprungsregeln för färgtelevisionsmottagare i bilaga 11 till tillämpningsförordningen på färgtelevisionsmottagaren?

För det fall de regler som överenskommits med avseende på Europeiska gemenskapens förhandlingsposition i WTO-förhandlingarna kan tillämpas vid tillämpningen av bilaga 11, är det då nödvändigt att en del av en färgtelevisionsmottagare, som ett chassi, skall tilldelas ett eget faktiskt pris fritt fabrik, eller kan den tilldelas ett värde som är likvärdigt med ett pris fritt fabrik?

Om svaret på antingen fråga 3) eller fråga 4) förutsätter att ett värde som är likvärdigt med ett faktiskt pris fritt fabrik skall beaktas, hur skall detta värde fastställas? I synnerhet:

a)	Är det korrekt att tillämpa: i) Artiklarna 29 eller 30 i gemenskapens tullkodex; ii) någon av artiklarna 141–153 i tillämpningsförordningen; och iii) någon av de förklarande anmärkningarna om tullvärde i bilaga 23 till tillämpningsförordningen?

b)	Vilken form av bevis för värde eller kostnad krävs?

c)	Under vilka omständigheter är det möjligt att hänvisa till en beräknad eller konstruerad kostnad för en del av en färgtelevisionsmottagare för att fastställa ett ursprung som inte innebär förmånsbehandling för denna?

d)	Vilken typ av kostnad kan beaktas vid beräkningen av en beräknad eller konstruerad kostnad för en del?

e)	Är det korrekt att tillämpa genomsnittsvärden över tiden för att fastställa skyldigheten att erlägga tull för en viss produkt vid en viss tidpunkt?

f)	Är det korrekt att använda olika metoder för att beräkna kostnader eller värden vid jämförelsen av kostnaden eller värdet på en del med kostnaden eller värdet på en färdig exporterad produkt?

Frågor rörande artiklarna 44–47 i beslut nr 1/95 och artikel 47 i tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet

Kräver bestämmelserna i artikel 44.2 i beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen, jämförd med artikel 47 i tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet, att gemenskapen skall ha ansökt om en rekommendation till associeringsrådet för EG och Turkiet och gjort en anmälan till associeringsrådet för EG och Turkiet innan de antidumpingtullar som införs genom rådets förordning (EG) nr 2584/98 (3) även utvidgas till produkter som importeras från Turkiet och som är i fri omsättning?

Förutsätter artikel 46 i beslut nr 1/95 att gemenskapen, som genom rådets förordning (EG) nr 2584/98 ändrat det produktområde som omfattas av, och de tulltaxor som påförs genom, rådets tre tidigare förordningar på import av vissa färgtelevisionsmottagare med ursprung i Kina och Korea, underrättar tullunionens gemensamma kommitté om att den har för avsikt att även tillämpa dessa åtgärder på [orig. s. 36] import från Turkiet, innan den kan göra import från Turkiet av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Kina eller Korea, som är i fri omsättning, till föremål för de nya antidumpingtullar som följer av rådets förordning (EG) nr 2584/98?

8)	Kräver artiklarna 44–47 i beslut nr 1/95 att näringsidkare meddelas eller på annat sätt får kännedom om information som lämnas enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 eller en anmälan enligt artikel 47.2 i tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet?

För det fall att en ansökan, anmälan eller underrättelse krävs:

a)	Vilken form skall en eventuell sådan ansöknings- och underrättelseåtgärd enligt artikel 44 i beslut nr 1/95, jämförd med artikel 47 i tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet, ha?

b)	Vilken form skall en informationsåtgärd som vidtas enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 ha?

c)	Är de åtgärder som vidtagits av Europeiska kommissionen i förevarande fall tillräckliga för att uppfylla den erforderliga formen i fråga om ansökan, anmälan eller underrättelse?

d)	Vilka är konsekvenserna av icke-efterlevnad?

10)

Är artiklarna 44, 46 och 47 i beslut nr 1/95 och artikel 47 i tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet direkt tillämpliga och har direkt effekt i nationella domstolar, så att de ger enskilda näringsidkare rätt att åberopa ett åsidosättande av dessa för att motsätta sig betalningen av antidumpingtullar som annars skulle erläggas?

(1) EGT L 11, s. 88; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1

(2) EGT L 3, s. 23; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4

(3) EGT L 324, s. 1

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/25

Talan väckt den 15 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-380/06)

(2006/C 294/43)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och S. Pardo Quintillán)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1, 3.2 och 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG (1) av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner genom att, i lag 3/2004 av den 29 december om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, tillåta en frist om 90 dagar för betalning av vissa livsmedelsprodukter och masskonsumtionsvaror, samt att låta vissa bestämmelser träda i kraft först den 1 juli 2006, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Ingenstans i direktiv 2000/35/EG anges det att det är möjligt att tillämpa dess bestämmelser endast delvis eller progressivt. Att skjuta upp ikraftträdandet till den 1 juli 2006 strider därför mot artikel 3.1 och 3.2. Detta strider även mot artikel 3.4, enligt vilken medlemsstaterna skall säkerställa att det i borgenärers och konkurrenters intresse finns lämpliga och effektiva medel för att förhindra fortsatt tillämpning av villkor som är grovt oskäliga.

Att skjuta upp tillämpningen av en längsta tidsfrist om 60 dagar kan inte anses utgöra ett ytterligare krav till borgenärernas förmån, och det är i vilket fall som helst inte godtagbart, särskilt med hänsyn till att den nationella lagstiftningen för införlivande av direktiv 2000/35/EG borde ha antagits senast i augusti 2002.

(1) EGT L 200, s. 35.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/26

Överklagande ingett den 14 september 2006 av Ocean Trawlers Ltd av den dom som förstainstansrätten meddelade den 13 juni 2006 i de förenade målen T-218/03–T-240/03, Cathal Boyle m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-382/06 P)

(2006/C 294/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ocean Trawlers Ltd (ombud: P. Gallagher SC, A. Collins SC, D. Barry, Solicitor)

Övriga parter i målet: Irland, Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

upphäva förstainstansrättens dom av den 13 juni 2006 i den del förstainstansrätten ogillade talan i mål T-226/03, Ocean Trawlers Ltd. mot kommissionen om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/245/EG (1) av den 4 april 2003 om de ansökningar som kommissionen mottagit om utökning av FUP IV-målen med hänsyn till förbättringar av säkerhet, navigation till sjöss, hygien, produktkvalitet och arbetsförhållanden när det gäller fartyg vars totala längd överskrider 12 meter, eftersom beslutet var tillämpligt på ansökan om säkerhetsbetingade kapacitetshöjningar för det föreslagna RSW-fartyget MFV Golden Rose och förpliktade Ocean Trawlers Ltd. att bära sina kostnader,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2003/245/EG av den 4 april 2003 angående ansökningar som kommissionen mottagit om att utöka FUP IV-målen med hänsyn till säkerhet, navigation till sjöss, hygien, produktkvalitet och arbetsförhållanden när det gäller fartyg vars totala längd överskrider 12 meter, eftersom beslutet var tillämpligt på ansökan om säkerhetsbetingade kapacitetshöjningar för det föreslagna RSW-fartyget MFV Golden Rose,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört följande skäl för att förstainstansrättens dom skall upphävas:

Förstainstansrätten har genom att fastställa tidpunkten för klagandens intresse att väcka talan till det datum då beslut 2003/245 antogs och inte till det datum då ansökan ingavs gjort en oriktig rättslig bedömning.

Förstainstansrätten har gjort ett fel i sak som framgår av de handlingar som ingetts till rätten, nämligen beträffande den omständigheten att klaganden under hela den tid som är relevant för ansökan var ägare till MFV Golden Rose.

Bedömningen att klaganden inte personligen berördes av beslut 2003/245 ”eftersom fartygen i fråga är fiktiva” saknar stöd i lag och motsägs dessutom av förstainstansrättens resonemang i domen.

Klaganden är, och har under hela den relevanta tiden varit, ägare till MFV Golden Rose. Klaganden kan av denna anledning inte ha förlorat det intresse klaganden otvivelaktigt hade när talan om ogiltigförklaring av beslut 2003/245 inleddes eftersom beslutet påverkade dess ansökan om ökat tonnage för förbättrad säkerhet avseende det föreslagna fartyget MFV Golden Rose.

Förstainstansrätten gjorde en oriktig bedömning när den fastslog att klaganden hade förlorat sin rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av beslut 2003/245 på grund av de åtgärder som klaganden vidtagit för att mildra den förlust och den skada som var en följd av beslutet.

(1) EGT L 90, s. 48.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/27

Talan väckt den 19 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland

(Mål C-387/06)

(2006/C 294/46)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Hutten och M. Shotter)

Svarande: Republiken Finland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8.1, 8.2 b och 8.3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (1) och enligt artikel 8.1 och 8.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (2) i det att medlemsstaten i 43 § kommunikationsmarknadslagen har inskränkt de nationella regleringsmyndigheternas befogenheter att reglera avslutandet av samtal från fasta till mobila telenät, och

—	förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet gick ut den 24 juli 2003.

(1) EGT L 108, s. 33

(2) EGT L 108, s. 7

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Roma (Italien) den 19 september 2006 – Nuova Agricast srl mot Ministero delle Attività Produttive

(Mål C-390/06)

(2006/C 294/47)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Roma (Italien).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Nuova Agricast srl

Svarande: Ministero delle Attività Produttive

Giltighetsfråga

Är kommissionens beslut av den 12 juli 2000, som delgavs den italienska regeringen genom skrivelse av den 2 augusti 2000 SG(2000)D/105754, giltigt vad gäller övergångsbestämmelsen i vilken föreskrivs ett undantag från principen ”att stödet skall vara nödvändigt”, vilket skall tillämpas vid den första tillämpningen av ordningen i fråga och vilket endast omfattar de ansökningar ”som getts in vid den sista ansökningsomgången, som anordnades enligt den tidigare ordningen och som godkänts av kommissionen till och med den 31 december 1999, och som ansetts berättiga till stöd men för vilka stöd inte utbetalats på grund av att de ekonomiska medel som anslagits denna ansökningsomgång inte var tillräckliga”, till följd varav man oberättigat förbigått – med åsidosättande av likabehandlingsprincipen och motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 i fördraget – ansökningar som getts in vid tidigare ansökningsomgångar men som inte beviljats stöd eftersom det saknades medel och som automatiskt skulle tas med i den närmast påföljande ansökningsomgången eller som skulle omformuleras och inlämnas i den första ”tillämpliga” ansökningsomgången som anordnats med tillämpning av den nya ordningen?

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/28

Talan väckt den 22 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-394/06)

(2006/C 294/50)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och D. Recchia)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel, (1) genom att inte före den 1 juli 2005 lämna in en årlig nationell rapport om främjande av biodrivmedel med alla de uppgifter som föreskrivs i ovannämnda bestämmelse, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att lämna in den årliga nationella rapport om främjande av biodrivmedel som avses i artikel 4.1 i direktiv 2003/30/EG löpte ut den 1 juli 2005.

Republiken Italien gör gällande att den har lämnat in en rapport i enlighet med direktivet den 14 juli 2006.

Kommissionen anser dock att denna rapport är ofullständig, eftersom den saknar uppgifter om de nationella resurser som anslagits för produktion av biomassa för annan energianvändning än transport, vilket föreskrivs i artikel 4.1 andra strecksatsen i direktivet.

(1) EUT L 123 s. 42.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo – Sala Primera Civil (Spanien) den 22 september 2006 – Entidad de Gestión de Derechos de los Productores Audiovisuales (EGEDA) mot Al Rima, S.A.

(Mål C-395/06)

(2006/C 294/51)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo – Sala Primera Civil

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Entidad de Gestión de Derechos de los Productores Audiovisuales (EGEDA)

Motpart: Al Rima, S.A.

Tolkningsfrågor

Skall installation i rummen på hotell eller liknande inrättningar av TV-apparater till vilka det via kabel sänds en TV-signal som har mottagits via markbaserade sändare eller satellit anses utgöra sådan överföring till allmänheten som omfattas av den harmonisering av de nationella lagstiftningarna om skydd för framställare av fonogram och framställare av de första upptagningarna av filmer som föreskrivs i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (1) av den 22 maj 2001?

Strider det mot skyddet för framställare av fonogram och framställare av de första upptagningarna av filmer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 att anse att rummen på hotell eller liknande inrättningar utgör rent privat område och att överföring via TV-apparater till vilka en signal som först har mottagits av hotellet eller inrättningen sänds vidare följaktligen inte utgör överföring till allmänheten?

Kan en överföring av ett verk, på den grunden att verket görs tillgängligt för en allmänhet bestående av personer som kontinuerligt byts ut, anses utgöra överföring till allmänheten vid tillämpningen av bestämmelserna om skydd för framställare av fonogram och framställare av de första upptagningarna av filmer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001, när överföringen sker i ett hotellrum via en TV-apparat till vilken sänds en signal som först har mottagits av hotellet eller inrättningen?

(1) Direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 21 september 2006 – Eivind F. Kramme mot SAS Scandinavian Airlines Danmark A/S

(Mål C-396/06)

(2006/C 294/52)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Eivind F. Kramme

Svarande: SAS Scandinavian Airlines Danmark A/S

Tolkningsfrågor

Om ett flygplan tas ur drift till följd av tekniska problem, och detta medför att en flygning måste ställas in, föreligger det då en extraordinär omständighet i den mening som avses i artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91?

2)	För det fall den första frågan besvaras jakande, vilka rimliga åtgärder skall ett lufttrafikföretag då vidta enligt förordningen för att undvika att ställa in flygningar till följd av tekniska problem?

För det fall den första frågan besvaras jakande, har ett lufttrafikföretag då vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika att ställa in en flygning i enlighet med förordningen om det kan konstateras att det inte finns några lediga flygplan som kan sättas in på den flyglinje som ett flygplan som tagits ur drift på grund av tekniska problem var avsett att trafikera?

4)	För det fall den första frågan besvaras jakande, har det då någon betydelse att dokumentationen för de tekniska problem som åberopas av lufttrafikföretaget endast härrör från lufttrafikföretaget självt?

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/30

Talan väckt den 25 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-398/06)

(2006/C 294/53)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (1), rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (2) och rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (3), genom att behålla nationella bestämmelser enligt vilka EU/EES-medborgare som är pensionerade eller i övrigt inte är ekonomiskt aktiva måste visa att de varaktigt förfogar över medel för sitt uppehälle för att kunna få uppehållstillstånd, och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kravet i den nederländska lagstiftningen på tillräckliga medel för en minimiperiod på ett år för att kunna få uppehållstillstånd är inte förenligt med gemenskapsrätten.

(1) EGT L 180, s. 26 (svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58).

(2) EGT L 180, s. 28 (svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 60).

(3) EGT L 257, s. 13 (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/30

Överklagande ingett den 25 september 2006 av Faraj Hassan av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 juli 2006 i mål T-49/04, Faraj Hassan mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-399/06 P)

(2006/C 294/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Faraj Hassan (ombud: E. Grieves, Barrister och H. Miller, Solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	upphäva förstainstansrättens dom,

2)	ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 (1) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2049/2003 av den 20 november 2003 (2) eller kommissionens förordning (EG) nr 2049/2003 av den 20 november 2003 i dess helhet eller till den del den avser klaganden,

3)	i andra hand förordna att de ovannämnda förordningarna inte skall tillämpas på klaganden,

4)	vidta de åtgärder domstolen finner lämpliga,

5)	förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnad i förevarande förfarande, och

6)	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har hävdat att rådet och kommissionen är skyldiga att iaktta de rättigheter som skyddas enligt Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (nedan kallad konventionen) och att de inte kan upphäva den skyldigheten utan att därvid ge ett ”minst likvärdigt skydd”.

Klaganden har vidare hävdat att skyddet enligt de åtgärder som vidtagits av FN:s säkerhetsråd inte är likvärdigt med det skydd konventionen ger.

Klaganden har anfört att förstainstansrättens avgörande bygger på felaktig rättstillämpning i följande avseenden:

i)	Förstainstansrätten fastställde inte direkt huruvida de åtgärder som vidtagits av FN:s säkerhetsråd var likvärdiga med det skydd konventionen ger, särskilt med avseende på artiklarna 6, 8, och 13 samt artikel 1 i protokoll nr 1 till konventionen.

ii)	Förstainstansrätten granskade de åtgärder som vidtagits av FN:s säkerhetsråd indirekt, genom att tillämpa principen om jus cogens i stället för att följa artiklarna 6, 8, och 13 samt artikel 1 i protokoll nr 1 till konventionen.

Klaganden har vidare anfört att förstainstansrättens avgörande bygger på felaktig rättstillämpning till den del rätten fann att begränsningen av rätten att nyttja egendom inte var relevant med avseende på föremålet för skyddet för egendom.

(1) Rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan EGT L 139, s. 9

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2049/2003 av den 20 november 2003 om ändring för tjugofemte gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 beträffande införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Osama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 EUT L 303, s. 20

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/31

Talan väckt den 26 september 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-401/06)

(2006/C 294/55)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Triantafyllou)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 9.2 e i rådets sjätte mervärdesskattedirektiv 77/388/EG av den 17 maj 1977, (1) genom att platsen för tillhandahållandet med avseende på den verksamhet som utövas av en testamentsexekutor inte fastställs i enlighet med artikel 9.2 e i sjätte mervärdesskattedirektivet, när tjänsten tillhandahålls åt kunder som är etablerade utanför gemenskapen eller åt skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen men inte i samma land som leverantören, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 9.2 e tredje strecksatsen i sjätte mervärdesskattedirektivet är platsen för tillhandahållande av vissa tjänster åt kunder som är etablerade utanför gemenskapen eller åt skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen men inte i samma land som leverantören, den plats där kunden har etablerat sin rörelse eller har ett fast driftsställe eller, i avsaknad av någon sådan plats, den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas. Detta gäller tjänster som tillhandahålls av konsulter, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och andra liknande tjänster. Den aktuella bestämmelsen i direktivet utgör en kollisionsnorm genom vilken det fastställs var tjänsten skall beskattas och genom vilken medlemsstaternas behörighet avgränsas.

Enligt de tyska rättsliga bestämmelserna och den förvaltningspraxis som utvecklats vid skattemyndigheterna är platsen för tillhandahållandet av en testamentsexekutors tjänst den plats från vilken företagaren tillhandahåller sin tjänst. Den plats där denna tjänst tillhandahålls är alltså inte fastställd enligt artikel 9.2 e i direktivet när den tillhandahålls åt kunder som är etablerade utanför gemenskapen eller åt skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen men inte i samma land som leverantören.

Denna lagstiftning och förvaltningspraxis är inte förenlig med bestämmelserna i artikel 9 i sjätte mervärdesskattedirektivet. Tjänster som tillhandahålls i egenskap av testamentsexekutor åt kunder som är etablerade utanför gemenskapen eller åt skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen men inte i samma land som leverantören, utgör sådana tjänster för vilka platsen för tillhandahållandet skall fastställas enligt artikel 9.2 e i sjätte mervärdesskattedirektivet.

I motsats till vad den tyska regeringen har gjort gällande anser kommissionen att den verksamhet som utövas av en testamentsexekutor också hör till de verksamheter som huvudsakligen och vanligen utövas av en advokat. Det avgörande vid bedömningen är inte yrkestiteln, utan själva verksamheten som sådan. Det avgörande är tjänstens karaktär.

Begreppet ”andra liknande tjänster” hänför sig inte till någon omständighet som är gemensam för de verksamheter som anges i artikel 9.2 e tredje strecksatsen i sjätte mervärdesskattedirektivet. Det räcker att den tjänst som skall bedömas liknar någon av de verksamheter som anges i denna bestämmelse. Så är fallet när båda verksamheterna har samma ändamål. Enligt ett avgörande från EG-domstolen ingår det i en advokats huvudsakliga och vanliga verksamhet att företräda och försvara klienters intressen. I den mån domstolen har uttalat sig om verksamheten att företräda och försvara en klients intressen, är denna förutsättning även uppfylld vad beträffar den verksamhet som utövas av en testamentsexekutor. Han företräder och försvarar nämligen arvlåtarens intressen. Hans verksamhet motsvarar den verksamhet som utövas av en självständigt yrkesutövande företrädare och konsult. Det är inte möjligt att av det förhållandet att testamentsexekution inte är en verksamhet som är förbehållen advokatkåren dra slutsatsen att de två verksamheterna inte har samma ändamål.

(1) EGT L 145, s. 1.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/32

Överklagande ingett den 27 september 2006 av Chafiq Ayadi av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 juli 2006 i mål T-253/02, Chafiq Ayadi mot Europeiska unionens råd

(Mål C-403/06 P)

(2006/C 294/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Chafiq Ayadi (ombud: H. Miller, Solicitor, och S. Cox, Barrister)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom i dess helhet,

—	ogiltigförklara artiklarna 2 och 4 i bilaga 1 till rådets förordning (EG) nr 881/2002 (1) i den mån de berör klaganden direkt och personligen, och

—	förplikta rådet att ersätta klagandens kostnader med avseende på förevarande överklagande och förfarandet vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till rättsliga fel genom att:

a)	underlåta fastställelse av att artikel 308 EG i jämförelse med artiklarna 60 EG och 301 EG inte gav rådet befogenhet att fatta de ifrågasatta besluten,

b)	underlåta fastställelse av att införandet av de ifrågasatta befogenheterna innebar ett åsidosättande av den grundläggande subsidiaritetsprincipen och/eller artikel 5 andra stycket EG,

c)	underlåta fastställelse av att ett grundläggande krav vid förfarandet har åsidosatts vid införandet av de ifrågasatta bestämmelserna, nämligen kravet att rådet skall ange relevanta skäl till varför ifrågavarande åtgärder absolut inte kan beslutas av de enskilda medlemsstaterna,

d)	fastställa att beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd riktade till FN:s medlemsstater är bindande för medlemsstaterna och/eller gemenskapen,

fastställa att gemenskapernas domstolar bara kan ogiltigförklara en gemenskapsåtgärd för införande av en resolution från FN:s säkerhetsråd medelst en hänvisning till den standard som sätts av ius cogens och genom att underlåta att fastställa att den kan ogiltigförklara en sådan åtgärd för att skydda de mänskliga rättigheter som hägnas av Förenta nationernas rättliga system, samt genom att

f)	underlåta att fastställa att de ifrågasätta delarna av förordning nr 881/2002 innebär ett åsidosättande av klagandens mänskliga rättigheter.

(EGT L 139, s. 9).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/33

Talan väckt den 1 september 2006 – Landtag Schleswig-Holstein mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-406/06)

(2006/C 294/57)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Landtag Schleswig-Holstein (ombud: S. Laskowski och J. Caspar, jur. dr.)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	slå fast att domstolen är behörig att pröva och avgöra ärendet och ta upp målet till sakprövning, eller i andra hand, i enlighet med artikel 54 andra stycket i domstolens stadga hänskjuta ärendet till förstainstansrätten,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 10 mars 2006 (JUR(2006)55023) och av den 23 juni 2006 (GS/E/3MM7flD(2006)6175)

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens beslut av den 10 mars 2006 och av den 23 juni 2006, som delgavs den 26 juni 2006, genom vilka begäran från Landtag Schleswig-Holstein om att få fullständig tillgång till kommissionens interna dokument SEK (2005) 420 av den 22 mars 2005 avslogs. Dokumentet SEK (2005) 420 innehåller den rättsliga motiveringen till att artikel 95 EG valdes som rättslig grund för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG (1) i det att det i skälen i förslaget till direktiv, KOM(2005) 438 (s. 6), hänvisas till detta interna dokument. Nämnda dokument var nödvändigt för att den vetenskapliga avdelningen vid Landtag Schleswig-Holstein skulle kunna utarbeta ett rättsligt utlåtande avseende de möjliga verkningarna av direktiv 2006/24/EG på parlamentsledamöters rättigheter.

Sökanden gör gällande att följande ogiltighetsgrunder i den mening som avses i artikel 230 andra stycket EG är för handen beträffande avslagsbesluten och besluten att inte ge fullständig tillgång till det omtvistade dokumentet SEK (2005) 420.

—

Åsidosättande av skyldigheten till lojalt samarbete enligt artikel 10 EG jämförd med artikel 1 andra stycket EU, och åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar enligt artikel 255 EG, av artikel 2.1 i förordningen om tillgång till information nr 1049/2001 jämförd med artikel 10 EG och artikel 1.2 EU samt,

—	maktmissbruk.

Kommissionen är enligt artikel 10 EG jämförd med artikel 1 andra stycket EU skyldig att inom ramen för den ömsesidiga skyldigheten till lojalt samarbete och med beaktande av principen om insyn, ge Landtag Schleswig-Holstein i dess egenskap av organ i en medlemsstat tillgång till den begärda handlingen, eftersom det föreligger ett starkt allmänt och parlamentariskt intresse av att hela denna handling lämnas ut.

Vidare grundas rätten till att hela den omtvistade handlingen lämnas ut på artikel 255 EG, artikel 2.1 i förordningen om tillgång till information nr 1049/2001 jämförd med artikel 10 EG och artikel 1 andra stycket EU. Kommissionen grundade oriktigt sitt beslut att inte lämna ut handlingen på artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och gjorde sig skyldig till maktmissbruk, eftersom kommissionens juridiska rådgivning inte påverkas av att handlingen lämnas ut.

(1) EUT L 105, s. 54

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/34

Talan väckt den 9 oktober 2006 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C- 411/06)

(2006/C 294/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Konstantinidis och M. Huttunen)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (1) av den 14 juni 2006 om transport av avfall,

—

förklara att verkningarna av en ogiltigförklaring av förordningen är bindande till dess att förordningen har ersatts, inom en rimlig tidsperiod, av en rättsakt som antagits av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd med artiklarna 175.1 och 133 EG som lämplig rättslig grund, och har rättfärdigats i skälen, och

—	förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att dess val av en dubbel rättslig grund gjordes i enlighet med de kriterier som fastslagits i domstolens rättspraxis, nämligen rättsaktens syfte och innehåll. Detta val är grundat på den bedömningen att förordningen har, både vad gäller de syften som följs och dess innehåll, två beståndsdelar som är förenade och av vilka ingen kan anses som sekundär eller indirekt i förhållande till den andra. En av beståndsdelarna utgörs av den gemensamma handelspolitiken och den andra av miljöskyddet.

Kommissionen anser att genom att grunda förordningen enbart på artikel 175.1 EG och inte använda artikel 133 EG som en andra rättsliga grund, har Europaparlamentet och Europeiska unionens råd agerat i strid med fördraget I enlighet med artikel 231.1 EG utgör en ogiltigförklaring av förordningen en lämplig åtgärd mot detta agerande.

(1) EUT L 190, s.1.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/34

Överklagande ingett den 13 oktober 2006 av Konungariket Belgien av den dom som förstainstansrätten meddelade den 25 juli 2006 i mål T-221/04, Belgien mot kommissionen

(Mål C-418/06 P)

(2006/C 294/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Konungariket Belgien (ombud: A. Hubert, biträdd av advokaterna H. Gilliams, P. de Bandt och L. Goossens)

Övriga part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 25 juli 2006 i mål T-221/04 och bifalla sökandens talan genom att ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/136/EG av den 4 februari 2004 (1),

—	i andra hand upphäva förstainstansrättens dom av den 25 juli 2006 i mål T-221/04 och på grundval av sina fulla prövningsrätt sätta ned den korrigering på 9 322 809 euro som kommissionen tillämpade i beslut 2004/136/EG till 1 491 085 euro, eller

—	i tredje hand upphäva förstainstansrättens dom av den 25 juli 2006 i mål T-21/04 och återförvisa målet till förstainstansrätten, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förstainstansrätten och domstolen.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör gällande fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

Genom den första grunden hävdar sökanden att förstainstansrätten förvanskade de faktiska omständigheterna eller i alla händelser gjort fel vad gäller den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de juridiska slutsatser som bör dras av dessa. Enligt klaganden grundar sig hela domen på en felaktig faktisk premiss, såtillvida att förstainstansrätten det belgiska datoriserade systemet för grafisk kodning av jordbrukslotter (SIG) utgör en redskap för mätning som är bättre anpassat till verkligheten än de ytuppgifter som jordbrukarna själva anger, då den exakta ytan av en jordburkslott bara kan bestämmas, formellt och obestridligen, antingen genom mätning genomförd av en person med nödvändiga kvalifikationer för denna uppgift eller genom tolkning av satellitbilder tagna med hjälp av fjärranalys.

Genom den andra grunden, som består av fem delgrunder, hävdar klaganden att artiklarna 6.7 och 8 i förordning (EEG) nr 3508/92 (2) har åsidosatts, liksom artiklarna 6 och 9 i förordning (EEG) nr 3887/92 (3), bland annat genom att förstainstansrätten felaktigt funnit att sökanden var skyldig att iaktta underförstådda regler som var nödvändiga för att iaktta de uttryckliga bestämmelserna och genom att den felaktigt funnit att det kontrollsystem som de belgiska myndigheterna inrättat inte var effektivt dels därför att det inte förekom någon efterhandskontroll av de uppgifter som härrörde från SIG, dels på grund av dröjsmål med inkodningen av uppgifterna. Klaganden gör även gällande att förstainstansrätten motivering på flera punkter är otillräcklig eller självmotsägande.

Den tredje grunden avser ett rättsligt fel som förstainstansrätten begått vid tillämpningen av proportionalitetsprincipen. Den största skada som EUGFJ åsamkats är enligt klagande klart mindre än det schablonmässiga korrigeringsbelopp som fastställts.

Slutligen anser klaganden i sin fjärde grund att förstainstansrätten gjorde fel som avvisade klagandens yrkande att förstainstansrätten skulle sätta ned den schablonmässiga korrigeringen med stöd av sin fulla prövningsrätt. Att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse som ger gemenskapsdomstolarna full prövningsrätt betyder inte, i kraft av själva sakförhållandet (ipso facto), att de inte har en sådan rätt.

(1) Kommissionens beslut av den 4 februari 2004 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUT L 40, s. 31).

(2) Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78).

(3) Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1648/95 av den 6 juli 1995 (EGT L 156, s. 27).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/39

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – GlaxoSmithKline Services mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-168/01) (1)

(Konkurrens - Distribution av läkemedel i grossistledet - Parallellhandel - Differentierade priser - Artikel 81.1 EG - Avtal - Konkurrensbegränsning - Syfte - Marknaden i fråga - Verkan - Artikel 81.3 EG - Bidrag till att främja tekniskt framåtskridande - Konkurrensen har inte eliminerats - Bevis - Motivering - Subsidiaritet)

(2006/C 294/82)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: GlaxoSmithKline Services, tidigare Glaxo Wellcome plc (Brentford, Middlesex, Förenade kungariket) (ombud: S. Martínez Lage, avocat, I. Forrester, QC, F. Depoortere, A. Schoultz, T. Louko, och I. Vandenborre, avocats)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis P. Oliver, därefter É. Gippini Fournier)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: European Association of Euro Pharmaceutical Companies (EAEPC) (Bryssel, Belgien) (ombud: inledningsvis U. Zinsmeister och M. Lienemeyer, därefter A. Martin-Ehlers och slutligen M. Hartmann-Rüppel, avocats), Bundesverband der Arzneimittell-Importeure eV (Mülheim an der Ruhr, Tyskland) (ombud: inledningsvis M. Epping och W. Rehmann, därefter endast W. Rehmann, avocats), Spain Pharma, SA (Madrid, Spanien) (ombud: P. Muñoz Carpena, B. Ortúzar Somoza och R. Gutiérrez Sánchez, avocats), och Asociación de exportadores españoles de productos farmacéuticos (Aseprofar) (Madrid, Spanien) (ombud: inledningsvis M. Araujo Boyd och R. Sanz, därefter Araujo Boyd och J. L. Buendia Sierra, avocats)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/791/EG av den 8 maj 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärenden: IV/36.957/F3 Glaxo Wellcome (Anmälan), IV/36.997/F3 Aseprofar och Fedifar (Klagomål), IV/37.121/F3 Spain Pharma (Klagomål), IV/37.138/F3 BAI (Klagomål) och IV/37.380/F3 EAEPC (Klagomål) (EGT L 302, s. 1))

Domslut

Artiklarna 2, 3 och 4 i kommissionens beslut 2001/791/EG av den 8 maj 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärenden: IV/36.957/F3 Glaxo Wellcome (Anmälan), IV/36.997/F3 Aseprofar och Fedifar (Klagomål), IV/37.121/F3 Spain Pharma (Klagomål), IV/37.138/F3 BAI (Klagomål) och IV/37.380/F3 EAEPC (Klagomål)) ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övriga delar.

3)	GlaxoSmithKline Services Unlimited (GSK) skall bära hälften av sin kostnad och ersätta hälften av kommissionens kostnad, inbegripet den som rör interventionerna.

4)	Kommissionen skall bära hälften av sin kostnad och ersätta hälften av GlaxoSmithKline Services Unlimiteds kostnad, inbegripet den som rör interventionerna.

5)	Asociación de exportadores españoles de productos farmacéuticos (Aseprofar), Bundesverband der Arzneimittell-Importeure eV, European Association of Euro Pharmaceutical Companies (EAEPC) och Spain Pharma, SA, skall bära sina egna kostnader

(1) EGT C 275, 29.9.2001.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/39

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Avebe mot kommissionen

(Mål T-314/01) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Natriumglukonat - Artikel 81 EG - Böter - Ansvar för en överträdelse som begåtts av en sammanslutning som inte är en från sitt moderbolag fristående juridisk person - Artikel 15.2 i förordning nr 17 - Rätten till försvar - Handlingar till stöd för försvaret - Proportionalitetsprincipen - Motiveringsskyldighet)

(2006/C 294/83)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Coöperatieve Verkoop- en Productievereniging van Aardappelmeel en Derivaten Avebe BA (Veendam, Nederländerna) (ombud: advokaten C. Dekker)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Bouquet, A. Whelan och W. Wils, biträdda av advokaten M. van der Woude)

Saken

Ogiltigförklaring av artikel 1 i beslut K(2001) 2931 slutlig av den 2 oktober 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/E 1/36.756 – Natriumglukonat) i den mån den avser sökanden och, i andra hand, ogiltigförklaring av artikel 3 i detta beslut i den mån den avser sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Coöperatieve Verkoop- en Productievereniging van Aardappelmeel en Derivaten Avebe BA skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 68, 16.03.2002.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/40

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Roquette Frères mot kommissionen

(Mål T-322/01) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Natriumglukonat - Artikel 81 EG - Böter - Artikel 15.2 i förordning nr 17 - Riktlinjer för beräkning av böter - Meddelande om samarbete - Proportionalitetsprincipen - Likabehandling - Principen ne bis in idem)

(2006/C 294/84)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Roquette Frères SA (Lestrem, Frankrike) (ombud: advokaterna O. Prost, D. Voillemot och A. Choffel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis A. Bouquet, W. Wils, A. Whelan och F. Lelièvre, därefter A. Bouquet, W. Wils och A. Whelan, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna A. Condomines och J. Liygonie)

Saken

Angående en talan om i första hand ogiltigförklaring av artiklarna 1 och 3 i kommissionens beslut K(2001) 2931 slutligt av den 2 oktober 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/E-1/36.756 – Natriumglukonat) till den del sökanden genom detta har ålagts böter, i andra hand nedsättning av böterna och i sista hand återbetalning till sökanden av rättsstridigt uppburna belopp.

Domslut

1)	Bötesbeloppet för Roquette Frères SA fastställs till 810 000 euro.

2)	Beslut K(2001) 2931 slutligt av den 2 oktober 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/E-1/36.756 – Natriumglukonat) ändras till den del det strider mot punkt 1 ovan.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Roquette Frères SA förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i deras helhet.

(1) EUT C 68, 16.3.2002.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/40

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Archer Daniels Midland mot kommissionen

(Mål T-329/01) (1)

(2006/C 294/85)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Archer Daniels Midland Co. (Dacatur, Illinois, Förenta staterna) (ombud: advokaten C.O. Lenz och L. Martin Alegi, M. Garcia och E. Batchelor, solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Whelan och W. Wils)

Saken

Talan om i första hand ogiltigförklaring av artikel 1 i kommissionens beslut K(2001) 2931 slutligt av den 2 oktober 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/E-1/36,756 – Natriumglukonat) till den del detta avser sökanden, eller åtminstone till den del det fastställs i beslutet att sökanden varit delaktig i en överträdelse efter den 4 oktober 1994, ogiltigförklaring av artikel 3 i det ovannämnda beslutet till den del denna avser sökanden och i andra hand ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter som sökanden har ålagts genom detta beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Archer Daniels Midland Co. skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 84, 6.4.2002.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/41

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Jungbunzlauer mot kommissionen

(Mål T-43/02) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Citronsyra - Artikel 81 EG - Böter - Artikel 15.2 i förordning nr 17 - Ett dotterbolags ansvar för agerandet - Den straffrättsliga legalitetsprincipen - Riktlinjer för beräkning av böter - Proportionalitetsprincipen - Principen ne bis in idem - Rätt till tillgång till handlingarna i ärendet)

(2006/C 294/87)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Jungbunzlauer AG (Basel, Schweiz) (ombud: advokaterna R. Bechtold, U. Soltész och M. Karl)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Olivier, biträdd av advokaten H. Freund)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: E. Karlsson och S. Marquardt)

Saken

Talan om i första hand ogiltigförklaring av beslut 2002/742/EG av den 5 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/E-1/36.604 – Citronsyra) (EGT L 239, 2002, s. 18), och i andra hand nedsättning av de böter som sökanden har ålagts genom detta beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Jungbunzlauer AG skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

3)	Rådet skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 97, 20.4.2002.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/42

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Dresdner Bank m.fl. mot kommissionen

(Förenade målen T-44/02 OP, T-54/02 OP, T-56/02 OP, T-60/02 OP, T-61/02 OP) (1)

(Konkurrens - Artikel 81 EG - Avtal om prissättning och om avgiftsstruktur för kontantväxling - Tyskland - Bevis för överträdelsen - Ansökan om återvinning)

(2006/C 294/88)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Dresdner Bank AG (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Hirsch och W. Bosch); Bayerische Hypo- und Vereinsbank AG, tidigare Vereins- und Westbank AG (München, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaterna J. Schulte, M. Ewen och A. Neus, därefter advokaterna W. Knapp, T. Müller-Ibold och C. Feddersen); Bayerische Hypo- und Vereinsbank AG (München) (ombud: inledningsvis advokaterna W. Knapp, T. Müller-Ibold och B. Bergmann, därefter advokaterna W. Knapp, T. Müller-Ibold, och C. Feddersen); DVB Bank AG, tidigare Deutsche Verkehrsbank AG (Frankfurt am Main) (ombud: advokaterna M. Klusmann och F. Wiemer); och Commerzbank AG (Frankfurt am Main) (ombud: advokaterna H. Satzky och B. Maassen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: advokaterna T. Christoforou, A. Nijenhuis och M. Schneider)

Saken

Kommissionens ansökan om återvinning av förstainstansrättens tredskodomar som meddelades den 14 oktober 2004 i mål T-44/02, Dresdner Bank mot kommissionen och i mål T-54/02, Vereins- und Westbank mot kommissionen (ej publicerade i rättsfallssamlingen), i mål T-56/02, Bayerische Hypo- und Vereinsbank mot kommissionen (REG 2004, s. II-3495), och i målen T-60/02, Deutsche Verkehrsbank mot kommissionen och T-61/02, Commerzbank mot kommissionen (ej publicerade i rättsfallssamlingen).

Domslut

1)	Ansökan om återvinning avslås.

2)	Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 109, 4.5.2002.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/42

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Archer Daniels Midland mot kommissionen

(Mål T-59/02) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Citronsyra - Artikel 81 EG - Böter - Artikel 15.2 i förordning nr 17 - Riktlinjer för beräkning av böter - Meddelandet om samarbete - Principerna om rättssäkerhet och icke-retroaktivitet - Proportionalitetsprincipen - Likabehandling - Motiveringsskyldighet - Rätten till försvar)

(2006/C 294/89)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Archer Daniels Midland Co. (Decatur, Illinois, Förenta staterna) (ombud: advokaten C.O. Lenz samt L. Martin Alegi, M. Garcia och E. Batchelor, solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Oliver)

Saken

I första hand ogiltigförklaring av dels artikel 1 i kommissionens beslut 2002/742/EG av den 5 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/E-1/36.604 – Citronsyra) (EGT L 239, 2002, s. 18), i den del som det slås fast att sökanden har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i en begränsning av produktionskapaciteten på den berörda marken och i utnämningen av en producent att leda prishöjningarna i varje nationellt segment av den berörda marknaden, och dels av artikel 3 i beslutet i den del som den bestämmelsen rör sökanden. I andra hand ett yrkande om nersättning av de böter som ålagts sökanden.

Domslut

Artikel 1 i kommissionens beslut 2002/742/EG av den 5 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/E-1/36.604 – Citronsyra) ogiltigförklaras i den del som det i den bestämmelsen, jämförd med skäl 158, slås fast att Archer Daniels Midlands Co. har fryst, begränsat och lagt ned produktionskapacitet för tillverkningen av citronsyra.

2)	Artikel 1 i beslut 2002/742 ogiltigförklaras i den del som det i den bestämmelsen, jämförd med skäl 158, slås fast att Archer Daniels Midlands Co. har utnämnt den producent som ledde prishöjningarna i varje nationellt segment av den berörda marknaden.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Kommissionen skall bära en tiondel av Archer Daniels Midlands Co:s. rättegångskostnader.

5)	Archer Daniels Midlands Co skall bära den resterande delen av sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 144, 15.6 2002

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/43

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Haladjian Frères mot kommissionen

(Mål T-204/03) (1)

(Konkurrens - Artikel 81 EG - Artikel 82 EG - Distribution av reservdelar - Parallellimport - Klagomål - Beslut om avslag)

(2006/C 294/90)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Haladjian Frères SA (Sorgues, Frankrike) (ombud: advokaten N. Coutrelis)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Whelan och O. Beynet, biträdda av advokaten D. Waelbroeck)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Caterpillar, Inc. (Peoria, Illinois, Förenta staterna) och Caterpillar Group Services SA (Charleroi, Belgien) (ombud: inledningsvis N. Levy, solicitor, och S. Kingston, barrister, sedan N. Levy och advokaten T. Graf)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 1 april 2003 om avslag på det klagomål om Caterpillar, Inc:s påstådda överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG som framförts av Haladjian Frères SA.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall bära sina egna rättegångkostnader samt ersätta kommissionens och intervenienternas rättegångskostnader.

(1) EUT C 200 av den 23.8.2003.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/43

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Werkgroep Commerciële Jachthavens Zuidelijke Randmeren m.fl. mot kommissionen

(Mål T-117/04) (1)

(Statligt stöd - Stöd som de nederländska myndigheterna beviljat till förmån för småbåtshamnar utan vinstsyfte - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning)

(2006/C 294/91)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökanden: Vereniging Werkgroep Commerciële Jachthavens Zuidelijke Randmeren, Zeewolde (Nederländerna), Jachthaven Zijl Zeewolde BV, Zeewolde, Maatschappij tot exploitatie van onroerende goederen Wolderwijd II BV, Zeewolde, Jachthaven Strand-Horst BV, Ermelo (Nederländerna), Recreatiegebied Erkemederstrand vof, Zeewolde, Jachthaven- en Campingbedrijf Nieuwboer BV, Bunschoten-Spakenburg (Nederländerna), Jachthaven Naarden BV, Naarden (Nederländerna) (ombud: advokaterna T. Ottervanger, A. Bijleveld och A. van den Oord)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. van Vliet, A. Bouquet och A. Nijenhuis,)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Nederländerna (ombud: H. Sevenster och M. de Grave)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2004/114/EG av den 29 oktober 2003 om den stödordning som Nederländerna [har genomfört] till förmån för småbåtshamnar utan vinstsyfte i Nederländerna (EUT L 34, s. 63).

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	Sökandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Konungariket Nederländerna skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 118, 30.4.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/44

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Ferriere Nord mot kommissionen

(Mål T-153/04) (1)

(Konkurrens - Böter - Överträdelse av artikel 81 EG - Kommissionens befogenhet i fråga om verkställande av påföljder - Preskription - Artiklarna 4 och 6 i förordning (EEG) nr 2988/74 - Upptagande till sakprövning)

(2006/C 294/92)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Ferriere Nord SpA (Osoppo, Italien) (ombud: advokaterna W. Viscarindi och G. Donà)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Nijenhuis och A. Whelan, biträdda av advokaten A. Colabianchi)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut, vilka meddelades genom en skrivelse av den 5 februari 2004 och genom ett telefaxmeddelande av den 13 april 2004, avseende den obetalda delen av de böter som sökanden påfördes av kommissionen genom beslut 89/515/EEG av den 2 augusti 1989 om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.553 – Svetsade armeringsnät) (EGT L 260, s. 1)

Domslut

Kommissionens beslut, vilka meddelades genom en skrivelse av den 5 februari 2004 och genom ett telefaxmeddelande av den 13 april 2004, avseende den obetalda delen av de böter som sökanden påfördes av kommissionen genom beslut 89/515/EEG av den 2 augusti 1989 om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.553 – Svetsade armeringsnät), ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad.

(1) EUT C 168, 26.6.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/44

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Telefónica mot harmoniseringsbyrån – Branch (emergia)

(Mål T-172/04) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket emergia - Det äldre gemenskapsordmärket EMERGEA - Risk för förväxling - Avslag på registreringsansökan - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2006/C 294/93)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Telefónica, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten A. Sirimarco)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Laporta Insa)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: David Branch (Reading, Förenade kungariket) (ombud: inledningsvis C. Berenguer Marsal, därefter advokaterna I.M. Barroso Sánchez-Lafuente och M.C. Trullols Durán)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som antogs av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 12 mars 2004 (ärende R 676/2002-1) om ett invändningsförfarande mellan David Bransch och Telefónica, SA.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 179, 10.7.2004.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/46

Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 – Anna Kontouli mot Europeiska unionens råd

(Mål T-416/04) (1)

(Tjänstemän - Invaliditetspension - Korrigeringskoefficient - Fastställande av bosättningsort - Upphävande av förvaltningsbeslut - Berättigade förväntningar)

(2006/C 294/96)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Anna Kontouli (ombud: inledningsvis advokaterna V. Akritidis och M. Tragalou, därefter V. Akritidis)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Sims och D. Zahariou)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 5 december 2003 om återkallelse av tillämpningen av korrigeringskoefficienten för Förenade kungariket på sökandens invaliditetspension, dels om skadestånd.

Domslut

1)	Rådets beslut av den 5 december 2003 om återkallelse av tillämpningen av korrigeringskoefficienten för Förenade kungariket på sökandens invaliditetspension ogiltigförklaras i den del beslutet innebär en retroaktiv återkallelse avseende perioden den 1 maj 2003 till och med den 31 december 2003.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Rådet skall förutom att bära sin egen kostnad även ersätta en tredjedel av sökandens rättegångskostnad.

(1) EUT C 31, 5.2.2005.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/47

Förstainstansrättens dom av den 3 oktober 2006 – Nijs mot revisionsrätten

(Mål T-171/05) (1)

(Tjänstemän - Befordran - Befordringsomgången 2003 - Bedömningsrapport - Tilldelning av meritpoäng - Beslut att inte befordra sökanden till tjänstegraden översättare-granskare)

(2006/C 294/99)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bart Nijs (Bereldange, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Rollinger)

Svarande: Europeiska gemenskapernas revisionsrätt (ombud: T. Kennedy, J.-M. Stenier och G. Corstens)

Saken

Dels ogiltigförklaring av beslutet om slutgiltigt fastställande av sökandens bedömningsrapport för befordringsomgången 2003, av beslutet om tilldelning av meritpoäng för sökanden vid befordringsomgången 2003, av beslutet att inte befordra sökanden 2004 samt av beslutet att avslå de klagomål som framförts mot de ovan nämnda besluten, och dels yrkande om skadestånd.

Domslut

1)	Revisionsrättens beslut om tilldelningen av meritpoäng för sökanden vid befordringsomgången 2003 och dess beslut att inte befordra sökanden ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Revisionsrätten skall bära sina egna rättegångskostnader och hälften av sökandens rättegångskostnader.

4)	Sökanden skall bära samtliga rättegångskostnader hänförliga till det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 182 av den 23.7.2005

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/47

Förstainstansrättens beslut av den 18 september 2006 – Wirtschaftskammer Kärnten och best connect Ampere Strompool mot kommissionen

(Mål T-350/03) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Konkurrens - Beslut att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden - Juridiska personer - Rättsakter som berör dem personligen - Kan ej upptas till sakprövning)

(2006/C 294/100)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Wirtschaftskammer Kärnten och best connect Ampere Strompool (Klagenfurt, Österrike) (ombud: M. Angerer, avocat)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis A. Bouquet, S. Rating och K. Mojzesowicz, därefter A. Bouquet och K. Mojzesowicz)

Part som har intervenerat till stöd för sökandena: Ampere AG (Berlin, Tyskland) (ombud: C. von Hammerstein och C.-S. Schweer, avocats)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Österreichische Elektrizitätswirtschafts-AG (Wien, Österrike), EVN AG (Maria Enzersdorf, Österrike), Wien Energie GmbH (Wien), Energie AG Oberösterreich (Linz, Österrike), Burgenländische Elektrizitätswirtschafts-AG (Eisenstadt, Österrike) och Linz AG für Energie, Telekommunikation, Verkehr und Kommunale Dienste (Linz) (ombud: S. Polster och H. Wollmann, avocats)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2004/271/EG av den 11 juni 2003 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (Ärende COMP/M.2947 – Verbund/EnergieAllianz) (EUT L 92, s. 91)

Avgörande

1)	Talan avvisas.

Sökanden skall ersätta sina egna rättegångskostnader och solidariskt kommissionens och intervenienternas, nämligen Österreichische Elektrizitätswirtschafts-AG, EVN AG, Wien Energie GmbH, Energie AG Oberösterreich, Burgenländische Elektrizitätswirtschafts-AG och Linz AG für Energie, Telekommunikation, Verkehr und Kommunale Dienste

3)	Intervenienten Ampere AG skall ersätta sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 7, 10.1.2004

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/48

Förstainstansrättens beslut av den 19 september 2006 – Bavendam m. fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-80/05) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt av vilda djur och växter - Besluten 2004/798/EG och 2004/813/EG - Förteckning över områden av gemenskapsintresse i den kontinentala biogeografiska regionen och i den atlantiska biogeografiska regionen - Personer som berörs direkt och personligen - Avvisning)

(2006/C 294/101)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hinrich Bavendam, Bremen (Tyskland), Günther Früchtnichts, Bremen (Tyskland) Hinrich Geerken, Bremen (Tyskland), Hans-Jürgen Weyhausen-Brinkmann, Bremen (Tyskland), Curt-Hildebrand v. Einsiedel, Leipzig (Tyskland), Christina, Gräfin von Schall-Riacour, Ahlen-Vorhelm (Tyskland), Franz-Albrecht Metternich-Sandor, Prinz von Ratibor und Corvey, Höxter (Tyskland), Christoph, Prinz zu Schleswig-Holstein, Thumby (Tyskland) och Stadt Schloss Holte-Stuckenbrock (ombud: advokaten T. Ciesen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek och B. Schima)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 december 2004 om antagande, enligt rådets direktiv 92/43/EEG, av en förteckning över områden av gemenskapsintresse i den kontinentala biogeografiska regionen (EUT L 382, s. 1) samt av kommissionens beslut av den 7 december 2004 om antagande, enligt rådets direktiv 92/43/EEG, av en förteckning över områden av gemenskapsintresse i den atlantiska biogeografiska regionen (EUT L 387, s. 1).

Avgörande

1)	Talan avvisas, eftersom den inte kan prövas i sak.

2)	Sökandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader

(1) EUT C 143 av den 11.6.2005

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/49

Förstainstansrättens beslut av den 19 september 2006 – Benkö m.fl. mot kommissionen

(Mål T-122/05) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Beslut 2004/798/EG - Förteckning över områden av gemenskapsintresse i den kontinentala biogeografiska regionen - Personer som är direkt och personligen berörda - Avvisning)

(2006/C 294/104)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Robert Benkö (Kohfidisch, Österrike), Nikolaus Draskovich (Güssing, Österrike), Alexander Freiherr von Kottwitz-Erdödy (Kohfidisch), Peter Masser (Deutschlandsberg, Österrike), Alfred Prinz von und zu Liechtenstein (Deutschlandsberg), Marktgemeinde Götzendorf an der Leitha (Österrike), Gemeinde Ebergassing (Österrike), Ernst Harrach (Bruck an der Leitha, Österrike), Schlossgut Schönbühel-Aggstein AG (Vaduz, Liechtenstein), Heinrich Rüdiger Fürst Starhemberg'sche Familienstiftung (Vaduz), (ombud: advokaten M. Schaffgotsch)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek och B. Schima)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2004/798/EG av den 7 december 2004 om antagande, enligt rådets direktiv 92/43/EEG, av en förteckning över områden av gemenskapsintresse i den kontinentala biogeografiska regionen (EUT L 382, s. 1).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Sökandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 171, 9.7.2005

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/50

Talan väckt den 24 augusti 2006 –Kretschmer mot parlamentet

(Mål T-229/06)

(2006/C 294/105)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Elfriede Kretschmer (Overijse, Belgien) (ombud: advokaten G. Vandersanden)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet, om vilket sökanden underrättades den 14 juni 2006, att inte bevilja henne fullt dagtraktamente från och med den 16 oktober 2003 och att fastställa Overijse (Belgien) som hennes rekryteringsort,

—	följaktligen förplikta svaranden att betala följande belopp:

—

(i)

i dagtraktamente:

—	50 euro per dag räknat från och med den 16 oktober 2003 till och med den 30 april 2004 enligt artikel 12.1 i bestämmelserna om utsända nationella experter vid Europaparlamentet av den 2 juni 2003,

—	84 euro per dag räknat från och med den 1 maj 2004 till och med den 31 mars 2005 enligt artikel 12.1 i bestämmelserna om utsända nationella experter vid Europaparlamentet av den 3 maj 2004,

—	84,35 euro per dag räknat från och med den 1 maj 2005 enligt artikel 15.2 i bestämmelserna om utsända nationella experter vid Europaparlamentet av den 7 mars 2005,

—

(ii)	72,39 euro i månatlig tilläggsersättning enligt artikel 15.2 i bestämmelserna om utsända nationella experter vid Europaparlamentet av den 7 mars 2005,

—

förplikta svaranden att till sökanden betala avkastningsränta på de belopp som angetts ovan under (i) och (ii) från och med förfallodagen för respektive belopp till dess betalning sker. Räntesatsen skall beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken med avseende på den aktuella perioden har fastställt för huvudsakliga refinansieringstransaktioner, plus två procentenheter,

—	förplikta svaranden att betala den symboliska summan av en euro i ersättning för den ideella skada som sökanden har lidit till följd av den sena handläggningen i ärendet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är utsänd nationell expert vid Europaparlamentet. Efter ett första kontrakt, vilket gällde tiden från och med den 16 oktober 2003 till och med den 15 oktober 2004, anställdes hon på nytt, denna gång från och med den 16 oktober 2004 till och med den 15 oktober 2005. Hon återanställdes även därefter för en period om två år – från och med den 16 oktober 2005 till och med den 15 oktober 2007. Hon yrkar genom sin talan att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det beslut som meddelades henne genom ett e-brev den 14 juni 2006, i vilket det slogs fast att hon inte beviljades fullt dagtraktamente från och med den 16 oktober 2003, och i vilket parlamentet fastställde Overijse (Belgien) som hennes rekryteringsort.

Sökanden anför som grund för sin talan att parlamentet har tolkat och tillämpat bestämmelserna från 2002, 2004 och 2005 om utsända nationella experter (UNE) vid Europaparlamentet felaktigt. Sökanden gör gällande att hon vid den tidpunkt då hon anställdes första gången var bosatt i Tyskland och inte i Belgien, som parlamentet har angett som rekryteringsort. Hon gör gällande att hon utsändes efter överenskommelse mellan den myndighet från vilken hon blev utsänd (justitieministeriet i Nordrhein-Westfalen) och kommissionen i samband med hennes första anställning som tillfälligt anställd under perioden från och med den 1 september 2002 till och med den 31 juli 2003. Detta utgör enligt sökanden bevis för vilken som var hennes bosättningsort innan hon anställdes och vid tidpunkten för kontraktsförlängningarna. Sökanden gör även gällande att hennes flytt till Bryssel, som hon genomförde för att där inträda i tjänst som UNE och följa belgisk lag avseende registrering av den tillfälliga bostadsadressen i Bryssel, inte skall anses utgöra ett byte av bosättningsort, något som förutsätter en stabil, stadigvarande och varaktig etablering. Till stöd för sin ståndpunkt åberopar hon att hon är tillfälligt anställd för en begränsad period, som sammanlagt kommer att uppgå till högst sex år, varefter hon i princip kommer att återvända till Tyskland för att utföra sina tidigare uppgifter som domare vid en nationell domstol. Hon anser därför att hennes bosättningsort under hela hennes tid som UNE har varit Tyskland och inte Bryssel.

Såvitt avser skadeståndstalan anser sökanden att Europaparlamentet har överskridit en skälig frist för att besvara hennes begäran om förtydligande och om omprövning av hennes situation och att parlamentet härigenom dessutom har handlat i strid med den europeiska kodexen för god förvaltningssed. Sökanden yrkar att svaranden i ersättning för den ideella skada hon har lidit skall betala den symboliska summan av en euro. Sökanden yrkar även avkastningsränta på de belopp som svaranden är skyldig att betala enligt bestämmelserna för 2002, 2004 och 2005 om utsända nationella experter.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/51

Talan väckt den 4 september 2006 – Nederlandse Omroep Stichting (NOS) mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-237/06)

(2006/C 294/106)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Nederlandse Omroep Stichting (NOS) (ombud: advokaterna J.J. Feenstra och H.M.H. Speyart)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden(a)s yrkanden

Sökanden(a) yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut av kommissionen som nämns nedan och då särskilt artikel 1.1 och 1.3 samt artiklarna 2 och 3 samt de skäl som ligger till grund för dessa bestämmelser, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Nederlandse Omroep Stichting (NOS) har begärt att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 juni 2006 om särskilda finansiering av nederländska offentliga programföretag (statligt stöd C2/2004 [ex NN 170/2003] ).

NOS har i sin ansökan för det första anfört att artikel 88.1–3 EG och förordning 659/1999 (1) har åsidosatts. Enligt NOS har kommissionen tolkat och tillämpat den skillnad som föreligger mellan befintligt och nytt stöd felaktigt. Det särskilda stöd som avses i det angripna beslutet är endast en liten del i hela det nederländska systemet för offentlig finansiering av publika programföretag. Kommissionen har klassificerat hela systemet som befintligt stöd. De beviljningar som kommissionen har bedömt som särskild finansiering utbetalas enligt samma mönster som den allmänna finansieringen och skall därför enligt NOS anses som befintligt stöd.

NOS har i andra hand anfört att artiklarna 87 EG och 88 EG har åsidosatts genom att kommissionen har tolkat och tillämpat domen i målet Altmark (2) felaktigt. Enligt NOS var det fel när kommissionen fastställde att den särskilda finansieringen skulle betraktas som statligt stöd. NOS anser att de kriterier som domstolen angav i domen i målet Altmark inte kan tillämpas i förevarande fall. I stället bör utgångspunkten för bedömningen vara det protokoll om finansiering av offentliga programföretag (3) som fogats till Amsterdamfördraget.

NOS har för det tredje anfört att artiklarna 87 EG och 88 EG, artikel 253 EG och förordning 659/1999 har åsidosatts genom att det saknas ett samband mellan den särskilda finansieringen och den överkompensation som kommissionen har fastställt. Kommissionen motiverar sin bedömning av att en överkompensationen föreligger med att det byggts upp ekonomiska reserver hos programföretagen vilket dock, enligt NOS, inte med tillräcklig säkerhet kan förklaras med att det överförts medel som kommissionen har betecknat som särskild finansiering.

NOS har för det fjärde anfört att artiklarna 87 EG och 88 EG har åsidosatts genom att kommissionen felaktigt har ansett att inkomster från upphovsrätter utgör statligt stöd. Dessutom gynnas inte NOS som företag av den särskilda finansieringen i den mening som avses i artikel 87.1 EG och den offentliga finansiering som beviljats medför således inte en snedvridning av konkurrensen i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

NOS har för det femte anfört att artikel 86.2 EG har åsidosatts genom att det inte gjorts någon tillfredställande proportionalitetsprövning. Enligt NOS har kommissionen, delvis mot bakgrund av bestämmelserna i ovannämnda protokoll till Amsterdamfördraget om finansiering av offentliga programföretag, felaktigt underlåtit, efter att ha fastställt att det inte var fråga om en snedvridning av konkurrensen, att koppla den omständighet att överkompensationen inte har haft några negativa följder, samman med programföretagens public service uppdrag och gemenskapens allmänna målsättningar. NOS anser att kommissionen i detta sammanhang borde ha beaktat att det nederländska språkområdet är ett litet språkområde och att reserverna inom en snar framtid skulle användas för att täcka vissa utgifter och därefter hade varit förbrukade.

NOS har slutligen anfört att förfarandebestämmelserna i artikel 88.2 EG och rätten till försvar har åsidosatts genom att kommissionen i vissa avseenden har utökat sin undersökning under förfarandets gång.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 19999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1)

(2) Dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspresidium Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH (REG 2003, s. I-7747)

(3) Protokoll om systemet för radio och Tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna som fogats till Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/52

Talan väckt den 12 september 2006 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-258/06)

(2006/C 294/107)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och C. Schulze-Bahr)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens tolkningsmeddelande av den 23 juni 2006 om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling vilket var tillgängligt på kommissionens webbplats den 24 juli 2006 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 179, s. 2) den 1 augusti 2006.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att kommissionen inte var behörig att utfärda det omtvistade tolkningsmeddelandet. Sökanden anför därvid att det omtvistade tolkningsmeddelandet innehåller nya regler för upphandling vilka går utöver vad som följer av gällande gemenskapsrätt. Dessa nya regler får bindande rättsverkningar för medlemsstaterna. Det finns inte några bestämmelser i EG-fördraget som ger kommissionen behörighet att utfärda sådana bestämmelser. Enligt sökandens uppfattning rör det sig i själva verket om utfärdande av lagstiftning.

Sökanden gör vidare gällande att svaranden har åsidosatt den institutionella jämvikten mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen genom att den utfärdat bindande föreskrifter.

Slutligen gör sökanden gällande att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det omtvistade tolkningsmeddelandet även om kommissionen var behörig att utfärda detta, eftersom rättssäkerhetsprincipen åsidosatts. Svaranden borde ha stött sig på lämplig rättslig grund och uttryckligen ha hänvisat till denna i den aktuella rättsakten. Kommissionen åsidosatte därigenom även motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/52

Talan väckt den 20 september 2006 – Miguel Torres, S.A. mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-259/06)

(2006/C 294/108)

Ansökan är avfattad på spanska

Parter

Sökande: Miguel Torres, S.A. (Barcelona, Spanien) (ombud: E. Armijo Chávarri och A. Castán Pérez-Gómez, abogados)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Navisa Industrial Vinícola Española, S.A.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 29 juni 2006 i ärende R 865/2005-1 och särskilt förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsmärke: sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: ordmärket MANSO DE VELASCO för varor som omfattas av klass 33 – ansökan nr 2 261 527.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: det spanska ordmärket VELASCO för varor som omfattas av klass 33.

Invändningsenhetens beslut: bifall på invändningen och avslag på registreringsansökan.

Överklagandenämndens beslut: avslag på överklagandet.

Grunder: åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94, (1) eftersom det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de kännetecken som är föremål för tvisten som medför att de är oförenliga med varandra.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/53

Överklagande ingett den 18 september 2006 av kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 juli 2006 i mål F-18/05, D mot kommissionen

(Mål T-262/06 P)

(2006/C 294/109)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission

Övrig part i målet: D

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som personaldomstolen meddelade den 12 juli 2006 i mål F-18/05, D mot kommissionen,

—	återförvisa målet till personaldomstolen för att den skall pröva de övriga grunderna,

—	besluta om rättegångskostnaderna i målet om överklagande, eller i andra hand, förordna om att personaldomstolen skall fatta beslut om rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom dom av den 12 juli 2006, som är föremål för förevarande överklagande, ogiltigförklarade personaldomstolen kommissionens beslut om avslag på klagandens begäran att det skulle erkännas att den sjukdom som klaganden drabbats av hade sitt ursprung i tjänsteutövningen. Kommissionen förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna.

Till stöd för sitt yrkande om upphävande av nämnda dom anför kommissionen en grund avseende åsidosättande av gemenskapsrätten, särskilt artikel 48.2 i rättegångsreglerna, i det att personaldomstolen fann att det argument som vilade på ett åsidosättande av en doms rättskraft kunde tas upp till sakprövning. Enligt kommissionen hade detta argument nämligen åberopats för första gången i repliken i första instans. Kommissionen gör vidare gällande att personaldomstolen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och/eller en felaktig tolkning av de rättsliga omständigheter som parterna och särskilt kommissionen själv anfört vid rätten. Vad gäller bedömningen av argumenten i sak anser kommissionen att personaldomstolen har åsidosatt gemenskapsrätten och särskilt artikel 73 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna samt därtill hörande föreskrifter, att den har missbedömt räckvidden av förstainstansrättens dom av den 23 november 2004 i mål T-376/02, O mot kommissionen (1), och åsidosatt motiveringsskyldigheten. Kommissionen hävdar även att personaldomstolen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

(1) REGP, 2004, s. I-A-349 och II-1595.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/53

Talan väckt den 22 september 2006 – DC-HADLER NETWORKS mot kommissionen

(Mål T-264/06)

(2006/C 294/110)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: DC-HADLER NETWORKS SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten L. Muller)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att den förevarande talan kan tas upp till sakprövning och att den är grundad, samt

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet.

Grunder och huvudargument

Sökanden för förevarande talan är anbudsgivare upphandlingsförfarandet för projektet EuropeAid/122742/C/SUP/RU med titeln ”Social Integration of the Disabled in Privolzhsky Federal Okrug – Supply of social integration and rehabilitation-related equipment for the disabled and IT and office equipment for the information network”, anmält inom ramen för det nationella åtgärdsprogrammet Tacis 2003 (1). Genom skrivelse av den 20 juni 2006 underrättade kommissionen sökanden om att dennes anbud hade antagits för delarna 1, 2 och 4. Kommissionen sände emellertid den 14 juli 2006 en skrivelse till sökanden genom vilken denne informerades om att den upphandlande myndigheten beslutat att lägga ner upphandlingsförfarandet och att inte underteckna kontraktet med sökanden på grund av brist på konkurrens. Sökanden har med den förevarande talan yrkat att beslutet i den senare skrivelsen skall ogiltigförklaras.

Sökanden har till stöd för sin talan anfört två grunder.

Den första grunden avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter i det att kommissionens motivering till stöd för sitt beslut att slutligen inte tilldela sökanden kontraktet, enligt sökanden inte kan anses tillfredsställande. Sökanden har gjort gällande att det först var på dennes begäran, genom brev adresserat till kommissionen av den 17 juli 2006, som kommissionen meddelade att dess beslut fattats med stöd av artikel 101 i rådets förordning nr 1605/2002 (2). Enligt sökanden var det inte möjligt att på grundval av kommissionens motivering för det ifrågasatta beslutet kontrollera skälen till varför den ändrade sitt tidigare beslutet att tilldela sökanden kontraktet. Sökanden har påpekat att kommissionens underlåtelse att motivera är desto grövre än den omständigheten att den ändrat sin tidigare officiella inställning.

Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 253 EG. Kommissionen har begått ett uppenbart och allvarligt fel genom att på ett oriktigt och ofullständigt sätt motivera återkallandet av upphandlingsförfarandet på grund av otillräcklig konkurrens, i synnerhet som sökanden tidigare tilldelats flera kontrakt trots att denne var den ende anbudsgivaren.

(1) Program som bygger på rådets förordning (EG, Euratom) nr 99/2000 av den 29 december 1999 om bistånd till partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien (EGT L 12, 2000, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/54

Talan väckt den 20 september 2006 – Lee/DE mot harmoniseringsbyrån – Cooperativa Italiana di Ristorazione (PIAZZA del SOLE)

(Mål T-265/06)

(2006/C 294/111)

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: Sara Lee/DE NV (Utrecht, Nederländerna) (ombud: advokaten C. Hollier-Larousse)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Cooperativa Italiana di Ristorazione Soc. coop. rl

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara och ändra det beslut från andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån genom vilket överklagandenämnden fastställde beslutet om avslag på sökandens partiella invändning mot ansökan nr 1 518 901 om registrering av PIAZZA del SOLE som gemenskapsvarumärke efter invändning nr B 337 081,

—	således delvis avslå ansökan nr 1 518 901 om registrering av PIAZZA del SOLE som gemenskapsvarumärke, för såvitt den avser varor i klasserna 21, 29, 30 och 42, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsmärke: Cooperativa Italiana di Ristorazione Soc. coop. rl

Sökt gemenskapsvarumärke: PIAZZA del SOLE för varor och tjänster i klasserna 16, 21, 25, 29, 30, 35, 36 och 42 – ansökan nr 1 518 901

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: De nationella och internationella ordmärkena PIAZZA och PIAZZA D'ORO för varor i klasserna 21, 29, 30 och 42

Invändningsenhetens beslut: Invändningen avslås.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet ogillas.

Grunder: Överklagandenämnden åsidosatte artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (1) genom att i det angripna beslutet begå flera misstag. Det var nämligen fel av överklagandenämnden att bedöma att särskiljningsförmågan hos den gemensamma beståndsdelen hos de båda kännetecknen var svag, att inte dra de korrekta slutsatserna av konstaterandet att delarna D'ORO och DEL SOLE utgör generiska termer och att bedöma att skillnaderna mellan kännetecknen dominerade det intryck märkena ger.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/55

Talan väckt den 26 september 2006 – kommissionen mot TH Parker

(Mål T-266/06)

(2006/C 294/112)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Wilderspin biträdd av advokaten R. van der Hout)

Svarande: TH Parker (Mühlhausen, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	förplikta svaranden att till sökanden betala 64 078,58 euro jämte 6,04 procent ränta från den 1 augusti 2001 till den 31 december 2002 och 8,04 procent ränta från den 1 januari 2003,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har slutit ett avtal med svaranden om stöd för uppförandet av ett värmekraftverk med termoelektrisk omvandlare (stirlingmotor) i ett industriområde i Thüringen inom ramen för programmet för främjande av energiteknik i Europa (Thermieprogrammet).

Kommissionen sade skriftligen upp detta avtal den 4 december 1995, eftersom svarande inte använt det stöd som betalats i enlighet med avtalsvillkoren. Genom förevarande talan kräver kommissionen tillbaka den sista utestående delbetalningen jämte dröjsmålsränta.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/55

Talan väckt den 22 september 2006 – Olympiaki Aeroporia Ypiresies mot kommissionen

(Mål T-268/06)

(2006/C 294/113)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Olympiaki Aeroporia Ypiresies, A.E. (ombud: advokaterna P. Arestis, T. Soames, G. Goeteyn, S. Mavroghenis och M. Pinto de Lemos Fermiano Rato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

i enlighet med artiklarna 230 EG och 231 EG ogiltigförklara fastställandet av ett högsta belopp på 668 783,57 GRD, vilket föreskrivs i artikel 1 i kommissionens beslut K(2006) 1580 slutlig av den 26 april 2006, för den ersättning som sökanden är berättigad till för perioden den 11–14 september 2001,

—	ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet, enligt vilken de ersättningar som utbetalats till sökanden inte är förenliga med den gemensamma marknaden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser kommissionens beslut K(2006) 1580 slutlig av den 26 april 2006 om den stödordning C 39/2003 (ex NN 119/2002) som Grekland har genomfört till förmån för lufttrafikföretag på grund av de förluster som dessa orsakades den 11–14 september 2001.

I första hand hävdar sökanden att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och därigenom åsidosatt artikel 87.2 b EG, genom att hävda att det finansiella stödet som beviljats för att kompensera för de förluster som uppstod efter den 14 september 2001 inte direkt hade samband med att Förenta staternas luftrum stängdes som en följd av terroristattentaten den 11 september 2001 och att det följaktligen utgör statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden,

Sammanfattningsvis hävdar sökanden att det förhållandet att det helt saknas en motivering rörande skälen till att neka ersättning utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, vilket motiverar att det angripna beslutet ogiltigförklaras.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/55

Talan väckt den 25 september 2006 – Lego Juris mot harmoniseringsbyrån – Mega Brands (Lego brick)

(Mål T-270/06)

(2006/C 294/114)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Lego Juris A/S (Billund, Danmark) (ombud: advokaterna V. von Bomhard, A. Renck och T. Dolde)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Mega Brands Inc. (Montreal, Kanada)

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av den stora överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 10 juli 2006 i ärende nr R 856/2004-G, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Figurmärket LEGO brick för varor i klass 29 i röd färg – Gemenskapsvarumärke nr 107 029

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: Mega Brands Inc.

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Sökanden har åberopat en enda rättslig grund till stöd för sitt överklagande, nämligen att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av Artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, eftersom det i beslutet görs en felaktig tolkning av bestämmelsen och dess syfte och bestämmelsen dessutom tillämpas på något som inte är föremål för det varumärkesskydd som följer av den registrering som det är fråga om.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/56

Talan väckt den 2 oktober 2006 – Microsoft mot kommissionen

(Mål T-271/06)

(2006/C 294/115)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Microsoft Inc (Seattle, USA) (ombud: advokaterna J-F. Bellis och G. Berrisch samt I.S. Forrester, QC, och D.W. Hull, solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2006)3143, slutligt, av den 12 juli 2006, genom vilket beloppet avseende det vite som ålagts Microsoft Corporation genom beslut C(2005)4420, slutligt, slutgiltigt fastställdes och detta beslut ändrades med avseende på beloppet,

—	i andra hand, ogiltigförklara eller nedsätta det ålagda vitet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom ett beslut av den 10 november 2005 (artikel 24.1 beslutet), vilket antogs med stöd av artikel 24.1 i förordning 1/2003, ålade kommissionen sökanden vite, vilket skulle betalas för det fall sökanden underlät att uppfylla sin skyldighet att lämna information om kompatibilitet i enlighet med beslut C(2004)900, slutligt, av den 24 mars 2004 (2004 års beslut). Genom det överklagade beslutet C(2006)3143 av den 12 juli 2006 fastställdes det slutgiltiga vitesbeloppet för perioden från den 16 december 2005 till den 20 juni 2006 till 280,5 miljoner euro.

Sökanden yrkar genom sin ansökan att det överklagade beslutet skall ogiltigförklaras och anför följande grunder.

Sökanden gör för det första gällande att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet att lämna klar information och tydliga instruktioner om vad som krävdes för att följa 2004 års beslut. Sökanden ansåg att sådan information och sådana instruktioner var nödvändiga för att det skulle vara möjligt för bolaget att välja rätt medel för att uppfylla skyldigheten att lämna information om kompatibilitet. Sökanden gör vidare gällande att kommissionen underlät att lämna relevanta instruktioner såväl i 2004 års beslut som i själva artikel 24.1 beslutet, både innan det sistnämnda beslutet antogs och flera månader efter att detta beslut hade antagits.

Sökanden gör för det andra gällande att kommissionen inte med den säkerhet som krävs lyckats bevisa att sökanden inte uppfyllde sin skyldighet att lämna information om kompatibilitet enligt 2004 års beslut. Kommissionen misslyckades, enligt sökanden, med att lämna en klar och övertygande redogörelse som stöddes av klara och sammanhängande bevis för 1) att den tekniska dokumentation som sökanden gjorde tillgänglig den 15 december 2005 inte uppfyllde kraven i 2004 års beslut och 2) att ingen av de därpå följande åtgärder som sökanden vidtog från den 16 december 2005 till juni 2006 var tillräckliga för att uppfylla kraven. Kommissionen misslyckades således, enligt sökanden, särskilt med att objektivt bedöma den bevisning den hade tillgång till och tillämpade en felaktig standard då den värderade den tekniska dokumentationen.

Sökanden gör som en tredje grund för ogiltigförklaring gällande att kommissionen nekade bolaget rätten att yttra sig innan det överklagade beslutet fattades, eftersom referensperioden för vitet var den 16 december 2005 till den 20 juni 2006, medan meddelandet om anmärkningar utfärdades den 21 december 2005 och således inte avsåg en enda dag av referensperioden.

Sökanden gör för det fjärde gällande att kommissionen åsidosatte bolagets rätt till försvar genom att inte ge det full tillgång till akten, inklusive meddelanden mellan kommissionen, å ena sidan, och dess experter, å andra sidan.

Slutligen anser sökanden att vitesbeloppet är orimligt högt och inte proportionellt mot överträdelsen, eftersom kommissionen inte tog hänsyn till att det var mycket svårt att uppfylla de krav som ställdes och helt bortsåg från sökandens påtagliga ansträngningar att uppfylla de krav som ställts i kommissionens tidigare beslut.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/57

Talan väckt den 29 september 2006 – Evropaïki Dynamiki mot Europeiska gemenskapernas domstol

(Mål T-272/06)

(2006/C 294/116)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Evropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Athen, Grekland) (ombud: advokaterna N. Korogiannakis och N. Keramidas)

Svarande: Europeiska gemenskapernas domstol

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara EG-domstolens beslut att inte anta sökandens anbud och att tilldela kontraktet till en annan anbudsgivare, samt

—	förplikta EG-domstolen att ersätta sökandens rättegångskostnader och andra kostnader som sökanden haft i målet, oavsett om förevarande talan ogillas.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar i sin talan att EG-domstolens beslut av den 20 juli 2006 att inte anta sökandens anbud som ingivits i samband med den öppna anbudsinfordran AM CJ 13/04 för underhåll, utveckling och stöd för datorapplikationer (EUT 2005/S 127-125162 och 2005/S 171-169521), utan att i stället anta en annan budgivare i samband med nämnda anbudsinfordran.

Sökanden hävdar att det ifrågasatta beslutet fattades i strid med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248 16.09.02, s. 1), med dess bestämmelser om införlivande samt med direktiv 2004/18/EG, eftersom urvalskriterierna feltolkades. Enligt sökanden åsidosattes även principen om insyn och principen om likabehandling av deltagarna.

Sökanden hävdar vidare att den avtalsslutande myndighetens beslut är behäftat med uppenbara bedömningsfel inom ramen för utvärderingen av sökandens bud, vilket innebar ett överskridande av det utrymme för skönsmässiga bedömningar som gemenskapsinstitutionerna har vid upphandlingsförfaranden.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/57

Talan väckt den 11 september 2006 – ISD Polska och Industrial Union of Donbass mot kommissionen

(Mål T-273/06)

(2006/C 294/117)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ISD Polska sp. z.o.o. (Częstochowa, Polen) och Industrial Union of Donbass Corp. (Donetsk, Ukraina) (ombud: advokaterna C. Rapin och E. Van den Haute)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att talan kan tas upp till sakprövning,

—	ogiltigförklara artikel 3 i kommissionens beslut av den 5 juli 2005 angående det stöd som Polen beviljat Huta Częstochowa S.A. (delgivet med nr K(2005) 1962)

—	i andra hand fastställa att det vid tidpunkten för talans väckande inte föreligger någon skyldighet för Polen enligt artikel 3 i beslutet att återkräva stödet jämte ränta och, följaktligen, att nämnda stöd- och räntebelopp inte är utestående,

—	i vart fall ogiltigförklara artikel 3.2 andra stycket i beslutet och återförvisa frågan om ränta till kommissionen för nytt beslut i den riktning som avses i bilaga A till förevarande ansökan eller annat övervägande i enlighet med förstainstansrättens domskäl,

—	i vart fall förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna,

—	för det fall förstainstansrätten skulle finna att det inte finns anledning att döma i målet, förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna med gemensam tillämpning av artiklarna 87.6 och 90 a i förstainstansrättens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Kommission förklarade i beslut K(2005) 1962 slutlig av den 5 juli (statligt stöd nr C 20/04, tidigare NN 25/04) att visst omstrukteringsstöd som Polen hade beviljat ståltillverkaren Huta Częstochowa var oförenligt med den gemensamma marknaden och förordnande om återkrav av stödet i fråga. Sökanden ISD Polska har efterträtt stödmottagaren och är ett helägt dotterbolag till den andra sökanden Industrial Union of Donbass. Sökandena förekommer i det angripna beslutet bland de företag som är solidariskt ansvariga för återbetalningen av det stöd som har förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden.

Till stöd för sin talan om delvis ogiltigförklaring av beslutet åberopar sökandena sex grunder.

I den första grunden gör sökandena gällande att kommissionen gjort en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheter som varit bestämmande för resultatet av undersökningen. Sökandena hävdar att när det genomförts en försäljning av tillgångarna i det bolag som ursprungligen tagit emot det stöd som förklarats vara oförenligt med den inre marknaden, är det säljaren av det bolaget som behåller vinsten av stödet i fråga och som skall svara för återbetalningen. I förevarande fall har tillgångarna i det bolag som ursprungligen tagit emot stödet köpts av ISD Polska (och Donbass). Sökandena påstår att om de faktiska omständigheterna beträffande försäljningen av tillgångarna i Huta Częstochowa till ISD Polska (och Donbass) hade fastställts riktigt i förevarande fall, skulle kommissionen ha funnit att stödet redan hade återlämnats till säljaren genom att Huta Częstochowas produktionsmedel övertagits till ett pris som motsvarade marknadspriset. Enligt sökandena har kommissionen därför åsidosatt dess skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt undersöka samtliga relevanta omständigheter i ärendet.

Den andra grund som åberopas av sökandena avser ett påstått åsidosättande av rätten att yttra sig, såsom denna rättighet är erkänd i artikel 88 EG och i artikel 6 i förordning 659/1999. (1) Sökandena hävdar att det i offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning om inledningen av det formella granskningsförfarandet inte tillräckligt tydligt angavs vilket stöd som ifrågasattes och vilka belopp detta stöd uppgick till, trots att kommissionen kände till dessa uppgifter. Sökanden förhindrades därigenom att få reda på vilket stöd som omfattades av undersökningen och att bedöma det lämpliga i att yttra sig.

Samma påstådda oegentlighet ingår i den tredje grund som åberopas av sökandena, nämligen åsidosättandet av principen om berättigade förväntningar. Sökandena hävdar att om beslutet att inleda undersökningsförfarandet hade gjort det möjligt för Donbass att veta vilket stöd som var föremål för förfarandet, skulle detta företag, liksom ISD Polska och Donbass nu gör i förevarande mål, ha kunnit ge in material till kommissionen som visar att stödet var förenligt med gemenskapsrätten.

I den fjärde grunden påstår sökandena att kommissionen åsidosatt protokoll nr 8 till anslutningsfördraget om omstruktureringen av den polska stålindustrin (2) genom att tolka vissa av bestämmelserna i protokollet bokstavligt, när kommissionen istället borde ha tolkat bestämmelserna i fråga mot bakgrund av målsättningarna i protokollet och det sammanhang i vilket det antogs. Den påstått felaktiga tolkningen har medfört att kommissionen i beslutet krävt återbetalning av statsstöd som tagits emot före antagandet av protokoll nr 8 av företag som inte förekommer i bilaga 1 till protokollet, i vilken anges de åtta företag som med undantag från artiklarna 87 och 88 EG får ta emot stöd från Polen. Sökandena gör gällande att, eftersom kommissionen därmed handlat utan rättslig grund, var den inte behörig att fatta beslut avseende vissa delar av det stöd som omfattas av det angripna beslutet och har därför gjort intrång på området för de andra gemenskapsinstitutionernas behörighet i tiden (ratione temporis).

Den femte grunden avser ett åsidosättande av artikel 14.1 i förordning 659/1999, eftersom beslutet att återkräva stödet står i strid med principerna om berättigade förväntningar, rättssäkerhet och likabehandling.

I den sjätte grunden gör sökandena gällande, i andra hand, att kommissionen åsidosatt förordning 794/2004 (3) vid beräkningen av den räntesats som är tillämplig vid återkravet av stödet i förevarande mål.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget, EGT L 83, s. 1.

(2) EUT L 236, 2003, s. 948.

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget, EUT L 140, s. 1.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/58

Talan väckt den 6 oktober 2006 – Estaser El Mareny mot kommissionen

(Mål T-274/06)

(2006/C 294/118)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Estaser El Mareny, S.L. (Valencia, Spanien) (ombud: advokaterna A. Hernández Pardo, S. Beltrán Ruiz och L. Ruiz Ezquerra)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 april 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget, ärende COMP/B-1/38.348 Repsol CPP, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser kommissionens beslut av den 12 april 2006, genom vilket kommissionen godkände de åtaganden som REPSOL CPP erbjudit i enlighet med artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget. (1)

Beslutet har antagits inom ramen för ett förfarande som inleddes efter det att REPSOL CPP:s ansökt om ett icke-ingripandebesked eller, i annat fall, ett enskilt undantag, för de avtal och eller modellavtal som företaget använde i sin verksamhet i form av distribution av fordonsbränsle genom bensinstationer i Spanien.

I det erbjudande om åtaganden som kommissionen godkände åtog sig REPSOL CPP bland annat att öka det årliga antal bensinstationer som har rätt att byta leverantör, i vilket syfte REPSOL åtog sig att erbjuda innehavarna av äganderätten till bensinstationerna/bensinstationsinnehavarna möjligheten att återköpa den faktiska nyttjanderätten eller byggnadsrätten. Återköpet var dock förenat med ett antal villkor som bensinstationsinnehavarna måste uppfylla.

Sökanden, som innehar och driver en bensinstation, har slutit ett leverantörsavtal med REPSOL-CPP och anför följande omständigheter till stöd för sin talan:

REPSOL CPP:s avtal med bensinstationerna stred och strider mot de giltighetstider som enligt gemenskapsrätten gäller för konkurrensklausuler. Kommissionen var, innan REPSOL CPP:s erbjudande om åtaganden, i själva verket beredd att anta ett beslut i syfte att förklara att REPSOL gjorde sig skyldig till en överträdelse och att denna måste upphöra.

b)	De ifrågavarande avtalen skall därför anses ogiltiga enligt artikel 81.2 i EG-fördraget.

Kommissionen kan inte godta nämnda avtal genom ett åtagandeförfarande, så att den som gör sig skyldig till överträdelsen inte omedelbart åläggs att upphöra med det konkurrensbegränsande förfarandet, utan bara är skyldig att på förhand bevilja en möjlighet till återköp. Dessutom kräver REPSOL, trots att orsaken till överträdelsen av konkurrensbestämmelserna är att konkurrensklausulernas långa giltighetstid, att bensinstationsinnehavaren för rätt till återköp av rätten skall betala ett pris som beräknas i förhållande till bland annat hur många år som återstår av avtalet avseende den faktiska rätten.

Slutligen gör svaranden gällande att kommissionen har åsidosatt den princip enligt vilken det inte är tillåtet att dra fördel av sina egna rättsstridiga handlingar eller att göra en obehörig vinst.

(1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/59

Talan väckt den 4 oktober 2006 – Omya mot kommissionen

(Mål T-275/06)

(2006/C 294/119)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Omya AG (Oftringen, Schweiz) (ombud: J. Flynn, Barrister, och C. Ahlborn, Solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet och förplikta kommissionen att ersätta Omyas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 3163 slutlig av den 19 juli 2006 i koncentrationsärende COMP/M.3796, genom vilket kommissionen förklarade att sökandens övertagande av företaget J.M. Huber Corporations verksamhet med utfällt kalciumkarbonat var förenligt med den gemensamma marknaden och funktionen av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Kommissionen beslutade även att sökanden skulle uppfylla vissa villkor och skyldigheter.

Sökanden gör gällande att a) de konkurrensproblem som kommissionen har påtalat är ogrundade och b) att de åtgärder som faktiskt har vidtagits mot sökanden under alla omständigheter är olämpliga och inte kan rättfärdigas av de problem som kommissionen har påtalat. Åtgärderna kan inte heller få den verkan som har påkallats av kommissionen.

Till stöd för sin ansökan åberopar sökanden tre grunder.

För det första hävdat sökanden att kommissionen gjorde sig skyldig till ett uppenbart fel när den drog slutsatsen att transaktionen väsentligt skulle hindra en effektiv konkurrens.

För det andra gör sökanden gällande att det är uppenbart att kommissionen gjorde sig skyldig till en felbedömning och åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att kräva att anläggningen vid Kuusankoski avyttrades.

För det tredje åberopar sökanden att kommissionen åsidosatte väsenliga formföreskrifter genom att inte göra en korrekt prövning av den bevisning som hade lagts fram i ärendet och genom att inte låta sökanden få ta del av alla relevanta handlingar. Därmed har kommissionen kränkt sökandens rätt till försvar.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/60

Talan väckt den 9 oktober 2006 – Omnicare mot harmoniseringsbyrån – Yamanouchi Pharma (OMNICARE)

(Mål T-277/06)

(2006/C 294/120)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Omnicare Inc. (Covington, USA) (ombud: advokaten M. Edenborough)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Yamanouchi Pharma GmbH (Heidelberg, Tyskland)

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ta upp talan till prövning,

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd i ärende nummer R0446/2006-2 i sin helhet,

—	återförvisa ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) till överklagandenämnden för omprövning, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsmärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”OMNICARE” för varor och tjänster i klasserna 16 och 42 – ansökan nr 284 067

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Yamanouchi Pharma GmbH

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det nationella figurmärket ”OMNICARE”, för tjänster i klasserna 35, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Invändningen godtas i sin helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) och fastställande att överklagandet inte anses vara inlämnat

Grunder: Feltolkning av artikel 78.5 i rådets förordning nr 40/94 genom att en ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) inte har ansetts kunna göras om föremålet för nämnda ansökan avser försummelsen att iaktta tidsfristen i artikel 59 i förordningen.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/60

Talan väckt den 6 oktober 2006 – Förenade kungariket mot kommissionen

(Mål T-278/06)

(2006/C 294/121)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. O'Neill och H. Mercer, barrister)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut 2006/554/EG som avser medlemsstaternas räkenskapsavslut avseende utgifter inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, i den mån det innebär att Förenade kungarikets utgifter för åren 2001-2004 motsvarande ett belopp på 1 351 441,25 GBP undantas från gemenskapsfinansiering inom revisionsområdet ”smörfetter i livsmedelsproduktion”, på grund av ”otillräckliga kvalitetskontroller av producerade volymer”, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar på delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2006/554/EG av den 27 juli 2006 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (1), och särskilt den del som angår användningen av smörfetter i livsmedelsproduktionen i Förenade kungariket.

Tvisten rör de kontrollåtgärder som sökanden har vidtagit i enlighet med artikel 23 i kommissionens förordning nr 2571/97 (2) (nedan kallad kommissionens förordning), i vilken det föreskrivs åtgärder som skall vidtas av medlemsstaterna vid bland annat framställningen och användningen av koncentrerat smör som kan ge rätt till stöd om det koncentrerade smöret används i framställningen av vissa konditorivaror och bakelser.

I artikel 23.2 i kommissionens förordning föreskrivs att en ”kontroll på platsen” skall företas av producenter av koncentrerat smör ”i samband med framställningen av det koncentrerade smöret”, så att ”varje anbud … kontrolleras minst en gång”.

Kommissionen anser att sökanden har underlåtit att utföra grundläggande kontroller, då sökanden enligt en tolkning av kommissionens förordning, för varje anbud är skyldig att fysiskt kontrollera volymerna i ett parti koncentrerat smör efter det att framställningen har ägt rum. Sökanden gör gällande att detta i själva verket är liktydigt med att säkerställa att varje anbud kontrolleras minst två gånger. Sökanden hävdar att kommissionen grundar sig på ett begrepp avseende en ”fysisk” kontroll av kvantiteten, som inte finns i kommissionens förordning.

Sökanden åberopar två grunder:

Kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, eftersom det ifrågasatta beslutet var rättstridigt enligt artikel 7.4 första stycket i rådets förordning nr 1258/1999 (3) (nedan kallad rådets förordning) om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom det inte fanns någon grund för att anse att de aktuella utgifterna inte hade verkställts i överensstämmelse med gemenskapsreglerna i artikel 23.2 i kommissionens förordning, och

b)	kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, eftersom fastställandet av det undantagna beloppet skedde i strid med artikel 7.4 fjärde stycket i rådets förordning.

(1) EUT L 218, s. 12.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2571/97 av den 15 december 1997 om försäljningen av smör till sänkta priser och om beviljande av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör avsett att användas i framställningen av konditorivaror, glass och andra livsmedel.

(3) Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/61

Talan väckt den 9 oktober 2006 – Evropaïki Dynamiki mot ECB

(Mål T-279/06)

(2006/C 294/122)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Evropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna N. Korogiannakis och N. Keramidas)

Svarande: Europeiska centralbanken

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	Ogiltigförklara ECB:s beslut att inte anta sökandens anbud och tilldela den framgångsrike entreprenörens kontrakt.

—	förplikta ECB att ersätta sökandens rättegångskostnader och andra kostnader och utgifter som uppkommit med anledning av talan, även om talan ogillas.

Grunder och huvudargument

Sökanden lämnade anbud i svarandens anbudsinfordran till ett förhandlat förfarande för att tillhandahålla Europeiska centralbanken (ECB) rådgivning och utvecklingstjänster avseende automatisk databehandling (EGT S, 2005, 137-135354). Sökanden har ifrågasatt beslutet att inte anta sökandens anbud och att inleda avtalsförhandlingar med andra anbudsgivare.

Till stöd för sin talan har sökanden anfört att ECB förfor lagstridigt genom att i meddelandet om upphandling inte ange hur olika kriterier skulle bedömas och vidare att ECB uttryckte sig i vaga ordalag när sökandens anbud inte antogs, varigenom principerna om insyn och god förvaltningssed åsidosattes och beslutet inte motiverades. Sökanden har vidare gjort gällande att ECB:s bedömning av sökandens anbud var oriktig i flera avseenden. Sökanden har slutligen hävdat att ECB förde in ett särskilt begrepp i anbudsinfordran, vilket gynnade bolag i Tyskland. ECB åsidosatte därigenom bland annat artiklarna 12 EG och 49 EG.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/62

Talan väckt den 6 oktober 2006 – Spanien mot kommissionen

(Mål T-281/06)

(2006/C 294/124)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: M. Muñoz Pérez)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 2006/554/EG av den 27 juli 2006 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid EUGFJ i den del av beslutet som är föremål för förevarande talan, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det angripna beslutet undantog kommissionen vissa utgifter som betalats av Konungariket Spanien i samband med utjämningsstöd för bananer från gemenskapsfinansiering.

Genom beslutet fastställs korrigering till följd av påstådda brister vid kvalitetskontroller och i fastställandet av saluförda banankvantiteter.

Konungariket Spanien anför till grund för sin talan att

—

kommissionen har åsidosatt artiklarna 2 och 3 i förordning (EEG) nr 729/70 och artikel 2 i förordning (EG) nr 1258/1999. Sökanden gör härvid gällande att de spanska myndigheterna på ett korrekt sätt har tillämpat de bestämmelser i förordning (EEG) nr 1858/93 som var tillämpliga under de regleringsperioder som den ifrågavarande korrigeringen avser. De har inte kunnat kräva att producenterna tillhandahöll försäljningsfakturorna, och har vid beräkningen av stödet därför utgått från en administrativ handling, DUA, som fungerar som intyg för försäljningen av bananerna. Dessutom har kommissionen inte vederlagt de spanska myndigheternas påstående att de banankvantiteter för vilka stöd erhölls verkligen såldes i sin helhet om hänsyn tas till förpackningarnas övervikt och andra relevanta faktorer.

Såvitt avser kvalitetskontrollerna gör sökanden gällande att de kvalitetskontroller som iakttogs under kommissionens översyn, i överensstämmelse med vad som föreskrivs i artikel 7 och i II.B i bilaga 1 till förordning (EG) nr 2257/94, motsvarade de kontroller som teknikerna vid Consejería de Agricultura de la Comunidad Autónoma de Canarias utför hos producentorganisationerna för att fastställa att deras kontroller är tillfredsställande, och kontrollernas grundläggande syfte var därför inte att säkerställa att de sålda bananerna uppfyllde kvalitetsvillkoren.

—	har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att vidta en procentuell korrigering, uteslutande grundad på bedömningen av förekomsten av en mycket låg risknivå för fonden, i stället för en korrigering som bättre motsvarar de teoretiska skador som EUGFJ har lidit.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/63

Talan väckt den 18 oktober 2006 – Huta ”Częstochowa” S.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-288/06)

(2006/C 294/125)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Huta ”Częstochowa” S.A.. (ombud: Czesław Sadkowski och Dariusz Sałajewski, juridiska ombud)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	ogiltigförklara artikel 3.2 andra stycket i kommissionens beslut nr C 20/04 av den 5 juli 2005 (ex. NN 25/05) om statligt stöd som beviljats Huta ”Częstochowa” S.A.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat att kommissionens beslut nr C 20/04 av den 5 juli 2005 (ex. NN 25/05) skall ogiltigförklaras i den del det i artikel 3.1 anges att det stöd som Polen beviljat Huta ”Częstochowa” S.A.. under perioden år 1997–maj 2002 i form av ett driftsstöd och ett stöd för omstruktureringar rörande personalen inte är förenligt med den gemensamma marknaden. Detta beslut delgavs sökanden den 21 augusti 2006. I artikel 3.2 i det ifrågasatta beslutet har kommissionen ålagt Polen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att återkräva det olagliga stödet från de företag som nämns i den artikeln, och däribland sökanden. Enligt beslutet är samtliga företag som nämns i artikel 3.2 skyldiga att omedelbart solidariskt återbetala stödet, vilket skall ske i enlighet med de bestämmelser som följer av nationell rätt. Enligt bestämmelserna i kapitel V i förordning (EG) nr 794/2004 (1) skall ränta betalas för hela perioden från dagen för beviljande av stödet till och med den dag stödet faktiskt återbetalas.

Sökanden har anfört följande anmärkningar till stöd för sin talan:

—

Svaranden har åsidosatt artiklarna 87 EG och 88 EG samt artikel 7.5 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (2) genom att anse att ovannämnda bestämmelser ger kommissionen behörighet att anta ett beslut i vilket det fastställs att ett stöd som beviljats av en medlemsstat före dess anslutning till Europeiska unionen är oförenligt med den gemensamma marknaden, trots att stödet inte var tillämpligt efter Republiken Polens anslutning till gemenskapen, samt att ränta skall utgå på de belopp som skall återbetalas för hela perioden från dagen för beviljandet av stödet till Huta ”Częstochowa” S.A. till och med den dag då det faktiskt återbetalas. Sökanden har hävdat att det stöd som beviljats mellan åren 1997 och 2002 och som inte var tillämpligt efter Polens anslutning till Europeiska unionen inte kan anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden med stöd av artikel 87 EG, eftersom stödet inte kan ha någon inverkan på handeln mellan medlemsstaterna före den 1 maj 2004, det vill säga före Polens anslutning till Europeiska unionen, då den polska marknaden ännu inte var en del av gemenskapens inre marknad. Dessutom anser sökanden att eftersom sökanden inte nämns i bilaga 1 till protokoll nr 8 i anslutningsfördraget (3) angående omstruktureringen av den polska stålindustrin omfattas sökanden inte av den största delen av bestämmelserna i detta protokoll.

—

Svaranden har åsidosatt artikel 9.4 i förordning (EG) nr 794/2004 genom att inte fastställa den ränta som är tillämplig på återkravet av det statliga stödet i beslutet. Eftersom det inte fanns någon räntesats för en femårig swap mellan banker före Polens anslutning till Europeiska unionen borde kommissionen och Polen ha ingått en överenskommelse avseende denna punkt, vilken borde ha framgått av det ifrågasatta beslutet eller av ett annat kommissionsbeslut.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 140, s. 1).

(2) EGT L 83, s. 1.

(3) Fördraget om Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (EGT L 236, s. 17).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/64

Personaldomstolens dom av den 26 oktober 2006 – Landgren mot Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen

(Mål F-1/05) (1)

(Tillfälligt anställd - Tillsvidareanställning - Uppsägning - Bristande förmåga att utföra arbetsuppgifterna - Motiveringsskyldighet - Uppenbart oriktig bedömning)

(2006/C 294/126)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Pia Landgren (Torino, Italien) (ombud: M.-A. Lucas, avocat)

Svarande: Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen. (ombud: M. Dunbar, biträdd av G. Vandersanden, avocat)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av beslutet att säga upp sökanden, dels om skadestånd.

Domslut

1)	Europeiska utbildningsstiftelsens beslut av den 25 juni 2004 om att säga upp Landgrens tillsvidareanställning som tillfälligt anställd ogiltigförklaras.

2)	Parterna skall inom tre månader från det att denna dom meddelas underrätta personaldomstolen om vilken ersättning som de har kommit överens om som ersättning för att beslutet av den 25 juni 2004 är lagstridigt eller, om parterna inte har kunnat enas, sina respektive förslag till ersättning.

3)	Beslut om rättegångskostnaderna meddelas senare.

(1) EUT C 182, 23.7.2005, s. 39 (målet registrerades först vid förstainstansrätten med målnummer T-180/05 och överlämnades senare till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15 december 2005).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/64

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 19 oktober 2006 – De Smedt mot kommissionen

(Mål F-59/05) (1)

(Kontraktsanställd - Begäran om ändring av den placering i lönegrad och den lön som fastställts vid anställningen - Tidigare extra anställd tjänsteman som anställts som kontraktsanställd utan ändring av arbetsuppgifterna - Artiklarna 3a, 80.2 och 80.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna - Arbetsuppgifter härrörande från olika tjänstegrupper - Likabehandling)

(2006/C 294/127)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Elisabeth De Smedt (Wezembeek-Oppem, Belgien) (ombud: advokaten L. Vogel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och G. Berscheid)

Saken

Dels talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut om avslag på sökandens – tidigare tillfälligt anställd – klagomål mot beslutet om fastställande av hennes inplacering i lönegrad och lön som kontraktsanställd, dels talan om skadestånd

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 229, s. 17, 17.9.2005 (målet var ursprungligen registrerat hos Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt under nr T-267/05 och överfördes till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15 december 2005).

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/65

Talan väckt den 31 augusti 2006 – Simon mot domstolen och kommissionen

(Mål F-100/06)

(2006/C 294/129)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Balázs Simon (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten György Magyar)

Svarande: Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara i) beslutet av domstolens tillsättningsmyndighet av den 23 februari 2006, ii) beslutet av kommissionens tillsättningsmyndighet av den 3 mars 2006, iii) beslutet av den 30 maj 2006 av kommissionens tillsättningsmyndighet, iv) beslutet av domstolens tillsättningsmyndighet av den 27 juni 2006, i den del dessa beslut berövar sökanden de rättigheter som följer av hans tillsättning den 16 juli 2004 som provanställd tjänsteman, och således berövar honom hans tjänstetid och lönegrad, samt berövar honom rättigheter som följer av att han den 16 april 2005 anställdes, det vill säga slutligt tillsattes som tjänsteman, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider nu, efter att ha inlett målet F-58/06 (1), både domstolens beslut att godta hans begäran om uppsägning som han framställde i en skrivelse av den 28 oktober 2005, och kommissionens beslut att fastställa hans lönegrad till A*5.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder avseende för det första åsidosättande av principen om förbud mot att avstå från de rättigheter som garanteras i tjänsteföreskrifterna och åsidosättande av förvärvade rättigheter, och för det andra maktmissbruk och åsidosättande av förvärvade rättigheter.

Sökanden gör genom sin första grund bland annat gällande att han genom sin skrivelse av den 28 oktober 2005 inte hade för avsikt att lämna tjänstemannakåren, utan endast att byta anställningsort och tjänst. Således har han inte förlorat sina förvärvade rättigheter.

Sökanden gör genom sin andra grund bland annat gällande att, även om det antas att han genom sin skrivelse hade avstått från sin ställning som tjänsteman, var detta avstående rättstridigt på den grunden att svarandena hade krävt detta som ett faktiskt villkor för att han skulle kunna överflyttas från en institution till en annan. Vidare gör sökanden gällande att han, i den mån han av domstolen hade tillsatts som tjänsteman i lönegrad A*7, uppfyller villkoren för att vara placerad i denna lönegrad, varför kommissionens placering av honom i lönegrad A*5 utgör maktmissbruk som fråntar honom hans förvärvade rättigheter.

(1) EUT C 190, 12.8.2006, s. 35.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/66

Talan väckt den 2 oktober 2006 – Sanchez Ferriz m.fl. mot kommissionen

(Mål F-115/06)

(2006/C 294/130)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Carlos Sanchez Ferriz (Bryssel, Belgien) m.fl. (ombud: advokaten F. Frabetti)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara förteckningen över befordrade tjänstemän avseende befordringsomgången 2005 i den mån som sökandenas namn inte är uppförda på denna förteckning samt, i anslutning därtill, de till detta beslut hörande förberedande rättsakterna,

—	i andra hand, ogiltigförklara tilldelningen av befordringspoäng under nämnda befordringsomgång, särskilt till följd av befordringskommitténs rekommendationer,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena anför fem grunder till stöd för sin talan. Dessa grunder avser

—	för det första, åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna,

—	för det andra, åsidosättande av de allmänna tillämpningsföreskrifterna till denna bestämmelse,

—	för det tredje, åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och förekomsten av en uppenbart oriktig bedömning,

—	för det fjärde, åsidosättande av artiklarna 6 och 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna,

—	för det femte, åsidosättande av principerna om förbud mot godtyckliga förfaranden och maktmissbruk samt av motiveringsskyldigheten.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/66

Talan väckt den 26 september 2006 – Buckingham m.fl. mot kommissionen

(Mål F-116/06)

(2006/C 294/131)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Anne Buckingham (Bryssel, Belgien) med flera (ombud: advokaten N. Lhoëst)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 23 november 2005, publicerat i Informativa meddelanden nr 85-2005, att inte tilldela sökandena, som är tjänstemän i lönegrad A*12, någon prioritetspoäng avseende det arbete som utförts i institutionens intresse under befordringsomgång 2004,

—	såvitt rätten finner det erforderligt, ogiltigförklara kommissionens uttryckliga beslut att avslå de klagomål som sökandena gett in med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Som stöd för talan görs det i första hand gällande att kommissionen åsidosatt artiklarna 9 och 13 i genomförandebestämmelserna för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och i andra hand att dessa genomförandebestämmelser är rättsstridiga i det att de är diskriminerande och strider mot artikel 5.5 i tjänsteföreskrifterna.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/66

Talan väckt den 2 oktober 2006 – Loy mot parlamentet

(Mål F-117/06)

(2006/C 294/132)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Maddalena Loy (Rom, Italien) (ombud: advokaten A. Fratini)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 30 januari 2006 varigenom för det första sökanden delgavs beslutet att ändra hennes tjänstgöringsort med förlyttning från Europaparlamentets kontor i Italien, beläget i Rom, till generaldirektöratet för information i Bryssel och för det andra sökandens anställningsavtal som tillfälligt anställd förlängdes till den 16 juli 2006, i stället för till den 31 december 2009, som parlamentet först hade bestämt,

—	förplikta svaranden att betala motsvarande sökandens månadslön som pressattaché i Rom från den dag då förnyandet av hennes avtal om tillfällig anställning skulle ha trätt i kraft, det vill säga den 1 januari 2006, till och med den 31 december 2009, jämte dröjsmålsränta,

—	förplikta svaranden att ersätta den ekonomiska skadan, beräknad till 240 414,42 euro, och den ideella skadan, med ett belopp på 500 000 euro eller det högre eller lägre belopp som personaldomstolen finner rättsenligt, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar följande sju grunder till stöd för sin talan.

—

Den första grunden avser åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, genom att administrationen fick sökanden att tro, bortom allt rimligt tvivel, att hon skulle få behålla sin befattning som pressattaché vid Europaparlamentets kontor i Rom och att hennes anställningsavtal borde ha förlängts till den 31 december 2009.

—

Den andra grunden avser ett väsentligt formfel bestående av en bristfällig och självmotsägande motivering. Särskilt påståendet om sökandens bristande bristande förmåga att utföra arbetsuppgifterna är oförenlig med de upplysningar om henne som lämnats i enlighet med artikel 43 i tjänsteföreskrifterna.

—

Den tredje grunden riktar sig mot den rättsstridighet som följer av den uppenbart oriktiga bedömningen av de grundläggande omständigheterna och av att svaranden gjort sig skyldig till självmotsägelser. Skälet till beslutet att ändra tjänstgöringsorten är inte bristande förmåga att utföra arbetet eller vad som är i tjänstens intresse, utan en önskan hos sökandens överordnade att vidta repressalier.

—	Den fjärde grunden gäller underlåtenhet att iaktta skyldigheten att ge biträde och skydd, såtillvida att det ifrågasatta beslutet enligt sökanden antogs utan tillbörlig omsorg och utan beaktande av den anställdes intressen.

—

Den femte grunden avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om god förvaltningssed. För det första hävdar sökanden att hon inte fått någon förvarning om att hon kunde komma att förflyttas inom så kort tid. För det andra har de faktiska omständigheter som det ifrågasatta beslutet grundar sig på inte värderats på ett korrekt sätt och bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna angående det ifrågasatta agerandet har inte iakttagits.

—	Den sjätte grunden riktar sig mot åsidosättandet av rätten till försvar, särskilt genom att Europaparlamentet trots att det hört sökanden inte beaktat hennes redogörelse eller erbjudit någon möjlighet till diskussion mellan parterna.

—

Den sjunde grunden avser underlåtenheten att uppfylla skyldigheten att ge biträde enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken administrationen skall biträda tjänstemän för den händelse att det är en annan tjänsteman som svarat för nämnda agerande. Trots att sökanden lagt fram bevisning ägnad att styrka hennes påståenden har administrationen inte vidtagit några lämpliga åtgärder.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/67

Talan väckt den 2 oktober 2006 – Di Bucci mot kommissionen

(Mål F-118/06)

(2006/C 294/133)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vittorio Di Bucci (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten M. van der Woude)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara förteckningen över meriterade tjänstemän och förteckningen över de tjänstemän som befordrats till lönegrad A*12 under befordringsomgången 2005, vilka fastställts i enlighet med artikel 10.3 och 10.4 i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och vilka offentliggjordes i administrativa meddelanden nr 85 av den 23 november 2005 och i vart fall ogiltigförklara beslutet att inte föra in sökandens namn i förteckningen över de tjänstemän som befordrades,

—	såvitt det är behövligt, ogiltigförklara samtliga rättsakter som lett till att sistnämnda beslut antagits, främst de beslut som fastställde det antal poäng som sökanden tilldelades,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är tjänsteman vid rättstjänsten och har ständigt varit en av dem i sin lönegrad och vid sin tjänsteavdelning som erhållit flest antal meritpoäng i bedömningsförfarandet. Sökanden åberopar först ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna, enligt vilka förtjänst skall vara det avgörande kriteriet vid tilldelning av prioritetspoäng från generaldirektoratet och vid befordran. Sökandens uteblivna befordran är för det första följden av de rättsstridigheter som sökanden redan gjort invändningar mot i mål F-98/05 (1) och T-312/04 (2), för det andra följden av de kriterier för tilldelningen av prioritetspoäng från generaldirektoratet som tillämpas inom rättstjänsten och enligt vilka företräde ges åt de tjänstemän som har längst tjänstgöringstid oberoende av deras meriter och för det tredje följden av vissa brister, som främst orsakats av befordringskommittén, vid tilldelningen av poäng till andra tjänstemän.

Sökanden påstår därefter att de angripna rättsakterna innebär ett åsidosättande av principerna om likabehandling och om rätten till karriärutveckling, att de innehåller en uppenbart felaktig bedömning och att de innebär maktmissbruk. Vidare häftar det flera brister i förfarandet eller formella brister vid rättsakterna.

Sökanden åberopar vidare att de allmänna genomförandebestämmelserna är rättsstridiga och gör därvid gällande följande:

—	de allmänna genomförandebestämmelserna innebär ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna i dess senaste lydelse, genom att det ansvar som tjänstemannen har och de språk som denne använder sig av i tjänsten inte beaktas,

—

artiklarna 2, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 12 och 13 i de allmänna genomförandebestämmelserna innebär ett åsidosättande av bland annat artikel 25.2 och artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, genom att det föreskrivs att frågan om befordran avgörs genom att omotiverade prioritetspoäng tilldelas på förslag av varje generaldirektorat eller på förslag av befordringskommittén,

—	artiklarna 4 och 6 i de allmänna genomförandebestämmelserna innebär ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och principerna om rätten till karriärutveckling och likabehandling, genom att varje generaldirektorat tilldelas en enhetlig kvot av poäng per tjänsteman,

—	artikel 13.2 i de allmänna genomförandebestämmelserna samt deras bilaga 2 innebär ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, genom att det föreskrivs att tilldelningen av övergångsprioritetspoäng i huvudsak skall grunda sig på tjänstgöringstiden i lönegraden,

—

artikel 9 i de allmänna genomförandebestämmelserna samt deras bilaga 1 innebär ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och principerna om rätten till karriärutveckling och likabehandling, genom att det föreskrivs att personalkommittén får tilldela prioritetspoäng för vissa extrauppgifter som utförts till institutionens bästa, när dessa extrauppgifter redan har beaktats vid tilldelningen av meritpoäng och prioritetspoäng från generaldirektoraten,

—

artikel 6 i de allmänna genomförandebestämmelserna innebär ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och principerna om rätten till karriärutveckling och likabehandling, genom att det föreskrivs en förmånligare behandling av tjänstemän vid generaldirektorat eller tjänsteavdelningar med blygsamma personalstyrkor samt av tjänstemän som är utstationerade till kommissionsledamöternas kabinett.

(1) EUT C 10, 14.1.2006, s. 24 (målet registrerades ursprungligen vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt som mål T-138/02 och överlämnades till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15 december 2005).

(2) EUT C 262, 23.10.2004, s. 45.

2.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/68

Talan väckt den 9 oktober 2006 – Kerstens mot kommissionen

(Mål F-119/06)

(2006/C 294/134)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Petrus J.F. Kerstens (Overijse, Belgien) (ombud: advokaten C. Mourato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara det beslut av den 8 december 2005 som Byrån för löneadministration och individuella ersättningar fattat om ändring av byråns organisationsplan,

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 6 juli 2006 om avslag på sökandens klagomål nr R/167/06,

—	förplikta kommissionen att till sökanden betala skadeståndsersättning i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) med ett belopp om 5000 euro, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som tidigare var chef för personalavdelningen vid Byrån för löneadministration och individuella ersättningar, har ifrågasatt det omtvistade beslutet av den 8 december 2005 vilket har som verkan att vederbörande har omplacerats till en tjänst vid utvecklingsenheten. Sökanden gör gällande att artikel 7 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts i den bemärkelsen att omplaceringen i fråga inte var i tjänstens intresse och strider mot principen om tjänsters likvärdighet. Sökanden åberopar i andra hand att tillsättningsmyndigheten har åsidosatt tjänsteföreskrifternas bestämmelser rörande disciplinförfaranden. I tredje hand gör vederbörande gällande maktmissbruk.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 294

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	49 årgången 2 december 2006

	III Upplysningar
2006/C 294/6	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 281, 18.110.2006	70