15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/1

—

med beaktande av direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument (MiFID) (1),

—

med beaktande av direktiv 2003/6/EG om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (2),

—

med beaktande av G20-uttalandena av den 2 april 2009 i London, den 25 september 2009 i Pittsburgh och den 26–27 juni 2010 i Toronto,

—

med beaktande av CESR:s tekniska råd till kommissionen i samband med MiFID-översynen om aktiemarknader – ”Equity Markets”(Ref.: CESR/10-394),

—

med beaktande av CESR:s tekniska råd till kommissionen i samband med MiFID-översynen om transaktionsrapportering – ”Transaction Reporting” (Ref.: CESR/10-292),

—

med beaktande av CESR:s tekniska råd till kommissionen i samband med MiFID-översynen om investerarskydd och mellanhänder – ”Investor Protection and Intermediaries” (Ref.: CESR/10-417),

—

med beaktande av CESR:s uppmaning att lämna synpunkter på mikrostrukturella frågor på europeiska aktiemarknader (Ref.: CESR/10-142),

—

med beaktande av rapporten till den franska ministern för ekonomi, industri och sysselsättning om översynen av MiFID från februari 2010,

—

med beaktande av IOSCO:s samrådsrapport om policy för direkt elektroniskt tillträde (”Policies on direct electronic access”) från februari 2009,

—

med beaktande av rekommendationerna från CPSS och IOSCO för centrala motparter från november 2004,

—

med beaktande av meddelandet från den amerikanska börsinspektionen SEC (Securities and Exchanges Commission) om aktiemarknadsstrukturer (”Equity Market Structure”) (nr. 34-61358; regnr. S7-02-10),

—

med beaktande av CESR:s tekniska råd till kommissionen i samband med MiFID-översynen och svaren på kommissionens begäran om ytterligare information (ref: CESR/10-802, ref: CESR/10-799, ref: CESR/10-808, ref: CESR/10-859, ref: CESR/10-860),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0326/2010), och av följande skäl:

A.

G20 har bestämt att alla finansinstitut, finansiella produkter och territorier hädanefter bör omfattas av en intelligent reglering och en effektiv tillsyn och kommit överens om att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt bör handlas på börser eller i förekommande fall på elektroniska handelsplattformar.

B.

Bristen på transparens och de därmed ogenomskinliga riskmönstren i det finansiella systemet var en försvårande faktor i finanskrisen som gjorde att en allmän misstro spred sig och på så sätt bidrog till drastiskt minskade likviditetsflöden.

C.

Konsumentskydd, transparens, särskilt när det gäller prisbildningsprocessen, effektiva och likvida marknader samt konkurrens på lika villkor var huvudmålen när MiFID kom till, men har ännu inte uppnåtts och måste därför förbli en prioritet. Till följd av finanskrisen måste också en begränsning av systemrisken prioriteras i MiFID-översynen.

D.

Vid ändringar av MiFID bör hänsyn alltid tas till dess vikt för att styra kapitalströmmar till den reala ekonomin och därmed de möjliga effekterna för arbetstillfällen, investeringar och pensioner.

E.

Upp till 40 procent av handelsvolymen sker fortfarande ”over the counter” (OTC). Marknadsaktörerna bör uppmuntras att i större utsträckning göra sina transaktioner på organiserade handelsplatser.

F.

Att man i MiFID tog med dispenser för krav på transparens före handel och skapade MTF-plattformar och mörka pooler (dark pools) syftade till att underlätta en övergång till mer reglerade och transparenta handelsplatser.

G.

I MiFID definieras OTC-handel som transaktioner som utmärker sig genom att de utförs ad-hoc och oregelbundet gentemot stora motparter och inom ramen för ett affärsförhållande som i sig kännetecknas av affärer som är större än den normala orderstorleken på marknaden, och där affärerna genomförs utanför de system som normalt används av företaget i fråga för dess verksamhet som systematisk internhandlare (SI-handlare).

H.

Trots bestämmelserna i MiFID om dispenser för att tillåta mörk handel på organiserade marknader, inrättandet av MTF-plattformar och SI-handlare och trots definitionen av OTC-transaktioner som oregelbundna och ad-hoc, fortsätter OTC-transaktioner som inte utförts på SI-basis att stå för en stor andel av aktiehandeln med 38 procent av alla rapporterade handelstransaktioner enligt CESR/10-394. Denna andel har inte sjunkit sedan MiFID genomfördes. En striktare och effektivare tillämpning av MiFID-regler och MiFID-dispenser bör därför säkerställas.

I.

Marknadsfragmenteringen för aktiehandeln har fått oönskade konsekvenser för likviditet och marknadseffektivitet på grund av minskad transparens till följd av tilltagande mörka pooler och mäklares matchningssystem (Brokers Crossing Networks, BCN-nät), effekten av ett ökat antal handelsplatser, såväl när det gäller börser som andra platser, och en allt mer tekniskt driven handel, har gjort att den genomsnittliga transaktionsstorleken minskat från 22 266 EUR 2006 till 9 923 EUR 2009, vilket har lett till att de totala transaktionskostnaderna har ökat för vissa användare.

J.

Den minskade transaktionsstorleken har gjort det svårare för marknadsaktörerna att genast utföra stora order på en viss marknad och önskan att förhindra marknadspåverkan för stora order har lett till att darkpool-handel ökat. Mindre än 10 procent av aktiehandeln inom EEA på organiserade marknader utnyttjar MiFID-dispenserna från krav på transparens före handel (CESR/10-394). Denna MiFID-dispens möjliggör darkpool-handel som ett mer transparent och bättre reglerat alternativ till ”mörk” OTC-handel. Men avsaknaden av tillräcklig reglering för OTC-transaktioner, inbegripet BCN-nät, skapar en konkurrensfördel för OTC-handel och uppmuntrar till ökad mörk handel och underminerar marknadstransparensen rent generellt. Ungefär hälften av alla handelstransaktioner omfattas inte av kraven på transparens före handel, men hälften av OTC-transaktionerna ligger under marknadsstorlek och behöver därför inget skydd mot marknadspåverkan.

K.

För att säkerställa lika konkurrensvillkor bör BCN-nätens affärsmodeller bli föremål för en djupgående undersökning för att säkerställa att när de tillhandahåller tjänster som innebär att de i princip fungerar som reglerade marknader, MTF-plattformar eller SI-handlare också är reglerade som sådana.

L.

Fördelarna av konkurrens när det gäller mer konkurrenskraftiga och innovativa handelsinfrastrukturer har inte bevisats eftersom de totala transaktionskostnaderna inte har sjunkit och ogenomskinligheten har ökat samtidigt som det står klart att det inte finns några riktiga garantier för kvalitet och integritet för alla aktörer på en mer fragmenterad marknad.

M.

Det påstås att högfrekvenshandel (HFT) tillför likviditet till de finansiella marknaderna och det vore därför lämpligt att fastställa om det finns risker som är förknippade med elektroniska ordersystem och den betydande handelsvolym som kan hänföras till HFT-strategier och som kan uppskattas till 70 procent i USA, särskilt mot bakgrund av slutsatserna från den amerikanska börsinspektionen Securities and Exchange Commission avseende ”blixtkraschen” i USA den 6 maj 2010 då HFT-likviditetstillförare lämnade marknaden.

N.

HFT-strategier är ett relativt nytt fenomen i Europa och står nu för uppskattningsvis 35 procent av marknadsvolymen.

O.

Större transparens via rapportering av handelsaktivitet före och efter handel för alla tillgångsklasser bör skapas för att förbättra de tidiga varningssignalerna för problem som håller på att byggas upp och deras omfattning och för att förbättra effektiviteten i prisbildningsprocessen och förtroendet mellan marknadsaktörer.

P.

I G20-besluten av den 24–25 september 2009 i Pittsburgh stod det att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt bör handlas på börser eller elektroniska handelsplatser.

Q.

Skillnader i genomförandet mellan medlemsstaterna har lett till en ofullständig tillämpning av MiFID regelverket.

1.

Europaparlamentet konstaterar att marknadsinfrastrukturen varit motståndskraftig genom hela krisen men uppmanar ändå kommissionen att förstärka marknadsinfrastrukturen för alla handelsplatser och clearingsystem så att de kan klara av framtida risker genom ökad transparens, förbättrad motståndskraft och tillsyn över alla handelstransaktioner sammantaget.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en förordning för OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som en nödvändig förutsättning för att öka transparensen och säkerheten på marknaderna för finansiella instrument, och anser att detta är det första steget för att få betydande andelar av OTC-handeln att gå över till handelsplatser som omfattas av MiFID-reglering.

3.

Europaparlamentet föreslår i rättvisans namn att MTF-plattformar bör bli föremål för tillsyn på samma nivå och därmed vara reglerade på ett jämförbart sätt, så att konkurrensen mellan MTF-plattformar och reglerade marknader sker på lika villkor. Samtidigt spelar MTF-plattformar en viktig roll för marknadsinträdet.

4.

Europaparlamentet uppmanar Esma att göra en undersökning av SI-ordningens funktionssätt och syfte och förslag på förbättringar av hur denna kategori regleras i syfte att säkerställa att denna ordning utnyttjas för orderutförande på bilateral basis med den finansiella motparten.

5.

Europaparlamentet begär att värdepappersföretag som erbjuder portföljförvaltningstjänster och agerar i denna funktion måste tillhandahållas ”bästa möjliga utförande” av det värdepappersföretag med vilket det placerar sina order även om portföljförvaltaren är kategoriserad som en godtagbar motpart av MiFID.

6.

Europaparlamentet begär att Esma gör en översyn av huruvida ett orderbaserat bästa möjliga utförande behöver en bättre reglering vad avser tillgång till uppgifter, såväl efter handel och i förhållande till utförandekvalitet och marknadsteknik, t.ex. orderrouters och handelsplatssammankopplingar.

7.

Europaparlamentet begär att MiFID-bestämmelserna tillämpas konsekvent för att säkerställa att BCN-nät vars verksamhet motsvarar en reglerad marknads, en MTF-plattforms eller en SI-handlares verksamhet också regleras som en sådan. För att underlätta denna tillämpning bör alla BCN-nät åläggas att till de behöriga myndigheterna lämna all nödvändig information, bland annat

8.

Europaparlamentet begär en undersökning av OTC-handel med aktier och efterlyser förbättringar av hur OTC-handeln regleras för att säkerställa att användningen av reglerade marknader och MTF-plattformar för utförande av order på multilateral basis och av SI-handlare för utförande av order på bilateral basis ökar, och att andelen aktietransaktioner som utförs OTC minskar i betydande grad.

9.

Europaparlamentet efterlyser en undersökning från kommissionen om effekterna av att sätta en gräns för minsta orderstorlek för alla mörka transaktioner och om huruvida detta skulle tillämpas strikt så att ett tillräckligt handelsflöde genom de ”upplysta” handelsplatserna kan upprätthållas för prisbildningens skull.

10.

Europaparlamentet begär att kommissionen gör en översyn av de existerande MiFID-dispenserna från krav på transparens före handel i syfte att

11.

Europaparlamentet begär att dispenserna före handel tillämpas på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna för att begränsa genomförandeskillnader som kan leda till osäkerhet, regleringsarbitrage och ojämlika villkor. Parlamentet anser att tekniska standarder som fastställs av Esma skulle kunna vara ett lämpligt sätt att uppnå detta, enligt idén om en enda regelsamling för finansiella tjänster.

12.

Europaparlamentet välkomnar att marknadsaktörerna nyligen meddelat att de kommer att separera uppgifter före handel från uppgifter efter handel, och efterlyser ytterligare ansträngningar för att åstadkomma gemensamma uppgiftsstandarder och mer tillgängliga uppgifter.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp för att övervinna de svårigheter som förhindrar konsolideringen av marknadsuppgifter i Europa och i synnerhet den bristande kvaliteten på rapporteringen av uppgifter om alla slags transaktioner.

14.

Europaparlamentet uppmanar Esma att utarbeta gemensamma standarder och format för rapportering av alla uppgifter efter handel, både på organiserade handelsplatser och OTC, så att konsolideringen av uppgifterna underlättas.

15.

Europaparlamentet begär att alla rapporterande handelsplatser ska åläggas att separera uppgifter före handel från uppgifter efter handel så att informationen kan göras tillgänglig för alla marknadsaktörer till kommersiellt rimliga och jämförbara priser. Kommissionen uppmanas dessutom att överväga att införa godkända publiceringsarrangemang (Approved Publication Arrangements, APA) i syfte att införa kvalitetsstandarder för publicering av handelstransaktioner samt minska antalet handelsplatser som handelstransaktioner kan rapporteras till och begränsa användningen av Internetsidor som är ett hinder för konsolidering.

16.

Europaparlamentet begär att tidsfristen för uppskjuten publicering ska förkortas så att transaktionerna rapporteras till tillsynsmyndigheterna inom 24 timmar efter att de ägt rum. När det gäller publicering av transaktioner bör fördröjningar på mer än 1 minut under normala omständigheter betraktas som oacceptabla.

17.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att analysera strukturen och affärsmodellerna för OTC-handeln och begär därför att det införs särskilda flaggningar inom ramen för transparensen före och efter handel för OTC-transaktioner så att man ökar förståelsen för sådana OTC transaktioners egenskaper och kan bedöma vilka typer av transaktioner som det är legitimt att utföra OTC på grund av deras särskilda egenskaper.

18.

Europaparlamentet insisterar på att nu efter blixtkraschen måste alla handelsplattformar kunna visa för nationella tillsynsmyndigheter att deras teknik och deras övervakningssystem klarar av den typ av störtflod av order som uppträdde den 6 maj 2010 så att de kan säkerställa att de verkligen skulle klara av att hantera den aktivitet som är förknippad med högfrekvens- och algoritmhandel under extrema omständigheter och visa att de kan återskapa orderböckerna efter dagens slut så att orsakerna till ovanlig marknadsaktivitet kan kartläggas exakt och misstänkt marknadsmissbruk kan identifieras.

19.

Europaparlamentet uppmanar Esma att göra en undersökning av kostnaderna och fördelarna med algoritm- och högfrekvenshandel för marknader och dess inverkan på andra marknadsanvändare, särskilt institutionella investerare, för att avgöra huruvida de betydande marknadsflöden som genereras automatiskt tillför verklig likviditet till marknaden och vilka effekter detta får för den samlade prisbildningen samt av möjligheterna till missbruk genom manipulation av marknaden, vilket leder till ojämlika villkor mellan marknadsaktörerna, och dess inverkan på den samlade marknadsstabiliteten.

20.

Europaparlamentet begär att praxisen med att lägga falska order nära bästa köp/säljkurs (”layering”) och överösa konkurrenter med kurser (”quote stuffing”) explicit ska definieras som marknadsmissbruk.

21.

Europaparlamentet efterlyser en undersökning av om det är värt att reglera företag som bedriver HFT-strategier för att säkerställa att de har robusta system och kontroller med löpande tillsynsbedömning av de algoritmer de utnyttjar, har kapacitet för intradagsövervakning och för förfrågningar om utestående positioner och hävstång i realtid och har förmåga att visa att de har etablerat solida förfaranden för att hantera onormala händelser.

22.

Europaparlamentet efterlyser en undersökning av de utmaningar som högfrekvenshandel innebär när det gäller marknadsövervakning. Tillsynsmyndigheterna behöver ha tillräckliga resurser för att upptäcka och övervaka potentiellt missbruk. Därför bör alla order som mottas av reglerade marknader och MTF-plattformar liksom alla handelstransaktioner som utförs på dessa plattformar rapporteras till de behöriga myndigheterna.

23.

Europaparlamentet uppmanar alla handelsplatser som tillåter samlokalisering av servrar, antingen direkt eller genom tredjepartsleverantörer, att säkerställa att lika tillträde för alla samlokaliserade kunder upprätthålls, och om möjligt med samma infrastrukturlatens så att MiFID-regler för icke-diskriminerande praxis uppfylls.

24.

Europaparlamentet uppmanar tillsynsmyndigheterna att övervaka och reglera tillhandahållandet av sponsrat tillträde och kommissionen att överväga ytterligare åtgärder, bland annat att

25.

Europaparlamentet uppmanar Esma, oaktat behovet av att tillämpa säkerhetsmekanismer, att ytterligare undersöka huruvida sponsrat tillträde går över gränsen för icke-diskriminerande tillträde.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta de principer som utarbetats av IOSCO:s tekniska kommitté för direkt elektroniskt tillträde, inbegripet sponsrat tillträde, och som ska innehålla kriterierna för att välja ut de kunder som kan ges sponsrat tillträde och avtalsförhållandet mellan plattformen, medlemmen och kunden, och med en beskrivning av deras respektive ansvar vad avser användning av lämpliga kontroller och filter.

27.

Med tanke på principen att alla investerare ska behandlas lika anser Europaparlamentet att praxisen med blixtorder uttryckligen bör stoppas.

28.

Europaparlamentet uppmanar Esma att göra undersökning av avgiftsstrukturerna för att säkerställa att avgifter för utförandet, andra avgifter, värdepappersföretagens kommissionsarvoden och andra relaterade incitament är transparenta, icke-diskriminerande och förenliga med en tillförlitlig prisbildning samt utformas och genomförs så att handel i olämpliga syften inte uppmuntras, och att bedöma huruvida en minimal avgift bör betalas av användare som lägger in order, oavsett om dessa order utförs eller inte, eftersom dessa order måste hanteras av marknadsinfrastrukturen.

29.

Europaparlamentet föreslår att Esma utför en studie av ”maker-taker”-avgiftsmodellen för att avgöra huruvida någon som kan dra nytta av den förmånligare ”maker”-avgiftsstrukturen också bör bli föremål för de formella krav och den tillsyn som gäller för marknadsgaranter (market makers).

30.

Europaparlamentet efterlyser robusta volatilitetsbrytare och handelsspärrar som slår in samtidigt på alla handelsplatser i EU och som övervakas av Esma och fastställs genom genomförandeakter så att en blixtkrasch av den typ som drabbade USA kan undvikas.

31.

Europaparlamentet begär att ingen oreglerad marknadsaktör ska få direkt eller ofiltrerat sponsrat tillträde till formella handelsplatser, och att alla betydande marknadsaktörer som handlar för egen räkning ska åläggas att registrera sig hos tillsynsmyndigheterna och tillåta att deras handelsverksamhet blir föremål för tillsyn och kontroll på lämplig nivå i stabilitetssyfte.

32.

Europaparlamentet begär att egenhandel som bedrivs med hjälp av algoritmhandelstrategier av oreglerade entiteter uteslutande ska utföras genom en reglerad finansiell motpart.

33.

Europaparlamentet begär att tillämpningsområdet för MiFID:s transparenskrav ska utsträckas till alla aktieliknande instrument såsom depåbevis, börshandlade fonder (ETF:er), börshandlade råvaror (ETC:er) och certifikat.

34.

Europaparlamentet begär att kommissionen och Esma överväger att införa ett transparenskrav, före och efter handel, för alla icke-aktierelaterade finansiella instrument, bland annat på marknaderna för stats- och företagsobligationer och CPP-godkända derivat, och att detta krav vid behov tillämpas på ett sätt som gör skillnad mellan olika tillgångsklasser och samtidigt kombineras med åtgärder som leder till ytterligare standardisering av OTC-derivatprodukter så att ytterligare transparens kan åstadkommas.

35.

Europaparlamentet anser att kommissionen, med beaktande av de frågor som uppkommit i samband med uppgiftskvalitet och konsolidering av uppgifter efter handel för europeiska aktier, bör se till att uppgifter efter handel för icke-aktierelaterade produkter lämnas i en form som lätt kan konsolideras.

36.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att tillämpa en större uppsättning MiFID-bestämmelser på derivatinstrument eftersom handeln med sådana produkter i allt högre grad går över till organiserade handelsplatser och blir föremål för ökad standardisering och krav på central clearing.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag som säkerställer att alla OTC-derivatkontrakt som kan standardiseras handlas på börser eller i förekommande fall elektroniska handelsplattformar för att säkerställa att priset på sådana kontrakt bildas på ett transparent, rättvist och effektivt sätt, utan intressekonflikter.

38.

Europaparlamentet begär en översyn av IOSCO-standarderna för clearingorganisationer, avvecklingssystem för aktier och systemviktiga betalningssystem i syfte att ytterligare förbättra marknadstransparensen.

39.

Europaparlamentet anser att tillsynsmyndigheterna för de olika fysiska och finansiella råvarumarknaderna måste få tillgång till samma uppgifter för att kunna identifiera trender och samband, och uppmanar kommissionen att samordna insatserna både inom EU och globalt.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till Europeiska centralbanken.

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/8

—

med beaktande av artikel 3 i EU-fördraget och artiklarna 2.5, 67, 74, 196 och 222 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av rådets och kommissionens program av den 20 december 2002 som syftar till att förbättra samarbetet i Europeiska unionen för att förebygga och begränsa följderna av kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära terroristhot (CBRN-programmet 2002) (1),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (2), ändrat genom rådets rambeslut 2008/919/RIF (3),

—

med beaktande av 2003 års EU-strategi mot spridning av massförstörelsevapen och bärare till dessa,

—

med beaktande av 2003 års europeiska säkerhetsstrategi ”Ett säkert Europa i en bättre värld” som antogs vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 12 december 2003, och EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken (4) och kommissionens meddelande om detta (KOM(2010)0673),

—

med beaktande av EU:s solidaritetsprogram från 2004 om följderna av terroristhot och terroristattacker (5),

—

med beaktande av 2005 års EU-strategi mot terrorism som antogs vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 1 december 2005 (6) samt handlingsplanen för dess genomförande (7),

—

med beaktande av Hyogoramen för åtgärder 2005–2015 (8) som antogs av världskonferensen för katastrofbegränsning som hölls den 18–22 januari 2005 i Japan,

—

med beaktande av det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (9), i synnerhet dess finansiering av projektet CBRN Emap (10),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (11),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism (omarbetning) (12),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (13),

—

med beaktande av rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (14), i synnerhet i fråga om åtgärder med gränsöverskridande effekter där man bland annat utformar riktlinjer för en integrerad strategi i syfte att förbättra möjligheterna att skydda kritisk infrastruktur på EU-nivå – inbegripet behovet av ett nätverk för varningar om hot mot kritisk infrastruktur (Ciwin) – och där kommissionen får till uppgift att lägga fram förslag och samordna arbetet för att förbättra skyddet av sådan kritisk infrastruktur,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN handlingsplan för EU (KOM(2009)0273),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009 om att öka den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) säkerheten i Europeiska unionen och godkänna en CBRN-handlingsplan för EU (15),

—

med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (16),

—

med beaktande av meddelandet om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar (KOM(2010)0386),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (KOM(2010)0171),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om CBRN-frågor och förebyggande av och insatser vid katastrofer, och med beaktande av sin nyligen antagna resolution av den 10 februari 2010 om jordbävningen i Haiti (17), i vilken parlamentet efterlyser inrättandet av en europeisk räddningstjänststyrka,

—

med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om kommissionens meddelande: En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer (18),

—

med beaktande av det ändrade förslaget av den 25 oktober 2010 från rådets ordförandeskap om utkast till rådets slutsatser om beredskap och respons i händelse av ett kemiskt, biologiskt, radiologiskt och nukleärt anfall, som upprättades på grundval av de mål som fastställts i åtgärd H.29 om förbättrad beredskapsplanering i EU:s CBRN-handlingsplan (19) och som antogs av rådet den 8 november 2010,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll (KOM(2010)0600),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och (A7-0349/2010), och av följande skäl:

A.

EU kan peka på att den har medverkat i olika CBRN-program under lång tid, dvs. sedan Europeiska rådets fastställde slutsatserna från sina möten i Gent och Laeken den 19 oktober 2001 respektive den 13–14 december 2001. Ett sådant CBRN-program antogs 2002. Det ersattes 2004 av EU:s solidaritetsprogram. Den 12 november 2009 antog rådet en ny CBRN-handlingsplan för EU.

B.

CBRN-katastrofer, oavsett om de är resultatet av olycka eller terroristattack, utgör ett allvarligt säkerhets- och hälsohot för alla de som bor i EU, med konsekvenser för deras liv, miljö och tillgångar, och även deras kulturella arv. De kan rubba samhällsfunktionen i en eller flera av EU:s medlemsstater genom att kullkasta såväl kritisk infrastruktur som myndigheternas förvaltningsförmåga.

C.

Såväl rådet som kommissionen bedömer att antalet incidenter i samband med CBRN-material, inklusive terroristbrott, hittills varit relativt lågt. Merparten av de katastrofer som inträffat där CBRN-material varit inblandat har orsakats av en industriolycka eller har med ökningen och den globala spridningen av farliga patogener att göra.

D.

Den befintliga och konstanta risken för både oavsiktliga och avsiktliga CBRN-katastrofer på EU:s territorium begränsar kraftigt det fulla utövandet av alla grundläggande rättigheter och friheter och strider mot löftet om att skapa och utveckla ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

E.

En av de största CBRN-riskerna härrör från terroristorganisationernas spridning av relevanta tekniker och material, och en viktig åtgärd för att motverka detta är därför att stärka icke-spridningssystemet och nedrustningen genom ett allmänt och fullständigt genomförande av alla relevanta fördrag och internationella avtal (dvs. fördraget om icke-spridning av kärnvapen, konventionen om kemiska vapen och konventionen om biologiska vapen) och att uppnå en överenskommelse om ett fördrag med förbud mot produktion av klyvbart material avsett att användas för vapen.

F.

Tillverkning, innehav, förvärv, transport, tillhandahållande eller användning av skjutvapen, sprängämnen eller kärnvapen, av biologiska eller kemiska vapen, samt, när det gäller biologiska och kemiska vapen, forskning och utveckling, liksom tillhandahållande av instruktioner för tillverkning eller användning av sprängämnen, eldvapen eller andra vapen i olagliga syften, omfattas av EU:s definition av terroristbrott och utbildning för terroristsyften såsom den anges i rådets rambeslut 2002/475/RIF och 2008/919/RIF.

G.

Åtgärder beträffande CBRN-material utgör en av hörnstenarna i EU:s strategi mot terrorism, och i enlighet med detta godkände rådet den 30 november 2009 en CBRN-handlingsplan för EU.

H.

Problemet med att vissa kemikalier som finns tillgängliga på marknaden för den breda allmänheten utnyttjas som prekursorer för egen tillverkning av sprängämnen kan ge upphov till en mängd terroristdåd och andra kriminella händelser i EU. Detta kräver en sträng övervakning och granskning av genomförandet av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (KOM(2010)0473).

I.

Sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget håller en ny jämvikt på att skapas vad gäller ansvarsfördelningen mellan, å ena sidan, EU:s olika institutioner och, å andra sidan EU och dess medlemsstater, och detta gäller även sakkunskapen i försvarsfrågor. Arbetet med att åstadkomma en sådan ny ordning är en kontinuerlig process som förutsätter insikt om delade värderingar och ett gemensamt mål.

J.

I princip ansvarar medlemsstaterna för politiken på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området (CBRN), men nära samarbete och samordning på EU-nivå är inte desto mindre nödvändigt.

K.

Inrättandet av Europeiska utrikestjänsten skapar möjligheter att allmänt förbättra EU:s krishantering genom åtgärder inom ramen för stabilitetsinstrumentet.

L.

En CBRN-handlingsplan för EU skulle möjliggöra en verkningsfull samverkan av nationella initiativ och EU-initiativ för att bemöta CBRN-risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder – och därmed förbättra samordningen, såväl den ”horisontella” mellan kommissionen och medlemsstaterna som den ”vertikala” mellan de olika instrumenten på EU- respektive medlemsstatsnivå – i syfte att påskynda och effektivisera informationsutbytet, utbytet av bästa praxis, den analytiska rapporteringen på alla nivåer, den gemensamma planeringen, utvecklingen av operativa förfaranden och övningar samt det gemensamma utnyttjandet av befintliga resurser.

M.

Ett flertal av EU:s brottsutredande instanser medverkar i olika CBRN-åtgärder, bland dem Europol som i detta syfte har upprättat en europeisk bombdatabas liksom ett varningssystem för sprängämnen och CBRN-material. Detta betyder att vederbörliga förfaranden måste utarbetas för att säkerställa att denna verksamhet underställs Europaparlamentets och de nationella parlamentens kontroll i enlighet med vad som anges bl.a. i artikel 88 i EUF-fördraget.

N.

Hälsoriskerna och den därmed sammanhängande förekomsten av farliga patogener ökar i EU och över hela världen, vilket visades av det nyligen inträffade utbrottet av A(H1N1).

O.

Frågor om förorening och kontaminering av miljön, även med gränsöverskridande miljöpåverkan, kan uppkomma vid CBRN-incidenter, och därför måste strategier för återställande och dekontaminering ingå i EU:s CBRN-politik.

P.

Det övergripande målet för EU:s nya CBRN-politik är att ”minska hotet och skadorna från CBRN-incidenter för Europeiska unionens invånare”. Detta ska uppnås genom att man koncentrerar insatserna och resurserna på att minimera sannolikheten för att CBRN-incidenter inträffar och på att begränsa verkningarna av dem om de trots allt skulle bli verklighet.

Q.

Kommissionen bekräftar i sitt meddelande om EU:s roll i det globala hälsoarbetet (20) att det behövs samordnade åtgärder på EU-nivå och internationellt för att snabbt reagera på hälsohot och åtar sig att förbättra mekanismerna för beredskap och motåtgärder vid epidemier eller utbrott, inbegripet planerade handlingar såsom bioterrorism.

R.

Biologiska material, som mjältbrandsbakterier, är i jämförelse med kärnteknik och dess prekursorer billigare och mycket lättare att få tag på och sprida, vilket öppnar möjligheter för okonventionella terrorattacker som under lång tid kan utgöra ett allvarligt hot för såväl folkhälsan som miljön, och med den även jordbruket och livsmedelsförsörjningen.

S.

Räddningstjänsten, inbegripet polisen, brandkåren och ambulanssjukvården, kan inte bistå de drabbade på platsen för en CBRN-incident utan att riskera de anställdas personliga säkerhet, om de inte före exponeringen fått skydd i form av medicinska motåtgärder och tillräcklig utbildning.

T.

Regionala förråd med medicinska motåtgärder ger invånarna tillräckligt skydd genom en avvägning av skyddet för folkhälsan och ekonomiska hänsyn, samtidigt som medlemsstaternas ansvarsskyldighet och solidaritet garanteras.

U.

Världshälsoorganisationen strävar, med sitt program för varning för och reaktion på infektionssjukdomar i världen (21), efter att förstärka biosäkerheten, bioskyddet och beredskapen för utbrott av farliga och nya patogener.

V.

EU deltar via sina medlemsstater och kommissionen aktivt i diskussionerna kring initiativet för internationell hälsosäkerhet, som syftar till att uppnå samordnade internationella åtgärder för att stärka den offentliga hälso- och sjukvårdens beredskapskapacitet och reagera på de hot som den internationella biologiska, kemiska och nukleära terrorismen utgör.

W.

Hoten mot den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära säkerheten kommer inte enbart av riskerna förknippade med terroristattacker och oaktsamhet utan även av de områden som ännu i dag förorenas av kemiska vapen från andra världskriget som har dumpats i haven, liksom de platser som finns runt om i EU för deponering av kärnavfall.

X.

EU:s möjligheter att bibehålla en lämplig nivå av kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet är också avhängiga av den säkerhetsnivå som tredjeländer väljer att upprätthålla.

Y.

Användningen av ny teknik vid planeringen av terrordåd utgör en ny hotbild men anpassningen av säkerhetsnormerna håller inte jämna steg med den tekniska utvecklingen.

Z.

För att fastställa nödvändiga och tillräckliga säkerhetskrav måste en grundlig översyn göras av en rad gällande normer.

AA.

CBRN-handlingsplanen för EU är uppdelad i tre huvuddelar – förebyggande, spårning samt beredskap och motåtgärder – och innehåller dessutom ett fjärde kapitel med titeln ”Åtgärder för prevention, detektion och respons i fråga om CBRN-ämnen”. Det är viktigt att slå fast att varje steg är avgörande för att man med vederbörlig omsorg ska kunna genomföra riskbedömningsstudier och vidta åtgärder för att bemöta och motverka hotbilden, och samtidigt säkerställa att CBRN-material omhändertas på ett övergripande och gränsöverskridande sätt. M.a.o. gäller det att i varje steg noga fastställa mätbara mål och åtgärder.

AB.

De ändringar som rådet har gjort i den befintliga, av kommissionen framlagda, CBRN-handlingsplanen för EU gör handlingsplanen svagare och innebär att medlemsstaternas åtaganden inte längre är bindande, medan de åtgärder som förutses tunnas ut i och med att många endast får en nationell – i stället för en för hela EU övergripande – tillämpning. Vidare innebär de att kommissionens övervakande och granskande roll vid genomförandet försvagas till den grad att kommissionen i vissa avseenden inte ens tillerkänns status som ”berörd aktör” vid sidan om medlemsstaterna.

1.

Europaparlamentet noterar att CBRN-handlingsplanen för EU grenslar den nya indelning av befogenheter mellan medlemsstaterna och EU som förverkligades med Lissabonfördragets ikraftträdande och i enlighet med vad som avses i artikel 5 i EU-fördraget beträffande principerna om tilldelade befogenheter, subsidiaritet och proportionalitet. Parlamentet påpekar att CBRN-handlingsplanen för EU inbegriper behörighetsområden med delade inre befogenheter (artikel 4 i EUF-fördraget) vad gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa, gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet samt transporter, liksom åtgärder på civilskyddsområdet (artikel 196 i EUF-fördraget) och unionens yttre åtgärder (artiklarna 21 och 22 i EU-fördraget).

2.

Europaparlamentet påpekar dock att genomförandet av det allmänna systemet för CBRN-säkerhet inte bör inkräkta på medlemsstaternas behörighet på detta område.

3.

Europaparlamentet anser att handlingsplanen är ett viktigt instrument för att garantera överensstämmelse mellan de nationella och europeiska initiativen för att hantera CBRN-hot.

4.

Europaparlamentet är medvetet om hur viktigt det är att öka den relevanta sakkunskapen och förhindra att EU-institutionernas och/eller medlemsstaternas ansträngningar inom säkerhets- och försvarsområdet, där den grundläggande rätten till liv är hotad och där oaktsamhet och slapphet kan få så oöverskådliga följder, inte behäftas med dubbelarbete eller splittrade eller inkonsekventa insatser.

5.

Europaparlamentet anser att EU bör stärka sitt gemensamma förhållningssätt till förebyggande, spårning och motåtgärder i fråga om CBRN-material genom att inrätta särskilda mekanismer (i form av bestämmelser, lagar eller andra föreskrifter) som gör det obligatoriskt för medlemsstaterna att samarbeta och bistå varandra i händelse av en CBRN-katastrof till följd av en olycka eller en terroristattack. Parlamentet erinrar om att huvudmålet för EU:s institutioner bör vara att se till att nationella och gränsöverskridande reaktioner på CBRN-olyckor eller -terroristattacker är effektiva och att de genomförs på ett samordnat och för hela Europa betydelsefullt sätt under kommissionens överinseende.

6.

Europaparlamentet erinrar om att CBRN-handlingsplanen för EU erbjuder en möjlighet för EU och dess medlemsstater att ta fram de rättsliga medlen för att på ett verkningsfullt sätt tillämpa den solidaritetsklausul som ingår i artikel 222 i EUF-fördraget, och att medlemsstaterna måste vara informerade om varandras planer och bästa praxis för att bemöta och motverka CBRN-katastrofer, oavsett om de är avsiktliga eller inte, och på så sätt vara i stånd att bistå varandra på ett samordnat och effektivt sätt.

7.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att ge kommissionen större utrymme att fastställa normer och vidta regleringsåtgärder eftersom CBRN-handlingsplanen för EU, i sin nuvarande form, ger endast en vag antydan om kommissionens roll i förhållande till de många angivna målen och åtgärderna. Kommissionen bör därför så långt det är möjligt lägga fram lagstiftningsförslag för alla områden som omfattas av handlingsplanen. Parlamentet understryker att endast om kommissionen tillerkänns en kraftfull föreskrivande roll kan luckor som uppstår i de enskilda medlemsstaternas insatser fyllas.

8.

Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att medlemsstaternas åtagande när det gäller kontroll av CBRN-material inte får begränsas till att endast utbyta information och bästa praxis utan måste även omfatta en skyldighet att dela teknologier och infrastruktur, för att undvika dubbelarbete och resursslöseri och i stället åstadkomma värdefulla och kostnadseffektiva synergieffekter på EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om metoderna för att upptäcka och förhindra CBRN-katastrofer, överföra CBRN-material inom EU och vidta motåtgärder, inbegripet utbyte av CBRN-uppgifter och tillhandahållande av gränsöverskridande bistånd.

9.

Europaparlamentet uppmanar därför de medlemsstater som har gjort störst framsteg på området för inre säkerhet att, trots att området är mycket känsligt och av ytterst nationell karaktär, dela med sig av sin information, teknologi och infrastruktur och att dra i gång gemensamma strategiska projekt av ovan avsett slag. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att upprätta och regelbundet uppdatera en databas över medicinska motåtgärder som medlemsstaterna förfogar över för att hantera CBRN-incidenter samt att främja gemensamt utnyttjande av befintlig kapacitet och samordna en kostnadseffektiv inköpspolicy för sådana motåtgärder.

10.

Europaparlamentet efterlyser kvalitets- och säkerhetsnormer för EU och anser att man bör utveckla ett EU-system som inbegriper ett nätverk av laboratorier för certifiering av CBRN-säkerhetsutrustning och –teknik och understryker att strikta säkerhetsnormer och anställningsförfaranden också måste tillämpas på de anställda vid anläggningar med tillgång till skadliga ämnen samt vill att bästa kunskap och expertis från både civila och militära håll ska delges och användas, återigen under kommissionens ledning. Parlamentet understryker att nödvändiga forsknings- och utvecklingsmedel bör ställas till förfogande för att säkerställa att tillämpad forskning och breda demonstrationsprogram med en europeisk dimension genomförs, samt, med beaktande av hur splittrad denna marknad är, att det behövs en europeisk industripolitik på området för civil säkerhet som främjar samarbete mellan företag inom EU och som är inriktad på att ge särskilt stöd åt små och medelstora företag/industrier, som står för en betydande del av innovationen inom det sjunde ramprogrammets säkerhetsdel. Parlamentet anser att man bör öka detta stöd och göra insatser för att främja samarbete (i synnerhet gränsöverskridande samarbete) mellan europeiska företag. Parlamentet vill se att det växer fram en omfattande projekthantering som klarar av att hantera alla aspekter av säkerhetsprojekt som rör CBRN och som omfattar CBRN-hotets hela livscykel (förebygga, spåra och vidta åtgärder). Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvecklingsstrategi för bioförsvarsindustrin i EU.

11.

Europaparlamentet välkomnar att CBRN-frågan tas upp inom ramen för den inrättade europeiska samarbetsramen för säkerhets- och försvarsforskning mellan kommissionen, Europeiska rymdorganisationen och Europeiska försvarsbyrån. För att kommissionens investeringar inom ramen för sjunde ramprogrammet i säkerhetsforskning och -teknik och i forskning om civil säkerhet ska leda till komplementaritet, samordning och synergi, betonar parlamentet att det krävs verkliga förbättringar av de relevanta rättsliga villkoren för upprättande av informationsutbyte både inom den europeiska samarbetsramen och med verksamhet på nationell och europeisk nivå, enligt föreskrifterna i rådets beslut 2006/971/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Samarbete för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (22). Parlamentet kräver att man ska utveckla en tillämpad forskning med europeisk dimension när det gäller säkerheten på anläggningar, i syfte att skydda de lokala samhällena och miljön och för att inleda omfattande demonstrationsprogram. Parlamentet stöder inrättandet av kompetenscenter specialiserade på CBRN-hot och rörlighet för forskare.

12.

Europaparlamentet kräver att lämpliga skydds- och säkerhetsrutiner ska tillämpas vid hanteringen av medlemsstaternas gemensamma databaser och känsliga forskningsdata, eftersom ett sådant fokus på datasäkerhet kommer att bidra till ett mer omfattande samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas myndigheter och organ.

13.

Europaparlamentet betonar vikten av bättre beredskap och kräver en regelbunden kartläggning av nationella möjligheter och tillgångar samt gemensamma övningar medlemsstaterna emellan.

14.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att så snart som möjligt inrätta en europeisk krishanteringsmekanism som bygger på kommissionens tjänsteenheter och som genom att samordna civila och militära resurser bör se till att EU har kapacitet att snabbt bemöta ett CBRN-katastrof. Parlamentet upprepar att man bör inrätta en europeisk räddningstjänststyrka som bygger på EU:s räddningstjänstmekanism och som gör det möjligt för EU att mobilisera de medel som krävs för att inom eller utanför EU kunna tillhandahålla katastrofbistånd, inbegripet humanitärt stöd, inom 24 timmar efter en CBRN-katastrof. Parlamentet understryker att lämpliga kontaktytor och partnerskap även bör upprättas med organ som Europol och Interpol, och med brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna, i syfte att skapa ett lämpligt och effektivt nätverk för såväl proaktiv planering för/övervakning i realtid av nödsituationer som operativ insatsberedning/samordning för att kunna bemöta CBRN-relaterade katastrofer samt betonar också behovet av att det rapporteras till kommissionen. Parlamentet erinrar om Michel Barniers rapport från 2006 med titeln: ”For a European civil protection force: Europe aid (23)”, för vilken parlamentet uttryckte sitt starka stöd, och välkomnar i det avseendet kommissionens nya vilja att skapa en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer, som uttalas i kommissionens meddelande med titeln ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll”(KOM(2010)0600).

15.

Europaparlamentet anser att teknik med både civila och militära användningsområden bör utnyttjas för att skapa synergieffekter. Inom ramen för tydligt definierade strategiska samarbetsriktlinjer uppmuntrar parlamentet till samarbete med Europeiska försvarsbyrån, Natoländer som Förenta staterna och Kanada samt tredjeländer som är föregångare inom CBRN-säkerhet, via utbyte av god praxis, strukturerade dialoger mellan experter och gemensam kapacitetsutveckling. Parlamentet betonar vikten av att EU:s medlemsstater genomför gemensamma övningar i förebyggande och hantering av säkerhetsrelaterade CBRN-incidenter, med deltagande av medlemsstaternas militära styrkor och civilförsvar samt EU:s civilskyddsmekanism.

16.

Europaparlamentet konstaterar att i dagsläget är EU:s nu gällande räddningstjänstmekanism, såsom den definieras i rådets beslut 2007/779/EG, det instrument som ska aktiveras vid CBRN-katastrofer, och understryker att denna mekanism bör fungera som det forum där akuta beslut om beredskap för och hantering av CBRN-katastrofer fattas. Parlamentet konstaterar dock att för att detta mål ska uppnås, och för att se till att åtgärder för att förebygga och upptäcka CBRN-hot vidtas på rätt sätt, krävs samarbete mellan olika civilskyddsorgan, polisens underrättelsetjänster och brottsbekämpande organ samt säkerhetstjänster och militära underrättelse- och larmcentraler som finns att tillgå i medlemsstaterna och på EU-nivå, bland vilka kan nämnas den civila planerings- och ledningskapaciteten (CPCC) vid kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) samt EU:s gemensamma lägescentral. Parlamentet erinrar ytterligare om den roll som spelas av den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (COSI), vars uppgifter är att underlätta, främja och stärka det operativa samarbetet mellan medlemsstaternas relevanta nationella myndigheter på området för den inre säkerheten.

17.

Europaparlamentet påminner om att EU:s gemensamma lägescentral har placerats inom den nya Europeiska utrikestjänsten och att dess personal i första hand kommer från medlemsstaternas underrättelsetjänster och polisväsende. Parlamentet betonar att den har en mycket viktig roll att fylla när det gäller att stödja nationella krishanteringscenter.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att under kommissionens överinseende samordna sina insatser för att göra utrustningen, kapaciteten och tekniken mer kompatibel på området för civilskydd så att den nya solidaritetsklausulen ska kunna tillämpas på ett effektivt sätt i händelse av en CBRN-katastrof.

19.

Europaparlamentet understryker att förstärkningen av EU:s civilskyddskapacitet måste innefatta en utforskning av teknik, infrastruktur och andra tillämpningar som kan ha både civila och militära användningsområden, liksom ett strategiskt samarbete med Europeiska försvarsbyrån, Europeiska rymdorganisationen (ESA), Internationella atomenergiorganet (IAEA), Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) och andra ledande internationella center eller program inriktade på CBRN-frågor.

20.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utse eller inrätta en nationell myndighet som i händelse av ett CBRN- angrepp eller en CBRN-katastrof ska ges i uppgift att fungera som den huvudsakliga samordnaren för alla inblandade nationella och lokala organ, samt ansvara för alla motåtgärder som vidtas för att hantera en sådan händelse.

21.

Europaparlamentet ansluter sig till bedömningen att CBRN-angrepp utgör ett allvarligt hot mot säkerheten för EU:s invånare. Därför stöder parlamentet alla åtgärder som ökar skyddet mot CBRN-angrepp.

22.

Europaparlamentet framhåller att kampen mot terrorism måste bedrivas med full respekt för internationell människorätt och EU:s lagstiftning, principer och värderingar om grundläggande rättigheter, inbegripet rättsstatsprincipen. Parlamentet påminner om behovet av att respektera principerna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

23.

Europaparlamentet påminner om att en av de viktigaste prioriteringarna i EU:s såväl gällande (från 2005) som kommande strategi mot terrorism, liksom i 2003 års EU-strategi mot spridning av massförstörelsevapen och bärare till dessa, är att förhindra att terrorister kommer över CBRN-material. Parlamentet kräver därför att EU:s samordnare för kampen mot terrorismen regelbundet rapporterar till parlamentet, via lämpliga och relevanta EU-myndigheter och experter om potentiella CBRN-risker eller -hot som föreligger inom unionen eller som är riktade mot EU-medborgarna eller mot unionens intressen på andra platser. Parlamentet kräver ytterligare förtydliganden om vilka roller de olika organ inom EU och i medlemsstaterna som medverkar i kampen mot terrorismen lämpligen bör inta. Parlamentet noterar i detta sammanhang den samordnande roll som den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (COSI) och den gemensamma lägescentralen intar. Såsom EU:s enda direkt folkvalda instans anser parlamentet att det inom ramen för sina rättigheter garanteras rätten att utöva demokratisk tillsyn över dessa bägge organ och således att snabbt och fullständigt hållas informerat om deras verksamhet, på ett sätt som gör det möjligt för dem att fortsatta fungera under säkra förhållanden.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att upprätthålla demokratisk tillsyn och insyn i utvecklingen och genomförandet av alla delar av CBRN-handlingsplanen för EU och respektera allmänhetens rätt att få tillgång till information och relevant dokumentation om allmän säkerhet och de dagliga risker som är förknippade med CBRN-katastrofer.

25.

Europaparlamentet anser att de åtgärder som förutses i CBRN-handlingsplanen integreras i EU:s samtliga utrikespolitiska instrument för ekonomiskt samarbete och politisk dialog med tredjeländer (inbegripet EU:s icke-spridningsklausuler). Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i deras politiska och ekonomiska diskussioner med tredjeländer utnyttja alla till buds stående medel (inbegripet utrikespolitiska instrument förknippade eller inte med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) för att främja standarder för att upptäcka, förebygga, inbegripet informationsutbyte, och bemöta CBRN-incidenter i tredjeländer i enlighet med vad som anges i handlingsplanen.

26.

Europaparlamentet pekar på det nära sambandet och den ömsesidiga påverkan mellan säkerheten inom och utanför EU, och välkomnar därför de åtgärder som vidtagits av de regionala CBRN-kompetenscentrumen i oroshärdar utanför EU i syfte att främja arbete i expertnätverk, förbättra kapaciteten för exportkontroll och förebygga olaglig handel med CBRN-ämnen samt stärka regelverket i dessa länder och det regionala samarbetet på området. Parlamentet anser att man i EU bör utbilda internationella experter på riskländer, i enlighet med gällande säkerhets- och sekretessregler.

27.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att stå emot påtryckningar från industrin och andra intressenter som försöker komma undan den börda som följer av ytterligare reglering på detta område. Sådana påtryckningar är att vänta (vilket med all önskvärd tydlighet framgår av en jämförelse av kommissionens och rådets versioner av CBRN-handlingsplanen för EU). Parlamentet anser att man bör ta hänsyn till industrins oro över de föreslagna lagstiftningsåtgärdernas kvalitet och följdverkningar, dock utan att glömma vad som står på spel, nämligen rätten till liv, frihet och säkerhet för alla europeiska befolkningar och deras samhällen. Parlamentet understryker att vad som måste komma i första rummet är att inom hela EU säkerställa såväl övervakningen och skyddet av CBRN-material som unionens kapacitet att på ett effektivt sätt bemöta en katastrof, oavsett om den är avsiktlig eller inte, samt vikten av att arbeta för att undanröja sådana hot.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att helt och fullt medverka i genomförandefaserna för CBRN-handlingsplanen för EU, bland annat genom att samarbeta med de EU-organ vars uppgift det är att omvandla handlingsplanens mål och program till konkreta åtgärder i syfte att säkerställa CBRN-säkerheten i samtliga medlemsstater.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påta sig huvudansvaret för att främja och övervaka inrättandet och den kontinuerliga uppdateringen av EU-förteckningar över CBRN-ämnen, varvid det bör vara upp till kommissionen att fastställa en rimlig tidsram. Parlamentet insisterar på att man i dessa förteckningar även bör ange möjliga åtgärder för att förhindra och bemöta användningen av varje enskilt CBRN-ämne, varvid man bör beakta hur farligt det är, i vilken mån det kan användas för illvilliga syften och hur sårbart det är.

30.

Europaparlamentet anser att CBRN-handlingsplanen för EU måste fastställa strängare riskbaserade kriterier för säkerhetsbedömningen av CBRN-anläggningar med hög risk och framhåller de nationella myndigheternas roll och ansvar att genomföra regelbundna kontroller av dessa anläggningar eftersom utvecklingen av ”kriterier” enligt den gällande handlingsplanen, såsom den har ändrats och antagits av rådet, är i sig fullständigt otillräcklig och håller en förvånansvärt låg standard, till vilket kommer de låga krav på ansvarsskyldighet som ställs på organisationer som befattar sig med CBRN-material och på berörda EU-organ och myndigheter i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar även att alla åtgärder som vidtas bör stå i proportion till de troliga riskerna.

31.

Europaparlamentet understryker att de säkerhetsföranstaltningar och krav som tillämpas vid de CBRN-anläggningar med hög risk som finns runt om i EU måste omfattas av EU:s lagstiftning och inte bara regleras genom ”dokument om god praxis”. Detta bör ske genom en kontinuerlig samrådsprocess som samlar de EU-organ och de myndigheter och organisationer i medlemsstaterna som befattar sig med CBRN-ämnen med hög risk. Parlamentet anser att till dess att sådan lagstiftning har antagits och trätt i kraft bör kommissionen tillerkännas ett större övervaknings- och tillsynsansvar.

32.

Europaparlamentet välkomnar gemensamma forskningscentrets initiativ för att stödja Internationella atomenergiorganets (IAEA) program och inspektioner av kärntekniska anläggningar. Parlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att slå ihop dess databaser och forskningsrön med medlemsstaternas.

33.

Europaparlamentet stöder utarbetandet av strategier för att öka medvetenheten bland företag samt på forskarhåll och inom den akademiska världen samt finansinstitut om riskerna för spridning och smuggling av CBRN-material i samband med deras arbete och verksamhet. Parlamentet anser mer generellt att konfidentialitet är en viktig del av effektiviteten hos vissa säkerhetsåtgärder i handlingsplanen och att det är viktigt att skydda sig mot risken att de röjs och blir verkningslösa.

34.

Europaparlamentet anser att kommissionen och myndigheter i medlemsstaterna bör övervaka verksamheten hos de organisationer som befattar sig med CBRN-material med hög risk samt att de bör se till att dessa organisationer uppfyller riskbaserade standarder för säkerhet och civilskydd, vilket innebär att lämpliga och regelbundna inspektioner måste göras av platser med hög risk.

35.

Europaparlamentet anser att det är av största vikt att CBRN-handlingsplanens avsnitt om ”förebyggande” ändras på ett sådant sätt att den kemiska industrin garanterat ersätter de högriskkemikalier den använder med lämpliga lågriskalternativ när detta är vetenskapligt, tekniskt och ekologiskt möjligt och detta klart bidrar till ökad säkerhet. Parlamentet erkänner vilka ekonomiska kostnader detta kan innebära samt hur kostnaderna kommer att påverka de berörda näringsgrenarna men uppmanar med kraft EU, medlemsstaterna och den privata sektorn att ställa unionsmedborgarnas säkerhet i första rummet. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att en koppling uttryckligen görs till den gällande Reach-förordningen (24), något som kommissionen rätteligen försökte åstadkomma i sin version av handlingsplanen, samt uppmanar kommissionen att lägga fram en undersökning om genomförandet av Reach-förordningen i detta hänseende.

36.

Europaparlamentet understryker att de största CBRN-riskerna härrör från terroristers spridning av CBRN-material. Parlamentet framhåller därför vikten av att effektivisera internationella kontrollsystem och förbättra gräns- och exportkontroller.

37.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att med kraft uppmana alla medlemsstater att underteckna och infria sina åtaganden enligt konventionen om kemiska vapen och konventionen om biologiska vapen (BTV) och att göra sitt yttersta för att främja BTV-tilläggsprotokollet om kontroll, som innehåller en förteckning över farliga biologiska agenser och patogener samt bestämmelser om särredovisning och kontrollinspektioner. Parlamentet uppmanar även med kraft medlemsstaterna, rådet, kommissionen och det internationella samfundet att utarbeta en förteckning över potentiellt skadliga kemikalier, bland annat vit fosfor, som en del av verifikationsbilagan till konventionen om kemiska vapen.

38.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att fortsätta öka insatserna för att stödja fördragssystemet, särskilt konventionerna om kemiska och biologiska vapen, och uppmanar därför alla EU-medlemsstater att införa ett strikt förbud mot framställning och användning av biologiska och kemiska vapen och att avrusta sina egna vapen.

39.

Europaparlamentet inser att spridning ökar risken för att material ska komma i händerna på terrorgrupper, och uppmuntrar EU att fortsätta insatserna för att skapa universell anslutning till regelverket mot nukleär terrorism och se till att gällande lagstiftning efterlevs. Parlamentet stöder samarbetsprojekt med tredjeländer, exempelvis i Medelhavsområdet, som syftar till att bekämpa illegal handel med nukleärt och radiologiskt material. Parlamentet uppmanar EU att skapa universell anslutning till konventionen om förbud mot kemiska vapen och till konventionen om förbud mot biologiska vapen inför 2011 års översynskonferens för konventionen om förbud mot biologiska vapen och toxinvapen (BTWC).

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att framlägga jämförande uppgifter och en övergripande bedömning av det aktuella läget för den europeiska industrin när det gäller att hävda och stärka kontrollen över CBRN-material med hög risk. I denna bör ingå en översikt över all relevant nationell lagstiftning beträffande genomförandet av konventionen om kemiska vapen, konventionen om biologiska vapen och andra internationella instrument som rör CBRN-material. Översikten bör även redogöra för i vilken omfattning medlemsstaterna och de berörda industrierna uppfyller sina internationella skyldigheter. Parlamentet är dock medvetet om att tillämpningsföreskrifter som konventionerna om biologiska och kemiska vapen kan vara otillräckliga när det gäller att hantera de risker som uppkommer när CBRN används av icke-statliga aktörer, dvs. av terroristnätverk.

41.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja det befintliga förslaget till konvention om förbud mot utveckling, produktion, lagring, överföring och användning av vapen som innehåller uran samt om deras förstöring och att lägga fram denna konvention för FN:s medlemsstater att underteckna och ratificera. Parlamentet uppmanar alla EU-medlemsstater och FN-medlemsstater att införa ett moratorium för användning av vapen som innehåller utarmat uran tills man kommit överens om ett globalt förbud mot dessa vapen.

42.

Europaparlamentet uppmuntrar införandet av åtgärder för att bekämpa finansiering av spridningsverksamhet enligt samma modell som tillämpas för att bekämpa finansiering av terrorism.

43.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder under stabilitetsinstrumentet för att tackla CBRN-verksamheter. Parlamentet ser dessa åtgärder som ett komplement till handlingsplanen och uppmanar kommissionen att utöka projekten till andra regioner än enbart f.d. Sovjetunionen. Parlamentet uppmanar även kommissionen att på grundval av erfarenheterna med stabilitetsinstrumentet inleda en ansökningsomgång i syfte att förstärka säkerheten och skyddet vid civila laboratorier för att förebygga framtida spridning.

44.

Europaparlamentet anser att CBRN-handlingsplanen för EU på ett otvetydigt sätt bör uppmärksamma EU om behovet att utveckla riktlinjer för säkerhetsutbildning och standardkrav att tillhandahållas respektive uppfyllas av samtliga 27 medlemsstater. Handlingsplanen bör vidare säkerställa att säkerhetspersonal som befattar sig med CBRN-material med hög risk, inbegripet anställda vid industrier och forskningscentrum där CBRN-material med hög risk förekommer, får ta del av särskilda utbildningsprogram, samt att krav fastställs för de personer som ansvarar för hanteringen av CBRN-material (beträffande deras skyldigheter, behörighet och utbildning). Parlamentet betonar att räddningspersonal som kan komma att vara först på plats också måste få säkerhetsutbildning och utbildning som ökar deras kunskap.

45.

Europaparlamentet understryker att en framtida, kortsiktig omarbetning av CBRN-handlingsplanen för EU inte enbart bör främja självreglering bland de berörda industrierna och uppmuntra dem att införa uppförandekoder, utan verkligen bör ge kommissionen i uppdrag att utveckla riktlinjer och förordningar tillämpliga inom hela unionen och för samtliga sektorer som befattar sig med CBRN-ämnen med hög risk.

46.

Europaparlamentet ser det som ytterst viktigt att alla transaktioner inom EU med CBRN-material med hög risk bevakas, och att i stället för att endast ”uppmana” industrin att rapportera om sådana transaktioner, bör kommissionen och medlemsstaterna utarbeta en lämplig rättslig ram för att kunna reglera och övervaka dessa transaktioner och därigenom skapa ökad säkerhet och se till att alla misstänkta transaktioner med – liksom stölder och förluster av – CBRN-material vederbörligen och omgående rapporteras. Parlamentet understryker att dessa bestämmelser bör utgöra en lämplig grund för att slå fast att full insyn ska råda i alla sektorer som befattar sig med CBRN-ämnen, för att på så sätt se till att industrin hålls redovisningsskyldig för sådana transaktioner och anser att det bör tas hänsyn till den privata sektorns förmåga att genomdriva efterlevnaden av gällande lagar och regler i samband med övervakningen av dess rapporteringsskyldighet, såsom ett led i tryggandet av en ordentlig tillsyn.

47.

Europaparlamentet betonar att skyddandet av både transporter och förvaring av CBRN-material är ett obestridligt och nödvändigt led i processen att göra det så svårt som möjligt att komma åt dessa material, vilket därigenom bidrar till att åtgärda problem i samband med CBRN-relaterad säkerhet.

48.

Europaparlamentet betonar att riskerna i samband med handel med kemikalier över Internet kräver ytterligare undersökningar och särskilda åtgärder.

49.

Beträffande de skärpta import- och exportbestämmelserna efterlyser Europaparlamentet ett förtydligande om medlemsstaternas och kommissionens roller. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra och säkerställa tillämpningen av gällande internationella bestämmelser, samt uppmanar kommissionen att påta sig en övervakande roll och att bedöma och rapportera om efterlevnaden härvidlag. Parlamentet konstaterar att det med hänsyn till den tekniska utvecklingen är viktigt att se över och revidera berörda lagar och förordningar om anskaffning, import, försäljning, säker lagring och transport av CBRN-material.

50.

Europaparlamentet understryker behovet av att stärka befintliga mekanismer för kontroll och säkerhet, eller att inrätta sådana där de inte finns, hos alla tillhandahållare av posttjänster som sysslar med befordran av försändelser, med tanke på de terroristattacker som har utförts i europeiska länder genom placering av sprängämnen i postpaket.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med myndigheter i medlemsstaterna inleda en studie för att bedöma det aktuella läget när det gäller att spåra CBRN-material och om säkerheten vid kärnkraftverk i EU och dess grannländer i händelse av en olycka eller en avsiktlig terroristattack. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att bygga vidare på resultaten av denna bedömning och utarbeta gemensamma EU-riktlinjer för hur sådana olyckor eller avsiktliga attacker ska bemötas, och därvid även att avsätta medel för att se till att medlemsstaterna satsar de personal- och materialresurser som detta kräver.

52.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkt roll för det informations- och övervakningscentrum som redan har inrättats enligt gemenskapens civilskyddsmekanism för att därigenom trygga ett lämpligt utbyte av information och bästa praxis som kan ligga till grund för utvecklingen av gemensamma Europa-standarder för spårning av CBRN-verksamhet.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka, bedöma och årligen rapportera till parlamentet om medlemsstaternas efterlevnad, och uppmanar de nationella myndigheterna att se till att de industrier och organisationer som befattar sig med CBRN-material med hög risk följer gällande bestämmelser och riktlinjer.

54.

Europaparlamentet ser det som nödvändigt att lämpliga studier genomförs som obligatoriskt engagerar alla relevanta organ och intressenter inom EU och i medlemsstaterna, och som även omfattar en bedömning av olika sätt att förenkla och påskynda utbytet och samarbetet och på så sätt effektivisera bemötandet av hot mot den allmänna säkerheten.

55.

När det gäller beredskapsplaneringen uppmanar Europaparlamentet rådet att tillerkänna kommissionen status som samordnare så att den kan påta sig en övervakande roll för att se till att beredskapsplaner finns att tillgå på lokal och nationell nivå. Parlamentet betonar att kommissionen bör fungera som depositarie för sådana planer, varvid den skulle ha de bästa förutsättningarna för att identifiera potentiella luckor och kunna agera snabbare än de berörda myndigheterna.

56.

Europaparlamentet välkomnar avsikten att stärka EU:s civilskyddskapacitet. Parlamentet konstaterar emellertid att militära försvarsministerier i många EU-medlemsstater blir erfarna genom att praktiskt hantera CBRN-katastrofer. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna och kommissionen att utbyta bästa praxis och att göra mer för att få till stånd en omfattande samordning mellan civil och militär expertis. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att nationella räddningsstyrkor ska användas på ömsesidig basis och att inrätta en europeisk räddningstjänststyrka i syfte att effektivisera EU:s mekanismer för förebyggande och insatser.

57.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta att kartlägga de behov som måste uppfyllas för att civilskyddskapaciteten ska kunna förbättras, med en gemensam upphandling som mål. I detta avseende bör särskild vikt fästas vid att fastställa EU:s behov när det gäller CBRN-beredskap och insatsförmåga, inbegripet medicinska motåtgärder, så att tillgången på medicinska motåtgärder om en CBRN-incident skulle inträffa granskas både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå.

58.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att dels sinsemellan och dels tillsammans med tredjeländer ordna gemensamma övningar för att förebygga CBRN-incidenter.

59.

Europaparlamentet välkomnar planerna på EU-övningar för att simulera CBRN-olyckor eller -attacker, och understryker att en CBRN-handlingsplan för EU bör vara utformad således att resultaten och utvärderingen av sådana övningar kan beaktas och ge stoff till en kontinuerlig diskussion om utvecklingen av gemensamma Europa-standarder.

60.

Europaparlamentet uppmärksammar att kommissionen bör gå i bräschen för arbetet med att fastställa standarder utifrån behoven av att kunna vidta motåtgärder. Parlamentet understryker att detta är det enda sättet att uppnå den högsta möjliga standarden inom hela EU eftersom det skulle vara det enda sättet att se till att samtliga medlemsstater följer samma riktlinjer och tillämpar samma principer då de bygger upp sin kapacitet och förbereder lämpliga personal- och materialresurser för att kunna bemöta en oavsiktlig eller avsiktlig katastrof.

61.

Europaparlamentet understryker nödvändigheten att bygga upp regionala eller för hela EU gemensamma lager av motmedel, i form av material och utrustning av såväl medicinskt som annat slag, under överinseende av EU:s räddningstjänstmekanism, med EU-finansiering och i överensstämmelse med gemensamt överenskomna EU-riktlinjer, samt att lagren så långt som möjligt bör motsvara den nuvarande hotbilden. Parlamentet understryker att välskötta lager är en förutsättning för att de resurser som behövs i en katastrofsituation i form av medicinsk eller annan utrustning är fullt funktionsdugliga, tidsenliga och uppdaterade samt är av den bestämda uppfattningen att till dess att en sådan resurssammanslagning kan åstadkommas regionalt eller på EU-nivå bör CBRN-handlingsplanen för EU ange för medlemsstaterna hur de ska kunna dela motmedel och resurser i händelse av en CBRN-olycka eller -attack, och därmed omsätta den nya solidaritetsklausulen i praktiken. Parlamentet betonar att alla biståndsinsatser i enskilda EU-medlemsstater måste göras på begäran av de behöriga politiska myndigheterna i de drabbade länderna och att de inte bör kollidera med en medlemsstats förmåga att skydda sina egna medborgare.

62.

Europaparlamentet önskar att reglerna för EU:s solidaritetsfond ses över så att den blir mer lättillgänglig vid naturkatastrofer och även kan utnyttjas vid industrikatastrofer och katastrofer som orsakas av människan och uppmanar medlemsstaterna att använda de tillgängliga strukturfondsmedlen till att förstärka förebyggandet och beredskapen.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte stå oförberedd inför risken att CBRN-material kommer till användning eller sprids, antingen genom en olycka eller ett attentat, utan inrätta en rapporteringsmekanism som kopplar samman det arbete som bedrivs genom EU:s räddningstjänstmekanism med andra EU-system för tidig varning inom relevanta områden som hälsovård, miljö, livsmedelproduktion och djurskydd. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att inrätta mekanismer för informations- och analysutbyte med internationella organ som Världshälsoorganisationen, Meteorologiska världsorganisationen och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.

64.

Europaparlamentet anser att man regionalt eller på EU-nivå bör inrätta specialiserade insatsgrupper i vilka ingår bl.a. sjukvårdspersonal, brottsbekämpande personal och militärer, och konstaterar att om sådana grupper inrättas bör de regelbundet få ta del av särskilt utformade utbildnings- och fältövningar.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tillräcklig finansiering för att utveckla förbättrad utrustning för spårning och identifiering av biologiska agens i händelse av en attack eller olycka. Parlamentet beklagar djupt att den befintliga spårningsutrustningen har begränsad kapacitet och hastighet, vilket leder till att dyrbar tid förloras i en nödsituation. Parlamentet framhåller att räddningspersonalen måste ha rätt utrustning och vara medicinskt skyddad i förväg för att kunna arbeta med maximal personlig säkerhet i ett katastrofområde där det kan finnas skadliga patogener. Parlamentet betonar att förbättrad utrustning för identifiering av agens och diagnostik även behövs på sjukhus och andra inrättningar som tar emot offer efter en incident.

66.

Europaparlamentet uppmanar de olika EU-organ och nationella organ som medverkar i informationsinsamlingen att se över sina organisationsstrukturer och, när sådana saknas, utse lämplig personal med erfarenhet av och kunskaper om identifiering och bedömning av CBRN-relaterade hot och risker.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om bedömningar av CBRN-hot och CBRN-risker.

68.

Europaparlamentet efterlyser utbildnings- och forskningsprogram på europeisk nivå, med beaktande av de möjligheter som Internet erbjuder som en central informationskanal för allmänheten i CBRN-frågor. Parlamentet betonar vikten av att samordna mekanismerna för tidig varning och information till EU:s befolkning om CBRN-incidenter och noterar med intresse den studie som har gjorts om möjligheten att inrätta ett europeiskt centrum för kärnsäkerhet inom ramen för JRC.

69.

Europaparlamentet konstaterar att investeringarna i vaccin under A(H1N1)-pandemin varit överdrivna och saknat samordning och välkomnar utkastet till rådets slutsatser ”Lärdomar som kan dras av A/H1N1-pandemin – Hälsosäkerhet i Europeiska unionen” (12665/2010), i vilket en mekanism behandlas för gemensam upphandling av vaccin och antivirala läkemedel, som ska tillämpas i medlemsstaterna på frivillig grund. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att gemensamt utveckla regionala beredskapslösningar, inbegripet delning av befintlig kapacitet och samordning av kostnadseffektiv och effektiv upphandling av medicinska motåtgärder, samtidigt som en hög CBRN-beredskap garanteras i hela EU.

70.

Europaparlamentet konstaterar att det i EU:s lagstiftning (rådets beslut 90/424/EEG, i dess lydelse enligt rådets beslut 2006/965/EG) föreskrivs en gemenskapsmetod för utrotning, bekämpning och kontroll av djursjukdomar och zoonoser, inbegripet inköp och lagring av veterinärmedicinska motåtgärder för att skydda djur mot infektioner. Parlamentet beklagar att det inte inrättats någon sådan gemenskapsmetod för att samordna inköp och lagring av medicinska motåtgärder för att skydda EU:s befolkning mot att infekteras av farliga biologiska patogener.

71.

Europaparlamentet påpekar att en incident eller attack där biologiska patogener är inblandade – exempelvis, men inte endast, mjältbrandsbakterier – kommer att kontaminera det drabbade området i årtionden och allvarligt skada växters, djurs och människors liv och hälsa, och orsaka ekonomiska kostnader över lång tid. Kommissionen uppmanas att ta med strategier för återställande och dekontaminering i CBRN-politiken.

72.

Europaparlamentet betonar att en incident som omfattar CBRN-material och som påverkar markens tillstånd och/eller dricksvattenförsörjningen potentiellt kan medföra förödande och långtgående effekter på hälsan och välfärden hos samtliga människor i det drabbade området. Kommissionen uppmanas att beakta detta när den utarbetar CBRN-handlingsplanen för EU.

73.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att se till att vattenbaserade kontamineringsincidenter, vilka inbegriper förorening av miljön, kontaminering av mark, bortskaffande av avfall och/eller utsläpp av radioaktiva ämnen, kontrolleras effektivt.

74.

Europaparlamentet beklagar att man i kommissionens meddelande och rådets slutsatser om EU:s CBRN-handlingsplan, vilka huvudsakligen är inriktade på spårning och förebyggande, inte tillräckligt uppmärksammar beredskap och motåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att prioritera utarbetande av sådana mekanismer för beredskap och motåtgärder som behövs för att skydda folkhälsan och miljön om en CBRN-incident verkligen skulle inträffa på EU:s territorium.

75.

Europaparlamentet beklagar att CBRN-handlingsplanen inte innehåller åtgärder för att säkerställa säkerheten vad gäller radiologiska och kärntekniska anläggningar och material eller för att förbättra beredskapsplaner när det gäller olika typer av radiologiska nödsituationer och konsekvenserna av dessa för befolkningen och miljön.

76.

Europaparlamentet oroas över att enskilda personer och aktivister har lyckats komma över kärnavfall från ett antal europeiska upparbetningsanläggningar, och efterlyser skyndsamma och samordnade åtgärder för att förbättra säkerheten vad gäller radiologiska och kärntekniska material och anläggningar.

77.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande och rådets slutsatser om EU:s CBRN-handlingsplan inte fokuserar tillräckligt på skyddet av kollektivtrafiknäten och hälsan hos deras användare, med tanke på de många terroristattackerna mot transporter de senaste åren och den allmänt ökade risken för att CBRN-incidenter ska inträffa under transporter av CBRN-material. Medlemsstaterna uppmanas att garantera räddningstjänsten skydd för exponering mot CBRN-incidenter och behandling av drabbade efter exponering, särskilt mot biologiska patogener.

78.

Europaparlamentet påpekar att en CBRN-incident skulle kunna ha långvariga effekter på odlingen av livsmedelsgrödor och därför skulle kunna påverka EU:s livsmedelssäkerhet och livsmedelstrygghet negativt. Kommissionen uppmanas att beakta detta när den utarbetar CBRN-handlingsplanen för EU.

79.

Europaparlamentet uppmanar till samarbete och utbyte av bästa metoder med länder som utvecklat sakkunskaper inom riskbedömning, förebyggande, spårning, kommunikation och motåtgärder när det gäller CBRN, såsom Förenta staterna, Australien och Indien.

80.

Europaparlamentet uppmanar till utarbetandet av gemensamma handlingsplaner för sanering av områden som har utsatts för kemisk, biologisk, radiologisk eller nukleär kontaminering, så att marken och området kan återställas och utnyttjas så snart som möjligt och så att man därmed kan minska riskerna för folkhälsan och miljön.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga att utarbeta responsmodeller för bästa möjliga insats vid CBRN-incidenter och att därvid särskilt uppmärksamma inrättningarna inom utbildningen, hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen.

82.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid utarbetandet av evakueringsplaner i händelse av en CBRN-incident särskilt ta hänsyn till behoven hos äldre, barn, patienter, funktionshindrade och andra utsatta befolkningsgrupper.

83.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga särskild vikt vid att bygga skyddsutrymmen, såväl i (offentliga och administrativa) institutioner som på lokal och regional nivå, där den europeiska allmänheten kan söka skydd i händelse av en katastrof.

84.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att försöka nå en överenskommelse om gemensamma minimisäkerhetsstandarder med angränsande tredjeländer som på sitt territorium hyser anläggningar eller material som i händelse av olycka kan utgöra hot mot miljön och människors säkerhet i EU.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin handlingsplan se till att säkerhetsåtgärderna på ett mer flexibelt sätt kan anpassas till den tekniska utvecklingen.

86.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noga utvärdera hur de gällande säkerhetsåtgärderna påverkar miljön och folkhälsan, samt se till att nya åtgärder endast introduceras på grundval av resultaten av en sådan utvärdering. Utvärderingar av detta slag bör genomföras regelbundet.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med att CBRN-handlingsplanen för EU ska ses över utarbeta en CBRN-färdplan för EU för tidsperioden 2010–2013, i vilken utmaningar och politiska åtgärder beskrivs. Kommissionen ska regelbundet återrapportera till parlamentet om den pågående utvecklingen och framstegen till dags dato.

88.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att omgående se över och tillämpa CBRN-handlingsplanen för EU i enlighet med dess rekommendationer, varvid det förväntar sig att handlingsplanen snabbt genomförs. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att överlämna EU:s nästa CBRN-handlingplan till parlamentet minst ett år innan planen går in i genomförandefasen så att parlamentet kan yttra sig i god tid.

89.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/23

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i synnerhet artiklarna 174–178,

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning med budgetförordning för Europeiska unionens allmänna budget av den 28 maj 2010 (KOM(2010)0260),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken (3),

—

med beaktande av Regionkommitténs vitbok om flernivåstyre av den 17–18 juni 2009 och samrådsrapporten,

—

med beaktande av slutsatserna från det informella ministermötet den 16–17 mars 2010 i Malaga,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 september 2004 med titeln ”Medlemsstaternas respektive kommissionens ansvar när det gäller den delade förvaltningen av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden – Den nuvarande situationen och framtidsutsikterna för den nya programperioden efter 2006” (KOM(2004)0580),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 maj 2008 om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013 (KOM(2008)0301),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåren 2006 och 2008,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2008 om en handlingsplan för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder (KOM(2008)0097),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2009 med titeln ”Rapport om genomförandet av handlingsplanen för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder” (KOM(2009)0042),

—

med beaktande av kommissionsledamöterna Sameckis and Špidlas meddelande till kommissionen av den 28 oktober 2009 med en interimsrapport om uppföljningen av handlingsplanen för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder (SEK(2009)1463),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2010 om effekter av handlingsplanen för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder (KOM(2010)0052),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0280/2010), och av följande skäl:

A.

Genomförandet av sammanhållningspolitiken är till stor del decentraliserat och bygger på att de regionala och lokala myndigheterna tar sitt ansvar.

B.

Sammanhållningspolitiken är en förelöpare när det gäller tillämpningen av flernivåstyre och ett instrument för att förbättra kvaliteten på beslutsprocessen genom lokala och regionala myndigheters aktiva medverkan från och med skedet före lagstiftningsfasen i debatterna.

C.

Flernivåstyre innebär ett samordnat agerande mellan unionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna, samt arbetsmarknadsparterna och icke-statliga organisationer, som grundar sig på principerna om partnerskap och samfinansiering och som har som syfte att utforma och tillämpa Europeiska unionens politik. Denna definition innebär att de olika förvaltningsnivåerna har ett delat ansvar.

D.

Revisionsrättens rapport från 2006 visade att de befintliga kontrollsystemen för sammanhållningspolitiken inte var tillräckligt effektiva, med en alltför hög felfrekvens (12 procent) i ersättningen för utgifter. Dessa uppgifter bekräftades i årsrapporten för 2008, där 11 procent av medlen utgjorde felaktiga ersättningar.

E.

Kommissionen måste stärka sin tillsynsfunktion för att minska felfrekvensen, förbättra kontrollsystemen och öka stödet till lokala och regionala myndigheter och bidragsmottagare. Alla dessa åtgärder kommer på lång sikt att resultera i en mer resultatinriktad och användarvänlig politik.

F.

Alltför komplicerade förfaranden för ansökan om finansiering och talrika kontroller riskerar att avskräcka sökande som skulle kunna dra fördel av sammanhållningspolitiken.

G.

De praktiska lösningar som medborgarna förväntar sig när det gäller offentliga tjänster (såsom kollektivtrafik, dricksvatten, folkhälsa, subventionerat boende och offentlig utbildning) kan endast åstadkommas genom god förvaltning inom ramen för två kompletterande system: dels ett institutionellt system där befogenheter och budget delas mellan staten och de regionala och lokala myndigheterna, dels ett partnerskapssystem som samlar olika offentliga och privata aktörer som berörs av samma ärende inom ett visst territorium.

H.

Partnerskapet bör ta hänsyn till alla berörda samhällen och grupper och kan skapa fördelar och ett mervärde vid genomförandet av sammanhållningspolitiken genom att legitimiteten stärks, insyn garanteras och resursutnyttjandet effektiviseras. Partnerskapet bör även bedömas utifrån sitt samhälls- och medborgarvärde.

I.

Ett integrerat synsätt bör uppmärksamma regionernas specifika särdrag (geografiska och naturbetingade begränsningar, avfolkning, avskildhet etc.) för att kunna bemöta utmaningarna på lokal och regional nivå.

1.

Europaparlamentet välkomnar Regionkommitténs vitbok om flernivåstyre och erkännandet i Lissabonfördraget av subsidiaritet på regional och lokal nivå. Parlamentet betonar att denna strategi på flera nivåer inte bara bör tillämpas vertikalt utan också horisontellt, dvs. bland aktörer på samma nivå, inom samtliga EU-politikområden med delad behörighet, inbegripet sammanhållningspolitiken.

2.

Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det informella ministermötet som hölls i mars 2010 i Malaga och menar att flernivåstyre är en förutsättning för att territoriell sammanhållning ska kunna uppnås i Europa. Parlamentet begär att denna princip blir obligatorisk för medlemsstaterna inom politikområden som har en stark territoriell inverkan, i syfte att garantera en balanserad territoriell utveckling som är i linje med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet påpekar att en sådan bestämmelse definitivt inte får leda till mer tungrodda förfaranden.

3.

Mot bakgrund av hur förvaltningen skiljer sig åt mellan de enskilda medlemsstaterna anser Europaparlamentet att ett tillfredsställande flernivåstyre bör arbeta nedifrån och upp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att identifiera de effektivaste metoderna för genomförande av flernivåstyre och förbättra sitt samarbete med de regionala och lokala myndigheter och EU:s förvaltning, t.ex. genom att bjuda in tjänstemän på alla förvaltningsnivåer till de regelbundna möten som anordnas av kommissionen eller genom att inrätta europeiska territoriella pakter som på frivilligbasis knyter samman de olika behöriga förvaltningsnivåerna.

4.

Europaparlamentet rekommenderar att den territoriella konsekvensbedömningen systematiseras genom att de berörda aktörerna görs delaktiga innan det politiska beslutet fattas, så att det går att förutse vilka ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser lagstiftningsförslag och andra förslag från gemenskapen kommer att få för regionerna.

5.

Europaparlamentet betonar att flernivåstyre gör det möjligt att bättre utnyttja potentialen för territoriellt samarbete tack vare de gränsöverskridande förbindelser som utvecklats mellan privata och offentliga aktörer. Parlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att snarast anta nödvändiga bestämmelser som gör det möjligt att inrätta europeiska grupperingar för territoriellt samarbete. Parlamentet rekommenderar att kommissionen främjar informationsutbytet mellan befintliga europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och sådana som håller på att inrättas inom ramen för de befintliga programmen. Parlamentet prisar kvaliteten på det arbete som Regionkommittén har genomfört om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och begär att de verktyg som finns att tillgå inom Regionkommittén, särskilt övervakningsplattformen för Lissabonstrategin och nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen, används för att utbyta bästa praxis mellan regionerna och medlemsstaterna i syfte att gemensamt finna och fastställa målen, därefter planera åtgärderna och slutligen göra en jämförande utvärdering av sammanhållningspolitikens resultat.

6.

Europaparlamentet uppmanar de nationella, lokala och regionala myndigheterna att intensifiera sin användning av den integrerade strategin under den nuvarande programperioden. Parlamentet föreslår att denna strategi ska göras obligatorisk inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att ett integrerat och flexibelt handlande inte endast bör beakta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter av den regionala utvecklingen, utan även leda till samordning av de olika berörda aktörernas intressen genom att hänsyn tas till de specifika faktorer som kännetecknar regionerna, för att kunna bemöta utmaningarna på lokal och regional nivå.

7.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utarbeta vägledning för offentliga och privata aktörer om det praktiska genomförandet av principerna för flernivåstyre och den integrerade strategin. Parlamentet rekommenderar att åtgärder som syftar till att främja dessa två strategier finansieras med medel ur ERUF – Tekniskt stöd.

8.

Europaparlamentet rekommenderar att Regionkommittén utnyttjar Öppet hus-dagarna 2011 och så långt det i detta skede fortfarande är möjligt även Öppet hus-dagarna 2010 för att främja och fördjupa debatten om att identifiera de effektivaste metoderna för att främja flernivåstyre. Parlamentet föreslår att en märkning för europeiskt flernivåstyre ska utarbetas och införas i alla regioner i hela EU från och med 2011.

9.

Europaparlamentet påpekar att decentraliserade genomförandemekanismer är grundläggande för flernivåstyre. Eftersom det finns ett behov av förenklingar uppmanar parlamentet medlemsstaterna och regionerna att i lämpliga fall delegera genomförandet av en del av ett operativt program och särskilt att bättre utnyttja de globala stöden. Parlamentet uppmanar dem att vidta de åtgärder som krävs för att åstadkomma en sådan decentralisering i såväl lagstiftnings- som budgetfrågor för att möjliggöra ett väl fungerande system för flernivåstyre med beaktande av principerna om partnerskap och subsidiaritet. Parlamentet betonar behovet av att öka de regionala och lokala myndigheternas medverkan, i synnerhet om de besitter lagstiftningsbefogenheter, eftersom det är dessa som bäst känner till sina regioners möjligheter och behov och som därmed kan bidra till ett bättre genomförande av sammanhållningspolitiken.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra lokala och regionala myndigheter samt aktörer inom civilsamhället delaktiga från och med de allra första förhandlingarna om unionens lagstiftning och program som gagnas av strukturfonderna, i syfte att möjliggöra en läglig dialog mellan olika myndighetsnivåer. Parlamentet begär att dessa myndigheter ska få delta i ansvariga beslutsfattande organ på samma villkor som nationella företrädare.

11.

Europaparlamentet understryker att det för att effektivt utnyttja fonderna och garantera att de får största möjliga verkan krävs att både EU och den regionala och lokala förvaltningen har tillräcklig administrativ kapacitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra sin administrativa kapacitet för att öka sammanhållningspolitikens mervärde och säkerställa att åtgärderna blir hållbara. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att garantera lämpliga förvaltningsstrukturer och nödvändiga personalresurser när det gäller anställning, ersättning, utbildning, resurser, förfaranden, insyn och tillträde.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att också, i tillämpliga fall, stärka lokala och regionala myndigheters roll och de resurser de har till sitt förfogande vid förberedelsen, förvaltningen och genomförandet av program. Parlamentet förordar att man inom ramen för sammanhållningspolitiken ska anta lokala utvecklingsmetoder som grundar sig på lokala partnerskap, särskilt när det gäller projekt som hänför sig till städer och landsbygd samt gränsöverskridande frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja partnerskapen mellan regioner med liknande utvecklingspotential i specifika frågor och att säkerställa en lämplig ram på EU-nivå för samordning av det makroekonomiska samarbetet.

13.

Europaparlamentet anser att principerna om partnerskap och samfinansiering lägger ett ansvar på de regionala och lokala myndigheterna vid genomförandet av sammanhållningspolitiken. Parlamentet påminner om sitt stöd för dessa principer för god förvaltning och begär att de även fortsättningsvis ska hållas högt, trots att den ekonomiska krisen har föranlett besparingar i de offentliga utgifterna.

14.

Europaparlamentet förespråkar att bruket av partnerskap konsolideras och uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en överenskommen definition av begreppet partnerskap och anser att detta är ett villkor för etablering av verkliga partnerskap med lokala och regionala myndigheter samt aktörer inom civilsamhället. Parlamentet begär att kommissionen ska utveckla särskilda utvärderingsverktyg för att noggrant kunna kontrollera att denna princip genomförs samt att kommissionen med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg ska sprida bästa praxis inom detta område. Parlamentet betonar att partnerskap kan bidra till effektivitet, ändamålsenlighet, legitimitet och insyn i alla skeden av planeringen och genomförandet av strukturfonderna samt öka åtagandena för och engagemanget i programresultaten. Parlamentet understryker vilken viktig roll frivilligorganisationer spelar i partnerskapsprocessen.

15.

Europaparlamentet påminner om skyldigheten att samråda med medborgarna genom organisationer som företräder det civila samhället och icke-statliga organisationer för att deras förslag ska ge avtryck, och betonar att det civila samhällets deltagande bidrar till att legitimera beslutsprocessen. Parlamentet noterar att insatserna för att öka allmänhetens deltagande i förberedelserna inför verksamhetsprogrammen för perioden 2007–2013 inte varit så framgångsrika som man hoppats. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera god praxis och underlätta tillämpningen av denna för att öka medborgarnas deltagande inför nästa planeringsperiod.

16.

Europaparlamentet begär att principen för flernivåstyre ska integreras i alla skeden av utformningen och genomförandet av EU 2020-strategin i syfte att garantera att lokala och regionala myndigheter tar ett verkligt ansvar för resultaten, eftersom dessa är ansvariga för genomförandet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om förslaget om en ”territoriell pakt för lokala och regionala myndigheter om EU 2020-strategin” inom vilken regioner och städer ska stimuleras till att bidra till att målen i EU 2020-strategin förverkligas.

17.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen på nytt utreder möjligheterna att genomföra pilotprojektet ”Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda”, som Europaparlamentet har tagit initiativ till. I syfte att höja kvaliteten på de inlämnade projekten och uppfylla målet att göra sammanhållningspolitiken effektiv, uppmanar parlamentet kommissionen att inom ramen för budgetposten ”ERUF – Operativt tekniskt stöd” genomföra ett program för utbildning och rörlighet för lokala och regionala aktörer som deltar i genomförandet av sammanhållningspolitiska program, tillsammans med de partners som specialiserar sig på att genomföra de koncept som rör en integrerad strategi och flernivåstyre. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att på ett effektivt sätt anslå medel för dessa initiativ och bygga ut nätverket med regionala och lokala myndigheter, också genom Regionkommittén.

18.

Europaparlamentet menar att de europeiska regionnätverken bör utvidga sina åtgärder när det gäller utbyte av god praxis på området för styrelseformer och partnerskap, lägga större vikt vid politiska och strategiska erfarenheter från tidigare programcykler och garantera att allmänheten får tillgång till viktig information om bästa praxis på EU:s alla språk, för att på så sätt bidra till att god praxis verkligen tillämpas.

19.

Europaparlamentet anser att en stärkt roll för den lokala och regionala nivån måste medföra att kommissionens tillsynsfunktion stärks och att denna funktion inriktas på kontroll av revisionssystem snarare än enskilda projekt. Parlamentet kräver i detta sammanhang att man inför ett EU-certifieringssystem för nationella kontrollenheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att slutföra godkännandet av kravuppfyllelserapporterna för att undvika att betalningar fördröjs och att medel går förlorade på grund av återtagna anslag, och att före 2012 lägga fram ett förslag om godtagbar risk för fel.

20.

Europaparlamentet välkomnar resultaten i kommissionens rapport om handlingsplanen från februari 2010 och de korrigerande och förebyggande åtgärder som hittills vidtagits. Parlamentet uppmanar GD Regionalpolitik att fortsätta detta förfarande under hela genomförandeperioden i syfte att upprätthålla den kraft som skapats genom handlingsplanen.

21.

Europaparlamentet betonar att europeiska initiativ inom sammanhållnings- och strukturpolitiken måste samordnas bättre för att inte riskera att följdriktigheten i regionalpolitiken skadas. Parlamentet efterlyser därför en förbättrad samordning inom kommissionen mellan Generaldirektoratet för regionalpolitik, som ansvarar för sammanhållnings- och strukturpolitiken, och de generaldirektorat som är ansvariga för initiativen inom de enskilda sektorerna. Genom Lissabonfördraget fick de regionala och lokala myndigheterna förstärkta rättigheter och parlamentet kräver därför att dessa i större utsträckning görs delaktiga i utformningen av politiken på kommissionsnivå för att på så sätt öka ansvarstagandet för projektet hos projektledarna. Parlamentet begär dock också att kommissionen ökar resultatövervakningen på plats för att på ett bättre sätt kunna bedöma hur effektiva såväl projektstrukturerna som de vidtagna åtgärderna är för att uppnå målen.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka initiativet ”Utbildning av utbildare” för förvaltningsmyndigheter och attesterande myndigheter. Parlamentet betonar att man ständigt måste övervaka att innehållet i utbildningen verkligen överförs till de lägre nivåerna på ett balanserat sätt och att lokala aktörer inte förbises.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lansera den nya portalen i databasen SFC 2007, vilken ger direkt tillgång till relevant information för alla aktörer som berörs av strukturfonderna. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja och sprida information om detta instrument bland lokala och regionala myndigheter samt slutliga stödmottagare.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ytterligare mekanismer för tekniskt stöd i syfte att på regional och lokal nivå främja kunskap om problem i anslutning till genomförandet, särskilt i de medlemsstater som enligt kommissionens efterföljande utvärdering av sammanhållningsprogrammen för 2000–2006 fortfarande har brister i den administrativa kapaciteten när det gäller genomförandet av sammanhållningsprogrammen.

25.

Europaparlamentet begär att en standardiserad tillämpning av modellen för samordnad information och granskning ska införas på alla revisionsnivåer i syfte att undvika dubblering av revisioner och en alltför omfattande kontroll. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en samlad handledning för granskning, vilken omfattar alla de riktlinjer som hittills har utarbetats.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare utnyttja de finansieringstekniska instrumenten för att höja kvaliteten på projekten och öka privata aktörers, särskilt små och medelstora företags, deltagande i europeiska projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla bestämmelserna för hantering av dessa instrument. Dessa är för närvarande komplexa, vilket begränsar deras användning.

27.

Europaparlamentet är övertygat om att fullgörandet av förfarandena inte får ske på bekostnad av kvaliteten på åtgärderna. Parlamentet begär att kommissionen i framtiden går in för en mer resultatinriktad strategi som är fokuserad på kvalitetsresultat och strategisk projektutveckling snarare än kontroller. I detta syfte uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att utveckla objektiva och mätbara indikatorer som är jämförbara inom hela unionen och som syftar till bättre övervaknings- och utvärderingssystem, och att fortsätta att beakta behovet av flexibla regler i samband med ekonomiska kriser.

28.

Europaparlamentet betonar att öppna och tydliga förfaranden ingår i ett gott styrelseskick. Parlamentet välkomnar den pågående förenklingen av budgetförordningen och reglerna för strukturfonderna och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut uppfylla kraven i den reviderade budgetförordningen samt att lämna ut information om slutmottagarna av medlen från strukturfonderna. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att föreslå tydliga och förståeliga regler som inte behöver ändras ofta. Parlamentet efterlyser en enklare uppbyggnad av fonderna efter 2013, inte som en följd av den ekonomiska krisen utan som en allmän princip för den framtida sammanhållningspolitiken, i syfte att underlätta utnyttjandet av medel, och förespråkar ökad insyn och flexibilitet i användningen av EU:s fonder för att undvika en ökning av den administrativa bördan, vilket skulle kunna avskräcka potentiella partner från att delta i projekt.

29.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategiska rapport om genomförandet av sammanhållningsprogrammen 2010 då denna kan ge beslutsfattarna viktig återkoppling. Parlamentet anser att informationen i rapporten också måste beaktas när man tar fram förslag om att förbättra genomförandet av sammanhållningsprogrammen.

30.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en kraftfull och välfinansierad sammanhållningspolitik som garanterar en enhetlig utveckling av Europeiska unionens samtliga regioner. Parlamentet begär att finansieringen av denna politik ska upprätthållas efter 2013 och att alla försök att åternationalisera den ska avvisas.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera principerna om modulering och proportionalitet i framtida bestämmelser och att anpassa kraven till programmens storlek och till partnernas karaktär, särskilt i de fall där små offentliga myndigheter deltar. Parlamentet begär att klumpsummor och schablonbelopp används i större utsträckning och för samtliga fonder, särskilt när det gäller allmänna omkostnader och tekniskt stöd. Parlamentet föreslår att bestämmelser ska fastställas för mer flexibla utvärderingskriterier för att främja innovativa projekt, och att kontrollkraven för pilotprojekt ska sänkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla principen om ”förtroendeavtal” med de medlemsstater som strävar efter och lyckas säkerställa en god användning av fonderna.

32.

I syfte att skapa en mer användarvänlig politik i framtiden efterlyser Europaparlamentet ökad harmonisering och integrering av reglerna för strukturfonderna för att på så sätt undvika att ett projekt uppdelas i olika delar som var och en ska anhålla om bidrag från skilda fonder. Parlamentet rekommenderar att vikten inte bara läggs vid utgifternas korrekthet utan också vid åtgärdernas kvalitet och att resurserna koncentreras på att stärka biståndet på förvaltningssidan.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt ta fram förslag på bestämmelser för nästa programperiod, anta genomförandeförordningen, ge den vägledning som behövs, genomföra kurser om bestämmelserna i god tid samt underlätta förhandlingsprocessen och godkännandet av de operativa programmen för att undvika att genomförandet av sammanhållningspolitiken och utnyttjandet av medel försenas efter 2013.

34.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/29

—

med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt avdelning I och avdelning XVIII,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 25–26 mars 2010,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—

med beaktande av OECD:s årsrapport för 2009,

—

med beaktande av ”Successful partnerships: a guide”, OECD LEED-forum för partnerskap och lokalförvaltning, 2006,

—

med beaktande av Världsekonomiska forumets konkurrensrapport 2009–2010 (Global Competitiveness Report), Genève, Schweiz, 2009,

—

med beaktande av ”An agenda for a reformed cohesion policy – A place-based approach to meeting European Union challenges and expectations”, en oberoende rapport som på begäran av Danuta Hübner utarbetades i april 2009 av Fabrizio Barca, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik,

—

med beaktande av strategidokument från Europeiska kommuners och regioners råd med titeln ”Future of EU Cohesion Policy”, Bryssel, december 2009,

—

med beaktande av Europeiska regionförsamlingens resolution om regionalpolitiken efter 2013, som antogs av dess generalförsamling den 8 november 2007 i Udine i Italien,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013 (KOM(2008)0301),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 med titeln ”genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program” (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om bästa praxis inom regionalpolitiken och hinder för användning av strukturfonderna (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020 (5),

—

med beaktande av den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273),

—

med beaktande av kommissionens tjugonde årsrapport om genomförandet av strukturfonderna (2008) (KOM(2009)0617),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Främjande av privata och offentliga investeringar i syfte att bidra till en ekonomisk återhämtning och långsiktig strukturanpassning: utveckling av offentlig-privata partnerskap” (KOM(2009)0615),

—

med beaktande av punkt 37 i Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2006 om reformen av det statliga stödet 2005–2009 (6),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0309/2010), och av följande skäl:

A.

Att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna är, enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, ett av Europeiska unionens mål.

B.

Unionen kan endast bli konkurrenskraftig på global nivå om den inre politiken förbättrar dess kapacitet att möta de globala utmaningarna genom att det införs en hållbar och koldioxidsnål ekonomi som respekterar den biologiska mångfalden. Krisperioderna har tydligt visat att de mindre utvecklade regionerna har sämre förmåga att återhämta sig.

C.

Konkurrens och sammanhållning står inte i motsats till varandra och är inte heller oförenliga, utan har gemensamma aspekter.

D.

Trots de stora framsteg som har gjorts när det gäller konvergens inom unionen märks det att de territoriella skillnaderna mellan EU-regionerna ökar, t.ex. vad gäller tillgänglighet, särskilt i strukturellt missgynnade regioner men också på mellanregional nivå och inom medlemsstaterna, vilket kan leda till regional segregering och öka skillnaderna i levnadsstandard mellan de olika EU-regionerna samt minska EU:s globala konkurrenskraft.

E.

I sin årsrapport för 2009 rekommenderade OECD en långsiktig tillväxt som fokuserar på betydelsen av beskattning, investeringar i infrastruktur, utbildning och arbetskraft samt på regleringen av produktionsmarknaderna, och framhävde därför dessa faktorers betydelse.

F.

Världsekonomiska forumet pekar både i sin konkurrensrapport för 2009 och i andra rapporter på infrastrukturens viktiga roll som den andra av de tolv pelare som ligger till grund för utvärderingen av den globala konkurrenskraften, och förklarade att en högkvalitativ infrastruktur är en förutsättning för att minska avstånden, locka till sig utländska investeringar och garantera möjligheterna till ekonomisk utveckling.

G.

Långsiktig konkurrenskraft kan endast uppnås om det finns en verkligt hållbar ekonomisk utveckling i hela EU.

H.

I rapporten med titeln ”Creating an Innovative Europé” från den oberoende expertgruppen FoU och innovation, som utsågs efter toppmötet vid Hampton Court med Esko Aho som ordförande, fastställs ett antal nyckelområden, det vill säga e-hälsa, läkemedel, transport och logistik, miljö, digitalt innehåll, energi samt säkerhet, där en marknad för innovation kan fungera och allmänna riktlinjer kan spela en central roll.

I.

För att uppnå EU 2020-målen måste man ta hänsyn till utgångsläget, det vill säga olika utvecklingsnivåer och begränsningar, och fastställa mål som överensstämmer med den verkliga situationen och de faktiska behov som ringats in genom samråd med samtliga berörda aktörer på de olika förvaltningsnivåerna.

J.

Europeiska rådet bekräftade i mars 2010 betydelsen av att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, bland annat genom infrastrukturutveckling, för att bidra till genomförandet av EU 2020-strategin i de fall där denna nya strategi ska hantera hinder för den ekonomiska utvecklingen.

K.

Sammanhållningspolitiken har visat sig vara ett effektivt instrument när det gäller att på ett flexibelt sätt möta de socioekonomiska utmaningar som har sitt ursprung i finanskrisen.

L.

En grundläggande förutsättning för konkurrenskraft är, utöver god infrastruktur, att forskning, innovation och teknisk utveckling främjas samt att människorna i regionerna erbjuds utbildning av hög kvalitet.

M.

Regionerna kommer att spela en avgörande roll i arbetet med att begränsa konsekvenserna av krisen för allmänheten och bör därför främja partnerskapsprincipen och utveckla lämpliga instrument för förhandsbedömningar av de regionala konsekvenserna av olika typer av insatser i syfte att möta de stora utmaningarna, såsom anpassningen till globaliseringen, demografiska förändringar och den därav följande stadiga avfolkningen i regionerna, klimatförändringar, energirelaterade problem och skyddet av den biologiska mångfalden, samt nya utmaningar som uppstår till följd av krisen.

N.

Resultatet av diskussionerna om strategier och program inom ramen för sammanhållningspolitiken för programperioden 2007–2013 har visat att programmens kvalitet och berörda parters involvering har ökat på samtliga förvaltningsnivåer, vilket är ett steg i rätt riktning mot uppfyllandet av Lissabonmålen om ekonomisk konkurrenskraft och sysselsättning.

O.

Reformen av sammanhållningspolitiken måste leda till en förbättring av denna politik genom bättre samstämmighet och bättre samordning och synergi mellan de europeiska politikområdena, utan att ett politikområde framhävs framför de andra, på grundval av Europeiska unionens behov och mål på området för en hållbar utveckling.

P.

De lokala och regionala aktörernas engagemang i sammanhållningspolitiken återspeglas i deras regionala och lokala strategier för att främja ekonomisk utveckling och social integration.

Q.

Den ekonomiska konkurrenskraften i de regioner som ligger efter stärks genom utvecklingen av deras kapacitet, bland annat utvecklingen av all slags infrastruktur som ger tillträde till utbildning, forskning och innovation.

R.

Även om vissa aspekter av strukturen i dessa instrument, t.ex. en gemensam tidsram och anpassning till Lissabonagendan, möjliggör synergieffekter, finns det fortfarande skillnader, t.ex. olika rättsliga grunder, tematisk kontra territoriell inriktning och delad kontra centraliserad förvaltning.

1.

Europaparlamentet understryker det resultat som uppnåtts genom Europeiska unionens sammanhållningspolitik och betonar att denna politik måste genomföras för att EU 2020-strategin ska bli ett effektivt instrument för att undanröja skillnaderna mellan regionerna och därmed öka deras konkurrenskraft, underlätta strukturella reformer och förbättra deras förmåga att anpassa sig till den globala ekonomiska situationen.

2.

Europaparlamentet välkomnar att alla medlemsstater för perioden 2007–2013 har avsatt en betydande del av sina sammanlagda ekonomiska anslag till forskning och utveckling, innovation och utveckling av en kunskapsbaserad ekonomi, vilket har utmynnat i 246 nationella eller regionala operativa program med omkring 86 miljarder euro till forskning och innovation, varav 50 miljarder euro redan har avsatts till central forskning och utveckling. Parlamentet betonar att forskning och innovation är centrala instrument för att göra EU mer konkurrenskraftigt med tanke på de globala utmaningarna. Därför är det mycket viktigt att finansieringsflödet är jämnt på dessa områden och att framstegen utvärderas regelbundet med utgångspunkt i uppnådda resultat. Parlamentet rekommenderar därför medlemsstaterna och kommissionen att inför nästa programplaneringsperiod avsätta tillräckliga medel från strukturfonderna till forskning och innovation, särskilt till hållbara innovationer, och att stärka forskningskapaciteten. Parlamentet betonar behovet av att främja och tillämpa framgångsrika modeller i kunskapstriangeln och av att garantera en hållbar utveckling av regionala strategiska program för forskning och innovation i samarbete med företag, forskningscenter, universitet och offentliga myndigheter. Parlamentet framhåller den potential som kunskapsintensiva regionala innovationsgrupperingar har för att mobilisera regional konkurrenskraft, och kräver bättre samordning av strukturfonderna och det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling.

3.

Europaparlamentet understryker att en ökad koncentration av sammanhållningspolitikens medel kan säkra ett meningsfullt bidrag från denna politik till främjandet av konkurrenskraft, innovation och sysselsättning inom EU.

4.

Europaparlamentet understryker att både den offentliga sektorn, på alla myndighetsnivåer, och den privata sektorn spelar en nyckelroll i genomförandet av sammanhållningspolitiken och för återskapandet av förtroende och solidaritet i kris- och återhämtningsperioder genom att garantera lika möjligheter när det gäller tillgång till offentliga investeringar, särskilt i infrastruktur, ny teknik och humankapital, och genom att säkra en hållbar utveckling.

5.

Europaparlamentet betonar att den ekonomiska konkurrenskraften i EU:s regioner hänger nära samman med tillfredsställande sysselsättningsnivåer, välutbildad och kompetent arbetskraft, social trygghet och tillgång till offentliga tjänster. Det stöd för social sammanhållning som tillhandahålls genom sammanhållningspolitiken ökar därför betydelsen av denna politik för den övergripande regionala konkurrenskraften på global nivå.

6.

Europaparlamentet anser att en sammanhållningspolitik som syftar till att minska skillnaderna i regionernas utvecklingsnivåer och till att förbereda regionerna så att de kan möta de långsiktiga och kortsiktiga utmaningarna (globaliseringen, de demografiska förändringarna, avfolkningen i landsbygdsområdena, klimatförändringarna och skyddet av den biologiska mångfalden), genom att deras specifika starka och svaga sidor beaktas, i enlighet med andan i fördragen har visat sig vara av största vikt för den europeiska integrationen.

7.

Europaparlamentet påpekar att man genom en förhöjd synergieffekt mellan forsknings-, utvecklings- och innovationspolitiken bättre kan möta EU 2020-strategins utmaningar. Parlamentet betonar att sammanhållningspolitiken måste ges en betydelsefull roll i genomförandet av EU 2020-strategin, eftersom denna politik främjar strukturförändringar i hela Europa och stöder prioriterade nyckelinvesteringar på alla nivåer, såväl lokalt, regionalt och nationellt som över gränserna, och därmed säkrar social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Parlamentet påpekar emellertid att sammanhållningspolitikens prioriteringar visserligen bör anpassas till EU 2020-strategins mål, men att sammanhållningspolitiken måste förbli en oberoende politik som kan anpassas till regionala särdrag och stödja de svagaste regionerna med störst behov, så att de kan övervinna sina socioekonomiska och naturbetingade svårigheter och minska de rådande skillnaderna. Genom att garantera kontinuiteten för de sammanhållningspolitiska riktlinjer som redan gäller skyddar man forsknings-, utvecklings- och innovationspolitikens regionala dimension och skapar sysselsättning i innovativa sektorer.

8.

Europaparlamentet stöder de synpunkter som uttrycks i grönboken om territoriell sammanhållning i fråga om konkurrenskraften, som bygger på att man upprättar kopplingar till andra områden för att se till att de gemensamma tillgångarna används på ett samordnat och hållbart sätt för att frigöra den potential som finns i Europeiska unionens territoriella mångfald. Parlamentet betonar i detta avseende att smidiga och samordnade transporttjänster, tillräcklig tillgång till telekommunikationer och, när detta är lämpligt, gemensamt utnyttjande av infrastruktur för energi, hälsa, forskning, utbildning och miljöskydd är grundläggande förutsättningar för att konkurrenskraften ytterligare ska kunna främjas. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram konkreta förslag för utformningen och för ett konsekvent genomförande av målet om territoriell sammanhållning.

9.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste stödja en platsbaserad strategi för utformningen och genomförandet av sammanhållningspolitiken. Parlamentet erkänner att regionernas roll varierar i de olika medlemsstaterna beroende på deras politiska och administrativa struktur. Parlamentet kräver att subsidiaritetsprincipen, i sin förstärkta och utvidgade form såsom den definieras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tillämpas och att man strävar efter en förbättring i förhållande till den nuvarande programperioden genom att principen om decentralisering till lokal myndighetsnivå främjas i syfte att öka utnyttjandet av medlen. Parlamentet anser att det i detta avseende är kontraproduktivt att regionerna i genomsnitt endast förvaltar 30,5 procent av den samlade budget som anslagits till sammanhållningspolitiken, medan de centrala regeringarna sköter resten. Parlamentet anser därför att partnerskapsprincipen i framtiden avsevärt måste stärkas.

10.

Europaparlamentet anser att de problem som EU måste lösa med hänsyn till de utmaningar som öppnandet av gränserna, fullbordandet av den inre marknaden och globaliseringen medför är särskilt tydliga i gränsregionerna. Parlamentet understryker att konkurrenskraften i dessa regioner kan vara försvagad på grund av konkurrerande skattesystem och sociala trygghetssystem, invecklade administrativa formaliteter samt migrationsflöden mellan regioner och stater. Parlamentet insisterar på betydelsen av att utveckla de redskap som behövs för gränsöverskridande samarbete och flernivåstyre, och uppmanar kommissionen att främja utbyte av information och bästa praxis.

11.

Europaparlamentet påpekar att territoriell sammanhållning har en horisontell och flersektoriell karaktär och att unionens politik därför måste bidra till att åstadkomma sådan sammanhållning. Parlamentet upprepar att detta begrepp inte är begränsat till effekterna av regionalpolitiken, utan även handlar om samordning med annan EU-politik som fokuserar på hållbar utveckling och som ger konkreta resultat på regional nivå, i syfte att utveckla och utnyttja den särskilda regionala potentialen fullt ut och öka politikens inverkan ute på fältet. Den regionala konkurrenskraften och deras attraktionskraft skulle därmed främjas, och territoriell sammanhållning kan uppnås. Parlamentet anser att ”koncentration, samarbete och sammanlänkning” bör vara huvudpunkterna i den territoriella sammanhållningen, så att en mer balanserad utveckling kan uppnås inom EU.

12.

Europaparlamentet betonar att flernivåstyre innebär en decentralisering av ansvaret för program, vilket gör att de territoriella samarbetsmöjligheterna bättre kan utnyttjas, och anser därför att flernivåstyre måste tillämpas för att Europeiska unionen ska kunna genomföra sina gemensamma mål med hjälp av konsekventa och resultatinriktade åtgärder och samtidigt fastställa specifika regionala och lokala prioriteringar.

13.

Europaparlamentet välkomnar resultaten av Urban- och Leaderinitiativen, och betonar att det är nödvändigt att utnyttja erfarenheterna från dessa initiativ och de bästa metoder som tillämpats för att tillhandahålla ramarna för en integrerad och balanserad utveckling av landsbygdsområden och stadsområden i förhållande till behoven i varje enskild region. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå arbetsmetoder som främjar partnerskap mellan landsbygdsområden och stadsområden, bekämpar avfolkningen i landsbygdsområdena och samtidigt stimulerar en hållbar utveckling i städerna, eftersom nästan 80 procent av EU:s befolkning lever i stadsområden. Parlamentet påpekar att både stadsområden och landsbygdsområden spelar en dynamisk roll i den regionala ekonomiska utvecklingen, och betonar att det inför den kommande programplaneringsperioden behövs investeringar i projekt för städer och ytterområden och bättre samordning med programmen för landsbygdsutveckling.

14.

Europaparlamentet betraktar partnerskap som en nyckelprincip i fastställandet av innehållet i sammanhållningspolitiken, eftersom en bottom up-strategi ökar den administrativa kapaciteten och kvaliteten på programplaneringsförfarandet. Parlamentet anser att alla förvaltningsnivåer måste spela en sammanhållande, kompletterande och aktiv roll i främjandet av EU:s ekonomiska konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tydligare definiera partnerskapsprincipen så att verkliga partnerskap med regionala och lokala myndigheter kan upprättas och utbytet av bästa praxis mellan regionerna underlättas.

15.

Europaparlamentet påpekar att medfinansiering är en grundläggande princip för en sund förvaltning av sammanhållningspolitiken. Parlamentet begär att man upprätthåller medfinansieringen trots begränsningarna av de offentliga utgifterna till följd av den ekonomiska krisen.

16.

Europaparlamentet understryker vikten av att främja företagaranda och av att stödja små och medelstora företag med tanke på deras grundläggande betydelse för att stimulera den ekonomiska konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Parlamentet understryker vikten av att se över och befästa den roll som de EU-instrument som stöder den europeiska konkurrenskraften spelar, i syfte att rationalisera de administrativa förfarandena, göra det lättare att få tillgång till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, och skapa innovativa stimulansmekanismer utformade för att bidra till uppnåendet av de mål som rör en smart och hållbar tillväxt för alla samt verka för ett närmare samarbete med Europeiska investeringsbanken och andra finansiella institutioner. Parlamentet uppskattar det mervärde som i detta sammanhang erbjuds genom de finansieringstekniska instrumenten och vill att dessa liksom roterande fonder och globala stöd ska användas i största möjliga utsträckning, i syfte att skapa positiva synergier och därmed maximera resultatet. Parlamentet kräver också en förenklad tillgång till riskkapital och mikrofinansiering.

17.

Europaparlamentet betonar dessutom att sammanhållningspolitikens effektiva genomförande i stort beror på hur politiken är utformad och att det därför är viktigt att involvera lokala och regionala myndigheter på ett tidigt stadium i samband med utformningen och genomförandet av den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhäver dessutom behovet av att utveckla horisontella och vertikala partnerskap mellan offentliga myndigheter på alla nivåer i syfte att säkra en så effektiv förvaltning som möjligt på flera nivåer. Parlamentet påminner om att flernivåstyre är en av huvudprinciperna för sammanhållningspolitiken och att det är av grundläggande betydelse att garantera en högkvalitativ beslutsprocess. Parlamentet betonar också i detta sammanhang betydelsen av det partnerskap som de regionala myndigheterna har med Regionkommittén.

18.

Europaparlamentet välkomnar ändringen av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 som innebär en förenkling av förfarandena för utnyttjande av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, och uppmanar kommissionen att arbeta i riktning mot en fortsatt förenkling av förfarandena för att säkra att de är flexibla och för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna, så att myndigheterna i god tid och med nödvändiga resurser kan ta itu med de stora utmaningarna. Parlamentet anser att offentlig-privata partnerskap kan tillföra ett verkligt stöd genom att komplettera de insatser som görs på lokal och regional nivå, och kommissionen uppmanas därför att lägga fram konkreta förslag för att konsolidera offentlig-privata partnerskap inom ramen för sammanhållningspolitiken.

19.

Europaparlamentet understryker att det för att utjämna skillnader är viktigt att fortsätta att i första hand stödja projekt som är riktade mot regioner som ligger efter i utvecklingen, så att de förväntade effekterna under denna programperiod kan upprätthållas i överensstämmelse med de ursprungliga prognoserna. Parlamentet noterar att bättre tillgänglighet och infrastruktur kommer att bidra till att stärka konkurrenskraften i de regioner som släpar efter på den inre marknaden och därmed även till EU:s externa konkurrenskraft som helhet. Parlamentet anser att ett tillbakadragande av detta stöd skulle begränsa effekterna av de positiva inledande resultaten.

20.

Europaparlamentet betonar att även om sammanhållningspolitiken traditionellt riktar sig till de minst gynnade regionerna omfattar den samtliga regioner i Europeiska unionen, oavsett deras utvecklingsnivå. Parlamentet betonar därför behovet av att främja målet att uppnå regional konkurrenskraft och skapa sysselsättning. Parlamentet upprepar att en stark och välfinansierad sammanhållningspolitik, med en budget som minst motsvarar den nuvarande i både absoluta och relativa termer, är en nödvändig förutsättning för att uppnå målen i EU 2020-strategin och därmed säkra en smart och hållbar ekonomi för alla, vilket skulle stärka EU:s globala konkurrenskraft, och för att garantera att alla regioner utvecklas på ett enhetligt sätt och därmed uppfylla det ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningsmålet.

21.

Europaparlamentet anser att BNP måste kvarstå som utslagsgivande kriterium för berättigande till regionalpolitiska medel, men att även andra mätbara indikatorer skulle kunna läggas till om de visar sig vara relevanta, vilket skulle ge de nationella myndigheterna utrymme att på lämplig beslutsnivå tillämpa andra indikatorer som tar hänsyn till regionernas och städernas specifika särdrag.

22.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att i samband med tilldelningen av medel beakta särdragen för till exempel kustregioner, avlägsna bergsregioner, avfolkningsregioner eller avlägset belägna städer och gränsregioner. Parlamentet uppmanar regionerna att lägga fram förslag för hur de ska kunna utnyttja sina regionala särdrag, och ber kommissionen att anpassa de olika finansieringsinstrumenten för att skapa mervärde på kort och medellång sikt, varvid hänsyn också ska tas till effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera nya finansieringslösningar för att göra sammanhållningspolitiken mer effektiv och för att uppnå bästa möjliga resultat med de utvalda projekten.

24.

Europaparlamentet betonar den positiva inverkan som jämställdheten har på den ekonomiska tillväxten och den sociala sammanhållningen och följaktligen på EU:s konkurrenskraft.

25.

Europaparlamentet understryker att den regionala utvecklingen och den territoriella sammanhållningen i Europa, tack vare sitt europeiska mervärde, spelar en avgörande roll för att stärka EU:s konkurrenskraft och uppfylla EU 2020-målen och att den platsbaserade strategin är viktig för att säkra ekonomisk balans.

26.

Europaparlamentet understryker att det behövs en integrerad syn på användningen av strukturfonderna, eftersom de är ett viktigt instrument för att hjälpa regionerna att uppnå hållbar tillväxt, sysselsättning och välfärd.

27.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att fortsätta med övergångsordningar för att konsolidera och höja den uppnådda utvecklingsnivån, vilken riskerar att sänkas om finansieringen minskas drastiskt när ett specifikt mål har uppnåtts. Parlamentet påpekar att man på så sätt skulle säkra lika behandling av de regioner som befinner sig i en liknande situation, vilket också skulle göra det möjligt att organisera programmen på ett effektivt sätt.

28.

Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att den europeiska allmänhetens förväntningar bygger på folkets behov och särskilt på önskan att få tillgång till lämplig infrastruktur och högkvalitativa offentliga tjänster, som ska tillhandahållas på rättvisa grunder och till priser som är överkomliga för alla europeiska medborgare, oavsett var de bor och arbetar. Parlamentet står fast vid att principen för lika möjligheter ska respekteras, och understryker att all infrastruktur och alla projekt som finansieras av strukturfonderna ska vara tillgängliga för personer med funktionshinder.

29.

Europaparlamentet betonar att man för att befästa den roll som kunskap och innovation spelar när det gäller att driva på den framtida ekonomiska tillväxten och den europeiska konkurrenskraften måste förbättra kvaliteten på utbildningen, stärka forskningsresultaten, främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU, fullt ut utnyttja informations- och kommunikationsteknik och se till att innovativa idéer kan omvandlas till nya produkter och tjänster som skapar tillväxt och högkvalitativa arbetstillfällen och bidrar till att ta itu med samhälleliga utmaningar på EU-nivå och global nivå. Detta måste kombineras med företagaranda och en inriktning på användarnas behov och marknadens möjligheter. Slutligen är det viktigt att säkra tillgänglig och tillräcklig finansiering, där strukturfonderna kommer att spela en grundläggande roll.

30.

Europaparlamentet betonar att ekonomisk, social och territoriell sammanhållning gör det möjligt att fullt ut utnyttja potentialen för forskning, utveckling och innovation och säkra högre levnadsstandard för de europeiska medborgarna samt ökat förtroende för EU. Parlamentet anser att selektiva och kombinerade investeringar i forskning, utveckling och innovation måste ta hänsyn till befintlig kapacitet och potential på regional och lokal nivå och bidra till utvecklingen av nyckelområden, såsom e-hälsa, läkemedel, transport och logistik, miljö, digitalt innehåll, energi samt säkerhet, genom institutionsutveckling och program för kapacitetsuppbyggnad.

31.

Europaparlamentet anser att en del av sammanhållningspolitikens anslag till forskning, utveckling och innovation bör användas för att EU ska kunna nå och bevara en position som ledare på världsmarknaden inom sektorer där Europa redan har en konkurrensfördel och inom sektorer där Europa har nya möjligheter att bli ledare på världsmarknaden.

32.

Europaparlamentet anser att det för att stärka den inre marknaden krävs specifika åtgärder för att stimulera konkurrensen på EU-nivå, dock utan att skapa obalans mellan medlemsstaterna, och menar att man på detta sätt kan säkra god stabilitet och ekonomiskt välstånd på EU-nivå.

33.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att i högre grad stödja stora projekt som omfattar två eller flera operativa program med stort inflytande på EU-nivå och som kommer att skapa mervärde och högkvalitativa jobb och säkra en hållbar utveckling i regionerna.

34.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör fortsätta att främja åtgärder som skapar största möjliga antal arbetstillfällen och samtidigt gör det möjligt att utnyttja lokala mänskliga resurser och säkra deras fortlöpande utveckling för att garantera hög produktivitet.

35.

Europaparlamentet bekräftar att det är nödvändigt att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, men att detta inte är tillräckligt för att garantera ekonomisk konkurrenskraft på internationell nivå, vilket kräver avsevärda investeringar inom nyckelområden, såsom energi, miljö, infrastruktur, utbildning, forskning och utveckling, kreativ industri och kreativa tjänster, logistik och transport.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/37

—

med beaktande av kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram för 2011 (KOM(2010)0623),

—

med beaktande av det senaste ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, särskilt bilaga 4,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Det är viktigt att dialogen mellan Europaparlamentet och kommissionen förs i god tid, så att man kan koncentrera sig på att fastställa EU:s viktigaste strategiska mål för nästa år och de kommande åren.

B.

De politiska prioriteringarna måste motsvaras av tillgängliga ekonomiska resurser.

C.

EU:s politik och insatser tillsammans med medlemsstaternas, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, kan och måste kännbart påverka medborgarnas möjligheter att förutse och reagera på ett snabbt föränderligt samhälle.

D.

Året 2011 kommer att vara av avgörande betydelse för unionens fortsatta framgång och innebära en betydande utmaning för både kommissionen och unionen som helhet.

E.

Finanskrisen påverkar fortfarande avsevärt medlemsstaternas ekonomier och det behövs stora anpassningar både på nationell nivå och EU-nivå. En fullständig återhämtning kräver en gemensam europeisk strategi för hållbar tillväxt och sysselsättningsåtgärder, som understöds av nödvändiga befogenheter och resurser.

1.

Europaparlamentet konstaterar att detta arbetsprogram är det första som antas under den nya programplaneringscykeln och understryker att dialogen med kommissionen måste fördjupas så att man kan förstärka den uppenbara kopplingen mellan de politiska prioriteringarna och budgeten för att finansiera dem på EU-nivå.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åta sig att genomföra en realistisk och genomförbar programplanering som måste vara effektiv, kunna omsättas i praktiken och genomföras effektivare än tidigare, och begär en tydligare tidsplan för större förslag som läggs fram.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt och enligt en tydlig tidsplan anpassa unionslagstiftningen till bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att handla i hela den utsträckning som dess lagfästa befogenheter och politiska auktoritet medger. EU kan inte fungera ändamålsenligt om inte kommissionen utpekar, uttalar och främjar unionens och medborgarnas allmänna intresse och effektivt fullgör sin plikt att övervaka hur fördragen och unionslagstiftningen tillämpas.

5.

Europaparlamentet konstaterar att det som hittills gjorts för att lösa den finansiella krisen och stödja Europas ekonomiska återhämtning inte på långt när motsvarat behoven. Parlamentet beklagar att arbetsprogrammet inte omfattar extraåtgärder för att skapa fler arbetstillfällen. Kommissionen uppmanas därför att konkret och utförligt beskriva hur dess initiativ och förslag kommer att möta denna utmaning.

6.

Europaparlamentet anser att EU skyndsamt måste ta itu med de strukturella reformerna för att förbättra sin konkurrenskraft och åter få fart på tillväxten. En moderniserad infrastruktur (inklusive bredband), en ökad satsning på forskning, utveckling och innovation, en politik som tryggar tillräcklig, billig och ren energi samt innovation och utveckling av ny teknik och utbildningens kvalitet är centrala grundstenar i denna strategi.

7.

Europaparlamentet ser positivt på att reformen av den europeiska ekonomiska styrningen prioriteras. Parlamentet varnar för att eurons framtid kan komma att stå på spel om inte EU förmår utveckla en trovärdig ekonomisk styrning, särskilt inom euroområdet, som kan trygga en sund finanspolitik och återskapa tillväxten. Parlamentet insisterar på att en sådan reform måste ta full hänsyn till parlamentets ståndpunkt såsom den fastställs i parlamentets resolution av den 20 oktober 2010 och att den måste syfta till att främja EU:s ekonomiska och sociala mål, såsom de fastställs i artikel 3 i Lissabonfördraget.

8.

Europaparlamentet och rådet bör som de båda grenarna av budgetmyndigheten vara lika delaktiga i all mobilisering av den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen. Parlamentet begär att man snabbt ska lägga fram förslag för att göra krislösningsmekanismen (exempelvis Europeiska valutafonden) permanent, för att fullständigt integrera Europa 2020-strategin i den långsiktiga makroekonomiska ramen, för att ta de inledande stegen mot gemensamma emissioner av statspapper och införande av obligationer för detta ändamål, såsom parlamentet beskrivit i tidigare betänkanden och för att se till att euroområdet får en enhetlig representation utåt. Parlamentet föredrar en smärre ändring av fördraget som ger en rättslig grund till en sådan mekanism framför en genomgripande ändring av fördraget.

9.

Europaparlamentet insisterar på att kommissionen omgående måste lägga fram förslag om en översyn av den nuvarande budgetramen. Parlamentet framhåller att den fleråriga budgetramen för perioden efter 2013 även måste återspegla den ökade omfattningen av ansvarsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett långtgående investeringsförslag för att nå målen i Europa 2020-strategin, skapa arbetstillfällen, stimulera tillväxten och garantera EU-medborgarnas trygghet. Parlamentet anser att det ofrånkomligen kommer att behövas flexibilitet inom budgetplanen och att EU-budgeten bör göra det möjligt att ta alternativa källor till finansiering i anspråk (öronmärkning, projektobligationer etc.).

10.

Europaparlamentet påminner om att antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen måste godkännas av parlamentet, och uppmanar kommissionen att underlätta ett snabbt antagande av ett interinstitutionellt avtal om parlamentets roll under förberedelsen av och förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i juni 2011, efter det att parlamentet antagit sin ståndpunkt om den nya fleråriga budgetramen, lägga fram djärva och innovativa förslag till en grundlig översyn av systemet för egna medel i syfte att skapa ett rättvist, tydligt, insynsvänligt och för EU-medborgarna skatteneutralt system. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att den fleråriga budgetramen och frågan om egna medel hänger samman med varandra, bör omfattas av samtidiga beslut på grundval av en öppen interinstitutionell debatt med ett omfattande deltagande från de nationella parlamentens sida, och inte kan skjutas upp ytterligare.

12.

Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken är ett av de viktigaste EU-instrumenten för att bemöta den ekonomiska krisen eftersom den främjar investeringar i den reala ekonomin. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens första utvärdering av genomförandet av åtgärder som rör sammanhållningspolitiken inom den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, där det understryks vilken viktig roll denna politik spelar för att motverka effekterna av krisen. Parlamentet understryker att sammanhållningspolitiken obestridligen är kopplad till Europa 2020-strategins tre huvudprioriteringar, eftersom den underlättar en högre smart och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som den främjar en harmonisk utveckling i unionens 271 regioner.

13.

Europaparlamentet noterar införandet av en europeisk termin. Parlamentet anser att parlamentets utskott måste spela en viktigare roll för att bidra med sin sakkunskap genom att utarbeta betänkanden i slutet av varje år om framstegen när det gäller uppnåendet av viktiga mål och att dessa betänkanden ska åtföljas av (gemensamma) resolutioner från de politiska grupperna.

14.

Europaparlamentet beklagar att förslagen om en europeisk termin och styrningspaketet inte ger någon större möjlighet till europeisk demokratisk kontroll och insisterar på en omfattande medverkan från parlamentets sida i de båda ärendena.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med det snaraste lägga fram förslag till en omarbetning av direktivet om marknadsmissbruk samt av direktivet om marknaden för finansinstrument. Parlamentet konstaterar dock att kommissionen måste hålla i minnet vilka eventuella kumulativa effekter de förslag kan få som kommissionen är i färd med att lägga fram och se till att de förbättrar stabiliteten, transparensen och ansvarsskyldigheten i finanssektorn och dess förmåga att tjäna realekonomin i fråga om tillväxt och sysselsättning.

16.

Europaparlamentet begär att lagstiftningsinitiativet om lösning av kriser inom banksektorn samordnas med konkurrenspolitiska regler för att uppnå en omfattande ram för krishantering, som omfattar både privata och offentliga aktörer och skyddar skattebetalarna. Parlamentet anser att den föreslagna översynen av förordningen om kreditvärderingsinstitut även bör ta upp den bristande konkurrensen inom sektorn och uppmanar kommissionen att tillmötesgå parlamentets senaste begäran om att undersöka alternativ till ett oberoende europeiskt kreditvärderingsinstitut och ett större deltagande av oberoende offentliga organ i utfärdande av kreditvärderingar.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en omfattande handlingsplan, med tidsplan och mål, för att inrätta en inre marknad för Internetinnehåll och Internettjänster, för ett öppet och välfungerande digitalt samhälle, och överbrygga den digitala klyftan.

18.

Europaparlamentet betonar att den digitala agendan och investeringar i informations- och kommunikationsteknik är avgörande för Europas långsiktiga konkurrenskraft, och parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta att utveckla marknaden för nästa generations nätverk och tillgången till dessa nätverk genom en fortsatt avreglering av den inre marknaden för kommunikation för att stimulera innovation inom EU.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar starkt kommissionen att främja kunskap och innovation inom det åttonde ramprogrammet inför halvtidsöversynen, och påminner om hur viktigt det är att parlamentet har möjlighet att framföra sina egna prioriteringar före antagandet av det åttonde ramprogrammet 2012.

20.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ambition med avseende på innovationsunionen, vilken omfattar en översyn av det offentliga stödet till forskning och utveckling och innovation, vilket stärker EIB:s och riskkapitalets roll. Parlamentet erkänner också den roll som offentliga upphandlingar kan spela när det gäller att främja innovation.

21.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att minska byråkratin i samband med sina FoU-program och få fler innovativa företag att medverka i projekten. Kommissionen bör dessutom främja offentlig-privata partnerskap för att stödja forskning, utveckling och innovation i Europa.

22.

Europaparlamentet betonar att de nya fleråriga program efter 2013 på området utbildning, kultur, audiovisuella frågor, ungdom och medborgarskap som förväntas läggas fram under 2011 måste ägnas särskild uppmärksamhet. Insatserna och åtgärderna i dessa program bör svara mot EU-medborgarnas behov och bygga på en adekvat och effektiv budgetram. Parlamentet anser att initiativet ”Unga på väg” understryker betydelsen av dessa program.

23.

Europaparlamentet understryker den strategiska betydelsen av flaggskeppsinitiativ om resurseffektivitet och uppmanar med kraft kommissionen att snabbt arbeta på ett vittsyftande förslag för att bindande mål och konkreta riktmärken ska uppnås, inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken inför Europa 2020-strategin. Kommissionen uppmanas att lägga fram lagstiftning i syfte att ytterligare minska EU:s utsläpp.

24.

Europaparlamentet anser att man bör prioritera ett korrekt och funktionellt genomförande av befintliga lagstiftningsinstrument, till exempel det tredje energipaketet, och stöder till fullo initiativen om 2050-strategin, smarta nät och en tryggad energiförsörjning.

25.

När det gäller en hållbar ekonomisk tillväxt betonar Europaparlamentet att energitryggheten är av avgörande betydelse för att garantera regelbundna leveranser, iakttagandet av avtalsmässiga överenskommelser, ett rättvist marknadspris och att man undviker ett beroende av alltför få producenter.

26.

Europaparlamentet anser att meddelandet om den nya industripolitiken för Europa bör åtföljas av effektiva åtgärder, i synnerhet för att uppnå den önskade övergången till en koldioxidsnål och hållbar ekonomi och se till att EU:s energieffektivitetsmål på 20 procent uppnås.

27.

Europaparlamentet understryker att anpassningar till klimatförändringarna eller åtgärder för att mildra deras konsekvenser också kommer att gynna den europeiska industrin och de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

28.

Europaparlamentet välkomnar topprioriteringarna inför offentliggörandet av vitboken och uppmanar med kraft kommissionen att påskynda översynen av riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten och sina uppdaterade finansieringsmekanismer i överensstämmelse med Europa 2020-strategin och översynen av EU:s budget.

29.

Europaparlamentet insisterar redan från början på att reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken måste resultera i en kraftfull, rättvis och i verklig mening gemensam och multifunktionell politik som motsvarar konsumenternas och producenternas förväntningar och i praktiken levererar ”kollektiva nyttigheter”, särskilt livsmedelstrygghet, samt garanterar att EU är självförsörjande på livsmedel.

30.

Europaparlamentet påminner om att man i sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 begärde att budgetanslagen för den gemensamma jordbrukspolitiken i budgeten för 2013 åtminstone behålls på samma nivå under nästa ekonomiska programplaneringsperiod.

31.

Europaparlamentet begär att jordbruksprodukter importerade från tredjeländer bara ska få föras in i EU om de har producerats på ett sätt som är förenligt med EU:s normer för konsumentskydd, djurskydd och miljöskydd samt sociala miniminormer. Parlamentet insisterar på att bilaterala eller multilaterala handelsavtal som ingås inte får vara till men för EU:s jordbrukare.

32.

Europaparlamentet uppmanar, i ljuset av rönen i revisionsrättens rapport om reformen av sockermarknaden, kommissionen att se över sina konsekvensbedömningsförfaranden och se till att den bästa och mest aktuella informationen används vid alla bedömningar, något som kommer att vara avgörande när man ska bedöma konsekvenserna av framtida bilaterala handelsavtal för nyckelsektorerna i EU:s ekonomi.

33.

Europaparlamentet välkomnar de kommande förslagen från kommissionen om genomförandet av den integrerade havspolitiken, såsom förslaget om en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och meddelandet om hållbar tillväxt i kustområden och maritima sektorer, liksom meddelandet om en integrerad övervakning till sjöss. Parlamentet betonar dock att finansieringen för genomförandet av den integrerade havspolitiken måste säkras genom EU:s budget i form av ett proportionerligt bidrag från alla sektorer som berörs av denna politik.

34.

Europaparlamentet anser att en tillväxt som gynnar alla endast kan byggas på en grund av likabehandling av alla arbetstagare på arbetsplatsen och lika villkor för alla företag. Parlamentet anser att kommissionens arbetsprogram bör omfatta förslag för att garantera dessa principer och insisterar på att lagstiftningsförslaget om genomförande av utstationering av arbetstagare, som avses i meddelandet om inremarknadsakten, måste klargöra utövandet av grundläggande sociala rättigheter.

35.

Europaparlamentet efterlyser ett förslag från kommissionen om de anställdas ekonomiska del i företagets vinster.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina rapporter om ”ny kompetens och nya arbetstillfällen” och en ”plattform mot fattigdom” ta hänsyn till de särskilda svårigheter som kvinnor ställs inför, och att särskilt främja jämställdhet på arbetsplatsen som ett sätt att bekämpa fattigdom och uppmuntra kvinnor att bli entreprenörer genom att vidta åtgärder som innebär utbyte av bästa metoder.

37.

Europaparlamentet är övertygat om att löneskillnaderna mellan könen fortfarande utgör ett stort problem som måste övervinnas och upprepar parlamentets krav till kommissionen i sin resolution från 2008 om att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av gällande lagstiftning vad gäller tillämpningen av lika lön för män och kvinnor, med beaktande av rekommendationerna i bilagan till parlamentets resolution från 2008.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta arbetsmarknadsparternas synpunkter på pensioner och se till att vitboken återspeglar förväntningarna hos båda sidor av näringslivet, bland annat när det gäller stärkandet av den första pelaren.

39.

Europaparlamentet ser positivt på reformen av jobbportalen Eures som gör informationen och yrkesrådgivningen för unga arbetstagare mer lättillgänglig, men beklagar att detta förslag har skjutits upp till 2012 när unga människor behöver det i dag.

40.

Europaparlamentet begär en förbättrad effektivitet och ett förbättrat genomförande när det gäller EU:s två viktigaste organ för utbildning – Cedefop (Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning) och ETF (Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen).

41.

Europaparlamentet stöder starkt en större marknadsintegration inriktad på de betydande kvardröjande luckor som påtalats av professor Monti och på att stärka de europeiska medborgarnas, arbetstagarnas, småföretagens och konsumenternas förtroende. Parlamentet välkomnar visserligen att inremarknadspaketet offentliggjorts, men anser att förslagen bör vara mer ambitiösa och konkreta och uppmanar kommissionen att snarast presentera tydliga prioriteringar och lagstiftningsförslag.

42.

Europaparlamentet vill se en uppdatering av EU:s lagstiftningsram för offentlig upphandling genom att man harmoniserar direktiven och avtalet om offentlig upphandling, och efterlyser en tydligare tidsplan för nästa år.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt mellan de rättsliga instrumenten inom europeisk avtalsrätt och direktivet om konsumenters rättigheter. Det är nödvändigt att kommissionen på ett integrerat sätt tar itu med en tydlig strategi för konsumentpolitiken så snart som möjligt under 2011 och inte först 2014, så som föreslås nu.

44.

Europaparlamentet stöder ändringen av direktivet om paketresor och översynen av direktivet för allmän produktsäkerhet som är inriktad på marknadsövervakning.

45.

Europaparlamentet understryker att det behövs en effektiv lagstiftningsram för produktsäkerhet i EU. Parlamentet stöder översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet som kräver en tydlig tidsplan som måste fastställas i enlighet med översynen av den nya lagstiftningsramen, och uppmanar kommissionen att se över CE-märkningen för att garantera att konsumenterna kan betrakta den som en säkerhetsmärkning.

46.

Europaparlamentet understryker att civilrättsliga initiativ behövs för att åter få fart på den inre marknaden. Parlamentet stöder kommissionens initiativ om civilrätt och begär att de civilrättsliga instrumenten ska bli mer e-juridikvänliga.

47.

Europaparlamentet efterlyser en slutlig lösning på problemen kring införandet av ett europeiskt patent och uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram förslag till förstärkt samarbete.

48.

Europaparlamentet beklagar djupt att det saknas lagstiftningsinitiativ om cabotage samt att öppnandet av järnvägsmarknaden senarelagts till 2012, inklusive öppnandet av marknaden för inrikes tågresande. Parlamentet upprepar att man är fast övertygat om att den övergripande EU-politiken för passagerarrättigheter måste bevaras och utvecklas.

49.

Europaparlamentet är djupt oroat över att det inte finns några konkreta förslag om grundläggande rättigheter eller om det övergripande icke-diskrimineringsdirektivet och att frågan om icke-diskriminering inte ens nämns. Kommissionen uppmanas att agera snabbt för att gå vidare med icke-diskrimineringsdirektivet.

50.

Europaparlamentet vill se ett förslag till meddelande om ökad solidaritet inom EU på asylområdet, men beklagar att det inte lagts fram några lagstiftningsförslag om asyl, med tanke på att EU ska ha en gemensam asylpolitik senast 2012.

51.

Europaparlamentet efterlyser förslag om invandring och påminner om att en framgångsrik tillämpning av VIS och SIS II är en förutsättning för att det föreslagna systemet för in- och utresa ska fungera korrekt, även om SIS II ännu inte är helt i drift.

52.

Europaparlamentet understryker att det efter Lissabonfördraget behövs en ambitiös politik för grundläggande rättigheter och att de grundläggande rättigheter som fastställts i stadgan måste bli så effektiva som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla lagstiftningsinitiativ är förenliga med de grundläggande rättigheterna samt att garantera att medlemsstaterna respekterar stadgan när de införlivar EU-lagstiftningen. Parlamentet vill stärka möjligheterna att övervaka och tillämpa fördragets mekanismer mot överträdelser av stadgan om de grundläggande rättigheterna.

53.

Europaparlamentet betonar att EU-medborgarnas rättigheter och friheter måste respekteras till fullo i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, och att personuppgiftsskydd och rätten till rättslig prövning är av avgörande betydelse när det gäller att skapa en trovärdig och effektiv säkerhetspolitik. Parlamentet anser att det ökade antalet brott kräver fler planer från unionens sida när det gäller organiserad brottslighet och IT-säkerhet.

54.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om brottsoffers rättigheter och, framför allt, deras rätt till juridiskt bistånd och rättshjälp, men beklagar att detta är den enda planerade åtgärden. Parlamentet begär att det upprättas en tydlig tidsplan för de återstående åtgärderna inom ramen för färdplanen för processrätt.

55.

Europaparlamentet välkomnar att det 2011 lanseras en ny omfattande lagstiftningsram för skydd av personuppgifter inom EU och understryker att parlamentet noggrant kommer att granska alla förslag, bland dem också EU:s avtal om överföring av passageraruppgifter och TFTP-avtalet mellan EU och Förenta staterna, för att se till att de överensstämmer med de grundläggande rättigheterna.

56.

Europaparlamentet välkomnar de civilrättsliga förslagen men uppmanar kommissionen att i syfte att uppnå gemensamma standarder för EU-medborgare i alla medlemsstater överväga att påskynda översynen av regelverket när det gäller civil- och straffrätt samt att rapportera till parlamentet.

57.

Europaparlamentet stöder initiativ om möjligheter att förena yrkes- och familjeliv genom bland annat åtgärder till förmån för föräldraledighet med viss minimilängd och för att främja flextidsarrangemang för kvinnor och män samt stöd till anhörigvårdare för att de ska kunna förena en anställning med sitt omsorgsansvar.

58.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen ligger efter i arbetet med att utarbeta lagstiftningsförslag om en Lissabonanpassning av det gällande regelverket i fråga om polissamarbete och straffrättsligt samarbete, som är en prioriterad fråga inom politiken för medborgerliga friheter samt rättsliga och inrikes frågor.

59.

Europaparlamentet anser att det efter antagandet av Lissabonfördraget är absolut nödvändigt att lagstiftningsramen ses över och beklagar att en översyn planeras först till 2012–2013. Parlamentet insisterar på att alla byråer som är verksamma på området rättsliga och inrikes frågor måste vara effektiva och, viktigast av allt, ansvarsskyldiga.

60.

Europaparlamentet betonar att främjandet av mänskliga rättigheter i hela världen är ett centralt mål för EU på den globala arenan och att förbättrade handelsförbindelser och ett ökat utvecklingsbistånd kan bidra till att främja framsteg på detta område.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att utvidgningsprocessen fortsätter i oförändrad takt.

62.

Europaparlamentet betonar att nya initiativ i följande frågor skulle vara välkomna:

63.

För att EU på ett effektivt sätt ska projicera sina värden och principer och bidra till politisk stabilitet och ekonomisk utveckling i sin omedelbara närhet anser Europaparlamentet att EU måste stödja unga demokratier i hela Europa och stärka förbindelserna med sina partnerländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att slutföra översynen av den europeiska grannskaps- och partnerskapspolitiken i syfte att garantera bättre överensstämmelse mellan de politiska målen och finansieringsinstrumenten. Kraven på mänskliga rättigheter och demokrati bör stärkas i förbindelserna med grannländerna.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad prioritera livsmedelsförsörjningen i hela Afrika. Parlamentet understryker att Afrikas jordbrukssektor måste stärkas på ett hållbart sätt. Kommissionen uppmanas som ett led i detta att se till att fattiga i Afrika lättare kan få tillgång till lån och finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för att stimulera den interkontinentala handeln inom Afrika, bland annat genom förnyade stödpaket för regionala ekonomiska samarbetsområden och för förbättrad infrastruktur över hela Afrika.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport om EU:s framsteg i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen fram till 2015 och att vidta åtgärder för att se till att medlemsstaterna fullgör sina åtaganden om att avsätta 0,7 procent av BNI till offentligt utvecklingsbistånd samt att övervaka dessa åtaganden.

66.

Europaparlamentet understryker att det i samband med de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap måste läggas större tonvikt vid utvecklingsaspekten.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja konkreta framsteg i de pågående WTO-förhandlingarna för att Doharundan ska kunna slutföras så fort som möjligt. Parlamentet håller fast vid att det är viktigt att de nuvarande bilaterala och regionala frihandelsavtalen förstärks och att nya sådana avtal ingås, men att detta bör anses som en kompletterande strategi och inte som ett alternativ till den multilaterala ramen.

68.

Europaparlamentet påminner om att multilateralism även i fortsättningen måste stå högst upp på EU:s prioriteringslista och begär att man inom pågående och kommande handelsförhandlingar följer principen om särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att en ändamålsenlig och reformerad multilateral handelsram behövs för att bygga upp ett mer balanserat och rättvist ekonomiskt system, som en del av en ny global styrning i utvecklingens och fattigdomsutrotningens tjänst.

69.

Europaparlamentet understryker att import från tredjeländer bara bör saluföras på EU:s marknad om varorna uppfyller de europeiska konsumentskyddskraven. Kommissionen bör i sina internationella förhandlingar insistera på att våra handelspartner respekterar EU:s miljö- och arbetslivsnormer samt sociala normer.

70.

Europaparlamentet efterfrågar en klausul om företagens sociala ansvar i de internationella handelsavtal som EU undertecknar. I denna måste det ingå rapportering och insyn för bolag, liksom företagsbesiktning (due diligence) för företag och företagsgrupper, utredningar i händelse av bevisade överträdelser av företags åtaganden om socialt ansvar samt bättre tillgång till domstol för dem som drabbats av bolagens agerande.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ i linje med den nya amerikanska lagen om ”konfliktmineraler”, i syfte att stärka transparens och goda styrelseformer inom utvinningsindustrin i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att trappa upp kampen mot korruptionen i länder där korruptionen urholkar mänskliga rättigheter och undergräver en god förvaltning.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram förslag till en ändring av förordningarna om OLAF.

73.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör bidra mer öppet till en positiv inställning till de nationella förvaltningsförklaringarna, vilka undertecknats av finansministrarna, och framhåller att kommissionen med kraft bör uppmana medlemsstaterna att utfärda sådana förklaringar. Parlamentet begär att det ska inrättas omfattande och användarvänliga online-databaser.

74.

Europaparlamentet begär därför systematiska, regelbundna och oberoende utvärderingar av EU-programmen, både när det gäller den inre politiken och utvecklingsbiståndet, för att garantera att de leder till de eftersträvade resultaten och gör detta på ett kostnadseffektivt sätt, så att de

75.

Europaparlamentet är övertygat om att ett korrekt införlivande och genomförande i god tid av EU:s direktiv är särskilt viktigt för att medborgarna ska kunna känna förtroende för EU:s verksamhet. För detta krävs ett effektivt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.

76.

Europaparlamentet begär att EU-lagstiftningen ska förenklas och understryker att konsekvensbedömningar inför lagstiftningen måste användas opartiskt och ändamålsenligt med hänsyn till genomförandet. Parlamentet stöder kommissionens fortsatta insatser beträffande projekten för smart lagstiftning.

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

78.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen kommer att lägga mer vikt vid konkurrensaspekter i konsekvensbedömningarna, och understryker hur viktigt det är att utvärdera de kumulativa effekterna för konkurrenskraften av kombinerad lagstiftning (kontroller av ändamålsenligheten).

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/45

—

med beaktande av Tripoliförklaringen som utfärdades den 30 november 2010 av stats- och regeringscheferna,

—

med beaktande av förklaringen den 27 november 2010 från Europaparlamentet och Panafrikanska parlamentet från det möte som hölls före toppmötet,

—

med beaktande av artiklarna 177–181 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Partnerskapet mellan EU och Afrika grundar sig på ett ömsesidigt intresse av att utnyttja varandras gemensamma potential.

B.

I Tripoliförklaringen uttrycks en vilja hos de olika ledarna att stärka det strategiska partnerskap som inrättades för tre år sedan mellan EU och Afrika för att tillsammans möta gemensamma utmaningar och främja hållbar ekonomisk tillväxt till förmån för alla i Afrika.

C.

EU ansvarar för över hälften av utvecklingsbiståndet och fortsätter att vara Afrikas viktigaste handelspartner.

D.

Afrika diversifierar sina partnerskap, särskilt med viktiga asiatiska och latinamerikanska länder.

1.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av den strategiska handlingsplanen för perioden 2010–2013 och dess partnerskap, och hoppas att den kommer att tillföra Cotonouavtalet och unionen för Medelhavsområdet mervärde och att den är ett uttryck för en ambitiös inställning till interkontinentala relationer.

2.

Europaparlamentet anser att de grundläggande principerna i den gemensamma strategin EU-Afrika bör utformas så att de stöder utvecklingsländernas hållbara behov i syfte att bekämpa fattigdom och garantera anständig inkomst och försörjning samt uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter.

3.

Europaparlamentet hoppas att man har lärt sig något av de svårigheter som uppkom under genomförandet av den första handlingsplanen för perioden 2008–2010 och att de avsikter som anges i stats- och regeringschefernas slutförklaring kommer att förverkligas.

4.

Europaparlamentet noterar med intresse att både den privata sektorn och civilsamhället, särskilt i Afrika, skulle kunna ges möjlighet att bidra till strategin på ett betydligt effektivare sätt än vad som hittills har varit fallet.

5.

Europaparlamentet erkänner också den regionala integrationens viktiga roll för tillväxt och utveckling och framhåller särskilt åtagandet i Tripoliförklaringen att göra den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen fullt fungerande i nära samarbete med regionala organisationer.

6.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts när det gäller att genomföra den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen för att bemöta utmaningarna i fråga om fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att tillhandahålla förutsägbar och hållbar finansiering för afrikanska fredsfrämjande insatser, behovet av att bygga upp lokal kapacitet till återhämtning och den fasta föresatsen att skydda civila i beväpnade konflikter.

7.

Europaparlamentet anser att en konfliktförebyggande politik är en grundläggande förutsättning för varaktig fred och att de strukturella orsakerna till konflikter bör hanteras med en hållbar utvecklingspolitik som kan möta den afrikanska befolkningens grundläggande behov och bekämpa arbetslöshet samt sociala och ekonomiska orättvisor.

8.

Europaparlamentet anser att Förenta staternas nya lag om konfliktmineraler är ett stort steg framåt i kampen mot olaglig exploatering av mineraler i Afrika, en hantering som underblåser inbördeskrig och konflikter. Parlamentet anser att kommissionen och rådet bör lägga fram liknande förslag för att säkerställa spårbarheten hos mineraler som importeras till EU, samtidigt som hänsyn tas till initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI).

9.

Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att gemensamt behandla centrala frågor av gemensamt intresse, exempelvis svar på politiska kriser samt stöd till ekonomisk styrning, i syfte att utarbeta gemensamma prioriteringar via den nyligen inrättade plattformen för dialog om styrelseformer och mänskliga rättigheter.

10.

Europaparlamentet välkomnar EU:s och Afrikas gemensamma engagemang för principer som bygger på respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättssäkerhet och fördömande av all slags terrorism.

11.

Europaparlamentet konstaterar att stats- och regeringscheferna i sin förklaring anger att de förenas i skyddet av de mänskliga rättigheterna i både EU och Afrika. Parlamentet betonar att dessa rättigheter är universella, vilket särskilt måste beaktas i samband med de åtgärder som planeras inom ramen för partnerskapet om demokratiskt styre och mänskliga rättigheter.

12.

Europaparlamentet beklagar djupt att Robert Mugabe bjöds in och aktivt deltog i det tredje toppmötet mellan EU och Afrika, trots våra upprepade åtaganden för demokratiskt styre och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar samtliga parter att i framtiden inta en starkare politisk hållning för att tydligt kommunicera vår starka tro på rättsstatsprincipen och demokratin.

13.

Europaparlamentet kräver att alla åtgärder som vidtas inom ramen för de olika partnerskapen ska genomföras utan någon form av diskriminering på grundval av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller livsåskådning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller av personer med hiv eller aids.

14.

Europaparlamentet välkomnar Panafrikanska parlamentets uppmaning till samtliga medlemsstater i Afrikanska unionen att ratificera Afrikanska unionens stadga om demokrati, val och styrelseformer.

15.

Europaparlamentet uppmärksammar den uppmaning som Europeiska rådets ordförande, Herman Van Rompuy, riktat till Afrikas ledare att stödja Internationella brottsmålsdomstolen och fullt ut ansluta sig till principen om att straffrihet ska bekämpas.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att förbinda sig att arbeta tillsammans för att garantera bättre afrikanskt och europeiskt samarbete i relevanta internationella organ, däribland FN.

17.

Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan EU och Afrikanska unionen om att inleda en politisk dialog i syfte att hitta lösningar på gemensamma problem i samband med avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet inser att regional integration, handel och investeringar är avgörande för ekonomisk stabilitet och hållbar tillväxt.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att samarbeta för att få till stånd ett hållbart utnyttjande av råvaror, särskilt genom att fokusera på kapacitetsuppbyggnad, styrelseformer, infrastrukturutveckling, investeringar, geologisk kunskap och kompetens samt insyn i gruvbrytningskontrakt. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en miljömässigt sund och socialt hållbar politik för råmaterial som bygger på aktivt deltagande och som också kommer lokalbefolkningen till del.

19.

Europaparlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater i Afrikanska unionen att underlätta inrättandet av en rättslig och finanspolitisk ram som dels bidrar till att stimulera ekonomisk tillväxt och attrahera utländska direktinvesteringar, dels får slut på korruptionen och minskar byråkratin och de administrativa missförhållandena.

20.

Europaparlamentet uppmanar ledare i Afrika och EU att respektera åtagandena i Tripoliförklaringen och att använda strategin som ett redskap för att få till stånd ökad handel mellan de afrikanska länderna, inklusive uppgraderade stödpaket till regionala ekonomiska gemenskaper, och en bättre infrastrukturer i hela Afrika.

21.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s medlemsstater bekräftat sitt åtagande att ge 0,7 procent av BNP till officiellt utvecklingsbistånd till 2015, vilket är avgörande för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås till 2015.

22.

Europaparlamentet kommer särskilt att verka för att millennieutvecklingsmålen görs till ett centralt inslag i alla partnerskap.

23.

Europaparlamentet påminner om att det behövs särskilda insatser avseende mödrars, nyföddas och barns hälsa, jämställdhetsfrågor, utbildning, markanvändningspolitik, hållbar utveckling, tillgång till vatten och sanitet samt stöd till funktionshindrade för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås, och ser gärna att de program som finns på utbildnings- och hälsoområdet fullföljs.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av en tryggad livsmedelsförsörjning i hela Afrika och understryker att jordbruks- och fiskerisektorn i Afrika måste stärkas på ett hållbart sätt, i synnerhet för småbrukare och fiskare.

25.

Europaparlamentet påminner om den dominerande roll som jordbruket har i de afrikanska nationalekonomierna. Parlamentet betonar därför vikten av harmoniserade hygienkrav och växtskyddsnormer liksom kapacitetsuppbyggnad för den afrikanska jordbrukssektorn.

26.

Europaparlamentet beklagar att man vid toppmötet inte behandlade den senaste tidens fråga om vissa regeringsstödda utländska investerares uppköp av jordbruksmark i Afrika vilket, om frågan inte hanteras korrekt, riskerar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och få allvarliga och omfattande konsekvenser.

27.

Europaparlamentet anser att EU:s och Afrikas ledare bör förbinda sig att inrätta en mekanism för att bekämpa olaglig kapitalflykt av skatteflyktsskäl, främja full insyn vad gäller landsvisa rapporteringskrav och stå emot internationella påtryckningar på lagstiftning som eventuellt tillåter skatteundandragande och skatteflykt i Afrika.

28.

Europaparlamentet anser att förnybar energi är avgörande för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i Afrika och framhåller kommissionsordförande Barrosos uppmaning till en grön energirevolution i Afrika.

29.

Europaparlamentet välkomnar det samarbetsprogram mellan EU och Afrika för förnybar energi och de politiska mål som man enades om vid högnivåmötet om energi i Wien i september 2010 och som ska uppnås till 2020. I dessa ingår att ge ytterligare 100 miljoner afrikaner tillgång till moderna och hållbara energitjänster, fördubbla kapaciteten hos de gränsöverskridande elförbindelserna inom Afrika och användningen av naturgas i Afrika, öka användningen av förnybar energi i Afrika samt förbättra energieffektiviteten i Afrika inom samtliga sektorer.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att med förenade ansträngningar minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse.

31.

Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att avsätta 7,2 miljarder euro under perioden 2010–2012 till projekt och initiativ avseende klimatförändringar som snabbt ska sättas igång. En betydande del av detta belopp kommer att bli tillgängligt för Afrika.

32.

Europaparlamentet betonar att världens fattigaste befolkningar är de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna och uppmanar därför alla aktörer att stödja utvecklingsländerna i deras ansträngningar att anpassa sig till effekterna av klimatförändringarna och skapa en tillväxt som grundas på låg kolanvändning i syfte att utrota fattigdomen.

33.

Europaparlamentet noterar att man måste göra framsteg avseende en global klimatöverenskommelse för att kunna bekämpa fattigdom, och betonar i detta sammanhang den oerhörda potentialen hos naturresurser, dvs. sol, vind, floder och tidvatten, som ofta förekommer i överflöd i afrikanska länder.

34.

Europaparlamentet konstaterar att migration har positiva effekter och betonar att det behövs en gemensam strategi med en tidtabell och målinriktade projekt för att minska de negativa effekterna av illegal migration.

35.

Europaparlamentet påminner om samtliga partners åtagande att skapa fler arbetstillfällen av högre kvalitet genom att främja hållbar tillväxt som kommer alla till del.

36.

Europaparlamentet ser positivt på att de befintliga programmen för studenters och forskares rörlighet, tillsammans med initiativ som panafrikanska universitetet och organisationen Tuning Educational Structures and Programmes, ska stärkas.

37.

Europaparlamentet anser att kompetensflykt är ett stort problem för Afrika och att yrkesverksamma personer som har lämnat sitt hemland bör ges starka incitament att återvända och låta ursprungslandet dra nytta av deras utbildning.

38.

Europaparlamentet välkomnar den högnivådialog som inletts mellan högre tjänstemän och ministrar om en strategi för vetenskap och teknik i syfte att stärka samarbetsramen för vetenskap och teknik, för att snabbare få igång en ekonomisk tillväxt och social utveckling som kommer alla till del i Afrika.

39.

Europaparlamentet konstaterar att Sudan inte företräddes vid toppmötet och att myndigheterna i detta land inte anser sig vara bundna av Tripoliförklaringen, som stats- och regeringscheferna antagit. Parlamentet vill att samtliga delar i fredsavtalet från 2005 genomförs, såsom anges i ovan nämnda förklaring. I detta ingår också den folkomröstning som är planerad till januari 2011 och som måste göra det möjligt för befolkningen i södra Sudan att själva välja sitt öde.

40.

Europaparlamentet beklagar att vissa stats- och regeringschefer från EU:s större medlemsstater inte kunde närvara vid toppmötet mellan EU och Afrika.

41.

Europaparlamentet beklagar att strategin EU–Afrika inte åtföljs av någon finansieringsplan. Parlamentet begär därför än en gång att Europeiska utvecklingsfonden ska ingå i EU:s budget så att parlamentarisk kontroll kan garanteras av genomförandet av EU:s olika finansieringsinstrument som används vid inrättandet av de olika partnerskapen.

42.

Europaparlamentet vill att ministerorgan i större utsträckning ska delta i genomförandet av strategin.

43.

Europaparlamentet kräver att Panafrikanska parlamentet och Europaparlamentet ska kunna utöva sina kontrollbefogenheter vid genomförandet av den strategiska handlingsplanen.

44.

Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten i samtliga afrikanska stater och EU-medlemsstater att utreda och diskutera den strategiska planen.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska och Afrikanska unionens råd och kommissioner, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU och Panafrikanska parlamentet.

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/49

—

med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen, särskilt dess andra och fjärde till sjunde strecksats,

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra strecksatsen samt artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, som antogs den 12 december 2007 i Strasbourg,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

—

med beaktande av kommissionens meddelande: ”Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna” (KOM(2010)0573),

—

med beaktande av Europarådets och Förenta nationernas, inklusive deras särskilda övervakningsorgans, samtliga konventioner och rekommendationer som är relaterade till grundläggande rättigheter,

—

med beaktande av beslut och rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

—

med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen (1),

—

med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd,

—

med beaktande av verksamhets- och årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA),

—

med beaktande av icke-statliga organisationers rapporter om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av den offentliga utfrågning som anordnades av Europaparlamentet den 21 och 22 juni 2010 om hur stadgan om de grundläggande rättigheterna påverkat utformningen av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2004–2008) (2),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0344/2010), och av följande skäl:

A.

Unionen ska, enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, grunda sig på en odelbar och allomfattande värdegemenskap med respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, solidaritet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna för alla på Europeiska unionens territorium, inklusive personer som tillhör minoriteter. Ett effektivt skydd och främjande av rättigheter måste vara ett övergripande mål för Europeiska unionens alla politikområden, inklusive deras externa dimension, och ett viktigt villkor för konsolideringen av Europeiska unionen samt ett bidrag till främjandet av fred och av värden och principer med anknytning till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt till folkens välbefinnande.

B.

Ikraftträdandet av Lissabonfördraget skapade en ny situation i EU på området grundläggande rättigheter, eftersom stadgan om de grundläggande rättigheterna (”stadgan”), som medför att grundläggande värden omvandlas till konkreta rättigheter, blev juridiskt bindande. Alltsedan den antagits har stadgan blivit en källa till inspiration för de olika rättsväsendena inom Europa. Kommissionen har offentliggjort en årsrapport om genomförandet av stadgan, och främjandet och genomförandet av de grundläggande rättigheter som grundar sig på stadgan måste ingå i årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

C.

En verklig kultur av grundläggande rättigheter behöver utvecklas, främjas och stärkas inom unionens institutioner, men också inom medlemsstaterna, framför allt då de tillämpar och genomför unionslagstiftningen, både internt och i förbindelser med tredjeländer.

D.

Enligt arbetsordningen kan Europaparlamentet på årsbasis behandla, granska och utvärdera situationen för de grundläggande rättigheterna och lägga fram rekommendationer.

1.

Europaparlamentet betonar att ett effektivt skydd för och främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättstaten i EU och är oumbärligt för att befästa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa och kräver åtgärder på olika nivåer (internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå). Parlamentet betonar vidare de regionala och lokala myndigheternas roll i att konkret införa och främja sådana rättigheter, och uppmanar därför alla EU-institutioner och medlemsstaternas regeringar och parlament att bygga vidare på den nya institutionella och rättsliga ram som har skapats genom Lissabonfördraget, för att utforma en heltäckande intern policy för mänskliga rättigheter för unionen, som fastställer mekanismer för ansvarsskyldighet, på både nationell nivå och EU-nivå, för att hantera brott mot de mänskliga rättigheterna.

2.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten mot sina resolutioner, liksom sina frågor för muntligt besvarande med debatt samt mot vad som framkommit vid dess uppdrag under 2009 om konkreta fall av grundläggande rättigheter såsom integritet, personlig värdighet och dataskydd, förbud mot tortyr, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet, pressfrihet, icke-diskriminering, användande av minoritetsspråk, romernas situation och fri rörlighet, romska kvinnor, diskriminering av samkönade äktenskap och par som har ingått partnerskap, minderåriga, interneringscenter för invandrare och påstått illegalt frihetsberövande av fångar i samband med CIA:s överlämningsprogram. Parlamentet betonar att alla dessa resolutioner återspeglar värdena i stadgan och vittnar om parlamentets tydliga engagemang för det dagliga skyddet av de grundläggande rättigheterna samt utgör politiska budskap till alla människor i EU, till EU:s medlemsstater samt till EU:s institutioner och dess institutionella partners.

3.

Parlamentet beklagar att rådet och kommissionen varken vidtagit några åtgärder med anledning av rekommendationerna i Europaparlamentets betänkande från 2007 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar (3) eller delgett Europaparlamentet information om diskussionerna mellan EU och Förenta staterna om detta ämne.

4.

Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att reflektera över hur skyddet av de grundläggande rättigheterna har utvecklats efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft, och avser därför att med denna resolution klargöra den roll som varje institution och mekanism bör tilldelas i den nya europeiska strukturen för de grundläggande rättigheterna.

5.

Europaparlamentet upprepar att Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 i grunden har förändrat EU:s juridiska uppbyggnad och EU bör etablera sig som en politisk gemenskap med gemensamma värderingar och principer. Parlamentet välkomnar således EU:s nya flernivåstruktur för skyddet av de grundläggande rättigheterna, vilken härrör från flera olika källor och genomdrivs med hjälp av flera olika mekanismer, bland dem den rättsligt bindande stadgan, de rättigheter som garanteras i Europakonventionen, vars erkännande härrör från EU:s förpliktelse att ansluta sig till konventionen, samt de rättigheter som grundar sig på medlemsstaternas konstitutionella traditioner och tolkningen av dem i Europeiska människorättsdomstolens och Europeiska unionens domstols rättspraxis.

6.

Europaparlamentet upprepar att stadgan juridiskt sett är likvärdig med fördragen och utgör den modernaste kodifieringen av de grundläggande rättigheterna med en bra balans mellan rättigheter och solidaritet samt omfattar civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt rättigheter av ”tredje generationen” (dvs. rätten till god förvaltning, en sund miljö och konsumentskydd). Parlamentet anser att EU bör ta fram en reglerande ram som förhindrar företag att begå brott mot grundläggande rättigheter.

7.

Europaparlamentet betonar att genom att införliva stadgan i EU:s primärrätt, utan att utvidga EU:s befogenheter och i enlighet med subsidiaritetsprincipen såsom anges i artikel 51, skapas nya ansvarsområden för beslutsfattande och verkställande institutioner och för medlemsstaterna när de genomför EU-lagstiftning i det egna landet; bestämmelserna i stadgan kan därmed verkställas direkt av europeiska och nationella domstolar. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att öka samstämmigheten mellan olika organ som ansvarar för övervakning och genomförande, i syfte att effektivt kunna tillämpa den etablerade övergripande ramen samt att stärka en mekanism för övervakning överallt i EU tillsammans med ett system för tidig varning, såsom allmänna ländergranskningar (Universal Periodic Review).

8.

Europaparlamentet erinrar om att respekten för EU:s grundläggande värden tillsammans med skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör en gemensam grund för EU:s förbindelser med tredjeländer, och betonar att EU även är bundet av stadgan i detta avseende. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att respekten för samt skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna också innefattar främjande av demokratin och rättsstaten. Parlamentet understryker att Europeiska utrikestjänsten inom ramen för EU:s nya institutionella struktur kan erbjuda en möjlighet att öka samstämmigheten och effektiviteten inom de utrikespolitiska strävandena att främja mänskliga rättigheter och demokrati, endast om ett människorättsbaserat synsätt godkänns och tillämpas på utrikestjänstens struktur, resurser och verksamhet. Parlamentet framhåller att unionen går i bräschen för mänskliga rättigheter i världen och uppmanar EU att se till att det finns effektiva människorättsklausuler i internationella avtal, beakta stadgans principer när avtal tecknas med tredjeländer och bevara konsekvensen mellan sin interna och externa människorättspolitik.

9.

Europaparlamentet upprepar att EU:s anslutning till Europakonventionen kommer att innebära miniminivån för skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Europa samt ge ytterligare en mekanism för att upprätthålla mänskliga rättigheter, nämligen möjligheten att inge klagomål till Europadomstolen om en EU-institution eller en medlemsstat bryter mot mänskliga rättigheter vid genomförande av EU:s lagstiftning inom Europakonventionens behörighetsområde. Europadomstolens rättspraxis kommer således ge extra bidrag till EU:s nuvarande och framtida insatser för respekten för och främjandet av grundläggande friheterna på området för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, vid sidan om Europeiska unionens domstols rättspraxis på detta område.

10.

Europaparlamentet uppmanar EU:s och Europarådets medlemsstater att tydligt uttrycka sitt politiska åtagande och stöd för anslutningsprocessen och anslutningsavtalet samt att säkerställa insyn i anslutningsprocessen, samtidigt som man betonar behovet av ett ordentligt samråd med berörda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att slutföra sina interna samråd och förhandlingarna med Europarådet genom att hitta lämpliga lösningar på de viktigaste tekniska frågorna, i syfte att fullborda anslutningsprocessen i rimlig tid och uppnå högsta möjliga nivå på skyddet för de mänskliga rättigheterna i Europa.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten om fördelarna med en anslutning till Europakonventionen och om de krav som ska uppfyllas av ansökarna, genom att utarbeta riktlinjer för denna extra mekanisms adekvata tillämpning och effekter, så att den kan användas effektivt, samt genom att använda den i utbildningen för alla berörda yrkesgrupper.

12.

Europaparlamentet välkomnar Lissabonfördragets nya övergripande förpliktelse att bekämpa social utslagning och diskriminering och främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för privat- och familjelivet, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter, att ta fram en gemensam policy för asyl och invandring och bekämpa människohandeln samt dess uttryckliga hänvisning till personer som tillhör minoriteter, vilket återspeglar ytterligare ett av EU:s grundläggande värden. Parlamentet välkomnar också det faktum att unionen har fått rättskapacitet, vilket gör det möjligt för den att ansluta sig till internationella avtal, förbättringen avseende rättsligt skydd i och med utvidgningen av EU-domstolens kompetens till områden som har stor betydelse för skyddet av de grundläggande rättigheterna, såsom polisiärt och rättsligt samarbete på det straffrättsliga området, Europaparlamentets och de nationella parlamentens stärkta roll i den europeiska beslutsprocessen, särskilt när det gäller utvärderingen av genomförandet av EU:s politik på området för frihet, säkerhet och rättvisa, samt den större roll som tilldelats EU-medborgarna, som nu genom medborgarinitiativet kan ta initiativ till EU-lagstiftning, tillsammans med kravet på en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället (artikel 11.2 i FEU).

13.

Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och konsekvent genomförande av Stockholmsprogrammet i enlighet med internationell och europeisk människorättslagstiftning, så att fördragets förpliktelser och principer omsätts i praktiken genom att det fastställs strategiska riktlinjer för området för frihet, säkerhet och rättvisa.

14.

Europaparlamentet anser att EU:s institutioner ofta agerat parallellt inom området för skydd av de grundläggande rättigheterna och vill därför att man ska reflektera över de åtgärder som vidtas och sträva efter ett förbättrat samarbete mellan institutionerna, såsom det etablerade interinstitutionella samarbetet vid den årliga övervakningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i EU, så att varje institution kan bygga vidare på rapporter från andra institutioner.

15.

Europaparlamentet noterar inrättandet av ett nytt ansvarsområde för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap inom kommissionen, eftersom detta vittnar om kommissionens åtagande att öka ansträngningarna inom området för grundläggande rättigheter och friheter och utgör ett positivt svar på parlamentets upprepade krav i detta hänseende. En sådan uppdelning i rättvisa och säkerhet bör inte förstärka missuppfattningen om att behovet av att skydda allas mänskliga rättigheter och behovet av att garantera allas säkerhet handlar om två helt olika saker. Den nya kommissionsledamoten bör ägna särskild uppmärksamhet åt EU:s politik för bekämpning av irreguljär migration och terrorism och det behövs fullt stöd från alla kommissionsledamöters sida för att den nya kommissionsledamoten ska kunna göra sig gällande.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra 2013 till ”Europeiska året för medborgarskap”, för att stimulera diskussionen om unionsmedborgarskapet och upplysa unionsmedborgarna om deras rättigheter, särskilt de nya rättigheter de fått genom att Lissabonfördraget trätt i kraft.

17.

Europaparlamentet förväntar sig konkreta åtgärder av den nya ansvariga kommissionsledamoten, vilka är i linje med tidigare framförda avsikter, nämligen att, framför allt och huvudsakligen, införa en konsekvensbedömning avseende de grundläggande rättigheterna i anslutning till alla nya lagstiftningsförslag (parlamentet välkomnar kommissionens åtagande i detta hänseende), att övervaka lagstiftningsprocessen i syfte att garantera att de slutliga texterna överensstämmer med stadgan, att tillämpa nolltolerans i fråga om brott mot stadgan och genomföra djupgående undersökningar och inleda överträdelseförfaranden när medlemsstaterna vid genomförandet av unionslagstiftningen har brutit mot sina skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område, samt att se till att unionsmedborgarna får ordentlig information om den nya strukturen för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet vill se en uppföljning av kommissionens meddelande om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen (KOM(2003)0606) från 2003 för att fastställa ett transparent och enhetligt sätt att bemöta eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna och använda artikel 7 i FEU på grundval av den nya strukturen för de mänskliga rättigheterna.

18.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att den bör se till att samtliga nya lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan och kontrollera befintliga instrument med avseende på detta. Enligt parlamentet bör det framgå klart av de konsekvensbedömningar som åtföljer kommissionens förslag huruvida förslagen är förenliga med stadgan, så att denna aspekt blir en integrerad del av framläggandet av lagstiftningsförslag. Parlamentet påminner kommissionen om att den uttryckligen har till uppgift att bedriva ett omfattande samråd med alla berörda parter för att säkerställa att unionens åtgärder blir enhetliga och öppna (artikel 11.3 i FEU) och understryker i detta sammanhang vikten av den plattform som byrån för grundläggande rättigheter erbjuder, eftersom den är en betydelsefull resurs för utförandet av denna uppgift.

19.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att den bör genomföra objektiva undersökningar och inleda överträdelseförfaranden om en medlemsstat vid genomförandet av unionslagstiftningen kränker de rättigheter som finns inskrivna i stadgan. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att kräva tillförlitliga uppgifter och fakta från medlemsstaterna och att även inhämta information från icke-statliga källor samt begära bidrag från byrån för grundläggande rättigheter och andra organ för de mänskliga rättigheterna.

20.

Europaparlamentet uppmärksammar att nationalism, främlingsfientlighet och diskriminering åter blossat upp i somliga medlemsstater och betonar den viktiga roll som kommissionen bör påta sig för att förhindra och motverka dessa eventuella kränkningar av grundläggande rättigheter.

21.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att kommissionen varje år övervakar respekten för stadgan, och anser att dess övervakningsrapporter bör omfatta en bedömning av hur de olika rättigheterna har genomförts samt en utvärdering av de mest omtvistade frågorna och situationen för de mest sårbara grupperna i unionen, av luckorna i skyddet och av viktiga utvecklingstendenser och strukturella problem på nationell nivå och EU-nivå, för att konkreta initiativ och åtgärder ska kunna föreslås. Parlamentet rekommenderar att bästa praxis sprids till medlemsstaterna.

22.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna”, bland annat med hänvisning till dess betoning av förebyggande verksamhet vid den konkreta tillämpningen samt vikten av internutbildning om grundläggande rättigheter, tillsammans med att de grundläggande rättigheterna gjorts till föremål för systematisk granskning i de konsekvensbedömningar som görs av kommissionens konsekvensbedömningsnämnd samt att det införs målinriktade kommunikationsåtgärder för hantering av olika situationer i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar också att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande betonat vikten av de politiska anslutningskriterier som fastställts av Europeiska rådet i Köpenhamn 1993, med krav på att kandidatländerna ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstat, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Att detta kriterium fått kvarstå är till stöd för skyddet av de grundläggande rättigheterna i framtida medlemsstater.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka de värden och principer som finns inskrivna i fördraget och stadgan samt strategin i Stockholmsprogrammet genom konkreta lagstiftningsförslag och att i samband med denna verksamhet beakta rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Vidare efterlyser parlamentet en Lissabonanpassning av den nuvarande lagstiftningen om polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt stärkande av den demokratiska ansvarsskyldigheten i området med frihet, säkerhet och rättvisa.

24.

Europaparlamentet föreslår att man inrättar samarbetskontakter mellan å ena sidan kommissionsledamöterna med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap respektive inrikes frågor och å andra sidan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, genom att kommissionsledamöterna regelbundet bjuds in för att diskutera aktuella ärenden och utveckling i fråga om grundläggande rättigheter.

25.

Europaparlamentet betonar att även parlamentet bör stärka sina oberoende konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter i anslutning till lagstiftningsförslag och ändringsförslag under behandling i lagstiftningsprocessen, i syfte att göra dem mer systematiska, särskilt genom att utöka de möjligheter som för närvarande ges i artikel 36 i parlamentets arbetsordning om respekten för stadgan och genom att begära in yttranden från rättstjänsten över rättsliga frågor i samband med frågor om grundläggande rättigheter i EU.

26.

Europaparlamentet uppmanar rådet att anpassa sig till de ändringar som krävs i fördraget och efterleva stadgan i sitt lagstiftningsarbete. Europaparlamentet välkomnar därför att rådet inrättar en ständig arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer och understryker betydelsen av att detta nya organ får ett brett mandat där man bland annat kan behandla frågor om grundläggande rättigheter som rör EU och medlemsstaterna samt skapa ett forum för rådets överläggningar om interna människorättsfrågor, Parlamentet understryker också att arbetet i detta nya organ måste vara öppet och effektivt, även i sina kontakter med parlamentet.

27.

Europaparlamentet bekräftar det interinstitutionella avtal om en gemensam strategi för konsekvensbedömning (4) som kommissionen hänvisar till i sitt meddelande om en strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilket parlamentet och rådet ansvarar för konsekvensbedömningarna av sina egna ändringsförslag.

28.

Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att dess ständiga arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer får ett brett mandat i vilket det till exempel skulle kunna ingå att diskutera och ge officiella svar på rapporter från byrån för grundläggande rättigheter (förutom rekommendationer från FN:s fördragsorgan och särskilda förfaranden och mekanismer), att bedöma de externa konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna av EU:s instrument och politik, under samordning med rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (COHOM), att säkerställa samordningen med de organ som saknar mandat men vars arbete får konsekvenser på människorättsområdet (exempelvis EIB eller Frontex), att granska EU:s och medlemsstaternas undertecknande, ratificering och efterlevnad av internationella människorättsinstrument samt att tillhandahålla ett forum för rådets överläggningar om interna människorättsfrågor.

29.

Europaparlamentet kräver att parlamentets rätt till demokratisk granskning respekteras på grundval av fördragen. Parlamentet framhåller behovet av bättre insyn i och tillgång till dokument mellan EU-institutionerna för att effektivisera det interinstitutionella samarbetet, inklusive inom frågor som rör ansvarighet och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker sin roll när det gäller att följa upp sina resolutioner om grundläggande rättigheter i EU och att utvärdera andra EU-institutioners arbete samt ställa dem till svars för deras åtgärder eller brist på åtgärder när det gäller att bedöma utvecklingen på detta område (t.ex. genom årsrapporter), med tanke på att parlamentet kombinerar politiska budskap med faktabaserade metoder. Parlamentet understryker att parlamentet i artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges rätt att omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfaranden om tecknande av internationella avtal mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer.

30.

Europaparlamentet bekräftar att EU-domstolens roll har stärkts när det gäller att se till att alla EU:s institutioner, organ och medlemsstater som genomför unionslagstiftningen respekterar stadgan på vederbörligt sätt, och konstaterar att detta kommer att göra det möjligt för EU-domstolen att stärka och vidareutveckla sin rättspraxis i fråga om grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar att det krävs ett etablerat samarbete mellan nationella domstolar, EU-domstolen och Europadomstolen för att främja utvecklingen av ett konsekvent system av rättspraxis på detta område.

31.

Europaparlamentet betonar att byrån för grundläggande rättigheter har en roll för den fortsatta övervakningen av situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i unionen och Lissabonfördragets effekter på detta område genom dess uppgift att tillhandahålla analys, assistans och expertis, något som kräver kvalitet, objektivitet, verklig opartiskhet och öppenhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över och stärka byråns mandat för att anpassa det till de nya krav som Lissabonfördraget och stadgan medför. Parlamentet betonar att byråns mandat för att inneha en övervakningsroll bör utsträckas till anslutningsländerna och att den därför behöver ges tillräckliga resurser för sina utvidgade uppgifter efter att stadgan införts. Parlamentet upprepar sin begäran om att få delta fullt ut i översynen av byråns fleråriga program och välkomnar att en bilaga med uppgifter om medlemsstaternas ratificering av internationella människorättsinstrument införs i byråns årsrapport.

32.

Europaparlamentet betonar att byråns främsta uppgift är att förse de beslutsfattande institutionerna med fakta och uppgifter om ärenden som rör grundläggande rättigheter, och att den därför ska samla in och analysera information och uppgifter, sprida kunskap genom vetenskaplig forskning och undersökningar på grundval av noggrann metodik, offentliggöra tematiska rapporter och årsrapporter samt skapa nätverk och främja dialogen med det civila samhället. Parlamentet välkomnar byråns årsrapport från 2009 och dess strategi att tillhandahålla en jämförbar översikt samt lyfta fram god praxis i de 27 medlemsstaterna.

33.

Europaparlamentet uppmanar de beslutsfattande EU-institutionerna att utnyttja uppgifter och fakta som byrån tillhandahåller under det förberedande stadiet av lagstiftningsverksamheten samt i beslutsfattandet och/eller övervakningsprocesserna och att upprätthålla ett ständigt och nära samarbete med byrån, med deltagande av dess plattform för icke-statliga organisationer.

34.

Europaparlamentet uppmanar alla EU-organ att stå fast vid sitt åtagande om skydd av de grundläggande rättigheterna och att integrera ett perspektiv för grundläggande rättigheter i all sin verksamhet. Parlamentet uppmanar också EU att i detta sammanhang säkerställa fullständig rättslig ansvarsskyldighet.

35.

Europaparlamentet anser att Frontex bör införa ett strukturerat samarbete med de organ som arbetar med grundläggande rättigheter, migranter eller asylfrågor och FN:s flyktingkommissarie, i syfte att underlätta insatser som får konsekvenser för skyddet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar det samarbetsavtal som ingicks 2010 mellan Frontex och byrån för grundläggande rättigheter.

36.

Europaparlamentet understryker att EU och medlemsstaterna delar skyldigheter på området för genomförande och/eller upprätthållande av mänskliga och grundläggande rättigheter inom sina respektive ansvarsområden i enlighet med subsidiaritetsprincipen, och att detta delade ansvar och dessa delade befogenheter innebär både en möjlighet och en skyldighet för medlemsstaterna och EU-institutionerna. Parlamentet betonar de nationella parlamentens stärkta roll enligt Lissabonfördraget och stödjer inrättandet av en formell, fortlöpande dialog mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

37.

Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om deras skyldighet att på begäran tillhandahålla kommissionen tillförlitliga uppgifter och fakta, eftersom kommissionen är fördragens väktare.

38.

Europaparlamentet betonar att domstolarna i medlemsstaterna har stor betydelse för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Därför kräver parlamentet stöd för att man lätt ska kunna få sin sak behandlad i ett domstolsförfarande inom rimlig tid, i syfte att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att satsa på fortlöpande utbildning av nationella domare i fråga om grundläggande fri- och rättigheter, däribland de nya aspekterna på området efter Lissabonfördraget.

39.

EU:s insatser bör inte bara inriktas på kränkningar av de grundläggande rättigheterna efter att de har inträffat, utan också syfta till att avvärja dem. Därför efterlyser Europaparlamentet en reflektion kring mekanismer för tidig upptäckt av tänkbara kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och medlemsstaterna, ett tillfälligt inställande av åtgärder som vållar sådana kränkningar, påskyndade rättsliga förfaranden för att avgöra om åtgärder strider mot EU:s grundläggande rättigheter samt påföljder om åtgärderna trots allt genomförs i strid med EU-rätten.

40.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att fördubbla sina insatser för att ge ordentlig information och sprida kunskap till allmänheten, eftersom de grundläggande rättigheterna kan skyddas effektivare om människor själva är medvetna om sina rättigheter och om de skyddsmekanismer som står till deras förfogande. Parlamentet efterlyser aktiv tillämpning av de erfarenheter som gjorts inom samhällsorganisationer och berörda icke-statliga organisationer samt bevarande av de löpande kontakterna med alla sådana organ då de grundläggande rättigheternas nya struktur genomförs och åtgärder vidtas i särskilda fall.

41.

Europaparlamentet framhåller sin rätt att årligen ge ut en rapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU, där man behandlar hur grundläggande rättigheter hanteras i EU:s institutioner, organ eller medlemsstater om detta bedöms nödvändigt.

42.

Europaparlamentet anser att man bör finna metoder för bättre samarbete mellan EU:s institutioner och organ och internationella organisationer som är engagerade i skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna, samt se till att resultaten av erfarenheterna inom detta område utnyttjas bättre och kanaliseras effektivare.

43.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att utnyttja hela potentialen i det samförståndsavtal som ingåtts mellan Europarådet och EU för att uppnå ökad synergi och konsekvens på europeisk nivå, och anser att den expertis som Europarådet har uppnått i sina mekanismer för övervakning av mänskliga rättigheter, normer och rön bör utnyttjas bättre för att dubbelarbete ska kunna undvikas. Parlamentet framhåller på nytt att unionen bör göras mer delaktig i det arbete som utförs av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och att EU i högre grad bör beakta detta arbete vid genomförandet av sin politik inom områdena frihet, rättvisa och säkerhet.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ansluta sig till och ratificera Europarådets och FN:s viktigaste människorättskonventioner och frivilliga tilläggsprotokoll, bland annat Europeiska sociala stadgan (omarbetad), konventionen om åtgärder mot människohandel, ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk från Europarådet, liksom FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning, FN:s konvention om skydd av alla migrerande arbetares och deras familjers rättigheter, FN:s konvention om organiserad brottslighet och dess två protokoll om människohandel och människosmuggling, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Vidare anser parlamentet att ökad hänsyn bör tas och flera hänvisningar göras till dylika internationella dokument inom ramen för den europeiska lagstiftningsprocessen.

45.

Europaparlamentet betonar att lämplig uppmärksamhet bör fästas vid FN:s olika övervakningsmekanismer och vid slutsatserna från FN:s människorättsorganisationer, och konstaterar att de rekommendationer som är relevanta för medlemsstaterna bör följas noga. Parlamentet betonar betydelsen av den återkommande allmänna granskning som FN:s människorättsråd genomför, rekommenderar samarbete med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s flyktingkommissarie samt välkomnar att högkommissarien för mänskliga rättigheter har öppnat sitt första europeiska regionala kansli i Bryssel.

46.

Europaparlamentet betonar att kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), OSSE:s särskilda representanter för mediefrihet och bekämpning av människohandel samt högkommissarien för nationella minoriteter spelar en viktig roll och utför ett aktivt arbete.

47.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som sitter i FN:s säkerhetsråd att säkerställa processrättsliga garantier när påstådda terrorgrupper eller terrorister uppförs på och avförs från förteckningar, enligt vad relevant rättspraxis från EU-domstolen kräver.

48.

Europaparlamentet betonar att den nya strukturen kommer att mätas efter hur effektivt de ansvariga institutionerna hanterar de mest brådskande aktuella frågorna om grundläggande rättigheter och de oftast återkommande kränkningarna av dem, både i medlemsstaterna och i unionen, liksom inom ramen för unionens yttre förbindelser.

49.

Därför erinrar Europaparlamentet om alla sina resolutioner, debatter och resultat från uppdrag under 2009 om grundläggande rättigheter, som visat att det återstår många problem och särskilda fall av brott mot de grundläggande rättigheterna som kräver brådskande åtgärder, medellångsiktiga strategier och långsiktiga lösningar samt uppföljning av EU:s institutioner. Hit hör bland annat:

50.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet samt OSSE.

15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 169/58

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (4),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 7 (respekt för privatlivet och familjelivet) och artikel 8 (skydd av personuppgifter),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om konsumentskydd (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om resultattavlan för den inre marknaden (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om resultattavlan för konsumentmarknaderna (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2009 om övervakning av den inre marknadens konsekvenser för konsumenten – andra resultattavlan för konsumentmarknaderna (KOM(2009)0025) och kommissionens därtill hörande arbetsdokument ”Second Consumer Markets Scoreboard” (SEK(2009)0076),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 29 mars 2010 med titeln ”Consumer Markets Scoreboard – Consumers at Home in the Internal Market –Monitoring the integration of the retail Internal Market and Benchmarking the Consumer Environment in Member States” (SEK(2010)0385),

—

med beaktande av rapporten om konsumentskyddet på den inre marknaden, publicerad av kommissionen i oktober 2008 i Eurobarometer special nr 298,

—

med beaktande av den undersökande rapporten om attityder gentemot gränsöverskridande försäljning och konsumentskydd, publicerad av kommissionen i mars 2010 i Eurobarometer flash nr 282,

—

med beaktande av den europeiska strategin för mediekunskap i den digitala miljön (KOM(2007)0833),

—

med beaktande av kommissionens riktlinjer för genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (SEK(2009)1666),

—

med beaktande av yttrande nr 2/2010 om beteendestyrd annonsering på nätet vilket antogs den 22 juni 2010 av artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter,

—

med beaktande av yttrande nr 5/2009 om sociala nätverk på nätet vilket antogs den 12 juni 2009 av artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter,

—

med beaktande av meddelandet från den franska nationella kommissionen för informationsteknik och medborgerliga friheter (CNIL) av den 5 februari 2009 om riktad reklam på nätet,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0338/2010), och av följande skäl:

A.

Reklam stimulerar konkurrens och konkurrenskraft, begränsar sannolikt missbruk av dominerande ställning och uppmuntrar nyskapande på den inre marknaden. Följaktligen gynnar den konsumenterna, framför allt i och med att den ger ett större utbud, lägre priser och information om nya produkter.

B.

Reklam utgör en viktig och ofta avgörande finansieringskälla för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt medielandskap och bidrar aktivt till en mångsidig och oberoende press i Europa.

C.

En del reklam- och annonseringsmetoder kan emellertid också påverka den inre marknaden och konsumenterna negativt (otillbörliga metoder, intrång i det offentliga rummet och i den privata sfären, personriktad reklam, hinder som försvårar marknadstillträdet och snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden).

D.

Det är fortfarande nödvändigt att bekämpa de otillbörliga affärsmetoderna inom reklam- och annonsverksamheten, eftersom de enligt Eurobarometerns specialrapport 29 alltjämt är vanligt förekommande.

E.

Utvecklingen av medierna har stor betydelse för reklam och annonser, inte minst genom utvecklingen av Internet, sociala nätverk, forum, bloggar, den ökade rörligheten bland användarna och den snabba ökningen av de digitala produkterna.

F.

Konsumenterna kan uppleva en viss trötthet inför alla reklambudskap, och det finns därför i dag en frestelse att använda ny kommunikationsteknik för att sprida budskap i kommersiella syften utan att öppet uppge detta, vilket gör att konsumenterna lätt vilseleds.

G.

Utvecklingen av nya reklammetoder på nätet och via mobiltelefoner skapar en mängd problem som man måste ta itu med för att kunna garantera en hög skyddsnivå för användarna.

H.

Reklamen på nätet spelar en stor ekonomisk roll, särskilt genom finansiering av gratistjänster, och den har ökat explosionsartat.