Europeiska unionens C 152/30 a

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vilniaus apygardos teismas (Litauen) den 3 januari 2018 – TE, UD, YB, ZC mot Luminor Bank AB

(Mål C-8/18)

(2018/C 152/03)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Vilniaus apygardos teismas

Parter i det nationella målet

Kärande: TE, UD, YB, ZC

Svarande: Luminor Bank AB

Tolkningsfrågor

Ska en fysisk person som före det datum som anges i artikel 70 i direktiv 2004/39/EG (1), det vill säga den 1 november 2007, har förvärvat ett finansiellt derivatinstrument från en bank med hjälp av medel som lånats av den banken med säkerhet ställd till den banken anses vara en konsument enligt unionsrätten med beaktande av att artikel 3.3 d i direktiv 2011/83/EU (2) om konsumenträttigheter föreskriver att det direktivet inte ska tillämpas på avtal om ”finansiella tjänster”?

Ska en fysisk person som före det datum som anges i artikel 70 i direktiv 2004/39/EG, det vill säga den 1 november 2007, har förvärvat ett finansiellt derivatinstrument från en bank med medel som lånats av den banken med säkerhet ställd till den banken anses vara en icke-professionell kund och icke-professionell investerare i finansiella instrument enligt unionsrätten och, om så är fallet, ska de unionsrättsliga bestämmelser som fastställer skyldigheter avseende konsumentinformation och förbjuder intressekonflikter när en bank erbjuder och säljer finansiella instrument, såsom bestämmelserna i direktiv 2003/6/EG (3), direktiv 2003/71/EG (4), direktiv 2001/34/EG (5), förordning (EG) nr 809/2004 (6), Mifid II-direktivet (7) och andra unionsrättsliga bestämmelser om skydd av rättigheter för konsumenter av finansiella tjänster, tillämpas i det nu aktuella målet?

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) tolkas så, att underlåtenhet att offentliggöra det faktum att företaget som tillhandahåller det finansiella instrumentet inte är auktoriserat att tillhandahålla den finansiella tjänsten, underlåtenhet att offentliggöra väsentlig information i ett prospekt samt i tillägget till prospektet, samt potentiella intressekonflikter för företaget som tillhandahåller det finansiella instrumentet vid ingåendet av avtal avseende ett finansiellt instrument kan få en direkt inverkan (i en viss riktning) på priset på det finansiella instrumentet och att den andra avtalsparten därför har rätt att begära att avtalen förklaras ogiltiga eller jämkas, eller att ersättning betalas för åsamkad förlust?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 2004, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 2003, s. 16).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 2003, s. 64).

(5) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 2001, s. 1).

(6) Kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (EUT L 149, 2004, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 2014, s. 349).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hessischen Finanzgericht (Tyskland) den 16 januari 2018 – Federal Express Corporation, filial Tyskland mot Hauptzollamt Frankfurt am Main

(Mål C-26/18)

(2018/C 152/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hessisches Finanzgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Federal Express Corporation, filial Tyskland

Motpart: Hauptzollamt Frankfurt am Main

Tolkningsfrågor

Är ett villkor för att det ska röra sig om import i den mening som avses i artiklarna 2.1 d och 30 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) att de varor som förs in till unionens territorium släpps ut på unionsmarknaden, eller är det tillräckligt att det finns en risk för att varorna som förs in släpps ut på unionsmarknaden?

Om ett villkor för import är att varorna släpps ut på unionsmarknaden:

Ska varor som förs in till unionens territorium anses vara utsläppta på unionsmarknaden också när de i strid med tullbestämmelserna inte har hänförts till något förfarande i den mening som avses i artikel 61 första stycket i direktivet, eller visserligen först hänförs till ett sådant förfarande, men senare inte längre omfattas av detta förfarande på grund av ett felaktigt handlande i tullrättsligt hänseende, eller är det i händelse av ett felaktigt handlande i tullrättsligt hänseende ett villkor för att varorna ska anses vara utsläppta på unionsmarknaden att det kan presumeras att varorna, på grund av detta felaktiga handlande i tullrättsligt hänseende i medlemsstatens skattejurisdiktion där det felaktiga handlandet ägde rum, har släppts ut på unionsmarknaden och har kunnat konsumeras eller användas?

(1) EUT L 347, s. 1.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 18 januari 2018 – Tiroler Gebietskrankenkasse mot Michael Moser

(Mål C-32/18)

(2018/C 152/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Tiroler Gebietskrankenkasse

Motpart: Michael Moser

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Ska artikel 60.1 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (1) om samordning av de sociala trygghetssystemen tolkas så, att en sekundärt behörig medlemsstat (Österrike) ska utbetala en familjeförmån i form av ett tilläggsbelopp som avser skillnaden mellan den föräldrapenning som utbetalas i den primärt behöriga medlemsstaten och den inkomstrelaterade föräldrapenningen i den andra medlemsstaten till en förälder som bor och arbetar i en primärt behörig medlemsstat (Tyskland) enligt artikel 68.1 b i) i förordning nr 883/2004, om båda föräldrarna är bosatta med sina gemensamma barn i den primärt behöriga medlemsstaten och enbart den andra föräldern är gränsarbetare i den sekundärt behöriga medlemsstaten?

Om den första frågan besvaras jakande:

2.	Ska den inkomstrelaterade föräldrapenningen beräknas utifrån de inkomster som faktiskt har intjänats i anställningsstaten (Tyskland) eller utifrån de inkomster som hypotetiskt skulle ha intjänats genom en liknande verksamhet i den sekundärt behöriga medlemsstaten (Österrike)?

(1) EUT L 284, 2009, s. 1.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 24 januari 2018 – Finanzamt Trier mot Cardpoint GmbH, i egenskap av rättslig efterträdare till Moneybox Deutschland GmbH

(Mål C-42/18)

(2018/C 152/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i det nationella målet

Klagande: Finanzamt Trier

Motpart: Cardpoint GmbH, i egenskap av rättslig efterträdare till Moneybox Deutschland GmbH

Tolkningsfråga

Är tekniska och administrativa åtgärder som en tjänsteleverantör vidtar för en bank som driver uttagsautomater samt dess utbetalning av kontanter genom uttagsautomater undantagna från skatteplikt enligt artikel 13 B d punkt 3 i direktiv 77/388/EEG (1), när liknande tekniska och administrativa åtgärder som en tjänsteleverantör vidtar med avseende på kortbetalningar vid försäljning av biobiljetter inte är undantagna från skatteplikt enligt denna bestämmelse enligt EU-domstolens dom av den 26 maj 2016 i mål C-607/14, Bookit (EU:C:2016:355)?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund

(EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/5

Överklagande ingett den 26 januari 2018 av Toontrack Music AB av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 22 november 2017 i mål T-771/16, Toontrack Music AB mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-48/18 P)

(2018/C 152/07)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Klagande: Toontrack Music AB (ombud: L.-E. Ström, advokat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Yrkanden

Klaganden, under åberopande av tre olika grunder, yrkar att domstolen skall

—	upphäva den överklagade domen,

—	i första hand slutgiltigt avgöra målet genom att bifalla de yrkanden som framställts i tribunalen,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna för klagandens yrkande är att det överklagade beslutet enligt första grunden strider mot gällande rätt vid tillämpning av artiklarna 7(1) (b), 7(1) (c) och 7(2), enligt andra grunden mot artikel 76 och enligt den tredje grunden mot artiklarna 65 och 75 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 (1) av den 26. februari 2009 om EU-varumärken, i ändrad lydelse (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 (2) av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (nedan, ”Förordningen”)).

Den överklagade domen är, enligt den första grunden, felaktig eftersom tribunalen felaktigt fann att ansökan om registrering av EU-varumärke nr. 13 945 423 EZMIX är deskriptiv enligt artikel 7(1) (c) i Förordningen och saknade erforderlig särskiljningsförmåga enligt artiklarna 7(1) (b) & 7(2) i Förordningen. På grund av att EZMIX i sin helhet är ett särskiljande kännetecken har tribunalen felaktigt funnit att registreringshinder föreligger enligt Förordningen. Tribunalen har inte tagit hänsyn till alla relevanta omständigheter i målet kring ansökans betydelse, användning och association i den relevanta omsättningskretsen. Tribunalen har således gjort sig skyldig till rättegångsfel (error in law).

Tribunalen har, enligt den andra grunden, också begått rättegångsfel genom att åsidosätta artikel 76 i Förordningen och genom att missuppfatta bevisningen. Tribunalen gör antagandet att lätthet är ett mycket stort säljargument i samband med musikinspelningsutrustning och musikinspelningsmjukvara och en av nyckelfaktorerna. Det saknas helt utredning och bevisning för att dessa antaganden stämmer. Tribunalen har felaktigt tillämpat artikel 76 då det är fråga om en missuppfattning av bevisningen i målet. Bristerna i utredning har lett till att en ostyrkt och felaktig slutsats utan stöd i fakta har tillmätts avgörande betydelse för utgången i tribunalens dom.

Enligt den tredje grunden har tribunalen åsidosatt artiklarna 65 och 75 i Förordningen och därmed begått rättegångsfel genom att underlåta att bereda tillfälle för Klaganden att yttra sig över omständighet som legat till grund för den överklagade domen och EUIPO:s Överklagandekammares beslut.

Omständigheten presenterades första gången i EUIPO:s Överklagandekammares beslut, har inte styrkts av EUIPO och har verkat överrumplande för Klaganden. Den bevisning som Klaganden framfört för att bestrida en omständighets vederhäftighet har sålunda kunnat beaktas först vid tribunalen och sålunda omöjliggjort för Klaganden att föra full bevisning, i strid mot likställdhetsprincipen (the principle of equal arms).

(1) EUT 2009, L 78, s. 1

(2) EUT 2017, L 154, s. 1

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Spanien) den 26 januari 2018 – Carlos Escribano Vindel mot Ministerio de Justicia

(Mål C-49/18)

(2018/C 152/08)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Cataluña

Parter i det nationella målet

Klagande: Carlos Escribano Vindel

Motpart: Ministerio de Justicia

Tolkningsfrågor

Ska den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering tolkas så att den inte utgör hinder för den nationella bestämmelse som föreskrivs i artikel 31.Uno i lag 39/2010 av den 22 december om den allmänna statsbudgeten för år 2011, i vilken det fastställdes olika procentenheter för sänkningen med följden att sänkningen var mer betungande för den del av domstolskåren som uppbar lägst löner och medförde en större uppoffring från deras sida för att stödja de offentliga utgifterna? (principen om förbud mot diskriminering)

Ska den allmänna unionsrättsliga principen om att upprätthålla domarnas oavhängighet genom en ersättning som är rimlig, stabil och motsvarar de uppgifter som domarkåren ska utföra, tolkas så att den utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som föreskrivs i artikel 31.Uno i lag 39/2010 av den 22 december om den allmänna statsbudgeten, vilken inte tar hänsyn till arten av deras åligganden, deras tjänstetid, betydelsen av deras arbetsuppgifter och endast innebär att de som tjänar minst inom yrkeskåren ska göra en större uppoffring för att stödja de offentliga utgifterna? (principen om domarnas avhängighet)

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Norderstedt (Tyskland) den 29 januari 2018 – Christian Fülla mot Toolport GmbH

(Mål C-52/18)

(2018/C 152/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Norderstedt

Parter i det nationella målet

Klagande: Christian Fülla

Motpart: Toolport GmbH

Tolkningsfrågor

1.	Ska artikel 3.3 tredje stycket i direktiv 1999/44/EG (1) tolkas på så sätt att en konsument alltid måste ge ett företag möjlighet att reparera eller byta ut en konsumentvara, som har köpts i enlighet med ett distansavtal, endast på den ort där varan befinner sig?

2.	Om svaret är nekande: Ska artikel 3.3 tredje stycket i direktiv 1999/44/EG tolkas på så sätt att en konsument alltid måste ge ett företag möjlighet att reparera eller byta ut en konsumentvara, som har köpts i enlighet med ett distansavtal, endast på den ort där företaget har sin hemvist?

3.	Om svaret är nekande: Vilka kriterier framgår av artikel 3.3 tredje stycket i direktiv 1999/44/EG såvitt avser fastställande av den ort på vilken konsumenten måste ge företaget möjlighet att reparera eller byta ut en konsumentvara som har köpts i enlighet med ett distansavtal?

Är det förenligt med artikel 3.3 första stycket jämförd med artikel 3.4 i direktiv 1999/44/EG att en konsument i förväg ska lägga ut för kostnaderna för transport till och/eller från företaget, eller innebär skyldigheten att göra en ”reparation utan kostnad” att säljaren är skyldig att lägga ut i förväg?

Om den ort där konsumenten måste ge företaget möjlighet att undersöka en konsumentvara, som har köpts i enlighet med ett distansavtal, och i efterhand fullgöra avtalet, – alltid eller i det konkreta fallet – är orten där företaget har sitt säte och det är förenligt med artikel 3.3 första stycket jämförd med artikel 3.4 i direktiv 1999/44/EG att konsumenten lägger ut i förväg:

Ska artikel 3.3 tredje stycket jämförd med artikel 3.5 andra strecksatsen i direktiv 1999/44/EG tolkas på så sätt att en konsument inte har rätt att häva avtalet om vederbörande enbart har meddelat företaget felet utan att erbjuda sig att transportera konsumentvaran till den ort där företaget har sitt säte?

Om den ort där konsumenten måste ge företaget möjlighet att undersöka en konsumentvara, som har köpts i enlighet med ett distansavtal, och i efterhand fullgöra avtalet, – alltid eller i det konkreta fallet – är den ort där företaget har sitt säte men det inte är förenligt med artikel 3.3 första stycket jämförd med artikel 3.4 i direktiv 1999/44/EG att konsumenten lägger ut i förväg:

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, EGT L 171, 1999, s. 12.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Nacional (Spanien) den 29 januari 2018 – Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO) mot Deutsche Bank SAE

(Mål C-55/18)

(2018/C 152/10)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Nacional

Parter i det nationella målet

Kärande: Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO)

Svarande: Deutsche Bank SAE

Berörda parter: Federación Estatal de Servicios de la Unión General de Trabajadores (FES-UGT), Confederación General del Trabajo (CGT), Confederación Solidaridad de Trabajadores Vascos (ELA), Confederación Intersindical Galega (CIG)

Tolkningsfrågor

Ska Konungariket Spanien, genom antagandet av artiklarna 34 och 35 i lagen om arbetstagares ställning, sådana de har tolkats i rättspraxis, anses ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa effektiviteten av de begränsningar av arbetstidens längd och minsta dygns- och veckovila som föreskrivs i artiklarna 3, 5 och 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 (1) för heltidsarbetande som inte uttryckligen, individuellt eller kollektivt, har åtagit sig att arbeta övertid och som inte tillhör mobila arbetstagare eller arbetstagare i handelsflottan eller vid järnvägen?

Ska artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 3, 5, 6, 16 och 22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003, jämförda med artiklarna 4.1, 11.3 och 16.3 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989, (2) tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser, såsom artiklarna 34 och 35 i lagen om arbetstagares ställning, av vilka – såsom framgår av konsoliderad rättspraxis – det inte kan utläsas något krav för företag att inrätta ett system för att registrera den faktiska dagliga arbetstiden för heltidsanställda, vilka inte uttryckligen, individuellt eller kollektivt, har åtagit sig att arbeta övertid och som inte tillhör mobila arbetstagare eller arbetstagare i handelsflottan eller vid järnvägen?

Ska den skyldighet som åläggs medlemsstaterna, som fastställs i artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 3, 5, 6, 16 och 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003, jämförda med artiklarna 4.1, 11.3 och 16.3 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989, att begränsa arbetstidens längd för alla arbetstagare, anses säkerställas för vanliga arbetstagare genom de nationella bestämmelserna i artiklarna 34 och 35 i lagen om arbetstagares ställning, av vilka – såsom framgår av konsoliderad rättspraxis – det inte kan utläsas något krav för företag att inrätta ett system för att registrera den faktiska dagliga arbetstiden för heltidsanställda, vilka inte uttryckligen, individuellt eller kollektivt, har åtagit sig att arbeta övertid, till skillnad från mobila arbetstagare eller arbetstagare i handelsflottan eller vid järnvägen?”

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

(2) Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1, svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/9

Överklagande ingett den 29 januari 2018 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen meddelade den 17 november 2017 i mål T-263/15, Gmina Miasto Gdynia och Port Lotniczy Gdynia Kosakowo mot kommissionen

(Mål C-56/18 P)

(2018/C 152/11)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, D. Recchia och S. Noë)

Övriga parter i målet: Gmina Miasto Gdynia, Port Lotniczy Gdynia Kosakowo sp. z o.o., Republiken Polen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 17 november 2017 i mål T-263/15, Gmina Miasto Gdynia och Port Lotniczy Gdynia Kosakowo sp. z o.o.;

—	ogilla den tredje delen av den sjätte grunden, och

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av de fem andra grunderna för talan; alternativt:

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 17 november 2017 i mål T-263/15, Gmina Miasto Gdynia och Port Lotniczy Gdynia Kosakowo sp. z o.o., i det att punkt 1 i domslutet även avser investeringsstöd;

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av de fem andra grunderna för talan;

—	förordna att beslut om rättegångskostnaderna ska anstå.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att tribunalens dom i mål T-263/15 ska upphävas, eftersom tribunalen gjort en rad felaktiga rättstillämpningar. Kommissionen åberopar därvid följande tre grunder:

1. Felaktig rättslig kvalificering av begreppet ”de berörda parternas rätt att yttra sig”, samt av rättsföljderna av att denna rätt har trätts förnär mot bakgrund av domstolens dom i mål C-49/05 P, Ferriere Nord SpA/kommissionen.

I det angripna beslutet, det vill säga beslut 2015/1586/EU, (1) angavs två från varandra oberoende grunder för att förklara det till bolaget PLGK beviljade driftstödet oförenligt med den inre marknaden. Den allmänna grunden var att investeringsstödet var oförenligt med den inre marknaden (se skäl 244 i det angripna beslutet). Underlåtenheten att iaktta det första kriteriet i 2014 års riktlinjer om driftstöd till ett stöd av allmänintresse som klart definierats utgör endast ett kompletterande andra skäl för att slå fast att stödet inte var förenligt med den inre marknaden.

Enligt tribunalens resonemang i punkterna 71–89 i den överklagade domen beror det till PLGK beviljade driftstödets oförenlighet med den inre marknaden emellertid endast på tillämpningen av 2014 års riktlinjer, varför tribunalen gjorde sin bedömning utifrån domen i mål C-49/05 P, Ferriere Nord SpA. Detta beror på en felaktig tolkning av det angripna beslutet och särskilt av skälen 244 och 245 däri (se nedan den andra grunden för överklagandet). Om tribunalen hade gjort en korrekt tolkning av det angripna beslutet i detta avseende, borde den ha konstaterat att den tredje delen av den sjätte grunden saknar verkan, eftersom den inte kan leda till att det angripna beslutet ogiltigförklaras.

I punkterna 69–89 i den överklagade domen har tribunalen gjort två felaktiga rättstillämpningar; tribunalen tillämpade de berörda parternas rätt enligt artikel 108.2 FEUF att inkomma med yttranden i strid med domstolens dom i mål C-49/05 P, Ferriere Nord SpA/kommissionen, punkterna 78–84. Den första rättsliga grunden kan delas in i två delar:

Felaktig rättslig kvalificering av begreppet ”de berörda parternas rätt att yttra sig” i en situation som enligt domen har karaktären av en ”väsentlig formföreskrift”, varvid ett åsidosättande av denna automatiskt innebär att kommissionens beslut ska ogiltigförklaras, utan att det finns anledning att pröva huruvida detta åsidosättande påverkat partens ställning och beslutets resultat (punkterna 70, 80 och 83 i domen).

ii)

Även om det antas – såsom gjorts av tribunalen – att det till PLGK beviljade driftstödets oförenlighet med den inre marknaden beror på tillämpningen av 2014 års riktlinjer (vilket dock inte är fallet), har tribunalen gjort en felaktig tolkning och tillämpning i detta avseende av domstolens dom i mål C-49/05 P, Ferriere Nord SpA. De bestämmelser i 2014 års riktlinjer som tillämpades vid prövningen av driftstödet var nämligen i själva verket i huvudsak identiska med de bestämmelser som tillämpades i det återkallade beslutet på grundval av 2005 års riktlinjer; detta innebär att parternas yttranden avseende 2014 års riktlinjer inte kunde ha någon påverkan på utgången i beslutet i detta avseende.

2. Felaktig tolkning av det angripna beslutet och av kommissionens återkallade beslut

Tribunalens konstaterande i punkt 89 i domen att beslutet är olagligt har sin grund i att tribunalen gjort en felaktig tolkning, i punkterna 84–87 i domen, av grunden för driftstödets oförenlighet med den inre marknaden i skäl 244 i beslutet, såsom följer av 2014 års riktlinjer och det återkallade beslutet 2014/883/EU. (2) Den felaktiga tolkningen av skäl 244 i det angripna beslutet följer av den felaktiga tolkningen av skäl 245 i nämnda beslut.

I skäl 244 i det angripna beslutet nämnda kommissionen skäl 227 i det återkallade beslutet, varvid den bekräftade sin slutsats att ”[k]ommissionen anser det hur som helst vara oförenligt med den inre marknaden att bevilja driftstöd för att säkerställa driften av ett investeringsprojekt som åtnjuter oförenligt investeringsstöd”. I påföljande mening i skäl 244 motiverade kommissionen sin bedömning på följande sätt: ”Utan det oförenliga investeringsstödet skulle Gdynia flygplats inte existera eftersom flygplatsen helt och hållet finansieras genom detta stöd, och driftstöd kan inte beviljas för icke-existerande flygplatsinfrastruktur.”

I skäl 245 i beslutet angav kommissionen emellertid följande: ”Denna slutsats som dragits med hänsyn till 2005 års luftfartsriktlinjer är lika giltig med hänsyn till 2014 års luftfartsriktlinjer och tillräcklig för att konstatera att det driftstöd som har beviljats flygplatsoperatören är oförenligt med den inre marknaden.”

Uttrycket ”lika giltig med hänsyn till 2014 års luftfartsriktlinjer” i skäl 245 i det angripna beslutet betyder inte att det följer av dessa riktlinjer. Det ska preciseras att denna slutsats inte kan påverkas av tillämpningen av bestämmelserna i 2014 års riktlinjer. Den ”otydlighet” som tribunalen angett i punkt 85 i domen avseende det återkallade beslutet kan inte påverka giltigheten av denna slutsats i det angripna beslutet.

3. Punkt 1 i domslutet är oproportionerlig

För det fall domstolen inte bifaller överklagandet på de grunder som angetts ovan, gör kommissionen alternativt gällande att punkt 1 i domslutet i domen, som till fullo ogiltigförklarar artiklarna 2–5 i det angripna beslutet, är oproportionerlig. Denna punkt i domslutet går utöver den olaglighet i det angripna beslutet som konstaterats i punkterna 71–89 i den överklagade domen avseende driftstödet i det att den integrerar bestämmelserna angående investeringsstöd. Tribunalen gjorde fel då den slog fast att det angripna beslutet inte kunde delas upp med stöd av lydelsen i dess artikel 2. Enligt fast rättspraxis gäller emellertid att beståndsdelarna i en rättsakt anses vara möjliga att särskilja om rättsverkan av den delvisa ogiltigförklaringen skulle ändra innehållet däri. Om det angripna beslutet ogiltigförklarades med avseende på driftstödet så skulle detta inte påverka dess innehåll, eftersom beslutet fortfarande skulle avse investeringsstödet till bolaget PLKG.

(1) Kommissionens beslut (EU) 2015/1586 av den 26 februari 2015 om åtgärd SA.35388 (13/C) (f.d. 13/NN och f.d. 12/N) – Polen – Upprättande av Gdynia-Kosakowo flygplats (delgivet med nummer C(2015) 1281) (EUT L 250, 2015, s. 165).

(2) Kommissionens beslut 2014/883/EU av den 11 februari 2014 om åtgärd SA.35388 (13/C) (f.d. 13/NN och f.d. 12/N) – Polen – Upprättandet av Gdynia-Kosakowo flygplats (delgivet med nummer C(2014) 759) (EUT L 357, 2014, s. 51).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 30 januari 2018 – AX mot BW

(Mål C-57/18)

(2018/C 152/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: AX

Motpart: BW

Tolkningsfrågor

Ska artikel 1.1 första stycket a i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) (direktiv 98/59/EG) tolkas så, att beräkningen av antalet arbetstagare som normalt sysselsätts på en arbetsplats ska inriktas på antalet arbetstagare som sysselsätts på arbetsplatsen under den vanliga verksamhetsutövningen vid tidpunkten för uppsägningen?

2)	Ska artikel 1.1 första stycket a i direktiv 98/59/EG tolkas så, att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag kan ingå i beräkningen av antalet arbetstagare som normalt sysselsätts på en arbetsplats?

Om den andra frågan besvaras jakande:

3)	Vilka krav ska vara uppfyllda för att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska ingå i beräkningen av antalet arbetstagare som normalt sysselsätts på en arbetsplats?

(1) EGT L 225, s. 16.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 2 februari 2018 – SC Petrotel-Lukoil SA mot Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală de Administrare a Marilor Contribuabili, Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală de Soluţionare a Contestaţiilor

(Mål C-68/18)

(2018/C 152/13)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i det nationella målet

Klagande: SC Petrotel-Lukoil SA

Motparter: Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală de Administrare a Marilor Contribuabili, Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală de Soluţionare a Contestaţiilor

Tolkningsfrågor

Utgör bestämmelserna i artikel 21.3 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (1) hinder för bestämmelserna i artikel 175 i Codul fiscal – Legea nr. 571 (skattelagen – lag nr 571) av den 22 december 2003 (i den lydelse som var i kraft till och med den 31 mars 2010) och i artikel 20616 i samma lag (i den lydelse som gäller från och med den 1 april 2010) samt senare antagna bestämmelser?

Utgör bestämmelserna i artikel 2.3 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet hinder för bestämmelserna i artikel 175 i Codul fiscal – Legea nr. 571 (i den lydelse som var i kraft till och med den 31 mars 2010) och i artikel 20616 i samma lag (i den lydelse som gäller från och med den 1 april 2010) samt senare antagna bestämmelser?

Utgör proportionalitetsprincipen hinder för att en medlemsstat inte tar hänsyn till att ett bolag efter skatterevisionen har erhållit ett beslut enligt vilket produkten ”eldningsolja i halvbearbetat tillstånd” kan likställas med produkten ”eldningsolja [păcură]” och att den punktskatt som ursprungligen beräknades för produkten ”diesel” därför fastställs i samband med prövningen av den beskattningsbara personen/bolagets överklagande?

(1) EUT L 283, 2003, s. 51.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/13

Talan väckt den 1 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-69/18)

(2018/C 152/14)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk, G. von Rintelen, M. Žebre

Svarande: Republiken Slovenien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Slovenien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (EUT L 158, 2014, s. 196), genom att inte senast den 17 juni 2016 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

—	förplikta Republiken Slovenien att erlägga vite om 7 986,60 euro per dag till dess att dom meddelas i förevarande mål, och

—	förplikta Republiken Slovenien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning skulle Republiken Slovenien sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 17 juni 2016. Eftersom Republiken Slovenien inte meddelade kommissionen om att den hade vidtagit åtgärder för att följa alla bestämmelser i direktivet innan nämnda frist löpte ut, valde kommissionen att väcka talan vid EU-domstolen.

Kommissionen yrkar att domstolen ska förplikta Republiken Slovenien att erlägga vite om 7 986,60 euro per dag. När kommissionen fastställde det beloppet beaktade den hur allvarlig och hur varaktig överträdelsen av unionsrätten är samt tog hänsyn till vitesbeloppets avskräckande verkan med beaktande av medlemsstatens, i förevarande fall Republiken Sloveniens, betalningsförmåga.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Judecătoria Oradea (Rumänien) den 8 februari 2018 –CV mot DU

(Mål C-85/18)

(2018/C 152/15)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Oradea

Parter i det nationella målet

Sökande: CV

Svarande: DU

Tolkningsfrågor

Ska uttrycket barnets hemvist i den mening som avses i artikel 8.1 i förordning nr 2201/2003 (1) förstås så att det avser den plats där barnet har en viss grad av integrering i en social miljö och familjeomgivning oberoende av det faktum att det finns ett domstolsavgörande som meddelats i en annan medlemsstat, sedan barnet flyttat med sin far till den plats där vederbörande numera är integrerad i denna sociala miljö och familjeomgivning? Eller ska i en sådan situation bestämmelserna i artikel 13 i förordning EG nr 2201/2003 tillämpas, som föreskriver behörighet grundad på barnets närvaro?

2)	Är det vid fastställande av hemvist relevant att det minderåriga barnet är medborgare i den medlemsstat där han är bosatt med sin far, medan föräldrarna endast har rumänskt medborgarskap?

(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal in Northern Ireland (Förenade Kungariket) den 9 februari 2018 – Ermira Bajratari mot Secretary of State for the Home Department

(Mål C-93/18)

(2018/C 152/16)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal in Northern Ireland

Parter i det nationella målet

Klagande: Ermira Bajratari

Motpart: Secretary of State for the Home Department

Tolkningsfrågor

1)	Kan inkomster som härrör från anställning som är olaglig enligt nationell lagstiftning helt eller delvis beaktas för att fastställa huruvida det finns tillräckliga tillgångar enligt artikel 7.1 b i direktiv 2004/38 (1)?

2)	Om svaret på frågan är jakande, är kraven i artikel 7.1 b uppfyllda när anställningen ska anses vara otrygg endast på grund av att den är olaglig?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 12 februari 2018 – Nalini Chenchooliah mot Minister for Justice and Equality

(Mål C-94/18)

(2018/C 152/17)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Klagande: Nalini Chenchooliah

Motpart: Minister for Justice and Equality

Tolkningsfrågor

När en make eller maka till en unionsmedborgare som har utövat rätten till fri rörlighet enligt artikel 6 i direktiv 2004/38/EG (1) har nekats uppehållsrätt enligt artikel 7 i samma direktiv med motiveringen att unionsmedborgaren i fråga inte utövade, eller inte längre utövade, fördragsenliga rättigheter i den berörda värdmedlemsstaten och när det har föreslagits att maken/makan ska utvisas från den medlemsstaten, ska utvisningen då uppfylla kriterierna i direktivet, eller omfattas den av medlemsstatens nationella behörighet?

Om svaret på den första tolkningsfrågan är att utvisningen ska uppfylla kriterierna i direktivet, ska den då uppfylla kriterierna i kapitel VI i direktivet, i synnerhet artiklarna 27 och 28, eller kan medlemsstaten i en sådan situation åberopa andra bestämmelser i direktivet, bland annat artiklarna 14 och 15?

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/16

Överklagande ingett den 13 februari 2018 av Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret AŞ av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 30 november 2017 i mål T-687/16, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret AŞ mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-104/18 P)

(2018/C 152/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret AŞ (ombud: advokaterna J. Güell Serra och E. Stoyanov Edissonov)

Övriga parter i målet: Europeiska unionen immaterialrättsmyndighet, Joaquín Nadal Esteban

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	ogiltighetsförklara det omtvistade varumärket nr 9917436, och

—	förplikta Joaquín Nadal Esteban och EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tribunalen angav i den överklagade domen, vad gäller bedömningen av villkoren för tillämpning av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 (1), att det framgick tydligt av domstolens dom av den 11 juni 2009, Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli, C-529/07, EU:C:2009:361, att ond tro förutsatte att det förelåg en förväxlingsrisk och att det följaktligen krävdes att de aktuella varorna och tjänsterna var liknande eller identiska.

Klaganden menar att det inte framgår av domen i målet Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli att sökandens onda tro förutsätter att det finns en förväxlingsrisk mellan parternas varumärken/kännetecken, utan att förekomsten av en sådan förväxlingsrisk bara är ett exempel på faktorer som kan beaktas och inte ett villkor sine qua non för tillämpningen av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009.

Klaganden hävdar således att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av domen i målet Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli och en felaktig tillämpning av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 när den fann att nämnda artikel förutsatte eller krävde att det fanns en förväxlingsrisk hos allmänheten och följaktligen att de aktuella varorna och tjänsterna skulle var lika eller identiska. Den gjorde sig således skyldig till en felaktig rättstillämpning.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) den 14 februari 2018 – Sandoz Ltd, Hexal AG mot G.D. Seale LLC, Janssen Sciences Ireland

(Mål C-114/18)

(2018/C 152/20)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i det nationella målet

Klagande: Sandoz Ltd, Hexal AG

Motpart: G.D. Seale LLC, Janssen Sciences Ireland

Tolkningsfrågan

Är det, när den enda aktiva ingrediensen i ett tilläggsskydd enligt [tilläggsskyddsförordningen] (1) ingår i en klass med föreningar som definieras genom ett Markush-krav och samtliga föreningar i klassen utgör patentets tekniska huvudsakliga uppfinningshöjd, enligt artikel 3 a i tilläggsskyddsförordningen tillräckligt att en fackman, vid en undersökning av föreningens struktur, omedelbart kan fastställa att den ingår i klassen (och således omfattas av patentets skyddsomfång enligt nationell patenträtt) eller måste de särskilda substituenterna som krävs för att bilda den aktiva ingrediensen ingå bland dem som fackmannen, utifrån sin allmänna kunskap, kan härleda genom att läsa patentkraven?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, 2009, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal correctionnel de Saint-Brieuc – Chambre détachée de Guingamp (Frankrike) den 12 februari 2018 – Procureur de la République mot Tugdual Carluer m.fl.

(Mål C-115/18)

(2018/C 152/21)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal correctionnel de Saint-Brieuc – Chambre détachée de Guingamp

Parter i det nationella målet

Kärande: Procureur de la République

Motpart: Tugdual Carluer, Yann Latouche, Dominique Legeard, Thierry Leleu, Dimitri Pinschof, Brigitte Plunian, Rozenn Marechal

Giltighetsfrågor

Är den europeiska förordningen nr 1107/2009 (1) förenlig med försiktighetsprincipen när den inte definierar exakt vad ett verksamt ämne är och därigenom låter tillståndssökanden välja vad den kallar verksamt ämne i sin produkt och ger tillståndssökanden möjlighet att låta ansökningsdokumentationen avse ett enda ämne trots att den saluförda slutprodukten innehåller flera ämnen?

Säkerställs iakttagandet av försiktighetsprincipen och opartiskheten vid beviljandet av försäljningstillstånd när de tester, analyser och bedömningar, som är nödvändiga för handläggningen av ärendena, endast utförs av tillståndssökande, som kan vara partiska i sina redogörelser, och utan någon oberoende motanalys?

3)	Säkerställs iakttagandet av försiktighetsprincipen och opartiskheten vid beviljandet av försäljningstillstånd utan att rapporter avseende tillståndsansökningar offentliggörs med hänvisning till skyddet för företagshemligheter?

Är den europeiska förordningen nr l107/2009 förenlig med försiktighetsprincipen när den inte tar någon hänsyn till att det kan finnas flera verksamma ämnen eller till deras kumulerade användning, i synnerhet när förordningen inte föreskriver någon specifik komplett analys på europeisk nivå av kumuleringen av verksamma ämnen i en och samma produkt?

Är den europeiska förordningen nr 1107/2009 förenlig med försiktighetsprincipen när den i kapitlen 3 och 4 undantar bekämpningsmedel, i den kommersiella sammansättning som de har släppts ut på marknaden i och i den sammansättning som de har när konsumenter och miljön exponeras för dem, från toxicitetanalyser (genotoxicitet, cancerogenicitetsundersökning, undersökning av endokrinstörande egenskaper med mera), och endast uppställer krav på summariska tester som alltid utförs av tillståndssökanden själv?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Barcelona (Spanien) den 16 februari 2018 – Marc Gómez del Moral Guasch mot Bankia S.A.

(Mål C-125/18)

(2018/C 152/22)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia de Barcelona

Parter i det nationella målet

Kärande: Marc Gómez del Moral Guasch

Svarande: Bankia S.A.

Tolkningsfrågor

Ska bankernas referensindex för hypotekslån (1) prövas av domstol, i den meningen att det ska undersökas om det är begripligt för konsumenten, utan att det utgör hinder för vad som föreskrivs i bestämmelser i lagar eller andra författningar, när detta inte är ett sådant fall som föreskrivs i artikel 1.2 i direktiv 93/13, (2) eftersom det inte rör sig om en bindande bestämmelse, utan ett fall där näringsidkaren självmant har infört ett sådant villkor om rörlig låneränta i avtalet?

2.1

Ska det, enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13, som inte har införlivats med den spanska rättsordningen, anses strida mot direktiv 93/13 och dess artikel 8 att en spansk domstol hänvisar till och tillämpar artikel 4.2 i direktivet, när lagstiftaren har avstått från att införliva en sådan bestämmelse med den spanska rättsordningen för att uppnå ett fullständigt skydd i fråga om samtliga villkor som näringsidkaren kan införa i ett avtal som ingås med konsumenter, inklusive de villkor som påverkar avtalets huvudföremål, till och med om de är klart och begripligt formulerade?

2.2

Är det, för att det väsentliga villkoret avseende referensindexet för hypotekslån ska kunna förstås, nödvändigt att i vart fall tillhandahålla information eller reklam om följande omständigheter eller uppgifter, eller någon av dem, nämligen

att förklara hur referensräntan utformats, det vill säga informera om att nämnda ränta består av provision och andra avgifter som lagts på den nominella räntan, att det rör sig om ett enkelt icke-viktat genomsnitt, att näringsidkaren var skyldig att känna till och meddela att den skulle tillämpa en negativ räntespread samt att de uppgifter som lämnades inte är offentliga, jämfört med den andra referensränta som vanligen tillämpas, Euribor,

ii)

att förklara hur den aktuella referensräntan har utvecklats tidigare och hur den skulle kunna utvecklas i framtiden, genom information och grafik som på ett klart och begripligt sätt visar för konsumenten hur denna särskilda ränta har utvecklats, jämfört med Euribor, som är den referensränta som vanligen tillämpas för hypotekslån?

2.3

Mot bakgrund av att EU-domstolen har slagit fast att det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida avtalsvillkor är oskäliga och att bedöma vilka följder detta får enligt dess nationella rätt, innebär då inte en avsaknad av information om alla dessa omständigheter och uppgifter att villkoret inte är begripligt, eftersom detsamma inte är klart för genomsnittskonsumenten [enligt] artikel 4.2 i direktiv 93/13, eller att näringsidkaren har handlat otillbörligt genom att inte tillhandahålla informationen och att konsumenten, om denna hade informerats på ett lämpligt sätt, därför inte skulle ha accepterat att knyta sitt lån till referensindexet för hypotekslån?

Om villkoret om bankernas referensindex för hypotekslån förklaras ogiltigt, vilken av följande två följder är förenlig med artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13:

3.1	En anpassning av avtalet, med tillämpning av ett ersättningsindex som vanligen tillämpas, nämligen Euribor, eftersom det rör sig om ett avtal som huvudsakligen är kopplat till ett lönsamhetsintresse för kreditinstitutet, [som har ställning som] näringsidkare.

3.2	En underlåtenhet att tillämpa räntan, med den enda skyldigheten att återbetala lånebeloppet inom den tid som det avtalats om för låntagaren eller gäldenären?

(1) Índice de Referencia de Préstamos Hipotecarios (IRPH).

(2) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 16 februari 2018 – A-PACK CZ, s r.o. mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-127/18)

(2018/C 152/23)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i det nationella målet

Klagande (sökande i första instans): A-PACK CZ, s.r.o.

Övrig part (svarande i första instans): Odvolací finanční ředitelství

Tolkningsfrågor

Ska artikel 90.2 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt med beaktande av principerna om skatteneutralitet och proportionalitet tolkas på så sätt att medlemsstaterna, genom undantag, får fastställa villkor enligt vilka en nedsättning av beskattningsunderlaget i vissa fall är utesluten vid helt eller delvis utebliven betalning?

Om första frågan besvaras jakande: Strider en nationell lagstiftning, enligt vilken mervärdesskattskyldiga inte får korrigera utkrävbar mervärdesskatt då skatten för en beskattningsbar leverans till en annan skattebetalare som enbart betalade denna delvis eller inte alls och som därefter upphörde att vara mervärdesskattskyldig, mot syftet med artikel 90 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt?

(1) EUT L 347, 2006, s. 1.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/20

Talan väckt den 28 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-164/18)

(2018/C 152/24)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Ondrůšek, E. Sanfrutos Cano och G. von Rintelen)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

—	med stöd av artikel 260.3 FEUF ålägga Konungariket Spanien ett löpande vite på 61 964,32 euro per dag från den dag då dom meddelas som fastställer underlåtenhet att anta nödvändiga bestämmelser för att följa direktiv 2014/23/EU eller i vart fall inte underrätta kommissionen om den, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att anpassa nationell rätt till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU löpte ut den 18 april 2016.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 2014, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/20

Talan väckt den 28 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-165/18)

(2018/C 152/25)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Ondrůšek, E. Sanfrutos Cano och G. von Rintelen)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 106.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 (1) genom att inte senast den 18 april 2016 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

—

ålägga Konungariket Spanien ett dagligt vite på 123 928,64 EUR, enligt artikel 260.3, med verkan från och med den dag då den dom avkunnas genom vilken underlåtenheten att uppfylla skyldigheten att anta, eller i vart fall underrätta kommissionen om, de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktiv 2014/25/EU fastställs, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den angivna fristen för att anpassa den nationella rätten till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU löpte ut den 18 april 2016.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 2014, s. 243).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/21

Överklagande ingett den 5 mars 2018 av Republiken Polen av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 december 2018 i mål T-849/16, PGNiG Supply & Trading mot Europeiska kommissionen

(Mål C-181/18 P)

(2018/C 152/26)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna, pełnomocnik)

Övriga parter i målet: PGNiG Supply & Trading GmbH, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	i sin helhet upphäva av Europeiska unionens tribunals (första avdelningen) beslut av den 14 december 2017, PGNiG Supply & Trading/Europeiska kommissionen, T-849/16,

—	återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning,

—	förplikta vardera parten att bära sina egna kostnader

Grunder och huvudargument

Genom det överklagade beslutet avvisade tribunalen talan som väckts av PGNiG Supply & Trading om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2016) 6950 final av den 28 oktober 2016 om granskning av undantaget för OPAL-gasledningen från kraven på tredje parts tillträde och tullbestämmelser som beviljats enligt direktiv 2003/55/EG, på grund av att företaget inte hade talerätt.

Republiken Polen anser att tribunalen i punkterna 6, 10, 11 och 43 i det överklagade beslutet samtidigt gjorde vissa konstateranden i sak rörande det omtvistade beslutets giltighet. Med anledning härav har Republiken Polen anfört följande grunder mot det överklagade beslutet:

Tribunalen åsidosatte artikel 130.1 och 130.7 i rättegångsreglerna, den åsidosatte Republiken Polens rätt till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång som garanteras i artikel 47 i stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter samt principen om ett kontradiktoriskt förfarande genom att göra konstateranden angående faktiska och rättsliga omständigheter i det omtvistade beslutet som rör sakfrågan i målet om det omtvistade beslutets giltighet, innan sakfrågan i detta mål kunnat avgöras i mål T-883/16, Republiken Polen mot Europeiska kommissionen.

För det andra gjorde tribunalen en oriktig rättslig bedömning av det omtvistade beslutet med utgångspunkt i antagandet att det i beslutet föreskrivs att 50 procent av transportkapaciteten hos OPAL-gasledningen mellan Greifswald och Brandov ska öppnas för tredje parts tillträde genom en öppen och icke-diskriminerande auktion på ett sådant sätt att andra personer kommer att kunna förvärva dessa rättigheter, och under antagandet att det omtvistade beslutet inte inför ett nytt undantag från gällande regler utan delvis avlägsnar ett befintligt undantag. Republiken Polen anser att denna bedömning av den rättsliga karaktären och effekterna av det omtvistade beslutet är felaktig, eftersom det omtvistade beslutet uppenbarligen endast introducerar lösningar som presenteras som öppna och icke-diskriminerande. I realiteten utgör det en mekanism som gör det möjligt för företag inom Gazprom-koncernen att förvärva exklusiv användning av minst 90 procent av transportkapaciteten i OPAL-gasledningen som omfattas av det omtvistade beslutet (varav 50 procent är helt undantagen från reglerna om tredje parts tillträde, medan 40 procent är DZK (Dynamiskt Tilldelbar Kapacitet), som endast Gazprom kan reservera).

För det tredje har tribunalen inte uppfyllt sin skyldighet att motivera det överklagade beslutet. Republiken Polen anser att tribunalen inte har redogjort för de kriterier på grundval av vilka den gjorde konstateranden i sak angående det omtvistade beslutet. Det är följaktligen omöjligt att känna till orsakerna till att tribunalen uppgav att det omtvistade beslutet medför att OPALs gasledningskapacitet är tillgänglig för företag som inte är kopplade till Gazpromkoncernen och att det kommer att ha en positiv inverkan på konkurrensen på naturgasmarknaden.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/22

Talan väckt den 12 mars 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-118/18)

(2018/C 152/27)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Ondrůšek, G. von Rintelen, M. Žebre

Svarande: Republiken Slovenien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Slovenien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 51 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1) genom att inte senast den 18 april 2016 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Slovenien att i enlighet med artikel 260.3 FEUF erlägga vite om 8 992,32 euro per dag till dess att dom meddelas i förevarande mål,

—	förplikta Republiken Slovenien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 51 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner skulle Republiken Slovenien sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 18 april 2016. Eftersom Republiken Slovenien inte meddelade kommissionen om att den hade vidtagit åtgärder för att följa alla bestämmelser i direktivet innan nämnda frist löpte ut, valde kommissionen att väcka talan vid EU-domstolen.

Kommissionen yrkar att domstolen ska förplikta Republiken Slovenien att erlägga vite om 8 992,32 euro per dag. När kommissionen fastställde det beloppet beaktade den hur allvarlig och hur varaktig överträdelsen av unionsrätten är samt tog hänsyn till vitesbeloppets avskräckande verkan med beaktande av medlemsstatens, i förevarande fall Republiken Sloveniens, betalningsförmåga.

Fristen för införlivande av direktivet med den nationella rätten löpte ut den 18 april 2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/24

Tribunalens dom av den 13 mars 2018 – Alouminion tis Ellados mot kommissionen

(Mål T-542/11 RENV) (1)

((Statligt stöd - Elektricitet - Beslut i vilket stödet förklarats olagligt och oförenligt med den inre marknaden och i vilket det anges att stödet ska återkrävas - Förmånlig prissättning på el beviljad genom avtal med en tidigare leverantör - Den tidigare leverantörens uppsägning av avtalet - Interimistiskt beslut om beviljande av uppskov med verkningarna av att avtalet sagts upp - Tribunalens ogiltigförklaring av kommissionens beslut - Domstolens upphävande av tribunalens dom - Målet återförvisas till tribunalen - Talans räckvidd efter återförvisning - Kvalificering som nytt stöd i det interimistiska beslutet - Kommissionens befogenhet - Effektivt domstolsskydd - Den förmånliga prissättningen kvalificeras som statligt stöd - Fördel - Berättigade förväntningar - Stödmottagarens rätt till försvar - Skyldighet att återkräva - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 152/28)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Alouminion tis Ellados VEAE, tidigare Alouminion AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna G. Dellis, N. Korogiannakis, E. Chrysafis, D. Diakopoulos och N. Keramidas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouchagiar och É. Gippini Fournier)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Dimosia Epicheirisi Ilektrismou AE (DEI) (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna E. Bourtzalas, C. Synodinos, A. Oikonomou och H. Tagaras)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2012/339/EU av den 13 juli 2011 om det statliga stöd nr SA.26117 – C 2/10 (f.d. NN 62/2009) som Grekland har genomfört till förmån för Aluminium of Greece SA (EUT L 166, 2012, s. 83).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Alouminion tis Ellados VEAE ska bära sina kostnader och ersätta de kostnader som Europeiska kommissionen och Dimosia Epicheirisi Ilektrismou AE (DEI) har haft.

(1) EUT C 370, 17.12.2011.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/25

Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Republiken Polen mot kommissionen

(Mål T-507/15) (1)

((EGFJ - Utgifter som undantas från finansiering - Förordning (EG) nr 2200/96, direktiv 2002/55/EG, förordning (EG) nr 1432/2003, (EG) nr 1433/2003, (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 885/2006, (EG) nr 1182/2007, (EG) nr 1234/2007, (EG) nr 1580/2007 och (EU) nr 1306/2013 - Utgifter för Polen - Risk för EGFJ - Kontroller på plats - Kriterier för att erkänna en producentorganisation - Divergerande språkversioner - Finansiell korrigering))

(2018/C 152/29)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna, K. Straś, M. Pawlicka och B. Paziewska)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och A. Stobiecka-Kuik)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1119 av den 22 juni 2015 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 182, 2015, s. 39).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 354, 26.10.2015.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/25

Tribunalens dom av den 14 mars 2018 – Kim m.fl. mot rådet och kommissionen

(Förenade målen T-533/15 och T-264/16) (1)

((Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Nordkorea i syfte att hindra kärnvapenspridning - Förteckning över personer och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser - Sökandenas namn har tagits upp i förteckningen - Bevis för att det finns fog för upptagandet i förteckningen - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 152/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande i mål 533/15: Kim Il-Su (Pyongyang, Nordkorea), och de övriga 5 sökande vilkas namn anges i bilagan (ombud: M. Lester, S. Midwinter, QC, T. Brentnall och A. Stevenson, solicitors)

Sökande i mål T-264/16: Korea National Insurance Corporation (Pyongyang) (ombud: M. Lester, S. Midwinter, T. Brentnall och A. Stevenson)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis A. de Elera-San Miguel Hurtado och A. Vitro, därefter A. Vitro och F. Naert), Europeiska kommissionen (ombud: i mål T-533/15 L. Havas, S. Bartelt och D. Gauci, och i mål T-264/16 L. Havas och S. Bartelt, därefter i mål T-533/15 L. Havas och D. Gauci, och i mål T-264/16 L. Havas)

Part som interventerat till stöd för sökanden i mål T-533/15: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis V. Kaye, därefter S. Brandon, därefter S. Brandon och C. Crane, och avslutningsvis S. Brandon)

Saken

I mål T-533/15, en begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2015/1066 av den 2 juli 2015 om ändring av beslut 2013/183/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 174, 2015, s. 25), av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1062 av den 2 juli 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 174, 2015, s. 16), av rådets beslut (Gusp) 2016/475 av den 31 mars 2016 om ändring av beslut 2013/183/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 85, 2016, s. 34), av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/659 av den 27 april 2016 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 114, 2016, s. 9) och av rådets beslut (Gusp) 2016/849 av den 27 maj 2016 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea och om upphävande av beslut 2013/183/Gusp (EUT L 141, 2016, s. 79) samt av varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till dessa i den mån de rättsakterna rör sökandena och, i mål T-264/16, en begäran med stöd av artikel 263 FEUF och ogiltigförklaring av beslut 2016/475, av genomförandeförordning 2016/659 och av beslut 2016/849 samt av varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till dessa i den mån de rättsakterna rör sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas i båda målen.

2)	I mål T-533/15 ska Kim Il-Su och övriga sökande vilkas namn anges i bilaga till domen ersätta rättegångskostnaderna, med undantag för rättegångskostnaderna för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

3)	I mål T-264/15 ska Korea National Insurance Corporation ersätta rättegångskostnaderna.

4)	I mål T-533/15 ska Förenade kungariket bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 381, 16.11.2015.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/26

Tribunalens dom av den 14 mars 2018 – TestBioTech mot kommissionen

(Mål T-33/16) (1)

((Miljö - Genetiskt modifierade produkter - Förordning (EG) nr 1367/2006 - Förordning (EG) nr 1829/2003 - De genetiskt modifierade sojabönsorterna MON 87769, MON 87705 och 305423 - Avslag på begäran om intern omprövning av besluten om godkännande för utsläppande på marknaden - Begreppet miljörätt - Artikel 10 i förordning nr 1367/2006))

(2018/C 152/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: TestBioTech eV (München, Tyskland) (ombud: R. Stein, solicitor, K. Smith, QC, och J. Stevenson, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Tomkin, L. Pignataro-Nolin och C. Valero)

Part som intervenerat till stöd för svaranden: Monsanto Europe (Antwerpen, Belgien) och Monsanto Company (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaten M. Pittie, och Pioneer Overseas Corp. (Johnston, Iowa, Förenta staterna) och Pioneer Hi-Bred International, Inc. (Johnston) (ombud: advokaten G. Forwood, J. Killick, barrister, och S. Nordin, solicitor)

Saken

Angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av skrivelsen från kommissionens ledamot med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet av den 16 november 2015 om avslag på begäran om intern omprövning enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13), av genomförandebesluten om godkännande för utsläppande på marknaden av de genetiskt modifierade sojabönsorterna MON 87769, MON 87705 och 305423.

Domslut

Skrivelsen från kommissionens ledamot med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet av den 16 november 2015, med hänvisning Ares(2015) 5145741, om avslag på begäran om intern omprövning enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ, av genomförandebesluten om godkännande för utsläppande på marknaden av de genetiskt modifierade sojabönsorterna MON 87769, MON 87705 och 305423 ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för TestBioTech eV.

3)	Monsanto Europe, Monsanto Company, Pioneer Overseas Corp. och Pioneer Hi-Bred International, Inc. ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 136, 18.4.2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/27

Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Naviera Armas mot kommissionen

(Mål T-108/16) (1)

((Statligt stöd - Villkor för ett rederis användning av hamnen i Agaete (Puerto de Las Nieves) - Exklusiv användning, som inte regleras i ett koncessionsavtal, av hamninfrastruktur finansierad av allmänna medel - Undantag från skyldighet att betala vissa hamnavgifter - Klagomål från en konkurrent - Beslut att det inte förelegat något statligt stöd fattat efter det preliminära granskningsförfarandet - Betydande svårigheter vid granskningen av de berörda åtgärderna - Förändring av de aktuella omständigheterna under det administrativa förfarandet - Begreppet fördel som ges med hjälp av statliga medel - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och felaktig rättstillämpning - Beslut av en nationell domstol om att en anbudsinfordran tills vidare inte får avslutas - Krav på en omsorgsfull och opartisk prövning av klagomålet))

(2018/C 152/32)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Naviera Armas, SA (Las Palmas de Gran Canaria, Spanien) (ombud: advokaterna J. L. Buendía Sierra och Á. Givaja Sanz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouchagiar, G. Luengo och S. Noë)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Fred Olsen, SA (Santa Cruz de Tenerife, Spanien) (ombud: advokaten F. Marín Riaño)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2015) 8655 final av den 8 december 2015 rörande det statliga stödet SA.36628 (2015/NN) (ex 2013/CP) – Spanien – Fred Olsen.

Domslut

Kommissionens beslut C(2015) 8655 final av den 8 december 2015 om statligt stöd SA.36628 (2015/NN) (f.d. 2013/CP) – Spanien – Fred Olsen ogiltigförklaras i den mån kommissionen däri slog fast, efter det preliminära granskningsförfarandet, att Fred Olsen, SA:s exklusiva användning av hamninfrastrukturen i Puerto de Puerto de Las Nieves inte innebar att Fred Olsen hade fått statligt stöd.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Naviera Armas, SA ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader, varvid Europeiska kommissionen ska ersätta återstoden av bolagets kostnader.

4)	Kommissionen och Fred Olsen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 175, 17.5.2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/28

Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Caviro Distillerie m.fl. mot kommissionen

(Mål T-211/16) (1)

((Dumpning - Import av vinsyra med ursprung i Kina som tillverkas av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd - Genomförandebeslut (EU) 2016/176 - Ingen slutgiltig antidumpningstull har införts - Artiklarna 3.2, 3.3, 3.5, 17.1 och 17.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 - Urval - Väsentlig skada föreligger inte - Uppenbart oriktig bedömning - Fastställande av skada - Unionsindustrins lönsamhet))

(2018/C 152/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Caviro Distillerie Srl (Faenza, Italien), Distillerie Bonollo SpA (Formigine, Italien), Distillerie Mazzari SpA (Sant’Agata sul Santerno, Italien), Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA (Borgoricco, Italien), ombud: advokaten A. Bochon, och M.R. MacLean, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakelandoch A. Demeneix)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av artikel 1 i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/176 av den 9 februari 2016 om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina som tillverkas av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd (EUT L 33, 2016, s. 14).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Caviro Distillerie Srl, Distillerie Bonollo SpA, Distillerie Mazzari SpA och Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 260, 18.07.2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/29

Tribunalens dom av den 20 mars 2018 – Grupo Osborne mot EUIPO– Ostermann (DONTORO dog friendship)

(Mål T-390/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket DONTORO dog friendship - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Samspel mellan produkter och tjänster - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 152/34)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Grupo Osborne, SA (El Puerto de Santa María, Spanien) (ombud: advokaten J.M. Iglesias Monravá)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Daniel Ostermann (Leipzig, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 28 april 2016 (ärende R 2002/2015-1), angående ett invändningsförfarande mellan Grupo Osborne och M. Ostermann.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Grupo Osborne, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 364, 3.10.2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/29

Tribunalens beslut av den 14 mars 2018 – Gifi Diffusion mot EUIPO – Crocs (Skodon)

(Mål T-424/16) (1)

((Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning för ett skodon - Registrerad tidigare formgivning - Ogiltighetsgrunder - Motiveringsskyldighet - Artikel 62 i förordning (EG) nr 6/2002 - Överklagandenämnden har på eget initiativ tagit upp en ogiltighetsgrund - Överklagandenämndens befogenhet - Artikel 63.1 i förordning nr 6/2002))

(2018/C 152/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Gifi Diffusion (Villeneuve-sur-Lot, Frankrike) (ombud: advokaten C. de Chassey)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Crocs, Inc. (Niwot, Colorado, Förenta staterna) (ombud: H. Seymour, L. Cassidy, J. Guise, D. Knight, solicitors, N. Hadjadj Cazier, M. Berger och H. Haouideg, advokater)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 25 april 2016 (ärende R 37/2015-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Gifi Diffusion och Crocs.

Avgörande

1)	Det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 25 april 2016 (ärende R 37/2015-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Gifi Diffusion och Crocs Inc. ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Gifi Diffusion i samband med förfarandet vid tribunalen.

3)	Crocs ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 392, 24.10.2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/30

Tribunalens beslut av den 14 mars 2018 – Crocs mot EUIPO – Gifi Diffusion (Skodon)

(Mål T-651/16) (1)

((Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning som föreställer en sko - Äldre gemenskapsformgivning - Ogiltighetsgrund - Nyhetsvärde saknas - Offentliggörande före den dag från vilken prioritet räknas - Prövning av sakförhållandena på eget initiativ - Kompletterande bevisning som getts in under förfarandet vid överklagandenämnden - Artiklarna 5, 7 och 63.2 i förordning (EG) nr 6/2002))

(2018/C 152/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Crocs, Inc. (Niwot, Colorado, Förenta staterna) (ombud: H. Seymour, L. Cassidy, J. Guise och D. Knight, solicitors, samt advokaterna N. Hadjadj Cazier, M. Berger och H. Haouideg)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Gifi Diffusion (Villeneuve-sur-Lot, Frankrike) (ombud: advokaten C. de Chassey)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 6 juni 2016 (ärende R 853/2014-3), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Gifi Diffusion och Crocs.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Crocs, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Gifi Diffusion vid tribunalen.

(1) EUT C 410, 7.11.2016.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/31

Tribunalens dom av den 13 mars 2018 – Kiosked mot EUIPO – VRT (K)

(Mål T-824/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket K - Det äldre Benelux-figurmärket K - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 152/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kiosked Oy Ab (Esbo, Finland) (ombud: advokaten L. Laaksonen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Fischer)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: De Vlaamse Radio- en Televisieomroeporganisatie (VRT) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna P.-Y. Thoumsin och E. Van Melkebeke)

Saken

Angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 19 september 2016 (ärende R 279/2016–4) avseende ett invändningsförfarande mellan VRT och Kiosked.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Kiosked Oy Ab ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och De Vlaamse Radio- en Televisieomroeporganisatie (VRT).

(1) EUT C 22, 23.1.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/31

Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – La Mafia Franchises mot EUIPO – Italien (La Mafia SE SIENTA A LA MESA)

(Mål T-1/17) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket La Mafia SE SIENTA A LA MESA - Absolut registreringshinder - Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral - Artikel 7.1 f i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 f i förordning (EU) 2017/1001))

(2018/C 152/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: La Mafia Franchises, SL (Zaragoza, Spanien) (ombud: advokaten I. Sempere Massa)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Republiken Italen (ombud: G. Palmieri, biträdd av D. Del Gaizo, avvocato dello Stato)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 27 oktober 2016 (ärende R 803/2016-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Republiken Italien och La Mafia Franchises.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	La Mafia Franchises, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C. 53, 20.2.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/32

Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Marriott Worldwide mot EUIPO – Graf (Återgivning av en bevingad tjur)

(Mål T-151/17) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärke föreställande en bevingad tjur - Äldre EU-figurmärke och äldre nationellt figurmärke som föreställer en griffon - Relativt registreringshinder - Känneteckenslikhet - Artiklarna 53.1 a och 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artiklarna 60.1 a och 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Äldre upphovsrätt som skyddas enligt nationell rätt - Artikel 53.2 c i förordning nr 207/2009 (nu artikel 60.2 c i förordning 2017/1001 - Prövning av sakförhållandena på eget initiativ - Artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 95.1 i förordning 2017/1001)))

(2018/C 152/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Marriott Worldwide Corp. (Bethesda, Maryland, Förenta staterna) (ombud: A. Reid, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Johann Graf (Gumpoldskirchen, Österrike) (ombud: advokaten S. Salomonowitz)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 17 januari 2017 (ärende R 165/2016-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Marriott Worldwide och Johann Graf.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 17 januari 2017 (ärende R 165/2016-4) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Marriott Worldwide Corp.

3)	Johann Graf ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 129, 24.4.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/34

Tribunalens dom av den 13 mars 2018 – Hotelbeds Spain mot EUIPO – Guidigo Europe (Guidego what to do next)

(Mål T-346/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Guidego what to do next - Äldre EU-ordmärke GUIDIGO - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001)))

(2018/C 152/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hotelbeds Spain, SL (Palma de Mallorca, Spanien) (ombud: advokaten L. Broschat García)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Guidigo Europe (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten S. Lipovetsky)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 21 mars 2017 (ärende R 449/2016-4), angående ett invändningsförfarande mellan Guidigo Europe och Hotelbeds Spain.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Hotelbeds Spain, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 239, 24.7.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/34

Tribunalens beslut av den 21 februari 2018 – MedSkin Solutions Dr. Suwelack mot EUIPO – Cryo-Save (CryoSafe)

(Mål T-482/13) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken))

(2018/C 152/43)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: MedSkin Solutions Dr. Suwelack AG (Billerbeck, Tyskland) (ombud: advokaten A. Thünken)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Schifko)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Cryo-Save AG (Freienbach, Schweiz) (ombud: advokaten C. Onken)

Saken

Talan mot det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 4 juli 2013 (mål R 1759/2012 4), angående ett invändningsförfarande mellan Cryo-Save AG och MedSkin Solutions Dr. Suwelack AG.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	MedSkin Solutions Dr. Suwelack AG och Cryo-Save AG ska solidariskt ersätta de rättegångskostnader som Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har haft.

3)	MedSkin Solutions Dr. Suwelack AG och Cryo-Save AG ska bära sina egna rättegångskostnader enligt villkoren i deras överenskommelse.

(1) EUT C 313, 26.10.2013.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/35

Tribunalens beslut av den 5 mars 2018 – Estamede mot ECB

(Mål T-124/17) (1)

((Utomobligatoriskt ansvar - Den gemensamma ekonomiska och monetära politiken - ECB - Omstrukturering av den grekiska statsskulden - Inblandning av ett offentligrättsligt grekiskt organ som förvaltar en pensionsfond för ingenjörer och byggnadsentreprenörer - Avsaknad av eget intresse eller överlåtelse av rätten till ersättning - Åsidosättande av formföreskrifter - Uppenbart att talan ska avvisas))

(2018/C 152/44)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Enosi Syntaxiouchon Tameiou Asfaliseon Michanikon kai Ergolipton Dimosion Ergon (Estamede) (Aten, Grekland) (ombud: advokaten P. Miliarakis)

Svarande: Europeiska centralbanken (ECB) (ombud: A. Koutsoukou och K. Laurinavičius, biträdda av advokaten H.-G. Kamann)

Saken

Talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som påstås ha orsakats Eniaios Foreas Koinonikis Asfalisis (EFKA) och, särskilt, dess del avseende ingenjörer och byggnadsentreprenörer, Tameio Syntaxeon Michanikon kai Ergolipton Dimosion Ergon (TSMEDE) (Tomeis Michanikon Ergolipton Dimosion Ergon), samt dess pensionerade medlemmar till följd av, bland annat, ECB:s antagande av beslut 2012/153/EU av den 5 mars 2012 om godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitterats eller fullt ut garanteras av Republiken Grekland i samband med Republiken Greklands erbjudande om skuldbyte (EUT L 77, 2012, s. 19) samt av andra åtgärder som ECB vidtagit för att omstrukturera den grekiska statsskulden

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Enosi Syntaxiouchon Tameiou Asfaliseon Michanikon kai Ergolipton Dimosion Ergon (Estamede) ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 151, 15.5.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/36

Tribunalens beslut av den 9 mars 2018 – Naftogaz of Ukraine mot kommissionen

(Mål T-196/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Inre marknaden för naturgas - Direktiv 2009/73/EG - Kommissionsbeslut om ändring av villkoren för undantag från unionsbestämmelserna om driften av gasledningen Opal avseende bestämmelserna om tredje parts tillträde och reglerna om avgifter - Villkoret direkt berörd ej uppfyllt - Avvisning))

(2018/C 152/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NJSC Naftogaz of Ukraine (Kiev, Ukraina) (ombud: advokaterna D. Mjaaland, A. Haga, M. Krakowiak och P. Grzejszczak)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: Y. G. Marinova, O. Beynet och K. Herrmann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2016) 6950 slutlig av den 28 oktober 2016 om ändring av gasledningen Opals villkor för undantag från bestämmelserna om tredje parts tillträde och reglerna om avgifter, vilka fastställts i direktiv 2003/55/EG.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre anledning att pröva interventionsansökningarna.

3)	NJSC Naftogaz of Ukraine ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4)	Naftogaz of Ukraine, la Commission, OPAL Gastransport GmbH & Co. KG, Gazprom Eksport LLC och Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo S.A. ska var och en bära sina rättegångskostnader som hänför sig till interventionsansökningarna.

(1) EUT C 151, 15.5.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/36

Tribunalens beslut av den 27 februari 2018 – SD mot EIGE

(Mål T-263/17) (1)

((Personalmål - Tillfälligt anställda - Anställningsavtal för viss tid - Beslut att inte förlänga - Begäran om förlängning med samma föremål som ett klagomål i den mening som avses i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna - Otillåtet))

(2018/C 152/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SD (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) (ombud: V. Langbakk, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om, för det första, ogiltigförklaring av underförstådda beslut av EIGE:s beslut av den 26 augusti 2016 om att avslå sökandens begäran av den 26 april 2016 om en andra förnyelse av dennes anställningsavtal och, om nödvändigt, ogiltigförklaring av EIGE:s beslut av den 20 januari 2017 om att avslå sökandens överklagande av den 3 oktober 2016 av det underförstådda beslutet av den 26 augusti 2016, och, för det andra, ersättning av den skada som sökanden påstås ha lidit på grund av dessa beslut.

Avgörande

1)	Talan kan inte tas upp till prövning.

2)	SD ska bära sina rättegångskostnader och ersätta EIGE:s rättegångskostnader.

(1) EUT C 239, 24.7.2017.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/37

Talan väckt den 15 februari 2018 – VG mot kommissionen

(Mål T-84/18)

(2018/C 152/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: VG (ombud: advokaterna G. Pandey och V. Villante)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	inledningsvis, i förekommande fall, slå fast att artikel 90 i tjänsteföreskrifterna är ogiltig och icke tillämplig i förevarande förfarande enligt artikel 270 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	ogiltigförklara, för det första, det beslut som Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) meddelade den 30 oktober 2017 om att avslå det klagomål som sökanden gav in den 31 juli 2017,

—	ogiltigförklara, för det andra, Epsos beslut av den 19 april 2017 om att avslå hennes begäran om omprövning av Epsos/uttagningskommitténs beslut att inte ge henne tillträde till den andra fasen i uttagningsprovet,

—	ogiltigförklara, för det tredje, beslutet av den 6 februari 2017 på Epso-kontot på internet att inte ta upp sökanden i den preliminära förteckningen över godkända sökande i uttagningsprov EPSO/AD/323/16,

—	ogiltigförklara, för det fjärde, meddelandet om uttagningsprov EPSO/AD/323/16, som offentliggjordes den 26 maj 2016, (1)

—	ogiltigförklara, slutligen, i dess helhet, den förteckning som därefter upprättades över tjänstemän som utvaldes för deltagande i ovannämnda uttagningsprov,

—	tillerkänna sökanden skadestånd uppgående till 50 000 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Epso/uttagningskommittén gjorde en uppenbart felaktig bedömning vid prövningen av sökandens arbetslivserfarenhet och åsidosatte bilaga III till uttagningsprovet i vilken den efterfrågade arbetslivserfarenheten anges.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av sökandens rätt att yttra sig och åsidosättande av motiveringsskyldigheten och av artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 1, 2, 3 och 4 i förordning nr 1/58, (2) åsidosättande av artiklarna 1d och 28 i tjänsteföreskrifterna och av artikel 1.1 f i bilaga III till tjänsteföreskrifterna samt åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering.

(1) EUT C 187, 2016, s. A/1.

(2) Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 1958, 17, s. 385; svensk specialutgåva, kapitel 1, volym 1, s. 14).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/38

Talan väckt den 15 februari 2018 – Batchelor mot kommissionen

(Mål T-85/18)

(2018/C 152/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Edward William Batchelor (Bryssel, Belgien) (ombud: B. Hoorelbeke, advokat, och M. Healy, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 8430 final av den 5 december 2017 om avslag på sökandens ansökan om tillgång till en handling innehållande en handläggares etiska försäkran som sparats i Europeiska kommissionens personaladministrations informationssystem Sysper 2, och till handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 15.3 FEUF, artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 2.1 och 4.1 b i förordning 1049/2001 (1), i förening med artikel 8.b i förordning 45/2001 (2), genom att inte ge hel eller delvis tillgång till den etiska försäkran.

—

Genom den första delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen varken prövade eller visade att ett utlämnande av den etiska försäkran konkret och faktiskt skulle kunna skada det intresse som skyddas genom den artikel 4.1 b i förordning 1049/2001. Därmed fullgjorde inte kommissionen sin rättsliga skyldighet och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bevilja, åtminstone delvis, tillgång till den etiska försäkran.

—

Genom den andra delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig tillämpning av artikel 4.1 b i förordning 1049/2001, i förening med artikel 8 b i förordning 45/2001, då den fann att sökanden inte vederbörligen hade visat att det var nödvändigt att utlämna den etiska försäkran.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 15.3 FEUF, och artikel 2.1 i förordning 1049/2001, genom att neka tillgång till handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång.

—

Genom den andra grunden har sökande lagt fram relevant och konsekvent bevisning för att det finns ytterligare handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång än de 71 handlingar som kommissionen identifierat. Genom att neka tillgång till dessa ytterligare handlingar åsidosatte kommissionen artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 15.3 FEUF och artikel 2.1 i förordning 1049/2001.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed, i synnerhet omsorgsplikten.

—

Genom den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte sin omsorgsplikt enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna genom att inte tillämpa rekvisitet avseende tillbörlig aktsamhet när den slog fast att det inte finns några ytterligare handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång. Inom ramen för denna grund har sökanden gjort gällande att det inte finns någon förklaring till hur kommissionen har försäkrat sig om att inga ytterligare handlingar existerar, eftersom ingen information om kommissionens sökmetoder finns tillgänglig.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, såsom den säkerställs i artikel 296.2 FEUF.

—

Genom den första delen av den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte sin omsorgsplikt enligt artikel 296 FEUF genom att inte uppge några skäl till varför ett utlämnande av den etiska försäkran konkret och faktiskt skulle kunna skada det intresse som skyddas genom artikel 4.1 b i förordning 1049/2001, och genom att inte ange varför det kan antas att ett sådant utlämnade skulle äventyra den berörda personens legitima intressen enligt artikel 8 b i förordning 45/2001.

—

Genom den andra delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet inte anger några skäl till varför inga ytterliga handlingar som omfattades av den ursprungliga ansökan om tillgång kunde identifieras trots de synpunkter sökanden framfört i sin bekräftande ansökan. Följaktligen grundar sig även denna del av det angripna beslutet på en otillräcklig motivering.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/40

Talan väckt den 20 februari 2018 – Wehrheim mot ECB

(Mål T-100/18)

(2018/C 152/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Christine Wehrheim (Offenbach, Tyskland) (ombud: advokaten N. De Montigny)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara:

—	beslutet av den 3 juli 2017 att avslå begäran (inkommen den 10 maj 2017) om ersättning för den skada som sökanden har lidit till följd av indragningen av hennes [utlandstillägg],

—	om nödvändigt, beslutet av den 21 december 2017 om uttryckligt avslag på sökandens överklagande (inkommet den 3 september 2017) av beslutet av den 3 juli 2017,

förplikta svaranden att till sökanden utge begärd ersättning:

—	för löneskillnaden under så lång tid som hon arbetar vid institutionen, i enlighet med sitt avtal om fast tjänst, med ett belopp om 700,53 euro/månad från och med april 2017.

—	för flyttkostnader utöver de 1 079,10 euro som redan har godkänts, det vill säga ytterligare 1 000 euro,

—	på 2 000 euro för psykisk skada,

—	för samtliga anspråk jämte lagstadgad ränta, till dess full betalning sker, och

3.	förplikta svaranden att betala samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grund. Den svarande administrationen har brustit i sina skyldigheter genom att åsidosätta omsorgsplikten, principen om god förvaltning, skyldighet att ge bistånd och genom att skapa en förväntan som förefallit orealiserbar för sökanden, och som bestod i att bevilja utlandstillägg, trots att sökanden inte uppfyllde villkoren för detta enligt tjänsteföreskrifterna. Detta fel har inneburit skada för sökanden och är kausal i förhållande till institutionens åsidosatta skyldigheter.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/40

Talan väckt den 21 februari 2018 – Österrike mot kommissionen

(Mål T-101/18)

(2018/C 152/50)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Republiken Österrike (ombud: G. Hesse)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska beslut (EU) 2017/2112 av den 6 mars 2017 om den åtgärd/den stödordning/det statliga stöd SA.38454 – 2015/C (f.d. 2015/N) som Ungern planerar att genomföra till förmån för utvecklingen av två nya kärnkraftsreaktorer vid kärnkraftverket Paks II [delgivet med nr C(2017) 1486] (EUT L 317, 2017, s. 45), och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tio grunder.

Den första grunden avser underlåtenhet att genomföra ett anbudsförfarande

—	Beslutet är rättstridigt på grund av ett åsidosättande av de grundläggande bestämmelserna om anbudsförfaranden, vars iakttagande utgör en oskiljaktig del i föremålet för statligt stöd.

Den andra grunden avser den felaktiga tillämpningen av artikel 107.3 c FEUF – det föreligger inget mål av allmänintresse

—	Republiken Österrike gör gällande, till skillnad från vad svaranden hävdar, att det inte fanns något mål av allmänintresse enligt artikel 107.3 c FEUF, vilket krävs för att det statliga stödet ska godkännas.

Den tredje grunden avser en felaktig tillämpning av artikel 107.3 c FEUF – oriktig avgränsning av ekonomigrenen och oriktiga antaganden om brister på marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c FEUF

—	Svaranden gjorde fel när den tillät det statliga stödet enligt artikel 107.3 c FEUF i den del den felaktigt utgick från att det fanns en egen marknad för kärnkraft och – också felaktigt – att det fanns brister på denna marknad och kapitalmarknaden.

Den fjärde grunden avser den omständigheten att åtgärden är oproportionerlig

—	Beslutet är inte giltigt, eftersom svaranden inte prövade proportionaliteten i överensstämmelse med gällande rätt enligt artikel 107.3 c FEUF: i sak, de negativa effekterna övervägde.

Den femte grunden avser oproportionerlig snedvridning av konkurrensen, som enligt artikel 107.3 c FEUF är oförenlig med den inre marknaden

—	Det aktuella beslutet leder till oproportionerligt snedvridning av konkurrensen och är således oförenlig med unionsrätten, och till olikbehandling vad gäller statliga stöd på den inre marknaden för el.

Den sjätte grunden avser förekomsten av ett ”projekt i svårighet”

—	Sökanden menar att ett statligt stöd för ett ”projekt i svårighet” på den liberala inre marknaden för el inte skulle ha tillåtits enligt artikel 107.3 c FEUF.

Den sjunde grunden avser förstärkandet/inrättandet av en dominerande ställning på marknaden

—	Ungerns dominerande ställning – ekonomiskt aktiv – som skapats genom det statliga stödet gör att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 107.3 c FEUF.

Den åttonde grunden avser likviditetsrisk för grossistmarknaden

—	Det statliga stödet borde inte ha tillåtits med tanke på den överhängande risken för likviditetsminskning på marknaden.

Den nionde grunden avser otillräcklig fastställelse av det statliga stödet

—	Sökanden menar att svaranden inte i tillräcklig utsträckning har fastställt omfattningen av det statliga stödet

10.

Den tionde grunden avser bristande motivering enligt artikel 296.2 FEUF

—	Svaranden har åsidosatt sin motiveringsskyldighet och detta på ett allvarligt och upprepat sätt.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/42

Överklagande ingett den 23 februari 2018 Pink Lady America mot CPVO – WAAA (Cripps Pink)

(Mål T-112/18)

(2018/C 152/51)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Pink Lady America LLC (Yakima, Washington, Förenta staterna) (ombud: juristerna R. Manno och S. Travaglio)

Motpart: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

Motpart vid överklagandenämnden: Western Australian Agriculture Authority (WAAA) (South Perth, Australien)

Uppgifter om förfarandet vid CPVO

Innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt som avses i ansökan: Motparten vid överklagandenämnden

Gemenskapens växtförädlarrätt som avses i ansökan: Gemenskapens växtförädlarrätt nr EU1640, äppelsorten Cripps Pink

Förfarande vid CPVO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av CPVO:s överklagandenämnd den 14 september 2017 i ärende A007/2016

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara äppelträdsorten Cripps Pink CPVR nr 1640, eftersom sorten inte är ny enligt artikel 10 jämförd med artikel 20 i förordning nr 2100/94, och

—	förplikta CPVO och Western Australian Agriculture Authority att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 10 och 20 i förordning nr 2100/94.

—	Åsidosättande av artikel 76 i förordning nr 2100/94 och de allmänna rättsprinciperna om rättssäkerhet och god rättsskipning, i förening med artikel 50.3 i förordning nr 874/2009.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/43

Överklagande ingett den 22 februari 2018 – Miles-Bramwell Executive Services mot EUIPO (FREE)

(Mål T-113/18)

(2018/C 152/52)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Miles-Bramwell Executive Services Ltd (Alfreton, Förenade kungariket) (ombud: J. Mellor, QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket FREE – Registreringsansökan nr 15 083 091

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 november 2017 i ärende R-2164/2016-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättsliga grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 2017/1001;

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 2017/1001.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/43

Överklagande ingett den 22 februari 2018 – Miles-Bramwell Executive Services mot EUIPO (FREE)

(Mål T-114/18)

(2018/C 152/53)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Miles-Bramwell Executive Services Ltd (Alfreton, Förenade kungariket) (ombud: J. Mellor, QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket FREE – Registreringsansökan nr 15 081 508

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 november 2017 i ärende R-2166/2016-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättsliga grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 2017/1001;

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 2017/1001.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/44

Talan väckt den 27 februari 2018 – Darmanin mot Easo

(Mål T-116/18)

(2018/C 152/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Joanna Darmanin (Sliema, Malta) (ombud: advokaten N. De Montigny)

Svarande: Europeiska stödkontoret för asylfrågor

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara anställningsmyndighetens (Executive Directors) beslut av den 27 juni 2017 att avskeda sökanden i slutet av parktiken, med verkan från den 15 juli 2017,

—	vid behov, ogiltigförklara det uttryckliga beslutet att avslå sökandes klagomål av den 29 januari 2018, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 14 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren) och i handboken för förfarandet för att bedöma interna praktikanter på Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO).

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och beslutet av EASO:s styrelse av den 18 januari 2016, att verkställa artiklarna 43 och 44 i tjänsteföreskrifterna avseende tillfällig personal.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av EASO:s styrelses beslut nr 11, av den 4 juli 2012, angående personal på mellanchefsnivå.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed och rättsäkerhetsprincipen.

5.	Femte grunden: I andra hand, åsidosättande av likabehandlingsprincipen och av rätten att bli hörd.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av rätten till ett lagenligt, rättvist och förutsebart förfarande.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av reglerna om bevisbörda.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/45

Talan väckt den 27 februari 2018 – Wendel m.fl. mot kommissionen

(Mål T-124/18)

(2018/C 152/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Wendel GmbH & Co. KG Schuhproduktionen International (Detmold, Tyskland), Jana shoes GmbH & Co. KG (Detmold), Novi International GmbH & Co. KG (Detmold), shoe.com GmbH & Co. KG (Detmold), Wortmann KG Internationale Schuhproduktionen (Detmold) (ombud: advokaterna A. Willems, S. De Knop och C. Zimmermann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan prövas i sak,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 av den 4 december 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av vissa exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 319, 2017, s. 30), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.	Första grunden: Eftersom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 (1) saknar rättslig grund strider den mot principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 5.1 och 5.2 FEU och under alla omständigheter mot principen om institutionell jämvikt enligt artikel 13.2 FEU.

2.	Andra grunden: Eftersom nödvändiga åtgärder inte har vidtagits för att rätta sig efter domen i de förenade målen C-659/13 och C-34/14, C&J Clark International, strider kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 mot artikel 266 FEUF.

Tredje grunden: På grund av införandet av en antidumpningstull på import av skodon ”som ägde rum under tillämpningsperioden för rådets förordning (EG) nr 1472/2006 (2) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 (3)”, strider kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 mot artiklarna 1.1 och 10.1 i förordning (EU) 2016/1036 (4), och principen om rättssäkerhet (förbudet mot retroaktiv tillämpning).

Fjärde grunden: Införandet av en antidumpningstull utan att någon ny prövning av unionsintresset har gjorts innebär att kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 strider mot artikel 21 i förordning (EU) 2016/1036, och det skulle i vart fall har varit uppenbart felaktigt att sluta sig till att införandet av antidumpningstullen låg i unionens intresse.

5.	Femte grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 strider mot artikel 5.1 och 5.4 FEU på grund av att en rättsakt har antagits som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess syfte.

(1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 av den 4 december 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av vissa exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 319, 2017, s. 30).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 275, 2006, s. 1).

(3) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 av den 22 december 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 352, 2009, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/46

Talan väckt den 28 februari 2018– Associazione – GranoSalus mot kommissionen

(Mål T-125/18)

(2018/C 152/56)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Associazione Nazionale Granosalus – Liberi – Cerealicoltori & Consumatori (Associazione – GranoSalus) (Foggia, Italien) (ombud: advokaten G. Dalfino)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2324 av den 12 december 2017 om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 168 FEUF, 169 FEUF och 191 FEUF i förening med artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, förordning (EG) nr 1107/2009, förordning (EU) 2016/429 och förordning (EU) nr 1305/2013, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2017/2393, samt direktiv 98/83/EG och direktiv (EU) 2015/1787; åsidosättande av försiktighetsprincipen, proportionalitetsprincipen, skälighetsprincipen och principerna om god förvaltning, lagenlighet och öppenhet, vidare har det förekommit maktmissbruk genom förvrängning av omständigheterna, otillräcklig bedömning och motivering; uppenbar avsaknad av logik, felaktiga grunder och felaktig tillämpning av genomförandeförordning (EU) 2017/2324.

Sökande gör till stöd för denna grund gällande följande:

—	Genomförandeförordning (EU) 2017/2324 är oförenlig med de principer och försiktighetsåtgärder som har införts genom förordning (EG) nr 1107/2009 i syfte att skydda folkhälsan, konsumenter, djur och miljö.

—	Åsidosättande av försiktighetsprincipen och av tribunalens och domstolens rättspraxis.

—	Effekterna av glyfosat har inte undersökts, i synnerhet vad avser djur och grundvatten samtidigt som de förfaranden som föreskrivs i förordning (EG) nr 1107/2009 har åsidosatts.

—	Specifikationerna i genomförandeförordning (EU) 2017/2334 är ogiltiga i den mån de fastställs efter medlemsstaternas fria skön utan hänvisning till några som helst referensvärden.

Andra grunden: Genomförandeförordning (EU) 2017/2334 är ogiltig, eftersom den kränker medlemmarnas i Granosalus rätt till hälsa och strider mot den gemensamma jordbrukspolitiken i förordning (EU) nr 1305/2013, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2017/2393.

Sökanden anför till stöd för denna grund följande:

—	Förekomsten av glysofat i dagligvaror påverkar medlemmarnas i Granosalus hälsa, i egenskap av EU-medborgare och konsumenter.

—	Användningen av glysofat påverkar saluföringen av medlemmarnas i Granosalus varor och en korrekt tillämpning av EU:s konkurrensregler.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/47

Talan väckt den 27 februari 2018 – adidas International Trading m.fl. mot kommissionen

(Mål T-130/18)

(2018/C 152/57)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: adidas International Trading BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna E. Vermulst och J. Cornelis) och 27 andra sökande

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 av den 4 december 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkades av vissa exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 319, 2017, s. 30), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.	Första grunden avser att kommissionen saknade rättslig befogenhet att anta genonförandeförordning (EU) nr 2017/2232 (1).

Andra grunden avser att återupptagandet av ett redan avslutat ärende och åläggande av antidumpningstull med retroaktiv verkan:

—	saknar rättsligt stöd, grundas på en uppenbart felaktig tillämpning av artikel 266 FEUF och förordning (EU) 2016/1036 (2) och strider mot artikel 9.4 i förordning (EU) 2016/1036,

—	är oförenligt med principen om skydd för berättigade förväntningar, rättsäkerhetsprincipen och principen om förbud mot retroaktiv verkan, och

—	vilar på en felaktig tillämpning av artikel 266 FEUF och utgör illojal maktanvändning av kommissionen och ett åsidosätter artikel 5.4 EUF.

3.	Tredje grunden avser att påförandet av antidumpningstull med retroaktiv verkan i förhållande till sökandenas leverantörer åsidosätter principen om förbud mot diskriminering, eftersom den hindrar återbetalning till sökandena.

Fjärde grunden avser att kommissionen har överträtt sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av ansökningarna om marknadsekonomisk ställning och individuell behandling av sökandenas leverantörer genom att påföra en antidumpningstull med retroaktiv verkan samt att kommissionen har åsidosatt principen om förbud mot diskriminering.

Femte grunden avser att bedömningen av de bolag som anges i bilagorna III och IV till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 och beslutet att avslå ansökan om återbetalning av antidumpningstull beträffande dessa bolags import baseras på en uppenbart felaktig skönsmässig bedömning, en felaktig tillämpning av artikel 266 FEUF och strider mot principen om god förvaltningssed.

(1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 av den 4 december om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkades av vissa exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 319, 2017, s. 30)

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21)

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/48

Talan väckt den 28 februari 2018 – Deichmann mot kommissionen

(Mål T-131/18)

(2018/C 152/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Deichmann SE (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. De Knop, B. Natens, A. Willems och C. Zimmermann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan ska tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2257 av den 14 december 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av vissa exportproducenter i Folkrepubliken Kina och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT 2017 L 319, s. 30), och

—	förplikta kommissionen att betala kostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 (1) åsidosätter principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 5.1 och 5.2 FEUF och, i vart fall, principen om institutionell jämvikt enligt artikel 13.2 FEUF, eftersom den saknar rättslig grund,

2.	Andra grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, åsidosätter artikel 266 FEUF, eftersom nödvändiga åtgärder inte har vidtagits för att iaktta domen i den förenade målen C-659/13 and C-34/14, C&J Clark International,

Tredje grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, åsidosätter artikel 1.1 och 10.1 i förordning (EU) nr 2016/1036 (2) samt rättssäkerhetsprincipen (retroaktivitetsförbudet), genom att införa en anti-dumpningstull för skodon ”som ägde rum under perioden för tillämpningen av förordning (EU) nr 1472/2006 (3) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 (4)”.

Fjärde grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, åsidosätter artikel 21 i förordning (EU) nr 2016/1036, genom att underlåta att utvärdera gemenskapens intressen, i vart fall, skulle det ha utgjort ett uppenbart fel att dra den slutsatsen att införandet av antidumpingtullen varit i gemenskapens intresse.

5.	Femte grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, åsidosätter artikel 5.1 och 5.4 i FEUF, genom att anta en rättsakt som går utöver vad som är nödvändigt för att nå målet.

(1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2257 av den 14 december 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av vissa exportproducenter i Folkrepubliken Kina och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT 2017 L 319, s. 30).

(2) Förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT 2016 L 176, s. 21).

(3) Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT 2006 L 275, s. 1).

(4) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 av den 22 december 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (EUT 2009 L 352, s. 1).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/49

Talan väckt den 28 februari 2018 – Roland mot kommissionen

(Mål T-132/18)

(2018/C 152/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Roland SE (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. De Knop, A. Willems och C. Zimmermann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning,

—

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Eftersom kommissionen agerat utan någon giltig rättslig grund strider kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 (1) mot principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 5.1 och 5.2 FEU, och, under alla omständigheter, mot principen om institutionell jämvikt enligt artikel 13.2 FEU.

2.	Andra grunden: Eftersom de åtgärder som krävs för att följa den dom som meddelades i de förenade målen C-659/13 och C-34/14, C&J Clark International, inte vidtogs genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, strider den mot artikel 266 FEUF.

Tredje grunden: I och med införandet av antidumpningstullar på import av skodon ”som ägde rum under tillämpningsperioden för rådets förordning (EG) nr 1472/2006 (2) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 (3)” strider kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 mot artiklarna 1.1 och 10.1 i förordning (EU) nr 2016/1036 (4) och mot rättssäkerhetsprincipen (principen om förbud mot retroaktiv tillämpning).

Fjärde grunden: Införandet av en antidumpningstull utan någon ny bedömning av unionens intresse innebär att kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2017/2232 strider mot artikel 21 i förordning (EU) nr 2016/1036, och det skulle under alla omständigheter ha varit klart felaktigt att dra slutsatsen att införandet av antidumpningstullen låg i unionens intresse.

5.	Femte grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med den, och den strider därför mot artikel 5.1 och 5.4 FEU.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/50

Talan väckt den 28 februari 2018 – Deichmann-Shoes UK mot kommissionen

(Mål T-141/18)

(2018/C 152/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Deichmann-Shoes UK Ltd (Leicestershire, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna S. De Knop, B. Natens, A. Willems och C. Zimmermann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning,

—

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

2.	Andra grunden: Eftersom de åtgärder som krävs för att följa den dom som meddelades i de förenade målen C-659/13 och C-34/14, C&J Clark International, inte vidtogs genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, strider den mot artikel 266 FEUF.

5.	Femte grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med den, och den strider därför mot artikel 5.1 och 5.4 FEU.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/52

Talan väckt den 28 februari 2018 – Buffalo – Boots mot kommissionen

(Mål T-142/18)

(2018/C 152/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Buffalo – Boots GmbH (Hochheim am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna S. De Knop, A. Willems och C. Zimmermann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2017/2232 av den 4 december 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av vissa exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 319, 2017, s. 30), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 (1) åsidosätter principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 5.1 och 5.2 FEUF och, i vart fall, principen om institutionell jämvikt enligt artikel 13.2 FEUF, eftersom den saknar rättslig grund.

2.	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 åsidosätter artikel 266 FEUF, eftersom nödvändiga åtgärder inte har vidtagits för att iaktta domen i den förenade målen C-659/13 och C-34/14, C&J Clark International.

Tredje grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 åsidosätter artiklarna 1.1 och 10.1 i förordning (EU) nr 2016/1036 (2) samt rättssäkerhetsprincipen (retroaktivitetsförbudet), genom att införa en anti-dumpningstull på import ”som ägde rum under perioden för tillämpningen av förordning (EU) nr 1472/2006 (3) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 (4) för skodon”.

Fjärde grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232, åsidosätter artikel 21 i förordning (EU) nr 2016/1036 genom att den inför en antidumpningstull utan någon ny bedömning av unionens intresse och i vart fall, klart felaktigt drar slutsatsen att införandet av antidumpningstullen låg i unionens intresse.

5.	Femte grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2232 strider mot artikel 5.1 och 5.4 FEU, eftersom den går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med den.

(1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2257 av den 14 december 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av vissa exportproducenter i Folkrepubliken Kina och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 319, 2017, s. 30).

(2) Förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/53

Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)

(Mål T-152/18)

(2018/C 152/62)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Sona Nutrition Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Solgar Holdings, Inc. (Ronkonkoma, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Solgar Holdings, Inc.

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke i färgerna lila, ljusbrunt, beige, mörkbrunt och gyllenbrunt, SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA – Registreringsansökan nr 13 781 331

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 december 2017 i ärende R 1319/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Solgar Holdings, Inc,, om sistnämnda intervenerar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/54

Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)

(Mål T-153/18)

(2018/C 152/63)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Sona Nutrition Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Solgar Holdings, Inc. (Ronkonkoma, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke i färgerna rött, ljusbrunt, beige, mörkbrunt och gyllenbrunt, SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA – Registreringsansökan nr 13 781 299

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 december 2017 i ärende R 1321/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Solgar Holdings Inc., om företaget intervenerar i processen, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i förordning nr 2017/1001,

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/54

Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)

(Mål T-154/18)

(2018/C 152/64)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Sona Nutrition Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Solgar Holdings, Inc. (Ronkonkoma, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Solgar Holdings, Inc.

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke i färgerna grönt, ljusbrunt, beige, mörkbrunt och gyllenbrunt, SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA – Registreringsansökan nr 13 781 273

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 december 2017 i ärende R 1322/2017-4.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Solgar Holdings, Inc., om sistnämnda intervenerar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001..

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/55

Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)

(Mål T-155/18)

(2018/C 152/65)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Sona Nutrition Ltd (Dublin, Irland) (ombud: A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Solgar Holdings, Inc. (Ronkonkoma, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Solgar Holdings, Inc.

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke i färgerna ljusgrönt, ljusbrunt, beige, mörkbrunt och gyllenbrunt, SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA – Registreringsansökan nr 13 781 315

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 december 2017i ärende R 1323/2017-4.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Solgar Holdings, Inc., om sistnämnda intervenerar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder)

—	Åsidosättande av artikel 94.1 förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i 2017/1001.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/56

Talan väckt den 6 mars 2018 – Scaloni och Figini mot kommissionen

(Mål T-158/18)

(2018/C 152/66)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Mario Scaloni (Ancona, Italien), Ennio Figini (Chiaravalle, Italien) (ombud: advokaten P. Putti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska förklara att Europeiska unionen och/eller Europeiska kommissionen, utifrån den tolkning som kommer att ges direktivet och förordningen i fråga, ska förpliktas att ersätta hela det nominella värdet av aktierna som nämns i ansökan och som framgår av bifogade handlingar, samt förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden hävdar att efter ikraftträdande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (Text av betydelse för EES), (1) följt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010, (2) får den italienska staten inte ingripa till förmån för några av sina banker, däribland Banca Marche.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Skadeståndsskyldighet med anledning av kommissionens rättsstridiga tolkning av direktiv 59/2014/EU och förordning nr 806/2014, samt rättsstridigt uteslutande av Banca Marche från regelverket för statligt stöd och det åsidosättande av likhetsprincipen och/eller icke-diskrimineringsprincipen detta innebar.

—

Sökandena gör därvidlag gällande att kommissionen bedömt att olika medlemsstaters stöd till förmån för banker uppfyllde villkoren i artikel 107.3 b FEUF och därmed var rättsenliga. Republiken Italiens planerade ingripanden borde ha utvärderats enligt den bestämmelsen, den enda som reglerar statligt stöd, och inte enligt direktivet eller förordningen. De två rättsakterna rör inte statligt stöd och kan inte göra det, eftersom de utgör sekundärrätt. Stödet till de italienska bankerna borde också ha godkänts, eftersom de grundade sig på samma skäl som, enligt kommissionen, hade motiverat dem som redan beviljats.

—	För det fall att sekundärrätten anses tillämplig, är den första grunden att kommissionen genom att inte godkänna stödet har åsidosatt likhetsprincipen.

Andra grunden: Åsidosättande av unionens normhierarki från unionslagstiftarens sida.

—	Sökandena gör därvidlag gällande att om tribunalen skulle finna att kommissionens tolkning varit korrekt, ligger felet hos lagstiftningen och ansvaret åvilar då Europeiska unionen som helhet.

Tredje grunden: Åsidosättande av grundläggande principer i den italienska rättsordningen, samt bristande tillämplighet för unionsrätten.

—

Sökandena gör därvidlag gällande att om tribunalen skulle finna att varken direktivet eller förordningen strider mot likhetsprincipen, måste Corte Costituzionale (den italienska författningsdomstolen) pröva förenligheten med likhetsprincipen enligt den italienska rättsordningen. Om så inte är fallet, kunde den lagstiftning som strider mot denna princip inte införlivas med italiensk rätt.

(1) EUT L 173, 2014, s. 190.

(2) EUT L 225, 2014, s. 1.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/57

Överklagande ingett den 2 mars 2018 – Theodorakidi mot EUIPO – Benopoulou (THYREOS VASSILIKI)

(Mål T-160/18)

(2018/C 152/67)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Vassiliki Theodorakidi (Veroia, Grekland) (ombud: advokaten F. Ikonomidou Ikonomou)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Vassiliki Benopoulou (Kifissia, Grekland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke THYREOS VASSILIKI – Registreringsansökan nr 8 206 963

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 december 2017 i ärende R 40/2017-4.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och, följaktigen avslå ansökan om ogiltighetsförklaring

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, samt även kostnaderna som har uppstått i domstolen, överklagandenämnden vid EUIPO och annulleringsenheten.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b förordning nr 2017/1001.

—	Överklagandenämnden vid EUIPO har tillämpat lagen felaktigt genom sitt anförande att motparten är ”välkänd”.

—	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

—	Överklagandenämnden vid EUIPO har gjort fel när den accepterade att det inte skulle vara någon begränsning avseende de varor/tjänster som ogiltigheten ska gälla för.

30.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/58

Överklagande ingett den 7 mars 2018 – Beko mot EUIPO – Acer (ALTUS)

(Mål T-162/18)

(2018/C 152/68)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Beko plc (Watford, Förenade kungariket) (ombud: G. Tritton, barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Acer, Inc. (Taipei City, Taiwan).

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ALTUS – Registreringsansökan nr 6 490 809

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 13 december 2017 i ärende R 1991/2016-5.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till EUIPO för omprövning av begäran om uppskov,

—	vilandeförklara målet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader och bära sina rättegångskostnader.

Grunder

—

EUIPO gjorde fel när den inte beviljade begäran att skjuta upp prövningen av invändningen i avvaktan på utgången av det slovakiska förfarandet. Det hävdas i synnerhet att femte överklagandenämndens resonemang var uppenbart felaktigt och/eller orimligt och att det misslyckades med att återge ”hela bilden”. Nämnden var följaktligen inte i stånd att göra en korrekt avvägning mellan de olika intressen som var aktuella. Nämnden har dessutom, eller alternativt, gjort sig skyldig till maktmissbruk.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 152

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 30 april 2018

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2018/C 152/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2018/C 152/02	Mål C-560/17 P: Överklagande ingett den 22 september 2017 av Mediaexpert sp. z o.o. av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 juli 2017 i mål T-780/16, Mediaexpert mot EUIPO	2
2018/C 152/03	Mål C-8/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Vilniaus apygardos teismas (Litauen) den 3 januari 2018 – TE, UD, YB, ZC mot Luminor Bank AB	2
2018/C 152/04	Mål C-26/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hessischen Finanzgericht (Tyskland) den 16 januari 2018 – Federal Express Corporation, filial Tyskland mot Hauptzollamt Frankfurt am Main	3
2018/C 152/05	Mål C-32/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 18 januari 2018 – Tiroler Gebietskrankenkasse mot Michael Moser	4
2018/C 152/06	Mål C-42/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 24 januari 2018 – Finanzamt Trier mot Cardpoint GmbH, i egenskap av rättslig efterträdare till Moneybox Deutschland GmbH	5
2018/C 152/07	Mål C-48/18 P: Överklagande ingett den 26 januari 2018 av Toontrack Music AB av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 22 november 2017 i mål T-771/16, Toontrack Music AB mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet	5
2018/C 152/08	Mål C-49/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Spanien) den 26 januari 2018 – Carlos Escribano Vindel mot Ministerio de Justicia	6
2018/C 152/09	Mål C-52/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Norderstedt (Tyskland) den 29 januari 2018 – Christian Fülla mot Toolport GmbH	7
2018/C 152/10	Mål C-55/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Nacional (Spanien) den 29 januari 2018 – Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO) mot Deutsche Bank SAE	8
2018/C 152/11	Mål C-56/18 P: Överklagande ingett den 29 januari 2018 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen meddelade den 17 november 2017 i mål T-263/15, Gmina Miasto Gdynia och Port Lotniczy Gdynia Kosakowo mot kommissionen	9
2018/C 152/12	Mål C-57/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 30 januari 2018 – AX mot BW	11
2018/C 152/13	Mål C-68/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 2 februari 2018 – SC Petrotel-Lukoil SA mot Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală de Administrare a Marilor Contribuabili, Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală de Soluţionare a Contestaţiilor	12
2018/C 152/14	Mål C-69/18: Talan väckt den 1 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien	13
2018/C 152/15	Mål C-85/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Judecătoria Oradea (Rumänien) den 8 februari 2018 –CV mot DU	14
2018/C 152/16	Mål C-93/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal in Northern Ireland (Förenade Kungariket) den 9 februari 2018 – Ermira Bajratari mot Secretary of State for the Home Department	14
2018/C 152/17	Mål C-94/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 12 februari 2018 – Nalini Chenchooliah mot Minister for Justice and Equality	15
2018/C 152/18	Mål C-98/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 12 februari 2018 – T. Boer & Zonen BV mot Staatssecretaris van Economische Zaken	15
2018/C 152/19	Mål C-104/18 P: Överklagande ingett den 13 februari 2018 av Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret AŞ av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 30 november 2017 i mål T-687/16, Koton Mağazacilik Tekstil Sanayi ve Ticaret AŞ mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet	16
2018/C 152/20	Mål C-114/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) den 14 februari 2018 – Sandoz Ltd, Hexal AG mot G.D. Seale LLC, Janssen Sciences Ireland	17
2018/C 152/21	Mål C-115/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal correctionnel de Saint-Brieuc – Chambre détachée de Guingamp (Frankrike) den 12 februari 2018 – Procureur de la République mot Tugdual Carluer m.fl.	17
2018/C 152/22	Mål C-125/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Barcelona (Spanien) den 16 februari 2018 – Marc Gómez del Moral Guasch mot Bankia S.A.	18
2018/C 152/23	Mål C-127/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 16 februari 2018 – A-PACK CZ, s r.o. mot Odvolací finanční ředitelství	19
2018/C 152/24	Mål C-164/18: Talan väckt den 28 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	20
2018/C 152/25	Mål C-165/18: Talan väckt den 28 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	20
2018/C 152/26	Mål C-181/18 P: Överklagande ingett den 5 mars 2018 av Republiken Polen av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 december 2018 i mål T-849/16, PGNiG Supply & Trading mot Europeiska kommissionen	21
2018/C 152/27	Mål C-118/18: Talan väckt den 12 mars 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien	22
	Tribunalen
2018/C 152/28	Mål T-542/11 RENV: Tribunalens dom av den 13 mars 2018 – Alouminion tis Ellados mot kommissionen (Statligt stöd — Elektricitet — Beslut i vilket stödet förklarats olagligt och oförenligt med den inre marknaden och i vilket det anges att stödet ska återkrävas — Förmånlig prissättning på el beviljad genom avtal med en tidigare leverantör — Den tidigare leverantörens uppsägning av avtalet — Interimistiskt beslut om beviljande av uppskov med verkningarna av att avtalet sagts upp — Tribunalens ogiltigförklaring av kommissionens beslut — Domstolens upphävande av tribunalens dom — Målet återförvisas till tribunalen — Talans räckvidd efter återförvisning — Kvalificering som nytt stöd i det interimistiska beslutet — Kommissionens befogenhet — Effektivt domstolsskydd — Den förmånliga prissättningen kvalificeras som statligt stöd — Fördel — Berättigade förväntningar — Stödmottagarens rätt till försvar — Skyldighet att återkräva — Motiveringsskyldighet)	24
2018/C 152/29	Mål T-507/15: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Republiken Polen mot kommissionen (EGFJ — Utgifter som undantas från finansiering — Förordning (EG) nr 2200/96, direktiv 2002/55/EG, förordning (EG) nr 1432/2003, (EG) nr 1433/2003, (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 885/2006, (EG) nr 1182/2007, (EG) nr 1234/2007, (EG) nr 1580/2007 och (EU) nr 1306/2013 — Utgifter för Polen — Risk för EGFJ — Kontroller på plats — Kriterier för att erkänna en producentorganisation — Divergerande språkversioner — Finansiell korrigering)	25
2018/C 152/30	Förenade målen T-533/15 och T-264/16: Tribunalens dom av den 14 mars 2018 – Kim m.fl. mot rådet och kommissionen (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Nordkorea i syfte att hindra kärnvapenspridning — Förteckning över personer och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser — Sökandenas namn har tagits upp i förteckningen — Bevis för att det finns fog för upptagandet i förteckningen — Motiveringsskyldighet)	25
2018/C 152/31	Mål T-33/16: Tribunalens dom av den 14 mars 2018 – TestBioTech mot kommissionen (Miljö — Genetiskt modifierade produkter — Förordning (EG) nr 1367/2006 — Förordning (EG) nr 1829/2003 — De genetiskt modifierade sojabönsorterna MON 87769, MON 87705 och 305423 — Avslag på begäran om intern omprövning av besluten om godkännande för utsläppande på marknaden — Begreppet miljörätt — Artikel 10 i förordning nr 1367/2006)	26
2018/C 152/32	Mål T-108/16: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Naviera Armas mot kommissionen (Statligt stöd — Villkor för ett rederis användning av hamnen i Agaete (Puerto de Las Nieves) — Exklusiv användning, som inte regleras i ett koncessionsavtal, av hamninfrastruktur finansierad av allmänna medel — Undantag från skyldighet att betala vissa hamnavgifter — Klagomål från en konkurrent — Beslut att det inte förelegat något statligt stöd fattat efter det preliminära granskningsförfarandet — Betydande svårigheter vid granskningen av de berörda åtgärderna — Förändring av de aktuella omständigheterna under det administrativa förfarandet — Begreppet fördel som ges med hjälp av statliga medel — Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och felaktig rättstillämpning — Beslut av en nationell domstol om att en anbudsinfordran tills vidare inte får avslutas — Krav på en omsorgsfull och opartisk prövning av klagomålet)	27
2018/C 152/33	Mål T-211/16: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Caviro Distillerie m.fl. mot kommissionen (Dumpning — Import av vinsyra med ursprung i Kina som tillverkas av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd — Genomförandebeslut (EU) 2016/176 — Ingen slutgiltig antidumpningstull har införts — Artiklarna 3.2, 3.3, 3.5, 17.1 och 17.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 — Urval — Väsentlig skada föreligger inte — Uppenbart oriktig bedömning — Fastställande av skada — Unionsindustrins lönsamhet)	28
2018/C 152/34	Mål T-390/16: Tribunalens dom av den 20 mars 2018 – Grupo Osborne mot EUIPO– Ostermann (DONTORO dog friendship) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket DONTORO dog friendship — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Samspel mellan produkter och tjänster — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	29
2018/C 152/35	Mål T-424/16: Tribunalens beslut av den 14 mars 2018 – Gifi Diffusion mot EUIPO – Crocs (Skodon) (Gemenskapsformgivning — Ogiltighetsförfarande — Registrerad gemenskapsformgivning för ett skodon — Registrerad tidigare formgivning — Ogiltighetsgrunder — Motiveringsskyldighet — Artikel 62 i förordning (EG) nr 6/2002 — Överklagandenämnden har på eget initiativ tagit upp en ogiltighetsgrund — Överklagandenämndens befogenhet — Artikel 63.1 i förordning nr 6/2002)	29
2018/C 152/36	Mål T-651/16: Tribunalens beslut av den 14 mars 2018 – Crocs mot EUIPO – Gifi Diffusion (Skodon) (Gemenskapsformgivning — Ogiltighetsförfarande — Registrerad gemenskapsformgivning som föreställer en sko — Äldre gemenskapsformgivning — Ogiltighetsgrund — Nyhetsvärde saknas — Offentliggörande före den dag från vilken prioritet räknas — Prövning av sakförhållandena på eget initiativ — Kompletterande bevisning som getts in under förfarandet vid överklagandenämnden — Artiklarna 5, 7 och 63.2 i förordning (EG) nr 6/2002)	30
2018/C 152/37	Mål T-824/16: Tribunalens dom av den 13 mars 2018 – Kiosked mot EUIPO – VRT (K) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Internationell registrering som designerar Europeiska unionen — Figurmärket K — Det äldre Benelux-figurmärket K — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	31
2018/C 152/38	Mål T-1/17: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – La Mafia Franchises mot EUIPO – Italien (La Mafia SE SIENTA A LA MESA) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-figurmärket La Mafia SE SIENTA A LA MESA — Absolut registreringshinder — Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral — Artikel 7.1 f i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 f i förordning (EU) 2017/1001)	31
2018/C 152/39	Mål T-151/17: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Marriott Worldwide mot EUIPO – Graf (Återgivning av en bevingad tjur) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-figurmärke föreställande en bevingad tjur — Äldre EU-figurmärke och äldre nationellt figurmärke som föreställer en griffon — Relativt registreringshinder — Känneteckenslikhet — Artiklarna 53.1 a och 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artiklarna 60.1 a och 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) — Äldre upphovsrätt som skyddas enligt nationell rätt — Artikel 53.2 c i förordning nr 207/2009 (nu artikel 60.2 c i förordning 2017/1001 — Prövning av sakförhållandena på eget initiativ — Artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 95.1 i förordning 2017/1001))	32
2018/C 152/40	Mål T-205/17: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – SSP Europe mot EUIPO (EU-varumärke — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket SECURE DATA SPACE — Absoluta registreringshinder — Beskrivande karaktär — Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning nr (EU) 2017/1001))	33
2018/C 152/41	Mål T-279/17: Tribunalens dom av den 15 mars 2018 – Hermann Bock mot EUIPO (Push and Ready) (EU-varumärke — Ansökan om registrering av EU-figurmärket Push and Ready — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001))	33
2018/C 152/42	Mål T-346/17: Tribunalens dom av den 13 mars 2018 – Hotelbeds Spain mot EUIPO – Guidigo Europe (Guidego what to do next) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Guidego what to do next — Äldre EU-ordmärke GUIDIGO — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001))	34
2018/C 152/43	Mål T-482/13: Tribunalens beslut av den 21 februari 2018 – MedSkin Solutions Dr. Suwelack mot EUIPO – Cryo-Save (CryoSafe) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Återkallande av invändning — Anledning saknas att döma i saken)	34
2018/C 152/44	Mål T-124/17: Tribunalens beslut av den 5 mars 2018 – Estamede mot ECB (Utomobligatoriskt ansvar — Den gemensamma ekonomiska och monetära politiken — ECB — Omstrukturering av den grekiska statsskulden — Inblandning av ett offentligrättsligt grekiskt organ som förvaltar en pensionsfond för ingenjörer och byggnadsentreprenörer — Avsaknad av eget intresse eller överlåtelse av rätten till ersättning — Åsidosättande av formföreskrifter — Uppenbart att talan ska avvisas)	35
2018/C 152/45	Mål T-196/17: Tribunalens beslut av den 9 mars 2018 – Naftogaz of Ukraine mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Inre marknaden för naturgas — Direktiv 2009/73/EG — Kommissionsbeslut om ändring av villkoren för undantag från unionsbestämmelserna om driften av gasledningen Opal avseende bestämmelserna om tredje parts tillträde och reglerna om avgifter — Villkoret direkt berörd ej uppfyllt — Avvisning)	36
2018/C 152/46	Mål T-263/17: Tribunalens beslut av den 27 februari 2018 – SD mot EIGE (Personalmål — Tillfälligt anställda — Anställningsavtal för viss tid — Beslut att inte förlänga — Begäran om förlängning med samma föremål som ett klagomål i den mening som avses i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna — Otillåtet)	36
2018/C 152/47	Mål T-84/18: Talan väckt den 15 februari 2018 – VG mot kommissionen	37
2018/C 152/48	Mål T-85/18: Talan väckt den 15 februari 2018 – Batchelor mot kommissionen	38
2018/C 152/49	Mål T-100/18: Talan väckt den 20 februari 2018 – Wehrheim mot ECB	40
2018/C 152/50	Mål T-101/18: Talan väckt den 21 februari 2018 – Österrike mot kommissionen	40
2018/C 152/51	Mål T-112/18: Överklagande ingett den 23 februari 2018 Pink Lady America mot CPVO – WAAA (Cripps Pink)	42
2018/C 152/52	Mål T-113/18: Överklagande ingett den 22 februari 2018 – Miles-Bramwell Executive Services mot EUIPO (FREE)	43
2018/C 152/53	Mål T-114/18: Överklagande ingett den 22 februari 2018 – Miles-Bramwell Executive Services mot EUIPO (FREE)	43
2018/C 152/54	Mål T-116/18: Talan väckt den 27 februari 2018 – Darmanin mot Easo	44
2018/C 152/55	Mål T-124/18: Talan väckt den 27 februari 2018 – Wendel m.fl. mot kommissionen	45
2018/C 152/56	Mål T-125/18: Talan väckt den 28 februari 2018– Associazione – GranoSalus mot kommissionen	46
2018/C 152/57	Mål T-130/18: Talan väckt den 27 februari 2018 – adidas International Trading m.fl. mot kommissionen	47
2018/C 152/58	Mål T-131/18: Talan väckt den 28 februari 2018 – Deichmann mot kommissionen	48
2018/C 152/59	Mål T-132/18: Talan väckt den 28 februari 2018 – Roland mot kommissionen	49
2018/C 152/60	Mål T-141/18: Talan väckt den 28 februari 2018 – Deichmann-Shoes UK mot kommissionen	50
2018/C 152/61	Mål T-142/18: Talan väckt den 28 februari 2018 – Buffalo – Boots mot kommissionen	52
2018/C 152/62	Mål T-152/18: Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)	53
2018/C 152/63	Mål T-153/18: Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)	54
2018/C 152/64	Mål T-154/18: Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)	54
2018/C 152/65	Mål T-155/18: Överklagande ingett den 5 mars 2018 – Sona Nutrition mot EUIPO – Solgar Holdings (SOLGAR Since 1947 MultiPlus WHOLEFOOD CONCENTRATE MULTIVITAMIN FORMULA)	55
2018/C 152/66	Mål T-158/18: Talan väckt den 6 mars 2018 – Scaloni och Figini mot kommissionen	56
2018/C 152/67	Mål T-160/18: Överklagande ingett den 2 mars 2018 – Theodorakidi mot EUIPO – Benopoulou (THYREOS VASSILIKI)	57
2018/C 152/68	Mål T-162/18: Överklagande ingett den 7 mars 2018 – Beko mot EUIPO – Acer (ALTUS)	58
2018/C 152/69	Mål T-688/13: Tribunalens beslut av den 26 februari 2018 – Deloitte Consulting mot kommissionen	59
2018/C 152/70	Mål T-155/16: Tribunalens beslut av den 6 mars 2018 – CFA Institute mot EUIPO – Bloss m.fl. (CERTIFIED FINANCIAL ENGINEER CFE)	59
2018/C 152/71	Mål T-156/16: Tribunalens beslut av den 6 mars 2018 – CFA Institute mot EUIPO – Ernst et Häcker (CERTIFIED FINANCIAL MODELER CFM)	59
2018/C 152/72	Mål T-641/17: Tribunalens beslut av den 28 februari 2018 – Ferri mot ECB	59