1)

Ska artikel 16 i förordning (EG) nr 659/1999 (1) av den 22 mars 1999, vilken är tidsmässigt tillämplig (ratione temporis) och i vilken det föreskrivs att ”[u]tan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 får kommissionen inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 4.4 i fall av missbruk av stöd. Artiklarna 6, 7, 9, 10, 11.1, 12, 13, 14 och 15 skall gälla i tillämpliga delar”, tolkas så, att ett preliminärt beslut om återkrav måste fattas av Europeiska kommissionen även i fall av missbruk av stöd (utan att det påverkar kommissionens befogenhet att hänskjuta ärendet direkt till Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 23 i förordning nr 659/1999/EG)?

Om den föregående frågan ska besvaras nekande, ska då artikel 16 i förordning nr 659/1999/EG av den 22 mars 1999 förklaras ogiltig på grund av att den strider mot artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare artikel 88.2 i EG-fördraget)?

2)

Ska artikel 9.1 och 9.2 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 (om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999) (2), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 271/2008 (3) av den 30 januari 2008, tolkas så, att den räntesats som föreskrivs däri vid återbetalning av statligt stöd som är oförenligt och olagligt ska tillämpas även i det fall då återkravet avser statligt stöd som godkänts genom villkorligt beslut och som har missbrukats på grund av att det föreskrivna villkoret är uppfyllt?”

1)

Utgör artikel 12.1 a i direktiv 2002/20/EG (1) hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken företag som erhållit auktorisation i den mening som avses i direktivet ska bära den nationella regleringsmyndighetens samtliga administrativa kostnader för fullgörandet av alla dess uppgifter, däribland uppgifterna avseende reglering, övervakning, tvistlösning och sanktionsåtgärder, som den nationella regleringsmyndigheten erhållit genom unionens regelverk avseende elektronisk kommunikation (direktiven 2002/19/EG, (2) 2002/20/EG, 2002/21/EG (3) och 2002/22/EG (4)), eller motsvaras de verksamheter som avses i artikel 12.1 a i direktiv 2002/20/EG av den ”förhandsreglering” som utförs av den nationella regleringsmyndigheten?

2)

Ska artikel 12.2 i direktiv 2002/20/EG tolkas så, att den årliga översikten över den nationella regleringsmyndighetens administrativa kostnader och de uttagna avgifterna a) får offentliggöras efter det årliga avslutandet av bokföringen, i enlighet med den nationella lagstiftningen om offentliga räkenskaper, för det räkenskapsår under vilket de administrativa avgifterna har tagits ut, och b) gör det möjligt för den nationella regleringsmyndigheten att göra ”lämpliga justeringar”, även med avseende på räkenskapsår som inte omedelbart föregår eller följer på nämnda räkenskapsår?

—

upphäva den överklagade domen,

—

och följaktligen bifalla de yrkanden som klagandena framställt i första instans och således ogiltigförklara parlamentets beslut av den 19 mars 2015 att tilldela det offentliga upphandlingskontraktet på byggentreprenaden avseende ”projektet för att bygga ut och modernisera Konrad Adenauer-byggnaden i Luxemburg” för del 73 (kraftenhet), med referensen INLO-D-UPIL-T-14-A04, till konsortiet ENERGIE-KAD (bestående av bolagen MERSCH & SCHMITZ PRODUCTION SARL och ENERGOLUX SA) och därmed inte anta klagandenas anbud, och

—

förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

—

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 4 april 2019 i mål T-61/18 i den del den innebär avslag på klagandens yrkande om ideell skada,

—

förplikta kommissionen att ersätta den ideella skada klaganden lidit genom att till honom betala ett schablonmässigt fastställt skadestånd på 100 000 euro, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

2.

Utgör åklagaren vid Arrondissementsparket Amsterdam (distriktsåklagarmyndigheten i Amsterdam), som genomför artikel 14 i Wet van 29 april 2004 tot implementatie van het kaderbesluit van de Raad van de Europese Unie betreffende het Europees aanhoudingsbevel en de procedures van overlevering tussen de lidstaten van de Europese Unie[lag av den 29 april 2004 om införande av rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen] den verkställande rättsliga myndigheten i den mening som avses i artikel 6.2 i rambeslutet, vilken ska överlämna den eftersökta personen och kan ge sitt samtycke i den mening som avses i artikel 27.3 a och 27.4 i rambeslutet?

—

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 23 maj 2019 i mål T-222/17, i den del den ålade klagandena att betala de böter som de påförts genom det omtvistade beslutet (1), och i den del den förpliktade klagandena att ersätta rättegångskostnaderna,

—

ogiltigförklara det omtvistade beslutet, i den del det påförde klagandena böter till ett belopp om 26 739 000,

—

nedsätta bötesbeloppet till 5 877 732 euro med stöd av samtliga grunder, eller till 17 679 141 med stöd av enbart den första grunden, till 13 305 478 euro med stöd av enbart den andra grunden, till 1 909 955 euro med stöd av enbart den tredje grunden, till 8 228 824 euro med stöd av den första och den andra grunden, till 12 627 958 med stöd av den första och den tredje grunden, eller till 9 503 913 med stöd av den andra och den tredje grunden,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna avseende förfarandet vid tribunalen.

1)

Den överklagade domen är behäftad med felaktig rättstillämpning, dels på grund av att domskälen är inkonsekventa och otydliga angående de rekvisit som ska tillämpas för att partiell immunitet ska beviljas, dels på grund av att tribunalen uppenbart missuppfattade bevisningen och förbisåg bevisbördereglerna vid tillämpningen av dessa rekvisit.

2)

Den överklagande domen är behäftad med felaktig rättstillämpning såtillvida att bestämmelserna om partiell immunitet i punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om förmånlig behandling tolkades och tillämpades felaktigt.

3)

Den överklagade domen är behäftad med felaktig rättstillämpning, såtillvida att tribunalen tillämpade avsnitt III i 2006 års tillkännagivande om förmånlig behandling felaktigt, då den fann att ett företag som är det andra att lämna bevis med betydande mervärde inte kan ersätta det första företag som har lämnat sådana bevis men som inte uppfyller villkoren för att beviljas nedsättning av bötesbeloppet.

—

upphäva den dom som meddelades av tribunalen den 22 maj 2019 i mål T-604/15,

—

ogiltigförklara det omtvistade beslutet (1) och fastställa att klaganden är ett bolag inom SMF-kategorin (mikroföretag eller litet eller medelstort företag), och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit vid tribunalen.

1)

Tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den i den överklagade domen fann att (i) punkterna 1.2.6 och 1.2.7 i bilagan till kommissionens beslut 2012/838/EU (2) av den 18 december 2012 om antagande av regler för konsekvent kontroll av deltagarna i indirekta åtgärder med avseende på deras existens, rättsliga status samt operationella och ekonomiska kapacitet, när det gäller indirekta åtgärder som får stöd i form av ett bidrag inom Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration och Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet och (ii) artikel 22 i rådets förordning nr 58/2003 (3) av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram, avser två olika rättsmedel.

2)

Tribunalen har i den överklagade domen gjort sig skyldig till felaktig tillämpning och åsidosättande av SMF-rekommendationen (4). Tribunalen har vidare åsidosatt två grundläggande rättsprinciper, det vill säga principen om rättssäkerhet och principen om skydd för berättigade förväntningar (och har därför gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning), genom att finna att det är lagenligt att inte bevilja klaganden ställning som litet eller medelstort företag på grundval av ”syftet och andemeningen” i SMF-rekommendationen trots att klaganden formellt uppfyller kriterierna i nämnda rekommendation (vilket inte motsägs i den överklagade domen).

3)

Tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning i den överklagade domen. Den överklagade domen är materiellt ogiltig, i den mån det däri fastställs att klaganden ”inte var utsatt för de nackdelar som vanligtvis kännetecknar SMF-kategorin” (och att klaganden därför inte kunde anses utgöra ett litet eller medelstort företag på grundval av ”syftet och andemeningen” i SMF-rekommendationen).

—

ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 11 december 2015 om avslag på ansökan om tilläggsersättning för praktikanter med funktionsnedsättning, enligt artikel 24 nionde stycket i de interna bestämmelserna om praktiktjänstgöring och studiebesök vid Europaparlamentets generalsekretariat,

—

fastställa att sökanden, som har en 70-procentig funktionsnedsättning, har rätt till den tilläggsersättning som föreskrivs i artikel 29 nionde stycket i de interna bestämmelserna om praktiktjänstgöring,

—

förplikta Europaparlamentet att till sökanden betala den tilläggsersättning som föreskrivs i tillämpliga bestämmelser, jämte ränta och monetär uppräkning av beloppet från dagen för den administrativa begäran fram till dess att betalning sker, samt ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Rätten till tilläggsersättning för personer med funktionsnedsättning, enligt artikel 24 nionde stycket i de interna bestämmelserna om praktiktjänstgöring och studiebesök vid Europaparlamentets sekretariat, omfattas inte av parlamentets utrymme för skönsmässig bedömning.

2.

Graden av funktionsnedsättning bekräftas eller fastställs av Europaparlamentets förtroendeläkare beroende på om denna uppgift baserar sig på ett nationellt intyg eller ett detaljerat yttrande från praktikantens läkare, med beaktande av de ”europeiska riktvärden som används i medicinska syften för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga”.

3.

Europaparlamentets utrymme för skönsmässig bedömning, för det fall den har något sådant i förevarande fall, har överskridits utan motivering. Det påpekas härvidlag att reglerna skiljer mellan det fall då funktionsnedsättningen — såsom i förevarande fall — grundar sig på ett intyg från en nationell myndighet, i vilket fall funktionsnedsättningen bekräftas av Europaparlamentets förtroendeläkare och det fall då funktionsnedsättningen fastställs i ett intyg från praktikantens läkare. Det är endast i detta sistnämnda fall som graden av funktionsnedsättning fastställs av Europaparlamentets läkare.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandens etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökanden) och att sökanden hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: Det ”fullständiga” undantaget enligt section 371IB i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökanden) och att sökanden hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Undantaget avseende ”matched interest” enligt section 371IE i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

6.

Sjätte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

8.

Åttonde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

10.

Tionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: Det ”fullständiga” undantaget enligt section 371IB i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

6.

Sjätte grunden: Undantaget avseende ”matched interest” enligt section 371IE i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

8.

Åttonde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

10.

Tionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökanden) och att sökanden hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: Det ”fullständiga” undantaget enligt section 371IB i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

6.

Sjätte grunden: Undantaget avseende ”matched interest” (motsvarande ränta) enligt section 371IE i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

7.

Sjunde grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

9.

Nionde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

10.

Tionde grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

11.

Elfte grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: Det ”fullständiga” undantaget enligt section 371IB i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

6.

Sjätte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

8.

Åttonde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

10.

Tionde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF genom att i skäl 176 i det angripna beslutet finna att det finns en grupp av förmånstagare (däribland sökandena) och att sökandena hade mottagit stöd som skulle återkrävas enligt artikel 2.1 i det angripna beslutet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket har genomfört rörande ett undantag för finansiering av företagsgrupper, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning, uppenbar oriktig bedömning och bristande motivering i fråga om identifieringen, i det angripna beslutet, av referenssystemet.

2.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning, uppenbart oriktig bedömning och bristande motivering genom att, i det angripna beslutet, felaktigt karakterisera undantaget för finansiering av företagsgrupper som en avvikelse från referenssystemets normala funktion.

3.

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning i den del det i det angripna beslutet fastställs att undantaget för finansiering av företagsgrupper innebär att näringsidkare diskrimineras.

4.

Fjärde grunden: Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning till den del det i det angripna beslutet fastställs att undantaget för finansiering av företagsgrupper inte är motiverat med hänsyn till referenssystemets art eller allmänna systematik.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen tillämpade felaktigt artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering när den valde referensramen för analysen av skatteordningen. Kommissionen borde som referensram ha beaktat Förenade kungarikets ordning för företagsbeskattning och inte endast ordningen för de kontrollerade utländska bolagen (controlled foreign companies, CFC) i sig.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller värdering i och med att den använde en felaktig metod vid analysen av CFC-ordningen. I skälen 124–126 i det angripna beslutet behandlade kommissionen felaktigt bestämmelserna i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) som ett slags undantag från den allmänna skattskyldighet som föreskrivs i kapitel 5 i samma del.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i samband med att den tillämpade artikel 107.1 FEUF när den i skälen 127–151 i det angripna beslutet fann att selektivitetskriteriet var uppfyllt i och med att företag som rättsligt och faktiskt sett befann sig i jämförbara situationer behandlades olika.

4.

Fjärde grunden: De 75 procent som undantas enligt section 371ID i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 motiveras av skattesystemets art och struktur.

5.

Femte grunden: Att beskatta CFC-bolag som uppfyller villkoren för undantag i kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 som en grupp strider mot sökandenas etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning eller värdering i samband med undantaget på 75 procent och frågan om en fast sats.

7.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut strider mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering och den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att analogt tillämpa eller otillbörligt förlita sig på rådets direktiv (EU) 2016/1164, (1) vilket inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis).

—

fastställa att det inte lämnats något olagligt statligt stöd och i) ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), i den del det i artikeln fastställts att det förekommit ett olagligt statligt stöd, och ii) undanröja kravet att Förenade kungariket från sökanden ska återkräva det påstått olagliga stöd som mottagits i detta sammanhang (artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet),

—

i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet i den del det krävs att Förenade kungariket ska återkräva det påstådda statsstödet från sökandena, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet innehåller en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta omständigheterna och lagstiftningen.

2.

Andra grunden: Kommissionen fann felaktigt att CFC-bestämmelserna utgjorde en stödåtgärd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och att bestämmelserna medförde en selektiv fördel för vissa aktörer.

3.

Tredje grunden: Även om det antas att de ifrågasatta CFC-åtgärderna utgjorde stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, konstaterade kommissionen felaktigt i det angripna beslutet att det inte fanns något som kunde motivera att de ifrågasatta åtgärderna var förenliga med EU:s bestämmelser om statligt stöd. Vidare är det angripna beslutet ologiskt och inkonsekvent, då kommissionen med rätta har godtagit att kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) är motiverat i fall då den enda anledningen att tillämpa en CFC-skatt är ”UK connected capital”-kriteriet, eftersom detta kriterium kan vara orimligt svårt att använda i praktiken, men samtidigt och utan att ange någon rimlig motivering angett att nämnda kapitel 9 aldrig är motiverat i fall då kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner (significant people functions) ger upphov till en CFC-skatt. Kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner är nämligen orimligt svårt att tillämpa i praktiken, vilket innebär att kommissionen borde ha funnit att det var motiverat att tillämpa nämnda kapitel 9 även i samband med detta kriterium och kommissionen skulle därför ha dragit slutsatsen att det inte förekom något statligt stöd.

4.

Fjärde grunden: För det fall det angripna beslutet fastställs, medför en verkställighet av beslutet i form av att det påstådda statliga stödet återkrävs från sökandena ett åsidosättande av grundläggande unionsrättsliga principer, däribland etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, med beaktande av att de relevanta CFC-bolagen i sökandenas fall ligger i andra medlemsstater.

5.

Femte grunden: Beslutet om återkrav som ingår i det angripna beslutet saknar grund och strider mot grundläggande unionsrättsliga principer.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen underlät att ange tillfredsställande skäl för avgörande omständigheter i det angripna beslutet, såsom slutsatsen att CFC-skatten i kapitel 5 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 kunde tillämpas genom att använda kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner utan svårigheter eller orimlig olägenhet.

7.

Sjunde grunden: Det angripna beslutet strider även mot principen om god förvaltningssed, som kräver att kommissionen administrativa förfaranden präglas av insyn och förutsebarhet och att kommissionen fattar beslut inom rimlig tid. Det är inte rimligt att kommissionen dröjde fyra år med att fatta beslutet att inleda en utredning i förevarande fall och att kommissionen antog sitt beslut mer än sex år efter det att den ifrågasatta åtgärden trädde i kraft.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering (Group Financing Exemption, GFE) i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (Controlled Foreign Company, CFC), i den del det rör sökandena,

—

för det fall beslutet inte ogiltigförklaras i dess helhet, förordna att de förluster, lättnader och undantag som en sökande kunde ha använt sig av vid den tidpunkt då denne gjorde gällande undantaget för koncernintern finansiering (GFE) eller som sökanden skulle ha kunnat använda sig av om denne inte gjort gällande undantaget för koncernintern finansiering ska beaktas när det belopp som ska återbetalas fastställs, även om tiden för att göra gällande dessa förluster, lättnader och undantag nu har löpt ut enligt Förenade kungarikets lagstiftning, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen har inte kunnat styrka att undantaget från skatt för koncernintern finansiering utgör en fördel. Sökandena gör gällande att svaranden inte har kunnat visa att det förekommit en fördel i vart och ett av de fall där undantaget har gjorts gällande. Varje sökande hävdar dessutom att denne valde att åberopa undantaget för koncernintern finansiering utan att överväga om bolagets skattskyldighet hade kunnat bli lägre om det gjort en analys enligt kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner (significant people functions test, SPF test) i section 371EB i kapitel 5 i del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning).

2.

Andra grunden: Det förekom ingen statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. Sökandena gör gällande att svaranden inte kunnat styrka att åberopandet av undantaget för koncernintern finansiering säkert medförde en minskning av skyldigheten att betala bolagsskatt i Förenade kungariket.

3.

Tredje grunden: Undantaget från skatt för koncernintern finansiering gynnar inte vissa företag eller tillverkningen av vissa varor. Sökandena hävdar att svaranden felaktigt i) definierat referenssystemet alltför snävt som bestämmelserna i del 9A i ovannämnda lagstiftning i stället för det bredare Förenade kungarikets bolagsskattesystem, ii) inte förstått att kapitel 9 i nämnda del 9A inte är ett undantag från kapitel 5 i denna del, och iii) inte medgett att, även om nämnda kapitel 9 skulle vara ett undantag från nämnda kapitel 5, det är motiverat med hänsyn till naturen av eller det allmänna syftet med del 9A i denna lagstiftning.

4.

Fjärde grunden: Undantaget från skatt för koncernintern finansiering påverkar inte handeln mellan medlemsstaterna. Sökandena gör gällande att svaranden felaktigt drog slutsatsen att undantaget för koncernintern finansiering kan påverka de val som görs av multinationella koncerner vad gäller lokaliseringen av deras koncernfinansieringsfunktioner och deras säte inom unionen.

5.

Femte grunden: Undantaget från skatt för koncernintern finansiering varken snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Sökandena gör gällande att svaranden inte visat att åberopandet av undantaget för koncernintern finansiering säkert medfört en minskning av skyldigheten att betala bolagsskatt i Förenade kungariket.

6.

Sjätte grunden: Att återkräva det påstådda stödet skulle strida mot allmänna unionsrättsliga principer. Sökandena gör gällande att kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner inte är rättsligt säkert, att Förenade kungariket hade ett utrymme för skönsmässig bedömning att ta ställning till denna osäkerhet och att svaranden åsidosatte sin skyldighet att göra en fullständig analys av alla relevanta faktorer. Genom att förordna att stöd ska återkrävas har svaranden åsidosatt artikel 16.1 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (1) som förbjuder återkrav av stöd om detta skulle stå i strid med en allmän princip i unionsrätten.

7.

Sjunde grunden: Den selektiva fördelen skulle undanröjas och återkrav skulle inte vara nödvändigt om Förenade kungariket retroaktivt skulle utvidga undantaget från skatt för koncernintern finansiering till att gälla även lån till företag högre upp i kedjan och lån till tredjeman. Sökandena gör gällande att svaranden underlåtit att beakta att en sådan åtgärd skulle undanröja varje selektiv fördel (om det antas finnas någon) och i ett sådant fall skulle det inte finnas något olagligt statligt stöd som kunde återkrävas enligt unionsrätten.

8.

Åttonde grunden: Sökandena gör gällande att de förluster, lättnader och undantag som en sökande kunde ha använt sig av vid den tidpunkt då denne gjorde gällande undantaget för koncernintern finansiering eller som sökanden skulle ha kunnat använda sig av om denne inte gjort gällande undantaget för koncernintern finansiering ska beaktas när det belopp som ska återbetalas fastställs, även om tiden för att göra gällande dessa förluster, lättnader och undantag nu har löpt ut enligt Förenade kungarikets lagstiftning. Sökandena hävdar att det är den korrekta tolkningen av skäl 203 i det angripna beslutet men, om så inte anses vara fallet, är det angripna beslutet felaktigt, eftersom en underlåtelse att beakta sådana förluster, lättnader och undantag skulle leda till att stödbeloppet fastställdes till ett för högt belopp, vilket skulle medföra en snedvridning på den inre marknaden.

—

helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), och

—

under alla omständigheter, förplikta kommissionen att ersätta sökandenas kostnader i samband med dessa förfaranden.

1.

Första grunden: Kommissionen har inte motiverat beslutet tillräckligt och gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att bestämmelserna om kontrollerade utländska bolagen (Controlled Foreign Companies, CFC) var relevant referenssystem.

2.

Andra grunden: Kommissionen bedömde de faktiska omständigheterna och lagstiftningen felaktigt och underlät att lämna en tillräcklig motivering när den fann att undantaget från skatt för koncernintern finansiering utgör ett undantag.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning och underlät att lämna en tillräcklig motivering när den fann att undantaget från skatt för koncernintern finansiering, i den mån det avser nyckelpersonfunktioner i Förenade kungariket, inte är motiverat och därför selektivt.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och bedömde de faktiska omständigheterna felaktigt och underlät att motivera sin slutsats att undantaget från skatt för koncernintern finansiering utgör en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att några av de personer som hade rätt till undantaget från skatt för koncernintern finansiering fick en fördel i förhållande till den situation som gällde utan detta undantag.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen lämnade inte någon tillräcklig motivering och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den drog slutsatsen att CFC-skatten som tas ut av företag som faktiskt är etablerade inom unionen är förenlig med den unionsrättsliga principen om fri etableringsrätt.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption) i dess helhet,

—

alternativt, ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det avser eller kan avse kontrollerade utländska bolag (Controlled Foreign Company, CFC) som är etablerade och utövar en verklig ekonomisk verksamhet i en annan medlemsstat,

—

alternativt, ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det inte innehåller tillräckliga uppgifter för att mottagaren ska kunna beräkna det exakta stödbelopp som ska återkrävas utan alltför stora svårigheter,

—

alternativt, ogiltigförklara det angripna beslutet i den omfattning tribunalen anser är lämligt, och

—

under alla omständigheter, förplikta kommissionen att ersätta sökandenas kostnader i samband med dessa förfaranden.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och lämnade en otillräcklig motivering när den fann att undantaget från skatt för koncernintern finansiering utgör en fördel eftersom verkan av domen i målet Cadbury Schweppes, (1) när det gäller CFC-bolag som verkligen är etablerade i en annan medlemsstat, är att deras moderbolag inte är skyldiga att betala någon CFC-skatt (inte ens en nedsatt skatt som tas ut till följd av det delvisa undantaget från skatt för koncernintern finansiering).

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning, gjorde en uppenbart oriktig bedömning och underlät att lämna tillräcklig motivering när den fann att undantaget från skatt för koncernintern finansiering inte var motiverat med hänsyn till att säkerställa den fria etableringsrätten.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att undantaget från skatt för koncernintern finansiering inte var ett undantag som var motiverat med hänsyn till behovet att undvika en komplex och oproportionerligt betungande fördelning av vinsten till nyckelpersonfunktioner grundad på OECD:s synsätt på fördelning av vinst till fasta driftsställen.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att lämna tillräckliga uppgifter om gränserna för återkravet.

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), i den del det rör sökanden,

—

för det fall beslutet inte ogiltigförklaras i dess helhet, a) ogiltigförklara det i den del det avser undantaget avseende ”matched interest” enligt kapitel 9 i del 9A i Taxation (international and other provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) och b) förordna att de förluster, lättnader och undantag som en sökande kunde ha använt sig av vid den tidpunkt då denne gjorde gällande undantaget för koncernintern finansiering eller som sökanden skulle ha kunnat använda sig av om denne inte gjort gällande undantaget för koncernintern finansiering ska beaktas när det belopp som ska återbetalas fastställs, även om tiden för att göra gällande dessa förluster, lättnader och undantag nu har löpt ut enligt Förenade kungarikets lagstiftning,

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Svaranden har inte kunnat styrka att undantaget från skatt för koncernintern finansiering utgör en fördel i vart och ett av de fall där undantaget har gjorts gällande. Sökanden anför vidare att det valde att åberopa undantaget från skatt för koncernintern finansiering, och tänkte sig först ett undantag på 75 procent, utan att överväga om bolagets skattskyldighet hade kunnat bli lägre om det gjort en analys enligt kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner (significant people functions test) i section 371EB i kapitel 5 i del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning).

2.

Andra grunden: Det förekom ingen statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. Sökandena gör gällande att svaranden inte kunnat styrka att åberopandet av undantaget för koncernintern finansiering säkert medförde en minskning av skyldigheten att betala bolagsskatt i Förenade kungariket.

3.

Tredje grunden: Undantaget från skatt för koncernintern finansiering gynnar inte vissa företag eller tillverkningen av vissa varor. Sökandena hävdar att svaranden felaktigt i) definierat referenssystemet alltför snävt som bestämmelserna i ovan nämnda del 9A i stället för det bredare Förenade kungarikets bolagsskattesystem, ii) inte förstått att kapitel 9 i nämnda del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 inte är ett undantag från kapitel 5 i denna del, och iii) inte medgett att, även om nämnda kapitel 9 skulle vara ett undantag från nämnda kapitel 5, det är motiverat med hänsyn till naturen av eller det allmänna syftet med del 9A i denna lagstiftning.

4.

Fjärde grunden: Undantaget från skatt för koncernintern finansiering påverkar inte handeln mellan medlemsstaterna. Sökandena gör gällande att svaranden felaktigt drog slutsatsen att undantaget för koncernintern finansiering kan påverka de val som görs av multinationella koncerner vad gäller lokaliseringen av deras koncernfinansieringsfunktioner och deras säte inom unionen, särskilt med hänsyn till bristen på lika villkor och avsaknaden av CFC-bestämmelser i 15 andra medlemsstater före år 2016.

5.

Femte grunden: Undantaget från skatt för koncernintern finansiering varken snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Sökandena gör gällande att svaranden inte visat att åberopandet av undantaget för koncernintern finansiering säkert medfört en minskning av skyldigheten att betala bolagsskatt i Förenade kungariket och att undantaget för koncernintern finansiering inte snedvrider konkurrensen med hänvisning till de argument som lagts fram i samband med den fjärde grunden ovan.

6.

Sjätte grunden: Att återkräva det påstådda stödet skulle strida mot allmänna unionsrättsliga principer. Sökandena gör gällande att kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner inte är rättsligt säkert, att Förenade kungariket hade ett utrymme för skönsmässig bedömning att ta ställning till denna osäkerhet och att svaranden åsidosatte sin skyldighet att göra en fullständig analys av alla relevanta faktorer. Genom att förordna att stöd ska återkrävas har svaranden åsidosatt artikel 16.1 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (1) som förbjuder återkrav av stöd om detta skulle stå i strid med en allmän princip i unionsrätten.

7.

Sjunde grunden: Den selektiva fördelen skulle undanröjas och återkrav skulle inte vara nödvändigt om Förenade kungariket retroaktivt skulle utvidga undantaget från skatt för koncernintern finansiering till att gälla även lån till företag högre upp i kedjan och lån till tredjeman. Sökandena gör gällande att svaranden underlåtit att beakta att en sådan åtgärd skulle undanröja varje selektiv fördel (om det antas finnas någon) och i ett sådant fall skulle det inte finnas något olagligt statligt stöd som kunde återkrävas enligt unionsrätten.

8.

Åttonde grunden: Sökandena gör gällande att de förluster, lättnader och undantag som en sökande kunde ha använt sig av vid den tidpunkt då denne gjorde gällande undantaget för koncernintern finansiering eller som sökanden skulle ha kunnat använda sig av om denne inte gjort gällande undantaget för koncernintern finansiering ska beaktas när det belopp som ska återbetalas fastställs, även om tiden för att göra gällande dessa förluster, lättnader och undantag nu har löpt ut enligt Förenade kungarikets lagstiftning. Sökandena hävdar att det är den korrekta tolkningen av skäl 203 i det angripna beslutet men, om så inte anses vara fallet, är det angripna beslutet felaktigt, eftersom en underlåtelse att beakta sådana förluster, lättnader och undantag skulle leda till att stödbeloppet fastställdes till ett för högt belopp, vilket skulle medföra en snedvridning på den inre marknaden.

9.

Nionde grunden: Svaranden har inte lämnat stöd för sina skäl i samband med undantaget avseende ”matched interest” och underlät att göra en fullständig analys av alla relevanta faktorer. Sökanden anför att svaranden inte gjorde någon skillnad mellan tre separata undantag enligt nämnda kapitel 9, vilka kan användas oberoende av varandra, och inte förstod att undantaget avseende ”matched interest” inte är ett uttryck för kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner och att förekomsten av undantaget avseende ”matched interest” (som är oupplösligt kopplat till bestämmelser som begränsar avdraget av utgifter för ränta) i nämnda kapitel 9 visar att svaranden felaktigt definierade referenssystemet snävt i form av bestämmelserna i del 9A i lagstiftningen istället för det bredare Förenade kungarikets bolagsskattesystem.

—

ogiltigförklara det angripna beslutet, eller

—

i andra hand,

—

under alla omständigheter, förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 12.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 (1)

2.

Andra grunden (alternativ grund): Invändning om rättsstridighet, med stöd av artikel 277 FEUF, med yrkande att tribunalen ska förklara att artiklarna 12 och 14 i den delegerade förordningen 2015/663 inte är tillämpliga, eftersom de strider mot artikel 103.2 och 103.7 i direktiv 2014/59/EU (2)

—

ogiltigförklara ECB:s direktions beslut, prot. L/LDG/19/182 av den 29 maj 2019, enligt vilket det vägras tillgång till ECB:s beslut om att sätta Banca Carige S.p.A., med säte i Genua — Italien, under tvångsförvaltning och den därtill hörande akten samt förelägga svaranden att förete och ge in ovannämnda beslut till tribunalen jämte samtliga förberedande, föregående, efterföljande och relaterade rättsakter,

—

förplikta ECB att ersätta ombudsarvodena och rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 4 i ECB:s beslut 2004/3 och den felaktiga tillämpningen av undantaget för sekretess av uppgifter, som skyddas som sådan av unionsrätten.

2.

Andra grunden: Bristande motivering av den konfidentiella karaktären av den begärda handlingen.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 och 8.1 av ECB:s beslut 2004/03 och bristande motivering.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten till effektivt domstolsskydd (artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) artiklarna 7.3 och 8.2 i ECB:s beslut 2004/3.

—

tribunalen ska förklara att det angripna beslutet är rättsstridigt och därefter ogiltigförklara detta beslut,

—

tribunalen ska förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna,

—

tribunalen ska, såsom processledningsåtgärd, förordna att det angripna beslutet samt därefter följande beslut om förlängning av åtgärden (i respektive fullständiga versioner) ska ges in till tribunalen.

1.

Första grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, artiklarna 28 och 29 i direktiv 2014/59/EU (2) samt artikel 69q och följande artiklar i TUB.

2.

Andra grunden: Bristande motivering i förhållande till proportionalitetskravet och kravet på att ingripandena ska ske gradvis i enlighet med vad som gäller enligt det övergripande systemet angående tidiga ingripanden.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 2 sista meningen i direktiv 2014/59/EU och principen om god förvaltning.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 70 i TUB angående maktmissbruk och otillräcklig motivering.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av reglerna om aktieägarnas rättigheter som återfinns i direktiv (EU) 1132/2017 (3) och i den italienska civillagen, samt de grundläggande principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Europiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och den italienska konstitutionen, i fråga om egendomsskydd, skydd för sparande och privat företagande, utöver (skyddet för) medborgarnas självbestämmande i personliga val.

—

på grundval av artiklarna 256 och 263 FEUF, ogiltigförklara beslut ECB-SSM-2019-FRCAG-39 som antogs av ECB den 3 maj 2019, i den mån ECB däri vägrat att avstå från att ta upp 34 procent av sökandens exponeringar mot CDC vid beräkningen av bruttosoliditetsgraden, och

—

förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF och den rättskraft som följer av tribunalens avgörande. Sökanden gör gällande att Europeiska centralbanken har åsidosatt artikel 266 FEUF och principen om rättskraft genom att grunda sitt beslut på skäl som redan har prövats och avgjorts av tribunalen i domen av den 13 juli 2018 Crédit agricole/BCE (T-758/16, EU:T:2018:472), samt genom att betona den teoretiska risken för att den franska staten skulle bli insolvent och risken för en nödförsäljning av tillgångar utan att visa sannolikheten för dessa påståenden.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 429.14 och artikel 400.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1) och maktmissbruk av ECB. Sökanden gör gällande att ECB, genom att grunda sitt beslut på att det finns en risk för koncentration avseende Caisse des dépôts et consignations (nedan kallad CDC) för att vägra undanta Crédit Lyonnais (nedan kallad LCL) alla exponeringar mot CDC vid beräkningen av LCL:s bruttosoliditetsgrad, ålägger LCL ett tillsynskrav avseende koncentrationen av statsskuldsexponeringar som inte är tillåtet enligt artikel 400.1 a i förordning (EU) nr 575/2013 och använder den befogenhet som artikel 429.14 i samma förordning ger ECB i ett annat syfte än det som anges i nämnda artikel.

3.

Tredje grunden: ECB gjorde en uppenbart oriktig bedömning, då den genomgående inte beaktade den särskilda karaktären av reglerat sparande, vilket medfört att ECB har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att noggrant och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet och att dra de slutsatser som följer därav. Sökanden anser att ECB därigenom även har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning av tillsynsriskerna avseende reglerat sparande.

—

ogiltigförklara det beslut som PMO.4 fattade den 21 september 2018 att anse överföringen av sökandens anställning hos Efsa och Easa som ett nytt anställningsavtal och att inte tillämpa de övergångsbestämmelser som föreskrivs i artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna på sökanden, samt

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen genom att kommissionen gjort en felaktig tolkning av begreppet träda i tjänst.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 10 och 12 i de allmänna genomförandebestämmelserna, eftersom dessa bestämmelser antagits för att främja rörlighet mellan olika byråer, varvid man stadfäst möjligheten att göra en EU-karriär inom byråerna.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och förbudet mot retroaktiv tillämpning. Sökanden gör härvid gällande att hennes beslut att år 2017 bibehålla sin tjänst vid Easa grundades på Easas personalavdelnings bekräftelse att detta samtidigt skulle innebära att villkoren för hennes intjänande av pensionsrättigheter från Efsa skulle bestå.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om kontinuitet i tillfälligt anställdas karriär och anställning. Sökanden hävdar att kommissionen inte kan låta bli att tillämpa artiklarna 10 och 12 i de allmänna genomförandebestämmelserna, eftersom kommissionen instiftat en princip om gemensam och fortgående analys av en tillfälligt anställds anställning vid byråerna.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Sökanden hävdar härvid att det inte föreligger några hänsyn som motiverar olika behandling mellan en tjänsteman och en anställd vad gäller pensionsrättigheter inom unionen.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 95.2 i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001. Åsidosättande av regel 40.5 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95. Åsidosättande av regel 22.3 och 22.4 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet i dess helhet, och

—

förplikta motparten att ersätta klagandens kostnader avseende, och orsakade av, förevarande överklagande liksom dem som klaganden haft för förfarandet vid överklagandenämnden, eller, för det fall att den övriga parten i det överklagade beslutet skulle intervenera i målet, att klaganden och intervenienten ska förpliktas att solidariskt ersätta klagandens kostnader avseende, och orsakade av, förevarande överklagande liksom dem som klaganden haft för förfarandet vid överklagandenämnden.

—

ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/692 av den 17 april 2019 om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas i den mån artikel 49a.3 första meningen i direktiv 2009/73 infördes genom artikel 1.9 i det förstnämnda direktivet, med lydelsen ”[b]eslut enligt punkterna 1 och 2 ska antas senast den 24 maj 2020”,

—

förplikta Europaparlamentet och rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Fristen för att erhålla eventuella beslut om undantag enligt den nyinförda artikel 49a i direktiv 2009/73 är överdrivet kort och utgör därför ett åsidosättande av den allmänna proportionalitetsprincipen enligt artikel 5.4 FEUF.

2.

Andra grunden: Ändringsdirektivet måste delvis ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av artikel 296 FEUF, eftersom det innehåller en bristande motivering vad gäller att den överdrivet korta tidsfristen införts i den ifrågasatta bestämmelsen.

3.

Tredje grunden: Genom den ifrågasatta bestämmelsen åsidosätts principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom möjligheten till undantag enligt den nyinförda artikel 49a i direktiv 2009/73 oriktigt begränsas. Möjligheten till sådana undantag är ett lagenligt krav för att skydda de berättigade förväntningarna hos dem som driver offshore-baserade pipelines i tredje land, vilka hade färdigställts och var i drift när ändringsdirektivet trädde i kraft.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del det innebar avslag på följande varor och tjänster:

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Allmänt använt inom Europeiska unionen.

—

bifalla överklagandet i dess helhet,

—

upphäva det överklagade beslutet i dess helhet,

—

ändra det överklagade beslutet av de skäl som anges i detta överklagande och bevilja registrering av EU-varumärket nr 11 943 588 (sflooring),

—

förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive kostnaderna vid EUIPO, och

—

förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta klagandens kostnader vid överklagandenämnden.

—

Otillräckliga bevis för verkligt bruk av det äldre varumärket T-FLOORING.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001.

—

ta upp talan till sakprövning och bifalla den,

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, eftersom begäran om ogiltigförklaring vid överklagandenämnden var behäftad med felaktigheter.

—

Åsidosättande av artikel 60.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 8.4 i samma förordning.