1)

Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009,

ska tolkas så,

att en verkställande rättslig myndighet inte har möjlighet att vägra verkställighet av en europeisk arresteringsorder med stöd av ett skäl för att vägra verkställighet som inte följer av rambeslut 2002/584, i dess ändrade lydelse, utan endast följer av den verkställande medlemsstatens lagstiftning. Den nämnda rättsliga myndigheten får däremot tillämpa en nationell bestämmelse i vilken det föreskrivs att verkställighet av en europeisk arresteringsorder ska vägras om en sådan verkställighet skulle leda till en kränkning av en grundläggande rättighet som stadgas i unionsrätten, under förutsättning att bestämmelsens tillämpningsområde inte går utöver tillämpningsområdet för artikel 1.3 i rambeslut 2002/584, i dess ändrade lydelse, såsom denna har tolkats av Europeiska unionens domstol.

2)

Artiklarna 1.1, 1.2 och 6.1 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299,

ska tolkas så,

att den verkställande rättsliga myndigheten inte får kontrollera huruvida en europeisk arresteringsorder har utfärdats av en rättslig myndighet som var behörig att göra detta och vägra att verkställa den europeiska arresteringsordern när den anser att så inte är fallet.

3)

Artikel 1.3 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, jämförd med artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att en verkställande rättslig myndighet, som ska besluta om huruvida en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder ska överlämnas, inte får vägra att verkställa denna order av det skälet att personen i fråga, efter överlämnandet till den medlemsstat som utfärdat arresteringsordern, riskerar att dömas av en domstol som saknar behörighet i detta avseende, såvida inte denna rättsliga myndighet

Den omständigheten, att den berörda personen har kunnat göra gällande sina grundläggande rättigheter vid domstolarna i den utfärdande medlemsstaten för att ifrågasätta den utfärdande rättsliga myndighetens behörighet och den europeiska arresteringsorder som vederbörande är föremål för, har inte någon avgörande betydelse i detta sammanhang.

4)

Artikel 1.3 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att förekomsten av en rapport från Arbetsgruppen mot godtyckliga frihetsberövanden, i en situation där en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder gör gällande att han eller hon efter överlämnandet till den utfärdande medlemsstaten riskerar att dömas av en domstol som saknar behörighet i detta avseende, vilken inte direkt avser denna persons situation, inte ensam kan motivera att den verkställande rättsliga myndigheten vägrar att verkställa denna europeiska arresteringsorder, men att en sådan rapport däremot kan beaktas av denna rättsliga myndighet, tillsammans med andra omständigheter, för att bedöma huruvida det finns systembrister eller allmänna brister i fråga om hur systemet för rättskipning i denna medlemsstat fungerar eller brister som påverkar domstolsskyddet av en objektivt identifierbar personkrets som den nämnda personen ingår i.

5)

Artikel 15.2 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för att den verkställande rättsliga myndigheten vägrar att verkställa en europeisk arresteringsorder av det skälet att den person som är föremål för denna order, efter överlämnandet till den utfärdande medlemsstaten, riskerar att dömas av en domstol som saknar behörighet i detta avseende, utan att först ha begärt kompletterande uppgifter från den utfärdande rättsliga myndigheten.

6)

Rådets rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299,

ska tolkas så,

att det inte utgör hinder för att flera på varandra följande europeiska arresteringsorder utfärdas mot en eftersökt person i syfte att få vederbörande överlämnad av en medlemsstat efter det att den medlemsstaten har vägrat att verkställa en första europeisk arresteringsorder avseende denna person, under förutsättning att verkställigheten av en ny europeisk arresteringsorder inte skulle leda till ett åsidosättande av artikel 1.3 i rambeslut 2002/584, i dess ändrade lydelse, och att det är proportionerligt att utfärda en sådan arresteringsorder.

1)

Artikel 10 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, jämförd med artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att polismyndigheternas behandling av biometriska och genetiska uppgifter i sin utredningsverksamhet, för att bekämpa brott och upprätthålla allmän ordning, är tillåten enligt en medlemsstats nationella rätt, i den mening som avses i artikel 10 a i direktivet, om denna nationella lagstiftning innehåller en tillräckligt klar och tydlig rättslig grund för att tillåta denna behandling. Den omständigheten att den nationella rättsakt som innehåller en sådan rättslig grund hänvisar till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och inte till direktiv 2016/680 kan inte i sig påverka förekomsten av ett sådant tillstånd, förutsatt att det på ett tillräckligt klart, precist och otvetydigt sätt framgår av tolkningen av samtliga tillämpliga bestämmelser i nationell rätt att behandlingen av de aktuella biometriska och genetiska uppgifterna omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och inte av tillämpningsområdet för förordningen.

2)

Artikel 6 a i direktiv 2016/680 samt artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken den behöriga brottmålsdomstolen, när den person som misstänks för ett brott som omfattas av allmänt åtal vägrar att frivilligt samarbeta vid insamlingen av biometriska och genetiska uppgifter om honom eller henne för polisregistrering, är skyldig att tillåta att denna insamling sker med tvång, trots att den saknar behörighet att pröva huruvida det föreligger tungt vägande skäl att anta att den berörda personen har begått det brott för vilket den misstänks, under förutsättning att det i nationell rätt garanteras en senare effektiv domstolsprövning av villkoren för denna förundersökning som ligger till grund för tillståndet att genomföra insamlingen.

3)

Artikel 10 i direktiv 2016/680, jämförd med artiklarna 4.1 a, b och c samt 8.1 och 8.2 i detta direktiv,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken föreskrivs en systematisk insamling av biometriska och genetiska uppgifter från varje person som är misstänkt för uppsåtlig brottslighet som omfattas av allmänt åtal för registrering, utan att det föreskrivs någon skyldighet för den behöriga domstolen att pröva och visa dels att denna insamling är absolut nödvändig för att uppnå de konkreta mål som eftersträvas, dels att dessa mål inte kan uppnås genom åtgärder som utgör ett mindre allvarligt ingrepp i den berörda personens rättigheter och friheter.

1)

Europeiska unionens tribunals dom av den 24 februari 2021, Braesch m.fl./kommissionen (T-161/18, EU:T:2021:102), upphävs.

2)

Talan som väckts i första instans av Anthony Braesch, Trinity Investments DAC, Bybrook Capital Master Fund LP, Bybrook Capital Hazelton Master Fund LP och Bybrook Capital Badminton Fund LP, med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 4690 final av den 4 juli 2017 om statligt stöd SA.47677 (2017/N) – Italien, nytt stöd och ändrad omstruktureringsplan för Banca Monte dei Paschi di Siena, avvisas.

3)

Anthony Braesch, Trinity Investments DAC, Bybrook Capital Master Fund LP, Bybrook Capital Hazelton Master Fund LP och Bybrook Capital Badminton Fund LP ska, förutom att bära sina egna rättegångskostnader, ersätta de kostnader som uppkommit för kommissionen såväl i förfarandet i första instans som i målet om överklagande.

1)

Artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, jämförd med principerna om proportionalitet och öppenhet vilka garanteras i artikel 18.1 första stycket i samma direktiv,

ska tolkas så,

att den upphandlande myndigheten har möjlighet att som urvalskriterium föreskriva skyldigheter enligt särskilda bestämmelser som är tillämpliga på verksamhet som kan behöva genomföras inom ramen för fullgörandet av ett offentligt kontrakt och som inte har någon väsentlig betydelse.

2)

Principerna om proportionalitet och öppenhet som garanteras i artikel 18.1 första stycket i direktiv 2014/24

ska tolkas så,

att de utgör hinder för att upphandlingsdokumenten automatiskt kompletteras med kvalificeringskriterier som följer av specialbestämmelser som är tillämpliga på verksamhet som har samband med det kontrakt som ska tilldelas, när den upphandlande myndigheten inte har avsett att ålägga de berörda ekonomiska aktörerna dessa kriterier.

3)

Artikel 63.1 i direktiv 2014/24.

ska tolkas så,

att den utgör hinder för att en anbudsgivare utesluts från ett upphandlingsförfarande på grund av att vederbörande inte har angett den underentreprenör som anbudsgivaren avser att anförtro fullgörandet av skyldigheter som följer av särskilda bestämmelser som är tillämpliga på verksamhet som har samband med det aktuella kontraktet och som inte anges i upphandlingsdokumenten, när anbudsgivaren i sitt anbud har preciserat att denne kommer att fullgöra dessa skyldigheter genom att använda en annan enhets kapacitet utan att dock vara bunden till den senare genom ett underleverantörsavtal.

1)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG genom fastställande av närmare bestämmelser om de säkerhetsdetaljer som anges på förpackningar för humanläkemedel, särskilt artiklarna 25, 31, 32, 35, 36 och 44 i denna förordning,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som syftar till att skapa ett gränssnitt – såsom utgörande ett verktyg för tillgång till den nationella databasen – som innehas och hanteras av myndigheterna.

2)

Delegerad förordning 2016/161, särskilt artiklarna 25, 31, 32, 35, 36 och 44 i denna förordning,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som dels ålägger apoteken att använda ett gränssnitt som innehas och hanteras av myndigheterna varje gång apoteken lämnar ut läkemedel som finansieras genom det nationella hälso- och sjukvårdssystemet, dels tvingar den enhet som hanterar den nationella databasen att integrera nämnda gränssnitt i databasen.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Fernando Carbajo Ferreros kostnader.

1)

Artikel 18.1 och artikel 57.4 g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG,

ska tolkas så,

att de utgör hinder för nationell lagstiftning eller praxis enligt vilken, om den upphandlande myndigheten säger upp ett offentligt kontrakt som tilldelats en grupp av ekonomiska aktörer på grund av allvarliga eller ihållande brister som har lett till att ett materiellt krav enligt kontraktet inte har fullgjorts, varje medlem av denna grupp automatiskt ska föras upp på en förteckning över opålitliga leverantörer och därmed i princip tillfälligt hindras från att delta i nya förfaranden för offentlig upphandling.

2)

Artikel 18.1 och artikel 57.4 g i direktiv 2014/24,

ska tolkas så,

att en ekonomisk aktör som är medlem i en grupp som tilldelats ett offentligt kontrakt, för det fall kontraktet sägs upp på grund av åsidosättande av ett materiellt krav, för att visa att det inte finns fog för att uppta aktören i en förteckning över icke tillförlitliga leverantörer, kan åberopa såväl omständigheter som rör dess egen situation som omständigheter som rör situationen för tredje man, såsom det ledande företaget i gruppen, som kan visa att den inte var orsaken till de brister som ledde till att kontraktet avslutades och att det inte rimligen kunde krävas att denna aktör skulle göra mer än vad den gjorde för att avhjälpa dessa brister.

3)

Artikel 1.1 och 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014,

ska tolkas så,

att en medlemsstat som i samband med att den fastställer villkoren för tillämpningen av den fakultativa uteslutningsgrund som föreskrivs i artikel 57.4 g i direktiv 2014/24 föreskriver att de ekonomiska aktörer som tilldelats ett offentligt kontrakt, vid uppsägning av kontraktet på grund av bristande uppfyllelse av ett materiellt krav, förs upp på en förteckning över otillförlitliga leverantörer och därmed i princip tillfälligt utesluts från deltagande i nya offentliga upphandlingar, måste garantera rätten att väcka talan mot uppförandet på denna förteckning.

—

meddela prövningstillstånd,

—

upphäva det beslut som tribunalen meddelade den 16 juni 2022 i mål T-83/20 och, eftersom målet är klart för avgörande, i det fortsatta överklagandeförfarandet, förklara varumärke nr 10 237 543 upphävt med verkan från och med den 15 november 2017, även med avseende på tjänsten ”Upplåtande av nyhetssändningar och –bidrag”,

—

förplikta varumärkesinnehavarna att ersätta rättegångskostnaderna i samband med förfarandet vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet och tribunalen samt i samband med förevarande förfarande,

—

i andra hand återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning.

1)

Utgör artiklarna 63, 64 och 66 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) hinder för en skattemyndighets förvaltningspraxis – såsom den i förevarande fall, där den beskattningsbara personen, som är ett bolag med begränsat ansvar bestående av auktoriserade yrkesutövare (SPRL) genom vilket förvaltare i insolvensförfaranden kan utöva sitt yrke, åläggs ytterligare betalningsskyldigheter – bestående i att den beskattningsgrundande händelsen och mervärdesskattens utkrävbarhet fastställs till den tidpunkt då tillhandahållandet av tjänsterna äger rum inom ramen för ett insolvensförfarande, för det fall konkursdomstolen eller borgenärskollektivet fastställer arvodet till förvaltaren i insolvensförfaranden, med påföljande skyldighet för den beskattningsbara personen att utfärda fakturorna senast den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen för mervärdesskatt inträffar?

2)

Utgör artiklarna 63, 64 och 66 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt hinder för en skattemyndighets förvaltningspraxis såsom den i förevarande fall, där den beskattningsbara personen, som är ett bolag med begränsat ansvar bestående av auktoriserade yrkesutövare (SPRL) genom vilket förvaltare i insolvensförfaranden kan utöva sitt yrke, åläggs ytterligare betalningsskyldigheter, eftersom den beskattningsbara personen har utfärdat fakturor och uppburit mervärdesskatt först på dagen för mottagandet av betalningen för de tjänster som har tillhandahållits inom ramen för insolvensförfarandet, trots att borgenärskollektivet har beslutat att arvodet till förvaltaren i insolvensförfaranden är villkorat av att det finns likvida medel på gäldenärernas konton?

3)

Är det för att medges rätt till avdrag, för det fall den beskattningsbara personen har ingått ett samarbetsavtal avseende varumärken (co-branding) med en advokatbyrå och ska bevisa att det föreligger ett direkt och omedelbart samband mellan de förvärv som den beskattningsbara personen har gjort i tidigare led och transaktioner i senare led, tillräckligt att den beskattningsbara personen styrker att det efter ingåendet av avtalet har skett en ökning av omsättningen/värdet på de beskattningsbara transaktionerna, utan att inkomma med ytterligare styrkande handlingar? Om frågan besvaras jakande, vilka kriterier ska då tas i beaktande för att fastställa avdragsrättens faktiska räckvidd?

4)

Ska den allmänna unionsrättsliga principen om rätten till försvar tolkas på så sätt att den domstol som prövar målet i sak – när det under ett nationellt administrativt förfarande avseende en begäran om omprövning av ett beskattningsbeslut varigenom det har fastställts att det ska betalas extra mervärdesskatt godtas nya faktiska och rättsliga argument jämfört med dem i den skatterevisionspromemoria som detta beskattningsbeslut grundar sig på och den beskattningsbara personen i väntan på avgörandet av den domstol som prövar målet i sak har medgetts interimistiskt rättsskydd i form av uppskov med kravet på inbetalning av skatt, utan att undersöka huruvida förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat om detta fel inte hade förelegat – kan anse att denna princip inte har åsidosatts?

1)

Ska principen om en sund ekonomisk förvaltning tolkas på så sätt att denna princip, jämförd med principen om likvärdighet, utgör hinder för att en juridisk person som bedriver en vinstdrivande verksamhet och har fått ett icke återbetalningspliktigt stöd från ERUF kan få ränta vid sen betalning från en offentlig myndighet i en medlemsstat (dröjsmålsränta) till följd av sen ersättning av stödberättigande utgifter under giltighetsperioden för en förvaltningsrättsakt som uteslöt ersättning och som sedermera har ogiltigförklarats genom ett domstolsavgörande?

2)

Om den första frågan besvaras nekande, är då den försumlighet från stödmottagarens sida som konstaterades i ovannämnda avgörande av betydelse för beräkningen av räntebeloppet vid sen betalning, om det beaktas att nämnda myndighet som är behörig att förvalta EU-fonder, efter det att ovannämnda avgörande har meddelats, i slutändan har förklarat att alla utgifter var stödberättigande?

3)

Är en bestämmelse i nationell lagstiftning enligt vilken den enda följden av att det konstateras oegentligheter är att beviljandet av den aktuella finansiella fördelen uteblir eller, beroende på det enskilda fallet, att denna fördel dras in (återbetalning av olagligt beviljat stöd), upp till de utbetalda beloppen, utan erhållande av ränta, trots att mottagaren av dessa belopp har dragit fördel av användningen av dessa fram till tidpunkten för återbetalningen, och enligt vilken ränta i enlighet med artikel 42.1 och 42.2 i Ordonanța de urgență a Guvernului nr. 66/2011 (lagdekret nr 66/2011) enbart tas ut om stödet inte återbetalas inom den lagstadgade fristen på 30 dagar från betalningsanmaningen, av betydelse i samband med tolkningen av principen om likvärdighet vad gäller den tidpunkt från och med vilken mottagaren av ett icke återbetalningspliktigt stöd från ERUF har rätt till ränta vid sen betalning?

4)

Utgör artikel 288 tredje stycket FEUF hinder för att en nationell bestämmelse, under sådana omständigheter som de som föreligger i det nationella målet, utvidgar tillämpningsområdet för direktiv 2011/7/EU (1) till att även omfatta ett avtal om beviljande av ett icke återbetalningspliktigt stöd från ERUF som har ingåtts mellan den myndighet som är behörig att förvalta EU-fonder och en juridisk person som bedriver en vinstdrivande verksamhet?

—

upphäva den överklagade domen,

—

i första hand, ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1688 av den 8 oktober 2019 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import på import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater, (1) vilket delvis avser den första, den andra, den tredje och den fjärde delen av den första grunden samt den första och den fjärde delen av den fjärde grund som klagandena har åberopat i sin talan vid tribunalen, förutsatt att målet är färdigt för avgörande,

—

i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet och för förfarandet vid tribunalen.

1)

Ska direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner, (1) samt de allmänna principer som kan utläsas ur fördraget, närmare bestämt artiklarna 15, 16, 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 49, 56, 12, 145 och 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tolkas så, att de är tillämpliga på koncessioner för bedrivande av bingospel vilka tilldelades genom ett öppet anbudsförfarande år 2000 och som har löpt ut och därefter har förlängts upprepade gånger med tillämpning av lagstiftningsbestämmelser som trädde i kraft efter direktivet och efter införlivandefristen för detta?

2)

För det fall den första frågan besvaras jakande, utgör direktiv 2014/23/EU hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella lagstiftningsbestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att den offentliga förvaltningen fråntas sin befogenhet att efter eget skön, och på berörda parters begäran, inleda ett administrativt förfarande för att ändra villkoren för utövandet av koncessioner, med eller utan utlysande av ett nytt tilldelningsförfarande beroende på om omförhandlingen av den avtalsmässiga jämvikten kvalificeras som en ”väsentlig ändring” eller inte, i fall där oförutsedda och oförutsägbara händelser inträffar som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?

3)

Utgör direktiv 89/665/EG, (2) i dess lydelse enligt direktiv 2014/23/EU, hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella bestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att lagstiftaren eller den offentliga förvaltningen kan uppställa som krav för deltagande i förfarandet för ny tilldelning av spelkoncessioner att koncessionshavaren verkar inom ramen för en teknisk förlängning, även om det inte finns möjlighet att omförhandla villkoren för utövandet av koncessionen för att återställa jämvikten i dessa, till följd av oförutsedda och oförutsägbara händelser som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?

4)

Utgör artiklarna 49 och 56 FEUF och principerna om rättssäkerhet och effektivt rättsligt skydd, samt principen om skydd för berättigade förväntningar, under alla omständigheter hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella lagstiftningsbestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att den offentliga förvaltningen fråntas sin befogenhet att efter eget skön, och på berörda parters begäran, inleda ett administrativt förfarande för att ändra villkoren för utövandet av koncessioner, med eller utan utlysande av ett nytt tilldelningsförfarande beroende på om omförhandlingen av den avtalsmässiga jämvikten kvalificeras som en ”väsentlig ändring” eller inte, i fall där oförutsedda och oförutsägbara händelser inträffar som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?

5)

Utgör artiklarna 49 och 56 FEUF och principerna om rättssäkerhet och effektivt rättsligt skydd, samt principen om skydd för berättigade förväntningar, hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella bestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att lagstiftaren eller den offentliga förvaltningen kan uppställa som villkor för deltagande i förfarandet för ny tilldelning av spelkoncessioner att koncessionshavaren verkar inom ramen för en teknisk förlängning, även om det inte finns möjlighet att omförhandla villkoren för utövandet av koncessionen för att återställa jämvikten i dessa, till följd av oförutsedda och oförutsägbara händelser som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?

6)

Utgör artiklarna 49 och 56 FEUF och principerna om rättssäkerhet och effektivt rättsligt skydd, samt principen om berättigade förväntningar, mer allmänt hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken aktörer som driver bingohallar ska betala en omfattande månadsavgift för teknisk förlängning som inte föreskrivs i de ursprungliga koncessionsavtalen och som är densamma för alla slags aktörer och ändras från tid till annan av lagstiftaren utan någon påvisad koppling till det aktuella koncessionsförhållandets art och genomförande?

1)

Ska direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner, (1) samt de allmänna principer som kan utläsas ur fördraget, närmare bestämt artiklarna 15, 16, 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 49, 56, 12, 145 och 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tolkas så, att de är tillämpliga på koncessioner för bedrivande av bingospel vilka tilldelades genom ett öppet anbudsförfarande år 2000 och som har löpt ut och därefter har förlängts upprepade gånger med tillämpning av lagstiftningsbestämmelser som trädde i kraft efter direktivet och efter införlivandefristen för detta?

2)

För det fall den första frågan besvaras jakande, utgör direktiv 2014/23/EU hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella lagstiftningsbestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att den offentliga förvaltningen fråntas sin befogenhet att efter eget skön, och på berörda parters begäran, inleda ett administrativt förfarande för att ändra villkoren för utövandet av koncessioner, med eller utan utlysande av ett nytt tilldelningsförfarande beroende på om omförhandlingen av den avtalsmässiga jämvikten kvalificeras som en ”väsentlig ändring” eller inte, i fall där oförutsedda och oförutsägbara händelser inträffar som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?

3)

Utgör direktiv 89/665/EG, (2) i dess lydelse enligt direktiv 2014/23/EU, hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella bestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att lagstiftaren eller den offentliga förvaltningen kan uppställa som krav för deltagande i förfarandet för ny tilldelning av spelkoncessioner att koncessionshavaren verkar inom ramen för en teknisk förlängning, även om det inte finns möjlighet att omförhandla villkoren för utövandet av koncessionen för att återställa jämvikten i dessa, till följd av oförutsedda och oförutsägbara händelser som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?

4)

Utgör artiklarna 49 och 56 FEUF och principerna om rättssäkerhet och effektivt rättsligt skydd, samt principen om skydd för berättigade förväntningar, under alla omständigheter hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella lagstiftningsbestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att den offentliga förvaltningen fråntas sin befogenhet att efter eget skön, och på berörda parters begäran, inleda ett administrativt förfarande för att ändra villkoren för utövandet av koncessioner, med eller utan utlysande av ett nytt tilldelningsförfarande beroende på om omförhandlingen av den avtalsmässiga jämvikten kvalificeras som en ”väsentlig ändring” eller inte, i fall där oförutsedda och oförutsägbara händelser inträffar som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?”

5)

Utgör artiklarna 49 och 56 FEUF och principerna om rättssäkerhet och effektivt rättsligt skydd, samt principen om skydd för berättigade förväntningar, hinder för en tolkning eller tillämpning av nationella bestämmelser, eller tillämplig praxis på grundval av dessa, som innebär att lagstiftaren eller den offentliga förvaltningen kan uppställa som villkor för deltagande i förfarandet för ny tilldelning av spelkoncessioner att koncessionshavaren verkar inom ramen för en teknisk förlängning, även om det inte finns möjlighet att omförhandla villkoren för utövandet av koncessionen för att återställa jämvikten i dessa, till följd av oförutsedda och oförutsägbara händelser som inte kan tillskrivas parterna och som väsentligt påverkar de normala villkoren för verksamhetsrisken, så länge som dessa villkor kvarstår och under den tid som krävs för att eventuellt återställa de ursprungliga villkoren för utövandet av koncessionerna?”

6)

Utgör artiklarna 49 och 56 FEUF och principerna om rättssäkerhet och effektivt rättsligt skydd, samt principen om berättigade förväntningar, mer allmänt hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken aktörer som driver bingohallar ska betala en omfattande månadsavgift för teknisk förlängning som inte föreskrivs i de ursprungliga koncessionsavtalen och som är densamma för alla slags aktörer och ändras från tid till annan av lagstiftaren utan någon påvisad koppling till det aktuella koncessionsförhållandets art och genomförande?

1.

Ska artikel 3 rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (1) tillämpas direkt på sådana krav, med vilka Republiken Österrike på privaträttslig väg återkräver stöd som har beviljats sökandena i form av kontrakt inom ramen för ett program som är en åtgärd för miljövänligt jordbruk enligt rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (2), på grund av att stödmottagaren inte har fullgjort sina kontraktuella skyldigheter?

2.

Om den första frågan besvaras jakande, ska artikel 3.1 tredje stycket i den i första frågan nämnda förordningen tolkas på så sätt att en sådan åtgärd som har till syfte att utreda eller beivra en oegentlighet, vilken avbryter preskriptionstiden, även kan anses vara vidtagen när den som lämnat stödet efter det första utomrättsliga kravbrevet gällande en återbetalningsfordran, på nytt, eventuellt även upprepade gånger, uppmanar mottagaren av stödet att betala och påminner om betalningskravet utan inblandning av en domstol, istället för att väcka talan om återkravet i domstol?

3.

Om den första frågan besvaras nekande, är vad gäller de i första frågan beskrivna återkravsfordringarna tillämpningen av en preskriptionstid om trettio år, så som den föreskrivs i nationell civilrätt, förenlig med unionsrätten, och då särskilt med proportionalitetsprincipen?

—

upphäva tribunalens dom av den 21 september 2022 i mål T-95/21, Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen, EU:T:2022:567, i vilken tribunalen ogillade Republiken Portugals tala nom ogiltigförklaring av artiklarna1 och 4–6 i Europeiska kommissionens beslut av den 4 december 2020 av den 4 december 2020 om stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört för Zona Franca da Madeira (ZFM) – Ordning III, (1) och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i målet, inklusive Republiken Portugals rättegångskostnader och de kostnader som uppkommit i förfarandet angående interimistiska åtgärder (T-95/21 R).

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

—

upphäva det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 7 oktober 2022, OG m.fl./kommissionen, T-101/22, ej publicerat, EU:T:2022:661,

—

om domstolen anser att målet är färdigt för avgörande, avgöra målet i sak, bifalla de yrkanden som framställts i första instans och därmed ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2288 av den 21 december 2021 om ändring av bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 vad gäller godtagandeperioden för vaccinationsintyg om avslutad primärvaccinationsserie som är utfärdade enligt formatet för EU:s digitala covidintyg (1) och även ogiltigförklara artiklarna 1–3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/503 av den 29 mars 2022 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 vad gäller undantag för minderåriga från godtagandeperioden för vaccinationsintyg som är utfärdade enligt formatet för EU:s digitala covidintyg (2),

—

i andra hand, om domstolen finner att målet inte är färdigt för avgörande, återförvisa målet till tribunalen för prövning av de yrkanden som framställts i första instans,

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

(1)

De omtvistade delegerade förordningarna har en direkt inverkan på klagandenas rättsliga ställning, eftersom det inte är medlemsstaterna som har beslutat att intygen ska upphöra att gälla 270 dagar efter det att primärvaccinationsserien har slutförts. Det är i de delegerade förordningar som godkänts av kommissionen i vilket detta beslutas, vilket dessutom automatiskt medför att intygen förlorar sin giltighet..

(2)

De delegerade förordningarna medför automatiskt, och utan att någon medlemsstat behöver ingripa, att vaccinationsintygens förlorar sin giltighet om inte innehavarna går med på att erhålla en påfyllnadsdos, vilket innebär att det är en indirekt tvångsåtgärd för vaccination som påverkar klagandenas rättsliga ställning.

1.

Följer redan direkt av artikel 6 första stycket a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 (1) av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU en skyldighet för leverantörer och återförsäljare av energirelaterade produkter att i reklam hänvisa till energieffektivitetsklass och skalan av energieffektivitetsklasser, utan att nämnda bestämmelse först måste konkretiseras genom en delegerad akt?

2.

3.

För det fall att fråga 1 besvaras nekande:

Är skyldigheten för leverantörer och återförsäljare av energirelaterade produkter att i reklam hänvisa till energieffektivitetsklass och skalan av energieffektivitetsklasser såtillvida helt upphävd till dess att de nya delegerade akterna träder i kraft?

1)

Omfattas en nationell lagstiftning enligt vilken en nationell domstol får fatta beslut om förverkande av vinning av brott i ett separat förfarande rörande egendom som erhållits på ett olagligt sätt, vilket avskiljs från det straffrättsliga huvudförfarandet innan det slås fast att brott föreligger och innan en person har fällts till ansvar för brottet, och som även föreskriver att förverkande ska ske på grundval av material som hämtats från det straffrättsliga förfarandet, av tillämpningsområdet för direktiv 2014/42, (1) särskilt artikel 4, och för rambeslut 2005/212, (2) särskilt artikel 2?

2)

Om fråga 1 besvaras jakande, ska då bestämmelserna om tillgång till material som rör förfarandet rörande egendom som erhållits på ett olagligt sätt, anses vara förenliga med den rätt till en rättvis rättegång som stadfästs i artikel 47 i stadgan och i artikel 8.1 i direktiv 2014/42?

3)

Ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den utgör hinder för att en författningsdomstol i en medlemsstat, som prövar en talan om författningsstridighet mot en nationell lagstiftning som har förklarats vara oförenlig med unionsrätten, slår fast att rättssäkerhetsprincipen är tillämplig och att rättsverkningarna av denna lagstiftning består med avseende på den period då lagstiftningen gällde?

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49.1 i bilaga VI till direktiv 2005/36/EG och artikel 59.3 i samma direktiv samt artiklarna 45, 49 och 56 FEUF genom att bibehålla artikel 2 i lag nr 25/2018 av den 14 juni 2018, enligt vilken punkt 7 lades till i artikel 25 i lag nr 31/2009 av den 3 juli 2009, i dess lydelse enligt lag nr 40/2015, som stadgar att ”innehavare av en civilingenjörsexamen enligt bilaga VI till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (1) av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i dess lydelse enligt direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013, som påbörjade sin utbildning vid något av de program som anges i nämnda bilaga och som intygar att de inom ramen för föreskrifterna i dekret nr 73/73 av den 28 februari 1973 mellan den 1 november 2009 och den 1 november 2017 presenterat ett byggprojekt som fått kommunalt godkännande får utarbeta sådana projekt som specifikt avses i detta dekret, på de villkor som anges där och under iakttagande av gällande rättsliga bestämmelser för verksamheten, förutsatt att de skyldigheter som föreskrivs i denna lag uppfylls och i förekommande fall att godkännande meddelats vid behöriga administrativa enheter”, och

—

förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

a.

att de förvärvade rättigheterna begränsas till ingenjörer som påbörjade sin utbildning på något av de program som anges i direktivet, så att alla civilingenjörer som påbörjade sin utbildning på tidigare program nekas möjligheten att utöva sina förvärvade rättigheter, och

b.

att ett krav införs – på ett diskriminerande sätt och utan något som helst stöd i direktivet – på att mellan den 1 november 2009 och den 1 november 2017 ha presenterat ett byggprojekt som fått kommunalt godkännande. Det kravet är särskilt svårt att uppfylla som de portugisiska lokala myndigheterna sedan år 2015 regelmässigt avslår förslag till byggprojekt som läggs fram av ingenjörer med förvärvade rättigheter enligt direktiv 2005/36/EG.

Den 24 januari 2019 skickade kommissionen en formell underrättelse till Republiken Portugal. Medlemsstaten tillställdes sedan, den 29 februari 2020, ett motiverat yttrande, som den inte har besvarat.

1.

Ska artikel 14.2 b jämförd med artikel 14.5 i förordning (EG) nr 178/2002 (1) tolkas så, att den utgör hinder för en bestämmelse eller en tolkning i en medlemsstat, enligt vilken ett livsmedel ska anses otjänligt som människoföda när det inte kan garanteras att det används på avsett sätt, utan att de skäl som anges i artikel 14.5 i ovannämnda förordning till varför livsmedlet är olämpligt som människoföda (det kan vara förorenat antingen genom främmande ämnen eller på annat sätt, eller genom förruttnelse, försämring eller nedbrytning) måste föreligga?

Om den första frågan besvaras nekande,

2.

Ska artikel 14.2 b jämförd med artikel 14.5 i förordning (EG) nr 178/2002 tolkas så, att ett livsmedel som är otjänligt som människoföda ska anses föreligga, då livsmedlet när det konsumeras på avsett sätt, orsakar ett kraftigt (hos en genomsnittlig vuxen med en kroppsvikt på 70 kg femfaldigt) överskridande av ett värde som fastställts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som värde för det acceptabla dagliga intaget (Acceptable Daily Intake – ADI) vid bedömningen av en livsmedelstillsats (som ingår i livsmedlet)?

1)

Ska artikel 50.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (2) av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (nedan kallad förordning nr 1307/2013) tolkas så, att den gör det möjligt för en medlemsstat att som kriterium för stödberättigande fastställa att stödmottagaren fortlöpande ska bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla och som enmansföretagare från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet gavs in och fram till slutet av driftsperioden?

2)

Om fråga 1 besvaras nekande, ska då det aktuella kriteriet för stödberättigande tolkas som ett åtagande från stödmottagarens sida?

3)

Om fråga 2 besvaras jakande, ska då artiklarna 64.1 och 77.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (3) av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 tolkas så, att om åtagandet inte uppfylls får en administrativ sanktion tillämpas vars storlek, med beaktande av proportionalitetsprincipen, ska fastställas på grundval av artiklarna 64.4 b och 77.4 b i den förordningen, det vill säga ska bestämmelserna i fråga tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att hela stödet ska betalas tillbaka utan att hänsyn tas till överträdelsens varaktighet?

4)

Ska artiklarna 64.2 e och 77.2 e [i förordning nr 1306/2013] tolkas så, att formuleringen ”om överträdelsen är av mindre betydelse” innefattar en situation där stödmottagaren under 176 dagar, av de fem år som åtagandet omfattade, inte uppfyllde villkoret att bedriva verksamheten som huvudsyssla, med beaktande av att han under hela den perioden bara bedrev jordbruksverksamhet och fick sina inkomster från den?

—

upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 november 2022 i mål T-655/19, Ferriera Valsabbia och Valsabbia Investimenti mot kommissionen,

—

avgöra målet slutligt, i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga, ogiltigförklara kommissionens beslut C (2019) 4969 final av den 4 juli 2019 om överträdelse av artikel 65 i EKSG-fördraget (ärende AT.37956 – Armeringsjärn, vad gäller klagandena,

—

i enlighet med artikel 138 i rättegångsreglerna förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna såväl vid tribunalen som vid domstolen.

—

upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 november 2022 i mål T-656/19, Alfa Acciai mot kommissionen,

—

avgöra målet slutligt, i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga, ogiltigförklara kommissionens beslut C (2019) 4969 final av den 4 juli 2019 om överträdelse av artikel 65 i EKSG-fördraget (ärende AT.37956 – Armeringsjärn, vad gäller klagandena,

—

i enlighet med artikel 138 i rättegångsreglerna förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna såväl vid tribunalen som vid domstolen.

—

i första hand upphäva tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 9 november 2022, meddelad i mål T-667/19, i den mån tribunalen däri avslog Ferriere Nords huvudsakliga yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut C(2019) 4969 final av den 4 juli 2019, och

—

följaktligen, ogiltigförklara kommissionens beslut,

—

i andra hand, upphäva tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 9 november 2022, meddelad i mål T-667/19, i den mån tribunalen däri avslog Ferriere Nords yrkande i andra hand om delvis ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut C(2019) 4969 final av den 4 juli 2019 final och, som en följd därav, nedsätta det påförda bötesbeloppet, och

—

följaktligen, delvis upphäva kommissionens beslut och, som en följd därav, nedsätta det påförda bötesbeloppet, och

—

under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen.

(A)

Grunder för ogiltigförklaring av tribunalens dom i dess helhet i den mån tribunalen däri avslog Ferriere Nords yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 juli 2019 i dess helhet.

(B)

Grunder för partiell ogiltigförklaring av tribunalens dom i den mån tribunalen däri ogillade Ferriere Nords yrkande om partiell ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 juli 2019 och följaktligen en nedsättning av bötesbeloppet.

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 och artikel 4.1 andra stycket i direktiv 92/43/EEG (1) i fråga om livsmiljötyperna 6510 (Slåtterängar i låglandet) och 6520 (Slåtterängar i bergsområden) som skyddas av Natura 2000-nätverket genom att

—

generellt och strukturellt underlåta att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra en försämring av livsmiljötyperna 6510 och 6520 inom för dessa utsedda områden, och

—

generellt och strukturellt underlåtit att förse kommissionen med uppdaterade uppgifter om livsmiljötyperna 6510 och 6520 inom för dessa utsedda områden,

—

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Talan ogillas.

2)

GEA Group AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen i förfarandena T-640/16, T-640/16 RENV och C-823/18 P.

1)

Europeiska unionens råds beslut SGS 21/000067 av den 14 januari 2021 ogiltigförklaras.

2)

Rådet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppstått för Emilio de Capitani.

3)

Konungariket Belgien, Konungariket Nederländerna, Republiken Finland och Konungariket Sverige bära sina rättegångskostnader.

1)

Talan ogillas.

2)

Neratax LTD ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Intrum Hellas AE Daicheirisis Apaitiseon Apo Daneia kai Pistoseis.

1)

Talan ogillas.

2)

Società Navigazione Siciliana SCpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Zielonogórski Klub Żużlowy Sportowa S.A. ska ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Talan ogillas.

2)

NS ska ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 1 april 2022 (ärende R 1107/2021-1) ogiltigförklaras.

2)

EUIPO förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 1 april 2022 (ärende R 1107/2021-1) ogiltigförklaras.

2)

EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna.

—

ogiltigförklara Europeiska centralbankens beslut av den 1 september 2022 (nedan kallat det angripna beslutet) att avslå sökandens begäran om fullständigt utlämnande av korrespondens och utväxling av handlingar mellan Europeiska centralbanken och Irlands centralbank avseende Europeiska centralbankens beslut 2013/211/EU (1), och

—

förordna att svaranden ska ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Den första grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 4.1 a fjärde strecksatsen i Europeiska centralbankens beslut 2004/258/EC (2). Svaranden gjorde fel när den vägrade att ge sökanden tillgång till den begärda informationen, med motiveringen att ett fullständigt eller delvist utlämnande av handlingarna skulle undergräva allmänintresset i fråga om att skydda eurosedlarnas ställning.

2.

Den andra grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 4.1 c i beslut 2004/258. Svaranden gjorde fel när den vägrade att ge sökanden fullständig eller delvis tillgång till de begärda handlingarna, med motiveringen att meningsutbyten mellan ECB och nationella centralbanker utgör konfidentiell information som skyddas av gemenskapsrätten.

3.

Den tredje grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 4 i beslut 2004/258/EG. Svaranden gjorde fel när den slog fast att det inte förelegat något övervägande allmänintresse av utlämnandet, när sökanden begärde att få ta del av handlingarna i samband med rättsliga förfaranden, vilket innebär att avslaget förhindrar eller försvårar utövandet av rätten till information enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU (3).

4.

Den fjärde grunden: Svaranden motiverade det angripna beslutet på ett otillräckligt sätt när den vägrade att ge tillgång till de begärda handlingarna.

5.

Den femte grunden: Det angripna beslutet åsidosätter rätten till god förvaltning och rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311148), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311142), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311133), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311153), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311144), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311128), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311156), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311127), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311141), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311146), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311164), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

slå fast att der beslut som sökanden informerats om genom ett meddelande från chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter i direktoratet för ekonomiska och sociala rättigheter för ledamöter vid Europaparlamentets generaldirektorat för finanser rörande omräkning av pensionsrättigheter som meddelats genom rekommenderat brev (nr D311174), som mottogs den 13 oktober 2022, genom vilket Europaparlamentet har gjort en ny beräkning av sökandens pensionsrättigheter och förordnat om återbetalning av det belopp som betalats ut på grundval av föregående pensionsbeslut, är en nullitet, eller i andra hand, ogiltigförklara nämnda beslut,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga belopp som felaktigt innehållits, jämte lagstadgad ränta från och med den dag då det kvarhålls till dess att det återstående beloppet harutbetalats, och förplikta Europaparlamentet att följa den kommande domen och att vidta alla initiativ, handlingar eller åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet omedelbart återställs,

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: bristande behörighet hos den som antagit den rättsakt som går sökanden emot, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter på grund av bristande motivering och följaktligen åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: avsaknad av rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för ledamotsstadgan.

3.

Tredje grunden: uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och följaktligen åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311154), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311170), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311159), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311125), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311149), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311176), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311132), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311143), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D311124), mottagen den 13 oktober 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D313509), mottagen den 28 november 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

förklara att den åtgärd som sökanden underrättades om genom det meddelande som antogs av chefen för enheten för ledamöternas löner och sociala förmåner vid direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala förmåner vid generaldirektoratet för ekonomiska frågor vid Europaparlamentet, rörande den omberäkning av pensionsrättigheter som delgavs genom rekommenderad försändelse (ref nr D313497), mottagen den 28 november 2022, genom vilken Europaparlamentet räknade om sökandens pensionsrättigheter och återkrävde det belopp som betalats ut enligt den tidigare pensionsberäkningen inte existerar, alternativt fullt ut ogiltigförklara denna,

—

förplikta Europaparlamentet att återbetala samtliga de belopp som oriktigt hållits inne jämte lagstadgad ränta från innehållandedagen till betalning sker samt efterkomma den kommande domen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det ursprungliga pensionsbeloppet återställs omedelbart och till fullo, och

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Bristande behörighet för upphovsmannen till rättsakten, vilken negativt påverkar en anställd, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att motiveringen var bristfällig och därmed åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Bristande rättslig grund och felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga.

3.

Tredje grunden: Uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter och därmed åsidosättande av artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och i förekommande fall intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

delvis ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/2261 av den 11 november 2022 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (1), såvitt det rör de finansiella korrigeringar avseende ett engångsbelopp vilka tillämpats avseende Rumänien för åsidosättande av unionsrätten i samband med betalningarna för ansökningsåren 2018 och 2019 (räkenskapsåren 2019 och 2020), och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk i samband med undantagande av belopp från unionsfinansiering med stöd av artikel 52 i förordning nr 1306/2013.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/2231 av den 14 november 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 359/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Iran (1), i den del sökanden upptagits i bilaga I till rådets förordning (EU) nr 359/2011,

—

fastställa att rådets förordning (EU) nr 359/2011 av den 12 april 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Iran (2) (förordning 359/2011”) inte är tillämplig i den del sökanden upptagits i bilaga I till förordning nr 359/2011, och

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och gjort en uppenbart felaktig tillämpning av artiklarna 263 FEUF och artiklarna 3.1, 3.2 och 12.2 i förordning 359/2011.

2.

Andra grunden: Rådet har åsidosatt sin skyldighet att motivera sitt beslut och ange skäl som uppfyller tillämpliga kvalitetsstandarder (särskilt vad gäller frågan huruvida de tillämpade kriterierna är objektiva, hänsyn till sökandens intressen, proportionalitet i beslutsfattandet, hänsyn till EU-leverantörers intressen, sökandens rätt till likabehandling, hänsyn till icke-diskrimineringsprincipen, undvikande av godtycklighet i beslutsfattandet och undvikande av maktmissbruk i beslutsfattandet), vilket strider mot artiklarna 263 och 296 FEUF och artiklarna 3.1, 3.2 och 12.2 i förordning 359/2011.

3.

Tredje grunden: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar, särskilt rätten att yttra sig och rätten till effektiv domstolsprövning, vilket strider mot artiklarna 296 FEUF och artikel 12.2 i förordning 359/2011.

—

ogiltigförklara beslutet av den 6 april 2022 att säga upp sökanden, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att betala sökanden ett belopp som tribunalen bestämt efter billighet för den ideella skada sökanden lidit och för rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, rätten till försvar, omsorgsplikten och proportionalitetsprincipen.

2.

Andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

4.

Fjärde grunden: Maktmissbruk.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och de kostnader som är hänförliga till förfarandet vid överklagandenämnden.

—

Åsidosättande av artiklarna 25.1 a och 3 a i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, samt

—

förplikta EUIPO och The Feed.com, Inc. att bära sina respektive rättegångskostnader och att solidariskt ersätta de kostnader som uppkommit för Feed SA, inklusive kostnaderna avseende förfarandet vid EUIPO.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del det därigenom fastställs

—

återförvisa ärendet till EUIPO, för att märket THE FEED nr 12 392 651 ska upphävas för ”tjänster avseende en detaljhandelsbutiks onlineförsäljning av måltidsersättning, energitillskott, näringsbars, energigel, energipreparat, kosttillskott och energidryck, samt försäljning av måltidsersättning, energitillskott, näringsbars, energigel, energipreparat, kosttillskott och energidryck”,

—

förplikta EUIPO och The Feed.com Inc. att solidariskt ersätta de kostnader som uppkommit för Feed SA inom ramen för förevarande förfarande och förfarandet vid EUIPO.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

återförvisa målet till EUIPO för förnyad prövning, eller

—

ändra det överklagade beslutet genom att fastställa att det inte föreligger några relativa registreringshinder för att registrera EU-varumärket nr 18 204 993 CHERRY Passion för alla varor i klass 30, och att varumärket ska registreras, och

—

förplikta motparten att ersätta klagandens rättegångskostnader.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

—

Åsidosättande av artiklarna 94.1 och 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

bifalla talan,

—

upphäva de angripna rättsakterna,

—

förplikta svaranden att utge 4 000 euro i skadestånd, och

—

förplikta svaranden att ensam ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten, bland annat på grund av att de angripna rättsakterna är inkonsekventa, särskilt vad gäller förhållandet mellan sifferbetygen och de skriftliga bedömningarna i betygsrapporten.

2.

Andra grunden: uppenbart oriktiga bedömningar vad gäller betygsättningen av sökanden med sifferbetyg på grund av att förhållandet mellan sifferbetygen och de skriftliga bedömningarna i betygsrapporten uppvisar brister i konsekvens och samstämmighet.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av bestämmelserna om upprättande av betygsrapporter, åsidosättande av handläggningsregler och maktmissbruk samt åsidosättande av kravet på opartiskhet, bland annat genom att sökandens första betygsättare ändrade sitt utkast till rapport med hänsyn till utvecklingen i ett annat ärende avseende sökanden, nämligen ett administrativt utredningsförfarande.

4.

Fjärde grunden: överskridande av de föreskrivna fristerna för upprättandet av den omtvistade rapporten.

5.

Femte grunden: felaktiga faktiska omständigheter och beräkningsfel. Klaganden anser i detta avseende att tillämpningen av felaktiga koefficienter och avrundningsregler har lett till att det samlade betyget har blivit felaktigt.

6.

Sjätte grunden: åsidosättande av rätten att yttra sig, eftersom det muntliga utbytet mellan sökanden och betygsättaren vid överklaganden endast avsåg en del av sökandens kommentarer beträffande utkastet till rapport.

—

delvis ogiltigförklara det angripna beslutet som meddelades av EUIPO den 9 november 2022 (punkterna 1 och 2 i själva beslutsdelen), och fastställa att samtliga villkor i artikel 53.1 a jämförd med artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 inte är uppfyllda i förevarande ärende, varför det beslut som meddelades i första instans ska fastställas och yrkandet om ogiltighetsförklaring av varumärke EUTM-016757262 PREDATOR ska avslås i sin helhet,

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid Europeiska unionens tribunal och – i enlighet med artikel 190.2 i tribunalens rättegångsregler – de nödvändiga kostnader som klaganden haft med anledning av förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, och

—

besluta att motparten vid överklagandenämnden ska bära sina rättegångskostnader om denne intervenerar i förevarande mål.

—

Åsidosättande av artikel 53.1 a jämförd med artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version).

—

Åsidosättande av principen om fri bevisprövning och artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 jämförd med artiklarna 55.1 och 55.2 samt artikel 22.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit under invändningsförfarandet och förfarandet vid överklagandenämnden.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.