20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/1

(1)

Den europeiska politiken för satellitbaserad radionavigering genomförs för närvarande med hjälp av programmet EGNOS och programmet Galileo.

(2)

Galileo är det första europeiska rymdprogram som finansieras och förvaltas av Europeiska unionen i samverkan med Europeiska rymdorganisationen (ESA). Det förväntas bidra till utvecklingen av talrika tillämpningar på områden som direkt eller indirekt hör till gemenskapspolitiken, t.ex. transport (lägesbestämning och mätning av hastighet för rörliga kroppar), försäkringar, vägtullar, brottsbekämpning (övervakning av misstänkta, åtgärder för att bekämpa brott), tullen (utredningar på fältet osv.), jordbruk (anpassning av doser av gödningsmedel och växtskyddsmedel efter markförhållanden osv.) och fiskeri (övervakning av fartygs rörelser).

(3)

EGNOS är ett trepartsprogram mellan Europeiska gemenskapen, ESA och Eurocontrol som syftar till att öka signalerna från det amerikanska GPS-systemet och det ryska GLONASS-systemet för tillförlitligheten inom ett brett geografiskt område. Det är oberoende av Galileo och avsett att komplettera detta.

(4)

I slutsatserna från Europeiska rådet i Köln (den 3–4 juni 1999), Feira (den 19–20 juni 2000), Nice (den 7–11 december 2000), Stockholm (den 23–24 mars 2001), Laeken (den 14–15 december 2001), Barcelona (den 15–16 mars 2002) och Bryssel (den 20–21 mars 2003) underströks den strategiska karaktären hos Galileo.

(5)

Eftersom de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering är av strategisk art och det är nödvändigt att kunna garantera att väsentliga allmänna intressen försvaras och företräds på ett adekvat sätt, är det absolut nödvändigt att övervaka kommande faser i systemet och användningen av de gemenskapsmedel som tilldelats programmen i enlighet med rådets relevanta politiska riktlinjer och budgetmyndigheternas finansiella beslut. Därför bör det inrättas en europeisk tillsynsmyndighet för det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) (nedan kallad ”myndigheten”).

(6)

Rådet har vid ett flertal tillfällen, framför allt i sina slutsatser av den 5 april 2001 och den 26 mars 2002, betonat att ett omfattande deltagande från den privata sektorns sida är av avgörande betydelse för att Galileo skall lyckas i sin utplaceringsfas och sin operativa fas.

(7)

Därför bör myndigheten ingå ett koncessionsavtal med det konsortium som väljs ut för att slutföra Galileos utvecklingsfas samt vidta åtgärder för att se till att detta konsortium uppfyller de skyldigheter som uppstår genom avtalet, särskilt skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

(8)

Myndigheten bör vara koncessionshavarens enda förhandlingspartner när det gäller frekvenser.

(9)

Samtidigt bör medlemsstater som hos Internationella teleunionen har lämnat in ansökningar om att få använda frekvenser som är nödvändiga för systemets drift skall kunna garanteras, tillåta myndigheten att ge koncessionshavaren rätt att nyttja dessa under den tid koncessionen gäller, så att denne kan tillhandahålla de tjänster som anges i specifikationerna.

(10)

Myndigheten bör ansvara för förvaltningen och kontrollen av användningen av de medel som särskilt anslås för programmen.

(11)

Myndigheten bör bistå kommissionen i frågor som rör satellitbaserad radionavigering, särskilt när det visar sig att det krävs lagstiftning eller reglering.

(12)

Myndigheten bör utnyttja den pågående verksamheten inom forskning, utveckling och teknisk bedömning, särskilt ESA:s verksamhet. Med hänsyn till rådets resolution av den 16 november 2000 om en europeisk strategi för rymden (2) bör man i samarbetet med ESA i förekommande fall fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds genom ramavtalet mellan Europeiska gemenskapen och ESA.

(13)

Myndigheten bör skydda och valorisera de gemenskapsinvesteringar som redan har gjorts inom rymdteknik och infrastruktur.

(14)

Efter avvecklingen bör det gemensamma företaget Galileo i enlighet med de relevanta bestämmelserna i sina stadgar överlåta till myndigheten all egendom som det har förvärvat. All egendom som koncessionshavare har utvecklat under utplaceringsfasen bör överlåtas till myndigheten om inget annat har överenskommits i förväg, eftersom programmens utformnings-, utvecklings- och godkännandefaser till stor del finansieras med offentliga medel, och alla delar som utvecklats därigenom bör ställas till koncessionshavarens förfogande.

(15)

Myndighetens rättsliga status bör vara sådan att myndigheten kan agera som juridisk person när den utför sina uppgifter.

(16)

För att verkligen kunna garantera att myndighetens uppgifter fullgörs, bör medlemsstaterna och kommissionen vara företrädda i en styrelse som har nödvändiga befogenheter för att upprätta budgeten, kontrollera dess genomförande, anta erforderliga finansiella bestämmelser, inrätta ett öppet förfarande för myndighetens beslutsfattande, godkänna dess arbetsprogram och utnämna den verkställande direktören.

(17)

För att myndigheten skall kunna fungera smidigt krävs det att den verkställande direktören utnämns på grundval av meriter och dokumenterad förvaltnings- och ledningsförmåga och att denne fullgör sina skyldigheter med totalt oberoende och total flexibilitet vad beträffar organisationen av myndighetens interna funktion. Den verkställande direktören bör förbereda och vidta alla åtgärder som krävs för att kunna garantera att myndighetens arbetsprogram genomförs korrekt, bör årligen utarbeta ett utkast till allmän rapport som skall föreläggas styrelsen, bör utarbeta ett utkast till inkomst- och utgiftsberäkning för myndigheten och bör genomföra budgeten.

(18)

Förfarandena för utnämning av tjänstemän bör vara öppna.

(19)

Styrelsen bör ha möjlighet att inrätta en vetenskaplig och teknisk kommitté som skall biträda myndigheten vid tekniska frågor och i samband med systemets modernisering.

(20)

Det bör inrättas en kommitté för systemets säkerhet och tillförlitlighet som skall biträda myndigheten vid alla aspekter som rör systemets säkerhet och tillförlitlighet.

(21)

För att kunna garantera myndighetens fullständiga oberoende och självständighet anses det nödvändigt att den får egen budget där inkomsterna i första hand består av bidrag från gemenskapen. Gemenskapens budgetförfarande förblir tillämpligt på bidrag som skulle kunna belasta Europeiska unionens allmänna budget. Dessutom bör revisionsrätten granska räkenskaperna.

(22)

Myndigheten bör inom ramen för sitt behörighetsområde, sina mål och genomförandet av sina uppgifter följa i synnerhet de bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapsinstitutionerna.

(23)

Myndigheten bör tillämpa relevant gemenskapslagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter; den bör även följa de säkerhetsprinciper som gäller för rådets och kommissionens enheter.

(24)

Det bör vara möjligt för tredjeländer att delta i myndighetens verksamhet, förutsatt att de i förväg har ingått ett avtal om detta med gemenskapen, särskilt när dessa länder har deltagit i tidigare faser av programmet genom sina bidrag till ESA:s Galileosat-program.

(25)

Det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigering bör betraktas som känslig infrastruktur när det gäller säkerhet och tillförlitlighet.

(26)

Det bör vidtas åtgärder för att kunna garantera systemets säkerhet och tillförlitlighet mot (uppsåtliga eller icke-uppsåtliga) angrepp och förhindra att det används för syften som kan påverka Europeiska unionens eller dess medlemsstaters säkerhet.

(27)

Det förfarande som återges i rådets gemensamma åtgärd 2004/552/GUSP av den 12 juli 2004 om de aspekter av driften av det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation som kan påverka säkerheten i Europeiska unionen (3) bör vara tillämplig i de fall då en medlemsstat anser att dess nationella säkerhet hotas.

(28)

För antagandet av denna förordning innehåller fördraget inte några andra befogenheter än dem i artikel 308.

a)

Den skall vara koncessionsgivande myndighet gentemot den privata koncessionshavare som fått i uppdrag att genomföra och leda Galileos utplaceringsfas och operativa fas (nedan kallad ”koncessionshavaren”); den skall i detta sammanhang ingå ett koncessionsavtal med koncessionshavaren; den skall se till att koncessionshavaren uppfyller koncessionsavtalet och de specifikationer som bifogas detta och skall vidta alla lämpliga åtgärder för att trygga kontinuiteten av tjänster om koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter; den skall till koncessionshavaren upplåta rätten att under koncessionstiden utnyttja de materiella och immateriella tillgångar som avses i artikel 3.1.

b)

Den skall förvalta de medel som särskilt anslagits för de europeiska GNSS-programmen och övervaka den samlade ekonomiska förvaltningen för att bistå med råd i fråga om bidragen från den offentliga sektorn.

c)

Den skall anförtros ansvaret – som ett arv från det gemensamma företaget Galileo – för att sköta avtalet med den ekonomiska aktör som får i uppdrag att driva EGNOS, och för att föreslå en ram för de framtida politiska alternativen när det gäller EGNOS, med vederbörlig hänsyn till uppfattningar som framförs av de parter som bidragit till att finansiera EGNOS utvecklings- och utplaceringsfaser.

d)

Den skall samordna medlemsstaternas åtgärder beträffande de frekvenser som krävs för driften av systemet; den skall inneha rätten att använda alla dessa frekvenser oberoende av systemets lokalisering; den skall förhandla direkt med koncessionshavaren i frågor som rör användningen av frekvenserna.

e)

För att biträda kommissionen vid utarbetandet av förslag till europeiska GNSS-program som skall föreläggas Europaparlamentet och rådet och vid antagandet av tillämpningsföreskrifter skall myndigheten utarbeta utkast.

f)

Den skall ansvara för moderniseringen och utvecklingen av nya generationer av systemet.

g)

Den får verkställa de uppgifter vid genomförandet av budgeten som kommissionen har anförtrott den och som är knutna till de europeiska GNSS-programmen, i enlighet med artikel 54.2 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska unionens allmänna budget (4).

h)

Den skall se till att systemet och dess komponenter är vederbörligen certifierade; den skall bemyndiga lämpliga godkända certifieringsorgan att utfärda relevanta certifikat och övervaka att därmed sammanhörande standarder och tekniska specifikationer efterlevs.

i)

Den skall se till och kontrollera att koncessionshavaren följer instruktioner som utfärdas enligt gemensam åtgärd 2004/552/GUSP.

j)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 skall den sköta alla aspekter av systemets säkerhet och i synnerhet

a)

utnämna den verkställande direktören enligt artikel 7.2,

b)

senast den 30 november varje år, efter att ha inhämtat kommissionens yttrande, anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och översända det till medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Arbetsprogrammet skall antas utan att det påverkar gemenskapens årliga budgetförfarande,

c)

fullgöra sina skyldigheter avseende myndighetens budget enligt artiklarna 11 och 12,

d)

ansvara för alla beslut i samband med de uppgifter som anges i artikel 2 j; besluten skall under alla omständigheter fattas efter samråd med eller på grundval av förslag från kommittén för systemets säkerhet och tillförlitlighet,

e)

vara ansvarig för disciplinära åtgärder som gäller den verkställande direktören,

f)

i enlighet med artikel 19 anta de särskilda bestämmelser som behövs för det praktiska genomförandet av rätten att få tillgång till handlingar som tillhör myndigheten,

g)

anta årsrapporten om myndighetens verksamhet och planer och översända denna till medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och revisionsrätten senast den 15 juni. Myndigheten skall varje år till budgetmyndigheten översända alla uppgifter som rör resultaten av utvärderingsförfarandena,

h)

anta myndighetens arbetsordning.

a)

skall ha ansvaret för att företräda myndigheten samt svara för dess ledning,

b)

skall förbereda styrelsens arbete. Den verkställande direktören skall delta i styrelsens arbete utan att ha rösträtt,

c)

skall under styrelsens överinseende svara för genomförandet av myndighetens årliga arbetsprogram,

d)

skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten verkar i enlighet med denna förordning, bl.a. genom att anta föreskrifter för den interna administrationen och offentliggörandet av meddelanden,

e)

skall göra beräkningar av myndighetens inkomster och utgifter i enlighet med artikel 11 och genomföra budgeten i enlighet med artikel 12,

f)

skall varje år utarbeta ett utkast till en allmän rapport och lägga fram det för styrelsen,

g)

skall fastställa myndighetens organisationsstruktur och förelägga styrelsen denna för godkännande, samt utarbeta en lämplig permanent struktur för genomförandet av säkerhetsrelaterade beslut och nödvändiga säkerhetsrelaterade operativa kontakter,

h)

skall utöva de befogenheter som anges i artikel 16 när det gäller personalen,

i)

får med styrelsens godkännande vidta de åtgärder som krävs för att inrätta lokalkontor i medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.

a)

avge utlåtanden om tekniska frågor eller förslag som avser större ändringar av konceptet för det europeiska GNSS-systemet,

b)

föreslå rekommendationer om att modernisera systemet,

c)

genomföra andra uppgifter som är nödvändiga för att sakkunskap i fråga om satellitbaserad radionavigering skall kunna utvecklas.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/10

(1)

Genom förordning (EG) nr 2320/97 (2) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Ungern, Polen, Ryssland, Tjeckien, Rumänien och Slovakien. Genom beslut 97/790/EG (3) godtogs åtaganden som erbjudits av exporterande tillverkare i Ungern, Polen, Tjeckien, Rumänien och Slovakien och genom kommissionens beslut 2000/70/EG (4) godtogs åtaganden som erbjudits av exporterande tillverkare i Ryssland.

(2)

Europeiska unionen utvidgades den 1 maj 2004 till att omfatta tio nya medlemsstater. Från och med den dagen tillämpas de i gemenskapen i dess sammansättning av 15 medlemsstater gällande antidumpningsåtgärderna automatiskt även i de nya medlemsstaterna vid import från tredjeland. Åtgärderna gentemot de nya medlemsstaterna upphörde att gälla vid samma tidpunkt.

(3)

De åtgärder som för närvarande är i kraft gäller importvaror med ursprung i Ryssland (antidumpningstull på 26,8 % och tre prisåtaganden) och i Rumänien (antidumpningstullar på mellan 9,8 och 38,2 % och fyra prisåtaganden).

(4)

Kommissionen offentliggjorde den 23 november 2002 ett tillkännagivande (5) om inledande av en översyn vid giltighetens utgång och av en interimsöversyn av antidumpningsåtgärderna beträffande import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Polen, Ryssland, Tjeckien, Rumänien och Slovakien.

(5)

Översynerna hade begärts av Defence Committee of the seamless steel tube industry of the European Union såsom företrädare för tillverkare som svarade för en betydande del av gemenskapens samlade produktion av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål.

(6)

Begäran om översyn vid giltighetens utgång grundas på påståendet att det är sannolikt att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin kommer att fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphör att gälla. Begäran om interimsöversyn grundas på påståendet att åtgärdernas utformning och nivå inte är ändamålsenliga för att motverka den skadevållande dumpningen.

(7)

Översynsundersökningarna rörande Ryssland och Rumänien pågår.

(8)

De produktkategorier som omfattas av interimsöversynen och översynen vid giltighetens utgång (artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen) (berörd produkt) är desamma som i förordning (EG) nr 2320/97, dvs.

vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7304 10 10 och ex 7304 10 30, 7304 31 99 respektive 7304 39 91 och 7304 39 93. Dessa KN-nummer nämns endast upplysningsvis.

(9)

Genom kommissionens beslut 2003/382/EG (6) (nedan kallat ”konkurrensbeslutet”), dömdes flera gemenskapstillverkare till böter för sin inblandning i två överträdelser av artikel 81.1 i EG-fördraget.

(10)

Efter antagandet av konkurrensbeslutet ansågs det till att börja med att sambandet med förordning (EG) nr 2320/97 – om ett sådant överhuvudtaget fanns – inte var av den arten att det var nödvändigt att ompröva avgörandena i förordningen. Efter offentliggörandet av konkurrensbeslutet gjorde en av de berörda parterna dock gällande att det konkurrenshämmande beteendet kunde inverka på de gällande antidumpningsåtgärderna samt tillhandahöll ytterligare uppgifter rörande vissa aspekter av avgörandena om skada och orsakssamband i förordning (EG) nr 2320/97. I den här förordningen prövas huruvida konkurrensbeslutet bör få några konsekvenser vad beträffar de gällande antidumpningsåtgärderna.

(11)

De produkter som berörs av konkurrensbeslutet är sömlösa rör av kolstål, särskilt sådana som används av olje-och gasindustrin. De omfattar två huvudsakliga produktkategorier: kundanpassade rör för transport av olja och gas på medellånga och korta sträckor vilka i allmänhet kallas ”project line pipes” (nedan kallade ”kundanpassade transportrör”) och rör för borrning vilka i allmänhet kallas ”oil country tubular goods” (nedan kallade ”OCTG-rör”). Kundanpassade transportrör klassificeras enligt KN-nummer ex 7304 10 och OCTG-rör klassificeras enligt KN-nummer 7304 21.

(12)

Antidumpningsundersökningen gäller ett vidare produktomfång än konkurrensbeslutet. Av en jämförelse framgår dock att produktkategorier som omfattas av KN-nummer ex 7304 10 10 och KN-nummer ex 7304 10 30, dvs. kundanpassade transportrör av sådana slag som används till olje-eller gasledningar (pipelines), med en ytterdiameter av högst 406,4 mm, förefaller vara berörda såväl av antidumpningsundersökningen som av överträdelserna av konkurrensreglerna, även om detta gäller enbart för en liten del av gemenskapsmarknaden för de berörda produkterna.

(13)

Tio gemenskapstillverkare som svarade för mer än 90 % av den totala produktionen i gemenskapen av den produkt som var föremål för antidumpningsundersökningen samarbetade i samband med undersökningen. Tre av de tio företagen var också inblandade i överträdelserna av artikel 81.1 i EG-fördraget.

(14)

Perioden för undersökning av dumpning varade från och med den 1 september 1995 till och med den 31 augusti 1996 (nedan kallad ”undersökningsperioden”) medan undersökningen av tendenser av betydelse för skadebedömningen inom ramen för antidumpningsundersökningen täckte perioden från och med januari 1992 till och med slutet av undersökningsperioden, dvs. till och med den 31 augusti 1996 (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(15)

Två överträdelser ägde rum under undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden:

(16)

Den överträdelse som avses i skäl 15 b har ingen direkt beröring med antidumpningsundersökningen, eftersom den berörda produkten faller under KN-nummer 7304 21, dvs. utanför ramen för antidumpningsundersökningen.

(17)

När det gäller den överträdelse som avses i skäl 15 a utgörs den tidsmässiga överlappningen mellan undersökningsperioden i antidumpningsförfarandet och verksamhetsperioden för Europa-Japankartellen av perioden från och med den 1 september 1995 till och med den 31 december 1995. Den tidsmässiga överlappningen mellan skadeundersökningsperioden och kartellverksamhetsperioden utgörs av perioden från och med januari 1992 till och med den 31 december 1995.

(18)

Antidumpningsförfarandet och den konkurrenshämmande verksamheten sammanföll alltså till viss del. De produkter som var föremål för den konkurrenshämmande verksamheten föll till viss del inom ramen för produktomfånget för antidumpningsundersökningen (jfr skäl 12). Undersöknings- och skadeundersökningsperioden i antidumpningsförfarandet och den period under vilken konkurrensreglerna överträddes överlappade till viss del varandra (jfr skäl 17). Vissa av de gemenskapstillverkare som var inblandade i den konkurrenshämmande verksamheten ingick även i den inom ramen för antidumpningsförfarandet definierade gemenskapsindustrin (jfr skäl 13).

(19)

Det har, med hänsyn till att överlappningen i fråga om produktomfånget, de berörda företagen och tidsperioderna för de båda förfarandena var endast partiell, fastställts att den konkurrenshämmande verksamheten endast i begränsad omfattning inverkade på den antidumpningsundersökning på grundval av vilken de slutgiltiga antidumpningstullarna infördes under 1997. Om uppgifterna rörande de företag som fastställts ha överträtt bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget utesluts, förefaller resultatet dessutom fortfarande vara jämförbart med det som erhållits på grundval av uppgifterna rörande de tio gemenskapstillverkare som samarbetade i samband med antidumpningsundersökningen, däribland de som var inblandade i den konkurrenshämmande verksamheten, dvs. det skulle fortfarande föreligga skadevållande dumpning. Det är följaktligen ytterst osannolikt att de berörda gemenskapstillverkarnas konkurrenshämmande beteende hade någon väsentlig inverkan på de ursprungliga avgörandena inom ramen för antidumpningsundersökningen. Det kan dock inte med säkerhet bekräftas att marknadsförhållandena sammantaget skulle ha varit desamma utan den konkurrenshämmande verksamheten.

(20)

Med beaktande av det som anges ovan anses det lämpligt att inte längre tillämpa de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 2320/97. Detta ligger i linje med principerna för god förvaltningspraxis. Det bör också noteras att nya avgöranden inom ramen för den pågående interimsöversynen och den pågående översynen vid giltighetens utgång torde bli tillgängliga inom en snar framtid, vilket kommer att göra det möjligt att företa en bedömning på grundval av uppgifter som helt klart inte är påverkade av den konkurrenshämmande verksamheten. Till dess att de pågående översynerna har avslutats bör tullarna alltså inte längre tas ut. Av detta följer också att de åtaganden som för närvarande är i kraft inte heller kommer att tillämpas i avvaktan på resultatet av de pågående översynerna.

(21)

De berörda parterna har underrättats om avsikten att inte längre tillämpa de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 2320/97. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de efter denna underrättelse kunde lägga fram synpunkter.

(22)

De muntliga och skriftliga synpunkter som parterna lagt fram har tagits under övervägande och har där så visat sig vara lämpligt beaktats.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/14

(1)

Genom förordning (EG) nr 1601/1999 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm, som klassificeras enligt KN nummer ex 7223 00 19, med ursprung i Indien (nedan kallad ”den berörda produkten”). Åtgärderna utformades som värdetullar på mellan 0 och 42,9 % för enskilda exportörer och på 44,4 % för icke samarbetsvilliga exportörer.

(2)

Sedan slutgiltiga åtgärder införts mottog kommissionen en begäran från en indisk tillverkare, VSL Wires Limited (”nedan kallad den sökande”) om att inleda en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 1601/1999 i enlighet med artikel 20 i grundförordningen. Den sökande hävdade att den inte var närstående någon annan exportör av den berörda produkten i Indien. Den sökande gjorde vidare gällande att den inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997 – 31 mars 1998), utan att den hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden. Den sökande har därför begärt att en individuell tullsats skall fastställas.

(3)

Kommissionen undersökte den bevisning som lämnats av den sökande och ansåg den tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 20 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att yttra sig inledde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 1601/1999 med avseende på det berörda företaget och påbörjade sin undersökning.

(4)

Den produkt som omfattas av den nuvarande översynen är samma produkt som i rådets förordning (EG) nr 1601/1999, nämligen tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, annan än sådan som innehåller minst 28 men högst 31 viktprocent nickel och minst 20 men högst 22 viktprocent krom.

(5)

Undersökningen av subventionering omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden avseende översynen”).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och den indiska regeringen om inledandet av förfarandet. Dessutom gavs andra direkt berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda. Kommissionen mottog emellertid inte några sådana synpunkter eller någon begäran om att bli hörd.

(7)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den sökande och mottog ett fullständigt svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningen och utförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(8)

Eftersom ingen begäran om översyn av undersökningsresultaten rörande skada inkom från den sökande, begränsades översynen till subventionering.

(9)

Kommissionen undersökte samma subventionssystem som i den ursprungliga undersökningen. Den undersökte också huruvida den sökande utnyttjat några subventionssystem som påstods ge fördelar i det ursprungliga klagomålet, men som inte konstaterades ha utnyttjats under den ursprungliga undersökningen. Slutligen undersöktes huruvida den sökande hade utnyttjat några subventionssystem som införts efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden, eller erhållit några särskilda subventioner efter detta datum.

(10)

Den sökande kunde på ett tillfredsställande sätt styrka att den inte var närstående, vare sig direkt eller indirekt, någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande utjämningsåtgärderna avseende den berörda produkten.

(11)

Undersökningen bekräftade att den sökande inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997 – 31 mars 1998).

(12)

Det fastställdes att den sökande endast gjort en försäljning till gemenskapen, nämligen i augusti 2001, det vill säga efter den ursprungliga undersökningsperioden men långt före undersökningsperioden avseende översynen.

(13)

I svaret på frågeformuläret angav den sökande att endast ett avtal hade undertecknats under undersökningsperioden avseende översynen, men en kontroll på plats bekräftade att försäljningen aldrig genomförts. Den sökande hade således inte någon oåterkallelig avtalsskyldighet att exportera till gemenskapen.

(14)

Företaget exporterade emellertid i stor omfattning till andra länder under undersökningsperioden avseende översynen, vilket gjorde det möjligt att beräkna den fördel som kom exportförsäljningen till godo genom subventioneringen eftersom sådana fördelar uppstår oavsett bestämmelseorten för försäljningen.

Kommissionen beslutade därför att kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen av den påskyndade översynen i syfte att beräkna den utjämningsbara subventionens storlek genom att fördela detta belopp i proportion till den sökandes totala relevanta omsättning under undersökningsperioden avseende översynen.

(15)

Följande ordningar undersöktes på grundval av uppgifterna i svaren från den sökande på kommissionens frågeformulär:

(16)

Det konstaterades att den sökande erhållit förmåner genom detta system under undersökningsperioden avseende översynen. Den sökande utnyttjade systemet med tullkredit som beviljas efter export. En detaljerad beskrivning av systemet finns i punkt 4.3 i kungörelsen beträffande import- och exportpolitiken (kungörelse nr 1/2002–07 av den 31 mars 2002 från den indiska regeringens handels- och industriministerium). Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en viss procentsats av värdet på exporterade färdiga produkter. De indiska myndigheterna har fastställt sådana tullkreditsatser för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av de s.k. standardnormerna för input/output. En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

Krediter som beviljas efter export får användas för senare import av alla slags varor (t.ex. råvaror eller kapitalvaror) med undantag för varor för vilka import är begränsad eller förbjuden. Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att omsättningsskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. En licens enligt detta system är giltig under en period av tolv månader från och med dagen för beviljandet av licensen.

(17)

Tullkreditsystemet har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Systemet utgör en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat, och subventionen konstaterades därför i samband med den ursprungliga undersökningen vara selektiv och utjämningsbar i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

(18)

Det fastställdes att den sökande överförde alla tullkrediter till det närstående företaget Viraj Alloys Ltd. Tre andra indiska närstående företag, Viraj Forgings Ltd, Viraj Impoexpo Ltd och Viraj Profiles Ltd, gick till väga på samma sätt. Undersökningen bekräftade att Viraj Alloys Ltd levererar råmaterial till samtliga av de nämnda företagen och att de använt sina överförda tullkreditlicenser för att importera tullfritt.

Dessutom konstaterades att export av den berörda produkten skedde via flera närstående företag. Med beaktande av att ägarna till det sökande företaget kontrollerar alla dessa närstående företag genom ett omfattande system med aktieandelar, och att dessa företag är inblandade i vissa delar av tillverkningen och distributionen av den berörda produkten, ansågs det lämpligt att behandla alla dessa företag som en enda mottagare av förmånen.

Subventionens storlek enligt tullkreditsystemet baserades därför på det totala kreditbeloppet i de licenser som beviljats både den sökande och dess närstående företag. Eftersom subventionen inte beviljades på grundval av exporterade kvantiteter har subventionens storlek fördelats i proportion till den totala omsättningen av den sökandes och de närstående företagens export enligt artikel 7.2 i grundförordningen.

Slutsatsen är att VSL Wires Limited erhöll förmåner genom detta system under undersökningsperioden avseende översynen och fick subventioner på 12,7 %.

(19)

Det konstaterades att den sökande erhållit förmåner genom detta system, framför allt enligt avsnitt 80HHC i den indiska inkomstskattelagen.

I den indiska inkomstskattelagen från 1961 fastställs grundvalen för den skattebefrielse som kan åberopas av företag när det gäller skatteuppbörd. Bland de typer av befrielse från inkomstskatt som kan begäras finns de som omfattas av avsnitten 10A (för företag belägna i frihandelsområden), 10B (för exportorienterade företag) och 80HHC (för exporterande företag) i skattelagen. För att kunna utnyttja systemet med befrielse från inkomstskatt måste företaget ansöka om detta när det lämnar in sin självdeklaration till skattemyndigheten. Beskattningsåret löper från och med den 1 april till och med den 31 mars och självdeklarationen skall lämnas in senast den 30 november påföljande år. I detta fall sammanföll undersökningsperioden avseende översynen med beskattningsåret och räkenskapsåret (1 april 2002 – 31 mars 2003).

(20)

Systemet med befrielse från inkomstskatt har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Det konstaterades i samband med den ursprungliga undersökningen att systemet med befrielse från inkomstskatt utgör en utjämningsbar subvention, eftersom den indiska regeringen ger företaget ett finansiellt bidrag genom utebliven statlig intäkt i form av direkta skatter på exportvinster som företaget skulle ha betalat om inte någon begäran om befrielse från inkomstskatt hade gjorts. Det kunde emellertid konstateras att systemet med befrielse från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC gradvis har börjat att avvecklas sedan början av räkenskapsåret 2000-2001 och fram till räkenskapsåret 2004-2005, då inga exportvinster kommer att vara befriade från inkomstskatt. Under undersökningsperioden avseende översynen var endast 50 % av exportvinsterna befriade från inkomstskatt.

(21)

Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom endast vinst från exportförsäljning är befriad från skatt, och den betraktas därför som selektiv.

(22)

Förmånen för den sökande har beräknats på grundval av skillnaden mellan den skatt som normalt skulle betalas, med och utan befrielsen under undersökningsperioden avseende översynen. Den inkomstskattesats, inklusive bolagsskatt och tilläggsavgift, som var tillämplig under denna period var 36,75 %. För att kunna fastställa förmånerna i sin helhet för den sökande, och med tanke på att tre till den sökande närstående företag också exporterade den berörda produkten under undersökningsperioden avseende översynen (skäl 18), beaktades den sökandes Viraj Forgings Ltd, Viraj Impoexpo Ltd och Viraj Profiles Ltd inkomstskattebefrielser från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC då subventionens storlek fastställdes. Eftersom subventionen inte beviljades på grundval av exporterade kvantiteter har subventionens storlek fördelats i proportion till den totala omsättningen av den sökandes och de närstående företagens export enligt artikel 7.2 i grundförordningen. På grundval av detta konstaterades att VSL Wires Limited enligt detta system erhållit subventioner motsvarande 1,4 %.

(23)

Det konstaterades att den sökande inte hade utnyttjat förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

(24)

Det konstaterades att den sökande inte var belägen i en industriell frizon för bearbetning på export och inte heller var ett exportorienterat företag och därför inte hade utnyttjat systemet.

(25)

Det konstaterades att den sökande varken hade utnyttjat de nya subventionssystem som införts efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden eller erhållit några särskilda subventioner efter detta datum.

(26)

På grundval av de slutgiltiga undersökningsresultaten för de olika system som anges ovan bör den utjämningsbara subventionen för den sökande fastställas till följande:

(27)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits under undersökningen anses det att import till gemenskapen av tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm och som tillverkas och exporteras av VSL Wires Limited bör omfattas av utjämningstullar motsvarande de individuella subventionsbelopp som fastställts för detta företag under undersökningsperioden avseende översynen.

(28)

Förordning (EG) nr 1601/1999 bör därför ändras i enlighet därmed.

(29)

Den sökande och den indiska regeringen underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå en ändring av rådets förordning (EG) nr 1601/1999. De gavs också rimlig tid att lämna synpunkter.

(30)

I sitt svar på meddelandet hävdade den sökande att systemet med tullkredit som beviljas efter export är ett avskrivnings- eller restitutionssystem som tillåter substitution och som kommissionen hade bedömt felaktigt i fråga om subventionens omfattning och den utjämningsbara förmånens storlek. Den sökande hävdade att kommissionens bedömning av vilka förmåner detta system medförde var felaktig, eftersom endast den tullrestitution som beviljades med ett alltför stort belopp kunde anses vara en subvention, och att kommissionen inte hade undersökt hur systemet fungerar i praktiken.

Kommissionen har flera gånger dragit slutsatsen (se rådets förordning (EG) nr 1338/2002 (4), i synnerhet skälen 14-20) att systemet med tullkredit som beviljas efter export inte är ett restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, eftersom det inte är förenligt med någon av bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen jämförda med artikel 2.1 ii i den förordningen. Systemet innefattar ingen skyldighet att endast importera varor som förbrukas vid tillverkningen av de exporterade varorna (bilaga II till grundförordningen); denna skyldighet skulle säkerställa att kraven i punkt i i bilaga I uppfylls. Det finns inte heller något system för att kontrollera om importvarorna faktiskt förbrukas i tillverkningsprocessen. Systemet utgör inte heller ett restitutionssystem som tillåter substitution eftersom mängden av eller egenskaperna hos de importerade varorna inte behöver vara desamma som för de insatsvaror som köps på den inhemska marknaden och som används för exporttillverkningen (bilaga III till grundförordningen). Dessutom är exporterande tillverkare berättigade till förmåner enligt systemet oavsett om de importerar några insatsvaror över huvudtaget.

När det gäller den sökande bekräftades i undersökningen att råmaterial importerades tullfritt av ett av de närstående företagen med hjälp av samtliga närstående företags överförda tullkreditlicenser som erhållits vid export av olika varor. Ingen koppling kunde emellertid fastställas mellan respektive företags krediter och de varor som faktiskt importerats från det enda närstående företag som hade till uppgift att importera råmaterial. Den indiska regeringen hade dessutom inte något system för att kontrollera vilka importerade varor som faktiskt förbrukades i tillverkningen av olika produkter och av olika företag. Eftersom ovanstående undantag från definitionen av subvention därför inte är giltigt motsvarar den utjämningsbara förmånen det totala kreditbelopp som beviljats enligt systemet. Av dessa skäl kan begäran inte godtas.

Den sökande hävdade vidare att kommissionen inte hade räknat av importtullarna från kostnaderna, vilket gjort beräkningen av subventionen felaktig och överdriven. I det avseendet bör det noteras att den sökande i förväg ombads att lämna in förteckningar över tullkrediter som beviljas efter export för all export som skett under undersökningsperioden avseende översynen, och på grundval av den situation som beskrivs i skäl 18. Den sökande ombads även att lämna samma upplysningar för de till den sökande närstående företagens export under samma period, tillsammans med uppgifter om eventuella ansökningsavgifter eller andra kostnader som uppkommit för att erhålla krediterna. Den sökande har emellertid inte inkommit med några sådana uppgifter och kunde inte tillhandahålla någon sådan information i samband med kontrollen på plats. På grund av att ingen relevant information hade lämnats kunde inga justeringar för sådana kostnader göras vid beräkningen av det subventionsbelopp som fastställs i skäl 18.

(31)

Denna översyn påverkar inte den tidpunkt då rådets förordning (EG) nr 1601/1999 upphör att gälla i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/19

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/21

(1)

I artikel 2.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2921/90 av den 10 oktober 1990 om beviljande av stöd för framställningen av kasein och kaseinater av skummjölk (2) fastställs stödbeloppet för skummjölk som förädlats till kasein eller kaseinater. Med tanke på utvecklingen av marknadspriserna för kasein och kaseinater i gemenskapen och på världsmarknaden bör stödbeloppet minskas.

(2)

Förordning (EEG) nr 2921/90 bör därför ändras.

(3)

Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter har inte avgivit något yttrande inom den tid som dess ordförande har bestämt.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/22

(1)

I artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 603/95 fastställs de stödbelopp som skall betalas ut till förädlingsföretagen för dehydratiserat foder och soltorkat foder, producerat under regleringsåret 2003/04. Detta gäller inom ramen för den maximala garanterade kvantitet som fastställs i artikel 4.1 och 4.3 i den förordningen.

(2)

Av de uppgifter som har lämnats av medlemsstaterna till kommissionen, i enlighet med artikel 15 a andra strecksatsen i förordning (EG) nr 785/95 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 603/95 om den gemensamma marknaden för torkat foder (2), framgår att de maximala garanterade kvantiteterna överskreds för dehydratiserat foder men inte gjorde det för soltorkat foder.

(3)

För dehydratiserat foder bör det därför fastslås att det stödbelopp som anges i förordning (EG) nr 603/95 skall minskas i enlighet med artikel 5 i denna. För soltorkat foder bör stödbeloppet i sin helhet betalas ut till mottagarna.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för torkat foder.

a)

Stödbeloppet för dehydratiserat foder skall minskas till 66,45 euro per ton i alla medlemsstater.

b)

Stödbeloppet för soltorkat foder skall betalas ut i sin helhet.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/23

(1)

Med tanke på situationen på gemenskapsmarknaden och världsmarknaden för socker bör, för regleringsåret 2004/05, en stående anbudsinfordran snarast möjligt öppnas för export av vitsocker, vilket med beaktande av eventuella fluktuationer i världsmarknadspriserna på socker ger en möjlighet att fastställa exportavgifter och/eller exportbidrag.

(2)

De allmänna bestämmelser för anbudsförfarandet för bestämning av exportbidrag för socker som fastställs i artikel 28 i förordning (EG) nr 1260/2001 bör tillämpas.

(3)

Med tanke på transaktionernas särskilda karaktär bör nödvändiga bestämmelser fastställas för exportlicenser som utfärdas i samband med den stående anbudsinfordran, och undantag bör medges från kommissionens förordning (EG) nr 1464/95 av den 27 juni 1995 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för socker (2). Bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (3), och bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 120/89 av den 19 januari 1989 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för exportpålagor på jordbruksprodukter (4), bör emellertid fortsätta att gälla.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

a)

från och med den 23 juli 2004,

b)

fram till och med torsdagen den 29 juli 2004 klockan 10.00 (lokal tid i Bryssel).

a)

från och med den första arbetsdagen efter det att tidsfristen för den föregående delanbudsinfordran löpt ut,

b)

fram till och med följande datum klockan 10.00 (lokal tid i Bryssel):

a)

Skriftligen till det behöriga organet i en medlemsstat mot mottagningsbevis.

b)

Per rekommenderat brev eller telegram till nämnda organ.

c)

Per telex, fax eller e-post till nämnda organ, under förutsättning att det behöriga organet accepterar meddelanden i dessa former.

a)

Anbudet skall innehålla följande uppgifter:

b)

Den kvantitet som skall exporteras uppgår till minst 250 ton vitsocker.

c)

Ett bevis på att anbudsgivaren har ställt den säkerhet som anges i anbudet läggs fram innan tidsfristen för inlämnande av anbud löper ut.

d)

Anbudet innehåller en förklaring från anbudsgivaren där denne, om anbudet antas, förbinder sig att inom den tidsfrist som anges i artikel 12.2 andra stycket ansöka om exportlicens(er) för de kvantiteter vitsocker som skall exporteras.

e)

Anbudet innehåller en förklaring från anbudsgivaren att denne, om anbudet antas, förbinder sig

a)

Om den lägsta exportavgiften, eller i tillämpliga fall det högsta exportbidraget, måste fastställas den dag då tidsfristen för inlämnande av anbuden i fråga löper ut.

b)

Om tilldelningen måste avse hela eller en viss del av den kvantitet som erbjuds.

a)

Till anbudsgivare: för den kvantitet för vilken deras anbud inte har antagits.

b)

Till anbudstagare som inte har ansökt om exportlicens inom den tidsfrist som avses i artikel 12.2 andra stycket: med 10 euro per 100 kg vitsocker.

c)

Till anbudstagare: för den kvantitet för vilken de enligt artikel 31 b och artikel 32.1 b i i förordning (EG) nr 1291/2000 har fullgjort den exportskyldighet som följer av den exportlicens som avses i artikel 12.2 i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 1291/2000.

a)

skillnaden mellan det högsta exportbidragsbelopp som fastställts för den berörda delanbudsinfordran och det högsta exportbidragsbelopp som fastställts för påföljande delanbudsinfordran, när det senare beloppet är högre än det förra,

b)

skillnaden mellan det lägsta exportavgiftsbelopp som fastställts för delanbudsinfordran i fråga och det lägsta exportavgiftsbelopp som fastställts för påföljande delanbudsinfordran, när det senare beloppet är lägre än det förra.

a)

en lägsta exportavgift, eller

b)

en lägsta exportavgift, eller ett högsta exportbidrag.

a)

antingen i proportion till den totalt angivna kvantiteten i varje anbud, eller

b)

mellan de berörda anbudsgivarna, med angivande av en högsta kvantitet som fastställs för var och en av dem, eller

c)

genom lottdragning.

a)

Referensnumret avseende anbudsinfordran.

b)

Den kvantitet vitsocker som skall exporteras.

c)

Det exportavgiftsbelopp, uttryckt i euro, eller i förekommande fall det exportbidragsbelopp, som per 100 kg vitsocker beviljas för den kvantitet som anges i punkt b.

a)

den sista arbetsdagen före den dag då följande veckas delanbudsinfordran skall äga rum,

b)

den sista arbetsdagen följande vecka, om ingen delanbudsinfordran skall äga rum den veckan.

a)

Den exportavgift som anges i licensen, minskad med den avgift som avses i artikel 33.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1260/2001, och som gäller den sista dagen av giltighetstiden för nämnda licens.

b)

Summan av den exportavgift som anges i licensen och det exportbidrag som avses i artikel 28.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 som gäller den sista dagen av giltighetstiden för nämnda licens.

c)

Det exportbidrag som avses i artikel 28.2 i förordning (EG) nr 1260/2001, och som gäller den sista dagen av giltighetstiden, minskat med det exportbidrag som anges på nämnda licens.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/28

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/30

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1321/2004 av den 12 juli 2004 om inrättande av organ för förvaltning av det europeiska programmet för satellitbaserad radionavigation (1) har ett gemenskapsorgan inrättats, kallat Europeiska övervakningsmyndigheten för GNSS.

(2)

Enligt den förordningen kommer övervakningsmyndigheten bland annat att ansvara för samtliga aspekter av radionavigationssystemets säkerhet, utan att detta påverkar de aspekter som gäller Europeiska unionens och dess medlemsstaters säkerhet.

(3)

Enligt förordningen kommer övervakningsmyndigheten också att vara tillståndsmyndighet gentemot den privata koncessionsinnehavaren, som kommer att ha ansvaret för att genomföra och förvalta driften av systemet och som genom koncessionsavtalet med övervakningsmyndigheten kommer att vara skyldig att följa rådets anvisningar i enlighet med denna gemensamma åtgärd.

(4)

I situationer där driften av systemet kan inverka på Europeiska unionens eller dess medlemsstaters säkerhet bör rådet besluta om de åtgärder som behöver vidtas.

(5)

Rådets generalsekreterare, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, bör i fråga om denna gemensamma åtgärd ges befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder i brådskande fall, och bör kunna säkerställa att driften av systemet ständigt övervakas.

20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/32

(1)

För att genomföra Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1483 (2003) antog rådet den 7 juli 2003 gemensam ståndpunkt 2003/495/GUSP (1) om Irak.

(2)

Förenta nationernas säkerhetsråd antog den 8 juni 2004 resolution 1546 (2004) som välkomnade bildandet av en suverän irakisk interimsregering som den 30 juni 2004 skulle få fullt ansvar och full myndighet att styra Irak och beslutet att ockupationen av Irak skulle upphöra den 30 juni 2004, att den provisoriska koalitionsregeringen skulle upplösas och att Irak skulle återfå full suveränitet. Samtidigt betonades i resolutionen vikten av att alla stater respekterar förbudet att sälja eller leverera vapen och liknande materiel till Irak enligt säkerhetsrådets resolution 661 (1990) och senare hithörande resolutioner, inklusive resolution 1483 (2003), med undantag för vapen och liknande materiel som Iraks regering eller den multinationella styrka som upprättats enligt resolution 1511 (2003) behöver. I resolutionen erinrades också om att medlemsstaterna fortfarande är skyldiga att frysa och överföra vissa medel, tillgångar och ekonomiska resurser i enlighet med resolution 1483 (2003) samt om att förbud eller skyldigheter för medlemsstaterna kvarstår i fråga om materiel enligt punkterna 8 och 12 i säkerhetsrådets resolution 687 (1991), eller verksamhet enligt punkt 3 f i säkerhetsrådets resolution 707 (1991).

(3)

Den 28 juni 2004 upplöstes den provisoriska koalitionsregeringen och Irak återfick full suveränitet.

(4)

Insatser krävs av gemenskapen för att genomföra vissa åtgärder.

(5)

Gemensam ståndpunkt 2003/495/GUSP bör därför ändras.