21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/1

(1)

Den 1 januari 1999 blev euron de deltagande medlemsstaternas lagliga valuta i enlighet med rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (2) och laglig valuta i de tredjeländer som har ingått ett avtal med gemenskapen om införande av euron, dvs. Furstendömet Monaco, Republiken San Marino och Heliga stolen.

(2)

I rådets förordning (EG) nr 975/98 av den 3 maj 1998 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som skall sättas i omlopp (3) definieras den grundläggande utformningen av euromynten. Efter införandet i januari 2002 är euromynt i omlopp i hela euroområdet och är det enda lagliga betalningsmedlet i metall.

(3)

I kommissionens rekommendation 2002/664/EG av den 19 augusti 2002 om medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt (4) rekommenderas att vissa visuella kännetecken bör undvikas i samband med försäljning, produktion, lagerhållning, import och distribution i försäljningssyfte eller för andra kommersiella ändamål av medaljer och symboliska mynt som storleksmässigt ligger nära euromynten.

(4)

I kommissionens meddelande av den 23 juli 1997 om användningen av eurosymbolen definieras eurosymbolens (€) utformning och uppmanas alla valutaanvändare till användning av symbolen vid beskrivning av penningbelopp i euro.

(5)

I kommissionens meddelande av den 22 oktober 2001 om upphovsrättsligt skydd av utformningen av den gemensamma sidan på euromynten (5) fastställs regler för mångfaldigande av den gemensamt utformade sidan av euromynten.

(6)

Uppgifter om euromyntens utseende offentliggjordes av kommissionen den 28 december 2001 (6).

(7)

Medborgarna kan förledas att tro att medaljer och symboliska mynt som bär orden ”euro”, ”eurocent” eller eurosymbolen eller som har en utformning som är snarlik myntens gemensamma sida eller en nationell sida gäller som betalningsmedel i de medlemsstater som har antagit euron eller i ett deltagande tredjeland.

(8)

Det finns även en allt större risk att medaljer och symboliska mynt av samma storlekar och med samma metallegenskaper som euromynten används i bedrägligt syfte istället för euromynt.

(9)

Medaljer och symboliska mynt som till utseende, storlek eller metallegenskaper liknar euromynt bör därför inte få säljas, produceras, importeras eller distribueras i försäljningssyfte eller för andra kommersiella ändamål.

(10)

Det åligger varje medlemsstat att införa påföljder som kan tillämpas vid överträdelser i syfte att uppnå likvärdigt skydd av euron mot liknande medaljer och symboliska mynt i hela gemenskapen.

a)

euro: den lagliga valutan i de deltagande medlemsstaterna enligt definitionen i artikel 1 i förordning (EG) nr 974/98 och den lagliga valutan i de deltagande tredjeländer som har ingått ett avtal med gemenskapen om införande av euron (nedan kallade ”deltagande tredjeländer”),

b)

eurosymbolen: den symbol som representerar euron, dvs. €, i enlighet med bilaga I,

c)

medaljer och symboliska mynt: metallföremål, utom opräglade mynt avsedda för myntframställning, som ser ut som mynt eller som har samma tekniska egenskaper som ett mynt, men som inte ges ut enligt nationell lagstiftning i en medlemsstat eller ett deltagande tredjelands lagstiftning eller enligt lagstiftningen i andra tredjeländer och som därför inte utgör vare sig begränsat eller obegränsat lagligt betalningsmedel,

d)

guld, silver och platina: legeringar som innehåller guld, silver och platina med en ädelmetallhalt av minst 375, 500 respektive 850 tusendelar. Definitionen berör inte de bestämmelser om kontrollstämpling som är tillämpliga i medlemsstaterna,

e)

European Technical and Scientific Centre (ETSC): en enhet inrättad genom kommissionens beslut av den 29 oktober 2004,

f)

referensområde: de referensvärden som definieras i avdelning 1 i bilaga II.

a)

Om orden ”euro” eller ”eurocent” eller eurosymbolen förekommer på medaljernas eller de symboliska myntens yta, eller

b)

om medaljerna och de symboliska mynten storleksmässigt ligger inom referensområdet, eller

c)

om motiv som liknar de nationella motiven eller den gemensamma sidan av euromynten, eller motiv som är identiska med eller liknar kantmotivet på 2 euromyntet förekommer på medaljernas eller de symboliska myntens yta.

a)

Medaljerna eller de symboliska mynten är genomskurna i mitten med ett hål på minst 6 mm i diameter, eller om medaljerna eller de symboliska mynten är månghörningar med högst sex kanter och under förutsättning att villkoren enligt led c ii i denna artikel iakttas, eller

b)

medaljerna eller de symboliska mynten är gjorda av guld, silver eller platina, eller

c)

om de uppfyller följande villkor:

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/7

(1)

När förordning (EG) nr 2182/2004 (2) antogs slog rådet fast att förordningen skall gälla i de deltagande medlemsstaterna såsom dessa definieras i rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (3).

(2)

Det är emellertid viktigt att reglerna avseende medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt är enhetliga i hela gemenskapen, och det bör därför antas bestämmelser för att åstadkomma detta.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/8

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/10

(1)

I protokoll 2 till det bilaterala frihandelsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Norge (3) och i protokoll 3 till EES-avtalet (4) fastställs regler för handeln mellan de avtalsslutande parterna med vissa jordbruksprodukter och vissa bearbetade jordbruksprodukter.

(2)

I protokoll 3 till EES-avtalet, senast ändrat genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 138/2004 om ändring av protokoll 3 till EES-avtalet med avseende på de produkter som avses i artikel 8.3 b i avtalet (5) föreskrivs det att en nolltullsats skall tillämpas på varor enligt KN-nummer 2202 10 00 (vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne) och ex 2202 90 10 (annat mineralvatten innehållande socker [sackaros och invertsocker]).

(3)

Nolltullsatsen har tillfälligt upphävts för Norge genom avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Konungariket Norge, å andra sidan, om protokoll 2 till det bilaterala frihandelsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Norge, godkänt genom rådets beslut 2004/859/EG. I enlighet med avtalets punkt IV är tullfri import av varor enligt KN-nummer 2202 10 00 (vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne) och ex 2202 90 10 (annat mineralvatten innehållande socker [sackaros och invertsocker]) med ursprung i Norge enbart tillåtet inom den tullfria kvoten.

(4)

Det är nödvändigt att öppna denna tullkvot för år 2005.

(5)

För att underlätta inrättandet av kvoten, och för att säkerställa att den förvaltas på lämpligt sätt, bör fördelarna med tullbefrielse inom kvoten, i livsmedelsföretagens intresse, tillfälligt gälla enbart på villkor att ett intyg utfärdat av de norska myndigheterna visas upp för gemenskapens tullmyndigheter.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för övergripande frågor rörande handeln med bearbetade jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/14

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2501/2001 av den 10 december 2001 om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 januari 2002–31 december 2004 (3), dvs. EU:s allmänna preferenssystem, beviljade gemenskapen Laos allmänna tullförmåner.

(2)

I förordning (EEG) nr 2454/93 fastställs definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling, dvs. EU:s allmänna preferenssystem. Förordning (EEG) nr 2454/93 innehåller dock bestämmelser som gör det möjligt att göra undantag för de minst utvecklade länder som omfattas av systemet för allmän förmånsbehandling när dessa begär detta hos gemenskapen.

(3)

Laos har åtnjutit ett sådant undantag för vissa textilier sedan 1997, senast genom kommissionens förordning (EG) nr 1613/2000 av den 24 juli 2000 om undantag från förordning (EEG) nr 2454/93 med avseende på definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” som fastställs inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling för att ta hänsyn till Laos särskilda situation när det gäller vissa textilprodukter som exporteras från detta land till gemenskapen (4), ändrad genom förordning (EG) nr 291/2002 (5), som förlängde dess giltighet till den 31 december 2004. Genom skrivelser av den 4 maj och 4 augusti 2004 lämnade Laos in en begäran om en förlängning av detta undantag.

(4)

Kommissionen har prövat den begäran som lämnats av Laos och har funnit att den är tillräckligt underbyggd.

(5)

När giltighetstiden för förordning (EG) nr 1613/2000 förlängdes var tanken att förordningen skulle upphöra att gälla samma dag som det var planerat att det nuvarande systemet för allmän förmånsbehandling skulle upphöra att gälla. Genom rådets förordning (EG) nr 2211/2003 (6) förlängdes emellertid giltighetstiden för systemet för allmän förmånsbehandling med ytterligare ett år, till och med den 31 december 2005.

(6)

Den 18 december 2003 offentliggjorde kommissionen en grönbok om hur ursprungsreglerna i förmånsordningarna på handelsområdet skall se ut i framtiden (7) som inledde en omfattande debatt om frågan. Den 7 juli 2004 offentliggjorde kommissionen ett meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”Utvecklingsländer, internationell handel och hållbar utveckling: Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner under perioden 2006–2015” (8), i vilket behovet av förändrade ursprungsregler också bekräftades. Inget beslut har emellertid fattats ännu och inga nya regler kommer att vara i kraft före den 31 december 2004.

(7)

En förlängning av undantaget bör inte föregripa eller påverka resultatet av diskussionerna om eventuella nya ursprungsregler för systemet för allmän förmånsbehandling. Med hänsyn till de handlare både i Laos och i gemenskapen som ingår kontrakt och till behovet av en stabil och hållbar utveckling i den laotiska industrin, beträffande pågående investeringar och sysselsättning, krävs det dock att undantaget förlängs under tillräckligt lång tid för att fullfölja eller ingå långtidskontrakt, samtidigt som övergången till eventuella nya ursprungsregler underlättas.

(8)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1613/2000, särskilt införandet av vissa årliga begränsningar i fråga om kvantiteterna, vilka fastställts med hänsyn till gemenskapsmarknadens förmåga att absorbera sådana produkter med ursprung i Laos, detta lands exportkapacitet och de faktiska handelsströmmar som konstaterats, har till syfte att förhindra skada för motsvarande gemenskapsindustrier.

(9)

Undantaget bör därför förlängas till och med den 31 december 2006. För att säkerställa att både Laos och andra minst utvecklade länder behandlas rättvist bör det fortsatta behovet av undantaget ses över så snart eventuella nya ursprungsregler har antagits inom ramen för det nya systemet för allmän förmånsbehandling.

(10)

Förordning (EG) nr 1613/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

—

I artikel 2 skall frasen ”31 december 2004” ersättas med ”31 december 2006”

—

och följande stycke läggas till:

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/16

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2501/2001 av den 10 december 2001 om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 januari 2002–31 december 2004 (3), dvs. EU:s allmänna preferenssystem, beviljade gemenskapen Kambodja allmänna tullförmåner.

(2)

I förordning (EEG) nr 2454/93 fastställs definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling, dvs. EU:s allmänna preferenssystem. Förordning (EEG) nr 2454/93 innehåller dock bestämmelser som gör det möjligt att göra undantag för de minst utvecklade länder som omfattas av systemet för allmän förmånsbehandling när dessa begär detta hos gemenskapen.

(3)

Kambodja har åtnjutit ett sådant undantag för vissa textilier sedan 1997, senast genom kommissionens förordning (EG) nr 1614/2000 av den 24 juli 2000 om undantag från förordning (EEG) nr 2454/93 med avseende på definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” som fastställs inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling för att ta hänsyn till Kambodjas särskilda situation när det gäller vissa textilprodukter som exporteras från detta land till gemenskapen (4), ändrad genom förordning (EG) nr 292/2002 (5) som förlängde dess giltighet till den 31 december 2004. Genom en skrivelse av den 10 juni 2004 lämnade Kambodja in en begäran om en förlängning av detta undantag.

(4)

Kommissionen har prövat den begäran som lämnats av Kambodja och har funnit att den är tillräckligt underbyggd.

(5)

När giltighetstiden för förordning (EG) nr 1614/2000 förlängdes var tanken att förordningen skulle upphöra att gälla samma dag som det var planerat att det nuvarande systemet för allmän förmånsbehandling skulle upphöra att gälla. Genom rådets förordning (EG) nr 2211/2003 (6) förlängdes emellertid giltighetstiden för systemet för allmän förmånsbehandling med ytterligare ett år, till och med den 31 december 2005.

(6)

Den 18 december 2003 offentliggjorde kommissionen en grönbok om hur ursprungsreglerna i förmånsordningarna på handelsområdet skall se ut i framtiden (7) som inledde en omfattande debatt om frågan. Den 7 juli 2004 offentliggjorde kommissionen ett meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”Utvecklingsländer, internationell handel och hållbar utveckling: Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner under perioden 2006–2015” (8), i vilket behovet av förändrade ursprungsregler också bekräftades. Inget beslut har emellertid fattats ännu och inga nya regler kommer att vara ikraft före den 31 december 2004.

(7)

En förlängning av undantaget bör inte föregripa eller påverka resultatet av diskussionerna om eventuella nya ursprungsregler för systemet för allmän förmånsbehandling. Med hänsyn till de handlare både i Kambodja och i gemenskapen som ingår kontrakt och till behovet av en stabil och hållbar utveckling i den kambodjanska industrin, beträffande pågående investeringar och sysselsättning, krävs det dock att undantaget förlängs under tillräckligt lång tid för att fullfölja eller ingå långtidskontrakt, samtidigt som övergången till eventuella nya ursprungsregler underlättas.

(8)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1614/2000, särskilt införandet av vissa årliga begränsningar i fråga om kvantiteterna, vilka fastställts med hänsyn till gemenskapsmarknadens förmåga att absorbera sådana produkter med ursprung i Kambodja, detta lands exportkapacitet och de faktiska handelsströmmar som konstaterats, har till syfte att förhindra skada för motsvarande gemenskapsindustrier.

(9)

Undantaget bör därför förlängas till och med den 31 december 2006. För att säkerställa att både Kambodja och andra minst utvecklade länder behandlas rättvist bör det fortsatta behovet av undantaget ses över så snart eventuella nya ursprungsregler har antagits inom ramen för det nya systemet för allmän förmånsbehandling.

(10)

Förordning (EG) nr 1614/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

I artikel 2 skall frasen ”31 december 2004” ersättas med ”31 december 2006”

och följande stycke läggas till:

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/18

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2501/2001 av den 10 december 2001 om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 januari 2002–31 december 2004 (3), dvs. EU:s allmänna preferenssystem, beviljade gemenskapen Nepal allmänna tullförmåner.

(2)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 fastställs definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling, dvs. EU:s allmänna preferenssystem. Förordning (EEG) nr 2454/93 innehåller dock bestämmelser som gör det möjligt att göra undantag för de minst utvecklade länder som omfattas av systemet för allmän förmånsbehandling när dessa begär detta hos gemenskapen.

(3)

Nepal har åtnjutit ett sådant undantag för vissa textilier sedan 1997, senast genom kommissionens förordning (EG) nr 1615/2000 av den 24 juli 2000 om undantag från förordning (EEG) nr 2454/93 med avseende på definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” som fastställs inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling för att ta hänsyn till Nepals särskilda situation när det gäller vissa textilprodukter som exporteras från detta land till gemenskapen (4), ändrad genom förordning (EG) nr 293/2002 (5) som förlängde dess giltighet till den 31 december 2004. Genom en skrivelse av den 14 juni 2004 lämnade Nepal in en begäran om en förlängning av detta undantag.

(4)

Kommissionen har prövat den begäran som lämnats av Nepal och har funnit att den är tillräckligt underbyggd.

(5)

När giltighetstiden för förordning (EG) nr 1615/2000 förlängdes var tanken att förordningen skulle upphöra att gälla samma dag som det var planerat att det nuvarande systemet för allmän förmånsbehandling skulle upphöra att gälla. Genom rådets förordning (EG) nr 2211/2003 (6) förlängdes emellertid giltighetstiden för systemet för allmän förmånsbehandling med ytterligare ett år, till och med den 31 december 2005.

(6)

Den 18 december 2003 offentliggjorde kommissionen en grönbok om hur ursprungsreglerna i förmånsordningarna på handelsområdet skall se ut i framtiden (7) som inledde en omfattande debatt om frågan. Den 7 juli 2004 offentliggjorde kommissionen ett meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”Utvecklingsländer, internationell handel och hållbar utveckling: Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner under perioden 2006–2015” (8), i vilket behovet av förändrade ursprungs regler också bekräftades. Inget beslut har emellertid fattats ännu och inga nya regler kommer att vara i kraft före den 31 december 2004.

(7)

En förlängning av undantaget bör inte föregripa eller påverka resultatet av diskussionerna om eventuella nya ursprungsregler för systemet för allmän förmånsbehandling. Med hänsyn till de handlare både i Nepal och i gemenskapen som ingår kontrakt och till behovet av en stabil och hållbar utveckling i den nepalesiska industrin, beträffande pågående investeringar och sysselsättning, krävs det dock att undantaget förlängs under tillräckligt lång tid för att fullfölja eller ingå långtidskontrakt, samtidigt som övergången till eventuella nya ursprungsregler underlättas.

(8)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1615/2000, särskilt införandet av vissa årliga begränsningar i fråga om kvantiteterna, vilka fastställts med hänsyn till gemenskapsmarknadens förmåga att absorbera sådana produkter med ursprung i Nepal, detta lands exportkapacitet och de faktiska handelsströmmar som konstaterats, har till syfte att förhindra all skada för motsvarande gemenskapsindustrier.

(9)

Undantaget bör därför förlängas till och med den 31 december 2006. För att säkerställa att både Nepal och andra minst utvecklade länder behandlas rättvist bör det fortsatta behovet av undantaget ses över så snart eventuella nya ursprungsregler har antagits inom ramen för det nya systemet för allmän förmånsbehandling.

(10)

Förordning (EG) nr 1615/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

—

I artikel 2 skall frasen ”31 december 2004” ersättas med ”31 december 2006” och följande stycke läggas till:

—

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/20

(1)

I artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 1915/83 föreskrivs att det skall fastställas ett standardarvode som kommissionen skall betala till medlemsstaterna för varje vederbörligen genomförd företagsredovisning som överlämnas inom den tidsperiod som anges i artikel 3 i den förordningen.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 134/2004 (3) fastställdes standardarvodet för räkenskapsåret 2004 till 140 euro per företagsredovisning. Till följd av kostnadsutvecklingen och dess återverkningar på kostnaderna för att genomföra en företagsredovisning bör arvodet omprövas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Gemenskapskommittén för informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/21

(1)

Enligt artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 1433/2003 (2) skall erkända producentorganisationer lämna in verksamhetsprogram för godkännande till den behöriga myndigheten.

(2)

Producentgrupper som ansöker om erkännande i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 2200/96 bör uttryckligen tillåtas att samtidigt lämna in sina verksamhetsprogram. Programmen bör bara godkännas om producentgruppen i fråga har erkänts av den nationella myndigheten senast den dag som anges i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1433/2003.

(3)

Enligt artiklarna 13 och 14 i förordning (EG) nr 1433/2003 skall den behöriga nationella myndigheten senast den 15 december fatta beslut om de program, fonder och ändringar av dessa som har lämnats in av producentorganisationerna i enlighet med artiklarna 11 och 14 i samma förordning. Mot bakgrund av de senaste årens erfarenhet verkar det som om en del medlemsstater på grund av administrativ överbelastning inte kan handlägga och fatta beslut om alla program inom utsatt tid.

(4)

I stället för att göra systematiska undantag är det bättre att i välmotiverade fall låta medlemsstaterna flytta fram tidsgränsen från den 15 december till den 20 januari det år som följer på ansökan, så att operatörerna inte skadas och de nationella myndigheterna får möjlighet att fortsätta sin granskning. Medlemsstaterna får införa bestämmelser för att göra det möjligt att göra kostnaderna bidragsberättigande från och med den 1 januari året efter ansökan.

(5)

Förordning (EG) nr 1433/2003 bör därför ändras.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

1.

I artikel 11 skall följande stycke läggas till:

”En producentgrupp som ansöker om att bli erkänd som producentorganisation i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 2200/96 får samtidigt lämna in sitt verksamhetsprogram enligt första stycket för godkännande. Programmen kan bara godkännas om gruppen har erkänts senast den dag som avses i artikel 13.2.”

2.

I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till:

”I välmotiverade fall får medlemsstaterna emellertid besluta om verksamhetsprogram och fonder senast den 20 januari det år som följer på ansökan. I beslutet om godkännande får det föreskrivas att utgifterna är bidragsberättigande från och med den 1 januari det år som följer på ansökan.”

3.

I artikel 14.3 skall följande stycke läggas till:

”I välmotiverade fall får medlemsstaterna emellertid flytta fram tidsgränsen för beslut om ansökningar om ändring av verksamhetsprogram till senast den 20 januari det år som följer på ansökan. I beslutet om godkännande får det föreskrivas att utgifterna är bidragsberättigande från och med den 1 januari det år som följer på ansökan.”

4.

I artikel 16.2 skall följande stycke läggas till:

”Genom avvikelse från första och andra stycket skall ett verksamhetsprogram som godkänns i enlighet med artikel 13.2 eller artikel 14.3 genomföras med början senast den 31 januari det år som följer på godkännandet.”

5.

Artikel 17 tredje stycket skall ersättas med följande:

”Vid tillämpning av artikel 13.2 eller artikel 14.3, och genom avvikelse från andra stycket, skall medlemsstaterna informera om det godkända stödbeloppet senast den 20 januari.

Medlemsstaterna skall senast den 31 januari informera kommissionen om det totala stödbelopp som godkänts för samtliga verksamhetsprogram.”.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/23

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan de noteringar eller priser som gäller på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Då exportbidraget för mjöl och krossgryn av vete och råg räknas ut, måste hänsyn tas till de kvantiteter spannmål som krävs för deras tillverkning. Dessa kvantiteter fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Situationen på världsmarknaden eller särskilda behov på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter med avseende på destination.

(5)

Bidraget måste fastställas en gång i månaden. Det kan ändras inom den mellanliggande perioden.

(6)

Tillämpningen av dessa närmare bestämmelser på den nuvarande marknadssituationen för spannmål, och särskilt på noteringarna eller priserna för spannmålsprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden medför att exportbidragen bör fastställas till de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/25

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in, på begäran måste tillämpas för export som sker under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för de produkter som anges i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1766/92. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera korrektionsbeloppet i enlighet med destination.

(4)

Korrektionsbeloppet skall fastställas enligt samma förfarande som exportbidraget. Det får ändras under tiden mellan två fastställelser.

(5)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/27

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för de produkterna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Det exportbidrag som tillämpas för malt måste beräknas med hänsyn till den kvantitet spannmål som krävs för att tillverka ifrågavarande produkter. De ovannämnda kvantiteterna fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Förhållandena på världsmarknaden eller de särskilda krav som vissa marknader ställer kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter i enlighet med destination.

(5)

Exportbidraget måste fastställas en gång per månad. Det kan ändras under den mellanliggande perioden.

(6)

Till följd av att dessa regler tillämpas på den nuvarande situationen på spannmålsmarknaderna, och särskilt på noteringar eller priser för dessa produkter inom gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidragen vara de som anges i bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/29

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in på begäran måste tillämpas för export som kommer att ske under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för det malt som anges i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1766/92. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/31

(1)

Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2681/74 av den 21 oktober 1974 om gemenskapsfinansiering av utgifter i samband med leverans av jordbruksprodukter som livsmedelsbistånd (3) fastställer att den kostnadsandel, som motsvarar de exportbidrag för produkterna i fråga som är fastställda enligt gemenskapens bestämmelser, skall debiteras garantisektionen inom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

(2)

För att göra det enklare att göra upp och förvalta budgeten för gemenskapens livsmedelsbiståndsaktioner och för att göra det möjligt för medlemsstaterna att sätta sig in i hur omfattande gemenskapens deltagande är i finansieringen av nationella livsmedelsbiståndsaktioner, bör nivån på de bidrag som beviljas för de aktionerna fastställas.

(3)

De allmänna bestämmelser och genomförandebestämmelser som fastställs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 och i artikel 13 i förordning (EG) nr 3072/95 om exportbidrag skall också tillämpas på det ovannämnda förfarandet.

(4)

De särskilda kriterierna för att beräkna exportbidraget för ris anges i artikel 13 i förordning (EG) nr 3072/95.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/33

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/35

(1)

Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall ett världsmarknadspris på orensad bomull fastställas regelbundet på grundval av det världsmarknadspris som konstaterats för rensad bomull med hänsyn till det förhållande som tidigare har konstaterats mellan priset för rensad bomull och det pris som beräknas för orensad bomull. Detta tidigare förhållande har fastställts i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för bomull (3). Om världsmarknadspriset inte kan fastställas på detta sätt skall priset fastställas på grundval av det senast fastställda priset.

(2)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall världsmarknadspriset på orensad bomull bestämmas för en produkt med vissa egenskaper och med hänsyn till de mest fördelaktiga anbuden och prisnoteringarna på världsmarknaden mellan dem som anses vara representativa för den verkliga marknadstendensen. För att bestämma detta pris har det fastställts ett medeltal av de anbud och de priser som noterats på en eller flera representativa europeiska börser för en produkt som levererats cif till en hamn inom gemenskapen och som kommer från olika leverantörsländer vilka anses vara de mest representativa för den internationella handeln. Det föreskrivs justeringar av kriterierna för att bestämma världsmarknadspriset för orensad bomull för att ta hänsyn till motiverade skillnader när det gäller den levererade produktens kvalitet eller anbudens och prisnoteringarnas karaktär. Dessa justeringar fastställs i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1591/2001.

(3)

Tillämpningen av ovanstående kriterier innebär att världsmarknadspriset på orensad bomull bör fastställas på nedan angiven nivå.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/36

(1)

I artikel 20a i förordning nr 136/66/EEG föreskrivs om beviljande av produktionsbidrag för olivolja som används inom konserveringsindustrin. Enligt punkt 6 i den artikeln skall kommissionen, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna, fastställa detta bidrag varannan månad.

(2)

Enligt artikel 20a.2 i ovan nämnda förordning skall produktionsbidraget, fastställas på grundval av skillnaden mellan de priser som tillämpas på världsmarknaden och på gemenskapsmarknaden med hänsyn till den importavgift som tillämpas för olja som omfattas av undernummer 1509 90 00, i Kombinerade nomenklaturen under en referensperiod liksom de komponenter som använts vid fastställandet av de exportbidrag som gäller för samma oljor under en referensperiod. Det är lämpligt att som referensperiod betrakta de två månader som föregår inledningen av perioden för produktionsbidragets giltighet.

(3)

Tillämpning av ovan nämnda kriterier har till följd att bidraget fastställs enligt vad som anges nedan.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/37

(1)

Enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen bygger unionen på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna, och unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

(2)

Rätten till likställdhet inför lagen och skydd mot diskriminering för alla och envar är grundläggande rättigheter som erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, i den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering samt i FN:s konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt genom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilka har undertecknats av alla medlemsstater.

(3)

Samtidigt som diskriminering förbjuds är det viktigt att andra grundläggande fri- och rättigheter respekteras, bland annat skyddet för privat- och familjeliv och transaktioner som utförs i det sammanhanget samt religionsfrihet.

(4)

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip för Europeiska unionen. Artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder all könsdiskriminering och föreskriver att jämställdhet mellan kvinnor och män skall säkerställas på alla områden.

(5)

Enligt artikel 2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är det en av gemenskapens grundläggande uppgifter att främja sådan jämställdhet. I artikel 3.2 i fördraget föreskrivs också att gemenskapen i all verksamhet skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

(6)

Kommissionen aviserade i sitt meddelande om den socialpolitiska agendan att den hade för avsikt att lägga fram ett förslag till direktiv mot könsdiskriminering på områden utanför arbetsmarknaden. Ett sådant förslag är helt i enlighet med rådets beslut 2001/51/EG av den 20 december 2000 om inrättande av gemenskapens handlingsprogram avseende gemenskapens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001–2005) (4), som omfattar samtliga av gemenskapens politikområden och syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män genom en anpassning av dessa politikområden och vidtagande av konkreta åtgärder för att förbättra situationen för kvinnor och män i samhället.

(7)

Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte i Nice den 7 och 9 december 2000 kommissionen att förstärka rättigheterna i fråga om likabehandling genom att anta ett förslag till direktiv för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom andra områden än sysselsättning och yrkesverksamhet.

(8)

Gemenskapen har antagit en rad rättsinstrument för att förebygga och motverka könsdiskriminering på arbetsmarknaden. Dessa instrument har visat hur viktig lagstiftning är för kampen mot diskriminering.

(9)

Könsdiskriminering, inklusive trakasserier och sexuella trakasserier, förekommer även på andra områden än arbetsmarknaden. Denna diskriminering kan få lika stora negativa konsekvenser och hindra kvinnor och män från att i full utsträckning integreras väl i det ekonomiska och sociala livet.

(10)

Dessa problem är särskilt tydliga när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. Könsdiskriminering bör därför förhindras och undanröjas på detta område. Precis som i fråga om rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (5) kan detta mål uppnås bättre med hjälp av gemenskapslagstiftning.

(11)

Sådan lagstiftning bör förbjuda könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. Med varor bör avses varor enligt bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i fråga om fri rörlighet för varor. Med tjänster bör avses tjänster enligt artikel 50 i det fördraget.

(12)

För att förhindra diskriminering på grund av kön bör detta direktiv tillämpas på såväl direkt som indirekt diskriminering. Direkt diskriminering uppstår endast då en person på grund av kön behandlas sämre än en annan person i en jämförbar situation. Olika behandling av kvinnor och män när det gäller hälso- och sjukvård som grundar sig på fysiska skillnader mellan könen, till exempel, gäller inte jämförbara situationer och utgör därför inte diskriminering.

(13)

Diskrimineringsförbudet bör gälla personer som tillhandahåller varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten och som erbjuds utanför området för privat- och familjeliv och transaktioner i samband med detta. Det bör inte gälla medie- och reklaminnehåll och inte heller offentlig eller privat utbildning.

(14)

Alla individer har rätt att fritt sluta avtal inbegripet rätt att välja avtalspart för en transaktion. En individ som tillhandahåller varor eller tjänster kan ha ett antal subjektiva skäl till val av avtalspart. Så länge som valet av avtalspart inte grundar sig på denna persons kön bör inte detta direktiv påverka individens frihet att välja avtalspart.

(15)

Det finns redan ett antal rättsliga instrument för genomförande av principen om likabehandling mellan kvinnor och män när det gäller frågor som rör arbetslivet. Detta direktiv bör därför inte gälla frågor som rör detta område. Samma princip gäller för egenföretagande i den mån detta omfattas av befintliga rättsliga instrument. Direktivet bör endast gälla försäkringar och pensioner som är privata, frivilliga och åtskilda från anställningsförhållandet.

(16)

Skillnader i behandling kan endast godtas om de motiveras av ett berättigat syfte. Ett berättigat syfte kan till exempel vara skydd av offer för könsrelaterat våld (som vid upprättande av skyddat boende för enbart det ena könet), skäl som rör privatliv och anständighet (som då en person upplåter en bostad i en del av sitt hem), främjande av jämställdhet eller kvinnors eller mäns intressen (till exempel frivilligorganisationer för enbart det ena könet), föreningsfrihet (som medlemskap i privata klubbar för enbart det ena könet) samt anordnande av idrottsaktiviteter (som idrottsarrangemang för enbart det ena könet). Varje begränsning bör dock vara lämplig och nödvändig i enlighet med de kriterier som härrör ur Europeiska gemenskapernas domstols praxis.

(17)

Principen om likabehandling beträffande tillgång till varor och tjänster innebär inte något krav på att kvinnor och män alltid skall erbjudas varor och tjänster på samma sätt, under förutsättning att de inte tillhandahålls på ett fördelaktigare sätt till det ena könet.

(18)

Användningen av könsspecifika försäkringstekniska faktorer är utbredd i samband med att försäkringstjänster och andra liknande finansiella tjänster tillhandahålls. För att säkra likabehandling av kvinnor och män bör användningen av kön som en försäkringsteknisk faktor inte leda till skillnader i enskildas premier och ersättningar. För att marknaden inte skall utsättas för alltför plötsliga förändringar bör genomförandet av denna regel endast gälla nya avtal som ingås efter utsatt tidsfrist för införlivande av detta direktiv.

(19)

Vissa riskkategorier kan variera mellan könen. I vissa fall är kön en men inte nödvändigtvis den enda avgörande faktorn vid bedömningen av de försäkrade riskerna. Beträffande avtal för försäkring av dessa risktyper får medlemsstaterna besluta att tillåta undantag från regeln om könsneutrala premier och ersättningar så länge de kan garantera att de bakomliggande försäkringstekniska och statistiska uppgifter som utgör grund för beräkningarna är tillförlitliga, regelbundet uppdateras och är tillgängliga för allmänheten. Undantag medges endast om den könsneutrala regeln inte redan tillämpas i den nationella lagstiftningen. Fem år efter införlivandet av detta direktiv bör medlemsstaterna på nytt granska motiveringen till dessa undantag med beaktande av de senaste försäkringstekniska och statistiska uppgifterna och en rapport från kommissionen tre år efter tidpunkten för införlivandet av detta direktiv.

(20)

Mindre förmånlig behandling av kvinnor på grund av graviditet och moderskap bör anses vara en form av direkt könsdiskriminering och följaktligen förbjuden i försäkringstjänster och liknande finansiella tjänster. Kostnader som har samband med risk för graviditet och moderskap bör därför inte läggas på enbart de som tillhör det ena könet.

(21)

Personer som har utsatts för könsdiskriminering bör tillförsäkras ett lämpligt rättsligt skydd. För att ett effektivare skydd skall tillhandahållas bör föreningar, organisationer och andra rättsliga enheter också ges befogenhet att, på det sätt medlemsstaterna bestämmer, engagera sig, antingen på den utsatta personens vägnar eller för att stödja denne, utan att detta påverkar tillämpningen av de nationella regler som rör ombud och försvar vid domstol.

(22)

För att principen om likabehandling skall kunna tillämpas effektivt bör reglerna om bevisbördan anpassas på så sätt att bevisbördan övergår till svaranden när det föreligger ett prima facie-fall av diskriminering.

(23)

För att principen om likabehandling skall kunna genomföras i praktiken krävs ett lämpligt rättsligt skydd mot repressalier.

(24)

Medlemsstaterna bör i syfte att främja principen om likabehandling uppmuntra dialogen med berörda intressenter som i enlighet med nationell lagstiftning och praxis har ett berättigat intresse av att bidra till att motverka könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

(25)

Skyddet mot könsdiskriminering bör stärkas genom att det i varje medlemsstat finns ett eller flera organ med behörighet att analysera problemen, undersöka tänkbara lösningar och ge praktiskt stöd till människor som utsätts för diskriminering. Dessa organ kan vara desamma som de som på nationell nivå har till uppgift att tillvarata de mänskliga rättigheterna eller enskildas rättigheter eller som har till uppgift att genomföra principen om likabehandling.

(26)

I detta direktiv fastställs minimikrav, vilket ger medlemsstaterna möjlighet att behålla eller införa mer förmånliga bestämmelser. Genomförandet av detta direktiv bör inte åberopas som skäl till inskränkningar i det skydd som för närvarande finns i varje medlemsstat.

(27)

Medlemsstaterna bör föreskriva effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder för åsidosättande av skyldigheterna enligt detta direktiv.

(28)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkra en enhetlig och hög nivå av skydd mot diskriminering i alla medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen enligt subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget vidta åtgärder. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(29)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (6) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

a)

ingen direkt könsdiskriminering får förekomma, inklusive mindre förmånlig behandling av kvinnor på grund av graviditet och moderskap,

b)

ingen indirekt könsdiskriminering får förekomma.

a)

Att på ett oberoende sätt bistå personer som utsatts för diskriminering genom att driva klagomål om diskriminering, utan att det påverkar de rättigheter för personer som har blivit diskriminerade eller för föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som avses i artikel 8.3.

b)

Att genomföra oberoende undersökningar om diskriminering.

c)

Att offentliggöra oberoende rapporter om och lämna rekommendationer i frågor som rör sådan diskriminering.

a)

lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs,

b)

avtalsbestämmelser, interna regler för företag och regler för vinstdrivande eller icke-vinstdrivande föreningar som strider mot principen om likabehandling, förklaras eller kan förklaras ogiltiga eller ändras.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/44

(1)

För att skydda de nya medlemsstaternas nya spritbeteckningar från och med den 1 maj 2004 är det på grund av utvidgningen nödvändigt att ändra avsnitt A i tillägg I till det avtal om handel med spritdrycker och aromatiserade drycker som bifogats avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan.

(2)

I enlighet med artikel 16.2 i ovan nämnda avtal har gemenskapen och Republiken Chile därför förhandlat om ett avtal genom skriftväxling för att ändra avsnitt A i tillägg I till avtalet. Denna skriftväxling bör således godkännas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Kommittén för genomförande av regler om spritdrycker.

21.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 373/52

(1)

I rådets beslut 79/542/EEG upprättas en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer samt villkor angående djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, för import till gemenskapen av vissa levande djur och färskt kött från dem (3).

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (4) har nyligen ändrats genom kommissionens förordning (EG) nr 1471/2004 (5) så att hänsyn tas till risken för chronic wasting disease (CWD) hos hägnade och frilevande hjortdjur. Kraven rörande import av färskt kött från hjortdjur med ursprung i Förenta staterna och Kanada har förts in i förordningen och kommer att träda i kraft från och med den 1 januari 2005.

(3)

Det är nödvändigt att anpassa förlagorna till djurhälsointyg ”RUW” och ”RUF” i bilaga II till beslut 79/542/EEG så att de uppdaterade TSE-reglerna beaktas.

(4)

Chronic wasting disease (CWD) drabbar bara vissa djurarter. Det är därför lämpligt att göra en översyn av de nuvarande restriktionerna för import av ”andra idisslare” från Kanada och att tillåta import av levande idisslare med undantag av hjortdjur.

(5)

Kommissionen har av de chilenska myndigheterna fått en formell begäran om att Chile skall föras in på förteckningen över länder som får exportera färskt kött från hägnade vildsvin. Chile har tillstånd att exportera svin (Suidae), icke-domesticerade svin och kött från tamsvin eftersom livsmedels- och veterinärmyndigheten vid flera inspektioner har bedömt djurhälsosituationen i landet som tillfredsställande, och därför bör Chile föras in på förteckningen över länder som får exportera kött från hägnade icke-domesticerade svin (Suidae).

(6)

Definitionen av territoriet för Serbien och Montenegro bör få en översyn så att full hänsyn tas till Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999.

(7)

Del 1 i bilaga I och delarna 1 och 2 i bilaga II till beslut 79/542/EEG bör därför ändras.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1)

”TG (Tilläggsgarantier)” skall ersättas med texten i bilaga III till detta beslut.

2)

Förlagorna till hälsointyg RUF och RUW skall ersättas med förlagorna i bilaga IV till detta beslut.