29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/3

(1)

I enlighet med artikel 26 i kommissionens förordning (EG) nr 2799/1999 av den 17 december 1999 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande beviljande av stöd för skummjölk och skummjölkspulver avsedda att användas till foder samt försäljning av sådant skummjölkspulver (2), har interventionsorganen öppnat en stående anbudsinfordran för vissa kvantiteter skummjölkspulver som de innehar.

(2)

I enlighet med artikel 30 i förordning (EG) nr 2799/1999 bör ett lägsta försäljningspris fastställas med beaktande av de anbud som mottagits under varje enskild anbudsinfordran, eller också bör beslut fattas om att inte anta något anbud.

(3)

Granskning av de mottagna anbuden åstadkommer att inget kontrakt skall tilldelas.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/4

(1)

Den 30 april 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till gemenskapen av bariumkarbonat med ursprung i Kina.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i mars 2004 av Solvay Barium Strontium GmbH (nedan kallat ”den klagande”) som är den enda producenten av bariumkarbonat i gemenskapen och således svarar för 100 % av gemenskapsproduktionen. Klagomålet innehöll bevisning för att den berörda produkten dumpades och därav följande väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt den klagande, exporterande producenter, importörer, leverantörer och användare som såvitt känt var berörda samt företrädare för Kina om att ett förfarande hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Den klagande, exporterande producenter, importörer, användare och intresseorganisationer för användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

För att de exporterande producenter i Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de kinesiska företag som såvitt känt var berörda. Fem företag ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen eller om individuell behandling, om det i samband med undersökningen skulle konstateras att de inte uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status.

(6)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den med hänsyn till att ett stort antal exportörer/producenter och importörer uppenbarligen var berörda skulle kunna komma att besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande i samband med denna undersökning. Med hänsyn till att ett lägre antal exporterande producenter i Kina och importörer och användare i gemenskapen än väntat hade uttryckt vilja att samarbeta med kommissionen, beslutades det emellertid att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(7)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. Den klagande gemenskapsproducenten, fem icke-närstående importörer, en råvaruleverantör, sex användare, en intresseorganisation för användare och fem exporterande producenter i Kina besvarade frågeformuläret.

(8)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde som nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(9)

Med hänsyn till att det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för de exporterande producenter i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status utfördes ett kontrollbesök på plats hos följande företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land:

(10)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2003–31 december 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med januari 2000 till utgången av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(11)

Den produkt som berörs är viss bariumkarbonat som innehåller mer än 0,07 viktprocent strontium och mer än 0,0015 viktprocent svavel, antingen i pulverform, pressad granulatform eller kalcinerad granulatform, med ursprung i Kina enligt KN-nummer ex 2836 60 00.

(12)

Inga skillnader konstaterades mellan den berörda produkten och det bariumkarbonat som producerades och såldes på de inhemska marknaderna i Kina och Förenta staterna. Det sistnämnda landet fungerade som jämförbart land i syfte att fastställa normalvärdet för import från Kina. Bariumkarbonat som produceras och säljs i Förenta staterna har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som det bariumkarbonat som exporteras från Kina till gemenskapen. Inga skillnader konstaterades heller föreligga mellan den berörda produkten och det bariumkarbonat som producerades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapens marknad. De har båda samma fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden. Bariumkarbonat som producerades och såldes på den inhemska marknaden i Kina, bariumkarbonat som producerades och såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet och bariumkarbonat som producerades och såldes i gemenskapen av gemenskapsindustrin har således samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden. Slutsatsen dras därför att alla typer av bariumkarbonat är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(13)

Vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina skall normalvärdet fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i artikel 2.7 b i grundförordningen när det gäller producenter som konstaterats uppfylla de villkor som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(14)

Företagen måste sammanfattningsvis visa att de uppfyller följande villkor:

(15)

Fem exporterande producenter i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och besvarade frågeformuläret för exporterande producenter som ansöker om sådan status.

(16)

Ansökningarna om marknadsekonomisk status från två företag avvisades eftersom det vid en första genomgång inte kunde påvisas att företagen uppfyllde alla villkor. Framförallt kunde det inte påvisas att dessa företag, som var helt eller till största delen statsägda och hade en styrelse med enbart eller till största delen statligt utsedda ledamöter, fattade sina beslut rörande verksamheten utan något större statligt inflytande. När det gäller de övriga tre företagen gjorde kommissionen kontrollbesök på plats för att inhämta och kontrollera samtliga uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk status och som ansågs nödvändiga.

(17)

Det framgick av undersökningen att två företag uppfyllde alla villkor och de beviljades därför marknadsekonomisk status. De exporterande producenter i Kina som beviljades marknadsekonomisk status är

(18)

Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för de tre företag som inte beviljades marknadsekonomisk status när det gäller vart och ett av de fem villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(19)

De berörda företagen gavs tillfälle att lämna synpunkter om ovanstående slutsatser.

(20)

När det gäller företag nr 2 var det inte möjligt att fastställa vilka som var aktieägare i det närstående företaget och det kunde därför inte fastställas vem som faktiskt kontrollerade detta företag. Ett större statligt inflytande kunde därför inte uteslutas. Även om företaget inte instämde i detta kunde det inte lämna några upplysningar eller någon bevisning för att det var huvudsakligen kontrollerat av privata intressen och kunde bedriva verksamhet utan något större statligt inflytande. Följaktligen drogs slutsatsen att de villkor som anges i artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen inte var uppfyllda.

(21)

Det framkom dessutom av undersökningen att detta företag uppvisade betydande brister i sina reviderade räkenskaper. Företagets egna revisorer gjorde således invändningar mot bland annat den bokförda försäljningen, värderingen av tillgångarna och avskrivningarna. Inga rättelser gjordes emellertid för att avhjälpa de brister som påpekats av revisorerna och företaget gav ingen förklaring till varför de hittills inte beaktat revisorernas invändningar. Dessa brister gjorde att det inte var möjligt att göra en tillförlitlig beräkning av dumpning på denna grundval. Trots att företaget inte instämde i dessa slutsatser gav det ingen rimlig förklaring till att det ansåg att deras räkenskaper skulle anses vara tillförlitliga fastän de uppvisade brister. Med hänsyn till att räkenskapernas tillförlitlighet var ifrågasatt och eftersom de problem som påtalats av revisorerna inte rättades till dras slutsatsen att de villkor som anges i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen inte var uppfyllda.

(22)

När det gäller förvärvandet av tillgångarna i företag nr 2 kunde företaget dessutom inte heller förklara på vilka villkor en del av företagets tillgångar överförts från det kollektivägda tidigare företaget. Kommissionen drog därför slutsatsen att de villkor som anges i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen inte var uppfyllda. Företag nr 2 instämde inte i denna slutsats, men lämnade samtidigt inte några upplysningar eller någon bevisning rörande överföringen av tillgångarna som visade att det inte förekom några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. De argument som framfördes av företag nr 2 konstaterades således sakna grund och avvisades därför.

(23)

Samråd skedde med rådgivande kommittén och de parter som var direkt berörda underrättades om detta. Gemenskapsindustrin gavs tillfälle att lämna synpunkter. Den motsatte sig inte fastställandena rörande marknadsekonomisk status.

(24)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställs en landsomfattande tull för de länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, med undantag för företag som, i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen, kan påvisa a) att de fritt kan ta hem kapital och vinster, b) att deras exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, och c) att majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer. Statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner skall utgöra en minoritet, eller så måste det påvisas att företaget ändå är tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning. Slutligen måste det påvisas d) att valutaomräkning sker till marknadskurser och e) att den eventuella statliga inblandningen inte är av sådant slag att åtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser.

(25)

De tre exporterande producenter som inte beviljades marknadsekonomisk status ansökte om individuell behandling. Kommissionen undersökte därför om dessa tre exporterande producenter kunde påvisa att de uppfyllde de villkor som anges i artikel 9.5 i grundförordningen.

(26)

Två företag (företag nr 1 och nr 3) konstaterades vara helt eller till största del statsägda och hade en styrelse med enbart eller till största del statligt utsedda ledamöter. Dessa företag kunde inte påvisa att ett tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning förelåg och följaktligen uppfyllde de inte de villkor som anges i artikel 9.5 c i grundförordningen.

(27)

Även om den tredje exporterande producenten (företag nr 2) var delvis privatägd kunde företaget ändå inte visa vem som faktiskt kontrollerade det och följaktligen drogs slutsatsen att ett större statligt inflytande inte kunde uteslutas. Företaget kunde således inte påvisa att det uppfyllde de villkor som anges i artikel 9.5 c i grundförordningen.

(28)

För alla tre företagen konstaterades det dessutom att det fanns risk för kringgående av åtgärderna om dessa exportörer beviljades individuella tullsatser. Denna risk är delvis en följd av det tidigare nämnda statliga inflytandet i verksamheten för två av företagen och det faktum att den andra exportören inte kunde påvisa att företaget fattade sina beslut rörande verksamheten utan något större statligt inflytande. Med tanke på den berörda produktens beskaffenhet, vilken gör att det inte är möjligt att fastställa vilken producent som producerat den, ansågs det även finnas en betydande risk för kringgående av åtgärderna genom export via ett företag med en lägre tullsats. Företagen uppfyllde därför inte de villkor som anges i artikel 9.5 e i grundförordningen.

(29)

Detta innebär att ingen av de tre exporterande producenterna uppfyller alla de krav som anges i artikel 9.5 i grundförordningen. Följaktligen dras slutsatsen att individuell behandling inte bör beviljas för någon av de exporterande producenter som inte beviljats marknadsekonomisk status.

(30)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet för exporterande producenter som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (jämförbart land).

(31)

I tillkännagivandet om inledande föreslog kommissionen Förenta staterna som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi för fastställande av normalvärdet för Kina. Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på detta val.

(32)

Tre exporterande producenter motsatte sig detta val med hänvisning till att Förenta staterna och Kina skilde sig åt när det gäller ekonomisk utvecklingsnivå, produktionsprocess och tillgång till råmaterial. De hävdade vidare att konkurrensen var låg i Förenta staterna eftersom det fanns endast en bariumkarbonatproducent och den inhemska marknaden var skyddad av antidumpningstullar. Indien, Ryssland och Sydkorea föreslogs som alternativa jämförbara länder.

(33)

Kommissionen inhämtade upplysningar om samarbetsvilligheten i andra möjliga jämförbara länder, t.ex. Brasilien, Indien och Japan. Det fanns emellertid inga samarbetsvilliga producenter i dessa länder.

(34)

Kommissionen drog slutsatsen att Sydkorea inte var ett lämpligt jämförbart land, eftersom landet inte hade någon inhemsk försörjningskälla av baryt, som är den viktigaste råvaran, samt endast en obetydlig produktion av bariumkarbonat. Kommissionen godtog dessutom inte Ryssland som jämförbart land, eftersom det bariumkarbonat som producerades i Ryssland var av betydligt lägre kvalitet och således inte var jämförbart med den produkt som producerades i Kina och i gemenskapen. Det framgick även av undersökningen att den inhemska marknaden i Brasilien var liten och att dess skyddsnivå var högre än den i Förenta staterna. Brasilien ansågs därför inte vara ett lämpligt jämförbart land. Det fanns dessutom inte heller någon bevisning för att något av de föreslagna länderna skulle vara lämpligare än Förenta staterna som jämförbart land.

(35)

När det gäller Förenta staterna konstaterades det att produktionsvolymen i landet var betydande och representativ i förhållande till den kinesiska exporten av bariumkarbonat.

(36)

Det ansågs dock förekomma olikheter när det gäller den ekonomiska utvecklingsnivån och produktionsprocessen. Förenta staterna är ett högt industrialiserat land och den amerikanske producenten använde en produktionsmetod som var mer avancerad och effektivare än den kinesiska. Om dessa olikheter skulle inverka på normalvärdet leder de vanligen till ett lägre normalvärde i Förenta staterna, vilket är till fördel för de kinesiska exporterande producenterna. Det bör dessutom erinras om att det om nödvändigt kan företas lämpliga justeringar. Även om det inte kan uteslutas att produktionsprocesserna uppvisar lokala variationer så har det inte kunnat påvisas att något annat land än Förenta staterna skulle ha en produktionsprocess som var mer jämförbar med den som används i Kina.

(37)

När det gäller konkurrensen på den amerikanska marknaden konstaterades det att den amerikanska producenten konkurrerade med import från Kina, Mexiko och Tyskland. Marknadsandelen för importen från dessa länder uppgick till ca 30 %, vilket är att anse som en betydande andel. Följaktligen drogs slutsatsen att det fanns en fungerande konkurrens på den amerikanska marknaden.

(38)

När det gäller tillgången på råmaterial konstaterades det att Förenta staterna, tillsammans med Kina, var en av de största barytproducenterna samt hade betydande barytreserver. Följaktligen drogs slutsatsen att tillgången på råmaterial, vad tillgängligheten angår, var jämförbar för Förenta staterna och Kina.

(39)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 i grundförordningen.

(40)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för de exporterande producenter som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av de kontrollerade uppgifter som producenten i det jämförbara landet lämnat rörande kostnaderna på den inhemska marknaden och försäljningen av den likadana produkten på den amerikanska marknaden för jämförbara produkttyper.

(41)

Normalvärdet fastställdes med hjälp av den metod som beskrivs i skälen 43–47 respektive 53–59. Den inhemska försäljningen i Förenta staterna var representativ, även om vissa produkttyper inte såldes vid normal handel (dvs. såldes med förlust). För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen på grundval av produktionskostnaden jämte ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinstmarginal. Eftersom den inhemska försäljningen av den berörda produkten var representativ ansågs företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vara tillförlitliga och de användes därför. När det gäller vinstmarginalen kunde inte företagets egen vinstmarginal för den inhemska försäljningen av den berörda produkten användas, eftersom denna försäljning totalt sett gick med förlust. Eftersom ingen annan producent i Förenta staterna var samarbetsvillig använde kommissionen vinstmarginalen för produktionen och försäljningen av samma generella produktkategori i enlighet med artikel 2.6 b i grundförordningen.

(42)

För alla andra produkttyper fastställdes normalvärdet till det vägda genomsnittliga inhemska priset för den samarbetsvilliga amerikanska producentens försäljning till icke-närstående kunder, med nedan angivna justeringar.

(43)

När det gäller fastställandet av normalvärdet fastställde kommissionen först för varje samarbetsvillig exporterande producent huruvida dennes sammanlagda inhemska försäljning av bariumkarbonat var representativ i jämförelse med dennes sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs den inhemska försäljningen representativ när den exporterande producentens sammanlagda inhemska försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av dess sammanlagda exportförsäljningsvolym till gemenskapen. Beräknad på denna grundval var båda de exporterande producenternas sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten under undersökningsperioden representativ.

(44)

Kommissionen fastställde därefter vilka produkttyper av den berörda produkten, sålda på hemmamarknaden, som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(45)

För varje typ som de exporterande producenterna sålde på sin hemmamarknad, och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ av bariumkarbonat som såldes på export till gemenskapen, fastställdes huruvida försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ av bariumkarbonat ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen för denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolym av den jämförbara typen av bariumkarbonat som exporterades till gemenskapen. Det framgick av denna analys att alla produkttyper utom en hade sålts i representativa kvantiteter.

(46)

Kommissionen undersökte därefter huruvida den inhemska försäljningen av respektive typ av bariumkarbonat, såld på hemmamarknaden i representativa kvantiteter, kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, genom att fastställa andelen lönsam försäljning av den berörda typen av bariumkarbonat till oberoende kunder.

(47)

Inhemska försäljningstransaktioner ansågs lönsamma om priset per enhet för en viss produkttyp motsvarade eller översteg produktionskostnaden. Följaktligen fastställdes produktionskostnaden för varje produkttyp som såldes på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(48)

En exporterande producent begärde justering för startkostnader med hänvisning till att normalt kapacitetsutnyttjande uppnåddes först efter inledandet av undersökningsperioden. Företaget började producera bariumkarbonat först strax före inledandet av undersökningsperioden. Företaget hävdade att det efter inköpet av sina produktionslinjer hade gjort betydande investeringar i reparationer innan de inledde sin testproduktion och därefter sin normala produktion. Det uppgav vidare att den genomsnittliga inkörningsperioden uppgick till elva månader för båda produktionslinjerna och att den normala produktionen hade startat åtta månader efter inledandet av undersökningsperioden.

(49)

I motsats till vad som hävdats av den exporterande producenten konstaterades det att de månatliga produktions- och försäljningsvolymerna låg på samma nivå under hela undersökningsperioden och i vissa fall till och med överskred de månatliga produktions- och försäljningsvolymerna under de perioder som uppgavs ha ett normalt kapacitetsutnyttjande. De betydande försäljningsvolymerna under hela undersökningsperioden tydde på att försäljningen härrörde från mer än bara testproduktionen. Följaktligen drogs slutsatsen att företaget hade haft ett normalt kapacitetsutnyttjande under hela undersökningsperioden. Dessutom kunde företaget inte visa att produktionskostnaden per enhet hade varit högre under den föregivna inkörningsperioden än under den period då kapacitetsutnyttjandet uppgavs vara normalt. Även om kostnaderna hade varit högre skulle detta ändå inte ha kunnat bero på lägre produktionsvolymer (se ovan). Följaktligen drogs slutsatsen att begäran om justering för startkostnader grundade sig på motstridiga uppgifter och inte underbyggdes av någon bevisning. Begäran avvisades således.

(50)

Samma producent uppgav att den avskrivningsmetod som företaget använt för investeringar i anläggningstillgångar inte på ett rimligt sätt återspeglade de kostnader som sammanhängde med produktionen och försäljningen av den berörda produkten. Investeringarna avsåg de inledande reparationskostnaderna för produktionslinjerna efter deras förvärv och de bokfördes för ett räkenskapsår eftersom företaget ansåg att livslängden för dessa investeringar understeg ett år. Företaget hade räknat med ytterligare investeringar efter denna period. Eftersom det inte blev nödvändigt med några ytterligare reparationer av produktionslinjerna fick investeringarna längre livslängd än beräknat. Företaget ansåg därför att avskrivningsperioden borde anpassas till den ekonomiska verkligheten och att de bokförda kostnaderna borde justeras i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

(51)

När det gäller denna begäran hänvisas det till att det inte är ovanligt att begagnad utrustning för med sig högre reparationskostnader än vanligt under det första året efter förvärvet och att dessa högre kostnader enligt normal redovisningssed bokförs till det första året. Den metod som företaget valt var således inte orimlig utan motsvarade det vanliga bruket. Det faktum att det inte blev nödvändigt med några ytterligare reparationer berättigar inte till ett avsteg från normal redovisningssed. Företagets begäran om justering av kostnaderna i detta hänseende var således inte berättigad och avvisades därför.

(52)

Den andra exporterande producenten hävdade att värdet av biprodukten (svavel) borde dras av från produktionskostnaden för den berörda produkten. Svavel utvinns ur en gas (svavelväte H2S) som automatiskt frigörs vid framställningen av bariumkarbonat. Det var emellertid inte tekniskt möjligt för företaget att mäta vilka kvantiteter gas som använts vid framställningen och det kunde därför inte kvantifiera sitt påstående. Dessutom behandlades svavel och den berörda produkten som två olika produkter i företagets redovisningssystem och värdet av svavlet togs inte med vid fastställandet av produktionskostnaderna för bariumkarbonatet. Mot denna bakgrund avvisades företagets påstående preliminärt.

(53)

Såsom anges i skäl 45 fastställdes hur stor andel av försäljningen av den berörda produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden som var lönsam. I de fall där försäljningsvolymen för den typ av bariumkarbonat som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade produktionskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen var detsamma som eller översteg produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av den typen på hemmamarknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en viss typ av bariumkarbonat utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(54)

I de fall där andelen lönsam försäljning av en viss typ utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av priset på hemmamarknaden.

(55)

Det framgick av denna analys att alla produkttyper utom en hade sålts vid normal handel med hänsyn till priset.

(56)

För alla produkttyper som antingen inte sålts i representativa kvantiteter eller inte sålts vid normal handel med hänsyn till priset kunde inte det pris som den berörda exporterande producenten tog ut på sin hemmamarknad användas för att fastställa normalvärdet utan en annan metod fick användas i stället.

(57)

Kommissionen använde således ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(58)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet på grundval av varje exporterande producents egna produktionskostnader jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(59)

Eftersom varje berörd exporterande producents försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst på hemmamarknaden utgjorde tillförlitliga uppgifter i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen användes de exporterande producenternas egna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinster i samtliga fall där normalvärdet konstruerades.

(60)

Exportförsäljningen fastställdes individuellt för alla de samarbetsvilliga kinesiska exporterande producenter som beviljats marknadsekonomisk status. De berörda exporterande producenternas hela exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen, och exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(61)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik och i samma handelsled. För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som inverkade på priserna och prisjämförbarheten. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där det konstaterades att de var skäliga, korrekta och väl underbyggda.

(62)

På denna grundval gjordes justeringar för olikheter i förpacknings- och kreditkostnader, rabatter och avdrag, provisioner, kostnader för inrikes frakt, försäkrings- och hanteringskostnader, kostnader efter försäljning och handelsled. När det gäller bankavgifter gjordes en justering i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen.

(63)

När det gäller handelsled konstaterades det att huvuddelen av den inhemska försäljningen i Förenta staterna skedde till slutanvändare under det att exportförsäljningen av den berörda produkten från Kina uteslutande skedde till distributörer. Justeringar för detta beräknades på grundval av den genomsnittliga prisskillnaden mellan försäljningen till slutanvändarna och försäljningen till distributörerna på den inhemska marknaden i Förenta staterna i enlighet med artikel 2.10 d i grundförordningen.

(64)

Det konstaterades vidare att i Kina kunde stora kvantiteter av det viktigaste råmaterialet baryt tillgås utan någon särskild brytningsprocess medan det i Förenta staterna fordrades antingen dagbrotts- eller underjordsbrytning. Råmaterialet i Kina transporterades dessutom till närliggande fabriker, vilket innebar praktiskt taget inga transportkostnader, under det att kostnaderna i Förenta staterna för att transportera baryt mellan gruva och fabrik var betydande.

(65)

Därför ansågs det berättigat med en justering av normalvärdet i Förenta staterna i syfte att uppnå samma villkor för produktionen av bariumkarbonat i Förenta staterna som i Kina. Följaktligen justerades normalvärdet för att ta hänsyn till större skillnader i produktionsvillkoren, dvs. skillnader i kostnaderna för produktion och transport av det viktigaste råmaterialet baryt.

(66)

Slutligen konstaterades det att det förekom betydande miljökostnader i Förenta staterna medan det inte förekom några sådana kostnader alls i Kina. Följaktligen justerades normalvärdet i enlighet med detta.

(67)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för varje exporterande producent på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp, som fastställts enligt ovan.

(68)

Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av nettopriset cif fritt gemenskapens gräns och före tull, har fastställts för de samarbetsvilliga exporterande producenter som beviljats marknadsekonomisk status:

(69)

Vid beräkningen av en landsomfattande dumpningsmarginal för alla andra exportörer i Kina, fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet hade varit. Den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Kina, beräknad på grundval av Eurostats uppgifter, jämfördes med uppgifterna i de frågeformulärssvar som hade inkommit från de exportörer i Kina som inte beviljats marknadsekonomisk status. På denna grundval fastställdes samarbetsnivån till nära 100 %.

(70)

Dumpningsmarginalen för de övriga samarbetsvilliga exportörerna, som inte beviljats marknadsekonomisk status, beräknades således på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet och det vägda genomsnittliga exportpris som uppgivits av de samarbetsvilliga exportörerna, i syfte att fastställa en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för de övriga samarbetsvilliga exportörerna.

(71)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 34 % av priset cif vid gemenskapens gräns.

(72)

Den enda samarbetsvilliga gemenskapsproducenten svarade för 100 % av bariumkarbonatproduktionen i gemenskapen under undersökningsperioden. Denne producent utgör således gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(73)

Eftersom gemenskapsindustrin således utgjordes av en enda producent var det av sekretesskäl nödvändigt att indexera alla uppgifter rörande denne producent.

(74)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden jämte importen från Kina och andra tredjeländer enligt Eurostats uppgifter. Förbrukningen av bariumkarbonat i gemenskapen minskade med 10 % mellan 2000 och 2002 till följd av det allmänt svåra ekonomiska läget. Därefter ökade den igen till samma nivå som under 2000, samtidigt som importen från Kina ökade.

(75)

Importen till gemenskapen av bariumkarbonat från Kina ökade från 54 167 ton under 2000 till 63 742 ton under undersökningsperioden, dvs. med 18 % under skadeundersökningsperioden. Det är att märka att importen minskade till 48 900 ton under 2002, varefter den hastigt återhämtade sig under undersökningsperioden.

(76)

Marknadsandelen var ca 40 % under 2000 och ökade med 19 % under skadeundersökningsperioden, främst beroende på den betydande ökningen av importen från Kina under 2003.

(77)

De genomsnittliga priserna för importen från Kina minskade konstant, från 253 euro per ton under 2000 till 186 euro per ton under undersökningsperioden.

(78)

I syfte att fastställa prisunderskridandet jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspriset för varje produkttyp som gemenskapsindustrin sålde till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden (justerat till fritt fabrik) med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda importprodukten (cif och med lämpliga justeringar för tullar och kostnader efter importen). Denna jämförelse skedde netto efter alla avdrag och rabatter.

(79)

Till skillnad från importen från Kina garanterar gemenskapsindustrin en stabil produkt som motsvarar kundens specifikationer och alltid har samma renhetsgrad. Den erbjuder även kundservice som t.ex. laboratorieanalyser. Marknadsvärdet för dessa tjänster beaktades vid prisjämförelsen genom att det gjordes en justering med 25 % av gemenskapsindustrins priser, på grundval av uppgifter som lämnats av gemenskapsindustrin.

(80)

Flera importörer och användare hävdade att gemenskapsindustrin tog ut högre priser på grund av att dess produkt hade högre reaktivitet. Detta argument avvisades eftersom de kinesiska exportörerna till följd av de tekniska framsteg som de gjort under senare år numera kan tillhandahålla likvärdiga produkter för varje kvalitet som produceras av gemenskapsindustrin. Den mest reaktiva kvaliteten av bariumkarbonat svarar för mindre än 5 % av gemenskapsindustrins försäljning. Följaktligen ansågs det inte nödvändigt med en justering för olikheter i reaktivitet.

(81)

Det framgick av denna jämförelse att den berörda produkten med ursprung i Kina under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 28 % och 31 %, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser.

(82)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen bedömde kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(83)

En undersökning gjordes av huruvida gemenskapsindustrin fortfarande höll på att återhämta sig från verkningarna av tidigare subventionering eller dumpning, men någon bevisning för att så skulle vara fallet stod inte att finna.

(84)

Gemenskapsindustrins produktion minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden. Den låg på en stabil nivå mellan 2000 och 2001 och minskade därefter.

(85)

Kapacitetsutnyttjandet minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning kan inte förklaras av den lilla ökning med 2 % av gemenskapsindustrins totala produktionskapacitet som ägde rum mellan 2001 och 2002.

(86)

Försäljningsvolymen till icke-närstående parter i gemenskapen minskade med 17 % från 2000 till undersökningsperioden (försäljningen till närstående kunder utgjorde mindre än 1 % av den totala försäljningsvolymen), vilket ledde till att marknadsandelen minskade från ungefär 55–60 % till ungefär 45–50 %. Det genomsnittliga priset per ton minskade med 7 % och omsättningen med 23 %.

(87)

Lagren med färdiga produkter nästan tredubblades mellan 2000 och 2001. De minskade betydligt under de två påföljande åren och var under undersökningsperioden nästan dubbelt så stora som under 2000.

(88)

Sysselsättningen i gemenskapsindustrin minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Lönerna ökade gradvis med 10 % under samma period. Produktiviteten, mätt i antal producerade ton per anställd, ökade först med 3 % mellan 2000 och 2002 och minskade därefter med närmare 6 %.

(89)

Samtidigt som förbrukningen i gemenskapen var i stort sett stabil mellan 2000 och undersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med 17 %. Å andra sidan ökade den berörda importen med 18 % volymmässigt. Denna utveckling var än mer markerad mellan 2002 och undersökningsperioden då förbrukningen i gemenskapen ökade med ca 10 %, gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med mer än 10 % och importen från Kina ökade med mer än 30 %. Gemenskapsindustrins försäljning minskade således trots ökande efterfrågan under perioden mellan 2002 och undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med nästan nio procentenheter, främst på grund av import från Kina. Marknadsandelen för importen från Kina uppvisade motsatt utveckling och ökade med mer än sju procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden.

(90)

Investeringarna mer än fördubblades mellan 2000 och 2001. De låg på en stabil nivå under 2002 och återgick 2003 till samma nivå som under 2000. Investeringarna avsåg huvudsakligen miljöskydd och underhåll.

(91)

Gemenskapsindustrins försäljning av den likadana produkten var olönsam under hela skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrin nådde visserligen nästan upp till ett nollresultat 2000, men situationen försämrades och försäljningen var mycket olönsam under undersökningsperioden (mer än –10 %).

(92)

Även räntabiliteten, uttryckt som vinst/förlust i förhållande till tillgångarnas bokförda nettovärde, var negativ under hela skadeundersökningsperioden och försämrades från år till år. Under undersökningsperioden uppgick räntabiliteten till mellan –25 % och –20 %.

(93)

Det kassaflöde som de produkter som producerades och såldes i gemenskapen gav upphov till minskade kraftigt mellan 2000 och undersökningsperioden. Det var visserligen mycket positivt 2000, men blev negativt under 2001 och minskade under de två därpå följande åren och nådde nedtill mer än –1 000 000 euro under undersökningsperioden.

(94)

Eftersom investeringarna låg på en mycket låg nivå hade gemenskapsindustrin inga svårigheter med att anskaffa kapital, vare sig i form av banklån eller tillskjutet eget kapital från moderbolaget.

(95)

Med hänsyn till volymen av och priserna för importen från det berörda landet kan verkningarna av de faktiska dumpningsmarginalerna inte anses vara försumbara.

(96)

Undersökningen av samtliga dessa faktorer visar att gemenskapsindustrins situation försämrades väsentligt mellan 2000 och undersökningsperioden. Försäljningsvolymen minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till en betydande minskning av marknadsandelen. De genomsnittliga priserna minskade, vilket ledde till en än mer betydande minskning av omsättningen. Produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet uppvisade samma utveckling. På grund av denna negativa utveckling minskade lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet väsentligt under skadeundersökningsperioden.

(97)

Det konstaterades således att gemenskapsindustrins situation hade försämrats i en sådan grad att det preliminärt drogs slutsatsen att gemenskapsindustrin hade lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.1 och 3.5 i grundförordningen.

(98)

Kommissionen har i enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökt huruvida dumpad import av bariumkarbonat med ursprung i det berörda landet har vållat gemenskapsindustrin skada i sådan omfattning att skadan kan betecknas som väsentlig. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersöktes även andra kända faktorer än den dumpade importen som samtidigt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada i syfte att förhindra att den eventuella skadan av dessa faktorer tillskrivs den dumpade importen.

(99)

Under skadeundersökningsperioden ökade den dumpade importen från det berörda landet väsentligt både volymmässigt (från 54 167 ton till 63 742 ton) och när det gäller marknadsandelen (med mer än sju procentenheter). Den största volymökningen ägde rum under undersökningsperioden (en ökning med 30,4 % jämfört med 2002), under det att importpriserna minskade under hela skadeundersökningsperioden.

(100)

Detta sammanföll med en minskning av gemenskapsindustrins försäljning och en därav följande minskning av gemenskapsindustrins marknadsandel med närmare nio procentenheter och med en minskning av dess genomsnittliga försäljningspriser. Gemenskapsindustrin blev tvungen att sänka sina försäljningspriser, eftersom dessa under undersökningsperioden underskreds väsentligt av den dumpade importen från Kina. På grund av de låga försäljningspriserna kunde gemenskapsindustrin inte täcka sina produktionskostnader, vilket ledde till olönsamhet.

(101)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen av bariumkarbonat från tredjeland från 6 500 ton till 8 700 ton, vilket motsvarade en marknadsandel på mindre än 10 % under undersökningsperioden. De andra tredjeländer som exporterade bariumkarbonat till gemenskapen var främst Brasilien och Ryssland.

(102)

Det genomsnittliga priset för importen från Ryssland uppgick till 278 euro per ton under undersökningsperioden. Detta innebär att de ryska produkterna var väsentligt dyrare än de produkter som importerades från Kina och endast en aning billigare än de produkter som såldes av gemenskapsindustrin. Enligt importörer och användare är det bariumkarbonat som importeras från Ryssland av lägre kvalitet än både den berörda produkten, som importeras från Kina, och den likadana produkten, som säljs av gemenskapsindustrin. Bariumkarbonat från Ryssland är inte konkurrenskraftigt på gemenskapsmarknaden, eftersom det är dyrare än importen från Kina fastän det är av lägre kvalitet än denna. Kvaliteten av den ryska bariumkarbonaten är väsentligt lägre än för den produkt som såldes av gemenskapsindustrin, vilket dock inte kompenseras av den smärre prisskillnaden. Eftersom den ryska produkten inte är konkurrenskraftig har dess marknadsandel minskat under skadeundersökningsperioden. Följaktligen drogs preliminärt slutsatsen att importen från Ryssland inte bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin.

(103)

Det genomsnittliga priset för importen från Brasilien var 186 euro per ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden ökade marknadsandelen för importen från Brasilien med ca två procentenheter. Med hänsyn till att försäljningsökningen var liten och till att marknadsandelen var lägre än 5 % drogs preliminärt slutsatsen att denna import inte bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin.

(104)

Med hänsyn till ovanstående slutsatser, drogs preliminärt slutsatsen att importen från andra tredjeländer inte bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin.

(105)

När det gäller efterfrågeutvecklingen minskade den synbara förbrukningen av bariumkarbonat mellan 2000 och 2002, även om gemenskapsindustrin lyckades behålla sin marknadsandel. Därefter minskade gemenskapsindustrins försäljning och marknadsandel, trots att förbrukningen ökade betydligt under undersökningsperioden. Samtidigt kunde importen från Kina öka sin marknadsandel och ökade med mer än sju procentenheter under skadeundersökningsperioden. Den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit kan därför inte tillskrivas en minskad efterfrågan på gemenskapsmarknaden.

(106)

Några berörda parter hävdade att minskningen av US-dollarns värde i förhållande till euron hade gynnat importen av bariumkarbonat till Europeiska gemenskapen. Det stora flertalet av importtransaktionerna från det berörda landet till Europeiska gemenskapen faktureras i US-dollar. Från och med mitten av 2002 steg euron i förhållande till US-dollarn och denna utveckling blev än mer markant under undersökningsperioden, vilket gynnade exporten till euroområdet.

(107)

Även beräknat på grundval av den växelkurs som gällde i början av 2002 understeg priserna på importen från Kina gemenskapsindustrins priser. Denna gynnsamma växelkurssituation bör dessutom ha inverkat även på importen från andra tredjeländer eftersom även denna huvudsakligen fakturerades i US-dollar. Det faktum att valutafluktuationerna inte inverkade i någon nämnvärd utsträckning på importen från andra länder tyder på att de inte kan anses vara den viktigaste orsaken till det betydande uppsvinget i dumpad import från det berörda landet.

(108)

Följaktligen drogs preliminärt slutsatsen att även om det faktum att euron stigit i förhållande till US-dollarn kan ha gynnat importen av bariumkarbonat till Europeiska gemenskapen var detta inte tillräckligt för att bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(109)

Det anfördes att gemenskapsindustrin importerade bariumkarbonat från Kina och därför själv bidrog till skadan. Gemenskapsindustrin köpte emellertid inga produkter från Kina efter 2001 och den import den hade dessförinnan var obetydlig (motsvarande ca 1 % av dess egen produktion). Följaktligen drogs preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrins eventuella import av den berörda produkten från Kina inte kunde ha varit en avgörande orsak till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(110)

Flera användare och importörer hävdade att gemenskapsindustrin lider skada på grund av konkurrensen från vattensuspension av bariumkarbonat som i motsats till bariumkarbonat i pulverform inte ger upphov till giftigt damm. Suspensionen framställs av importörerna i gemenskapen genom att det importerade pulvret från Kina blandas med vatten och vissa tillsatser.

(111)

Detta påstående avvisades eftersom gemenskapsindustrin har det kunnande som fordras för att framställa suspensionen men inte använde sig av detta eftersom den anser att det inte är ekonomiskt lönsamt att transportera vatten. Den har i stället i samarbete med andra europeiska företag utvecklat en utrustning särskilt avpassad för tegelindustrin som gör det möjligt för användarna av bariumkarbonat att blanda pulvret med vatten vid produktionsstället och därmed undgå att det skapas giftigt damm. Gemenskapsindustrin kan således erbjuda en produkt som konkurrerar med suspensionen. Eftersom suspensionen framställs av bariumkarbonat importerad från Kina till dumpade priser kunde den säljas till priser som är lägre än priserna för det pulver som tillhandahålls av gemenskapsindustrin. Därför kan den inte anses som en skadefaktor, eftersom införandet av suspensionen är ett resultat av den dumpade importen. Om den berörda produkten inte importerats till dumpade priser skulle den produkt som tillhandahölls av gemenskapsindustrin och som konkurrerar med suspensionen kunnat konkurrera på rättvisa villkor med suspensionen.

(112)

Ovanstående analys har visat att det skedde en avsevärd ökning volymmässigt och i marknadsandel av importen med ursprung i det berörda landet, i synnerhet mellan 2002 och undersökningsperioden, samtidigt som det under undersökningsperioden skedde en betydande minskning av försäljningspriserna för denna import och ett betydande prisunderskridande. Denna ökning av marknadsandelarna för lågprisimporten från Kina sammanföll med en betydande minskning av gemenskapsindustrins marknadsandel, som, tillsammans med att priserna pressades ner, bland annat resulterade i väsentliga förluster för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden. Å andra sidan framgick det av undersökningen att ingen av de andra faktorer som skulle kunnat ha bidra till den skada som vållats gemenskapsindustrin kunde ha haft någon större negativ inverkan eller brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(113)

På grundval av denna analys, i vilken det har gjorts åtskillnad mellan verkningarna av alla kända faktorer för gemenskapsindustrins situation och den dumpade importens skadevållande verkan, dras preliminärt slutsatsen att importen från Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(114)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins, importörernas och användarnas intresse.

(115)

I syfte att bedöma de sannolika verkningarna av att åtgärder införs eller inte införs begärde kommissionen uppgifter från alla berörda parter. Frågeformulär sändes ut till gemenskapsindustrin, 10 råvaruleverantörer, 18 importörer och 38 användare av den berörda produkten. Producenten i gemenskapen, en råvaruleverantör, fem importörer, sex användare och en sammanslutning av användare besvarade frågeformuläret.

(116)

Gemenskapsindustrin har en helt automatiserad produktionslinje och arbetar mycket kostnadseffektivt om man ser till mängden producerat material som inte uppfyller uppställda krav och antalet anställda per ton producerad vara. Den har också gjort ersättningsinvesteringar och fortsatt att exportera.

(117)

Införandet av åtgärder bedöms komma att återställa rättvis konkurrens på marknaden. Om åtgärder införs kommer gemenskapsindustrin att kunna återta åtminstone en del av sina förlorade marknadsandelar, vilket skulle få positiva effekter på lönsamheten.

(118)

Såsom nämnts ovan har gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada till följd av dumpad import med ursprung i det berörda landet. Om åtgärder inte införs kommer gemenskapsindustrins situation sannolikt att förvärras ytterligare. Detta skulle medföra ytterligare förlust av arbetstillfällen. Den dumpade importens prispåverkan i nedåtgående riktning skulle fortsätta att omintetgöra gemenskapsindustrins alla ansträngningar att framför allt nå lönsamhet igen. Om åtgärder inte vidtas kommer industrins långsiktiga överlevnad att sättas på spel, och det kan inte uteslutas att den enda producenten i gemenskapen i så fall skulle komma att tvingas lägga ned sin verksamhet till följd av konkurrensen från dumpad import.

(119)

Svar på frågeformuläret mottogs från en råvaruleverantör. Företaget i fråga levererar naturligt bariumsulfat till gemenskapsindustrin och är den enda leverantör av den huvudsakliga råvaran för framställning av bariumkarbonat som är belägen i gemenskapen.

(120)

Om åtgärder införs och gemenskapsindustrin återtar förlorade marknadsandelar kommer även råvaruleverantören att kunna sälja mera av sin produkt. Eftersom råvaran i fråga svarar för en betydande del av detta företags omsättning kommer dess ekonomiska situation att förbättras.

(121)

Om åtgärder inte införs kommer gemenskapsindustrins försäljning att fortsätta att sjunka och därmed också dess efterfrågan på råvaror. Detta kommer att negativt påverka råvaruleverantörens lönsamhet.

(122)

Fem svar på frågeformuläret mottogs från importörer. De motsatte sig alla att det införs åtgärder.

(123)

En del av den berörda produkt som importeras i pulverform från Kina bearbetas vidare till bariumkarbonatslam genom tillsättande av vatten och särskilda tillsatsämnen. Eftersom importörerna har en vägd genomsnittlig vinstmarginal på 6,8 % för sin försäljning av den berörda produkten och av bariumkarbonatslam, kommer de att kunna bära en del av de eventuella prisökningarna själva och övervältra en del på sina kunder. Med hänsyn till de relativt låga tullar som föreslås bli införda för de företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden och de alternativa försörjningskällor som finns att tillgå och som inte omfattas av antidumpningstullar, kommer de eventuella prisökningarna att vara begränsade.

(124)

Eftersom försäljning av den berörda produkten och av bariumkarbonatslam svarar för genomsnittligt omkring 15 % av importörernas totala omsättning, kommer deras ekonomiska situation inte att påverkas allvarligt av att det införs en antidumpningstull.

(125)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att de eventuella effekterna av att det införs antidumpningsåtgärder högst sannolikt inte kommer att påverka importörerna i någon avsevärd utsträckning.

(126)

Sex svar på frågeformuläret mottogs från användare. Dessutom mottogs skriftliga synpunkter från en sammanslutning av användare. Ett kontrollbesök genomfördes hos det företag som köpt den största kvantiteten bariumkarbonat under undersökningsperioden. De sex samarbetsvilliga användarna representerade omkring 9 % av den totala förbrukningen av bariumkarbonat i gemenskapen under undersökningsperioden. Antalet anställda i dessa företag med arbetsuppgifter som direkt anknyter till produkter i vilka bariumkarbonat används var omkring 570. Alla samarbetsvilliga användare utom en, som gör sina inköp hos gemenskapsindustrin, har, av rädsla för att förlora en billig försörjningskälla, tagit ställning mot ett införande av antidumpningstullar, vilket de anser skulle skada deras konkurrensförmåga i senare led i förädlingskedjan gentemot konkurrenter i tredjeländer.

(127)

Användarna av bariumkarbonat återfinns främst inom tillverkning av TV-glas, tegel, kakel och keramik samt inom ferrittillverkning. På grundval av svaren på frågeformuläret och uppgifter som lämnats i samband med en utfrågning fastställdes bariumkarbonatets andel av användarnas totala tillverkningskostnader till genomsnittligt mindre än 8 %.

(128)

Tullarna kommer inte att leda till någon betydande minskning av konkurrensen eller till utbudsbrist. I stället kan fortsatt tillgång till import från Kina till konkurrenskraftiga priser förväntas, eftersom de individuella tullar som föreslås för de kinesiska exporterande producenterna ligger under de konstaterade nivåerna för prisunderskridandet. Dessutom finns alternativa försörjningskällor som inte omfattas av antidumpningstullar att tillgå i andra tredjeländer. På grundval av detta dras slutsatsen att användarna fortsatt kommer att kunna köpa bariumkarbonat till konkurrenskraftiga priser. Antidumpningstullarna väntas komma att få begränsade effekter på användarnas konkurrenskraft gentemot konkurrenter i tredjeländer.

(129)

Det gjordes gällande att gemenskapsindustrin inte kan tillgodose hela efterfrågan på bariumkarbonat i gemenskapen. Härvidlag bör erinras om att avsikten med antidumpningsåtgärder inte är att hindra import till gemenskapen utan att säkra att importen inte sker till skadevållande dumpade priser. En betydande del av efterfrågan i gemenskapen kommer fortfarande att tillgodoses genom import från olika länder. Något otillräckligt utbud väntas därför inte komma att uppstå.

(130)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att de eventuella effekterna av antidumpningsåtgärder högst sannolikt inte kommer att påverka användarna i någon avsevärd utsträckning.

(131)

När det gäller de eventuella åtgärdernas effekter på konkurrensen i gemenskapen kommer de berörda samarbetsvilliga exporterande producenterna, med tanke på den starka marknadsställning de innehar, sannolikt att fortsätta att sälja sina produkter, om än till icke-dumpade priser. De föreslagna tullsatserna för de två kinesiska exporterande producenter som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden är förhållandevis låga och torde medge att dessa producenter kan konkurrera under rättvisa marknadsbetingelser i gemenskapen. Med hänsyn till spännvidden i tullsatser är det därför sannolikt att det fortfarande kommer att finnas ett tillräckligt antal stora konkurrenter på gemenskapsmarknaden, inbegripet producenterna i det berörda landet, Brasilien, Ryssland och Indien. Användarna kommer alltså liksom tidigare att kunna välja mellan olika leverantörer av bariumkarbonat. Om det däremot inte införs några åtgärder skulle den enda gemenskapsproducentens framtid stå på spel. Om detta företag försvinner skulle konkurrensen på gemenskapsmarknaden kraftigt minska.

(132)

Av ovanstående skäl dras preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar mot införandet av antidumpningstullar i detta fall.

(133)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(134)

Vid fastställandet av tullens nivå har kommissionen beaktat nivån på de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(135)

Eftersom gemenskapsindustrin lidit avbräck på grund av den dumpade importen ända sedan 1999 fastställdes den vinst som skulle kunna uppnås om det inte förekom någon dumpad import på grundval av den vägda genomsnittliga vinstmarginalen för den likadana produkten under åren 1996–1998. På denna grundval kom man fram till en vinstmarginal på 7,2 % av omsättningen som en lämplig miniminivå vilken gemenskapsindustrin kunde förväntats uppnå om det inte förekommit någon skadevållande dumpning. Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset räknades fram genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades med den faktiska förlusten under undersökningsperioden och ökades med den ovannämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(136)

Eftersom nivån för undanröjande av skada är högre än den fastställda dumpningsmarginalen, bör de provisoriska åtgärderna baseras på nivån för den senare.

(137)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas på import med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpningsmarginalen och skademarginalen. I detta fall bör alltså både de individuella tullsatserna och den landsomfattande tullsats som tillämpas på ”alla andra företag” fastställas till nivån för de konstaterade dumpningsmarginalerna.

(138)

Eftersom produkten är utbytbar och prisskillnaderna för de olika produkttyperna inte är väsentliga, bedömdes det att tullen bör införas i form av ett specifikt belopp per ton, för att säkra att åtgärderna blir verkningsfulla och motverka att kostnaden för antidumpningsåtgärderna eventuellt absorberas genom sänkta exportpriser. Beloppet räknades fram genom att tillämpa dumpningsmarginalen på de exportpriser som använts vid beräkningen av dumpningen under undersökningsperioden.

(139)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla andra företag”) gäller alltså enbart import av produkter med ursprung i det berörda landet som framställts av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som producerats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings föreskrivande del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(140)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov att efter samråd med rådgivande kommittén ändra förordningen för att ta hänsyn till detta genom uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(141)

Såsom nämnts är produkten utbytbar, den är inte varumärkt, spännvidden i de individuella tullsatserna är betydande och det finns flera exporterande producenter. Alla dessa faktorer kan underlätta försök att omdirigera exporten genom traditionella exportörer som omfattas av de lägsta tullsatserna.

(142)

Om exporten från något av de företag som omfattas av lägre individuella tullsatser skulle öka med mer än 30 % i kvantitet, kunde möjligen de berörda individuella åtgärderna därför komma att betraktas som sannolikt otillräckliga för att motverka den konstaterade skadevållande dumpningen. Därför, och förutsatt att de behövda omständigheterna är mötta, kan en undersökning då komma att inledas för att på lämpligt sätt ändra åtgärdernas form eller nivå.

(143)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig tillkänna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att denna förordnings undersökningsresultat rörande införande av tullar är preliminära och kan behöva ses över vid fastställandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

B-1049 Bryssel.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/24

(1)

I artikel 63a i förordning (EG) nr 1623/2000 fastställs tillämpningsvillkoren för det system för destillation av vin som avses i artikel 29 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 (2). Det rör sig om en subventionerad och frivillig destillation för att stödja marknaden för vin och främja kontinuiteten i leveranserna till sektorn för konsumtionssprit. I detta syfte ingår vinproducenter och destillatörer avtal. Medlemsstaterna har senast den 15 januari 2005 skickat in dessa avtal till kommissionen.

(2)

För vinåret 2004/05 pågick destillationen under perioden 1 oktober–23 december. På grundval av de kvantiteter vin som omfattas av avtal om destillation som medlemsstaterna har meddelat kommissionen kan det konstateras att de gränser som sätts av de tillgängliga budgetresurserna och av avsättningsmöjligheterna inom sektorn för konsumtionssprit har överskridits. Följaktligen bör en enhetlig procentsats fastställas för godkännande av kvantiteter som anmälts för destillation.

(3)

Enligt artikel 63a.6 första stycket i förordning (EG) nr 1623/2000 skall medlemsstaterna godkänna destillationsavtalen under en period som börjar den 30 januari. Därför bör den här förordningen träda i kraft omedelbart.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/25

(1)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2571/97 av den 15 december 1997 om försäljningen av smör till sänkta priser och beviljandet av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör avsett att användas i framställningen av konditorivaror, glass och andra livsmedel (2) använder interventionsorganen sig av anbudsinfordran för försäljning av vissa kvantiteter interventionssmör som de innehar och beviljande av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör. I artikel 18 i den förordningen fastställs att det med hänsyn till de anbud som inlämnas för varje enskild anbudsinfordran skall bestämmas ett lägsta försäljningspris för smör och ett högsta stödbelopp för grädde, smör och koncentrerat smör som kan varieras enligt det avsedda användningsområdet, fetthalten i smöret och iblandningsförfarandet, eller också skall det fattas beslut om att inget kontrakt skall tilldelas med avseende på en anbudsinfordran. Förädlingssäkerhetens eller -säkerheternas belopp bör bestämmas i enlighet med detta.

(2)

Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/27

(1)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2571/97 av den 15 december 1997 om försäljningen av smör till sänkta priser och beviljandet av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör avsett att användas i framställningen av konditorivaror, glass och andra livsmedel (2), använder interventionsorganen sig av anbudsinfordran för försäljning av vissa kvantiteter interventionssmör som de innehar och beviljande av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör. I artikel 18 i den förordningen fastställs att det med hänsyn till de anbud som inlämnas för varje enskild anbudsinfordran skall bestämmas ett lägsta försäljningspris för smör och ett högsta stödbelopp för grädde, smör och koncentrerat smör som kan varieras enligt det avsedda användningsområdet, fetthalten i smöret och iblandningsförfarandet, eller också skall det fattas beslut om att inget kontrakt skall tilldelas med avseende på en anbudsinfordran. Förädlingssäkerhetens eller -säkerheternas belopp bör bestämmas i enlighet med detta.

(2)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/29

(1)

I enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 429/90 av den 20 februari 1990 om beviljande genom anbudsinfordran av stöd för koncentrerat smör avsett för direkt förbrukning inom gemenskapen (2) använder interventionsorganen stående anbudsinfordran för beviljande av stöd för koncentrerat smör. Artikel 6 i ovannämnda förordning fastställer att med beaktande av de anbud som inkommit i samband med en särskild anbudsinfordran bör det bestämmas ett högsta stödbelopp för koncentrerat smör med en fetthalt av minst 96 % eller också bör beslut fattas om att inget kontrakt skall tilldelas. Beloppet på säkerheten för slutanvändningen bör bestämmas i enlighet med detta.

(2)

Med beaktande av de anbud som mottagits bör det högsta stödbeloppet fastställas till den nivå, som anges nedan, och säkerheten för slutanvändningen bestämmas enligt detta.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/30

(1)

Enligt artikel 21 i kommissionens förordning (EG) nr 2771/1999 av den 16 december 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1255/1999 när det gäller interventionsåtgärder på marknaden för smör och grädde (2) har interventionsorganen bjudit ut vissa kvantiteter smör som de innehar till försäljning genom stående anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som mottagits inom ramen för varje enskild anbudsinfordran måste det fastställas ett lägsta försäljningspris eller fattas ett beslut om att det inte skall tilldelas några kvantiteter, i enlighet med artikel 24a i förordning (EG) nr 2771/1999.

(3)

På grundval av de anbud som mottagits bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(4)

Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/31

(1)

I enlighet med artikel 21 i kommissionens förordning (EG) nr 214/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande interventionsåtgärder på marknaden för skummjölkspulver (2) har interventionsorganen genom stående anbudsinfordran bjudit ut vissa kvantiteter skummjölkspulver som de innehar till försäljning.

(2)

På grundval av de anbud som mottas för varje enskild anbudsinfordran skall det, i enlighet med artikel 24a i förordning (EG) nr 214/2001, fastställas ett lägsta försäljningspris eller beslutas att inget anbud skall antas.

(3)

Granskning av de mottagna anbuden åstadkommer att inget kontrakt skall tilldelas.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/32

(1)

I artikel 1.3 b i förordning (EG) nr 1202/2004 fastställs det antal unga nötkreatur av hankön som kan importeras enligt särskilda villkor under perioden 1 januari–31 mars 2005. De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicens är sådana att importlicenser kan beviljas för hela den kvantitet som ansökningarna gäller.

(2)

De kvantiteter för vilka det kan ansökas om licenser från och med den 1 april 2005 bör fastställas inom ramarna för den totala kvantiteten på 169 000 djur, i enlighet med artikel 1.4 i förordning (EG) nr 1202/2004.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/33

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1855/2004 (3) fastställs de vägledande kvantiteter för vilka det får utfärdas exportlicenser inom system B.

(2)

Den definitiva bidragssatsen för tomater, apelsiner, citroner, bordsdruvor och äpplen som omfattas av licenser inom system B, för vilka det lämnades in ansökningar mellan den 16 november 2004 och den 14 januari 2005, bör fastställas på den vägledande nivån, och procentsatsen för utfärdande av licenser för begärda kvantiteter bör fastställas.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/35

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2032/2004 (2) ges möjlighet för ett anbudsförfarande för exportbidrag för ris.

(2)

På grundval av lämnade anbud kan kommissionen i enlighet med artikel 5 i kommissionens förordning (EEG) nr 584/75 (3), och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 26 i förordning (EG) nr 1785/2003 besluta att inte fullfölja anbudsförfarandet.

(3)

Med hänsyn särskilt till de kriterier som föreskrivs i artikel 14.4 i förordning (EG) nr 1785/2003 är det inte nödvändigt att fastställa ett maximalt exportbidrag.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/36

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2033/2004 (3) öppnades en anbudsinfordran för fastställandet av den subvention som skall utgå för leverans av ris till Réunion.

(2)

På grundval av lämnade anbud kan kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordning (EEG) nr 2692/89 och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 26.2 i förordning (EG) nr 1785/2003 besluta att inte fullfölja anbudsförfarandet.

(3)

Med hänsyn till de kriterier som föreskrivs i artiklarna 2 och 3 i förordning (EEG) nr 2692/89 är det inte nödvändigt att fastställa en maximisubvention.

(4)

Förvaltningskommitén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/37

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2031/2004 (2) ges möjlighet för ett anbudsförfarande för exportbidrag för ris.

(2)

På grundval av lämnade anbud kan kommissionen i enlighet med artikel 5 i kommissionens förordning (EEG) nr 584/75 (3) i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 26.2 i förordning (EG) nr 1785/2003 besluta att inte fullfölja anbudsförfarandet.

(3)

Med hänsyn särskilt till de kriterier som föreskrivs i artikel 14.4 i förordning (EG) nr 1785/2003 är det inte nödvändigt att fastställa ett maximalt exportbidrag.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/38

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 av den 8 mars 2001 om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel (2) fastställs högsta halt av ochratoxin A i rostade kaffebönor, rostat malet kaffe, snabbkaffe, vin och druvsaft.

(2)

Provtagningen är av avgörande betydelse för tillförlitliga resultat när det gäller halten ochratoxin A. Kommissionens direktiv 2002/26/EG av den 13 mars 2002 om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av halten av ochratoxin A i livsmedel (3) bör omfatta bestämmelser som gäller rostade kaffebönor, rostat malet kaffe, snabbkaffe, vin och druvsaft.

(3)

Direktiv 2002/26/EG bör därför ändras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/41

(1)

I kommissionens direktiv 2002/70/EG av den 26 juli 2002 om fastställande av krav för bestämning av gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB i foder (2) föreskrivs specifika bestämmelser om de analysmetoder som skall tillämpas vid de officiella kontroller som föreskrivs i direktiv 70/373/EEG.

(2)

Det provtagningsförfarande som föreskrivs i kommissionens direktiv 76/371/EEG av den 1 mars 1976 om införande av gemenskapsmetoder för provtagning och analys vid den officiella foderkontrollen (3) måste tillämpas vid officiell kontroll av dioxiner och dioxinlika PCB i vissa foder. Det är lämpligt att fastställa att de kvantitativa kraven ifråga om kontroll av ämnen och produkter som är jämnt fördelade i fodren bör tillämpas.

(3)

Det är mycket viktigt att analysresultaten rapporteras och tolkas på ett enhetligt sätt så att ett harmoniserat genomförande garanteras i samtliga medlemsstater.

(4)

Direktiv 2002/70/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/44

(1)

Enligt direktiv 2002/32/EG är det förbjudet att använda sådana produkter avsedda för djurfoder, vilkas halt av främmande ämnen överstiger de högsta tillåtna halter som fastställs i bilaga I till direktivet i fråga.

(2)

När direktiv 2002/32/EG antogs, fastslog kommissionen att de bestämmelser som fastställs i bilaga I till direktivet i fråga skall ses över mot bakgrund av aktuella vetenskapliga riskbedömningar och med beaktande av förbudet mot utspädning av kontaminerade icke-förenliga produkter avsedda för djurfoder.

(3)

Innan en fullständig översyn mot bakgrund av en aktuell vetenskaplig riskbedömning kan utföras är det nödvändigt att föreskriva vissa ändringar i ljuset av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(4)

Det är lämpligt att termen grönfoder klargörs.

(5)

Då tillgången till kalciumkarbonat, en väsentlig och värdefull foderråvara, kan äventyras då den totala kvicksilvernivå som beror på normal bakgrundshalt ligger på gränsen till eller överskrider den högsta tillåtna halt som fastställs i bilaga I till direktiv 2002/32/EG, bör denna högsta tillåtna halt ändras med beaktande av att kvicksilver förekommer i kalciumkarbonat i sin oorganiska form och att Vetenskapliga kommittén för djurfoder bekräftar att oorganiskt kvicksilver är avsevärt mindre toxiskt än organiskt kvicksilver, i synnerhet metylkvicksilver.

(6)

Den högsta tillåtna halten av fluor i annat tilläggsfoder är 125 mg/kg per procentenhet fosfor. Fosforhalten i djurfoder är av miljöskäl begränsad, och fosfors smältbarhet och biotillgänglighet förbättras genom användning av ett enzym som fytas. Det är därför inte längre lämpligt att föreskriva en högsta tillåtna halt per procentenhet fosfor, utan den högsta tillåtna halten för tilläggsfoder bör föreskrivas beräknat på ett foder med en vattenhalt av 12 %.

(7)

Direktiv 2002/32/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/46

(1)

I del 1 av bilaga 7 till direktiv 76/768/EEG finns en förteckning över UV-filter som får ingå i kosmetiska produkter.

(2)

Vetenskapliga kommittén för kosmetiska produkter och icke-livsmedelsprodukter avsedda för konsumenter anser att det är ofarligt att använda bensoesyra, 2-[4-(dietylamino)-2-hydroxybenzoyl]-, hexylester till högst 10 % i solskyddsprodukter, antingen ensamt eller i kombination med andra UV-absorptionsmedel. Bensoesyra, 2-[4-(dietylamino)-2-hydroxybenzoyl]-, hexylester bör följaktligen införas i del 1 i bilaga 7 till direktiv 76/768/EEG med referensnummer 28.

(3)

Direktiv 76/768/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för kosmetiska produkter.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/48

(1)

I direktiv 92/65/EEG fastställs djurhälsokrav i handeln med och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg och embryon. I detta direktiv föreskrivs att importvillkoren för katter, hundar och illrar minst måste motsvara de villkor som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 av den 26 maj 2003 om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG (2). Avsikten med att tilllämpa likvärdiga villkor för icke-kommersiell och kommersiell transport av dessa raser var att undvika bedrägerier i samband med handel med sällskapsdjur.

(2)

När det gäller transport av dessa raser mellan organ, institut och centrum som godkänts i enlighet med direktiv 92/65/EEG är bedrägeririsken dock försumbar.

(3)

Det bör fastställas särskilda villkor för import av katter, hundar och illrar när de är avsedda för organ, institut och centrum som godkänts i enlighet med direktiv 92/65/EEG.

(4)

Det är nödvändigt att utarbeta en förlaga för hälsointyg att användas vid import av katter, hundar och illrar till godkända organ, institut och centrum.

(5)

Åtgärderna i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

De måste komma från ett av de tredjeländer som förtecknas i del B avsnitt 2 eller del C i bilaga II till förordning (EG) nr 998/2003, och

b)

de måste åtföljas av ett veterinärintyg som motsvarar förlagan för hälsointyg i bilagan till detta beslut.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/52

(1)

Genom kommissionens beslut 91/552/EEG av den 27 september 1991 om fastställande av status för Danmark med avseende på Newcastlesjuka (2) fastställdes Danmarks status som medlemsstat som inte vaccinerar mot Newcastlesjuka i samband med handel inom gemenskapen och import från tredje land av levande fjäderfä.

(2)

Till följd av den senaste utvecklingen av läget när det gäller Newcastlesjuka har Danmark för avsikt att vaccinera fjäderfä mot sjukdomen, varför dess status som medlemsstat som inte vaccinerar mot Newcastlesjuka bör avskaffas i enlighet med direktiv 90/539/EEG.

(3)

För att den nuvarande hälsosituationen för fjäderfä i Danmark inte skall försämras under inledningsskedet av vaccineringen mot Newcastlesjuka bör det fastställas övergångsregler om tilläggsgarantier under en viss tid för sändningar till Danmark.

(4)

Danmark bör därför beviljas vissa tilläggsgarantier, som kan omfatta undersökning av levande fjäderfä i enlighet med kommissionens beslut 92/340/EEG (3) om undersökning av fjäderfä med avseende på Newcastlesjuka före transport.

(5)

Beslut 91/552/EEG bör därför upphävas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/54

(1)

I november 2002 bekräftades förekomst av klassisk svinpest hos vilda svin i Belgien.

(2)

Genom kommissionens beslut 2003/363/EG (2) godkände kommissionen den plan som Belgien lagt fram för utrotning av klassisk svinpest hos vilda svin i vissa områden i Belgien.

(3)

Belgien har lämnat upplysningar som visar att klassisk svinpest hos vilda svin utrotats i Belgien och att den godkända utrotningsplanen inte behöver tillämpas längre.

(4)

Beslut 2003/363/EG bör därför upphöra att gälla.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/55

(1)

Genom kommissionens beslut 2003/634/EG (2) godkänns och förtecknas de program som lämnats in av de olika medlemsstaterna. Programmen syftar till att medlemsstaterna sedan skall kunna inleda förfaranden för att en zon skall få status som godkänd zon eller en fiskodling status som godkänd fiskodling i en icke godkänd zon med avseende på fisksjukdomarna viral hemorragisk septikemi och infektiös hematopoietisk nekros.

(2)

I en skrivelse av den 20 april 2004 ansökte Cypern om godkännande av det program som avser Cyperns hela territorium. Den inlämnade ansökan har bedömts vara förenlig med artikel 10 i direktiv 91/67/EEG och bör därför godkännas.

(3)

Programmen gällande Zona Val Brembana och fiskodlingen Azienda Troticoltura S Cristina i Italien har avslutats. Därför bör de strykas från bilagorna I och II till beslut 2003/634/EG.

(4)

Beslut 2003/634/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1)

Bilaga I skall ersättas med bilaga I till detta beslut.

2)

Bilaga II skall ersättas med bilaga II till detta beslut.

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/59

(1)

Den 23 februari 2004 antog rådet beslut 2004/197/GUSP (1) enligt vilket den första översynen av beslutet skall ske före utgången av 2004.

(2)

Rådet bekräftade i slutsatserna av den 14 maj 2003 behovet av en snabbinsatsförmåga, särskilt för humanitära insatser och räddningsinsatser.

(3)

EU:s militära kommitté fastställde i detalj konceptet för EU:s militära snabbinsatser i rapporten av den 3 mars 2004. Den fastställde vidare konceptet för EU:s taktiska insatsstyrkor den 14 juni 2004.

(4)

Europeiska rådet den 17 juni 2004 godkände en rapport om ESFP i vilken det betonades att arbetet med EU:s snabbinsatsförmåga bör drivas vidare med sikte på en initial operativ kapacitet senast i början av 2005.

(5)

Mot bakgrund av denna utveckling bör den förtida finansieringen av EU:s militära operationer förbättras, särskilt med tanke på snabbinsatser. Det nya systemet för förtida finansiering är därför i första hand avsett för snabbinsatser; under särskilda omständigheter får dock ett bidrag som erlagts i förskott användas för förtida finansiering av en reguljär operation, särskilt en operation där tidsfristen mellan antagandet av den gemensamma åtgärden om vidtagande av åtgärder och beslutet att inleda operationen är kort.

(6)

Beslut 2004/197/GUSP bör därför ändras.

1.

Artikel 25 skall ersättas med följande:

”Artikel 25

Förtida finansiering

1.   Vid EU:s militära snabbinsatser skall bidrag erläggas av bidragande medlemsstater motsvarande referensbeloppet. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.4 skall bidragen erläggas enligt nedan.

2.   För den förtida finansieringen av EU:s militära snabbinsatser skall de deltagande medlemsstaterna

3.   För ovannämnda syfte skall den särskilda kommittén med en företrädare för var och en av de medlemsstater som har valt att erlägga bidrag i förskott (nedan kallade ’förskottsbetalande medlemsstater’) fastställa preliminära anslag i en särskild avdelning i budgeten. Dessa preliminära anslag skall täckas av bidrag som skall erläggas av de förskottsbetalande medlemsstaterna inom 90 dagar efter det att begäran om dessa bidrag avsänts. Förskottsbidragen för 2005 skall dock erläggas genom två avbetalningar som skall göras den 30 april respektive den 30 november 2005.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.4 skall bidragen från en förskottsbetalande medlemsstat till en operation upp till nivån på det bidrag som den har erlagt till de preliminära anslag som avses i punkt 3 i den här artikeln erläggas inom 90 dagar efter det att begäran om bidrag avsänts. Ett liknande belopp får göras tillgängligt för operationschefen från de bidrag som erlagts i förskott.

5.   Trots vad som sägs i artikel 20 skall sådana preliminära anslag som avses i punkt 3 i den här artikeln och som används för en operation fyllas på inom 90 dagar efter det att begäran om bidrag avsänts.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får en förskottsbetalande medlemsstat under särskilda omständigheter bemyndiga förvaltaren att använda dess i förskott erlagda bidrag för att täcka dess bidrag till en annan operation i vilken den deltar som inte är en snabbinsats. Det i förskott erlagda bidraget skall fyllas på av den berörda medlemsstaten inom 90 dagar efter det att begäran om bidrag avsänts.

7.   Trots vad som sägs i artikel 31.3 får operationschefen göra åtaganden om och betala ut de belopp som han har fått tillgång till.

8.   En medlemsstat får ändra sitt beslut genom att underrätta förvaltaren minst tre månader i förväg.”

2.

Artikel 24.6 skall ändras på följande sätt:

”6.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta beslut skall bidragen erläggas inom 30 dagar efter det att motsvarande begäran om bidrag avsänts.”

29.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 27/61

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är att ge medborgarna en hög nivå av säkerhet inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. För att uppnå detta mål är ett närmare samarbete mellan medlemsstaternas behöriga brottsbekämpande myndigheter av avgörande betydelse.

(2)

För att skydda unionen mot de hot som internationell och organiserad brottslighet, bland annat terrorism, utgör är det nödvändigt att de gemensamma insatserna omfattar informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter liksom med internationella partner.

(3)

Utfärdade pass och passformulär som är stulna, försvunna eller tillgripna används för att undgå lagföring och begå brottsliga handlingar som kan äventyra unionens och de enskilda medlemsstaternas säkerhet. Av hänsyn till själva arten av sådana hot kan meningsfulla åtgärder endast vidtas på unionsnivå. Ovannämnda mål kan inte uppnås genom åtgärder som vidtas av enskilda medlemsstater. Denna gemensamma ståndpunkt går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(4)

Samtliga medlemsstater är anslutna till Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). För att kunna fullgöra sitt uppdrag mottar, lagrar och sprider Interpol uppgifter för att hjälpa de behöriga brottsbekämpande myndigheterna att förebygga och bekämpa internationell brottslighet. Med hjälp av Interpols databas över stulna resehandlingar kan Interpols medlemmar dela uppgifter om försvunna och stulna pass.

(5)

I Europeiska rådets uttalande om bekämpande av terrorism av den 25 mars 2004 gavs rådet i uppdrag att fortsätta arbetet med att senast i slutet av 2005 upprätta ett integrerat system för utbyte av information om stulna och försvunna pass med användning av Schengens informationssystem (SIS) och Interpoldatabasen. Denna gemensamma ståndpunkt är ett första svar på denna begäran som bör följas av inrättandet av en teknisk kapacitet i SIS för att uppnå detta mål.

(6)

Vid utbytet av uppgifter från medlemsstaterna om stulna, försvunna eller tillgripna pass med Interpols databas över stulna resehandlingar och vid behandlingen av dessa uppgifter bör både medlemsstaternas och Interpols tillämpliga regler om uppgiftsskydd iakttas.

(7)

I denna gemensamma ståndpunkt åläggs medlemsstaterna att se till att deras behöriga myndigheter utbyter ovan nämnda uppgifter med Interpols databas över stulna resehandlingar samtidigt som de lägger in dem i den relevanta nationella databasen och i SIS, om den berörda medlemsstaten i fråga deltar i detta. Denna skyldighet uppstår vid den tidpunkt då de nationella myndigheterna får kännedom om att ett pass har stulits, försvunnit eller tillgripits. Den ytterligare skyldigheten att inrätta den infrastruktur som krävs för att underlätta sökning i Interpols databas är ett erkännande av databasens betydelse för brottsbekämpningen.

(8)

En överenskommelse skall träffas med Interpol om förutsättningarna för utbytet så att det säkerställs att uppgiftsutbytet sker med respekt för principerna om uppgiftsskydd som är centrala för allt uppgiftsutbyte inom unionen, särskilt när det gäller utbyte och automatisk behandling av uppgifterna.

(9)

I denna gemensamma ståndpunkt respekteras de grundläggande rättigheter och följs de principer som erkänns särskilt i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

1.

passuppgifter: uppgifter på utfärdade pass eller passformulär som är stulna, försvunna eller tillgripna och som är formaterade för att integreras i ett specifikt informationssystem. De passuppgifter som skall utbytas med Interpols databas är enbart passnummer, utfärdandeland och dokumenttyp.

2.

Interpols databas: den automatiska sökfunktionen i databasen över stulna resehandlingar som förvaltas av Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

3.

relevant nationell databas: den eller de polis- eller domstolsdatabaser som innehåller uppgifter om utfärdade pass och passformulär som är stulna, försvunna eller tillgripna.