9.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/1

(1)

Genom rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (3), rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (5) fastställs bestämmelser om rätten att etablera och driva verksamhet med direkt försäkring inom gemenskapen.

(2)

Dessa bestämmelser utgör den rättsliga ramen för försäkringsföretag som bedriver försäkringsverksamhet på den inre marknaden med hänsyn till såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster, i syfte att förenkla för försäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen att fullgöra åtaganden inom gemenskapen och därigenom ge försäkringstagarna tillgång till inte endast försäkringsgivare etablerade i det egna landet, utan också till försäkringsgivare som har sitt huvudkontor inom gemenskapen och är etablerade i andra medlemsstater.

(3)

Den ordning som fastställs genom de nu nämnda direktiven är tillämplig på hela den verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag, såväl verksamhet med direkt försäkring som återförsäkringsverksamheter med mottagen återförsäkring, men de återförsäkringsverksamheter som bedrivs av specialiserade återförsäkringsföretag omfattas varken av denna ordning eller av någon annan ordning som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

(4)

Återförsäkring är en viktig finansiell verksamhet, eftersom den ger möjlighet åt direktförsäkringsföretagen att öka sin teckningskapacitet inom försäkringsverksamheten och ge försäkringsskydd och också att minska sina kapitalkostnader genom att större riskspridning underlättas på internationell nivå. Dessutom spelar återförsäkring en avgörande roll för att säkra den finansiella stabiliteten, eftersom den är en avgörande faktor när det gäller att säkerställa sunda finanser och stabilitet på direktförsäkringsmarknaderna och också inom det finansiella systemet som helhet, eftersom den berör viktiga finansiella förmedlare och institutionella investerare.

(5)

Genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (6) avlägsnades de begränsningar för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som är kopplade till återförsäkringsgivarens nationalitet eller bosättningsort. Däremot avlägsnades inte de begränsningar som följer av skillnaderna mellan de nationella bestämmelserna om rörelseregleringen av återförsäkring. Detta förhållande har resulterat i betydande skillnader i fråga om nivån på tillsynen över återförsäkringsföretagen inom gemenskapen, vilket skapar hinder för utövandet av återförsäkringsverksamhet, t.ex. genom kravet att återförsäkringsföretag skall ställa tillgångar som säkerhet för sina delar av direktförsäkringsföretagens tekniska avsättningar eller återförsäkringsföretagens skyldighet att följa olika tillsynsbestämmelser i olika medlemsstater, där de bedriver verksamhet, och indirekt tillsyn över olika aspekter av återförsäkringsföretagens verksamhet som utförs av direktförsäkringsföretagens behöriga myndigheter.

(6)

I handlingsplanen för finansiella tjänster tas återförsäkring upp som en sektor där det krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att den inre marknaden för finansiella tjänster skall fullbordas. Dessutom har betydande finansiella organ, som Internationella valutafonden och den internationella sammanslutningen av försäkringstillsynsorgan IAIS (”International Association of Insurance Supervisors”) framhållit att bristen på harmoniserade tillsynsföreskrifter för återförsäkring på gemenskapsnivå utgör ett betydande tillkortakommande i de rättsliga ramarna för finansiella tjänster som bör åtgärdas.

(7)

Detta direktiv syftar till att upprätta en ram för rörelseregleringen av återförsäkringsverksamhet i gemenskapen. Det ingår i den samlade gemenskapslagstiftningen på försäkringsområdet som syftar till att upprätta en inre marknad för försäkringssektorn.

(8)

Detta direktiv är förenligt med det betydande internationella arbete som utförs på området för rörelsereglering av återförsäkringssektorn, särskilt av den internationella sammanslutningen av försäkringstillsynsorgan IAIS.

(9)

Detta direktiv ansluter sig till den metod för gemenskapslagstiftningen som tillämpas på direktförsäkring och som innebär att sådan harmonisering skall ske som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att säkerställa ömsesidigt erkännande av auktorisationer och säkra system för kontroll så att det blir möjligt att bevilja en enda auktorisation som gäller i hela gemenskapen, samt att tillämpa principen om tillsyn av hemmedlemsstaten.

(10)

Som en följd av detta skall bedrivandet av återförsäkringsrörelse vara underkastat en enda officiell auktorisation som ges av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor. En sådan auktorisation ger företaget rätt att bedriva verksamhet inom hela gemenskapen med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. Den medlemsstat där en filial ligger eller där tjänster tillhandahålls får inte kräva att återförsäkringsföretag som vill bedriva återförsäkringsrörelse på dess territorium och som redan har auktorisation i hemmedlemsstaten skall söka ny auktorisation. Vidare bör ett återförsäkringsföretag som redan har auktoriserats i sin hemmedlemsstat inte bli föremål för ytterligare tillsyn eller kontroller av sundheten i dess finanser som utförs av den behöriga myndigheten för ett försäkringsföretag som är återförsäkrat av det återförsäkringsföretaget. Medlemsstaterna bör inte heller kunna kräva att ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen skall ställa säkerhet som täckning för sin del av cedentens tekniska avsättningar. Villkoren för att bevilja eller återkalla en sådan auktorisation bör läggas fast. De behöriga myndigheterna bör inte auktorisera eller upprätthålla auktorisationen för återförsäkringsföretag som inte uppfyller kraven i detta direktiv.

(11)

Detta direktiv bör tillämpas på företag som uteslutande bedriver återförsäkringsrörelse och inte åtar sig någon direktförsäkringsverksamhet. Det bör även tillämpas på så kallade captivebolag för återförsäkring som bildats eller ägs av antingen ett finansiellt företag som inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (7), eller av ett eller flera icke-finansiella företag, i syfte att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslutande för risker i de företag som de tillhör. När det i detta direktiv hänvisas till återförsäkringsföretag bör även captivebolag för återförsäkring inbegripas, förutom när särskilda bestämmelser inrättas för captivebolag för återförsäkring. Captivebolag för återförsäkring täcker inte risker som härstammar från den externa direktförsäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen ägnar sig åt. Dessutom får inte försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillhör ett finansiellt konglomerat äga ett captivebolag.

(12)

Det här direktivet bör dock inte tillämpas på försäkringsföretag som redan omfattas av direktiven 73/239/EEG eller 2002/83/EG. För att säkerställa att de försäkringsföretag som även bedriver återförsäkringsrörelse har sunda finanser och att återförsäkringsverksamhetens särskilda karaktär vederbörligen beaktas i de kapitalkrav som ställs på sådana företag bör emellertid de bestämmelser i det här direktivet som rör solvensmarginalen för återförsäkringsföretag tillämpas på sådana försäkringsföretags återförsäkringsrörelse om denna utgör en volymmässigt betydande del av den samlade verksamheten i ett företag.

(13)

Detta direktiv bör inte tillämpas för återförsäkringsskydd som tillhandahålls eller till fullo garanteras av en medlemsstat, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand, särskilt när det på grund av en särskild situation på marknaden är omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder. I detta sammanhang bör brist på ”återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder” huvudsakligen betyda en marknadssituation som karakteriseras av uppenbar brist på försäkringserbjudanden, även om överdrivna försäkringspremier dock i sig själv inte bör innebära att detta återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder är inadekvat. Artikel 1.2 d i det här direktivet tillämpas också på överenskommelser mellan försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG eller 2002/83/EG som syftar till att sammanföra ekonomiska krav till följd av betydande risker, exempelvis terrorism.

(14)

Ett återförsäkringsföretag skall begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Detta krav innebär att ett återförsäkringsföretag exempelvis kan få tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgivning, riskanalyser eller forskningsrapporter till sina kunder. I kravet kan också inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (8). Under inga omständigheter medför detta krav att orelaterad bank- och finansverksamhet får utföras.

(15)

De befogenheter och medel för kontroll som skall anförtros de behöriga myndigheterna bör klargöras i det här direktivet. De behöriga myndigheterna i varje återförsäkringsföretags hemmedlemsstat bör ansvara för tillsynen av företagets finansiella hälsa, inbegripet kontrollen av deras solvens och skapandet av tillräckliga tekniska avsättningar och utjämningsreserver, samt att dessa avsättningar och reserver täcks av tillgångar av god kvalitet.

(16)

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör till sitt förfogande ha de tillsynsverktyg som krävs för att säkerställa att återförsäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen oavsett om verksamheten utövas med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. Myndigheterna bör särskilt ha möjlighet att införa lämpliga skyddsåtgärder eller sanktioner i avsikt att förhindra oegentligheter och överträdelser av bestämmelserna om tillsyn över återförsäkringsverksamhet.

(17)

Bestämmelserna som styr överlåtelse av försäkringsbestånd bör vara i linje med den enda auktorisation som föreskrivs i detta direktiv. De bör tillämpas på de olika formerna av överlåtelse av försäkringsbestånd mellan återförsäkringsföretag, exempelvis överlåtelser av försäkringsbestånd till följd av sammanslagningar mellan återförsäkringsföretag eller andra förfaranden under bolagsrätt eller överlåtelser av försäkringsbestånd med utestående förluster under avveckling till ett annat återförsäkringsföretag. Dessutom bör bestämmelserna som styr överlåtelser av försäkringsbestånd inbegripa specifika bestämmelser avseende överlåtelser till ett annat återförsäkringsföretag av försäkringsbestånd av avtal som ingåtts enligt etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.

(18)

Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. För att bevara informationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare begränsas strikt. Det är därför nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar det ovan nämnda informationsutbytet skall tillåtas. När det föreskrivs att informationen får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga tillstånd får dessa vidare, när så är lämpligt, ställa stränga krav som villkor för tillståndet. I detta avseende och i syfte att säkerställa en tillfredsställande tillsyn från de behöriga myndigheternas sida bör det genom detta direktiv införas bestämmelser som ger medlemsstaterna befogenhet att ingå avtal om utbyte av information med tredjeland under förutsättning att det finns lämpliga garantier för att den information som överlämnas omfattas av tystnadsplikt.

(19)

För att stärka tillsynen över återförsäkringsföretag bör det föreskrivas att en revisor omgående skall vara skyldig att rapportera till de behöriga myndigheterna då han, enligt vad som föreskrivs i detta direktiv, under fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett försäkringsföretags finansiella ställning eller dess administrativa och redovisningsmässiga organisation. Med tanke på det eftersträvade syftet är det lämpligt att medlemsstaterna tillser att denna skyldighet gäller alla de tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sina uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett återförsäkringsföretag. Revisorernas skyldighet att vid behov meddela de behöriga myndigheterna vissa förhållanden och beslut rörande ett återförsäkringsföretag som de upptäcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett företag som inte är ett återförsäkringsföretag ändrar inte i sig arten av deras uppdrag hos detta företag, inte heller det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där.

(20)

Det bör fastställas hur detta direktiv skall tillämpas på befintliga återförsäkringsföretag som redan är auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet enligt medlemsstaternas bestämmelser då detta direktiv börjar tillämpas.

(21)

För att göra det möjligt för återförsäkringsföretag att uppfylla sina åtaganden bör hemmedlemsstaterna kräva att sådana företag upprättar tillräckliga försäkringstekniska avsättningar. Beloppen för dessa bör fastställas i enlighet med rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (9), och när det gäller livåterförsäkring bör medlemsstaterna även få fastställa mer specifika regler i enlighet med direktiv 2002/83/EG.

(22)

Ett återförsäkringsföretag som är verksamt med återförsäkring av kreditförsäkring och vars rörelse på området för återförsäkring av kreditförsäkring uppgår till mer än en liten del av dess samlade rörelse bör vara skyldigt att upprätta en utjämningsreserv som inte ingår i solvensmarginalen. Denna reserv bör beräknas med någon av de metoder som fastställs i direktiv 73/239/EEG och som erkänns som likvärdiga. Dessutom bör detta direktiv göra det möjligt för hemmedlemsstaten att kräva att återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium skall upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring enligt de regler som fastställts av denna hemmedlemsstat. Efter införandet av redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standards (IFRS 4) bör detta direktiv klarlägga behandlingen av de utjämningsreserver som upprättas i enlighet med direktivet. Eftersom tillsynen av återförsäkringar åter behöver utvärderas under Solvens II-projektet, föregriper dock inte detta direktiv någon framtida återförsäkringstillsyn under Solvens II.

(23)

Ett återförsäkringsföretag bör ha tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna och utjämningsreserverna med beaktande av det slag av verksamhet som återförsäkringsföretaget utför, särskilt arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna, och företaget skall se till att dessa investeringar är diversifierade, har lämplig spridning och ger företaget möjlighet att på lämpligt sätt reagera på förändrade ekonomiska förhållanden, särskilt när det gäller utvecklingen på de finansiella marknaderna och fastighetsmarknaderna samt på katastrofer med stora efterverkningar.

(24)

Det är nödvändigt för återförsäkringsföretagen att utöver de tekniska avsättningarna ha en kompletterande reserv i form av en s.k. solvensmarginal, som skall motsvaras av fria tillgångar och, med de behöriga myndigheternas godkännande, av andra, dolda tillgångar som skall fungera som buffert vid en ogynnsam affärsutveckling. Detta krav är ett viktigt inslag i systemet för tillsyn. Under tiden för den översyn av den befintliga ordningen för solvensmarginalen som kommissionen genomför inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet i syfte att fastställa solvensmarginalkrav för återförsäkringsföretag skall bestämmelserna i den befintliga lagstiftningen på området för direktförsäkring tillämpas.

(25)

Mot bakgrund av likheterna mellan livåterförsäkring som täcker dödsfallsrisker och skadeåterförsäkring, särskilt täckningen av försäkringsrisker och varaktigheten av livåterförsäkringsavtalen, bör den föreskrivna solvensmarginalen för livåterförsäkring fastställas i överensstämmelse med bestämmelserna i detta direktiv för beräkningen av den föreskrivna solvensmarginalen för skadeåterförsäkring. Hemmedlemsstaten bör emellertid ha rätt att tillämpa bestämmelserna i direktiv 2002/83/EG för upprättandet av den föreskrivna solvensmarginalen när det gäller livåterförsäkringsverksamheter som är knutna till investeringsfonder och försäkringar med rätt till återbäring.

(26)

I syfte att beakta den särskilda karaktären hos vissa slag av återförsäkringsavtal eller specifika verksamhetsformer bör det beslutas om ändringar av beräkningen av solvensmarginalkraven. Sådana ändringar bör göras av kommissionen med utövande av sina genomförandebefogenheter i enlighet med fördraget efter samråd med den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommitté som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG (10).

(27)

Dessa åtgärder bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (11).

(28)

Den förteckning över tillgångsposter som får medräknas i den tillgängliga solvensmarginalen som ingår i direktiven 73/239/EEG och 2002/83/EG bör fastställas även för tillämpningen av det här direktivet.

(29)

Återförsäkringsföretag bör även inneha en garantifond i syfte att säkerställa att deras resurser är tillräckliga vid bildandet och att solvensmarginalen under de därpå följande åren inte vid något tillfälle understiger den lägsta nivå som krävs för säkerheten. För att beakta de särskilda förhållandena för captivebolag för återförsäkring bör det dock föreskrivas att hemmedlemsstaten skall ha möjlighet att fastställa ett lägre belopp för den minsta garantifond som skall krävas för captivebolag för återförsäkring.

(30)

Vissa bestämmelser i detta direktiv avser minimikrav. Hemmedlemsstaten bör dock kunna fastställa strängare regler för återförsäkringsföretag som är auktoriserade av dess egna behöriga myndigheter, särskilt när det gäller solvensmarginalkraven.

(31)

Detta direktiv bör tillämpas på verksamhet för finansiell återförsäkring. Därför är en definition av finansiell återförsäkring nödvändig för tillämpningen av detta direktiv. Beroende på den särskilda karaktären på denna slags återförsäkringsverksamhet, bör hemmedlemsstaten ges möjlighet att besluta om specifika bestämmelser för utövandet av finansiell återförsäkringsverksamhet. Dessa bestämmelser kan på ett antal specifika punkter skilja sig från det allmänna system som inrättas genom detta direktiv.

(32)

I detta direktiv bör föreskrivas regler för de specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag. Den särskilda karaktären på sådana specialföretag, vilka inte är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kräver att det inrättas särskilda bestämmelser i medlemsstaterna. Dessutom bör i detta direktiv föreskrivas att hemmedlemsstaten bör fastställa mer detaljerade regler i syfte att fastställa de villkor under vilka utestående belopp från ett specialföretag kan användas som tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar av ett försäkrings- eller ett återförsäkringsföretag. I detta direktiv bör också föreskrivas att belopp som kan återfås från specialföretag kan betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal inom de gränser som anges i detta direktiv, under förutsättning att försäkringsföretaget eller återförsäkringsföretaget lämnar in en ansökan till den behöriga myndigheten och att denna myndighet ger sitt godkännande.

(33)

Det är nödvändigt att utforma bestämmelser för det fall att ett återförsäkringsföretags ekonomiska ställning utvecklas så att det får svårt att uppfylla sina försäkringsåtaganden. I vissa situationer behöver de behöriga myndigheterna befogenheter för att kunna ingripa i ett tillräckligt tidigt skede, men då de utövar dessa befogenheter måste de underrätta återförsäkringsföretagen om de skäl som har föranlett sådana tillsynsåtgärder i enlighet med principen om god förvaltning och rättssäkerhetsprincipen. Så länge det föreligger en sådan situation bör de behöriga myndigheterna vara förhindrade att utfärda intyg om att återförsäkringsföretaget har en tillräcklig solvensmarginal.

(34)

Det är nödvändigt att få till stånd ett samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att säkerställa att återförsäkringsföretag som utför verksamhet med stöd av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster följer de bestämmelser som är tillämpliga på dem i deras värdmedlemsstater.

(35)

Ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation eller om återkallelse av en auktorisation bör omfattas av rätten till domstolsprövning.

(36)

Det är viktigt att föreskriva att återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen som bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen inte skall vara föremål för bestämmelser som medför en gynnsammare behandling än den som tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat.

(37)

För att beakta återförsäkringsrörelsens internationella aspekter bör bestämmelser införas som möjliggör att internationella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsorgan som bedriver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorier.

(38)

Det bör skapas förutsättningar för ett flexibelt förfarande för prövning av regelmässig likvärdighet på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredjeland, såväl genom etableringsrätten som genom rätten att tillhandahålla tjänster över nationsgränserna. Därför bör det i detta direktiv föreskrivas förfaranden för underhandlingar med tredjeland.

(39)

Kommissionen bör bemyndigas att anta genomförandeåtgärder, förutsatt att dessa inte ändrar det väsentliga innehållet i detta direktiv. Dessa genomförandeåtgärder bör göra det möjligt för gemenskapen att beakta den kommande utvecklingen inom återförsäkringssektorn. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG.

(40)

Gemenskapens befintliga rättsliga ramar för försäkring bör anpassas så att de tar hänsyn till den nya tillsynsordning för återförsäkringsföretag som fastställs genom detta direktiv och så att sammanhängande rättsliga ramar säkerställs för hela försäkringssektorn. Särskilt bör en anpassning göras av de befintliga bestämmelser som tillåter de myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över direktförsäkringsföretag att utöva ”indirekt tillsyn” över återförsäkringsföretag. Vidare bör de nu gällande bestämmelser upphävas som ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att säkerhet skall ställas för tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i ett försäkringsföretag, oavsett hur dessa krav är utformade, när försäkringsgivaren är återförsäkrad av ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller av ett försäkringsföretag. Slutligen bör åtgärder vidtas för att den solvensmarginal som skall krävas för försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksamhet, om denna utgör en betydande del av deras totala rörelse, skall omfattas av de solvensbestämmelser som föreskrivs för återförsäkringsföretag genom detta direktiv. Direktiven 73/239/EEG, 92/49/EEG och 2002/83/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(41)

Direktiv 98/78/EG bör ändras så att det säkerställs att återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp omfattas av extra tillsyn på samma sätt som försäkringsföretag som nu ingår i en försäkringsgrupp.

(42)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (12) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(43)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa rättsliga ramar för inledande och utövande av återförsäkringsverksamhet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(44)

Eftersom det i direktivet anges minimistandarder, kan medlemsstaterna införa strängare regler.

a)

Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

b)

Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 och 3 i direktiv 73/239/EEG.

c)

Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i direktiv 2002/83/EG.

d)

Sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder.

a)

återförsäkring: den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag; i fallet med försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd's, av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's.

b)

captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett icke-finansiellt företag, vars syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i.

c)

återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 3.

d)

filial: en agentur eller en filial till ett försäkringsföretag.

e)

etableringsställe: ett återförsäkringsföretags huvudkontor eller filial med beaktande av led d.

f)

hemmedlemsstat: den medlemsstat där återförsäkringsföretagets huvudkontor är beläget.

g)

filialstat: den medlemsstat där en filial till ett återförsäkringsföretag är belägen.

h)

värdmedlemsstat: den medlemsstat där ett återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster.

i)

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG (13) eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

j)

kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

k)

moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

l)

dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

m)

behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över återförsäkringsföretag.

n)

nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

o)

finansiellt företag: någon av följande enheter:

p)

specialföretag: ett företag som kan vara ett aktiebolag men som inte är ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som övertar risker från försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan finansieringsmekanism är underordnade ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

q)

finansiell återförsäkring: en återförsäkring under vilken den uttryckliga maximala potentiella förlusten, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom både överföring av en betydande teckningsrisk och tidsrisk, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, kombinerat med åtminstone ett av följande två villkor:

—

skall varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det moderföretag som står över dessa företag,

—

skall som nära förbindelse även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

a)

varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium, och

b)

varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som krävs enligt första stycket, utvidgar verksamheten till andra återförsäkringsverksamheter än de som det redan auktoriserats för.

a)

begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG,

b)

förete en verksamhetsplan enligt artikel 11,

c)

inneha den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2, och

d)

faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet.

a)

beskaffenheten av de risker som återförsäkringsföretaget avser att täcka,

b)

de slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag,

c)

grundprinciperna för retrocession,

d)

sammansättningen av minsta garantifonden,

e)

uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel.

a)

uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner,

b)

uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall,

c)

en prognos för balansräkningen, och

d)

en uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.

a)

är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

b)

är dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

c)

står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

a)

är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

b)

är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

c)

står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

a)

göra ingående undersökningar om återförsäkringsföretagets ställning och dess verksamhet som helhet, bland annat genom att inhämta uppgifter eller begära in handlingar angående dess återförsäkrings- och retrocessionsrörelse, och göra inspektioner på plats i återförsäkringsföretagets lokaler,

b)

vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande återförsäkringsföretaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att återförsäkringsföretagets verksamhet fortlöpande bedrivs i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för återförsäkringsföretaget i varje medlemsstat, och

c)

se till att dessa åtgärder vidtas, om det är nödvändigt, genom tvångsmedel och när så är lämpligt på rättslig väg.

a)

för att kontrollera att villkoren för att återförsäkringsföretag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal, metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll,

b)

för att ålägga sanktioner,

c)

vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fattats av den behöriga myndigheten, och

d)

vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

a)

myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b)

organ som har befattning med försäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, och

c)

personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper

a)

myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden,

b)

myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller

c)

oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

a)

Informationen skall användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b)

Den information som mottas i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

c)

När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

a)

Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket.

b)

Den information som tas emot i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

c)

När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

a)

utgöra en påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet,

b)

påverka återförsäkringsföretagets fortsatta drift, eller

c)

leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

a)

Tillgångarna skall vara uppbyggda med hänsyn till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna.

b)

Återförsäkringsföretaget skall tillse att tillgångarna är diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder. Företaget skall bedöma hur oregelbundna marknadsomständigheter påverkar dess tillgångar och skall diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna påverkan.

c)

Investeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader skall under alla omständigheter hållas på aktsamma nivåer.

d)

Investeringar i derivatinstrument skall vara möjligt så länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv portföljförvaltning. De skall värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget skall också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner.

e)

Tillgångarna skall vara diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration.

a)

Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än de som de tekniska avsättningarna är fastställda i skall begränsas till 30 %.

b)

Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i aktier och andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer och skuldebrev vilka inte får handlas på en reglerad marknad skall begränsas till 30 %.

c)

Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag att inte investera mer än 5 % av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma företag, och inte mer än 10 % av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från företag som ingår i samma grupp.

a)

Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

b)

Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver.

c)

Den balanserade vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

a)

Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande organslag:

b)

Var och en av följande poster som ett återförsäkringsföretag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:

a)

Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

b)

Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

a)

Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.

b)

Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäkringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara mer än 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga nationella myndigheterna skall fastställa riktlinjer avseende villkoren för godkännande av extra bidrag.

c)

Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

a)

Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 % av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG.

De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast

b)

Om zillmering inte tillämpas, eller om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad skall minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

a)

inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighetstabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder,

b)

avsättning görs för stigande ålder,

c)

premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhetsmarginal av tillräcklig storlek,

d)

försäkringsföretaget får säga upp avtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och

e)

avtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller nedsättning av ersättningarna också när det gäller löpande avtal.

a)

Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

b)

En plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende mottagen och avgiven återförsäkring.

c)

En prognos för balansräkningen.

d)

En uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.

e)

Företagets allmänna policy i fråga om retrocession.

a)

retrocessionsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller

b)

det inte finns någon, eller bara en begränsad, risköverföring i retrocessionsavtalen.

a)

inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckligen avstår från den eller upphör att driva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör,

b)

inte längre uppfyller villkoren för etablering,

c)

inte inom föreskriven tid kunnat vidta de åtgärder som angivits i en sådan rekonstruktions- eller finansieringsplan som avses i artikel 42, eller

d)

allvarligt åsidosätter de förpliktelser företaget har enligt de bestämmelser det omfattas av.

—

obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal,

—

sunda metoder för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen,

—

informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik,

—

upprättande av tekniska avsättningar för att garantera att de är adekvata, tillförlitliga och sakliga,

—

investering av tillgångar som täcker tekniska avsättningar i syfte att säkerställa att hänsyn tas till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, särskilt till arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, lönsamhet och matchning av dess tillgångar,

—

regler för tillgänglig solvensmarginal, föreskriven solvensmarginal och en minsta garantifond som återförsäkringsföretaget skall upprätthålla när det gäller finansiell återförsäkringsverksamhet.

—

Auktorisationens räckvidd.

—

Obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal.

—

Specialföretagets ledningspersonal: gott anseende och lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer.

—

Aktieägare eller medlemmar med kvalificerat ägarinnehav i specialföretaget: lämplighetskontroller.

—

Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

—

Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik.

—

Specialföretagens solvenskrav.

a)

återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor i tredjeland och bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen, och

b)

återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor inom gemenskapen och bedriver återförsäkringsverksamhet inom tredjelands territorium.

a)

de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier, och att

b)

de behöriga myndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen.

a)

om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller, och

b)

närhelst ett sådant moderföretag förvärvar innehav i ett återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag.

a)

Utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I.

b)

Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 36.

c)

Ökning med upp till 50 % av beräkningskriterierna för den föreskrivna solvensmarginal som avses i artikel 37.3–4 för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG för specifika återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer i syfte att beakta de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal.

d)

Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2 med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen.

e)

Precisering av definitionerna i artikel 2 i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.

1.

I artikel 12a skall punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett skadeförsäkringsföretag som

2.   Samråd med den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett skadeförsäkringsföretag som

2.

I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till:

”Försäkringsföretagets hemmedlemsstat skall inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingått med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring (24) eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (25) av skäl som är direkt relaterade till återförsäkrings- eller försäkringsföretagets ekonomiska stabilitet.

3.

I artikel 15 skall punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.   Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkringsföretag har tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 a i detta direktiv genom att matcha tillgångar i enlighet med artikel 6 i direktiv 88/357/EEG. Med tanke på risksituationen inom gemenskapen, måste dessa tillgångar placeras inom gemenskapen. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen placerar sina tillgångar i någon viss medlemsstat. Hemmedlemsstaten kan emellertid medge lättnader beträffande tillgångarnas placering.

3.   Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka återförsäkrarens avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG.

Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.”

4.

Artikel 16.2 skall ändras på följande sätt:

5.

Artikel 16a skall ändras på följande sätt:

6.

Följande artikel 17b skall införas:

”Artikel 17b

1.   Varje medlemsstat skall kräva att ett försäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium och som bedriver återförsäkringsverksamhet för sin totala verksamhet upprättar en minsta garantifond i enlighet med artikel 40 i direktiv 2005/68/EG, om något av följande villkor uppfylls:

2.   Varje medlemsstat får välja att, på de försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och med huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestämmelserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med avseende på dessas verksamheter med mottagen återförsäkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls.

I ett sådant fall skall den berörda medlemsstaten föreskriva att alla tillgångar som utnyttjas av försäkringsföretagen för att täcka tekniska avsättningar som motsvarar dess mottagna återförsäkringar skall avgränsas, förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagens direktförsäkringsverksamhet, utan någon möjlighet till överföring. I detta fall, och enbart vad beträffar deras verksamheter med mottagen återförsäkring, skall försäkringsföretagen undantas från artiklarna 20, 21 och 22 i direktiv 92/49/EEG (26) och bilaga I till direktiv 88/357/EEG.

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter verifierar den separering som föreskrivs i andra stycket.

3.   Om kommissionen i enlighet med artikel 56 c i direktiv 2005/68/EG beslutar att öka de belopp som används vid beräkningen av den föreskrivna solvensmarginalen i enlighet med artikel 37.3 och 37.4 i det direktivet, skall varje medlemsstat på försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel tillämpa bestämmelserna i artiklarna 35-39 i det direktivet när det gäller företagens verksamheter med mottagen återförsäkring.

7.

I artikel 20a skall punkt 4 ersättas med följande:

”4.   Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 16a, om

1.

I artikel 15 skall punkt 1a ersättas med följande:

”1a.   Om köparen av det innehav som avses i punkt 1 i denna artikel är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller ett moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennes ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 12a i direktiv 73/239/EEG.”

2.

I artikel 16 skall punkterna 4, 5 och 6 ersättas med följande:

”4.   Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får använda den endast i tjänsten och där endast

5.   Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantifonder lämna sådan information som är nödvändig för att dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i punkt 1.

6.   Utan hinder av punkterna 1-4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.”

3.

Artikel 21.1 skall ändras på följande sätt:

4.

I artikel 22.1 skall inledningen ersättas med följande:

1)

Titeln skall ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp”.

2)

Artikel 1 skall ändras på följande sätt:

3)

Artiklarna 2, 3 och 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

Tillämplighet av den extra tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag

1.   Utöver de bestämmelser i direktiv 73/239/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (30) och direktiv 2005/68/EG som innehåller bestämmelser om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag skall medlemsstaterna meddela föreskrifter om extra tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i minst ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, på det sätt som anges i artiklarna 5, 6, 8 och 9 i det här direktivet.

2.   Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i artiklarna 5.2, 6, 8 och 10.

3.   Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i artiklarna 5.2, 6 och 8.

Artikel 3

Omfattning av den extra tillsynen

1.   Utövande av extra tillsyn i enlighet med artikel 2 skall inte i något hänseende innebära att de behöriga myndigheterna är skyldiga att utöva en tillsynsfunktion gentemot enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, enskilda försäkringsholdingbolag eller enskilda försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet.

2.   Den extra tillsynen skall omfatta följande slag av företag som avses i artiklarna 5, 6, 8, 9 och 10:

3.   Medlemsstaterna får besluta att företag som har sitt säte i tredjeland där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i artikel 2, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 2.5 i bilaga I och punkt 4 i bilaga II.

Dessutom kan de behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen från fall till fall besluta att ett företag inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i artikel 2, om

Artikel 4

Behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen

1.   Den extra tillsynen skall utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där försäkringsföretaget har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 3 i direktiv 2005/68/EG.

2.   Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater har samma försäkringsholdingbolag, försäkringsföretag i tredjeland, återförsäkringsföretag i tredjeland eller försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet som moderföretag, får de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna komma överens om vilken av dem som skall ansvara för utövandet av den extra tillsynen.

3.   Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet för tillsyn över försäkringsföretag och återförsäkringsföretag skall den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att organisera samordningen mellan dessa myndigheter.

4)

I artikel 5 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall kräva att alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn skall ha adekvata interna kontrollförfaranden för att ta fram de uppgifter och den information som är relevanta för den extra tillsynen.”

5)

Artiklarna 6, 7 och 8 skall ersättas med följande:

”Artikel 6

Tillgång till uppgifter

1.   Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen har tillgång till all information som är relevant för utövande av tillsyn över de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn. De behöriga myndigheterna får vända sig direkt till de berörda företag som avses i artikel 3.2 för att erhålla erforderlig information, endast om sådan information har begärts från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och detta inte har lämnat denna information.

2.   Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter, själva eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på platsen av den information som avses i punkt 1 hos

3.   Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av denna artikel i särskilt angivna fall vill kontrollera viktig information som rör ett företag som är beläget i en annan medlemsstat och som är ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett dotterföretag, ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn, skall de hos de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten begära att denna kontroll genomförs. De myndigheter som mottar en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet efterkomma den genom att själva genomföra kontrollen, låta de myndigheter som framställt begäran genomföra den eller tillåta en revisor eller annan expert att genomföra kontrollen.

Den behöriga myndighet som har framställt begäran får om den så önskar delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

Artikel 7

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1.   Om försäkrings eller återförsäkringsföretag är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse och är etablerade i olika medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat på begäran till varandra överlämna all relevant information som gör det möjligt att utöva eller som underlättar utövandet av tillsyn inom ramen för detta direktiv och på eget initiativ överlämna all information som enligt deras bedömning är viktig för de övriga behöriga myndigheterna.

2.   Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (31) eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (32) eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter som har anförtrotts det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över dessa andra företag samarbeta nära. Utan att det påverkar deras respektive behörighet skall dessa myndigheter till varandra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, särskilt inom ramen för detta direktiv.

3.   Information som mottas till följd av detta direktiv, särskilt genom utbyte av information mellan behöriga myndigheter som avses i detta direktiv, skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 16 i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (33) och artikel 16 i direktiv 2002/83/EG och artiklarna 24–30 i direktiv 2005/68/EG.

Artikel 8

Transaktioner inom grupper

1.   Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan

Dessa transaktioner skall särskilt avse

2.   Medlemsstaterna skall kräva att försäkringsföretagen tillämpar adekvata metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktioner enligt bestämmelserna i punkt 1. Medlemsstaterna skall också kräva att försäkringsföretagen minst en gång om året rapporterar betydande transaktioner till de behöriga myndigheterna. Dessa förfaranden och rutiner skall övervakas av de behöriga myndigheterna.

Om det på grundval av denna information visar sig att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens äventyras eller riskerar att äventyras, skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder mot försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.”

6)

I artikel 9 skall punkt 3 ersättas med följande:

”3.   Om den beräkning som avses i punkt 1 visar att den jämkade solvensen är negativ, skall de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder mot de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.”

7)

Artikel 10 skall ändras på följande sätt:

8)

Artikel 10a skall ändras på följande sätt:

9)

Bilagorna I och II till direktiv 98/78/EG skall ersättas med den text som anges i bilaga II till det här direktivet.

1)

I artikel 1.1 skall följande punkt läggas till:

2)

Följande artikel 9a skall införas:

”Artikel 9a

Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1.   Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som

2.   Samråd med den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som

3.   De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.”

3)

I artikel 10.2 skall följande stycke införas:

”Försäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingått med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.”

4)

I artikel 15 skall följande punkt införas:

”1a.   Om köparen av det innehav som avses i punkt 1 i denna artikel är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 9a.”

5)

Artikel 16 skall ändras på följande sätt:

6)

Artikel 20.4 skall ersättas med följande:

”4.   Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador av en återförsäkrare som är auktoriserad i enlighet med direktiv 2005/68/EG i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet.

Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller att försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.”

7)

Artikel 23 skall ändras på följande sätt:

8)

I artikel 27.2 skall följande stycken läggas till:

”Från den disponibla solvensmarginalen skall även följande avdrag göras:

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna a och b i tredje stycket.

Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som försäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras försäkringsföretag, med tillämpliga ändringar, också tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (39). Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att försäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller enligt direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen. Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

9)

Artikel 28.2 skall ändras på följande sätt:

10)

Följande artikel skall införas:

”Artikel 28a

Solvensmarginal för försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksamhet

1.   Varje medlemsstat skall på försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillämpa bestämmelserna i artikel 35–39 i direktiv 2005/68/EG när det gäller dessas verksamheter med mottagen återförsäkring om något av följande villkor uppfylls:

2.   Varje medlemsstat får välja att, på de försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och med huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestämmelserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med avseende på dessas verksamheter med mottagen återförsäkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls.

I ett sådant fall skall den berörda medlemsstaten föreskriva att alla tillgångar som utnyttjas av försäkringsföretagen för att täcka tekniska avsättningar som motsvarar dess mottagna återförsäkringar skall avgränsas, förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagens direktförsäkringsverksamhet, utan någon möjlighet till överföring. I detta fall, och enbart vad beträffar deras verksamheter med mottagen återförsäkring, skall försäkringsföretagen undantas från artiklarna 22-26.

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter verifierar den separering som föreskrivs i föregående stycke.”

11)

Artikel 37.4 skall ersättas med följande:

”4.   Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 28, om

9.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/51

(1)

Däck tillverkas med användning av extender oils med funktionerna mjukgörning och/eller utdrygning som kan innehålla olika mängder av icke avsiktligt tillsatta polycykliska aromatiska kolväten. Vid tillverkningen kan dessa blandas med gummimassan. Därför kan de i olika mängd finnas med i slutprodukten.

(2)

Bens(a)pyren kan användas som en kvalitativ och kvantitativ markör när det gäller förekomst av polycykliska aromatiska kolväten. Bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten har klassificerats som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska. Dessutom har flera extender oils med funktionerna mjukgörning och/eller utdrygning klassificerats som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska, eftersom de innehåller polycykliska aromatiska kolväten.

(3)

Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö har bekräftat de vetenskapliga rön som visar att polycykliska aromatiska kolväten är skadliga för hälsan.

(4)

Miljöutsläppen av bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten bör reduceras så mycket som möjligt. För att skapa ett höggradigt hälso- och miljöskydd och bidra till att reducera de totala årliga utsläppen av polycykliska aromatiska kolväten i enlighet med 1998 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar torde det därför vara nödvändigt att begränsa utsläppandet på marknaden och användningen av extender oils med funktionerna mjukgörning och/eller utdrygning med höga halter av polycykliska aromatiska kolväten, samt av blandningar med höga halter av polycykliska aromatiska kolväten som används som extender oils med funktionerna mjukgörning och/eller utdrygning vid däcktillverkning.

(5)

Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (3) bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser omfattar detta direktiv däck till personbilar (4), lätta och tunga lastbilar (5), jordbruksmaskiner (6) och motorcyklar (7).

(7)

För att kunna uppfylla de nödvändiga säkerhetskraven, framför allt att däcken har ett bra väggrepp vid vått väglag, behövs det en övergångsperiod under vilken däcktillverkarna utvecklar och provar nya däcktyper som tillverkas utan användning av extender oils med funktionerna mjukgörning och/eller utdrygning med höga halter av polycykliska aromatiska kolväten. Enligt vad man nu vet kommer utveckling och provning att ta avsevärd tid, eftersom tillverkarna måste genomföra många provningsserier innan man kan garantera att de nya däcken får tillräckligt väggrepp vid vått väglag. Därför bör detta direktiv börja gälla för de ekonomiska aktörerna från och med den 1 januari 2010.

(8)

Harmoniserade provningsförfaranden måste antas för att detta direktiv skall kunna tillämpas på mängden polycykliska aromatiska kolväten i extender oils med funktionerna mjukgörning och/eller utdrygning och däck. Att anta sådana provningsförfaranden bör inte fördröja direktivets ikraftträdande. Provningsförfarandet bör helst utformas på europeisk eller internationell nivå, om möjligt av Europeiska standardiseringskommittén (CEN) eller Internationella standardiseringsorganisationen (ISO). Kommissionen kan offentliggöra hänvisningar till tillämpliga CEN- eller ISO-standarder eller om nödvändigt fastställa sådana förfaranden i enlighet med artikel 2a i direktiv 76/769/EEG.

(9)

Detta direktiv påverkar inte den gemenskapslagstiftning i vilken minimikrav fastställts för skydd av arbetstagare, exempelvis rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (8) och särdirektiv som bygger på detta, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (9) och rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (10).

(10)

Syftet med detta direktiv är inte att begränsa utsläppandet på marknaden, enligt artikel 2.1 e i rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (11), av däck som tillverkats före den 1 januari 2010 och som därför kan utförsäljas från befintliga lager efter detta datum. Tillverkningsdatumet är lätt att bestämma utgående från gällande krav i direktiv 92/23/EEG att detta datum skall finnas anbringat på däcken. Däck som regummeras efter den 1 januari 2010 bör förses med nya slitbanor som innehåller nya mjukningsmedel med låga halter av polycykliska aromatiska kolväten.

9.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/55

(1)

Tröskelvärdet för vissa tjänstekontrakt som subventioneras till mer än 50 % bör fortsatt vara anpassat till tröskelvärdet för tjänstekontrakt som tilldelats av upphandlande myndigheter som inte är centrala statliga myndigheter, vilket var avsikten vid antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (3).

(2)

Denna anpassning bör bibehållas även i samband med den översyn av tröskelvärdena som avses i artikel 78 i direktiv 2004/18/EG.

(3)

På grund av en felskrivning kan den önskade anpassningen för närvarande inte garanteras genom artikel 78 i direktiv 2004/18/EG. Artikel 78.2 b och c bör därför rättas genom att hänvisningen till artikel 8 första stycket b flyttas från artikel 78.2 b till artikel 78.2 c.

”b)

Tröskelvärdet i artikel 67.1 a skall anpassas till det reviderade tröskelvärdet för offentliga tjänstekontrakt som tilldelas av de upphandlande myndigheter som anges i bilaga IV.

c)

Tröskelvärdena i artikel 8 första stycket b och i artikel 67.1 b och c skall anpassas till det reviderade tröskelvärdet för offentliga tjänstekontrakt som tilldelas av andra upphandlande myndigheter än de som anges i bilaga IV.”

9.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/57

(1)

Enligt artikel 151.4 i fördraget skall gemenskapen beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.

(2)

Biofilm är en konstform som förvaras på ett skört medium, och det krävs därför aktiva åtgärder av offentliga myndigheter för att säkerställa att den bevaras. Biofilmer är ett väsentligt inslag i vårt kulturarv och förtjänar därför fullgott skydd.

(3)

Förutom sitt kulturella värde är biofilmer även en källa till historisk information om det europeiska samhället. De utgör omfattande vittnesmål om rikedomen hos Europas kulturella identiteter och mångfalden bland dess folk. Filmbilder erbjuder avgörande möjligheter att lära om det förflutna och göra samhälleliga betraktelser om vår civilisation.

(4)

Syftet med denna rekommendation är att bidra till bättre tillvaratagande av det europeiska filmarvets industriella och kulturella potential genom att främja en politik för innovation, forskning och teknisk utveckling när det gäller att konservera och restaurera biofilmer. De nedan rekommenderade åtgärderna syftar till att säkerställa att de nödvändiga förutsättningarna för en konkurrenskraftig filmindustri i gemenskapen existerar och att påskynda utvecklingen av konkurrenskraften.

(5)

Filmarvet är en viktig del av filmindustrin och genom att verka för att konservera, restaurera och ta till vara filmarvet kan man bidra till att förbättra filmindustrins konkurrenskraft.

(6)

Utvecklingen av den europeiska filmindustrin är av avgörande betydelse för Europa med tanke på dess betydande potential när det gäller tillgång till kultur, ekonomisk utveckling och skapande av arbetstillfällen. Detta gäller inte bara filmproduktion och filmvisning, utan även insamling, katalogisering, bevarande och restaurering av biofilmer. De förhållanden som främjar konkurrenskraften inom dessa branscher med anknytning till filmarvet måste förbättras, särskilt vad gäller bättre användning av den tekniska utvecklingen, exempelvis digitalteknik.

(7)

För att kunna utnyttja denna potential till fullo krävs det att det finns en framgångsrik och innovativ filmindustri inom gemenskapen. Detta kan åstadkommas lättare genom att man förbättrar förutsättningarna för konservering, restaurering och tillvaratagande av filmarvet och undanröjer hinder för industrins utveckling och fulla konkurrenskraft, särskilt genom att samla in, katalogisera, bevara och restaurera filmarvet och genom att göra det tillgängligt för utbildning, kulturella ändamål, forskning och andra liknande icke-kommersiella ändamål, i samtliga fall med iakttagande av bestämmelserna om upphovsrätt och närstående rättigheter.

(8)

Filmindustrins allmänna konkurrenskraft kommer att förbättras genom att en miljö skapas som främjar samarbete mellan utsedda organ, exempelvis europeiska, nationella eller regionala arkiv, filminstitut eller liknande inrättningar, i frågor som gäller konservering och skydd av filmarvet.

(9)

I rådets resolution av den 26 juni 2000 om bevarande och framhävande av det europeiska filmhistoriska kulturarvet (4) uppmanades medlemsstaterna att samarbeta för att restaurera och konservera filmarvet, inbegripet genom användning av digitalteknik, att utbyta goda lösningar på området, att främja successiv sammankoppling i nätverk av de europeiska arkivens databaser och att överväga möjligheten att använda dessa samlingar i undervisningssyfte.

(10)

I Europeiska konventionen om skydd av det audiovisuella arvet föreskrivs det att varje part genom lagstiftning eller annat lämpligt sätt skall införa en skyldighet att deponera material med rörliga bilder som ingår i det audiovisuella arvet och som producerats eller samproducerats på den berörda partens territorium.

(11)

I kommissionens meddelande av den 26 september 2001 om vissa rättsliga aspekter på biofilm och annan audiovisuell produktion (5) granskades möjligheten till lagstadgad deponering av audiovisuella verk på nationell eller regional nivå som ett möjligt sätt att bevara och värna om det europeiska audiovisuella arvet, och en bedömning av situationen vad gäller deponering av biofilm i medlemsstaterna initierades.

(12)

Vid rådets (kulturella och audiovisuella frågor) möte den 5 november 2001 konstaterade dess ordförande att innehållet i kommissionens meddelande mottagits positivt av rådet.

(13)

I sin resolution av den 2 juli 2002 (6) om kommissionens meddelande betonade Europaparlamentet vikten av att värna om filmarvet och gav sitt stöd till den europeiska konventionen om skydd av det audiovisuella arvet, som utgör ett viktigt referensdokument i en tid av stora tekniska förändringar. Den successiva övergången till digital teknik kommer att skapa bättre konkurrenskraft för den europeiska filmindustrin och på längre sikt bidra till minskade kostnader för katalogisering, deponering, konservering och restaurering av audiovisuella verk. Samtidigt kommer denna teknik att skapa nya möjligheter för innovation när det gäller skyddet av filmarvet.

(14)

I rådets resolution av den 24 november 2003 om deponering av biofilmer i Europeiska unionen (7) uppmanades medlemsstaterna att införa ett effektivt system för deponering och bevarande av de biofilmer som ingår i deras audiovisuella arv i sina nationella arkiv, filminstitut eller liknande institutioner, om sådana system inte redan finns.

(15)

Alla medlemsstater har redan infört system för att samla in och bevara biofilmer som ingår i deras audiovisuella arv. Fyra femtedelar av dessa system grundas på lagstadgade eller avtalsenliga skyldigheter att deponera alla filmer, eller åtminstone de filmer som har erhållit offentligt bidrag.

(16)

Med ”material med rörliga bilder” avses alla rörliga bilder som spelats in, oberoende av på vilket sätt och på vilket medium, med eller utan ljud, och som kan förmedla ett intryck av rörelse.

(17)

Med ”biofilm” avses material med rörliga bilder oavsett längd, särskilt spelfilm, tecknad film och dokumentärer, som är avsett att visas på biografer.

(18)

Med ”biofilmer som ingår i medlemsstaternas audiovisuella arv” avses filmproduktioner, inbegripet samproduktioner med andra medlemsstater och/eller tredjeländer, som medlemsstaterna, eller organ som utsetts av dem, definierat som sådana på grundval av objektiva, öppna och icke-diskriminerande kriterier. Medlemsstaternas audiovisuella arv utgör sammantaget det europeiska audiovisuella arvet.

(19)

För att säkerställa att det europeiska filmarvet vidarebefordras till framtida generationer, måste det systematiskt samlas in, katalogiseras, bevaras och restaureras, i samtliga fall med iakttagande av bestämmelserna om upphovsrätt och närstående rättigheter.

(20)

Det europeiska filmarvet bör vara mera tillgängligt för utbildning, kulturella ändamål, forskning och andra liknande icke-kommersiella ändamål, i samtliga fall med iakttagande av bestämmelserna om upphovsrätt och närstående rättigheter.

(21)

Att biofilmer överförs till arkiverande organ innebär inte att upphovsrätt och närstående rättigheter överförs till dem.

(22)

I artikel 5.2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (8) föreskrivs det att medlemsstaterna får föreskriva undantag eller inskränkningar för särskilda fall av mångfaldigande, utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning, av bibliotek som är tillgängliga för allmänheten eller av arkiv.

1.

att överväga att göra det obligatoriskt för mottagare av bidrag från EU att i åtminstone ett nationellt arkiv deponera ett exemplar av europeiska filmer som fått EU-bidrag,

2.

att stödja samarbete mellan de utsedda organen,

3.

att överväga att bekosta forskningsprojekt för långsiktigt bevarande och restaurering av filmer,

4.

att främja europeisk standardisering för filmkatalogisering, i syfte att förbättra databasernas driftskompatibilitet, inbegripet genom medfinansiering av standardiseringsprojekt och utökat utbyte av bästa metoder, varvid hänsyn skall tas till den språkliga mångfalden,

5.

att underlätta förhandlingarna om ett europeiskt standardavtal mellan utsedda organ och rättsinnehavare, i vilket det fastställs på vilka villkor utsedda organ får göra deponerade biofilmer tillgängliga för allmänheten,

6.

att övervaka och bedöma i vilken utsträckning åtgärderna i denna rekommendation fungerar effektivt, samt överväga behovet av ytterligare insatser.

1.

uppmuntrar till förbättrat tillvaratagande av det europeiska filmarvets industriella och kulturella potential genom att systematiskt vidta åtgärder för konservering och restaurering genom att uppmuntra strategier för innovation, forskning och teknisk utveckling när det gäller konservering och restaurering av biofilmer,

2.

senast den 16 december 2007 antar lagstiftande, administrativa eller andra lämpliga åtgärder för att se till att biofilmer som ingår i deras audiovisuella arv systematiskt insamlas, katalogiseras, bevaras, restaureras och görs tillgängliga för utbildning, kulturella ändamål, forskning eller andra liknande icke-kommersiella ändamål, i samtliga fall med iakttagande av bestämmelserna om upphovsrätt och närstående rättigheter,

3.

utser lämpliga organ att självständigt och yrkesmässigt utföra de uppgifter i allmänhetens intresse som beskrivs i punkt 2, och ser till att de har tillgång till de bästa finansiella och tekniska resurser som står till förfogande,

4.

uppmuntrar de utsedda organen att genom överenskommelse eller avtal med rättsinnehavarna ange de villkor på vilka deponerade biofilmer kan göras tillgängliga för allmänheten,

5.

överväger, framför allt i syfte att främja filmarvet, att inrätta eller stödja nationella filmakademier eller liknande organ,

6.

vidtar lämpliga åtgärder för att öka användningen av digital och ny teknik vid insamling, katalogisering, bevarande och restaurering av biofilmer,

7.

företar systematisk insamling av biofilmer som ingår i deras audiovisuella arv via obligatorisk lagstadgad eller avtalsenlig deponering hos de utsedda organen av åtminstone en kopia av hög kvalitet av varje sådan biofilm; när medlemsstaterna fastställer villkoren för deponering bör de se till att

8.

antar lämpliga åtgärder (vilka eventuellt kan utgöra grunden för en arkiveringskod för filmproduktioner) för att främja katalogisering och registrering av deponerade biofilmer och uppmuntra till upprättandet av databaser med information om filmerna, med användning av europeiska och internationella standarder,

9.

främjar europeisk standardisering och driftskompatibilitet mellan filmdatabaser samt främjar deras tillgänglighet för allmänheten, exempelvis via Internet, särskilt genom aktivt deltagande av de utsedda organen,

10.

utforskar möjligheten att inrätta ett nätverk av databaser som omfattar det europeiska audiovisuella arvet tillsammans med berörda organisationer, särskilt Europarådet (Eurimages och Europeiska audiovisuella observatoriet),

11.

uppmanar arkiverande organ att tillföra sina lager högre värde genom att organisera dem i samlingar på EU-nivå, exempelvis enligt tema, upphovsman och tidsperiod,

12.

antar lagstiftning eller använder andra metoder i enlighet med nationell praxis för att se till att de deponerade biofilmerna bevaras; åtgärder för bevarande bör särskilt omfatta

13.

inom ramen för sin lagstiftning inför alla åtgärder som krävs för att möjliggöra reproduktion av biofilmer som deponerats i restaureringssyfte, och samtidigt ser till att rättsinnehavare får del av den förbättrade industriella potential som deras verk får genom denna restaurering, på grundval av ett avtal mellan alla berörda parter,

14.

uppmuntrar projekt för restaurering av gamla filmer eller filmer med högt kulturellt eller historiskt värde,

15.

antar alla nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller administrativa åtgärder för att utsedda organ skall kunna göra de deponerade biofilmerna tillgängliga för utbildning, kulturella ändamål, forskning eller andra liknande icke-kommersiella ändamål, i samtliga fall med iakttagande av bestämmelserna om upphovsrätt och närstående rättigheter,

16.

vidtar lämpliga åtgärder för att se till att personer med funktionshinder har tillgång till de deponerade biofilmerna, i samtliga fall med iakttagande av bestämmelserna om upphovsrätt och närstående rättigheter,

17.

främjar yrkesutbildning inom alla områden med anknytning till filmarvet i syfte att verka för ökat tillvaratagande av filmarvets industriella potential,

18.

främjar användning av filmarvet som ett sätt att förstärka den europeiska dimensionen inom utbildning och främja den kulturella mångfalden,

19.

uppmuntrar och främjar undervisning i bild, filmproduktion och mediekompetens på alla utbildningsnivåer samt inom yrkesutbildningsprogram och europeiska program,

20.

i utbildningssyfte främjar ett nära samarbete mellan producenter, distributörer, utgivare och filminstitut, med beaktande av upphovsrätten och närstående rättigheter,

21.

överväger att införa ett system för frivillig eller obligatorisk deponering av

22.

uppmuntrar och stöder utsedda organ att utbyta information och samordna verksamheten på nationell och europeisk nivå i syfte att exempelvis

23.

informerar kommissionen vartannat år om de åtgärder som vidtagits till följd av denna rekommendation.