Europeiska unionens L 198/2006

20.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/6

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1111/2006

av den 19 juli 2006

om fastställande av tilldelningskoefficienter för utfärdande av importlicenser för sockerprodukter inom ramen för tullkvoter och förmånsavtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 950/2006 av den 28 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för import och raffinering av produkter från sockersektorn inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal (2), särskilt artikel 5.3,

med beaktande av rådets beslut 2005/914/EG av den 21 november 2005 om ingående av ett protokoll om ändring av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, i fråga om en tullkvot för import till gemenskapen av socker och sockerprodukter med ursprung i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (3),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2151/2005 av den 23 december 2005 om närmare bestämmelser om öppnande och förvaltning av tullkvoten för sockerprodukter med ursprung i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i enlighet med stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan (4), särskilt artikel 6.3, och

av följande skäl:

(1)	Under veckan 10–14 juli 2006, lämnades det i enlighet med förordning (EG) nr 950/2006 in ansökningar om importlicenser till de behöriga myndigheterna för en kvantitet som motsvarar eller överskrider den tillgängliga kvantiteten för löpnummer 09.4341 (2005–2006); 09.4317; 09.4319.

(2)	Kommissionen bör därför fastställa en tilldelningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och i förekommande fall meddela medlemsstaterna att den gällande gränsen har uppnåtts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För de ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 10–14 juli 2006 i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 950/2006 skall licenser utfärdas inom ramen för de kvantiteter som anges i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 juli 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EUT L 58, 28.2.2006, s. 1.

(2) EUT L 178, 1.7.2006, s. 1.

(3) EUT L 333, 20.12.2005, s. 44.

(4) EUT L 342, 24.12.2005, s. 26.

BILAGA

Förmånssocker AVS–INDIEN

Avdelning IV i förordning (EG) nr 950/2006

Regleringsåret 2005/06

Löpnummer	Land	% som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan 10–14 juli 2006	Gräns
09.4331	Barbados	100
09.4332	Belize	0	Uppnådd
09.4333	Elfenbenskusten	100
09.4334	Republiken Kongo	100
09.4335	Fiji	0	Uppnådd
09.4336	Guyana	0	Uppnådd
09.4337	Indien	0	Uppnådd
09.4338	Jamaica	0	Uppnådd
09.4339	Kenya	0	Uppnådd
09.4340	Madagaskar	100
09.4341	Malawi	100	Uppnådd
09.4342	Mauritius	0	Uppnådd
09.4343	Moçambique	0	Uppnådd
09.4344	Saint Kitts och Nevis	0	Uppnådd
09.4345	Surinam	—
09.4346	Swaziland	0	Uppnådd
09.4347	Tanzania	100
09.4348	Trinidad och Tobago	100
09.4349	Uganda	—
09.4350	Zambia	0	Uppnådd
09.4351	Zimbabwe	0	Uppnådd

Förmånssocker AVS–INDIEN

Avdelning IV i förordning (EG) nr 950/2006

Regleringsåret 2006/07

Löpnummer	Land	% som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan 10–14 juli 2006	Gräns
09.4331	Barbados	100
09.4332	Belize	100
09.4333	Elfenbenskusten	100
09.4334	Republiken Kongo	100
09.4335	Fiji	100
09.4336	Guyana	100
09.4337	Indien	100
09.4338	Jamaica	100
09.4339	Kenya	100
09.4340	Madagaskar	100
09.4341	Malawi	100
09.4342	Mauritius	100
09.4343	Moçambique	100
09.4344	Saint Kitts och Nevis	100
09.4345	Surinam	100
09.4346	Swaziland	100
09.4347	Tanzania	100
09.4348	Trinidad och Tobago	100
09.4349	Uganda	100
09.4350	Zambia	100
09.4351	Zimbabwe	100

Socker enligt CXL-medgivanden

Avdelning VI i förordning (EG) nr 950/2006

Regleringsåret 2006/07

Löpnummer	Land	% som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan 10–14 juli 2006	Gräns
09.4317	Australien	50	Uppnådd
09.4318	Brasilien	0	Uppnådd
09.4319	Kuba	50	Uppnådd
09.4320	Övriga tredjeländer	0	Uppnådd

Balkansocker

Avdelning VII i förordning (EG) nr 950/2006

Regleringsåret 2006/07

Löpnummer	Land	% som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan 10–14 juli 2006	Gräns
09.4324	Albanien	100
09.4325	Bosnien och Hercegovina	0	Uppnådd
09.4326	Serbien och Montenegro, Kosovo	100

Regleringsåret 2006

Löpnummer	Land	% som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan 10–14 juli 2006	Gräns
09.4327	f.d. jugoslaviska republiken Makedonien	100

20.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/15

RÅDETS BESLUT

av den 29 maj 2006

om Europeiska gemenskapens ingående av fördraget om energigemenskapen

(2006/500/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55, 83, 89, 95, 133 och 175 jämförda med artikel 300.2 första stycket första meningen och 300.3 andra stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets samtycke (1), och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med rådets beslut av den 17 maj 2004 har kommissionen förhandlat fram fördraget om upprättande av en energigemenskap, nedan kallat ”fördraget om energigemenskapen”, med Republiken Albanien, Republiken Bulgarien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Montenegro, Rumänien, Republiken Serbien och Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo (enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244), i syfte att upprätta en organisation för en integrerad energimarknad i sydöstra Europa.

(2)	Den 25 oktober 2005 undertecknades fördraget om energigemenskapen på gemenskapens vägnar, i enlighet med rådets beslut av den 17 oktober 2005.

(3)

I fördraget om energigemenskapen fastställs att det skall upprättas en integrerad marknad för naturgas och el i sydöstra Europa som skall skapa stabila rättsliga och marknadsmässiga ramar för att främja investering i gasnät, elproduktion och överföringsnät, så att alla parter får tillgång till den stabila och kontinuerliga gas- och elförsörjning som är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och social stabilitet. Fördraget gör det möjligt att skapa rättsliga ramar för effektiv drift av regionens energimarknader, bl.a. hantering av kapacitetsbrister, gränsöverskridande flöden, elutbyten och liknande. Det syftar därför till att främja gas- och elförsörjning på en hög nivå för hela befolkningen, utgående från skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster, och till att uppnå en ekonomisk och social utveckling och en hög sysselsättningsnivå.

(4)

”Thessalonikiagendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration”, som stöddes av Europeiska rådet vid dess möte i juni 2003, syftar till att ytterligare förstärka de privilegierade förbindelserna mellan Europeiska unionen och västra Balkan. Genom att skapa fördelaktiga ekonomiska förhållanden och se till att gemenskapens tillämpliga regelverk efterlevs bidrar fördraget om energigemenskapen till de övriga fördragsparternas ekonomiska integration.

(5)	Fördraget om energigemenskapen förbättrar fördragsparternas försörjningstrygghet genom att Grekland förbinds med Europeiska unionens kontinentala gas- och elmarknader och incitament ges till att ansluta Balkanområdet till gasreserverna kring Kaspiska havet, i Nordafrika och i Mellanöstern.

(6)	Fördraget om energigemenskapen möjliggör ytterligare utveckling av konkurrens på energimarknaderna och utnyttjande av stordriftsfördelar.

(7)	Fördraget om energigemenskapen leder till en bättre miljösituation på gas- och elområdet och främjar energieffektivitet och förnybara energikällor.

(8)

Under särskilda omständigheter, exempelvis avbrott i energi via nätet, måste försörjningstryggheten garanteras i energigemenskapen. Den mekanism för ömsesidigt bistånd som anges i fördraget om energigemenskapen kan bidra till att lindra följderna av avbrottet, särskilt inom de territorier som tillhör de fördragsslutande parterna i den mening som avses i det fördraget.

(9)	Fördraget om energigemenskapen gör det möjligt för intresserade angränsande länder, exempelvis Moldavien, att bli observatörer i energigemenskapen.

(10)	Fördraget om energigemenskapen bör därför godkännas.

(11)

Energigemenskapen har autonom beslutsrätt. Europeiska gemenskapen har två företrädare i ministerrådet och i den permanenta högnivågrupp som inrättas genom fördraget om energigemenskapen. Därför behövs det lämpliga regler och förfaranden för att inom energigemenskapens institutioner organisera Europeiska gemenskapens representation och för att fastställa och framföra Europeiska gemenskapens ståndpunkter.

(12)	Om energigemenskapen fattar beslut som har rättsverkningar skall rådet fastställa Europeiska gemenskapens ståndpunkt i enlighet med artikel 300.2 andra stycket i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(13)

De medlemsstater som direkt berörs av avdelning III i fördraget om energigemenskapen måste spela en avgörande roll i genomförandet av energigemenskapens målsättningar. Därför är det nödvändigt att säkra de medlemsstaternas aktiva deltagande i beslutsprocessen och deras fulla stöd för de genomförandeåtgärder som kommer att antas enligt avdelning III i det fördraget, utan att det påverkar relevanta förfaranden enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(14)	Det är lämpligt att fastställa regler om när en företrädare för rådet eller för kommissionen skall framföra Europeiska gemenskapens ståndpunkter.

(15)	Det är lämpligt att införa ett särskilt förfarande för tillämpning av den klausul om intern översyn som ingår i artikel 101 i, iii och iv i fördraget om energigemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Fördraget om energigemenskapen godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

2. Texten till fördraget om energigemenskapen åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som skall ha rätt att på Europeiska gemenskapens vägnar, för att uttrycka gemenskapens samtycke till att låta sig bindas av fördraget, anmäla den godkännandeakt som avses i artikel 1.1 till rådets generalsekretariat, som är depositarie för fördraget om energigemenskapen i enlighet med dess artikel 105.

Artikel 3

1. Europeiska gemenskapen skall i ministerrådet och den permanenta högnivågrupp som inrättas genom fördraget om energigemenskapen företrädas av

en företrädare för rådet som utses av den medlemsstat som är ordförande i rådet; om denna medlemsstat som företrädare för rådet utser en företrädare för en av de medlemsstater som direkt berörs av avdelning III i fördraget om energigemenskapen skall den göra detta genom rotation mellan dessa medlemsstater, och

b)	en företrädare för kommissionen.

2. Företrädaren för kommissionen skall vara ministerrådets och den permanenta högnivågruppens vice ordförande.

3. Företrädaren för kommissionen skall företräda Europeiska gemenskapen i tillsynsnämnden och det forum som inrättas enligt fördraget om energigemenskapen.

Artikel 4

1. Rådet skall i enlighet med de relevanta bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen anta Europeiska gemenskapens ståndpunkter i ministerrådet, den permanenta högnivågruppen och tillsynsnämnden i fråga om beslut enligt artikel 76 i fördraget om energigemenskapen i enlighet med artiklarna 82, 84, 91, 92, 96 och 100 i det fördraget, vilka beslut har rättsverkningar.

2. För sådana beslut fattade av energigemenskapen som omfattas av avdelning III i fördraget om energigemenskapen och avser en eller flera medlemsstaters territorium skall de ståndpunkter som antas enligt punkt 1 inte gå utöver gemenskapens regelverk.

3. För sådana beslut fattade av energigemenskapen som omfattas av avdelning IV i fördraget om energigemenskapen och avser de territorier på vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt, på de villkor som fastställs i detta, skall de ståndpunkter som antas enligt punkt 1 inte gå utöver gemenskapens regelverk. De ståndpunkter som antas enligt punkt 1 får dock under särskilda omständigheter gå utöver gemenskapens regelverk när det gäller kapitel IV i den avdelningen.

4. Innan kommissionen lägger fram ett förslag till åtgärd enligt avdelning III i fördraget om energigemenskapen skall den i vederbörlig ordning samråda med de medlemsstater som direkt berörs av förslaget, utan att det påverkar relevanta förfaranden enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

5. Europaparlamentet skall omgående och i detalj informeras om alla beslut som rådet fattar enligt punkt 1 avseende gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet, den ständiga högnivågruppen och tillsynsnämnden.

6. Europeiska gemenskapens ståndpunkter inom energigemenskapens institutioner skall garantera att energigemenskapen inte vidtar några åtgärder som har rättsverkningar och som

—	är oförenliga med någon del av gemenskapens regelverk,

—	leder till diskriminering mellan medlemsstaterna, eller

—	påverkar en EU-medlemsstats behörighet och rättigheter i fråga om att fastställa villkoren för utnyttjandet av dess energiresurser, val av energiresurser och energiförsörjningens allmänna struktur.

7. De ståndpunkter som Europeiska gemenskapen skall inta i tillsynsnämnden skall fastställas efter samråd med Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas i enlighet med kommissionens beslut (2003/796/EG) av den 11 november 2003 om inrättande av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (2).

Artikel 5

1. Det förfarande som beskrivs i punkt 2 skall tillämpas för att Europeiska gemenskapen skall kunna inta en ståndpunkt i enlighet med artikel 4.1 avseende beslut som antas av energigemenskapen enligt artikel 100 i, iii och iv i fördraget om energigemenskapen.

2. På rekommendation av kommissionen skall rådet i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen bemyndiga kommissionen att hålla överläggningar inom energigemenskapens institutioner. Kommissionen skall hålla dessa överläggningar i samråd med den särskilda kommitté som rådet har tillsatt för att biträda kommissionen i dess uppgift och inom ramen för de direktiv som rådet kan komma att utfärda för kommissionen.

Artikel 6

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 skall Europeiska gemenskapens ståndpunkt framföras av företrädaren för kommissionen inom energigemenskapens institutioner.

2. Inom ministerrådet skall Europeiska gemenskapens ståndpunkt framföras av företrädaren för rådet när det gäller beslut som fattas enligt artikel 92 i fördraget om energigemenskapen.

Artikel 7

Tre år efter det att detta beslut har trätt i kraft skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om erfarenheterna i samband med genomförandet av detta beslut, vid behov åtföljt av förslag till ytterligare åtgärder.

Artikel 8

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 29 maj 2006.

På rådets vägnar

M. BARTENSTEIN

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 18 maj 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EUT L 296, 14.11.2003, s. 34.

ÖVERSÄTTNING

FÖRDRAG OM UPPRÄTTANDE AV EN ENERGIGEMENSKAP

Parterna:

EUROPEISKA GEMENSKAPEN å ena sidan,

och

FÖLJANDE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTER å den andra sidan:

—	Republiken Albanien, Republiken Bulgarien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Montenegro, Rumänien, Republiken Serbien (nedan kallade de anslutna parterna) och

—	Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo, enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244,

SOM STÄLLER sig bakom Atenprocessen och samförståndsavtalen från Aten 2002 och 2003,

SOM KONSTATERAR att Republiken Bulgarien, Rumänien och Republiken Kroatien är kandidatländer för inträde i Europeiska unionen, och att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien också har ansökt om medlemskap,

SOM KONSTATERAR att Europeiska rådet vid sitt möte i Köpenhamn i december 2002 bekräftade att Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro ur ett europeiskt perspektiv är tänkbara kandidater för inträde i Europeiska unionen, och betonade sin beslutsamhet att stödja deras ansträngningar att närma sig Europeiska unionen,

SOM ERINRAR om att Europeiska rådet vid sitt möte i Thessaloniki i juni 2003 godkände Thessalonikiagendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration, vilken syftar till att ytterligare stärka de privilegierade förbindelserna mellan Europeiska unionen och västra Balkan och i vilken Europeiska unionen uppmuntrade länderna i regionen att anta ett rättsligt bindande energimarknadsavtal för sydöstra Europa,

SOM ERINRAR om Europa-Medelhavspartnerskapsprocessen och den europeiska grannskapspolitiken,

SOM ERINRAR om stabilitetspakten för sydöstra Europa vars kärnfråga är behovet att stärka samarbetet mellan sydöstra Europas stater och nationer och att gynna villkoren för fred, stabilitet och ekonomisk tillväxt,

SOM BESLUTAT att mellan parterna upprätta en integrerad marknad för naturgas och el, grundad på gemensamma intressen och solidaritet,

SOM BEAKTAR att denna integrerade marknad i ett senare skede kan komma att omfatta andra energiprodukter och -vektorer, såsom flytande naturgas, bensin, vätgas, eller annan grundläggande nätverksinfrastruktur,

SOM ÄR fast beslutna att skapa fasta rättsliga och handelstekniska ramar som gör det attraktivt att investera i gasnätverk, energiproduktion och distributionsnät, så att alla parter får stabil tillgång till gas och el, vilket är en förutsättning för ekonomisk utveckling och social stabilitet,

SOM ÄR fast beslutna att inrätta det gemensamma lagstiftningsområde för gas- och el som krävs med tanke på den berörda marknadens geografiska omfattning,

SOM ERKÄNNER att Republiken Österrikes, Hellenska republikens, Republiken Ungerns, Republiken Italiens och Republiken Sloveniens territorier naturligt ingår i eller direkt påverkas av driften av de fördragsslutande parternas gas- och elmarknader,

SOM ÄR fast beslutna att främja en hög nivå av gas- och elförsörjning till alla medborgare, baserad på skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster, samt att uppnå ekonomiska och sociala framsteg och hög sysselsättningsnivå såväl som en hållbar utveckling genom inrättandet av ett område utan inre gränser för gas och el,

SOM ÖNSKAR öka försörjningstryggheten inom det gemensamma lagstiftningsområdet med hjälp av de fasta rättsliga ramar som är nödvändiga för regionen, i vilken anslutningar till gastillgångar kring Kaspiska havet, i Nordafrika och i Mellanöstern kan utvecklas och där inhemska naturgas-, kol och vattenkraftstillgångar kan exploateras,

SOM ÄR fast beslutna att förbättra miljösituationen när det gäller gas och el, energieffektiviteten knuten till detta samt förnybara energikällor,

SOM ÄR fast beslutna att utveckla konkurrensen på gas- och elmarknaden i större skala och utnyttja stordriftsfördelar,

SOM BEAKTAR att det för att målen skall uppnås krävs en vittförgrenad och integrerad marknadslagstiftningsstruktur grundad på starka institutioner och effektiv övervakning, samt lämpligt deltagande från den privata sektorn,

SOM BEAKTAR att det som en åtgärd för att minska trycket på de statliga gas- och elsystemen och för att bidra till att lösa problemet med lokal gas- och elbrist, bör införas särskilda bestämmelser för att underlätta handeln med el och gas, och att sådana bestämmelser är nödvändiga för inrättandet av ett gemensamt lagstiftningsområde som omfattar alla marknader för de berörda produkterna,

HAR BESLUTAT ATT UPPRÄTTA EN ENERGIGEMENSKAP.

AVDELNING I

PRINCIPER

Artikel 1

1. Genom detta fördrag upprättas en energigemenskap mellan parterna.

2. Medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen får delta i energigemenskapen i enlighet med artikel 95 till detta fördrag.

Artikel 2

1. Energigemenskapens uppdrag skall vara att organisera förbindelserna mellan parterna och att skapa en rättslig och ekonomisk ram med avseende på nätenergi, i enlighet med punkt 2, i syfte att

a)	skapa fasta rättsliga och handelstekniska ramar som gör det attraktivt att investera i gasnätverk, energiproduktion, och överförings- och distributionsnät, så att alla parter får stabil och tillgång till gas och el, vilket är en förutsättning för ekonomisk utveckling och social stabilitet,

b)	inrätta det gemensamma lagstiftningsområde för handel med nätenergi som krävs med tanke på den berörda marknadens geografiska omfattning,

c)	öka försörjningstryggheten inom det gemensamma lagstiftningsområdet med hjälp av ett stabilt investeringsklimat i vilket anslutningar till gastillgångar kring Kaspiska havet, i Nordafrika och i Mellanöstern kan utvecklas och där inhemska naturgas-, kol- och vattenkraftstillgångar kan utnyttjas,

d)	förbättra miljösituationen när det gäller nätenergi och energieffektiviteten knuten till denna, gynna utnyttjandet av förnybara energikällor samt fastställa villkoren för energihandeln inom det gemensamma lagstiftningsområdet,

e)	utveckla konkurrensen på nätenergimarknaden i större geografisk skala och utnyttja stordriftsfördelar.

2. ”Nätenergi” skall omfatta de el- och gassektorer som styrs av Europeiska gemenskapens direktiv 2003/54/EG och 2003/55/EG (1).

Artikel 3

Vid tillämpning av artikel 2 skall energigemenskapens verksamhet omfatta följande:

De fördragsslutande parterna skall, i enlighet med beskrivningen i avdelning II nedan, genomföra gemenskapens regelverk på områdena energi, miljö, konkurrens och förnybara energikällor, efter det att detta regelverk, i enlighet med den närmare beskrivningen i avdelning II, anpassats både till energigemenskapens institutionella ram och de särskilda förhållanden som rör varje enskild fördragsslutande part (nedan kallat ”utvidgningen av gemenskapens regelverk”).

Det skall, i enlighet med beskrivningen i avdelning III, upprättas särskilda rättsliga ramar så att nätenergimarknaderna kan skötas effektivt över alla de fördragsslutande parternas territorier och över delar av Europeiska gemenskapens territorium, och dessa ramar skall omfatta en gemensam mekanism för gränsöverskridande överföring eller transport av nätenergi samt för övervakning av unilaterala säkerhetsåtgärder (nedan kallad ”mekanismen för driften av nätenergimarknaderna”).

Parterna skall, i enlighet med beskrivningen i avdelning IV, inrätta en nätenergimarknad utan inre gränser, vari det också skall ingå samordning av ömsesidigt bistånd vid allvarliga störningar av energinätverken eller yttre avbrott, och vari det också får ingå en gemensam utrikeshandelspolitik för energi (nedan kallat ”inrättandet av en gemensam energimarknad”).

Artikel 4

Europeiska gemenskapernas kommission (nedan kallad Europeiska kommissionen) skall vara samordnare för de tre verksamheter som beskrivs i artikel 3.

Artikel 5

Energigemenskapen skall följa det gemenskapens regelverk som beskrivs i avdelning IV och som anpassats både till den institutionella ramen för det här fördraget och till de särskilda förhållanden som rör varje enskild fördragsslutande part, i syfte att garantera en hög nivå av investeringstrygghet och optimala investeringar.

Artikel 6

Parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, i syfte att uppfylla de skyldigheter som följer av det här fördraget. Parterna skall underlätta fullgörandet av energigemenskapens uppdrag. Parterna skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.

Artikel 7

All diskriminering inom ramen för det här fördragets tillämpningsområde är förbjuden.

Artikel 8

Inga föreskrifter i det här fördraget skall påverka parternas rätt att besluta om villkoren för hur de skall utnyttja sina energiresurser, deras val mellan olika energikällor eller den allmänna strukturen för deras energiförsörjning.

AVDELNING II

UTVIDGNINGEN AV GEMENSKAPENS REGELVERK

KAPITEL I

Geografiskt tillämpningsområde

Artikel 9

De bestämmelser som föreskrivs i och de åtgärder som vidtas i enlighet med denna avdelning skall vara tillämpliga på de anslutna parternas territorier och på det territorium över vilket Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo har domsrätt.

KAPITEL II

Regelverket om energi

Artikel 10

Varje fördragsslutande part skall genomföra gemenskapens regelverk om energi i enlighet med den tidtabell för genomförande av sådana åtgärder som fastställs i bilaga I.

Artikel 11

”Gemenskapens regelverk om energi” skall vid tillämpning av det här fördraget avse i. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el, ii. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och iii. Europaparlamentets och rådets förordning 1228/2003/EG av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (2).

KAPITEL III

Regelverket om energi

Artikel 12

Varje fördragsslutande part skall genomföra gemenskapens regelverk om miljö i enlighet med den tidtabell för genomförande av sådana åtgärder som fastställs i bilaga II.

Artikel 13

Parterna erkänner vikten av Kyotoprotokollet. Varje fördragsslutande part skall sträva efter att ansluta sig till protokollet.

Artikel 14

Parterna erkänner vikten av bestämmelserna i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Varje fördragsslutande part skall sträva efter att genomföra det direktivet.

Artikel 15

Efter det här fördragets ikraftträdande skall all byggnation och drift av nya kraftverk ske i enlighet med gemenskapens regelverk om miljö.

Artikel 16

”Gemenskapens regelverk om miljö” skall vid tillämpning av det här fördraget avse i. rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003, ii. rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG, iii. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar, och iv. artikel 4.2 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.

Artikel 17

De bestämmelser som föreskrivs i och de åtgärder som vidtas i enlighet med detta kapitel skall endast tillämpas på nätenergi.

KAPITEL IV

Regelverket om konkurrens

Artikel 18

1. Nedanstående är oförenligt med ett väl fungerande fördrag, eftersom det kan påverka handeln med nätenergi mellan de fördragsslutande parterna:

a)	Alla avtal mellan företag, beslut fattade av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som har till ändamål eller verkan att förhindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen.

b)	Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på de fördragsslutande parternas marknad som helhet eller en väsentlig del därav.

c)	Allt offentligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller vissa energiresurser.

2. All verksamhet i strid med den här artikeln kommer att bedömas på grundval av kriterier som följer av tillämpningen av artiklarna 81, 82 och 87 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (bifogas i bilaga III).

Artikel 19

När det gäller offentliga företag och företag som beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter, skall varje fördragsslutande part senast 6 månader från och med dagen för det här fördragets ikraftträdande säkerställa att principerna enligt fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 86.1 och 86.2 i detta (bifogas i bilaga III), iakttas.

KAPITEL V

Regelverket för förnybara energikällor

Artikel 20

Varje fördragsslutande part skall inom ett år från och med det här fördragets ikraftträdande förse Europeiska kommissionen med en plan för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel. Europeiska kommissionen skall lämna alla de fördragsslutande parternas respektive planer till ministerrådet för godkännande.

KAPITEL VI

Förenlighet med europeiska gemenskapens generellt tillämpliga standarder

Artikel 21

Inom ett år från och med dagen för det här fördragets ikraftträdande skall sekretariatet upprätta en förteckning över Europeiska gemenskapens generellt tillämpliga standarder, som skall överlämnas till ministerrådet för godkännande.

Artikel 22

De fördragsslutande parterna skall inom ett år från och med godkännandet av förteckningen anta en utvecklingsplan som har till syfte att bringa deras nätenergisektorer i överensstämmelse med Europeiska gemenskapens generellt tillämpliga standarder.

Artikel 23

”Europeiska gemenskapens generellt tillämpliga standarder” skall avse alla sådana standarder för tekniska system som tillämpas i Europeiska gemenskapen och som är nödvändiga för att nätverkssystemen skall fungera säkert och effektiv, inklusive aspekter av överföring, gränsöverskridande förbindelser och allmänna säkerhetsstandarder för tekniska system som i tillämpliga fall utfärdas via Europeiska standardiseringskommittén (CEN), Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet (CENELEC) eller likvärdiga utfärdande organ eller som utfärdas av det sammankopplade europeiska elnätet (Union for the Co-ordination of Transmission of Electricity (UCTE)) och European Association for the Streamlining of Energy Exchanges (EASSEE) för gemensam reglering och gemensamma affärsmetoder.

KAPITEL VII

Anpassning och utveckling av regelverket

Artikel 24

För genomförandet av den här avdelningen skall energigemenskapen anta åtgärder för anpassning av gemenskapens regelverk enligt den här avdelningen, med beaktande av både ramarna för det här fördraget och de särskilda förhållanden som rör varje enskild fördragsslutande part.

Artikel 25

Energigemenskapen får vidta åtgärder för att genomföra ändringar av gemenskapens regelverk enligt den här avdelningen, i syfte att rätta sig efter ändringar i Europeiska gemenskapens lagstiftning.

AVDELNING III

MEKANISM FÖR DRIFTEN AV NÄTENERGIMARKNADERNA

KAPITEL I

Geografiskt tillämpningsområde

Artikel 26

Artikel 27

När det gäller Europeiska gemenskapen skall de bestämmelser som föreskrivs i och de åtgärder som vidtas i enlighet med denna avdelning vara tillämpliga på Republiken Österrikes, Hellenska republikens, Republiken Ungerns, Republiken Italiens och Republiken Sloveniens territorier. När en fördragsslutande part träder in i Europeiska unionen skall de bestämmelser som föreskrivs i och de åtgärder som vidtas i enlighet med denna avdelning utan vidare formaliteter också vara tillämpliga på den nya medlemsstatens territorium.

KAPITEL II

Regional mekanism för långdistanstransport av nätenergi

Artikel 28

Energigemenskapen skall vidta kompletterande åtgärder för upprättande av en gemensam mekanism för gränsöverskridande överföring och transport av nätenergi.

KAPITEL III

Försörjningstrygghet

Artikel 29

Parterna skall inom ett år från och med dagen för detta fördrags ikraftträdande anta förklaringar om försörjningstrygget med en beskrivning bland annat av olika försörjningskällor, den tekniska säkerheten och det geografiska ursprunget för importerade bränslen. Förklaringarna skall meddelas sekretariatet och skall vara tillgängliga för alla parter till det här fördraget. Förklaringarna skall uppdateras vartannat år. Sekretariatet skall bistå med vägledning och assistans i samband med sådana förklaringar.

Artikel 30

Artikel 29 innebär inget krav på att ändra energipolitik eller uppköpsrutiner.

KAPITEL IV

Medborgarnas energiförsörjning

Artikel 31

Energigemenskapen skall främja höga försörjningsnivåer av nätenergi till alla sina medborgare inom ramen för de skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster som föreskrivs i relevanta delar av gemenskapens regelverk om energi.

Artikel 32

Energigemenskapen får vidta åtgärder i detta avseende i syfte att

a)	ge utrymme för allmän elförsörjning,

b)	gynna en effektiv politik för efterfrågestyrning,

c)	garantera rättvis konkurrens.

Artikel 33

Energigemenskapen får också utfärda rekommendationer till stöd för en effektiv reform av parternas nätenergisektorer, bland annat för att öka andelen betalande energikunder, med målet att alla skall betala samt för att främja nätenergipriser som konsumenterna har råd att betala.

KAPITEL V

Harmonisering

Artikel 34

Energigemenskapen får vidta åtgärder för att få kompatibla marknadsmodeller för driften av nätenergimarknaderna, såväl som åtgärder för ömsesidigt erkännande av licenser samt åtgärder som gynnar fri etableringsrätt för nätenergiföretag.

KAPITEL VI

Förnybara energikällor och energieffektivitet

Artikel 35

Energigemenskapen får anta åtgärder för att stimulera utvecklingen på områdena förnybara energikällor och energieffektivitet, med beaktande av fördelarna med dessa energikällor när det gäller försörjning, miljöskydd, social sammanhållning och regional utveckling.

KAPITEL VII

Säkerhetsåtgärder

Artikel 36

Om det uppstår en plötslig kris på nätenergimarknaden på en fördragsslutande parts territorium, på ett territorium över vilket Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo har domsrätt eller på något av de av Europeiska gemenskapens territorier som avses i artikel 27, och om den fysiska säkerheten eller säkerheten för personer eller nätenergiutrustning och -installationer eller systemintegriteten hotas på detta territorium, får den berörda parten tillfälligt vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder.

Artikel 37

Sådana säkerhetsåtgärder skall förorsaka minsta möjliga störning på parternas nätenergimarknad, och får inte vara mer omfattande än vad som är strängt nödvändigt för att åtgärda de plötsliga svårigheter som uppstått. Säkerhetsåtgärderna får inte snedvrida konkurrensen eller påverka handeln negativt på ett sätt som är i strid med det gemensamma intresset.

Artikel 38

De berörda parterna skall utan dröjsmål underrätta sekretariatet om säkerhetsåtgärderna, och sekretariatet skall omedelbart underrätta övriga parter.

Artikel 39

Energigemenskapen får besluta att de säkerhetsåtgärder som vidtagits av den berörda parten inte är förenliga med bestämmelserna i det här kapitlet, och begära att parten upphör att tillämpa eller ändrar säkerhetsåtgärderna i fråga.

AVDELNING IV

UPPRÄTTANDET AV EN GEMENSAM ENERGIMARKNAD

KAPITEL I

Geografiskt tillämpningsområde

Artikel 40

De bestämmelser som föreskrivs i och de åtgärder som vidtas i enlighet med den här avdelningen skall vara tillämpliga på de territorier som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i enlighet med de villkor som föreskrivs i det fördraget, samt på de anslutna parternas territorier och på det territorium över vilket Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo har domsrätt.

KAPITEL II

Inre energimarknad

Artikel 41

1. Det skall vara förbjudet för parterna att mellan sig tillämpa tullar och kvantitativa restriktioner på import och export av nätenergi eller andra åtgärder med likvärdig effekt. Detta förbud skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär.

2. Punkt 1 skall inte utesluta kvantitativa restriktioner eller åtgärder med likvärdig effekt som är motiverade av skäl som rör allmän ordning eller allmän säkerhet, skyddet av människors, djurs och växters liv och hälsa, eller skyddet av industriell och kommersiell äganderätt. Sådana restriktioner eller åtgärder får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan parterna.

Artikel 42

1. Energigemenskapen får vidta åtgärder i syfte att skapa en gemensam marknad för nätenergi utan inre gränser.

2. Punkt 1 gäller inte bestämmelser av fiskal karaktär, bestämmelser om fri rörlighet för personer eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.

KAPITEL III

En utrikespolitik för energifrågor

Artikel 43

Energigemenskapen får vidta sådana åtgärder som krävs för reglering av import och export av nätenergi till eller från tredjeländer, i syfte att garantera ett med avseende på grundläggande miljönormer likvärdigt tillträde till marknader i tredjeländer såväl som från dessa marknader, eller i syfte att säkerställa att den inre energimarknaden kan fungera i full säkerhet.

KAPITEL IV

Ömsesidigt bistånd vid avbrott

Artikel 44

Om det uppstår ett avbrott i nätenergiförsörjningen för en part och en annan part eller ett tredjeland påverkas, skall parterna söka finna en snabb lösning i enlighet med bestämmelserna i det här kapitlet.

Artikel 45

Ministerrådet skall sammanträda på begäran av den part som är direkt påverkad av avbrottet. Ministerrådet får vidta de åtgärder som krävs för att åtgärda avbrottet.

Artikel 46

Inom ett år från och med det här fördragets ikraftträdande skall ministerrådet anta ett procedurbeslut angående den ömsesidiga skyldigheten att bistå varandra enligt det här kapitlet, vilket får innehålla bestämmelser om att befogenheterna att vidta övergångsåtgärder överförs till den permanenta högnivågruppen.

AVDELNING V

ENERGIGEMENSKAPENS INSTITUTIONER

KAPITEL I

Ministerrådet

Artikel 47

Ministerrådet skall se till att målen enligt det här fördraget uppnås. Ministerrådet skall

a)	utfärda riktliner för allmän policy,

b)	vidta åtgärder,

c)	anta procedurbeslut, genom vilka vissa uppdrag, befogenheter och skyldigheter att genomföra energigemenskapens politik, i enlighet med exakt angivna villkor, kan överföras på den permanenta högnivågruppen, tillsynsnämnden eller sekretariatet.

Artikel 48

Ministerrådet skall utgöras av en företrädare för varje fördragsslutande part och två företrädare för Europeiska gemenskapen. En företrädare utan rösträtt per deltagande part får delta i ministerrådets möten.

Artikel 49

Ministerrådet skall anta sin arbetsordning genom procedurbeslut.

Artikel 50

Ordförandeskapet skall innehas i tur och ordning av de fördragsslutande parterna under sex månader i taget och i den ordning som fastställs genom procedurbeslut utfärdat av ministerrådet. Det är den part som innehar ordförandeskapet som sammankallar ministerrådet och beslutar var mötet skall hållas. Ministerrådet skall sammanträda minst en gång var sjätte månad. Mötet skall förberedas av sekretariatet.

Artikel 51

Den part som innehar ordförandeskapet skall leda ministerrådet och bistås av en företrädare för Europeiska gemenskapen och en företrädare från nästkommande innehavare av ordförandeskapet som vice ordförande. Ordföranden och vice ordförandena skall utarbeta utkastet till agenda.

Artikel 52

Ministerrådet skall lämna in en årlig rapport om energigemenskapens verksamhet till Europaparlamentet och till de anslutna parternas respektive deltagarnas parlament.

KAPITEL II

Den permanenta högnivågruppen

Artikel 53

Den permanenta högnivågruppen skall

a)	förbereda ministerrådets arbete,

b)	godkänna ansökningar om tekniskt bistånd från internationella givarorganisationer, internationella finansinstitut och bilaterala givare,

c)	rapportera till ministerrådet om framstegen i riktning mot att uppnå målen enligt det här fördraget,

d)	vidta åtgärder, om ministerrådet utfärdat befogenheter för detta,

e)	anta procedurbeslut som inte innebär överföring av uppdrag, befogenheter eller skyldigheter på andra institutioner inom energigemenskapen,

f)	diskutera utvecklingen av gemenskapens regelverk enligt avdelning II, på grundval av en rapport som Europeiska kommissionen skall lägga fram regelbundet.

Artikel 54

Den permanenta högnivågruppen skall utgöras av en företrädare för varje fördragsslutande part och två företrädare för Europeiska gemenskapen. En företrädare utan rösträtt per deltagande part får delta i dess möten.

Artikel 55

Den permanenta högnivågruppen skall anta sin arbetsordning genom procedurbeslut.

Artikel 56

Det är den part som innehar ordförandeskapet som sammankallar den permanenta högnivågruppen och beslutar var sammanträdet skall hållas. Sammanträdet skall förberedas av sekretariatet.

Artikel 57

Den part som innehar ordförandeskapet skall leda den permanenta högnivågruppen och bistås av en företrädare för Europeiska gemenskapen och en företrädare från nästkommande innehavare av ordförandeskapet som vice ordförande. Ordföranden och vice ordförandena skall utarbeta utkastet till agenda.

KAPITEL III

Tillsynsnämnden

Artikel 58

Tillsynsnämnden skall

a)	bistå ministerrådet eller den permanenta högnivågruppen med råd när det gäller stadgar, tekniska föreskrifter och lagbestämmelser,

b)	utfärda rekommendationer i samband med gränsöverskridande tvister mellan två eller fler tillsynsmyndigheter, på begäran av en eller flera av dessa tillsynsmyndigheter,

c)	vidta åtgärder, om ministerrådet utfärdat befogenheter för detta,

d)	anta procedurbeslut.

Artikel 59

Tillsynsnämnden skall utgöras av en företrädare för energitillsynsmyndigheten i varje fördragsslutande part, i enlighet med relevanta delar av gemenskapens regelverk om energi. Europeiska gemenskapen skall företrädas av Europeiska kommissionen, bistådd av en tillsynsmyndighet från varje deltagare, samt en företrädare för Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (ERGEG). Om en fördragsslutande part eller en deltagare har en tillsynsmyndighet för gas och en tillsynsmyndighet för el, skall den fördragsslutande parten eller deltagaren mot bakgrund av tillsynsnämndens dagordning fatta beslut om vilken tillsynsmyndighet som skall närvara vid tillsynsnämndens sammanträde.

Artikel 60

Tillsynsnämnden skall anta sin arbetsordning genom procedurbeslut.

Artikel 61

Tillsynsnämnden skall utse en ordförande vars mandatperiod skall fastställas av tillsynsnämnden. Europeiska kommissionen skall inneha uppdraget som vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall utarbeta utkastet till agenda.

Artikel 62

Tillsynsnämnden skall sammanträda i Aten.

KAPITEL IV

Forumen

Artikel 63

Två forum, sammansatta av företrädare för alla berörda grupper (bl.a. energinäringen, tillsynsmyndigheter, energinäringens och konsumenternas representantgrupper) skall bistå energigemenskapen med rådgivning.

Artikel 64

Forumen skall ha en företrädare för Europeiska kommissionen som ordförande.

Artikel 65

Forumens slutsatser skall antas i samförstånd. Slutsatserna skall vidarebefordras till den permanenta högnivågruppen.

Artikel 66

Forumet för el skall sammanträda i Aten. Forumet för gas skall sammanträda på en plats som skall fastställas genom procedurbeslut fattat av ministerrådet.

KAPITEL V

Sekretariatet

Artikel 67

Sekretariatet skall

a)	bistå ministerrådet, permanenta högnivågruppen, tillsynsnämnden och forumen med administrativt stöd,

b)	se över om parterna har genomfört sina skyldigheter enligt det här fördraget enligt föreskrifterna och lägga fram årliga framstegsrapporter för ministerrådet,

c)	se över och hjälpa till med kommissionens samordning av givarverksamheten på de anslutna parternas territorier och på det territorium över vilket Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo har domsrätt,

d)	utföra andra uppdrag som det tilldelats i enlighet med det är fördraget eller i enlighet med ett procedurbeslut utfärdat av ministerrådet, dock utan befogenheter att vidta åtgärder, och

e)	anta procedurbeslut.

Artikel 68

Sekretariatet skall utgöras av en direktör och sådan personal som energigemenskapen har behov av.

Artikel 69

Direktören för sekretariatet skall utses genom procedurbeslut utfärdat av ministerrådet. Ministerrådet skall genom procedurbeslut fastställa bestämmelser för rekrytering, arbetsvillkor och geografisk jämvikt för sekretariatets personal. Direktören skall utse och utnämna personalen.

Artikel 70

När de utövar sina respektive uppdrag får varken direktören eller personalen begära eller ta emot instruktioner från någon av parterna till det här fördraget. De skall agera oberoende och främja energigemenskapens intressen.

Artikel 71

Direktören för sekretariatet eller en utnämnd ersättare skall närvara vid sammanträden i ministerrådet, den permanenta högnivågruppen, tillsynsnämnden och forumen.

Artikel 72

Sekretariatet skall ha sitt säte i Wien.

KAPITEL VI

Budget

Artikel 73

Varje part skall bidra till energigemenskapens budget i enlighet med bilaga IV. Bidragsnivåerna får ses över var femte år, på begäran av någon av parterna och genom procedurbeslut utfärdat av ministerrådet.

Artikel 74

Ministerrådet skall anta energigemenskapens budget genom ett procedurbeslut vartannat år. Budgeten skall täcka energigemenskapens driftsutgifter i samband med institutionernas verksamhet. De enskilda institutionernas utgifter skall fastställas i en annan del av budgeten. Ministerrådet skall anta ett procedurbeslut med närmare föreskrifter när det gäller förfarandet för genomförandet av budgeten samt för presentation och revision av konton och för inspektion.

Artikel 75

Direktören för sekretariatet skall genomföra budgeten i enlighet med det procedurbeslut som antagits i enlighet med artikel 74, och skall lämna årliga rapporter om budgetens verkställande till ministerrådet. Ministerrådet får, om så är lämpligt, genom procedurbeslut anförtro åt oberoende revisorer att kontrollera om budgeten verkställts enligt föreskrifterna.

AVDELNING VI

BESLUTSFATTANDE

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 76

Åtgärder får vidtas i form av ett beslut eller en rekommendation.

Ett beslut är till alla delar bindande för dem som det är riktat till.

En rekommendation är inte bindande. Parterna skall sträva efter att i så hög grad som möjligt följa rekommendationer.

Artikel 77

Med förbehåll för vad som föreskrivs i artikel 80, skall parterna äga en röst var.

Artikel 78

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden kan endast fatta beslut om två tredjedelar av parterna är representerade. Nedlagda röster från närvarande parter skall inte räknas.

KAPITEL II

Åtgärder enligt avdelning II

Artikel 79

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden skall, på grundval av ett förslag från kommissionen, vidta åtgärder enligt avdelning II. Europeiska kommissionen får när som helst under det förfarande som leder till antagande av åtgärderna ändra eller dra tillbaka sitt förslag.

Artikel 80

Varje fördragsslutande part skall ha en röst.

Artikel 81

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden skall fatta majoritetsbeslut.

KAPITEL III

Åtgärder enligt avdelning III

Artikel 82

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden skall vidta åtgärder enligt avdelning III på grundval av ett förslag från någon av parterna eller sekretariatet.

Artikel 83

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden skall fatta beslut med två tredjedels majoritet, inklusive en positiv röst från Europeiska gemenskapen.

KAPITEL IV

Åtgärder enligt avdelning IV

Artikel 84

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden skall, på grundval av ett förslag från en part, vidta åtgärder enligt avdelning IV.

Artikel 85

Ministerrådet, den permanenta högnivågruppen eller tillsynsnämnden skall vidta åtgärder efter enhälligt beslut.

KAPITEL V

Procedurbeslut

Artikel 86

Frågor som rör organisation, budget och insyn, liksom ministerrådets delegering av befogenheter till den permanenta högnivågruppen, tillsynsnämnden eller sekretariatet, skall regleras genom procedurbeslut som skall vara bindande för energigemenskapens institutioner och, om så föreskrivs i procedurbeslutet, för parterna.

Artikel 87

Om inget annat föreskrivs i artikel 88 skall procedurbeslut antas i enlighet med det förfarande för beslutsfattande som fastställ i kapitel III i den här avdelningen.

Artikel 88

Det procedurbeslut som föreskrivs i artikel 69, enligt vilket sekretariatets ordförande utses, skall antas med enkel majoritet på grundval av ett förslag från Europeiska kommissionen. Det procedurbeslut rörande budgetfrågor som föreskrivs i artiklarna 73 och 74 skall antas enhälligt på grundval av ett förslag från Europeiska kommissionen. Det procedurbeslut som föreskrivs i artikel 47, enligt vilket befogenheter överförs till tillsynsnämnden, skall fattas enhälligt på grundval av ett förslag från en part eller sekretariatet.

AVDELNING VII

GENOMFÖRANDE AV BESLUT OCH LÖSNING AV TVISTER

Artikel 89

Parterna skall i sina nationella rättsystem genomföra de beslut som riktas till dem, och detta skall ske inom den tid som fastställs i beslutet.

Artikel 90

1. Om en part underlåter att uppfylla en skyldighet enligt fördraget eller att inom den fastställda tiden genomföra ett beslut riktat till den, kan en annan part, sekretariatet eller tillsynsnämnden uppmärksamma ministerrådet på detta genom en motiverad begäran. Privata organ kan inkomma med klagomål till sekretariatet.

2. Den berörda parten får yttra sig om den motiverade begäran eller klagomålet.

Artikel 91

1. Ministerrådet kan fastslå att en part inte uppfyllt sina skyldigheter. Ministerrådet skall fatta beslut

a)	med enkel majoritet, om underlåtenheten rör avdelning II,

b)	med två tredjedels majoritet, om underlåtenheten rör avdelning III,

c)	med enhällighet, om underlåtenheten rör avdelning IV.

2. Ministerrådet kan sedan fatta beslut med enkel majoritet om att återkalla alla eventuella beslut som antagits i enlighet med den här artikeln.

Artikel 92

1. På en parts, sekretariatets eller tillsynsnämndens begäran får ministerrådet enhälligt fastställa att en part på ett allvarligt och bestående sätt underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt det här fördraget och får tillfälligt återkalla vissa rättigheter som följer av tillämpningen av det här fördraget för den berörda partens del, inklusive tillfälligt återkallande av rösträtt och uteslutning från möten eller från att omfattas av mekanismer som föreskrivs i det här fördraget.

2. Ministerrådet kan sedan fatta beslut med enkel majoritet om att återkalla alla eventuella beslut som antagits i enlighet med den här artikeln.

Artikel 93

När ministerrådet antar beslut enligt artiklarna 91 och 92 skall det inte beakta den röst som lagts av företrädaren för den berörda parten.

AVDELNING VIII

TOLKNING

Artikel 94

Institutionerna skall tolka alla termer eller andra begrepp från gemenskapens lagstiftning som används i det här fördraget i enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols eller Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts rättspraxis. När ingen tolkning avgivits av någon av de två domstolarna, skall ministerrådet ge riktlinjer för hur fördraget skall tolkas. Ministerrådet får delegera detta uppdrag till den permanenta högnivågruppen. Sådana riktlinjer får inte påverka domstolens eller förstainstansrättens eventuella senare tolkningar av gemenskapens regelverk.

AVDELNING IX

DELTAGARE OCH OBSERVATÖRER

Artikel 95

Medlemsstater i Europeiska gemenskapen får på begäran riktad till ministerrådet företrädas som deltagare i ministerrådet, den permanenta högnivågruppen och tillsynsnämnden enligt de villkor som fastställa i artiklarna 48, 54, och 59, och skall ha rätt att delta i diskussionerna i ministerrådet, den permanenta högnivågruppen, tillsynsnämnden och forumen.

Artikel 96

1. På begäran från ett angränsande tredjeland får ministerrådet, efter enhälligt beslut, godta landet som observatör. Efter en begäran riktad till ministerrådet inom sex månader från och med det här fördragets ikraftträdande, skall Moldavien godtas som observatör.

2. Observatörerna får närvara vid ministerrådets, den permanenta högnivågruppens, tillsynsnämndens och forumens sammanträden, utan att delta i diskussionerna.

AVDELNING X

VARAKTIGHET

Artikel 97

Detta fördrag sluts för en period på 10 år från och med dagen för ikraftträdandet. Ministerrådet får, efter enhälligt beslut, förlänga dess varaktighet. Om inget sådant beslut fattas får fördraget fortsätta att gälla för de parter som röstade för en förlängning, under förutsättning att dessa utgjorde minst två tredjedelar av energigemenskapens parter.

Artikel 98

En part kan säga upp fördraget med sex månaders varsel, riktad till sekretariatet.

Artikel 99

Om en fördragsslutande part inträder i Europeiska gemenskapen skall den parten övergå till att vara deltagare i enlighet med artikel 95.

AVDELNING XI

ÖVERSYN OCH ANSLUTNING

Artikel 100

Ministerrådet får efter enhälligt beslut

i)	ändra bestämmelserna i avdelning I–VII,

ii)	besluta att genomföra andra delar av gemenskapens regelverk som har anknytning till nätenergi,

iii)	utsträcka det här fördraget till andra energiprodukter och -vektorer eller annan grundläggande nätverksinfrastruktur,

iv)	godkänna inträde i energigemenskapen för en ny part.

AVDELNING XII

SLUTBESTÄMMELSER OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 101

Utan att det påverkar artiklarna 102 och 103 skall rättigheter och skyldigheter enligt avtal som de fördragsslutande parterna slutit före undertecknandet av det här fördraget inte påverkas av bestämmelserna i det här fördraget. Om nämnda avtal inte skulle vara förenliga med det här fördraget skall den berörda fördragsslutande parten vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att undanröja de konstaterade oförenligheterna, senast ett år efter dagen för det här fördragets ikraftträdande.

Artikel 102

Inga skyldigheter enligt det här fördraget får påverka parternas rättsliga förpliktelser enligt fördraget om inrättandet av Världshandelsorganisationen.

Artikel 103

Inga skyldigheter enligt ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å den ena sidan och en fördragsslutande part å den andra sidan får påverkas av det här fördraget. Eventuella åtaganden inom ramen för förhandlingar om inträde i Europeiska unionen får inte påverkas av det här fördraget.

Artikel 104

Fram till antagandet av det procedurbeslut som avses i artikel 50 skall ordförandeskapsordningen fastställas enligt samförståndsavtalet från Aten (3) 2003.

Artikel 105

Detta fördrag skall godkännas av parterna i enlighet med deras interna förfaranden.

Detta fördrag skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer på den dag då Europeiska gemenskapen och sex fördragsslutande parter anmälde att de avslutat de nödvändiga förfarandena.

Anmälan skall sändas till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, som skall vara depositarie för detta fördrag.

DE VEDERBÖRLIGEN bemyndigade företrädarna har undertecknat detta fördrag i vittnesmål om detta.

Utfärdat i Aten den tjugofemte oktober tjugohundrafem.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el, Europeiska unionens officiella tidning L 176, 15.7.2003, s. 37–56 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas, Europeiska unionens officiella tidning L 176, 15.7.2003, s. 57–78.

(2) Europeiska unionens officiella tidning L 176, 15.7.2003, s. 1–10.

(3) Samförståndsavtal om en regional energimarknad i sydöstra Europa och dess integration i Europeiska gemenskapen inre energimarknad, undertecknat i Aten den 8 december 2003.

Aten den 25 oktober 2005

Minčo Jordanov,

Biträdande ministerpresident

i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Europeiska gemenskapen noterar Ert brev av dagens datum och bekräftar att brevet och detta svar tillsammans skall ersätta f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens undertercknande av fördraget om upprättande av en energigemenskap. Detta kan emellertid inte i någon form eller i något avseende tolkas som ett godkännande eller erkännande från Europeiska unionens sida av något annat namn än ”f.d. jugoslaviska republiken Makedonien”.

Högaktningsfullt

På Europeiska gemenskapens vägnar

Aten den 25 oktober 2005

Ers excellens,

Jag förklarar härmed att Republiken Makedoniens regering kan godta texten i fördraget om upprättande av en energigemenskap.

I och med detta brev betraktar Republiken Makedoniens regering sig som undertecknande part i fördraget om upprättande av en energigemenskap.

Jag förklarar emellertid att Republiken Makedonien inte godkänner det namn som används för mitt land i de ovannämnda dokumenten med tanke på att det konstitutionella namnet på mitt land är Republiken Makedonien.

Högaktningsfullt

Minčo Jordanov

BILAGA I

Tidtabell för genomförande av EG-direktiven nr 2003/54 och 2003/55 samt EG-förordning nr 1228/2003 av den 26 juni 2003

Enligt artikel 24.2 i det här fördraget skall varje fördragsslutande part inom tolv månader från och med dagen för fördragets ikraftträdande genomföra

i)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el,

ii)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas,

iii)	Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.

Varje fördragsslutande part måste säkerställa att berättigade kunder i den mening som avses i Europeiska gemenskapens direktiv 2003/54/EG och 2003/55/EG

i)	från och med den 1 januari 2008 omfattar alla icke hushållskunder, och

ii)	från och med den 1 januari 2015, samtliga kunder.

BILAGA II

Tidtabell för genomförande av regelverket om miljö

Vid det här fördragets ikraftträdande skall varje fördragsslutande part genomföra rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata objekt, ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003.

2.	Varje fördragsslutande part skall senast den 31 december 2011 ha genomfört rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG.

3.	Varje fördragsslutande part skall senast den 31 december 2017 ha genomfört Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar.

4.	Vid det här fördragets ikraftträdande skall varje fördragsslutande part genomföra artikel 4.2 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.

BILAGA III

Artikel 81 i EG-fördraget

Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt sådana som innebär att

a)	inköps eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

b)	produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c)	marknader eller inköpskällor delas upp,

d)	olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e)	det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2.	Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga

—	på avtal eller grupper av avtal mellan företag,

—	beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar,

—	samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte

a)	ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b)	ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.

Artikel 82 i EG-fördraget

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a)	direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b)	begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c)	tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d)	det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 86.1 och 86.2 i EG-fördraget

1.	Medlemsstaterna skall beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i detta fördrag, i synnerhet reglerna i artiklarna 12 samt 81–89.

Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta fördrag, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.

Artikel 87 i EG-fördraget

Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Förenligt med den gemensamma marknaden är

a)	stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,

b)	stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser,

c)	stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning.

Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses

a)	stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,

b)	stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi,

c)	stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d)	stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

e)	stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma genom beslut med kvalificerad majoritet.

BILAGA IV

Bidrag till budgeten

Parterna	Bidrag i procent
Europeiska gemenskapen	94,9 %
Republiken Albanien	0,1 %
Republiken Bulgarien	1 %
Bosnien och Hercegovina	0,3 %
Republiken Kroatien	0,5 %
f.d. jugoslaviska republiken Makedonien	0,1 %
Republiken Montenegro	0,1 %
Rumänien	2,2 %
Republiken Serbien	0,7 %
Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo	0,1 %

20.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/41

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 11 maj 2006

om en förpliktelse för medlemsstaterna att förbjuda att icke barnsäkra eller leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden

[delgivet med nr K(2006) 1887 och K(2006) 1887, rättad]

(Text av betydelse för EES)

(Denna text upphäver och ersätter den som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning L 197 av den 19 juli 2006, s. 9)

(2006/502/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (1), särskilt artikel 13, och

av följande skäl:

(1)	Enligt direktiv 2001/95/EG får tillverkare endast släppa ut säkra produkter på marknaden.

(2)

Om kommissionen får kännedom om en allvarlig risk som vissa produkter medför för konsumenternas hälsa och säkerhet kan den, enligt artikel 13 i direktiv 2001/95/EG och enligt vissa villkor, anta ett beslut om att medlemsstaterna skall vidta tillfälliga åtgärder som särskilt syftar till att begränsa dessa produkters utsläppande på marknaden eller fastställa särskilda villkor för detta. Kommissionen kan också förbjuda att produkterna saluförs och vidta kompletterande åtgärder som krävs för att säkra att förbudet följs, eller kräva att produkterna återkallas eller tillbakadras.

(3)

Ett sådant beslut får endast antas om följande villkor har uppfyllts: medlemsstaterna använder eller avser att använda väsentligt skilda metoder för att hantera riskerna; på grund av säkerhetsproblemets natur kan riskerna inte åtgärdas på ett sätt som är förenligt med fallets brådskande karaktär med hjälp av andra förfaranden i den särskilda gemenskapslagstiftning som är tillämplig på produkterna i fråga; risken kan endast undanröjas på ett effektivt sätt genom att lämpliga åtgärder vidtas på gemenskapsnivå för att säkerställa en enhetlig och hög nivå på skyddet för konsumenternas hälsa och säkerhet och en väl fungerande inre marknad.

(4)

Tändare är farliga produkter eftersom de frambringar en låga eller värme och innehåller lättantändligt bränsle. De innebär en allvarlig risk när de används på felaktigt sätt av barn, vilket kan orsaka bränder och skador eller t.o.m. dödsfall. Med tanke på att produkterna i sig är farliga, det mycket stora antal som släpps ut på marknaden och deras förutsebara användning, bör de allvarliga risker för barns säkerhet som de kan orsaka behandlas med beaktande av att barn kan komma att leka med dem.

(5)

De uppgifter och den information som finns om bränder som uppstått i samband med barns lek med tändare i EU bekräftar de allvarliga risker som tändarna medför. Enligt en rapport som publicerades av det brittiska handels- och industriministeriet i februari 1997 om europeisk forskning om olyckor som orsakats av barn under fem år som lekt med tändare och tändstickor (European research – accidents caused by children under 5 playing with cigarette lighters and matches), inträffade ungefär 1 200 bränder, 260 fall av personskador och 20 dödsfall på detta sätt år 1997 inom EU. Nyare uppgifter bekräftar att barns lek med tändare som inte är säkra fortfarande orsakar ett stort antal allvarliga olyckor och dödsfall i EU.

(6)

I Australiens, Kanadas, Nya Zeelands och USA:s lagstiftning finns barnsäkerhetskrav för tändare som motsvarar dem i det här beslutet. Innan lagstiftningen antogs genomförde man en undersökning i USA. Enligt det lagförslag om tändare som den amerikanska kommittén för konsumentproduktsäkerhet lade fram 1993 orsakar barns lek med tändare mer än 5 000 bränder, 1 150 personskador och 170 dödsfall varje år i USA.

(7)	Det amerikanska kravet på barnsäkra tändare infördes 1994. En amerikansk undersökning om barnsäkerhetskravets effektivitet från 2002 visade att antalet eldsvådor, skador och dödsfall hade minskat med 60 %.

(8)	Samrådet med medlemsstaterna i den kommitté som inrättades genom artikel 15 i direktiv 2001/95/EG har visat att medlemsstaterna använder väsentligt skilda metoder för att hantera riskerna med tändare som inte är barnsäkra.

(9)

Det finns två tekniska standarder som rör säkerhet för tändare: den europeiska och internationella standarden EN ISO 9994:2002 ”Cigarettändare – Säkerhetskrav”, som innehåller specifikationer om kvaliteten, tillförlitligheten och säkerheten hos tändare samt lämpliga förfaranden för provning i samband med tillverkningen, men som inte innehåller några specifikationer om barnsäkerhet, samt den europeiska standarden EN 13869:2002 ”Tändare – Barnsäkerhet – krav och provningsmetoder”, som innehåller specifikationer om barnsäkerhet.

(10)

I enlighet med förfarandet i artikel 4 i direktiv 2001/95/EG offentliggjorde kommissionen hänvisningarna till EN ISO 9994:2002 i Europeiska unionens officiella tidning (2), vilket innebär att standarden förmodas uppfylla det allmänna säkerhetskravet i direktiv 2001/95/EG när det gäller de risker som standarden täcker. För att kunna hantera barnsäkerheten ansåg somliga medlemsstater att kommissionen borde offentliggöra hänvisningar till EN 13869:2002 i EUT. Andra medlemsstater ansåg dock att EN 13869:2002 först bör ses över grundligt.

(11)

Eftersom det inte finns några gemenskapsbestämmelser om barnsäkra tändare eller om förbud mot leksaksliknande tändare kan medlemsstaterna komma att anta olika nationella bestämmelser. Om medlemsstaterna antar sådana bestämmelser skulle detta oundvikligen leda till en varierande skyddsnivå och hinder för handeln med tändare inom gemenskapen.

(12)

Det finns ingen specifik gemenskapslagstiftning som gäller tändare. Med beaktande av föreliggande säkerhetsproblem kan riskerna inte hanteras effektivt inom ramen för andra förfaranden i gemenskapslagstiftningen med den skyndsamhet som krävs. Därför är det nödvändigt att anta ett beslut i enlighet med artikel 13 i direktiv 2001/95/EG.

(13)

På grund av den allvarliga risken med tändare och för att i hela EU säkra en enhetlig och hög nivå av skydd av konsumenternas hälsa och säkerhet samt för att undvika handelshinder, bör ett tillfälligt beslut antas i enlighet med artikel 13 i direktiv 2001/95/EG. Genom ett sådant beslut skulle det snabbt införas krav på att tändare skall vara barnsäkra för att få släppas ut på marknaden. Ett sådant beslut skulle förhindra ytterligare skador och dödsfall i avvaktan på en permanent lösning som bör grunda sig på internationell konsensus.

(14)

Barnsäkerhetskravet i detta beslut bör omfatta engångständare eftersom det är särskilt hög risk att barn kan använda dem på ett felaktigt sätt. En amerikansk undersökning från 1987, ”Harwood’s study”, visade att i genomsnitt 96 % av de olyckor som berodde på barns lek med tändare hade orsakats av engångständare. Mycket få olyckor orsakades av andra tändare än engångständare, dvs. s.k. lyxtändare eller andra dyrare tändare som har utformats, tillverkats och släppts ut på marknaden på ett sätt som säkrar en förväntad säker användning under en lång period, och som omfattas av en skriftlig garanti och kundservice som ersätter eller reparerar dess olika delar under tändarnas livstid. Dessa tändare kännetecknas också av en sofistikerad utformning och dyra material, en prestigefylld image och låg utbytbarhet i förhållande till andra tändare, och de säljs på försäljningsställen som respekterar märkets prestigefyllda image. Dessa undersökningsresultat stämmer överens med det faktum att folk kan förväntas vara mer aktsamma om dyrare tändare som de tänker använda under en längre tid.

(15)

Alla tändare som på något sätt liknar andra föremål som allmänt anses attrahera barn eller som är avsedda att användas av barn bör förbjudas. Detta omfattar bl.a. tändare som till formen liknar tecknade seriefigurer, leksaker, vapen, klockor, telefoner, musikinstrument, fordon, människor eller kroppsdelar, djur, mat och dryck samt tändare som spelar musik, eller har blinkande lampor eller delar som rör sig eller som har annat underhållningssyfte, vanligtvis kallade leksaksliknande tändare, eftersom det finns stor risk för att barn leker med dem. Uppräkningen ovan är inte uttömmande.

(16)

För att göra det lättare för tillverkarna att uppfylla barnsäkerhetskraven när det gäller tändare bör det hänvisas till de relevanta specifikationerna i den europeiska standarden EN 13869:2002, så att tändare som överensstämmer med motsvarande specifikationer i de nationella standarder som införlivar den europeiska standarden kan förmodas uppfylla barnsäkerhetskraven i detta beslut. Av samma skäl bör tändare som överensstämmer med relevanta bestämmelser i länder utanför EU som tillämpar barnsäkerhetskrav som motsvarar dem som fastställs i detta beslut därför också antas uppfylla barnsäkerhetskraven i detta beslut.

(17)

Enhetlig och effektiv tillämpning av bestämmelserna om barnsäkerhet i detta beslut kräver att tillverkarna vid förfrågan lägger fram provningsrapporter om barnsäkerhet för de behöriga myndigheterna. Dessa provningsrapporter skall ha utarbetats av provningsorgan som ackrediterats av ackrediteringsorgan som är medlemmar av internationella ackrediteringsorganisationer eller som på annat sätt godkänts av myndigheterna för att utföra denna typ av arbete, eller alternativt av provningsorgan som myndigheterna i de länder som tillämpar säkerhetskrav som motsvarar dem i beslutet har godkänt för att utföra denna typ av provningar. Tändartillverkare bör vid förfrågan utan dröjsmål för de behöriga myndigheter som inrättades enligt artikel 6 i direktiv 2001/95/EG kunna lägga fram alla handlingar som krävs. Om tillverkaren inte kan tillhandahålla dessa handlingar inom den tidsfrist som fastställts av den behöriga myndigheten, skall tändarna dras tillbaka från markanden.

(18)

Enligt artikel 5.2 i direktiv 2001/95/EG skall distributörerna hjälpa till att se till att de tändare de saluför (alt. tillhandahåller) uppfyller barnsäkerhetskraven i det här beslutet. De bör särskilt samarbeta med de behöriga myndigheterna genom att på begäran förse dem med de handlingar som behövs för att spåra tändarnas ursprung.

(19)

Tillverkarna bör få kortast möjliga övergångsperioder för att vidta de åtgärder som fastställs i detta beslut, för att därigenom förhindra ytterligare olyckor, samtidigt som tekniska svårigheter beaktas och proportionalitet garanteras. Medlemsstaterna behöver också övergångsperioder för att kunna se till att bestämmelserna tillämpas på ett effektivt sätt med tanke på det stora antal tändare som varje år släpps ut på marknaden i EU och alla de distributionskanaler som används. Tillverkarnas förpliktelser att endast släppa ut barnsäkra tändare på marknaden bör därför börja gälla tio månader efter den dag då detta beslut anmälts, medan förpliktelsen att endast saluföra barnsäkra tändare till kunderna bör börja gälla ett år efter den dag då förbudet att släppa ut icke-barnsäkra tändare på marknaden träder i kraft. Därför kommer den sistnämnda förpliktelsen att införas när detta beslut revideras, ett år efter det att det antagits.

(20)

I artikel 13.3 i direktiv 2001/95/EG förbjuds export från gemenskapen av farliga produkter som varit föremål för ett beslut. Med hänsyn till den struktur som marknaden för tändare har, dvs. antalet tillverkare i världen, omfattningen av export och import och globaliseringen av marknaderna, skulle ett exportförbud inte öka säkerheten för konsumenter i tredjeländer där det inte finns några barnsäkerhetskrav, eftersom exporten från EU skulle ersättas av icke-barnsäkra tändare från länder utanför EU. Tillämpningen av artikel 13.3 bör därför upphävas till dess att en internationell standard om barnsäkerhet antas. Detta bör inte påverka tillämpningen av bestämmelser i tredjeland där barnsäkerhetskrav finns.

(21)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15 i direktiv 2001/95/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta beslut gäller följande definitioner:

1. tändare: handmanövrerad bränslekrävande anordning som frambringar en låga och som normalt sett används för att avsiktligt tända i synnerhet cigaretter, cigarrer och pipor, och som kan förväntas användas för att tända material som papper, vekar, stearinljus och lyktor, och som tillverkats med en integrerad bränsletillförsel, oavsett om denna är avsedd att fyllas på eller inte.

Denna definition skall inte gälla påfyllningsbara tändare för vilka tillverkarna vid förfrågan för de behöriga myndigheterna lägger fram de handlingar som styrker att tändarna utformats, tillverkats och släppts ut på marknaden på ett sätt som säkrar en förväntad säker användning under minst fem år samt att de kan repareras och uppfyller alla de krav som förtecknas nedan; detta skall dock inte påverka förbudet att släppa ut leksaksliknande tändare på marknaden i artikel 2.2 i detta beslut.

—	Tillverkaren skall ge en skriftlig garanti på minst två år för varje tändare, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG (3).

—	Det skall finnas en praktisk möjlighet att reparera och säkert fylla på tändaren under hela dess livstid, och tändaren skall i synnerhet ha en tändmekanism som går att reparera.

—	Delar som inte är för engångsbruk men som riskerar att slitas ut eller gå sönder efter garantiperioden skall kunna bytas ut eller repareras av en auktoriserad eller specialiserad kundservicetjänst inom Europeiska unionen.

2. leksaksliknande tändare: alla tändare som definieras i specifikationen i punkt 3.2 i den europeiska standarden EN 13869:2002.

3. barnsäker tändare: en tändare som utformats och tillverkats på ett sådant sätt att den under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden inte kan användas av barn som är yngre än 51 månader, på grund av att det t.ex. krävs viss kraft för att använda den eller på grund av deras utformning eller skyddet av tändmekanismen, eller på grund av att det krävs en komplicerad manöver eller en rad manövrar i följd för att tända den.

Följande tändare antas vara barnsäkra:

a)	Tändare som överensstämmer med de nationella standarder som införlivar den europeiska standarden EN 13869:2002, när det gäller andra specifikationer än de i punkterna 3.1 och 3.4 och punkt 5.2.3 i ovannämnda standard.

b)	Tändare som överensstämmer med relevanta bestämmelser i länder utanför EU som tillämpar barnsäkerhetskrav som motsvarar dem som fastställs i detta beslut.

4. engångständarmodell: tändare från samma tillverkare som när det gäller utformningen eller andra kännetecken inte skiljer sig från varandra på ett sätt som kan påverka barnsäkerheten.

5. barnsäkerhetsprovning: systematisk provning av barnsäkerheten hos en given tändarmodell av ett urval tändare, särskilt provningar som utförs i enlighet med nationella standarder som införlivar den europeiska standarden EN 13869:2002, när det gäller andra specifikationer än de i punkterna 3.1 och 3.4 och punkt 5.2.3 i standarden, eller i enlighet med provningskraven i relevanta regler i länder utanför EU som tillämpar barnsäkerhetskrav som motsvarar dem som fastställs i detta beslut.

6. tillverkare: definitionen i artikel 2 e i direktiv 2001/95/EG skall gälla.

7. distributör: definitionen i artikel 2 f i direktiv 2001/95/EG skall gälla.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall säkra att endast barnsäkra tändare släpps ut på marknaden från och med tio månader efter den dag då detta beslut anmälts.

2. Medlemsstaterna skall förbjuda utsläppandet på marknaden av leksaksliknande tändare från och med den dag som avses i punkt 1.

Artikel 3

1. Från och med tio månader efter den dag då detta beslut anmälts skall medlemsstaterna kräva att tillverkarna uppfyller följande krav för att få släppa ut tändare på marknaden:

Tillverkarna skall förvara och vid förfrågan utan dröjsmål till de behöriga myndigheter som inrättades i artikel 6 i direktiv 2001/95/EG tillhandahålla en barnsäkerhetsprovningsrapport för varje tändarmodell samt varuprov på den provade modellen, som intygar att den modell som släpps ut på marknaden är barnsäker.

Tillverkarna skall vid förfrågan för de behöriga myndigheterna intyga att alla tändare i vart och ett av de partier som släpps ut på marknaden överensstämmer med den modell som provats och vid förfrågan för de behöriga myndigheterna tillhandahålla dokumentation om de provnings- och kontrollprogram som ligger till grund för detta intyg.

Tillverkarna skall med hjälp av lämpliga provningsmetoder fortlöpande kontrollera att deras tändare överensstämmer med de tekniska lösningar som fastställts för att säkra barnsäkerheten, samt sörja för att de behöriga myndigheterna får tillgång till de produktionsregister som skall föras för att visa att alla de tillverkade tändarna överensstämmer med den modell som provats.

d)	Om en tändarmodell ändras och detta kan innebära att modellen inte längre uppfyller kraven i detta beslut, skall tillverkaren förvara och vid förfrågan utan dröjsmål tillhandahålla en ny rapport om barnsäkerhetsprovningar till de behöriga myndigheterna.

2. Från och med tio månader efter den dag då detta beslut anmälts skall medlemsstaterna kräva att distributörer förvarar och vid förfrågan utan dröjsmål till de behöriga myndigheterna tillhandahåller de handlingar som krävs för att identifiera varje person som har försett dem med de tändare de har släppt ut på marknaden, i syfte att säkra att tändartillverkaren skall kunna spåras i hela distributionskedjan.

3. Tändare för vilka tillverkare och distributörer inte tillhandahåller de handlingar som anges i punkterna 1 och 2 inom den tidsfrist som fastställts av de behöriga myndigheterna skall dras tillbaka från marknaden.

Artikel 4

1. De barnsäkerhetsprovningsrapporter som avses i artikel 3 skall särskilt innehålla följande:

a)	Tillverkarens, och om tändarna har importerats, importörens, namn, adress och huvudkontor, oavsett var denne är etablerad.

En fullständig beskrivning av tändaren, inklusive storlek, form, vikt, bränsle, bränslekapacitet, tändmekanism, barnsäkerhetsanordning, utformning, tekniska lösningar och andra kännetecken som gör att tändaren är barnsäker i enlighet med definitionerna och kraven i detta beslut. Beskrivningen skall särskilt omfatta en detaljerad redogörelse för alla dimensioner, den kraft som krävs för att använda tändaren eller andra kännetecken som kan påverka tändarens barnsäkerhet, inklusive uppgift om tillåten/möjlig avvikelse för vart och ett av dessa kännetecken.

c)	En utförlig beskrivning av provningarna och resultaten, datum för provningarna, platsen där de utfördes, vilken organisation som utförde dem och upplysningar om denna organisations kvalifikationer och behörighet att utföra sådana provningar.

d)	Adressen till det ställe där tändarna tillverkas eller har tillverkats.

e)	Det ställe där de handlingar som krävs i detta beslut förvaras.

f)	Referenser avseende provningsorganets ackreditering eller godkännande.

2. Barnsäkerhetsprovningsrapporterna som avses i artikel 3 skall upprättas av ett av följande organ:

Provningsorgan som uppfyller kraven i EN ISO/IEC 17025:2005 ”Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier” genom ackreditering av en medlem av den internationella ackrediteringsorganisationen ILAC (International Laboratory Accreditation Cooperation) för att utföra barnsäkerhetsprovningar av tändare, eller som på annat sätt godkänts av den behöriga myndigheten i en medlemsstat för att utföra denna typ av arbete.

b)	Provningsorgan vars barnsäkerhetsprovningsrapporter accepteras i ett av de länder där det ställs barnsäkerhetskrav som motsvarar dem i detta beslut.

Kommissionen skall offentliggöra och vid behov uppdatera en förteckning över de organ som avses i a och b ovan.

Artikel 5

Förbudet i artikel 13.3 i direktiv 2001/95/EG skall inte gälla.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta beslut inom fyra månader från den dag då detta beslut anmälts och offentliggöra dessa åtgärder. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Detta beslut skall tillämpas fram till och med tolv månader från den dag då det anmälts.

3. På grundval av de erfarenheter och de framsteg som gjorts för att få till stånd en permanent åtgärd skall kommissionen besluta om huruvida giltighetstiden för detta beslut skall förlängas, huruvida det bör ändras, särskilt artikel 1.1, 1.3 och artikel 4, och huruvida undantaget i artikel 5 bör fortsätta att gälla. Kommissionen skall, i synnerhet med hänsyn till artikel 1.3, besluta om andra internationella standarder eller nationella regler eller standarder eller andra tekniska specifikationer, särskilt specifikationer som gäller alternativa metoder eller kriterier för att fastställa tändares barnsäkerhet, får anses motsvara barnsäkerhetskraven i detta beslut. De beslut som avses i denna punkt skall fattas i enlighet med artikel 15.2 i direktiv 2001/95/EG.

4. Inom ramen för de aktiviteter som avses i artikel 10 i direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet skall kommissionen, före det datum då medlemsstaterna skall verkställa detta beslut, utarbeta riktlinjer för att göra det lättare att tillämpa detta beslut i praktiken.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 11 maj 2006.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.

(2) EUT C 100, 24.4.2004, s. 20.

(3) EGT L 171, 7.7.1999, s. 12.

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 198

Svensk utgåva	Lagstiftning	49 årgången 20 juli 2006

Innehållsförteckning		I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk	Sida
		Kommissionens förordning (EG) nr 1108/2006 av den 19 juli 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1109/2006 av den 19 juli 2006 om undantag, för regleringsåret 2005/06, från förordning (EG) nr 1623/2000 när det gäller sista datum för leverans av vin till destilleriet och för destillation av vin	3
		Kommissionens förordning (EG) nr 1110/2006 av den 19 juli 2006 om importlicenser för nötköttsprodukter med ursprung i Botswana, Kenya, Madagaskar, Swaziland, Zimbabwe och Namibia	4
		Kommissionens förordning (EG) nr 1111/2006 av den 19 juli 2006 om fastställande av tilldelningskoefficienter för utfärdande av importlicenser för sockerprodukter inom ramen för tullkvoter och förmånsavtal	6
		Kommissionens förordning (EG) nr 1112/2006 av den 19 juli 2006 om utfärdande av importlicenser för vitlök för tremånadersperioden 1 september–30 november 2006	9
	*	Kommissionens direktiv 2006/65/EG av den 19 juli 2006 om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG om kosmetiska produkter i syfte att anpassa bilagorna II och III till den tekniska utvecklingen ( 1 )	11

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	096	42,0
0702 00 00	999	42,0
0707 00 05	052	115,6
0707 00 05	999	115,6
0709 90 70	052	85,2
0709 90 70	999	85,2
0805 50 10	052	61,1
	388	60,0
	524	53,9
	528	54,8
	999	57,5
0808 10 80	388	89,0
	400	100,3
	404	83,4
	508	90,8
	512	86,8
	524	45,3
	528	72,4
	720	103,6
	804	107,1
	999	86,5
0808 20 50	388	95,5
	512	92,8
	528	84,6
	720	37,7
	804	120,7
	999	86,3
0809 10 00	052	118,8
0809 10 00	999	118,8
0809 20 95	052	296,1
	400	457,9
	404	426,8
	999	393,6
0809 30 10, 0809 30 90	052	167,7
0809 30 10, 0809 30 90	999	167,7
0809 40 05	052	60,3
	624	135,5
	999	97,9

Botswana:	16 759 t
Kenya:	142 t
Madagaskar:	7 579 t
Schweiz:	3 363 t
Zimbabwe:	9 100 t
Namibia:	8 802 t.

	II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk
	Rådet
*	Rådets beslut av den 29 maj 2006 om Europeiska gemenskapens ingående av fördraget om energigemenskapen	15
	Fördrag om upprättande av en energigemenskap	18
	Kommissionen
*	Kommissionens beslut av den 14 juli 2006 om ändring av beslut 2006/264/EG om skyddsåtgärder i samband med Newcastlesjuka i Rumänien [delgivet med nr K(2006) 3167] ( 1 )	38
*	Kommissionens beslut av den 11 maj 2006 om en förpliktelse för medlemsstaterna att förbjuda att icke barnsäkra eller leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden [delgivet med nr K(2006) 1887 och K(2006) 1887, rättad] (Denna text upphäver och ersätter den som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning L 197 av den 19 juli 2006, s. 9) ( 1 )	41