31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 2597/1999 (3) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av polyetentereftalatfilm (PET-film) (nedan kallad ”berörd produkt”) enligt KN-nummer ex 3920 62 19 och ex 3920 62 90 med ursprung i Indien. Den undersökning som ledde fram till antagandet av förordningen kallas nedan ”den ursprungliga undersökningen”. Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 3,8 % och 19,1 % på import från individuellt namngivna exportörer och en övrig tull på 19,1 % på import från alla andra företag. Den utjämningstull som infördes för PET-film tillverkad och exporterad av Garware Polyester Limited (nedan kallat ”Garware” eller ”företaget”) var 3,8 %. Den ursprungliga undersökningsperioden var 1 oktober 1997–30 september 1998.

(2)

Genom förordning (EG) nr 367/2006 (4), bibehöll rådet den slutliga utjämningstull som infördes genom förordning (EG) nr 2597/1999 på import av PET-film med ursprung i Indien, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 18 i grundförordningen.

(3)

Genom förordning (EG) nr 366/2006 (5) ändrade rådet förordning (EG) nr 1676/2001 (6) efter en partiell interimsöversyn av nivån på de antidumpningstullar som gäller för fem indiska tillverkare och införde en antidumpningstull på mellan 0 % och 18 %. Den antidumpningstull som införts för import av PET-film från Garware var 17,4 %. Det bör noteras att antidumpningstullen för Garware justerades med hänsyn till den subventioneringsnivå som utjämnas genom förordning (EG) nr 367/2006 (se även skäl 71 nedan).

(4)

En begäran om en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 2597/1999 som endast avser nivån på utjämningstullen för Garware, har lämnats in av följande gemenskapstillverkare: DuPont Teijin Films, Mitsubishi Polyester Film GmbH, Nuroll SpA och Toray Plastics Europe (nedan kallade ”de sökande”). De sökande svarar för en betydande del av gemenskapens tillverkning av PET-film.

(5)

De sökande påstod att, vad gäller import av PET-film från Garware, de gällande utjämningstullarna inte längre är tillräckliga för att motverka den skadevållande subventioneringen, eftersom omständigheterna kring subventioneringen av Garware har ändrats betydligt.

(6)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en partiell interimsöversyn och tillkännagav den 12 juli 2005, genom ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (7), att en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 19 i grundförordningen skulle inledas.

(7)

Översynen avser endast undersökningen av subventionering när det gäller en exporterande tillverkare, Garware, för att bedöma om nuvarande åtgärder bör fortsätta, avslutas eller utökas. Undersökningsperioden pågick 1 april 2004–31 mars 2005.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt den berörda exporterande tillverkaren, de indiska myndigheterna och de sökande om inledandet av undersökningen. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände den ett frågeformulär till Garware, som visade sin samarbetsvilja genom att besvara frågeformuläret. Ett kontrollbesök genomfördes på plats hos Garware i Indien.

(10)

Garware, de indiska myndigheterna och de sökande informerades om de viktigaste undersökningsresultaten och gavs tillfälle att lämna synpunkter (se skäl 73 nedan).

(11)

Den produkt som berörs är polyetentereftalatfilm (”PET-film”), enligt definitionen i den ursprungliga undersökningen, med ursprung i Indien, som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 3920 62 19.

(12)

Liksom i den ursprungliga undersökningen fann man att den PET-film som tillverkades och såldes av Garware på den inhemska indiska marknaden och den PET-film som exporterades till gemenskapen från Indien hade samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. Dessa produkter är därför likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

(13)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande system som påstods innefatta subventioner:

i)

Systemet med förhandslicenser och dokument för förhandsbefrielse (Advance Licence Scheme/Advance Release Orders).

ii)

Tullkreditsystemet (Duty Entitlement Passbook Scheme).

iii)

Systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

iv)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (Export Promotion Capital Goods Scheme).

v)

Systemet med befrielse från inkomstskatt.

vi)

Exportkreditsystemet.

vii)

Systemet med certifikat för tullfri påfyllning av insatsmaterial.

(14)

Systemen i–iv och vii grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad ”utrikeshandelslagen”). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken. En femårsplan för export- och importpolitiken för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 har offentliggjorts av de indiska myndigheterna. Dessutom har de indiska myndigheterna publicerat en handbok för förfaranden för export- och importpolitiken 2002–2007 som uppdateras regelbundet (8).

(15)

Systemet med befrielse från inkomstskatt i v ovan grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(16)

Exportkreditsystemen i vi ovan baseras på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, som föreskriver att Indiens centralbank kan ge affärsbankerna instruktioner när det gäller exportkrediter.

(17)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen delstaten Maharashtras stimulanssystem som infördes 1992. Detta system grundar sig på resolutioner från Maharashtras ministerium för industri-, energi- och arbetskraftsfrågor.

(18)

Systemet med förhandslicenser beskrivs närmare i avsnitten 4.1.1–4.1.14 i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007 och i kapitel 4.1–4.30 i handboken för förfaranden 2002–2007 (volym 1).

(19)

Garware befanns inte använda systemet med förhandslicenser eller dokument för förhandsbefrielse under undersökningsperioden, och därför är det inte nödvändigt att undersöka om detta system bör utjämnas.

(20)

Tullkreditsystemet beskrivs närmare i punkt 4.3 i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007 och i kapitel 4 i handboken för förfaranden 2002–2007 (volym 1). Vid tiden för den ursprungliga undersökningen fanns det två former av tullkredit inom ramen för systemet – tullkredit före export och tullkredit efter export. Systemet med tullkredit före export upphörde att gälla i april 2000, varför endast systemet med tullkredit efter export granskades inom ramen för denna undersökning.

(21)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system. Garware konstaterades ha fått förmåner från detta system under undersökningsperioden.

(22)

Exportörer som omfattas av detta system kan ansöka om krediter inom ramen för tullkreditsystemet vilka beräknas som en procentsats av värdet av de produkter som exporteras enligt detta system. Indiens myndigheter har fastställt sådana procentsatser (nedan kallade ”tullkreditprocentsatser”) för flertalet produkter, däribland den berörda produkten. Tullkreditprocentsatserna fastställs på grundval av standardnormerna för input/output och med beaktande av en antagen mängd importerade insatsvaror i exportprodukten samt tullbeloppet för denna antagna import, oavsett om importtullar faktiskt har betalats.

(23)

För att kunna få förmåner inom ramen för detta system måste ett företag exportera. Vid exporttillfället måste exportören lämna en deklaration till de indiska myndigheterna med uppgift om att exporten sker inom ramen för tullkreditsystemet. För att varorna skall kunna exporteras utfärdar de indiska tullmyndigheterna en exporthandling i samband med avsändningsförfarandet. Denna handling innehåller uppgifter om bl.a. storleken på den kredit inom ramen för tullkreditsystemet som skall beviljas för exporttransaktionen i fråga. Vid denna tidpunkt vet exportören hur stor kredit företaget kommer att erhålla. Så snart tullmyndigheterna utfärdat en exporthandling kan de indiska myndigheterna inte längre påverka beviljandet av krediter inom ramen för tullkreditsystemet. Vid beräkningen av krediten inom ramen för tullkreditsystemet skall den tullkreditprocentsats användas som var tillämplig vid den tidpunkt då exportdeklarationen lämnades. Det är därför inte möjligt att retroaktivt ändra förmånens storlek.

(24)

Det konstaterades även att det enligt indiska redovisningsprinciper är möjligt att periodisera krediter inom ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen när exportåtagandet uppfylls.

(25)

Krediter inom ramen för tullkreditsystemet kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags varor som får importeras utan begränsning, med undantag för kapitalvaror. Varor som importeras med hjälp av sådana krediter kan säljas på den inhemska marknaden, och belastas då med omsättningsskatt, eller användas på annat sätt.

(26)

Krediter inom ramen för tullkreditsystemet får överföras fritt och gäller i en tolvmånadersperiod från och med utfärdandet.

(27)

En ansökan om krediter inom ramen för tullkreditsystemet får omfatta upp till 25 exporttransaktioner eller, om den lämnas på elektronisk väg, ett obegränsat antal transaktioner. Det finns i praktiken inga fasta tidsfrister för ansökningar, eftersom de tidsfrister som anges i kapitel 4.47 i handboken för förfaranden 2002–2007 (volym 1) alltid räknas från och med den senaste exporttransaktion som ingår i en viss ansökan om kredit inom ramen för tullkreditsystemet.

(28)

Företaget gjorde kommissionen uppmärksam på att systemet snart skulle upphöra, och den 1 april 2006 ersättas med ett system som påstås vara i överensstämmelse med Världshandelsorganisationens bestämmelser. Tullkreditsystemet skulle enligt den ursprungliga planen upphöra att gälla den 1 april 2005. Eftersom ersättningssystemet emellertid inte var klart att införas då, förlängdes giltighetstiden för tullkreditsystemet t.o.m. den 1 april 2006. Företaget har inte bekräftat att detta nya system verkligen trädde i kraft detta datum. En sådan förändring skulle i vilket fall ske utanför översynsperioden.

(29)

Tullkreditsystemet innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för tullkreditsystemet utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, av den anledningen att krediten slutligen kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar beloppet av de tullinkomster som myndigheterna annars skulle ha fått. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet innebär också att exportörer får en förmån genom att deras likviditet förbättras.

(30)

Tullkreditsystemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat och anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

(31)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i bilaga I led i, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av faktiskt använda insatsvaror. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en för stor återbetalning av importtull i enlighet med vad som avses i bilaga I led i och bilagorna II och III till grundförordningen. Slutligen är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oberoende av om de importerar några insatsvaror över huvud taget. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på den inhemska marknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt systemet.

(32)

I enlighet med artikel 2.2 och artikel 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende anses mottagaren erhålla förmånen då exporttransaktionen enligt detta system sker. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att avstå från att driva in tullen, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 2.1 a ii i grundförordningen.

(33)

Mot bakgrund av ovanstående bör förmånerna inom ramen för tullkreditsystemet beräknas som summan av alla krediter som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under undersökningsperioden. Företaget uppgav att tullkreditprocentsatserna hade sänkts från 11 % till 8 % fr.o.m. den 26 maj 2005, vilket innebär att förändringen skulle falla utanför undersökningsperioden. Effekterna och betydelsen av denna förändring kunde därför inte kontrolleras och påståendet måste därför avvisas i enlighet med artikel 5 i grundförordningen.

(34)

Vid beräkningen av subventionsbeloppen (täljare) drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner av från de krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(35)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Garware utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll en subvention på 10,3 %.

(36)

Systemet med exportorienterade företag och systemet med särskilda ekonomiska zoner beskrivs närmare i kapitel 6 (exportorienterade företag) och kapitel 7 (särskilda ekonomiska zoner) i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007 och i förfarandehandboken.

(37)

Garware använde sig inte av något av dessa system, och därför var det inte nödvändigt att undersöka om systemen borde utjämnas.

(38)

Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i dokumentet om export- och importpolitiken 2002–2007 och i kapitel 5 i förfarandehandboken.

(39)

Alla exporterande tillverkare och handlare som har anknytning till en tillverkare eller tillhandahållare av tjänster kan komma i fråga för detta system. Garware konstaterades ha fått förmåner från detta system under undersökningsperioden.

(40)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och, sedan april 2003, begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en reducerad tullsats. De indiska myndigheterna utfärdar en licens för detta, efter ansökan och mot en avgift. Sedan april 2000 innebär systemet att en reducerad importtullsats på 5 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet skall kunna anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss kvantitet exportvaror under en viss period.

(41)

Systemet innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen. Tullsänkningen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullinkomster som myndigheterna annars skulle ha fått. Tullsänkningen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(42)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

(43)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av de exporterade produkterna.

(44)

Täljaren fastställdes enligt följande. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror fördelat över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i PET-filmbranschen. Ränta lades till detta belopp, så att förmånens hela värde över tiden skulle återspeglas. I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner av från denna summa.

(45)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat. Garware fick en subvention på 1,8 %.

(46)

Den rättsliga grunden för detta system finns i inkomstskattelagen från 1961, som ändras varje år genom skattelagen. I den senare anges varje år grundvalarna för uttag av skatter samt de olika undantag och avdrag som skattebetalarna kan ansöka om. Exporterande företag kan ansöka om befrielse från inkomstskatt enligt avsnitten 10A, 10B och 80HHC i inkomstskattelagen från 1961.

(47)

Garware konstaterades inte ha fått förmåner från systemet med befrielse från inkomstskatt, varför det inte är nödvändigt att undersöka om detta system bör utjämnas.

(48)

Exportkreditsystemet beskrivs närmare i cirkulärskrivelse IECD nr 5/04.02.01/2002–03 (exportkrediter i utländsk valuta) och cirkulärskrivelse IECD nr 10/04.02.01/2003–04 (exportkrediter i rupier) som utfärdats av Indiens centralbank och riktar sig till samtliga affärsbanker i Indien.

(49)

Tillverkande exportörer och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system. Garware konstaterades ha fått förmåner från detta system under undersökningsperioden.

(50)

Enligt detta system fastställer Indiens centralbank de maximala räntesatser för exportkrediter, både i indiska rupier och i utländsk valuta, som affärsbanker får ta ut av en exportör. Syftet är att krediter skall göras tillgängliga för exportörer till internationellt konkurrenskraftiga nivåer. Exportkreditsystemet består av två delsystem, dels systemet med exportkredit före sändning som omfattar krediter till en exportör för finansiering av inköp, bearbetning, tillverkning, förpackning och avsändning av varor före exporten, dels systemet med exportkredit efter sändning som innebär att rörelsekapitallån kan tillhandahållas för att finansiera exportfordringar. Centralbanken fastställer också att en viss del av bankernas nettokredit skall gå till exportfinansiering.

(51)

Dessa cirkulärskrivelser från centralbanken innebär att exportörer kan få exportkrediter till räntesatser som är mera förmånliga än de räntesatser som gäller för vanliga affärskrediter (”kontantkrediter”) och som fastställs på marknadsmässiga villkor.

(52)

Genom att finansieringskostnaderna blir lägre än de marknadsmässiga innebär dessa förmånliga räntesatser att den berörda exportören får en förmån i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Trots det faktum att de förmånliga räntesatserna inom ramen för exportkreditsystemet beviljas av affärsbanker, utgör denna förmån ett finansiellt bidrag från myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.1 iv i grundförordningen. Indiens centralbank är ett offentligt organ och omfattas som sådant av definitionen av ”offentliga myndigheter” i artikel 1.3 i grundförordningen. Vidare kan centralbanken ge affärsbankerna instruktioner att bevilja exporterande företag förmånlig finansiering. Denna förmånliga finansiering motsvarar en subvention, som anses vara selektiv och utjämningsbar eftersom de förmånliga räntesatserna är knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen.

(53)

Subventionsbeloppet beräknades på grundval av skillnaden mellan den ränta som betalats för exportkrediter under översynsperioden och det räntebelopp som skulle ha betalats om samma räntesatser skulle ha tillämpats som de som gällde för normala affärskrediter till detta företag. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) över den totala exportomsättningen under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Garware fick förmåner från exportkreditsystemet, och fick en subvention på 1,2 %.

(54)

Den rättsliga grunden för detta system finns i punkterna 4.2.1–4.2.7 i dokumentet om export och importpolitiken 2002–2007 och i punkterna 4.31–4.36 i förfarandehandboken.

(55)

Garware konstaterades inte ha fått förmåner från systemet med certifikat för tullfri påfyllning av insatsmaterial, varför det inte är nödvändigt att undersöka om detta system bör utjämnas.

(56)

I syfte att uppmuntra spridningen av industrier till mindre utvecklade områden i delstaten har delstatsregeringen i Maharashtra sedan 1964 beviljat nya eller expanderande anläggningar inrättade i delstatens utvecklingsregioner stimulansåtgärder enligt ett system som är allmänt känt som ”Package Scheme of Incentives” (nedan kallat ”stimulanssystem”). Systemet har sedan det infördes ändrats flera gånger och 1993 års system var i bruk fr.o.m. den 1 oktober 1993 t.o.m. den 31 mars 2001, medan det senaste systemet (2001 års system) infördes den 31 mars 2001 och kommer att vara i bruk t.o.m. den 31 mars 2006. Det stimulanssystem som tillämpas i Maharashtra består av flera delsystem, varav de viktigaste är befrielse från lokal omsättningsskatt och återbetalning av lokal skatt (octroi tax).

(57)

För att kunna komma i fråga för stöd måste företagen investera i mindre utvecklade områden, antingen genom att inrätta nya industrianläggningar eller genom att göra storskaliga kapitalinvesteringar för att expandera eller diversifiera en befintlig industrianläggning. Dessa områden delas in i olika kategorier beroende på deras ekonomiska utveckling (t.ex. föga utvecklat område, mindre utvecklat område och minst utvecklat område). Huvudkriteriet för fastställande av stimulansåtgärdernas omfattning är det område inom vilket företaget är placerat eller kommer att placeras samt storleken på investeringen.

(58)

Befrielse från lokal omsättningsskatt: Varor omfattas vanligtvis av central omsättningsskatt (för försäljning mellan delstater) eller delstatlig omsättningsskatt (försäljning inom delstaten) som har olika nivåer beroende på i vilken delstat eller mellan vilka delstater transaktionerna görs. Det tas inte ut någon omsättningsskatt på import eller export av varor, medan inhemsk försäljning omfattas av omsättningsskatt till tillämpliga skattesatser. Enligt systemet med befrielse behöver angivna enheter inte debitera någon omsättningsskatt vid sin försäljning. På motsvarande sätt behöver angivna enheter inte betala lokal omsättningsskatt vid sina inköp av varor från leverantörer som också omfattas av systemet. Medan försäljningstransaktionen inte medför någon förmån för den angivna säljande enheten, innebär inköpstransaktionen att den angivna köpande enheten beviljas en förmån. Garware konstaterades ha utnyttjat denna befrielse under undersökningsperioden.

(59)

Återbetalning av lokal skatt: Denna skatt tas ut av delstatsregeringarna i Indien, inklusive Maharashtra, på varor som förs in i en stad eller ett distrikt. Industriföretag är berättigade till en återbetalning av denna lokala skatt från delstatsregeringen i Maharashtra, om deras anläggningar är belägna i vissa angivna städer eller distrikt inom delstatens territorium. Det totala belopp som kan återbetalas är begränsat till 100 % av investeringarna i realkapital. Garware konstaterades ha utnyttjat denna återbetalning under undersökningsperioden.

(60)

Maharashtras stimulanssystem innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen. De två undersökta delsystemen utgör ett finansiellt bidrag från delstatsregeringen i Maharashtra, eftersom de innebär att delstaten förlorar inkomster som den annars skulle ha fått. Vidare innebär denna befrielse respektive återbetalning att företaget beviljas en förmån, eftersom dess likviditet förbättras.

(61)

Företaget uppgav att omsättningsskatten avskaffades den 1 april 2005 och att Maharashtra sedan dess infört ett system för mervärdesskatt, där företaget måste betala full sats. Förändringen skulle falla utanför undersökningsperioden, och effekterna och betydelsen av denna förändring kunde därför inte kontrolleras. I vilket fall lämnades inga relevanta bevis för systemet och företagets skyldigheter enligt detta. I enlighet med artikel 5 i grundförordningen måste påståendet därför avvisas.

(62)

Systemet är endast tillgängligt för företag som har investerat inom vissa angivna geografiska områden under delstaten Maharashtras överhöghet. Det är inte tillgängligt för företag belägna utanför dessa områden. Förmånsnivån är olika beroende på vilket område det gäller. Systemet är selektivt i enlighet med artikel 3.2 a och 3.3 i grundförordningen och därför utjämningsbart.

(63)

När det gäller skattebefrielsen beräknades subventionsbeloppet på grundval av den omsättningsskatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden men som inte behövde betalas enligt detta system. När det gäller den lokala skatten (octroi tax) beräknades förmånen för exportören som det belopp av skatten som återbetalats under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över den totala omsättningen under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionerna inte var knutna till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Garware utnyttjade dessa system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på 1,6 %.

(64)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna, fastställd i enlighet med grundförordningen och uttryckt i värde, är för den undersökta exporterande tillverkaren 14,9 %. Dessa subventioner överstiger det tröskelvärde som avses i artikel 14.5 i grundförordningen.

(65)

Härav följer att i enlighet med artikel 19 i grundförordningen är gällande åtgärder inte längre tillräckliga för att motverka den subventionering som vållar skada för gemenskapsindustrin.

(66)

I enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av nuvarande åtgärder vore tillräckligt för att motverka den skadevållande subventioneringen.

(67)

Det fastslogs att Garware under undersökningsperioden fortsatte att få utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna. Dessutom var den subventionsmarginal som framkom vid denna översyn betydligt större än den som framkom under den ursprungliga undersökningen. De subventionssystem som analyserats ovan ger återkommande förmåner. Med undantag av tullkreditsystemet och återbetalningen av omsättningsskatt finns det inget som tyder på att dessa program kommer att fasas ut inom överskådlig framtid. Enligt Garware skulle ett nytt system träda i kraft den 1 april 2006 för att ersätta tullkreditsystemet. Företaget har inte bekräftat om så verkligen har skett. Den situation som kommer att uppstå genom att tullkreditsystemet ersätts med ett system som påstås vara i överensstämmelse med Världshandelsorganisationens bestämmelser och om vilket kommissionen inte har några uppgifter, måste bedömas i sinom tid. Eftersom det inte finns några bevis för att tullkreditsystemet kommer att ersättas anses det för denna undersöknings behov att systemet fortfarande gäller. Företaget gav inte heller närmare upplysningar om det system med mervärdesskatt som skall ha ersatt omsättningsskatten i Maharashtra efter undersökningsperioden. Därför anses det för denna undersöknings behov att systemet med omsättningsskatt fortfarande gäller.

(68)

Eftersom det bevisats att företaget subventioneras i högre grad än tidigare och att det sannolikt kommer att fortsätta att subventioneras i högre grad än vad den tidigare undersökningen visade, dras slutsatsen att ett bibehållande av nuvarande åtgärder inte vore tillräckligt för att motverka den skadevållande subventioneringen och att nivån på åtgärderna därför bör anpassas efter de nya resultaten.

(69)

Mot bakgrund av slutsatserna om nivån på subventionerna till Garware och att de nuvarande åtgärderna är otillräckliga för att motverka de utjämningsbara subventionerna anses det lämpligt att anpassa utjämningstullen på import av den berörda produkten från Garware till de nya subventionsnivåer som konstaterats.

(70)

Den ändrade utjämningstull som anges i skäl 72 nedan fastställdes med hänsyn till den subventioneringsnivå som konstaterades under denna översyn, eftersom den skademarginal som beräknats i den ursprungliga undersökningen förblir högre.

(71)

Enligt artikel 24.1 i grundförordningen och artikel 14.1 i förordning (EG) nr 384/96 får ingen produkt beläggas med både antidumpings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention och därför bör den utjämningstull som genom denna översynsundersökning befunnits motsvara exportsubventionerna (13,3 %) dras av från den antidumpningstull som införts för Garware genom förordning (EG) nr 1676/2001. Efter ändring av denna förordning genom förordning (EG) nr 366/2006 infördes en dumpningsmarginal på 20,1 % för Garware. Från denna procentsats drogs 2,7 procentenheter av för den då gällande utjämningstullen som motsvarade exportsubventioner, och en antidumpningstull på 17,4 % infördes sålunda för företaget. Som ett resultat av denna översyn bör ytterligare 10,6 procentenheter dras av från den individuella antidumpningstullsatsen, för den utjämningstull motsvarande exportsubventioner som konstaterats. Antidumpningstullen för Garware bör alltså minskas med denna procentandel till 6,8 %.

(72)

På denna grundval föreslås följande tullsatser för Garware, uttryckta i priset cif gemenskapens gräns, före tull:

(73)

Garware, de indiska myndigheterna och de sökande underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de gällande åtgärderna ändras, samt gavs tillfälle att lämna synpunkter. Inga kommentarer inkom från Garware eller de indiska myndigheterna. De sökandes kommentarer visar att de instämmer i kommissionens slutsatser.

(74)

De individuella företagsspecifika utjämnings- och antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes med utgångspunkt i resultaten av de undersökningar som ledde till att förordning (EG) nr 367/2006 och förordning (EG) nr 366/2006 antogs, och i resultaten av denna översyn. De återspeglar den situation som konstaterades i samband med översynen beträffande Garware. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas för ”alla övriga företag”) gäller således endast import av produkter med ursprung i det berörda landet och som tillverkas av företagen och därmed av de särskilda rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(75)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (9) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/11

(1)

Den 2 juni 2005 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande (2) om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av kylfrysar av ”side-by-side”-modell med ursprung i Republiken Korea. Den 1 mars 2006 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 355/2006 (3) (förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på samma produkt.

(2)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder hade meddelats, lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna. De parter som begärde detta gavs tillfälle att bli hörda.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena.

(4)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa kylfrysar av ”side-by-side”-modell med ursprung i Republiken Korea och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De gavs även möjlighet att inom en viss tid inkomma med synpunkter efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av de slutliga åtgärderna hade meddelats.

(5)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande, och slutsatserna modifierades där så var lämpligt på grundval av dessa synpunkter.

(6)

Samma exporterande tillverkare som avses i skälen 11 och 12 i förordningen om preliminär tull upprepade och vidareutvecklade sina argument i fråga om produktdefinitionen.

(7)

Denna exportör hävdade särskilt att produktdefinitionen borde ha omfattat alla större kombinerade kyl- och frysskåp med en volym på minst 400 liter, eftersom en indelning av dessa kylfrysar i olika segment skulle vara oförenlig med tidigare praxis vid gemenskapens institutioner samtidigt som detta skulle innebära att man bortser från bevisning som lagts fram av andra berörda parter och inte beaktar de faktiska förhållandena på marknaden (yrkande 1).

(8)

Denna exportör gjorde vidare gällande att om yrkande 1 avvisas, bör, i ett eventuellt försök att segmentera marknaden för kylfrysar, kylfrysar av ”side-by-side”-modell med tre dörrar (enligt beskrivningen i skäl 12 i förordningen om preliminär tull) inte omfattas av produktdefinitionen för den berörda produkten. Denna exportör hävdade i sak att det inte är modellens yttre egenskaper (t.ex. dörrarna) som är av betydelse, utan den inre konstruktionen. Exportören ansåg att placeringen av ett frysutrymme bredvid ett kylutrymme för färska livsmedel var den väsentliga grundläggande särskiljande egenskapen för en kylfrys av ”side-by-side”-modell (yrkande 2).

(9)

Gemenskapsinstitutionernas rådande praxis vid definitionen av den berörda produkten är att först överväga dess grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. Vidare betraktas modeller som klassificerats i olika produktsegment i regel som en och samma produkt, såvida inga tydliga skiljelinjer finns mellan de olika segmenten.

(10)

Av undersökningen framgick, med beaktande av de uppgifter som lämnats av alla berörda parter i förfarandet, att marknaden för kylfrysar traditionellt indelas i följande tre segment: kylfrysar med frysutrymmet längst ned, kylfrysar med frysutrymmet längst upp och kylfrysar av ”side-by-side”-modell (med två dörrar placerade bredvid varandra). Denna klassificering i tre skilda segment är vedertagen och känd för alla aktörer i denna särskilda bransch. Den ovannämnda exportören har också medgett detta i flera skriftliga inlagor. Yrkandet som grundar sig på ”bevisning som lagts fram av andra berörda parter” avspeglar dessutom i själva verket exportörens selektiva tolkning av ett lösryckt uttalande hämtat från skriftliga synpunkter som lämnats av en vitvarutillverkare som stöder åtgärderna men som inte tillverkar den likadana produkten (se skälen 10 och 104 i förordningen om preliminär tull). Där anger vitvarutillverkaren att den dumpade importen har fått negativa följdverkningar för företagets försäljning av icke likadana produkter i gemenskapen. Det faktum att den tillverkaren anser sig ha drabbats av sådana följdverkningar är dock inte i sig själv avgörande bevisning för att alla större kylfrysar med en volym på minst 400 liter bör betraktas som den berörda produkten oavsett vilket produktsegment de tillhör (se ovan). Det konstaterades också att de tekniska och fysiska egenskaperna hos dessa två produkter är helt olika.

(11)

En tydlig skiljelinje anses därför finnas mellan dessa tre segment på marknaden för kylfrysar. Det finns därför inga skäl att utvidga den berörda produktdefinitionen så att den omfattar alla kylfrysar såsom den berörda exportören begär. Yrkande 1 avvisades därför.

(12)

I yrkande 2 begär samma exportör att en särskild modell av kylfrys (nedan kallad ”modellen med tre dörrar”) som har beskrivits i skäl 12 i förordningen om preliminär tull inte skall omfattas av definitionen av den berörda produkten.

(13)

När förfarandet inleddes hade kommissionen fastställt en produktdefinition på grundval av yttre egenskaper, dvs. förekomsten av minst två skilda svängdörrar placerade bredvid varandra. Detta ansågs lämpligt med tanke på produktens fysiska egenskaper och på hur den uppfattas av konsumenterna. När det gäller fysiska egenskaper ansågs förekomsten av de två svängdörrarna placerade bredvid varandra vara produktens mest framträdande särdrag. En viktig faktor som påverkat hur konsumenterna uppfattar produkten var att den klagande själv vid upprepade tillfällen hade marknadsfört modellen med tre dörrar som en kylfrys av ”side-by-side”-modell. Kommissionen informerades om att den inre konstruktionen inte var densamma i en typisk kylfrys av ”side-by-side”-modell och i en modell med tre dörrar, men denna åtskillnad ansågs inte vara avgörande för att undanta kylfrysar med tre dörrar från produktdefinitionen eftersom det inte hade inkommit någon avgörande bevisning för detta. På grundval av den information som fanns tillgänglig vid tidpunkten hade kommissionen i skäl 14 i förordningen om preliminär tull angett att det inte fanns någon allmän definition av kylfrysar av ”side-by-side”-modell.

(14)

Man fortsatte att undersöka denna fråga efter det att preliminära tullar införts. Den ovannämnda exportören lade fram ytterligare bevisning för en definition av segmentet kylfrysar av ”side-by-side”-modell på grundval av den inre konstruktionen i stället för dörrarnas placering. Efter den slutgiltiga underrättelsen och mot bakgrund av ytterligare bevisning som lagts fram av samma exportör gjordes en vidare bedömning av synpunkter från vissa ledande forskningsinstitut och klassificeringsorgan som i de flesta fall klassificerar kylfrysar av ”side-by-side”-modell på grundval av den inre konstruktionen i stället för dörrarnas placering. Detta ledde till slutsatsen att modellen med tre dörrar med tanke på de fysiska egenskaperna inte kan betraktas som en del av segmentet kylfrysar av ”side-by-side”-modell enligt skäl 10. När det gäller hur konsumenterna uppfattar produkten lade den klagande och gemenskapsindustrin fram konsumentundersökningar som stödde deras respektive ståndpunkter och således var motstridiga. Man kunde därför inte dra några slutsatser om detta.

(15)

Av detta följer att modellen med tre dörrar bör betraktas som en kylfrys med frysutrymmet längst ned och inte som en kylfrys av ”side-by-side”-modell. Yrkande 2 godtogs därför.

(16)

Det ansågs följaktligen lämpligt att ändra produktdefinitionen i förordningen om preliminär tull. Därför definieras den berörda produkten slutgiltigt som kombinerade kyl- och frysskåp med en volym på minst 400 liter och med frysdelen och kyldelen placerade bredvid varandra, med ursprung i Republiken Korea, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8418 10 20.

(17)

Eftersom inga synpunkter har inkommit bekräftas slutsatserna avseende normalvärdet i skälen 18–22 i förordningen om preliminär tull.

(18)

Som anges i skäl 23 i förordningen om preliminär tull fastställdes exportpriset för försäljning på gemenskapsmarknaden genom närstående importörer på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. När exportpriserna konstruerades användes en vinstmarginal från ett företag som ansågs vara en oberoende importör av den berörda produkten. Efter den slutgiltiga underrättelsen till berörda parter påpekade en exporterande tillverkare att det företag som använts för att fastställa vinstmarginalen inte var en icke-närstående importör utan första oberoende kund till en närstående importör. Påpekandet undersöktes, och det konstaterades att det berörda företaget inte kunde betraktas som en icke-närstående importör. Man beslutade därför att dess vinstmarginal inte kunde användas för att konstruera exportpriserna. I stället måste en alternativ källa väljas för att fastställa en rimlig vinstmarginal enligt vad som föreskrivs i artikel 2.9 i grundförordningen. Några uppgifter om alternativa oberoende importörers vinstnivåer kunde inte hämtas fram inom ramen för undersökningen. Eftersom de två produkterna hör till samma vitvarusektor och de berörda exporterande tillverkarna i Republiken Korea är desamma, ansågs det därför rimligt att använda den vinstmarginal på 5 % som användes i antidumpningsförfarandet avseende mikrovågsugnar (4).

(19)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit bekräftas slutsatserna avseende fastställandet av exportpriset i skälen 23–24 i förordningen om preliminär tull.

(20)

I de fall då ingen direkt jämförelse kunde göras mellan de exporterade och de inhemska modellerna och i syfte att så långt som möjligt fastställa normalvärdet på grundval av de exporterande tillverkarnas försäljning på den inhemska marknaden, gjordes, som anges i skäl 26 i förordningen om preliminär tull, justeringar av de normalvärden som hade fastställts för vissa modeller så att de avspeglade marknadsvärdet avseende skillnaderna i fysiska egenskaper mellan de modeller som såldes på den inhemska marknaden och de som exporterades i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen. Två av de exporterande tillverkarna invände mot de justeringar som gjordes i det preliminära skedet.

(21)

En exporterande tillverkare hävdade att ingen justering borde ha gjorts, eftersom eventuella skillnader i fråga om fysiska egenskaper mellan de modeller som exporterades och de modeller som såldes på den inhemska marknaden och som jämförelsen gällde ändå inte skulle påverka marknadspriset. Detta påstående avvisades, eftersom upp till sju skillnader hade konstaterats i jämförelsen mellan de modeller som exporterades och de som såldes på den inhemska marknaden och dessa skillnader ofta gällde väsentliga delar, såsom is- och vattenberedare, dörrarnas utformning och temperaturregleringen. Enligt normal ekonomisk logik bör sådana skillnader påverka marknadsvärdet på dessa modeller.

(22)

Den andra exporterande tillverkaren, för vilken kommissionen i det preliminära skedet hade justerat de inlämnade värdena för att de korrekt skulle återspegla marknadsvärdet beträffande skillnaderna i fysiska egenskaper, invände mot beräkningen. Efter den slutgiltiga underrättelsen påpekade företaget att vissa inslag i kommissionens beräkningssätt kunde leda till snedvridningar av normalvärdena och begärde att ett normalvärde räknades fram för exporterade modeller utan hänsyn till motsvarande inhemsk försäljning. Begäran undersöktes, och man fann att vissa av kommissionens justeringar avseende företagets yrkande om de fysiska egenskaperna kunde ha lett till snedvridna normalvärden. Kommissionen beslutade därför att man när det inte var möjligt att göra en direkt jämförelse mellan exporterade modeller och modeller som säljs på hemmamarknaden skulle konstruera normalvärden för det företaget enligt artikel 2.3 grundförordningen.

(23)

Alla de tre exporterande tillverkarna invände mot det preliminära avgörandet att inte bevilja den justering som begärts enligt artikel 2.10 g i grundförordningen för kreditkostnader som påstås ha uppkommit vid försäljningen på den inhemska marknaden. De tre exportörerna framhöll att de tillämpliga kreditvillkoren var avtalsreglerade och påtvingade av företagen. Det visades också att fakturorna kunde kopplas till betalningar. Med beaktande av ovanstående konstaterades att de inhemska kreditkostnaderna påverkade prisjämförelsen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, och det beslutades därför att justeringar skulle beviljas för dessa kostnader.

(24)

En exporterande tillverkare begärde att dess närstående importörers försäljning av skadade och felaktiga produkter inte skulle tas med i beräkningen av dumpningen. Denna försäljning, som utgjorde endast en mycket liten del av företagets försäljning på gemenskapsmarknaden, hade redovisats separat och granskats vid kontroller på plats. Det hade bevisats att denna försäljning verkligen hänförde sig till felaktiga eller skadade produkter samt att kunderna och priserna på dessa produkter var helt åtskilda från kunderna och priserna för den normala försäljningen. Eftersom en jämförbar försäljning på företagets inhemska marknad saknades kunde ingen meningsfull jämförelse göras beträffande denna försäljning. Denna begäran godtogs därför.

(25)

Samma exporterande tillverkare invände mot kommissionens preliminära avgörande att inte godta de redovisade kostnaderna för sjöfrakt i syfte att justera exportpriset i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen. De redovisade kostnaderna för sjöfrakt avvisades eftersom de hade fakturerats till exportören genom ett närstående företag. Den exporterande tillverkaren kunde dock visa att det närstående företaget var en logistikenhet som lade ut transporttjänsterna på entreprenad till oberoende rederier. Det bevisades också att det närstående företaget fakturerade exportören den faktiska kostnaden för frakten, enligt det oberoende rederiets faktura till det närstående företaget, och med ett skäligt pålägg för sina tjänster. Det beslutades därför att de redovisade sjötransportkostnaderna kunde anses vara tillförlitliga, och beräkningarna justerades i enlighet med detta.

(26)

Bortsett från de justeringar som gjorts i enlighet med skälen 22–25 i denna förordning, bekräftas slutsatserna avseende jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriserna i skälen 25–30 i förordningen om preliminär tull.

(27)

Alla tre företagen invände mot den metod kommissionen hade använt för att beräkna dumpningsmarginalen. Som det redogjorts för i skälen 31–34 i förordningen om preliminär tull, jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet med priserna för alla enskilda exporttransaktioner till gemenskapen för att de betydande skillnader i exportpriser som utgjorde ett mönster i de skilda regionerna skulle återspeglas i dumpningsberäkningen och eftersom en jämförelse mellan antingen de vägda genomsnittliga normalvärdena och de vägda genomsnittliga exportpriserna eller mellan den individuella exporten och affärstransaktionerna på den inhemska marknaden inte skulle ha återspeglat dumpningens hela omfattning. För de tre exporterande tillverkarna bekräftades att det förelåg betydande skillnader i försäljningspriser mellan regionerna och att det av de skäl som redan togs upp i skälen 31–34 i förordningen om preliminär tull verkligen var ändamålsenligt att jämföra det vägda genomsnittliga normalvärdet med priserna för alla enskilda exporttransaktioner till gemenskapen. De exporterande tillverkarnas invändningar avvisas därför.

(28)

Mot bakgrund av ovanstående justeringar och efter justering av vissa felberäkningar är den slutliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns före tull, följande:

(29)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit i detta särskilda avseende bekräftas slutsatserna i skälen 37–40 i förordningen om preliminär tull.

(30)

Efter det att de preliminära tullarna infördes ändrades produktdefinitionen på det sätt som anges i skäl 16 ovan. Därmed har uppgifter som hänför sig till modellen med tre dörrar utelämnats ur skadeanalysen. Det bör dock noteras att gemenskapsindustrin inte tillverkade denna typ av produkt under undersökningsperioden och att volymen på importen av modellen med tre dörrar från Republiken Korea till gemenskapen var försumbar.

(31)

Eftersom det konstaterades att Samsung Electronics Corporation (”Samsung”) hade en dumpningsmarginal under miniminivån under undersökningsperioden (se skäl 28), måste man skilja mellan den importen och resten av importen från Republiken Korea. Den senare kallas nedan ”dumpad import”. Skälen 44–47 i förordningen om preliminär tull ersätts därför av följande skäl. I syfte att skydda konfidentiella uppgifter visas uppgifterna om importen från de två återstående koreanska tillverkarna i indexerad form.

(32)

Enligt denna beräkning ökade volymen på den dumpade importen kraftigt (med 266 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Importvolymen ökade med 83 % 2003, med ytterligare 153 procentenheter 2004 och slutligen med 30 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden omfattade den dumpade importen mellan 180 000 och 250 000 enheter.

(33)

Marknadsandelen för den dumpade importen ökade med ca 20 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden, och var mellan 42 och 50 % under undersökningsperioden. När det gäller indextalen ökade marknadsandelen med 21 % 2003, med ytterligare 43 procentenheter 2004 och med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Totalt ökade marknadsandelen med 70 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

(34)

De genomsnittliga priserna på den dumpade importen minskade också med ca 5 % mellan 2002 och undersökningsperioden, och enligt en jämförelse modell för modell underskred den dumpade importen gemenskapsindustrins priser med 34,4–42 % beroende på exportören.

(35)

Skäl 68 i förordningen om preliminär tull ersätts också enligt följande. Volymen på den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Republiken Korea ökade i betydande utsträckning (med 266 %) mellan 2002 och undersökningsperioden, och den dumpade importens marknadsandel ökade med ca 20 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden. Genomsnittspriserna för den dumpade importen var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Enligt en jämförelse modell för modell med vägda genomsnitt underskred den dumpade importen gemenskapsindustrins priser med 34,4–42 % beroende på exportören, och prisunderskridandet var ännu större för vissa modeller.

(36)

Eftersom det inte finns några i grunden nya uppgifter eller argument med avseende på skadeaspekten, bekräftas skälen 41–71 i förordningen om preliminär tull, med undantag av skälen 44–47 och skäl 68 som har behandlats ovan.

(37)

Som anges ovan konstaterades det att Samsung hade en dumpningsmarginal under miniminivån under undersökningsperioden. Den betydande ökningen av volymen på den dumpade importen med 266 % mellan 2002 och undersökningsperioden, ökningen av marknadsandelen med ca 20 procentenheter och det konstaterade prisunderskridandet sammanföll i tiden med en försämrad ekonomisk situation för gemenskapsindustrin.

(38)

Eftersom Samsung hade en dumpningsmarginal under miniminivån under undersökningsperioden var det nödvändigt att undersöka om importen från Samsung ändå kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada. För att skydda konfidentiella uppgifter visas uppgifterna om Samsung nedan i indexerad form.

(39)

Volymen på importen från Samsung ökade med 88 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Närmare bestämt ökade den med 56 % mellan 2002 och 2003, med ytterligare 27 procentenheter 2004 och slutligen med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden omfattade importen från Samsung mellan 100 000 och 170 000 enheter.

(40)

Marknadsandelen för importen från Samsung minskade med ca 5 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden, och var mellan 28 och 36 % under undersökningsperioden. När det gäller indextalen ökade marknadsandelen med 3 % 2003, men minskade sedan med 13 procentenheter 2004 och med ytterligare 2 procentenheter under undersökningsperioden. Totalt minskade marknadsandelen med 12 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

(41)

De genomsnittliga priserna på importen från Samsung minskade också med ca 14 % mellan 2002 och undersökningsperioden, och enligt en jämförelse modell för modell underskred importen från Samsung gemenskapsindustrins priser med 34,1 %.

(42)

Med tanke på den ökade importen från Samsung och det konstaterade prisunderskridandet kan det inte uteslutas att den importen bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Man har dock även konstaterat följande: i) importen från Samsung ökade mycket långsammare än övrig import från Republiken Korea under perioden från 2002 till undersökningsperioden, ii) till skillnad från den övriga importen från Republiken Korea har marknadsandelen för importen från Samsung minskat med 5 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden, iii) under undersökningsperioden var importen från Samsung till gemenskapsmarknaden betydligt mindre än den övriga importen från Republiken Korea, både när det gäller volym och marknadsandel, och iv) jämförelsen modell för modell visar att Samsungs priser visserligen var lägre än gemenskapsindustrins men att de genomgående var högre än för den övriga importen från Republiken Korea.

(43)

Konsekvenserna av importen från Samsung betraktas därför inte som tillräckliga för att bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Konsekvenserna av importen från Samsung betraktas därför inte som tillräckliga för att bryta orsakssammanhanget mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(44)

Eftersom inga ytterligare nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit bekräftas slutsatserna i skälen 72–96 i förordningen om preliminär tull, med undantag för den första meningen i skäl 73 enligt ovanstående.

(45)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit i detta särskilda avseende bekräftas slutsatserna i skälen 97–114 i förordningen om preliminär tull.

(46)

Mot bakgrund av slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör en slutgiltig antidumpningstull motsvarande den konstaterade dumpningsmarginalen införas. Den bör dock inte vara högre än den skademarginal som anges i skäl 119 i förordningen om preliminär tull och som bekräftas i denna förordning. Eftersom skademarginalen alltid har varit högre än dumpningsmarginalen bör åtgärderna grundas på dumpningsmarginalen.

(47)

Följande slutgiltiga tullsatser bör därför tillämpas:

(48)

Med beaktande av storleken på de dumpningsmarginaler som konstaterats för de exporterande tillverkarna i Republiken Korea och nivån på den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en preliminär antidumpningstull genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt till en sats som motsvarar den slutgiltiga tullen. Eftersom modellen med tre dörrar nu utgått ur produktdefinitionen (se skälen 12–16) och de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna bör de belopp för vilka säkerhet ställts preliminärt och som gäller import av modellen med tre dörrar eller som överskrider de slutgiltiga antidumpningstullsatserna frisläppas.

(49)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas för ”alla andra företag”) gäller således endast import av produkter med ursprung i det berörda landet och som tillverkas av företagen och därmed av de särskilda rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(50)

Ansökningar om tillämpning av individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/18

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/20

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 795/2004 (2) införs tillämpningsföreskrifter för systemet med samlat gårdsstöd från och med 2005.

(2)

Erfarenheterna av det nationella genomförandet – både på administrativ nivå och på verksamhetsnivå – har visat att det inom vissa områden behövs närmare föreskrifter, och att gällande föreskrifter inom andra områden behöver förtydligas och anpassas.

(3)

För att underlätta överföringen av stödrättigheter till jordbrukare bör det införas bestämmelser om delrättigheter utan mark och överföring av dessa.

(4)

Om stödrättigheter vars enhetsvärde har ökat med mer än 20 % genom referensbelopp från den nationella reserven inte har använts i enlighet med artikel 42.8 andra stycket i förordning (EG) nr 1782/2003 skall endast ökningen av värdet omedelbart återgå till den nationella reserven.

(5)

Rättigheter som tilldelats från den nationella reserven på grundval av administrativa beslut eller domstolsbeslut för att kompensera jordbrukare skall inte omfattas av begränsningarna enligt artikel 42.8 i förordning (EG) nr 1782/2003.

(6)

För att främja att stödrättigheterna cirkulerar får jordbrukarna frivilligt avstå stödrättigheter till den nationella reserven.

(7)

Förordning (EG) nr 795/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Eftersom sådana fall som behandlas i artikel 1.2 och 1.4 kan ha uppkommit från och med den 1 januari 2005 respektive 2006 är det lämpligt att fastställa att dessa bestämmelser skall tillämpas retroaktivt från och med nämnda datum.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

1.

Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

2.

I artikel 6.3 skall tredje stycket ersättas med följande:

”Artikel 42.8 första stycket i förordning (EG) nr 1782/2003 skall tillämpas på stödrättigheter vars enhetsvärde har ökat med mer än 20 % i enlighet med andra stycket i den här punkten. Artikel 42.8 andra stycket i den förordningen skall endast tillämpas när det gäller det ökade värdet av stödrättigheter vars enhetsvärde har ökat med mer än 20 % i enlighet med andra stycket i den här punkten.”

3.

I artikel 23a skall följande mening läggas till:

”Artikel 42.8 i den förordningen skall inte tillämpas på stödrättigheter som tilldelats i enlighet med den här artikeln.”

4.

I artikel 24 skall följande punkt läggas till:

”3.   Med undantag av arealuttagsrättigheter får jordbrukare frivilligt avstå stödrättigheter till den nationella reserven.”

5.

Artikel 50 skall ersättas med följande:

”Artikel 50

1.   Medlemsstaterna skall varje år på elektronisk väg meddela kommissionen

2.   Vid regional tillämpning av systemet med samlat gårdsstöd enligt artikel 58 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall medlemsstaterna meddela motsvarande del av det tak som fastställts i enlighet med punkt 3 i den artikeln senast den 15 september det första genomförandeåret.

För det första året systemet med samlat gårdsstöd tillämpas skall de uppgifter som avses i punkt 1 a grunda sig på de provisoriska stödrättigheterna. Samma typ av uppgifter grundade på de slutgiltiga stödrättigheterna skall meddelas senast den 1 mars följande år.

3.   Vid tillämpning av åtgärder enligt artikel 69 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall medlemsstaterna meddela det totala antalet ansökningar under det innevarande året och motsvarande totalbelopp för varje sektor som berörs av kvarhållandet enligt den artikeln senast den 1 september.

Senast den 1 september skall slutgiltiga uppgifter meddelas om det totala antalet ansökningar enligt artikel 69 i den förordningen som godkänts under föregående år och motsvarande totala stödbelopp som beviljats för var och en av de sektorer som berörs av kvarhållandet enligt den artikeln.”

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/22

(1)

I rådets förordning (EG) nr 51/2006 av den 22 december 2005 om fastställande för år 2006 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2006.

(2)

Enligt de uppgifter som inkommit till kommissionen har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som seglar under den medlemsstats flagg som anges i bilagan eller är registrerade i den medlemsstaten, lett till att kvoten för 2006 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/24

(1)

I rådets förordning (EG) nr 51/2006 av den 22 december 2005 om fastställande för år 2006 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för år 2006.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2006 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/26

(1)

I rådets förordning (EG) nr 51/2006 av den 22 december 2005 om fastställande för år 2006 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för år 2006.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2006 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/28

(1)

Den 1 juni 2005 presenterade kommissionen initiativet i2010, som syftar till att optimera användningen av informationsteknik för att åstadkomma ekonomisk tillväxt, mer jobb och bättre livskvalitet för befolkningen i Europa. Kommissionen har lyft fram de digitala biblioteken som ett centralt inslag i i2010. I meddelandet ”i2010: digitala bibliotek” (30.9.2005) (1) beskriver kommissionen sin strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande när det gäller Europas samlade kulturarv, även kallat kollektiva minne. I detta ingår trycksaker (böcker, tidskrifter och tidningar), fotografier, museiföremål, arkivhandlingar och audiovisuellt material. (Nedan används samlingsbeteckningen kulturellt innehåll för detta).

(2)

En rekommendation bör utfärdas till medlemsstaterna med åtgärder som bygger på ovannämnda strategi för att med hjälp av Internet optimera utnyttjandet av den ekonomiska och kulturella potentialen hos Europas kulturarv.

(3)

Inom ramen för detta bör man göra insatser för digitalisering av innehåll från bibliotek, arkiv och museer. Elektronisk tillgång till sådant innehåll gör att befolkningen i hela Europa kommer åt det och kan använda det för förströelse, utbildning och arbete. Europas flerspråkiga kulturarv i hela dess mångfald kommer att lyftas fram på Internet. Det digitala innehållet kan dessutom vidareutnyttjas inom områden som t.ex. turism och utbildning, liksom i nya skapande verksamheter.

(4)

I rådets slutsatser av den 15–16 november 2004 om arbetsplanen för kultur 2005–2006 betonas det viktiga bidrag som kreativitet och kreativa näringsgrenar ger till den ekonomiska tillväxten. Samordnad digitalisering är upptagen som ett prioriterat ämne.

(5)

Redan i Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 16 november 2005 om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher (2) ges medlemsstaterna rådet att vidta åtgärder för att öka utnyttjandet av digital och annan ny teknik för insamling, katalogisering, bevarande och restaurering av filmverk. När det gäller just filmverk innebär den nya rekommendationen att 2005 års rekommendation kompletteras på en rad punkter.

(6)

Digitalisering är ett viktigt sätt att öka tillgången till kulturellt innehåll. I vissa fall är digitalisering den enda vägen att garantera att det blir tillgängligt även för kommande generationer. Därför drivs nu många digitaliseringsprojekt i medlemsstaterna, men det saknas en samlad insats. Om medlemsstaterna agerar tillsammans för att digitalisera sina kulturarv skulle urvalet av innehåll bli enhetligare och man skulle undvika onödig överlappning. Det skulle också leda till ett säkrare investeringsklimat för företag som satsar på digitaliseringsteknik. Det går lättare att uppnå dessa mål om det finns kvantitativa mål för digitaliseringen samt översikter av pågående och planerade digitaliseringsprojekt.

(7)

Genom partnerskap mellan privat och offentlig sektor och privat sponsring av digitaliseringsprojekt kan privata företag och organisationer delta i arbetet. Sådana former bör främjas ytterligare.

(8)

Genom investeringar i ny teknik och storskaliga anläggningar för digitalisering kan man få ner kostnaderna med bibehållen eller förbättrad kvalitet. Sådana åtgärder bör därför rekommenderas.

(9)

En gemensam flerspråkig portal skulle göra det möjligt att söka elektroniskt i det digitala kulturarv som är spritt över Europa. Portalen skulle förbättra tillgången till innehållet och lyfta fram dess gemensamma inslag. Portalen bör bygga vidare på existerande projekt som t.ex. det europeiska biblioteket (TEL), där europeiska bibliotek redan samarbetar. Där det är möjligt bör portalen åstadkomma ett närmande av privata upphovsrättsinnehavare och alla aktörer inom området. Man bör uppmuntra medlemsstaterna och kulturinstitutionerna till ett starkt engagemang för en sådan portal.

(10)

Bara en del av det innehåll som finns i bibliotek, arkiv och museer är offentligt i meningen att det saknar upphovsrättsskydd. Eftersom upphovsrätten fungerar som en viktig drivkraft för kreativitet, bör Europas kulturella innehåll digitaliseras, göras tillgängligt och bevaras med full respekt för upphovsrätt och närstående rättigheter. Av särskild betydelse är här artiklarna 5.2 c, 5.3 n och 5.5 samt skäl 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (3). Licenssystem för verk av okända upphovsmän (anonyma verk) – dvs. upphovsrättsskyddade verk vars rättsinnehavare är svåra eller rentav omöjliga att hitta – och verk där upplagan är slut, eller verk, t.ex. audiovisuella, som inte längre distribueras, kan underlätta regleringen av upphovsrättigheter. Därigenom underlättas även digitaliseringen, liksom tillgängliggörandet i elektronisk form. Man bör därför satsa på sådana system i nära samarbete med rättsinnehavarna.

(11)

Det kan finnas bestämmelser i nationell lagstiftning som gör att användning av innehåll som saknar upphovsrättsskydd hindras, t.ex. genom att det krävs myndighetsbeslut för varje mångfaldigande av innehållet. Alla sådana hinder bör kartläggas och undanröjas.

(12)

Rådets resolution C/162/02 av den 25 juni 2002 om bevarande av framtidens minne – bevarande av digitalt innehåll för kommande generationer (4) innehåller förslag till mål och åtgärder för bevarande av digitalt innehåll åt kommande generationer. För närvarande saknas emellertid tydliga och heltäckande politiska strategier i medlemsstaterna för detta. Denna brist äventyrar bevarandet av digitalt innehåll och kan leda till att det går förlorat. Utveckling av effektiva metoder för digitalt bevarande har långtgående konsekvenser, inte bara för offentliga institutioner, utan också för alla organisationer och företag som vill bevara digitalt innehåll, eller är skyldiga att göra det.

(13)

Flera medlemsstater har infört, eller överväger att införa, skyldigheter för producenter av digitalt innehåll att överlämna ett eller flera pliktexemplar av materialet till en särskilt utsedd nationell arkivinstitution. Det krävs effektivt samarbete mellan medlemsstaterna för att undvika alltför stora variationer i bestämmelserna om pliktexemplar. Sådant samarbete bör därför främjas.

(14)

Genom webbinsamling kan särskilt utsedda institutioner själva hämta Internetinnehåll i stället för att producenterna måste lämna in pliktexemplar. På så sätt minskas den administrativa bördan på producenter av digitalt material. Bestämmelser om webbinsamling bör därför införas i nationell lagstiftning.

1.

samlar in information om pågående och planerad digitalisering av böcker, tidskrifter, tidningar, fotografier, museiföremål, arkivhandlingar och audiovisuellt material – nedan tillsammans kallat kulturellt innehåll – och upprättar översikter av sådana digitaliseringsprojekt för att undvika dubbelarbete och för att främja samarbete och synergieffekter på Europanivå,

2.

tar fram kvantitativa mål för digitalisering av material i arkiv, bibliotek och museer, med uppgifter om den beräknade ökningen av digitalt material som kan läggas in i det europeiska digitala biblioteket samt om de budgetmedel som myndigheterna anslår för detta,

3.

främjar partnerskap mellan kulturinstitutioner och den privata sektorn för att skapa nya sätt att finansiera digitalisering av kulturellt innehåll,

4.

inrättar och driver storskaliga anläggningar för digitalisering som en del av eller i nära samarbete med kompetenscenter för digitalisering i Europa,

5.

främjar inrättandet av ett europeiskt digitalt bibliotek i form av en gemensam flerspråkig portal till Europas digitala kulturarv som är spritt över Europa genom att

6.

förbättrar villkoren för digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt innehåll genom att

7.

upprättar nationella strategier för långvarigt bevarande av och tillgång till digitalt material med uppfyllande av bestämmelserna om upphovsrätt, varvid strategierna skall

8.

sinsemellan utbyter information om strategier och handlingsplaner,

9.

inför nationella bestämmelser som tillåter att offentliga institutioner mångfaldigar och migrerar digitalt kulturellt innehåll för bevarandeändamål, med iakttagande av EU:s bestämmelser och annan internationell lagstiftning om upphovsrätt,

10.

beaktar utvecklingen i övriga medlemsstater vid utformandet av politiska åtgärder och förfaranden för inlämning av pliktexemplar av material som redan från början framställts i digital form, detta för att förhindra att det uppstår för stora variationer i bestämmelserna,

11.

inför nationella bestämmelser om att särskilt utsedda institutioner skall bevara Internetinnehåll med hjälp av särskilda metoder, t.ex. webbinsamling, med iakttagande av EU:s bestämmelser och annan internationell lagstiftning om upphovsrätt,

12.

underrättar kommissionen – inom 18 månader efter det att den här rekommendationen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och därefter vartannat år – om åtgärder som vidtagits med anledning av rekommendationen.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/31

(1)

I direktiv 91/414/EEG föreskrivs det att en gemenskapsförteckning skall upprättas över de verksamma ämnen som får användas i växtskyddsmedel.

(2)

Dokumentation om det verksamma ämnet kromafenozid lämnades in av Calliope SAS till de ungerska myndigheterna den 12 december 2004 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. För halosulfuron lämnades dokumentation in av Nissan Chemical Europe SARL till de italienska myndigheterna den 19 maj 2005 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. För tembotrion lämnades dokumentation in av Bayer CropScience AG till de österrikiska myndigheterna den 25 november 2005 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. För valifenal lämnades dokumentation in av ISAGRO SpA till de ungerska myndigheterna den 2 september 2005 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. För zucchinigulmosaikvirus – svag stam lämnades dokumentation in av Central Science Laboratory till de brittiska myndigheterna den 16 mars 2005 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Myndigheterna i Förenade kungariket, Österrike, Italien och Ungern har uppgett för kommissionen att dokumentationen om dessa verksamma ämnen efter en första genomgång tycks innehålla de uppgifter som krävs enligt bilaga II till direktiv 91/414/EEG. Den inlämnade dokumentationen om ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga verkar också uppfylla uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG. I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG överlämnade de sökande företagen därefter dokumentationen till kommissionen och övriga medlemsstater, varvid den vidarebefordrades till ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(4)

Genom detta beslut bör det på gemenskapsnivå formellt bekräftas att dokumentationen i princip anses uppfylla uppgiftskraven enligt bilaga II och, när det gäller åtminstone ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga, kraven enligt bilaga III till direktiv 91/414/EEG.

(5)

Detta beslut bör inte inverka på kommissionens rätt att begära ytterligare uppgifter av sökanden för att klargöra vissa delar av dokumentationen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/34

31.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 236/35