27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/1

—

Estland 83,4.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/2

(1)

I samband med utvidgningarna av gemenskapen den 1 januari 1995 och den 1 maj 2004 infördes aldrig några uppgifter på de nya medlemsstaternas språk i kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 (3). Förordningen bör kompletteras med uppgifter på dessa språk.

(2)

För att denna förordning skall stämma överens med kommissionens förordning (EG) nr 725/2007 (4) om anpassning av förordning (EEG) nr 3149/92 till följd av Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2007.

(3)

Förordning (EEG) nr 3149/92 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

1.

I artikel 7.5 skall tredje stycket ersättas med följande:

”Den leveransdeklaration som utfärdas av interventionsorganet i den levererande medlemsstaten skall innehålla någon av de uppgifter som anges i bilagan.”

2.

Texten i bilagan till denna förordning skall läggas till som bilaga.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/4

(1)

Kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 (2) innehåller uppgifter på de gemenskapsspråk som var officiella den 31 december 2006. Dessa bör kompletteras med uppgifter på bulgariska och rumänska.

(2)

Förordning (EEG) nr 3149/92 bör därför ändras i enlighet med detta.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/6

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/8

(1)

Förordning (EG) nr 999/2001 innehåller bestämmelser om övervakning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos nötkreatur, får och getter och om utrotningsåtgärder efter det att TSE har bekräftats hos får och getter.

(2)

I oktober 2005 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) ett yttrande om klassificering av atypiska TSE-fall hos små idisslare. EFSA konstaterar i yttrandet att det är möjligt att fastställa en operationell definition för atypisk skrapie och tillhandahåller faktorer för klassificering av skrapiefall. EFSA rekommenderar dessutom att övervakningsprogram, inklusive tester och provtagning, används för att kunna påvisa alla former av TSE-sjukdomar hos små idisslare.

(3)

Det verkar därför vara lämpligt att införa definitioner för TSE hos små idisslare, fall av skrapie, fall av klassisk skrapie och fall av atypisk skrapie.

(4)

När ett djur som slaktats för att användas som livsmedel snabbtestats positivt enligt de gällande reglerna, framför allt bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001, skall, förutom den positivt testade slaktkroppen, åtminstone den slaktkropp som omedelbart föregick den och de två slaktkroppar som omedelbart följde den på samma slaktband destrueras.

(5)

Kravet på en fullständig destruering av de tre slaktkroppar som är omedelbart före och efter den positivt testade slaktkroppen på samma slaktband är oproportionerligt i förhållande till risken. Slaktkropparna bör endast destrueras om resultatet av ett snabbtest efter undersökning med referensmetoderna bekräftats vara positivt eller vara sådant att det inte går att dra några säkra slutsatser.

(6)

Efter att bovin spongiform encefalopati (BSE) hos en get hade påvisats 2005 och tre ovanliga fall av TSE hos får där BSE inte kunde uteslutas, utökades övervakningsprogrammen för får och getter genom förordning (EG) nr 999/2001, i dess lydelse enligt kommissionens förordningar (EG) nr 214/2005 (2) och (EG) nr 1041/2006 (3). Dessa övervakningssystem bör ses över mot bakgrund av resultaten av två års intensifierad testning som inte har lett till att ytterligare fall av BSE hos får eller getter har påvisats. För att man skall kunna säkerställa att programmen tillämpas effektivt bör de reviderade övervakningskraven gälla från och med den 1 juli 2007.

(7)

Programmen för övervakning av får och getter bör bedömas och ses över mot bakgrund av nya vetenskapliga uppgifter.

(8)

Med tanke på resultaten från den utökade övervakningen av får och getter verkar den gällande stränga policyn för utslaktning av och återinsättning i TSE-smittade besättningar vara oproportionerlig. Dessutom hindrar flera problem, särskilt i fråga om återinsättning i smittade besättningar, den effektiva tillämpningen av åtgärder efter det att TSE har påvisats i en besättning.

(9)

Den 8 mars 2007 yttrade sig EFSA om vissa aspekter av risken för TSE-sjukdomar hos får och getter. Myndigheten anser att det inte finns bevis för ett epidemiologiskt eller molekylärt samband mellan klassisk och/eller atypisk skrapie och TSE hos människor och att BSE-smittämnet är det enda TSE-smittämne som identifierats som zoonotiskt. Myndigheten anser vidare att de existerande särskiljande tester som enligt EU-lagstiftningen skall användas för att skilja mellan skrapie och BSE är tillförlitliga när det gäller differentiering mellan BSE och klassisk och atypisk skrapie.

(10)

Det finns även andra faktorer som bekräftar behovet av att ompröva åtgärderna för att utrota TSE hos små idisslare, t.ex. avsaknaden av vetenskapliga evidens som tyder på att skrapie kan överföras till människa, uteslutandet av BSE hos fall av TSE hos små idisslare samt att fall av atypisk TSE påvisats med begränsad infektionsspridning inom en besättning och att även atypisk TSE uppträder hos får med genotyper som betraktas som resistenta mot BSE och klassisk skrapie.

(11)

Det är allmänt känt att får- och getsektorns struktur varierar starkt inom gemenskapen och medlemsstaterna bör därför kunna tillämpa alternativa policyer under förutsättning att det har fastställts harmoniserade regler.

(12)

I kommissionens TSE-färdplan, som antogs den 15 juli 2005, är ett av de strategiska målen att se över utrotningsåtgärderna för får och getter med hänsyn till de nya diagnostikverktyg som finns tillgängliga samtidigt som den nuvarande nivån på konsumentskyddet säkerställs.

(13)

Den 13 juli 2006 yttrade sig EFSA om avelsprogrammen för TSE-resistens hos får. EFSA konstaterar att avelsprogrammen gör fårpopulationerna motståndskraftigare mot de kända TSE-sjukdomarna och därigenom förbättrar både djurhälsan och konsumentskyddet. EFSA utfärdade även rekommendationer om genotypbestämning av prionproteinet.

(14)

Enligt artikel 6a i förordning (EG) nr 999/2001 får medlemsstaterna införa avelsprogram för att selektera för resistens mot TSE i sina fårbesättningar. Det är nödvändigt att införa harmoniserade minimikrav för dessa avelsprogram.

(15)

Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

Kommissionens beslut 2003/100/EG av den 13 februari 2003 om fastställande av minimikrav för inrättandet av avelsprogram för resistens mot transmissibel spongiform encefalopati hos får (4) är inte längre relevant eftersom bestämmelserna i det nu ersätts av bestämmelserna i denna förordning. För tydlighetens skull och för att undvika ett oklart rättsläge bör det beslutet upphävas.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/21

(1)

Att medlemsstaterna skall utarbeta rapporter om det praktiska genomförandet, som i sin tur skall tjäna som underlag för kommissionens återkommande rapporter om genomförandet av gemenskapsbestämmelser om arbetstagares hälsa och säkerhet, fastställs i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (3) samt i de särdirektiv som avses i artikel 16.1 i det direktivet, nämligen rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (4), rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (5), rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (6), rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbats av skador, särskilt i ryggen (7), rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (8), rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (9), rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (10), rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (11), rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (12), rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord (13), rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg (14), rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (15), Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (16), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (17), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (18), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (19) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (20).

(2)

En rapport om genomförandet föreskrivs också i rådets direktiv 91/383/EEG av den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller tillfälligt anställningsförhållande (21), rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg (22) samt i rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet (23).

(3)

Rapporteringsbestämmelserna i särdirektiven enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG och i direktiv 91/383/EEG, 92/29/EEG och 94/33/EG skiljer sig åt både i fråga om hur ofta rapporterna skall utarbetas och vad de skall innehålla.

(4)

Medlemsstaternas skyldigheter att rapportera om det praktiska genomförandet och kommissionens skyldighet att i sin tur rapportera utifrån de nationella rapporterna är ett viktigt led i lagstiftningscykeln som gör det möjligt att sammanställa och utvärdera de olika aspekterna av det praktiska genomförandet av direktiven. Därför bör denna rapporteringsskyldighet utvidgas till att också omfatta de direktiv som inte innehåller några rapporteringsbestämmelser, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (24), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (25) samt rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (26).

(5)

Det är därför nödvändigt att harmonisera bestämmelserna i direktiv 89/391/EEG, särdirektiven enligt artikel 16.1 i det direktivet, samt direktiv 83/477/EEG, 91/383/EEG, 92/29/EEG och 94/33/EG.

(6)

Enligt kommissionens meddelande ”Anpassning till förändringar i arbetsliv och samhälle: en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002–2006” bör det utarbetas förslag till lagstiftning för att förenkla och rationalisera genomföranderapporterna. Denna fråga har även getts högsta prioritet i arbetet med att förenkla gemenskapslagstiftningen, som ett led i initiativet för bättre lagstiftning.

(7)

Rutinerna bör förenklas genom att harmonisera rapporteringsfrekvensen för de rapporter om det praktiska genomförandet som skall lämnas in till kommissionen, och genom att begära en enda rapport om det praktiska genomförandet, bestående av en allmän del som gäller för samtliga direktiv och olika kapitel för varje enskilt direktivs särskilda aspekter. Dessa bestämmelser, och särskilt införandet av en ny artikel 17a i direktiv 89/391/EEG, gör det dessutom möjligt att låta rapporteringen omfatta även genomförandet av de särdirektiv enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG för vilka det inte föreskrivs någon rapportering, nämligen direktiv 2000/54/EG och 2004/37/EG, samt alla framtida särdirektiv enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG.

(8)

Medlemsstaternas rapporter bör utarbetas och lämnas in till kommissionen vart femte år, den första rapporten bör undantagsvis täcka en längre period, rapporterna bör vara enhetligt utformade så att de kan användas på bästa sätt, de bör utarbetas utifrån ett frågeformulär som kommissionen utformat efter att ha hört rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor, och de bör innehålla relevant information om medlemsstaternas förebyggande åtgärder, så att kommissionen, med beaktande av eventuella relevanta uppgifter från Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, på ett korrekt sätt kan utvärdera hur lagstiftningen fungerar i praktiken.

(9)

Kommissionen har i enlighet med artikel 138.2 i fördraget samrått med arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om den inriktning gemenskapens insatser på detta område kan ges.

(10)

Efter detta samråd bedömde kommissionen att insatser från gemenskapens sida är önskvärda och samrådde i enlighet med artikel 138.3 i fördraget på nytt med arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om det planerade förslagets innehåll.

(11)

Efter det andra samrådet har arbetsmarknadens parter inte meddelat kommissionen att de önskar inleda det förfarande som kan leda till ett avtal i enlighet med artikel 138.4 i fördraget.

(12)

Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för att införliva ändringarna enligt detta direktiv, vilka, med hänsyn till detta direktivs särskilda karaktär och i förekommande fall kan vara av administrativ natur.

1.

Artikel 18.3 och 18.4 i direktiv 89/391/EEG.

2.

Artikel 10.3 och 10.4 i direktiv 89/654/EEG.

3.

Artikel 10.3 och 10.4 i direktiv 89/655/EEG.

4.

Artikel 10.3 och 10.4 i direktiv 89/656/EEG.

5.

Artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 90/269/EEG.

6.

Artikel 11.3 och 11.4 i direktiv 90/270/EEG.

7.

Artikel 10.3 och 10.4 i direktiv 91/383/EEG.

8.

Artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 92/29/EEG.

9.

Artikel 14.4 och 14.5 i direktiv 92/57/EEG.

10.

Artikel 11.4 och 11.5 i direktiv 92/58/EEG.

11.

Artikel 14.4, 14.5 och 14.6 i direktiv 92/85/EEG.

12.

Artikel 12.4 i direktiv 92/91/EEG.

13.

Artikel 13.4 i direktiv 92/104/EEG.

14.

Artikel 13.3 och 13.4 i direktiv 93/103/EG.

15.

Artikel 17.4 och 17.5 i direktiv 94/33/EG.

16.

Artikel 15 i direktiv 98/24/EG.

17.

Artikel 13.3 i direktiv 1999/92/EG.

18.

Artikel 13 i direktiv 2002/44/EG.

19.

Artikel 16 i direktiv 2003/10/EG.

20.

Artikel 12 i direktiv 2004/40/EG.

21.

Artikel 12 i direktiv 2006/25/EG.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/25

(1)

Den rapporterande medlemsstaten har meddelat kommissionen att det kan bli nödvändigt att se över gränsvärdena för resthalter av diazinon i direktiv 90/642/EEG på grund av oro för konsumenternas intag. Förslag på översyn av gemenskapens gränsvärden för resthalter har lämnats till kommissionen.

(2)

Gemenskapens gränsvärden och de gränsvärden som rekommenderas i Codex Alimentarius fastställs och utvärderas genom liknande förfaranden. Det finns flera gränsvärden för diazinon i Codex. Den rapporterande medlemsstaten har också utvärderat gemenskapens gränsvärden, som grundar sig på Codex gränsvärden, med anledning av ny information om risken för konsumenterna.

(3)

Konsumenternas livstids- och korttidsexponering för diazinon genom olika livsmedelsprodukter har bedömts på nytt och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer (2). Det är därför lämpligt att fastställa nya gränsvärden för att förhindra att konsumenterna utsätts för oacceptabel exponering.

(4)

I relevanta fall har konsumenternas akuta exponering för diazinon genom var och en av de livsmedelsprodukter som kan innehålla resthalter bedömts och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer. Förekomst av resthalter av bekämpningsmedel på samma nivå som eller under de nya gränsvärdena bedöms inte förorsaka några akuta toxiska effekter.

(5)

Det är därför nödvändigt att ändra gränsvärdena i bilaga II till direktiv 90/642/EEG för att möjliggöra en ändamålsenlig övervakning och kontroll av användningsförbudet och för att skydda konsumenterna.

(6)

Gemenskapens handelspartner ombads via Världshandelsorganisationen att yttra sig om de nya gränsvärdena och deras synpunkter har beaktats.

(7)

Bilaga II till direktiv 90/642/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/33

(1)

Genom en skrivelse av den 9 oktober 2006 som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 11 oktober 2006 begärde Italien bemyndigande att införa åtgärder som avviker från de bestämmelser i rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (2) som styr en beskattningsbar persons rätt att dra av mervärdesskatt som betalats på inköp och som föreskriver att den privata användningen av tillgångar i rörelsen skall tas upp till beskattning.

(2)

Direktiv 77/388/EEG har ersatts av direktiv 2006/112/EG.

(3)

I enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG överlämnade kommissionen i en skrivelse av den 28 februari 2007 Italiens ansökan till övriga medlemsstater. Genom en skrivelse av den 21 november 2006 meddelade kommissionen Italien att den hade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för behandlingen av ärendet.

(4)

I artikel 168 i direktiv 2006/112/EG fastställs en beskattningsbar persons rätt att dra av mervärdesskatt för varor som levererats till honom eller för tjänster som tillhandahållits honom för användning i hans beskattningsbara transaktioner. Artikel 26.1 a i samma direktiv innehåller ett krav att ta upp användningen för privat bruk av en tillgång i rörelsen till beskattning för mervärdesskatt.

(5)

Den privata fordonsanvändningen är svår att korrekt kartlägga och även om det är möjligt är metoderna för att göra det ofta tungrodda. Enligt de åtgärder som begäran avser bör mervärdesskattebeloppet på avdragsberättigade utgifter för fordon som inte enbart används för ändamål i rörelsen, med vissa undantag, fastställas som en fast procentsats. På grundval av nu tillgänglig information anser de italienska myndigheterna att en procentsats på 40 % är rimlig. För att undvika dubbelbeskattning bör samtidigt kravet att ta upp den privata användningen av ett fordon till beskattning för mervärdesskatt upphävas om den har omfattats av denna begränsning. Dessa åtgärder kan motiveras med hänvisning till behovet att förenkla uppbörden av mervärdesskatt och förhindra skattefusk genom felaktig redovisning.

(6)

Dessa avvikande åtgärder bör vara tidsbegränsade för att möjliggöra en utvärdering av deras effektivitet och procentsatsens lämplighet, eftersom den föreslagna procentsatsen grundas på ursprungliga uppgifter om användning i rörelsen.

(7)

Den 4 november 2004 lade kommissionen fram ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG, nu 2006/112/EG, som gäller rätten at dra av mervärdesskatt (3). Den avvikande åtgärden bör upphöra den dag då det föreslagna direktivet träder i kraft om denna dag infaller tidigare än den dag som anges i detta beslut.

—

Fordon som utgör en del av den beskattningsbara personens handelslager för utövandet av dennes verksamhet.

—

Fordon som används som taxi.

—

Fordon som används för körlektioner av en bilskola.

—

Fordon som används för uthyrning eller leasing.

—

Fordon som används av säljare.

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/35

27.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/35