1.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 171/1

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

1.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 171/3

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (3) innehåller regler för de berörda parternas deltagande i sådana förfaranden.

(2)

Parterna i ett förfarande kan vara beredda att medge att de har deltagit i en kartell som strider mot artikel 81 i fördraget och medge ansvar för detta deltagande om de med rimlig säkerhet kan förutse kommissionens bedömning av deras deltagande i överträdelsen och nivån på eventuella böter och godta denna bedömning. Kommissionen bör när det är lämpligt kunna lämna ut uppgifter till dessa parter om vilka invändningar den överväger att framföra mot dem på grundval av bevisningen i ärendet och om vilka böter som sannolikt kommer att åläggas. Ett så tidigt utlämnande av uppgifter bör ge de berörda parterna möjlighet att lägga fram sina synpunkter på de invändningar som kommissionen avser att framföra mot dem och i fråga om deras eventuella ansvar.

(3)

Om kommissionen i meddelandet om invändningar beaktar parternas förlikningsinlagor och parterna i sina svar bekräftar att meddelandet om invändningar motsvarar innehållet i deras förlikningsinlagor, bör kommissionen kunna gå vidare och fatta ett beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor enligt artikel 14 i samma förordning.

(4)

Det bör därför införas ett förlikningsförfarande så att kommissionen kan handlägga kartellärenden snabbare och mer effektivt. Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra om det i ett ärende kan vara lämpligt att undersöka om parterna har intresse av att inleda förlikningsdiskussioner och att avgöra om sådana diskussioner ska inledas eller avbrytas eller om en förlikning ska ingås. Kommissionen kan därför när som helst under förfarandet besluta att helt och hållet avbryta förlikningsdiskussionerna i ett visst ärende eller med en eller flera parter. I detta hänseende kan kommissionen beakta hur stor sannolikheten är för att ett samförstånd med parterna i fråga om omfattningen av de potentiella invändningarna ska kunnas uppnås inom en rimlig tidsram, mot bakgrund av omständigheter som t.ex. antalet berörda parter, vilka meningsskiljaktigheter angående fördelning av ansvar som kan förutses och i vilken utsträckning sakförhållanden bestrids. Utsikterna att uppnå effektivitetsvinster till följd av förlikningsförfarandet, däribland eventuellt orimligt dröjsmål på grund av det arbete som krävs för att ge tillgång till icke-konfidentiella versioner av handlingarna i ärendet, kommer att bedömas med utgångspunkt från vilka framsteg som redan har gjorts i förfarandet. Andra överväganden kan också göras, t.ex. eventualiteten av att ett prejudikat skapas.

(5)

De klagande kommer att vara nära knutna till förlikningsförfarandet och skriftligen informeras om arten av och föremålet för förfarandet i god tid så att de får möjlighet att lämna sina synpunkter på detta och därigenom samarbeta med kommissionen i dess undersökning. Att tillställa de klagande en icke-konfidentiell version av meddelandet om invändningar skulle dock just i samband med förlikningsförfaranden inte tjäna syftet att göra det möjligt för de klagande att samarbeta med kommissionen i dess undersökning och parterna i förfarandet skulle kunna bli mindre benägna att samarbeta med kommissionen. Därför bör kommissionen inte vara skyldig att tillställa de klagande en icke-konfidentiell version av meddelandet om invändningar.

(6)

Förordning (EG) nr 773/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen får besluta att inleda ett förfarande i syfte att fatta ett beslut enligt kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003 vid vilken tidpunkt som helst, dock senast den dag då den utfärdar en sådan preliminär bedömning som avses i artikel 9.1 i samma förordning, ett meddelande om invändningar eller en begäran om att parterna ska uttrycka sitt intresse för att inleda förlikningsdiskussioner eller den dag då ett tillkännagivande enligt artikel 27.4 i den förordningen offentliggörs, beroende på vilken dag som infaller tidigast.”

2.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   När kommissionen utfärdar ett meddelande om invändningar rörande en sak som den har mottagit ett klagomål om, ska den tillställa klaganden en kopia av den icke-konfidentiella versionen av meddelandet om invändningar, utom i fall där förlikningsförfarandet tillämpas, då kommissionen ska underrätta klaganden skriftligen om arten av och föremålet för förfarandet. Kommissionen ska också fastställa en tidsfrist inom vilken klaganden får framföra synpunkter skriftligen.”

3.

Artikel 10.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska underrätta de berörda parterna om de invändningar som riktas mot dem. Meddelandet om invändningar ska skriftligen delges var och en av de parter mot vilka invändningar riktas.”

4.

Följande artikel 10a ska införas:

”Artikel 10a

Förlikningsförfarande i kartellärenden

1.   Efter det att kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 får den fastställa en tidsfrist inom vilken parterna skriftligen får ange att de är beredda att inleda förlikningsdiskussioner i syfte att eventuellt ge in förlikningsinlagor. Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta svar som inkommer efter det att tidsfristen har löpt ut.

Om två eller flera parter inom samma företag anger att de är villiga att inleda förlikningsdiskussioner enligt första stycket ska de utse gemensamma företrädare som ska inleda diskussioner med kommissionen på deras vägnar. När kommissionen fastställer den tidsfrist som anges i första stycket ska den upplysa de berörda parterna om att de anses tillhöra samma företag, endast i syfte att ge dem möjlighet att följa denna bestämmelse.

2.   Kommissionen får underrätta de parter som deltar i förlikningsdiskussioner om

Dessa uppgifter ska vara konfidentiella gentemot tredje part, utom i de fall där kommissionen på förhand uttryckligen har godkänt att uppgifterna röjs.

Om det görs framsteg i förlikningsdiskussionerna får kommissionen fastställa en tidsfrist inom vilken parterna får åta sig att följa förlikningsförfarandet genom att ge in förlikningsinlagor i vilka de återger resultaten av förlikningsdiskussionerna och medger sitt deltagande i en överträdelse av artikel 81 i fördraget och sitt ansvar för denna. Innan kommissionen fastställer en tidsfrist för att ge in förlikningsinlagorna ska de berörda parterna ha rätt att på begäran och i god tid få de uppgifter som anges i artikel 10a.2 första stycket. Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta förlikningsinlagor som inkommer efter det att tidsfristen har löpt ut.

3.   Om det meddelande om invändningar som delges parterna beaktar innehållet i deras förlikningsinlagor, ska de berörda parternas skriftliga svar på meddelandet om invändningar, vilket ska ges in inom en av kommissionen fastställd tidsfrist, bekräfta att det meddelande om invändningar som riktats mot dem beaktar innehållet i deras förlikningsinlagor. Kommissionen får då gå vidare och fatta ett beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1/2003.

4.   Kommissionen kan när som helst under förfarandet besluta att helt och hållet avbryta förlikningsdiskussionerna i ett visst ärende eller med en eller flera parter, om den anser att några effektivitetsvinster i förfarandet sannolikt inte kommer att uppnås.”

5.

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska ge de parter till vilka den riktar ett meddelande om invändningar tillfälle att yttra sig innan den samråder med den rådgivande kommitté som avses i artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1/2003.”

6.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

1.   Kommissionen ska ge de parter till vilka den riktar ett meddelande om invändningar tillfälle att utveckla sina argument vid ett muntligt hörande, om de så begär i sin inlaga.

2.   Parterna ska dock när de ger in sina förlikningsinlagor bekräfta för kommissionen att de skulle begära att få tillfälle att utveckla sina argument vid ett muntligt hörande endast om innehållet i deras förlikningsinlagor inte beaktas i meddelandet om invändningar.”

7.

I artikel 15 ska följande punkt 1a införas:

”1a.   Efter det att kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 och för att ge de parter som är villiga att ge in förlikningsinlagor möjlighet att göra detta, ska den lämna ut den bevisning och de handlingar som anges i artikel 10a.2, efter begäran och på de villkor som anges i de berörda styckena. Med hänsyn till detta ska parterna när de ger in sina förlikningsinlagor bekräfta för kommissionen att de kommer att begära att få tillgång till handlingar i ärendet efter mottagandet av meddelandet om invändningar endast om innehållet i deras förlikningsinlagor inte beaktas i meddelandet om invändningar.”

8.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

1.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 171/6

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen.

(4)

De importtullar som ska gälla från och med den 1 juli 2008 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

(5)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 608/2008 av den 26 juni 2008 om tillfälligt upphävande av importtullarna för vissa typer av spannmål för regleringsåret 2008/2009 (3), bör dock tillämpningen av vissa tullar som fastställs genom den här förordningen tillfälligt upphävas.

1.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 171/9

(1)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 1490/2002 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår bifenox, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin och kvinoklamin.

(2)

Effekterna av dessa verksamma ämnen på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 1490/2002 för ett antal av de användningsområden som anmälarna hade föreslagit. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1490/2002 ska lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). För bifenox utsågs Belgien till rapporterande medlemsstat och alla relevanta upplysningar lämnades den 4 juli 2005. För diflufenikan utsågs Förenade konungariket till rapporterande medlemsstat och alla relevanta upplysningar lämnades den 1 augusti 2005. För fenoxaprop-P utsågs Österrike till rapporterande medlemsstat och alla relevanta upplysningar lämnades den 2 maj 2005. För fenpropidin och kvinoklamin utsågs Sverige till rapporterande medlemsstat, och alla relevanta upplysningar lämnades den 24 juni 2005 respektive den 15 juni 2005.

(3)

Utvärderingsrapporterna har varit föremål för granskning av medlemsstaterna och Efsa, och de lades fram för kommissionen den 14 november 2007 för kvinoklamin, den 29 november 2007 för bifenox och fenoxaprop-P och den 17 december 2007 för diflufenikan och fenpropidin i form av Efsas vetenskapliga rapporter (4). Medlemsstaterna och kommissionen har granskat rapporterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och de slutgiltiga rapporterna presenterades den 14 mars 2008 som kommissionens granskningsrapporter om bifenox, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin och kvinoklamin.

(4)

Av de olika undersökningar som gjorts har det framgått att växtskyddsmedel som innehåller bifenox, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin och kvinoklamin i allmänhet kan antas uppfylla de krav som fastställs i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersöks och beskrivs i kommissionens granskningsrapporter. Dessa verksamma ämnen bör därför införas i bilaga I så att godkännanden för de växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen kan beviljas i alla medlemsstater i enlighet med det direktivet.

(5)

Oberoende av vad som anges ovan bör ytterligare uppgifter inhämtas om vissa specifika aspekter. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Det är därför skäligt att kräva att bifenox ska genomgå ytterligare tester för att bekräfta bedömningen av risken för konsumenter och av den långsiktiga risken för gräsätande däggdjur, att fenpropidin ska genomgå ytterligare tester för att bekräfta bedömningen av den långsiktiga risken för gräsätande och insektsätande fåglar, och att anmälarna ska inkomma med sådana undersökningar.

(6)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(7)

Utan att det påverkar de förpliktelser som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna ges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att granska befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller bifenox, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin och kvinoklamin för att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt de i artikel 13, och de relevanta villkoren i bilaga I är uppfyllda. Medlemsstaterna bör, beroende på vad som är relevant, ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Genom undantag från ovanstående tidsfrist bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen i enlighet med bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(8)

När verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 (5) tidigare har införts i bilaga I till direktiv 91/414/EEG har det visat sig att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av de skyldigheter som innehavarna av befintliga godkännanden har när det gäller tillgången till uppgifter. För att undvika ytterligare svårigheter är det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas förpliktelser, särskilt den att kontrollera att innehavaren av ett godkännande har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden i förhållande till de direktiv som hittills har antagits om ändring av bilaga I.

(9)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om ett medel innehåller bifenox, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin och kvinoklamin som enda verksamma ämne, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 december 2012, eller

b)

om ett medel innehåller bifenox, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin och kvinoklamin som ett av flera verksamma ämnen, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 december 2012 eller senast det datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv som inför det berörda ämnet eller de berörda ämnena i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är det senaste.

1.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 171/16

(1)

De internationella konventioner och provningsstandarder som avses i direktiv 96/98/EG bör tillämpas i sin gällande version.

(2)

Eftersom ändringar av de internationella konventionerna och provningsstandarderna har trätt i kraft sedan den 1 juli 2002, den dag då direktiv 96/98/EG ändrades senast, bör dessa ändringar för tydlighetens skull införas i direktivet.

(3)

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och de Europeiska standardiseringsorganen har antagit standarder (bland annat detaljerade provningsstandarder) för en rad olika utrustningsdetaljer som finns förtecknade i bilaga A.2 till direktiv 96/98/EG eller som, även om de inte finns förtecknade där, anses vara viktiga för direktivets syften. Därför bör sådana utrustningsdetaljer tas med i bilaga A.1 eller överföras från bilaga A.2 till A.1.

(4)

Direktiv 96/98/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.