Europeiska unionens L 24/2009

I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

28.1.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 24/5

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 84/2009

av den 27 januari 2009

om ändring av förordning (EG) nr 1342/2003 om tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 161.3 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 (2) föreskrivs tidsfristerna för utfärdandet av exportlicenser. Licenser som avser exportprodukter för vilka ett bidrag har fastställts ska enligt denna artikel normalt sett utfärdas den tredje arbetsdagen efter inlämnandet av ansökan, även när bidragsbeloppet är noll. Denna tidsfrist kan dock vara för lång om exporten av produkterna måste ske omedelbart. För att förenkla det administrativa förfarandet kan det i sådana fall vara lämpligt att på aktörens begäran omedelbart utfärda en exportlicens samma dag som ansökan lämnas in.

(2)

Det är dock nödvändigt att se till att en förkortad handläggningstid för utfärdandet av licenser inte leder till att berörda aktörer därigenom får fördelar jämfört med andra aktörer, framför allt om en exportavgift ska fastställas inom tre dagar efter inlämnandet av ansökan. Om exportlicensen utfärdas samma dag som ansökan lämnas in är det viktigt att se till att detta inte ger rätt till utbetalning av ett exportbidrag, och om en avgift ska fastställas innan exportdeklarationen tas emot ska denna vara tillämplig på berörda produkter.

(3)	Giltighetstiden för sådana licenser och vilken säkerhet som krävs ska också preciseras i detta sammanhang.

(4)	Förordning (EG) nr 1342/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1342/2003 ska ändras på följande sätt:

Artikel 6.2 ska ersättas med följande:

”2. Genom undantag från punkt 1 ska giltighetstiden för exportlicenser för de produkter som avses i del II punkt A i bilaga II till förordning (EG) nr 376/2008 löpa ut den sextionde dagen efter dagen för utfärdandet, enligt artikel 22.1 i samma förordning, när det inte har fastställts eller förutfastställts något bidrag eller när sådana produkter exporteras utan bidrag i enlighet med artikel 8.3 i den här förordningen”.

I artikel 8 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3. Genom undantag från punkt 1 ska exportlicenser för produkter för vilka ett bidrag har fastställts på begäran av en aktör utfärdas den dag då ansökan lämnas in förutsatt att det i begäran anges att licensen utfärdas utan bidrag och att, i de fall då en exportavgift tillämpas vid den tidpunkt då exportdeklarationen tas emot, denna gäller för produkterna i fråga. Fält 20 i ansökan och exportlicensen ska i sådana fall innehålla en av de uppgifter som återfinns i bilaga Ia”.

I artikel 12.c ska följande införas som led iii):

”iii)

3 euro per ton för de produkter på vilken artikel 8.3 tillämpas”.

4.	Texten i bilagan till den här förordningen ska läggas till efter bilaga I som bilaga Ia.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 januari 2009.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2) EUT L 189, 29.7.2003, s. 12.

BILAGA

”BILAGA Ia

UPPGIFTER SOM AVSES I ARTIKEL 8.3

—	:	på bulgariska	:	износ без възстановяване — приложими експортни такси — Регламент (ЕО) № 1342/2003, член 8, параграф 3
—	:	på spanska	:	Exportación sin restitución — Gravámenes por exportación aplicables — Reglamento (CE) no 1342/2003, artículo 8, apartado 3
—	:	på tjeckiska	:	Vývoz bez náhrady – platné vývozní poplatky – Nařízení (ES) č. 1342/2003, čl. 8 odst. 3
—	:	på danska	:	Eksport uden restitution — Eksportafgifter gældende — Forordning (EF) nr. 1342/2003, artikel 8, stk. 3
—	:	på tyska	:	Ausfuhr ohne Erstattung — Ausfuhrabgaben finden Anwendung — Verordnung (EG) Nr. 1342/2003, Artikel 8 Absatz 3
—	:	på estniska	:	Toetuseta eksport – kohaldatakse ekspordimakse – määruse (EÜ) nr 1342/2003 artikli 8 lõige 3
—	:	på grekiska	:	Εξαγωγή χωρίς επιστροφή — Επιβαλλόμενοι φόροι κατά την εξαγωγή — Κανονισμός (ΕΚ) αριθ. 1342/2003 άρθρο 8 παράγραφος 3
—	:	på engelska	:	Export without refund — Export taxes applicable — Regulation (EC) No 1342/2003, Article 8(3)
—	:	på franska	:	Exportation sans restitution — Taxes à l'exportation applicables — Règlement (CE) no 1342/2003, article 8, paragraphe 3
—	:	på iriska	:	Onnmhairiú gan aisíoc – cánacha onnmhairiúcháin infheidhme – Rialachán (CE) Uimh. 1342/2003, Airteagal 8, mír 3
—	:	på italienska	:	Esportazione senza restituzione — Tasse all’esportazione applicabili — Regolamento (CE) n. 1342/2003, articolo 8, paragrafo 3
—	:	på lettiska	:	Eksports bez kompensācijas – Piemērojamie izvedmuitas nodokļi – Regulas (EK) Nr. 1342/2003 8. panta 3. punkts
—	:	på litauiska	:	Eksportas be grąžinamosios išmokos – Eksportui taikytini mokesčiai – Reglamento (EB) Nr. 1342/2003 8 straipsnio 3 dalis
—	:	på ungerska	:	Visszatérítés nélküli kivitel – Kiviteli vám alkalmazandó – Az 1342/2003/EK rendelet 8. cikkének (3) bekezdése
—	:	på maltesiska	:	Esportazzjoni bla rifużjoni — Taxxi tal-esportazzjoni applikabbli — L-Artikolu 8(3) tar-Regolament (KE) Nru 1342/2003
—	:	på nederländska	:	Uitvoer zonder restitutie — Uitvoerbelasting van toepassing — Verordening (EG) nr. 1342/2003, artikel 8, lid 3
—	:	på polska	:	Wywóz bez refundacji – Stosowane podatki wywozowe – art. 8 ust. 3 rozporządzenia (WE) nr 1342/2003
—	:	på portugisiska	:	Exportação sem restituição — Imposições de exportação aplicáveis — Regulamento (CE) n.o 1342/2003, artigo 8.o, n.o 3
—	:	på rumänska	:	Export fără restituire – Taxe la export aplicabile – Regulamentul (CE) nr. 1342/2003, articolul 8 alineatul (3)
—	:	på slovakiska	:	Vývoz bez náhrady – Platné vývozné poplatky – Nariadenie (ES) č. 1342/2003 článok 8 ods. 3
—	:	på slovenska	:	Izvoz brez nadomestila – Veljavne izvozne takse – Uredba (ES) št. 1342/2003, člen 8(3)
—	:	på svenska	:	Export utan bidrag – Exportavgifter tillämpliga – Förordning (EG) nr 1342/2003, artikel 8.3
—	:	på finska	:	Vienti ilman vientitukea – Sovellettavat vientiverot – Asetuksen (EY) N:o 1342/2003 8 artiklan 3 kohta”

II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

28.1.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 24/15

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 15 december 2008

om inrättande av en expertgrupp för marknaden för betalningssystem

(2009/72/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

av följande skäl:

(1)

En av gemenskapens främsta uppgifter är att se till att den inre marknaden fungerar väl, och betaltjänsterna utgör en väsentlig del av denna marknad. I en situation med en snabb innovationstakt och snabba tekniska framsteg är det viktigt med sunda, användarvänliga, effektiva och säkra betalningssystem på den inre marknaden till gagn för både tjänsteleverantörer och användare.

(2)

Enligt principerna om bättre lagstiftning lägger kommissionen stor vikt vid att på ett korrekt sätt samråda med olika intressenter, särskilt leverantörer och användare av betaltjänster, vid utformningen av politiken för betalningssystemen. Kommissionen kan i detta syfte behöva inhämta sakkunskap från experter i ett rådgivande organ.

(3)	Det är därför nödvändigt att inrätta en expertgrupp på området för betaltjänster och ange dess uppdrag och sammansättning.

(4)	Kommissionen anser, enligt vad som angavs i vitboken om politiken på området för finansiella tjänster 2005–2010, att det är mycket viktigt att användarna företräds proportionellt. Gruppen bör därför hjälpa kommissionen att få stöd av på lämpligt sätt företrädda berörda parter.

(5)	Gruppen bör bestå av medlemmar med erforderliga sakkunskaper på området för betalningssystem. Den bör dock begränsas till företrädare för privata intressenter, eftersom offentliga myndigheter och centralbanker har sina egna samrådsgrupper på området för betalningssystem.

(6)	Gruppen bör bistå kommissionen i dess utarbetande och genomförande av politik på området för betalningssystem.

(7)	Det bör finnas bestämmelser som reglerar hur den nya gruppens medlemmar ska lämna ut information, utan att det påverkar tillämpningen av de säkerhetsbestämmelser som bifogats kommissionens arbetsordning i kraft av kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (1).

(8)

Alla personuppgifter för gruppens medlemmar ska behandlas i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och när det gäller det fria flödet av sådana uppgifter (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Expertgruppen för marknaden för betalningssystem

Härmed inrättas en expertgrupp för marknaden för betalningssystem (nedan kallad gruppen).

Artikel 2

Uppgifter

Gruppens uppgifter ska vara

a)	att bistå kommissionen i utarbetandet av rättsakter eller initiativ på politikområdet för betalningssystem, inklusive bedrägeribekämpningsfrågor som rör betalningsbranschen och användare av betalningssystem,

b)	att förmedla insikter om det praktiska genomförandet av en sådan politik, och

c)	att utbyta åsikter om aktuell bästa praxis och se till att potentiella problemområden för marknaden följs upp.

Artikel 3

Samråd

Kommissionen får samråda med gruppen i alla frågor som rör betalningssystem, däribland även sådana frågor avseende bedrägeribekämpning som rör betalningsbranschen och användarna av betaltjänster.

Artikel 4

Medlemskap – utseende av medlemmar

1. Gruppen ska bestå av högst 50 medlemmar.

2. Kommissionen ska utse medlemmar i gruppen bland experter på det område som avses i artikel 2 efter en uppmaning till intresseanmälan från några av följande kategorier:

a)	Företrädare för betalningsbranschen, inklusive företag och sammanslutningar.

b)	Företrädare för användare av betalningstjänster, inklusive företag och sammanslutningar.

c)	Företrädare för privata organisationer som är nära engagerade i förhindrandet av betalningsbedrägerier.

d)	Personer med en akademisk bakgrund eller erkänd sakkunskap på det område som avses i artikel 2.

3. De medlemmar som avses i punkt 2 ska skriftligen anmäla sitt intresse för att delta i expertgruppen.

4. Kommissionen ska bedöma de enskilda experternas lämplighet utifrån följande kriterier:

a)	Styrkt kunskap och expertis inom det område som omfattas av gruppens uppdrag.

b)	Färsk praktisk expertis eller erfarenhet.

c)	Tillräckliga goda kunskaper i ett språk som brukar användas i finanssektorn för att kunna delta i diskussioner och avfatta rapporter på det språket.

Intresseanmälningarna ska innehålla dokumentation som visar att den föreslagna experten uppfyller de villkor som anges i denna punkt.

5. Kommissionen ska utse medlemmar med beaktande av att alla relevanta intressenters intressen företräds. Dessutom ska kommissionen vinnlägga sig om att ge användarna en proportionell representation samt att uppnå en bred geografisk representation och en jämn könsfördelning bland de inkomna förslagen.

6. Föreslagna experter som betraktas som lämpliga, men som inte utses, kan tas upp på en reservlista, som kommissionen kan använda när man utser ersättare.

7. Följande bestämmelser ska gälla:

a)	Medlemmar som föreslås av betalningsbranschen, användare av betaltjänster eller av de privata organisationer som är nära engagerade i förhindrandet av betalningsbedrägerier ska utses i egenskap av berörda parter.

b)	Medlemmar med akademisk bakgrund eller erkända sakkunskaper ska utses med personligt mandat.

c)	Mandatet för gruppens medlemmar inleds i och med gruppens första möte. Medlemmarna ska kvarstå tills ersättare har utsetts eller till mandatperiodens utgång.

d)	De medlemmar som inte längre på ett effektivt sätt kan medverka i gruppens överläggningar, som avgår eller som inte uppfyller de villkor som anges i denna artikel eller i artikel 287 i fördraget får ersättas under den mandattid som återstår.

e)	Personligen utnämnda medlemmar ska varje år underteckna ett åtagande om att de agerar i allmänhetens intresse samt en försäkran med uppgift om huruvida det finns intressen som kan påverka medlemmarnas objektivitet.

f)	Medlemmarnas namn ska offentliggöras i registret över Europeiska kommissionens expertgrupper och på webbplatsen för generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster. Namnen på medlemmarna ska samlas in, behandlas och offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 5

Arbetssätt

1. Gruppens ordförande ska vara en företrädare för kommissionen.

2. Med kommissionens samtycke får undergrupper inrättas för att granska särskilda frågor inom ramen för ett uppdrag som fastställs av gruppen. Sådana undergrupper ska upplösas när deras uppdrag är slutfört.

3. Kommissionens företrädare får bjuda in experter och observatörer med specifik kunskap att delta i gruppens och undergruppernas arbete.

4. Uppgifter som erhållits i samband med gruppens eller arbetsgruppernas överläggningar får inte spridas om kommissionen anger att de är konfidentiella.

5. Gruppen och arbetsgrupperna ska vanligtvis sammanträda i kommissionens lokaler i en form och enligt en tidsplan som bestäms av kommissionen. Kommissionen ska förse gruppen med sekretariatsresurser. Kommissionstjänstemän med intresse för området får delta i gruppens och arbetsgruppernas möten.

6. Gruppen ska anta sin arbetsordning på grundval av kommissionens standardarbetsordning.

7. Kommissionen får på Internet offentliggöra gruppens sammanfattningar, slutsatser, delslutsatser eller arbetsdokument på de aktuella handlingarnas originalspråk.

Artikel 6

Möteskostnader

1. Kommissionen ska ersätta utgifter för resor och eventuellt uppehälle för medlemmar, experter och observatörer i samband med expertgruppens verksamhet i enlighet med kommissionens regler om ersättning av externa experters utgifter.

2. För det arbete som utförs av medlemmar, experter och observatörer utgår ingen ersättning.

3. Möteskostnaderna ska ersättas inom ramen för den årliga budget som gruppen tilldelats av den ansvariga kommissionsavdelningen.

Utfärdat i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

Charlie McCREEVY

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.

(2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

28.1.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 24/18

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 17 december 2008

om ändring av beslut 2007/589/EG när det gäller införlivandet av riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av dikväveoxid

[delgivet med nr K(2008) 8040]

(Text av betydelse för EES)

(2009/73/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (1), särskilt artiklarna 14.1 och 24.3, och

av följande skäl:

(1)

En fullständig, samstämmig, öppen och korrekt övervakning och rapportering av utsläpp av dikväveoxid (N2O) i enlighet med riktlinjerna i detta beslut är en förutsättning för att gemenskapens system för handel med utsläppsrätter som fastställs genom direktiv 2003/87/EG ska fungera i fråga om N2O-utsläpp från de anläggningar som omfattas av systemet enligt artikel 24 i det direktivet.

(2)	De riktlinjer för övervakning och rapportering som fastställs i kommissionens beslut 2007/589/EG av den 18 juli 2007 om riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2) omfattar inte N2O-utsläpp.

(3)	Nederländerna har ansökt om att N2O-utsläpp från salpetersyrafabriker införlivas i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för perioden 2008–2012.

(4)	Särskilda riktlinjer för fastställande av N2O-utsläpp genom system med kontinuerlig utsläppsmätning bör därför läggas till.

(5)

Den globala uppvärmningspotentialen (GWP) hos 1 ton N2O för utsläpp under perioden 2008–2012 bör anses motsvara 310 ton koldioxid, vilket är det värde som anges i den andra utvärderingsrapporten från mellanstatliga panelen för klimatförändring (GWP-faktor enligt IPPC 1995). Detta värde bör användas för att det ska uppstå en absolut samstämmighet mellan anläggningarnas rapporter och medlemsstaternas rapporter över sina nationella utsläppsinventeringar enligt Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (klimatkonventionen) och Kyotoprotokollet.

(6)	Beslut 2007/589/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)	De åtgärder som föreslås i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av beslut 2007/589/EG

Beslut 2007/589/EG ska ändras på följande sätt:

I artikel 1 ska första stycket ersättas med följande:

”Riktlinjerna för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser från de verksamheter som anges i bilaga I till direktiv 2003/87/EG och från de verksamheter som omfattas enligt artikel 24.1 i det direktivet fastställs i bilagorna till detta beslut.”

I tabellen över bilagor ska följande bilaga läggas till:

”Bilaga XIII:

Verksamhetsspecifika riktlinjer för fastställande av utsläpp av dikväveoxid (N2O) från produktion av salpetersyra, adipinsyra, kaprolaktam, glyoxal och oxoättiksyra.”

3.	Bilaga I ska ändras i enlighet med del A i bilagan till detta beslut.

4.	Bilaga XIII ska läggas till i enlighet med del B i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Tillämpning

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Artikel 3

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2008.

På kommissionens vägnar

Stavros DIMAS

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

(2) EUT L 229, 31.8.2007, s. 1.

BILAGA

Bilaga I ska ändras enligt följande:

Avsnitt 2 ska ändras på följande sätt:

a)	Inledningen ska ersättas med följande: ”I den här bilagan och i bilagorna II–XIII gäller de definitioner som anges i direktiv 2003/87/EG.”;

I punkt 1 ska led g ersättas med följande:

”g)

nivå

en särskild del av en metod för att fastställa aktivitetsdata, emissionsfaktorer, årsutsläpp, årsgenomsnittet för timmedelvärden och oxidations- eller omvandlingsfaktorer.”

I avsnitt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Fullständighet. Övervakning och rapportering beträffande en anläggning ska omfatta alla process- och förbränningsutsläpp från alla utsläppskällor och bränsle-/materialmängder som hör till de verksamheter som ingår i förteckningen i bilaga I till direktiv 2003/87/EG och andra relevanta verksamheter som omfattas enligt artikel 24 i det direktivet och alla växthusgaser som specificeras för dessa verksamheter, men dubbla beräkningar ska undvikas.”

Avsnitt 4.3 ska ändras på följande sätt:

Led g ska ersättas med följande:

”g)	Bevisning som visar att osäkerhetströsklarna följs när det gäller aktivitetsdata och andra parametrar (om tillämpligt) för de nivåer som tillämpas på varje bränsle-/materialmängd och/eller utsläppskälla.”

Led m ska ersättas med följande:

”m)	En beskrivning av förfarandena för datainsamling och datahantering och kontrollverksamheten samt en beskrivning av verksamheterna (se avsnitt 10.1–10.3 och avsnitt 8 i bilaga XIII).”

Avsnitt 6 ska ändras på följande sätt:

I avsnitt 6.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Enligt avsnitt 4.2 får utsläpp av växthusgaser fastställas med en mätningsbaserad metod med hjälp av system för kontinuerlig mätning av utsläpp (CEMS) från samtliga utsläppskällor eller utvalda utsläppskällor, med användning av standardmetoder eller allmänt vedertagna metoder, när verksamhetsutövaren före rapporteringsperioden har fått den behöriga myndighetens godkännande av att användningen av ett CEMS-system ger större noggrannhet än beräkning av utsläppen med hjälp av den mest exakta nivåmetoden. Särskilda riktlinjer för mätningsbaserade metoder fastställs i bilagorna XII och XIII. Medlemsstaterna ska till Europeiska kommissionen anmäla de anläggningar som tillämpar CEMS som ett led i sitt övervakningssystem i enlighet med artikel 21 i direktiv 2003/87/EG.”

Avsnitt 6.2 ska ändras på följande sätt:

”Den högsta nivån enligt bilagorna XII och XIII ska användas av anläggningens verksamhetsutövare för varje utsläppskälla som finns förtecknad i tillståndet för utsläpp av växthusgaser och för vilken relevanta utsläpp av växthusgaser fastställs med hjälp av CEMS.”

ii)	Tredje stycket ska ersättas med följande: ”För rapporteringsperioden 2008–2012 ska minst nivå 2 i bilaga XII tillämpas på CO2-utsläpp och minst nivå 2 i bilaga XIII på N2O-utsläpp såvida det inte är tekniskt omöjligt.”

Avsnitt 6.3 ska ändras på följande sätt:

Led a ska ersättas med följande:

”a) Provtagningsfrekvens

Timmedelvärden (en giltig mättimme) ska beräknas för alla element som ingår i fastställandet av utsläpp (i tillämpliga fall) – enligt bilagorna XII och XIII – genom att använda alla datapunkter som finns tillgängliga för den aktuella timmen. Om någon utrustning varit ur kontroll eller ur funktion en del av timmen, ska timmedelvärdet beräknas proportionellt på grundval av de återstående datapunkterna för den aktuella timmen. Om en giltig mättimme inte kan beräknas för ett element vid fastställandet av utsläpp, på grund av att mindre än 50 % av det maximala antalet datapunkter per timme finns tillgängliga, faller timmen bort. Varje gång när en giltig mättimme inte kan räknas fram ska ersättningsvärden beräknas i enlighet med det här avsnittet.”

ii)	I led c ska inledningen till första stycket ersättas med följande: ”Parallellt med fastställandet av utsläpp genom en mätningsbaserad metod i enlighet med bilagorna XII och XIII ska de årliga utsläppen av varje relevant växthusgas fastställas genom beräkning baserad på en av följande möjligheter:”

iii)

I led c ska fjärde stycket ersättas med följande:

”När jämförelsen med resultaten från beräkningsmetoden tydligt visar att resultaten av mätningsmetoden inte är giltiga ska verksamhetsutövaren använda ersättningsvärden i enlighet med detta avsnitt (utom vid övervakning i enlighet med bilaga XIII).”

I avsnitt 7.2 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:

”Såsom anges i avsnitt 4.2 kan en verksamhetsutövare motivera att en mätningsbaserad metod används om denna på ett tillförlitligt sätt ger lägre osäkerhet än den relevanta beräkningsbaserade metoden (se avsnitt 4.2) eller om verksamhetsutövaren måste använda en mätningsbaserad metod enligt bilaga XIII. För att motivera detta för den behöriga myndigheten ska verksamhetsutövaren rapportera om de kvantitativa resultaten av en mera omfattande osäkerhetsanalys med hänsyn till följande osäkerhetskällor med beaktande av EN 14181:”

I avsnitt 8 ska tionde stycket ersättas med följande:

”Utsläpp ska rapporteras avrundat i hela ton CO2 eller CO2(e) (t.ex. 1 245 978 ton). Aktivitetsdata, emissionsfaktorer och oxidations- eller omvandlingsfaktorer ska avrundas så att de endast har signifikanta siffror både vid utsläppsberäkningar och vid rapportering.”

Avsnitt 13.5 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande:

Punkt 13.5.1 ska ersättas med följande:

”13.5.1 ANVÄNDNING AV ACKREDITERADE LABORATORIER

Det laboratorium (inklusive andra tjänsteleverantörer) som används för att fastställa emissionsfaktor, effektivt värmevärde, oxidationsfaktor, kolinnehåll, biomassafraktion eller uppgifter om sammansättning eller för att genomföra kalibreringar och relevanta utrustningsbedömningar för system för kontinuerlig mätning av utsläpp (CEMS) ska vara ackrediterat enligt SS-EN ISO 17025:2005 (Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier).”

I avsnitt 14 ska följande tabell läggas till:

”14.7 RAPPORTERING AV N2O-UTSLÄPP FRÅN ANLÄGGNINGAR SOM TILLVERKAR SALPETERSYRA, ADIPINSYRA, KAPROLAKTAM, GLYOXAL OCH OXOÄTTIKSYRA

Utsläpp från verksamheter som omfattas av bilaga I – salpetersyra, adipinsyra osv.

Kategorier

IPCC CRF-kategori – Processutsläpp

IPPC-kod i EPRTR-kategori

Övervakningsmetod och nivå som tillämpas

Nivåändringar?

Ja/Nej

Produktion ton/år och ton/timme

Rökgasflödets osäkerhet (årsgenomsnitt för timmedelvärde eller årligt totalvärde)

N2O-koncentrationens osäkerhet (årsgenomsnitt för timmedelvärde eller årligt totalvärde)

Total osäkerhet på årsnivå för utsläpp (om så krävs)

Osäkerhet för årsgenomsnitt för utsläppens timmedelvärde

Utsläpp

ton/år

Årsgenomsnitt för utsläpp per timme

(kg/timme)

Använd GWP-faktor

Utsläpp

tCO2(e) och CO2 per år

Verksamheter

Verksamhet 1

Verksamhet 2

Verksamhet N

Totala utsläpp som tCO2(e) och tCO2 per år”

Följande ska läggas till som bilaga XIII:

”BILAGA XIII

Verksamhetsspecifika riktlinjer för fastställandet av utsläpp av dikväveoxid (N2O) från produktion av salpetersyra, adipinsyra, kaprolaktam, glyoxal och oxoättiksyra

1. GRÄNSER OCH FULLSTÄNDIGHET

De verksamhetsspecifika riktlinjerna i denna bilaga ska gälla för övervakning av N2O-utsläpp från produktion av salpetersyra, adipinsyra, kaprolaktam, glyoxal och oxoättiksyra vid relevanta anläggningar som omfattas av artikel 24 i direktiv 2003/87/EG.

För varje aktivitet som leder till N2O-utsläpp ska alla källor som släpper ut N2O från produktionsprocesser omfattas, även sådana där N2O-utsläppen från produktionen kanaliseras genom reningsutrustning. Detta omfattar följande:

—	Produktion av salpetersyra – N2O-utsläpp från katalytisk oxidation av ammoniak och/eller från reningsutrustning för NOx/N2O.

—	Produktion av apidinsyra – N2O-utsläpp inbegripet utsläpp från oxidationsreaktionen, all direkt processutrustning och utrustning för ventilering och/eller utsläppskontroll.

—	Produktion av glyoxal och oxoättiksyra – N2O-utsläpp inklusive utsläpp från processreaktioner, all utrustning för direkt ventilering av processen och/eller utrustning för utsläppskontroll.

—	Produktion av kaprolaktam – N2O-utsläpp inklusive utsläpp från processreaktioner, all utrustning för direkt ventilering av processen och/eller utrustning för utsläppskontroll.

Dessa bestämmelser är inte tillämpliga på N2O-utsläpp från förbränning av bränslen.

Alla relevanta CO2-utsläpp som är direkt förknippade med produktionsprocessen (och som inte redan omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter) och som ingår i anläggningens tillstånd för utsläpp av växthusgaser ska övervakas och rapporteras i enlighet med dessa riktlinjer.

Avsnitt 16 i bilaga I gäller inte övervakning av N2O-utsläpp.

2. FASTSTÄLLANDET AV CO2(e) OCH N2O-UTSLÄPP

2.1 ÅRLIGA UTSLÄPP AV N2O

Utsläpp av N2O från produktion av salpetersyra ska fastställas genom kontinuerlig mätning av utsläpp (utom för bränsle-/materialmängd av de minimis-karaktär – avsnitt 6.3).

Utsläpp av N2O från produktion av adipinsyra, kaprolaktam, glyoxal och oxoättiksyra ska övervakas med kontinuerlig utsläppsmätning och beräkningsmetoden för tillfälliga förekomster av orenade utsläpp (baserad på massbalansmetoden – avsnitt 2.6).

De totala årliga N2O-utsläppen från anläggningen är summan av de årliga N2O-utsläppen från anläggningens alla utsläppskällor.

För varje utsläppskälla där kontinuerlig utsläppsmätning tillämpas är de totala årliga utsläppen summan av alla utsläpp per timme, enligt följande formel:

Formula

där:

N2O-utsläppår	=	totalt årligt utsläpp av N2O från utsläppskällan uttryckt som ton N2O
N2O-konc timme	=	timvärde för N2O-koncentration uttryckt som mg/Nm3 i det rökgasflöde som mäts under drift,
Rökgasflöde	=	rökgasflödet som det beräknas nedan uttryckt i Nm3/h för varje timvärde.

2.2 TIMMEDELVÄRDEN FÖR N2O-UTSLÄPP

Årsgenomsnittet för timmedelvärden för N2O-utsläpp ska beräknas med följande ekvation för varje källa där kontinuerlig utsläppsmätning används:

Formula

där:

N2O-utsläpptimmedelvärde	=	årsgenomsnittet för timmedelvärden för N2O-utsläpp från källan, uttryckt i kg/timme,
N2O-konc timme	=	timmedelvärde för N2O-koncentration uttryckt som mg/Nm3 i det rökgasflöde som mäts under drift,
Rökgasflöde	=	= rökgasflödet som det beräknas nedan uttryckt i Nm3/h för varje koncentrationstimmedelvärde.

Den totala osäkerheten för årsgenomsnittet för utsläppens timmedelvärde för varje utsläppskälla får inte överskrida de nivåvärden som anges nedan. Alla verksamhetsutövare ska använda den högsta övervakningsnivån. Endast om den behöriga myndigheten får tillräckliga bevis för att den högsta nivån inte är tekniskt möjlig eller att den leder till orimligt höga kostnader, får den näst högsta nivån användas. För rapporteringsperioden 2008–2012 ska som minimum nivå 2 tillämpas utom när det inte är tekniskt möjligt.

I fall där det inte är tekniskt möjligt eller skulle leda till orimliga kostnader att som minimum tillämpa kraven enligt nivå 1 för varje utsläppskälla (utom för bränsle-/materialmängder av de minimis-karaktär), ska verksamhetsutövaren tillämpa och påvisa överensstämmelse med relevant nivå för de totala årliga utsläppen för utsläppskällan enligt det som anges i avsnitt 2 i bilaga XII. För rapporteringsperioden 2008–2012 är minimikravet nivå 2, utom om det tekniskt inte är möjligt. Medlemsstaterna ska anmäla varje anläggning som tillämpar denna metod till kommissionen i enlighet med artikel 21 i direktiv 2003/87/EG.

Nivå 1:

För varje utsläppskälla ska den sammanlagda osäkerheten för årsgenomsnittet för utsläppstimmedelvärde underskrida ± 10 %.

Nivå 2:

För varje utsläppskälla ska den sammanlagda osäkerheten för årsgenomsnittet för utsläppstimmedelvärde underskrida ± 7,5 %.

Nivå 3:

För varje utsläppskälla ska den sammanlagda osäkerheten för årsgenomsnittet för utsläppstimmedelvärde underskrida ± 5 %.

2.3 TIMMEDELVÄRDEN FÖR N2O-KONCENTRATIONER

Timmedelvärdena för N2O-koncentrationen [mg/Nm3] i rökgasflödet från varje utsläppskälla ska fastställas med kontinuerlig mätning vid en representativ punkt efter utrustning för rening av NOx/N2O (om rening används).

En lämplig metod är IR-spektroskopi, men andra metoder kan användas i enlighet med andra stycket i avsnitt 6.1 i bilaga I, förutsatt att metoderna når upp till den erforderliga osäkerhetsnivån för N2O-utsläpp. De använda teknikerna måste kunna mäta N2O-koncentrationen i alla utsläpp både under renade och orenade förhållanden (t.ex. under perioder när reningsutrustningen inte fungerar och koncentrationerna ökar). Om osäkerheterna ökar under sådana perioder måste detta beaktas i osäkerhetsbedömningen.

Alla mätningar ska justeras till torr gas-förhållanden och rapporteras på ett samstämmigt sätt.

2.4 FASTSTÄLLANDE AV RÖKGASFLÖDET

Metoderna enligt bilaga XII för övervakning av rökgasflödet ska användas för mätning av rökgasflödet vid övervakning av N2O-utsläpp.

För produktion av salpetersyra ska metod A användas utom när det är tekniskt omöjligt, i vilket fall det går att använda en alternativ metod, såsom massbalansmetoden baserad på signifikanta parametrar (såsom tillförseln av ammoniak) eller fastställande av flödet genom kontinuerlig utsläppsmätning, förutsatt att metoden godkänns av den behöriga myndigheten vid utvärderingen av övervakningsplanen och den aktuella övervakningsmetoden.

För andra verksamheter kan andra metoder användas för övervakning av rökgasflödet enligt det som anges i bilaga XII, förutsatt att metoderna godkänns av den behöriga myndigheten vid utvärderingen av övervakningsplanen och den aktuella övervakningsmetoden.

Metod A – Produktion av salpetersyra

Rökgasflödet ska beräknas enligt följande formel:

Formula

där:

Vluft	=	totala luftinflödet i standardförhållanden uttryckt i Nm3/h,
O2 luft	=	volymfraktion O2 i torr luft [= 0,2095],
O2 rökgas	=	volymfraktion O2 i rökgasen.

Vluft ska beräknas som summan av alla inkommande luftflöden till produktionsenheten för salpetersyra.

Anläggningen ska tillämpa följande formel, utom om annat anges i anläggningens övervakningsplan:

Vluft = Vprim + Vsek + Vintern

där:

Vprim	=	primärt luftinflöde i standardförhållanden, uttryckt i Nm3/h,
Vsek	=	sekundärt luftinflöde i standardförhållanden, uttryckt i Nm3/h,
Vintern	=	processintern luftavgivning i standardförhållanden, uttryckt i Nm3/h.

Vprim fastställs med kontinuerlig flödesmätning före blandning med ammoniak. Vsek fastställs med kontinuerlig flödesmätning t.ex. före värmeåtervinningsenheten. Vintern är det luftflöde som avges internt inom produktionsprocessen för salpetersyra (om relevant).

För inkommande luftströmmar som kumulativt står för mindre än 2,5 % av det totala luftflödet kan den behöriga myndigheten godkänna uppskattningsmetoder som verksamhetsutövaren har föreslagit för fastställande av detta luftflöde enligt bästa praxis inom branschen.

Verksamhetsutövaren ska genom mätningar under normala driftsförhållanden tillhandahålla bevis för att det uppmätta rökgasflödet är tillräckligt homogent för att den föreslagna mätningsmetoden ska kunna användas. Om det vid dessa mätningar visar sig att flödet inte är homogent, måste denna faktor beaktas vid fastställandet av lämpliga övervakningsmetoder och vid beräkning av osäkerheten för N2O-utsläppen.

Alla mätningar ska justeras till torr gas-förhållanden och rapporteras på ett samstämmigt sätt.

2.5 SYRGAS (O2)

Syrgaskoncentrationerna i rökgasen ska mätas om detta behövs för beräkning av rökgasflödet enligt avsnitt 2.4. De krav som anges för koncentrationsmätningar i avsnitt 6 i bilaga I ska gälla. Lämpliga mätningstekniker är paramagnetisk tryckmätning, magnetisk torsionsvåg eller mätsond av zirkoniumdioxid. Osäkerheten för O2-koncentrationsmätningar ska beaktas när man fastställer osäkerheten för N2O-utsläppen.

Alla mätningar ska justeras till torr gas-förhållanden och rapporteras på ett samstämmigt sätt.

2.6 BERÄKNING AV N2O-UTSLÄPP

För specifika periodiska och orenade utsläpp av N2O från produktion av apidinsyra, kaprolaktam, glyoxal och oxoättiksyra (t.ex. orenade utsläpp från ventilering av säkerhetsskäl och/eller när reningsutrustningen inte fungerar) i fall där kontinuerlig utsläppsövervakning av N2O inte är tekniskt genomförbar, kan man använda beräkning av N2O-utsläpp med hjälp av massbalansmetoden. Beräkningsmetoden ska grunda sig på högsta potentiella utsläpp av N2O från den kemiska reaktion som äger rum vid tidpunkten och perioden för utsläppet. Den specifika beräkningsmetoden ska godkännas av den behöriga myndigheten i samband med utvärderingen av övervakningsplanen och den aktuella övervakningsmetoden.

Osäkerheten för beräknade utsläpp för en specifik utsläppskälla ska beaktas vid fastställande av osäkerheten för årsgenomsnittet för timmedelvärden för utsläppskällan. Samma nivåer som används för utsläpp som enbart fastställs med kontinuerlig utsläppsmätning ska användas för beräkning av utsläpp eller, i fall där en kombination av beräkning och kontinuerlig mätning används, för att fastställa N2O-utsläpp.

3. BERÄKNING AV ÅRLIGA CO2-EKVIVALENTER (CO2(e))

De totala årliga N2O-utsläppen från alla utsläppskällor (uppmätta i ton och angivna med tre decimalers noggrannhet) ska omvandlas till årliga CO2(e)-utsläpp (avrundade ton) med användning av följande formel:

Formula

För utsläpp under perioden 2008–2012 ska GWP-faktorn GWPN2O = 310 t CO2(e)/t N2O användas. Detta är det värde som anges i den andra utvärderingsrapporten från mellanstatliga panelen för klimatförändring (GWP-faktor enligt IPPC 1995).

Total årlig CO2(e) från alla utsläppskällor och alla direkta CO2-utsläpp från andra utsläppskällor (sådana som ingår i tillståndet för utsläpp av växthusgaser) ska läggas till de totala årliga CO2-utsläppen från anläggningen, och ska användas för rapportering och överlämnande av utsläppsrätter.

4. FASTSTÄLLANDE AV VERKSAMHETENS PRODUKTIONSTAKT

Produktionstakten ska beräknas på grundval av dagliga produktionsrapporter och antalet driftstimmar.

5. ÖVERVAKNINGSPLAN

Utöver det som krävs enligt avsnitt 4.3 a, b, c, d, j, k, m och n i bilaga I ska övervakningsplanerna för anläggningar som omfattas av denna bilaga innehålla följande information:

a)	Alla relevanta utsläppspunkter under normal drift och under begränsad drift och övergångsfaser (t.ex. driftsstopp eller idrifttagning) visas i ett processdiagram.

b)	Metoder och parametrar som används för att fastställa materialmängder (t.ex. ammoniak) som används i produktionsprocessen och den maximimängd material som används när driften går på full kapacitet.

c)	Metoder och parametrar som används för att fastställa mängden produkt som tillverkas per timme, uttryckt som salpetersyra (100 %), adipinsyra (100 %), glyoxal och oxoättiksyra och kaprolaktam per timme.

d)	Metoder och parametrar som används för att fastställa N2O-koncentrationerna i rökgas från var och en utsläppskälla, källans driftsområde och osäkerhet och uppgifterna om alternativa metoder som kan användas om koncentrationerna faller utanför driftsområdet och situationer då detta kan inträffa.

e)	Metod som används för att fastställa totalt rökgasflöde (uttryckt i Nm3 per timme) från var och en utsläppskälla, källans driftområde och osäkerhet. Vid härledning genom beräkning ska detaljuppgifter anges för varje övervakat rökgasflöde.

f)	Beräkningsmetod som används för att fastställa N2O-utsläpp från periodiska orenade källor vid produktion av adipinsyra, kapraktolam, glyoxal och oxoättiksyra.

g)	Det sätt på vilket anläggningen drivs med varierande belastning och i vilken omfattning detta sker, och hur driftsledningen genomförs.

h)	Metoder och beräkningsformler som används för att fastställa de årliga N2O-utsläppen från varje utsläppskälla.

i)	Processbetingelser som avviker från normal drift, indikation av potentiell frekvens och varaktighet för sådana betingelser, såväl som indikation av volymen för N2O-utsläpp under avvikande processbetingelser (t.ex. dåligt fungerande reningsutrustning).

j)	Bedömning som används för att visa att kraven på den nivåosäkerhet som avses i avsnitt 2 i denna bilaga uppfylls och nivån uppnås.

k)	Det värde uttryckt i kg/N2O per timme som har fastställts i enlighet med i avsnitt 6.3 a och b i bilaga I för användning i fall att mätningsinstrumenten upphör att fungera eller inte fungerar korrekt.

l)	Detaljuppgifter om avvikelser från allmänna standarder såsom EN14181 och ISO 14956:2002.

Utöver det som krävs enligt avsnitt 4.3 i bilaga I ska varje betydande ändring av övervakningsmetoden enligt övervakningsplanen vara föremål för godkännande från en behörig myndighet om det gäller

—	betydande ändringar av anläggningens funktion i den mån de påverkar de totala N2O-utsläppen, N2O-koncentrationen, rökgasens flöde eller andra parametrar, särskilt om N2O-reningsutrustning installeras eller ersätts,

—	ändringar av de metoder som används för att fastställa N2O-utsläpp, inbegripet ändringar av den kontinuerliga mätningen av koncentrationer, syrgaskoncentrationer och rökgasflödet eller av beräkningsmetoden, i den mån de avsevärt påverkar den totala osäkerheten för utsläppen,

—	ändringar av de parametrar som används för att fastställa årliga utsläpp och/eller produktion av salpetersyra, adipinsyra, kapraktolam glyoxal och oxoättiksyra,

—	ändringar i osäkerhetsbedömningen.

6. ALLMÄNT

6.1 PROVTAGNINGSFREKVENS

Medelvärden för giltiga mättimmar ska beräknas enligt avsnitt 6.3 a i bilaga I för

—	N2O-koncentrationen i rökgasen,

—	totala rökgasflödet där detta mäts direkt och där det krävs,

—	alla gasflöden och syrgaskoncentrationer som behövs för att fastställa det totala rökgasflödet indirekt.

6.2 UPPGIFTER SOM SAKNAS

Om uppgifter saknas ska detta hanteras enligt avsnitt 6.3 a och b i bilaga I. Om uppgifter saknas till följd att reningsutrustningen inte fungerar ska man anta att utsläppen för hela den berörda timmen inte har renats och därefter beräkna motsvarande ersättande värden.

Verksamhetsutövaren ska vidta alla åtgärder som i praktiken är möjliga för att säkerställa att utrustningen för kontinuerlig utsläppsövervakning inte är ur funktion mer än en vecka under ett och samma kalenderår. Om detta inträffar ska verksamhetsutövaren omedelbart underrätta den behöriga myndigheten.

6.3 BRÄNSLE-/MATERIALMÄNGD AV DE MINIMIS-KARAKTÄR FÖR N2O

Bränsle-/materialmängd av de minimis-karaktär för N2O: en eller flera mindre betydande, orenade bränsle-/materialmängder som har valts ut av verksamhetsutövaren och som tillsammans släpper ut 1 000 ton eller mindre av CO2(e) per år eller som släpper ut mindre än 20 000 ton av CO2(e) per år och bidrar med mindre än 2 % av anläggningens totala årliga utsläpp av CO22(e).

Med den behöriga myndighetens godkännande kan verksamhetsutövaren tillämpa metoder för övervakning och rapportering som bygger på verksamhetsutövarens egna nivålösa beräkningsmetod för bränsle-/materialmängd av de minimis-karaktär.

6.4 BEKRÄFTANDE BERÄKNING AV UTSLÄPP

När det gäller att bekräfta rapporterade utsläpp av N2O (från kontinuerliga utsläppsmätningar och beräkning) ska avsnitt 6.3 c i bilaga I tillämpas, och detta ska genomföras på grundval av produktionsdata, 2006 års IPCC-riktlinjer och den metod som fastställs i avsnitt 10.3.3 i bilaga I (övergripande metod).

7. OSÄKERHETSBEDÖMNING

De osäkerhetsbedömningar som krävs för att påvisa överensstämmelse med relevanta nivåer i avsnitt 2 ska göras med en felfortplantningsberäkning i vilken man beaktar osäkerheten för alla relevanta element i utsläppsberäkningen. För kontinuerlig mätning ska följande osäkerhetskällor bedömas i enlighet med EN 14181 och ISO 14956:2002:

—	Den angivna osäkerheten hos utrustningen för kontinuerlig mätning inklusive provtagning.

—	Osäkerhet i samband med kalibreringen.

—	Ytterligare osäkerhet beroende på hur övervakningsutrustningen används i praktiken.

För beräkning av den totala osäkerheten som ska användas i avsnitt 2.2, ska timmedelvärdena för N2O-koncentrationerna som har fastställts enligt avsnitt 2.3 användas. När det enbart gäller osäkerhetsberäkning ska timmedelvärdena för N2O-koncentrationer under 20 mg/Nm3 ersättas med ett standardvärde på 20 mg/Nm3.

Verksamhetsutövaren ska via sitt kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfarande styra och minska de återstående osäkerheterna för uppgifterna i utsläppsrapporten. Under verifieringsförfarandet ska kontrollören bedöma om den godkända övervakningsmetoden har tillämpats korrekt, och bedöma hanteringen och minskningen av återstående osäkerheter via verksamhetsutövarens kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden.

8. KONTROLL OCH VERIFIERING

8.1 KONTROLL

Utöver det som krävs enligt avsnitt 10.1, 10.2 och 10.3 i bilaga I ska följande förfaranden för kvalitetssäkring tillämpas:

—	Kvalitetssäkring av de kontinuerliga mätningarna av koncentrationen av N2O och syre ska genomföras i enlighet med EN 14181.

—	Den installerade mätutrustningen ska kalibreras vart tredje år med hjälp av parallella mätningar.

—	I fall där utsläppsgränsvärden normalt används som grund för kalibrering av kontinuerlig utsläppsövervakning och där det inte finns några utsläppsgränsvärden för N2O eller O2, ska årsgenomsnittet för timmedelvärdena användas som approximation för sådana gränsvärden.

—	QAL 2 ska genomföras med lämpliga referensgaser utöver provgasen för att säkerställa att ett tillräckligt omfattande kalibreringsområde bedöms.

—	Mätutrustningen som mäter rökgasens volymflöde ska kalibreras årligen eller när anläggningen underhålls, beroende på vilket som inträffar först. Kvalitetssäkringen av rökgasflödet behöver inte genomföras i enlighet med EN 14181.

—	Om det vid en intern revision uppdagas bristande överensstämmelse med EN 14181 eller behov av omkalibrering ska detta omedelbart rapporteras till den behöriga myndigheten.

8.2 VERIFIERING

Utöver det som måste verifieras enligt avsnitt 10.4 ska följande kontrolleras:

—	Korrekt tillämpande av kraven i de standarder som förtecknas i avsnitten 7 och 8.1 i denna bilaga.

—	Beräkningsmetoder och resultat i fall där uppgifter som saknas har ersatts med beräknade värden.

—	Rimligheten hos beräknade ersättande värden och uppmätta värden.

—	Alla jämförande bedömningar som bekräftar utsläppsresultat och beräkningsbaserade metoder och rapporteringen av aktivitetsdata, utsläppsfaktorer och dylikt.

9. RAPPORTERING

De totala årliga N2O-utsläppen ska rapporteras i ton med tre decimalers noggrannhet och som CO2(e) avrundat till hela ton.

Utöver det som anges i avsnitt 8 i bilaga I ska verksamhetsutövarna vid anläggningar som omfattas av denna bilaga rapportera följande information om anläggningen:

a)	Årlig driftstid per processenhet och för anläggningen som helhet.

b)	Produktionsdata per enhet och metod som används för att fastställa mängden produkt.

c)	Mätkriterier som har använts vid kvantifieringen av varje parameter.

d)	Osäkerheten för varje uppmätt och beräknad parameter (inklusive gaskoncentrationer, rökgasvolym och beräknade utsläpp) och den resulterande totala osäkerheten för timbelastningen och/eller värdet på årligt utsläpp.

e)	Detaljuppgifter om utrustningens funktionsstörningar som har påverkat utsläpp samt mätningar och beräkningar av utsläpp/rökgasflöden, inklusive antalet tillfällen, antalet berörda timmar, störningarnas varaktighet och datum.

f)	Detaljuppgifter om tillfällen då man har varit tvungen att tillämpa avsnitt 6.2 i denna bilaga, inklusive antalet tillfällen, berörda timmar, beräkningar och använda ersättningsvärden.

g)	Indata som har använts i bekräftande bedömningar i enlighet med avsnitten 6.3 c och 4.3 i bilaga I för att kontrollera de årliga N2O-utsläppen.”

28.1.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 24/30

BESLUT nr 1/2008 AV GEMENSAMMA KOMMITTÉN EG–FÄRÖARNA

av den 17 juni 2008

om ändring av beslut nr 1/2001 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsprotokollet om veterinära frågor till avtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Färöarnas Landsstyre, å andra sidan

(2009/74/EG)

GEMENSAMMA KOMMITTÉN EG–FÄRÖARNA HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Färöarnas Landsstyre, å andra sidan (1),

med beaktande av tilläggsprotokollet om veterinära frågor till avtalet (2), särskilt artikel 2 första meningen, och

av följande skäl:

(1)

Vid mötet i veterinära undergruppen vid gemensamma kommittén EG–Färöarna i Bryssel den 26 september 2005 behandlades två framställningar från Färöarna. Den ena framställan gällde tillåtelse att importera registrerade hästdjur direkt från Island, utan att importen behöver ske genom en gränskontrollstation som godkänts för detta ändamål i en medlemsstat i enlighet med artikel 6 i rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land (3). Den andra gällde tillåtelse att förflytta registrerade hästdjur mellan Färöarna och medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna om förflyttning inom gemenskapen.

(2)

I enlighet med artikel 9 i rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredje land (4) ska bestämmelserna i rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (5) tillämpas.

(3)

Färöarna har förbundit sig att senast dagen innan detta beslut antas genomföra och tillämpa de gemenskapsbestämmelser som anges i bilagan till beslutet och vid den godkända gränskontrollstationen i Tórshavn inrätta ett kontrollcentrum som lämpar sig för hantering av registrerade hästdjur som importerats direkt från Island, och som uppfyller byggnads- och djurhälsokraven i bilaga A till direktiv 91/496/EEG.

(4)	Kommissionens företrädare och de sakkunniga från medlemsstaterna var eniga om att djurhälsosituationen på Färöarna tillåter den föreslagna ändringen i beslut nr 1/2001 av gemensamma kommittén EG–Färöarna (6).

(5)

I artikel 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (7) fastställs nya principer för de avgifter och pålagor som får tas ut för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll.

Det framstår därför som lämpligt att i beslut nr 1/2001 uppdatera bestämmelserna om avgifter inom gemenskapen.

(6)

Ett nytt system benämnt Traces för anmälningar när det gäller import till gemenskapen av levande djur och produkter av animaliskt ursprung samt förflyttningar av levande djur inom gemenskapen har införts och ersätter Animo. Genom Traces kan de behöriga myndigheter som ansvarar för kontrollen av djurs och människors hälsa elektroniskt utbyta data om import av och handel inom gemenskapen med levande djur och produkter av animaliskt ursprung.

Det framstår därför som lämpligt att i beslut nr 1/2001 uppdatera bestämmelserna om informationssystem.

(7)	Den veterinära undergruppen rekommenderade därför att beslut nr 1/2001 ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut nr 1/2001 ska ändras på följande sätt:

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Kontroll av levande djur från tredje land

1. Kontroller av levande djur som kommer från tredje land och sänds till Färöarna ska ske vid gränskontrollstationer i medlemsstaterna och utföras av medlemsstaternas veterinärtjänster i de färöiska myndigheternas namn och på deras vägnar.

2. Där så är föreskrivet ska det datoriserade nätverket för veterinära myndigheter (Traces) användas för alla relevanta anmälningar.

3. All import av levande djur till Färöarna ska undergå veterinärkontroll i enlighet med rådets direktiv 91/496/EEG (8) och de tillämpningsbestämmelser för detta som fastställs i relevanta kommissionsbeslut.

Om kontrollerna enligt punkt 1 ger tillfredsställande resultat ska veterinärtjänsten utfärda en Gemensam veterinärhandling vid införsel (CVED) för varje sändning.

Tullmyndigheten ska se till att de nödvändiga hälsokontrollavgifterna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (9) betalas innan tullens transiteringsförfaranden inleds.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Finansiering av kontroller

Färöarna ska förbinda sig att tillämpa artikel 27 i förordning (EG) nr 882/2004 på avgifter enligt följande:

—	Kapitel V i bilaga IV ska tillämpas på fiskeriprodukter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (10).

—	Kapitel V i bilaga IV ska tillämpas för att garantera att kontrollerna av vattenbruksdjur enligt rådets direktiv 96/23/EG (11) utförs.

—	Kapitlen I (kött), II (fisk) och III (övriga animalieprodukter) i bilaga V ska tillämpas på animalieprodukter som importeras från tredje land.

—	Kapitel V i bilaga V ska tillämpas på djur som importeras från tredje land.

—	Bilaga VI ska tillämpas på kontroller av vattenbruksdjur, produkter av animaliskt ursprung och levande registrerade hästdjur som omfattas av direktiv 90/425/EEG.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Informationssystem

1. Färöarna ska använda det integrerade datoriserade nätverket för veterinära myndigheter (Traces) för att till medlemsstaterna anmäla förflyttningar av och handel med levande djur eller produkter av animaliskt ursprung, när så föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna.

De praktiska frågorna i samband med Färöarnas medverkan i detta nätverk ska lösas av tjänstemän från kommissionen och Färöarna.

2. Färöarna ska genomföra rådets direktiv 82/894/EEG (12) samt delta i systemet för anmälan av djursjukdomar (ADNS).

Företrädare för kommissionen och Färöarna ska lösa de praktiska frågorna i samband med detta deltagande.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 12a

Import och förflyttning av registrerade hästdjur

1. Färöarna ska förbinda sig att vid den godkända gränskontrollstationen i Tórshavn inrätta ett kontrollcentrum som lämpar sig för hantering av registrerade hästdjur som importeras direkt från Island. Kontrollcentret ska i fråga om lokaler och utrustning uppfylla byggnads- och djurhälsokraven i bilaga A till direktiv 91/496/EEG.

Innan lokalerna uppförs ska Färöarnas behöriga myndigheter lämna ett utkast till en planritning för centret till kommissionen för granskning och synpunkter.

När de överenskomna lokalerna har färdigställts ska Färöarna informera kommissionen om detta.

2. Med avvikelse från artikel 3.1 ska kontroller av registrerade hästdjur som importeras direkt från Island ske i enlighet med direktiv 91/492/EEG och tillämpningsbestämmelserna för detta i kommissionens beslut 97/794/EG (13) och utföras av Färöarnas veterinärtjänst vid det kontrollcentrum som avses i punkt 1.

3. Förflyttning av registrerade hästdjur mellan Färöarna och medlemsstaterna ska ske enligt bestämmelserna i kapitel II i rådets direktiv 90/426/EEG (14) efter det att kontrollerna i enlighet med direktiv 90/425/EEG har utförts.

I artikel 15 ska följande punkt läggas till:

”4. Färöarna ska börja tillämpa gemenskapsbestämmelserna i bilagan till detta beslut före den 17 juni 2008.

Färöarna ska senast den 11 februari 2009 underrätta kommissionen om att de har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att tillämpa dessa bestämmelser.”

6.	Texten i bilagan till detta beslut ska läggas till som bilaga.

Artikel 2

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Tórshavn den 17 juni 2008.

På gemensamma kommitténs vägnar

Herluf SIGVALDSSON

Ordförande

(1) EGT L 305, 30.11.1999, s. 25.

(2) EGT L 305, 30.11.1999, s. 26.

(3) EGT L 268, 24.9.1991, s. 56.

(4) EGT L 224, 18.8.1990, s. 42.

(5) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(6) EGT L 46, 16.2.2001, s. 24.

(7) EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

(8) EGT L 268, 24.9.1991, s. 56.

(9) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.”

(10) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(11) EGT L 125, 23.5.1996, s. 10.”

(12) EGT L 378, 31.12.1982, s. 58.”

(13) EGT L 323, 26.11.1997, s. 31.

(14) EGT L 224, 18.8.1990, s. 42.”

BILAGA

”BILAGA

Rättsakter som det hänvisas till i artikel 15.4:

1.	Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (EGT L 224, 18.8.1990, s. 29).

2.	Rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredje land (EGT L 224, 18.8.1990, s. 42).

3.	Rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen (EGT L 224, 18.8.1990, s. 55).

4.	Kommissionens beslut 92/260/EEG av den 10 april 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för tillfällig införsel av registrerade hästar (EGT L 130, 15.5.1992, s. 67).

5.	Kommissionens beslut 93/195/EEG av den 2 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för återinförsel efter tillfällig export av hästar som registrerats för kapplöpningar, tävlingar och kulturevenemang (EGT L 86, 6.4.1993, s. 1).

6.	Kommissionens beslut 93/196/EEG av den 5 februari 1993 om djurhälsovillkor och hälsointyg för import av hästdjur för slakt (EGT L 86, 6.4.1993, s. 7).

7.	Kommissionens beslut 93/197/EEG av den 5 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för import av registrerade hästdjur och hästdjur för avel och bruksändamål (EGT L 86, 6.4.1993, s. 16).

8.	Kommissionens beslut 93/623/EEG av den 20 oktober 1993 om en identitetshandling (pass) som skall åtfölja registrerade hästdjur (EGT L 298, 3.12.1993, s. 45).

9.	Kommissionens beslut 2000/68/EG av den 22 december 1999 om ändring av kommissionens beslut 93/623/EEG och om identifiering av hästdjur för avel och produktion (EGT L 23, 28.1.2000, s. 72).

10.

Kommissionens beslut 2004/211/EG av den 6 januari 2004 om upprättande av en förteckning över tredje länder eller delar av tredje länder från vilka medlemsstaterna tillåter import av levande hästdjur och sperma, ägg och embryon från hästdjur samt om ändring av besluten 93/195/EEG och 94/63/EG (EUT L 73, 11.3.2004, s. 1).

11.	Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 5.1.2005, s. 1).”

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 24

Svensk utgåva	Lagstiftning	52 årgången 28 januari 2009

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras	Sida
		FÖRORDNINGAR
		Kommissionens förordning (EG) nr 82/2009 av den 27 januari 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
		Kommissionens förordning (EG) nr 83/2009 av den 27 januari 2009 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 945/2008 för regleringsåret 2008/2009	3
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 84/2009 av den 27 januari 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1342/2003 om tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris	5
		ARBETSORDNINGAR OCH RÄTTEGÅNGSREGLER
		Domstolen
	*	Ändring i domstolens rättegångsregler	8
		Förstainstansrätten
	*	Ändring i förstainstansrättens rättegångsregler	9
		Personaldomstolen
	*	Ändring i rättegångsreglerna för Europeiska unionens personaldomstol	10

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	IL	138,6
	JO	78,3
	MA	47,2
	TN	134,4
	TR	93,1
	ZZ	98,3
0707 00 05	JO	167,2
	MA	116,0
	TR	162,2
	ZZ	148,5
0709 90 70	MA	164,2
	TR	168,5
	ZZ	166,4
0709 90 80	EG	88,5
0709 90 80	ZZ	88,5
0805 10 20	EG	48,4
	IL	56,2
	MA	63,5
	TN	58,1
	TR	62,0
	ZZ	57,6
0805 20 10	IL	144,6
	MA	83,3
	TR	54,0
	ZZ	94,0
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	CN	74,9
	EG	88,5
	IL	78,8
	JM	94,6
	PK	76,2
	TR	63,6
	ZZ	79,4
0805 50 10	EG	48,1
	MA	67,1
	TR	63,9
	ZZ	59,7
0808 10 80	CA	84,9
	CN	64,8
	MK	32,6
	US	106,1
	ZZ	72,1
0808 20 50	CN	49,8
	TR	99,0
	US	110,9
	ZA	93,2
	ZZ	88,2

(EUR)
KN-nummer	Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga	Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga
1701 11 10 (1)	24,73	3,93
1701 11 90 (1)	24,73	9,17
1701 12 10 (1)	24,73	3,74
1701 12 90 (1)	24,73	8,74
1701 91 00 (2)	28,57	10,95
1701 99 10 (2)	28,57	6,43
1701 99 90 (2)	28,57	6,43
1702 90 95 (3)	0,29	0,36

	II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
	BESLUT
	Rådet
	2009/69/EG
*	Rådets beslut av den 18 december 2008 om utnämning av ledamöter i den kommitté som avses i artikel 3.3 i bilaga I till protokollet om domstolens stadga	11
	2009/70/EG, Euratom
*	Rådets beslut av den 19 januari 2009 om utnämning av två tyska ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén	13
	2009/71/EG, Euratom
*	Rådets beslut av den 19 januari 2009 om utnämning av en spansk ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén	14
	Kommissionen
	2009/72/EG
*	Kommissionens beslut av den 15 december 2008 om inrättande av en expertgrupp för marknaden för betalningssystem	15
	2009/73/EG
*	Kommissionens beslut av den 17 december 2008 om ändring av beslut 2007/589/EG när det gäller införlivandet av riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av dikväveoxid [delgivet med nr K(2008) 8040] ( 1 )	18
	RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL
	2009/74/EG
*	Beslut nr 1/2008 av gemensamma kommittén EG–Färöarna av den 17 juni 2008 om ändring av beslut nr 1/2001 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsprotokollet om veterinära frågor till avtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Färöarnas Landsstyre, å andra sidan	30

		Rättelser
	*	Rättelse till rådets beslut 2008/173/EG av den 18 februari 2008 om testerna av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 57 av den 1.3.2008)	34