11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/1

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/3

(1)

I direktiv 2000/75/EG fastställs kontrollregler och åtgärder för bekämpning och utrotning av bluetongue, bl.a. regler om inrättande av skydds- och övervakningszoner, genomförande av vaccineringsprogram och utförselförbudet för djur som lämnar av djurarter som lämnar dessa zoner.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1266/2007 (2) fastställs bestämmelser för bekämpning och övervakning av bluetongue samt restriktioner vid förflyttning av djur inom och från skydds- och övervakningszoner (restriktionszoner).

(3)

I bilaga III till den förordningen fastställs även villkor för undantag från det utförselförbud som fastställs i direktiv 2000/75/EG och som gäller förflyttning av djur som kan smittas eller av sperma, ägg och embryon från dessa djur.

(4)

Enligt yttrandet från EFSAs vetenskapliga panel för djurs hälsa och välbefinnande om smittspridare och vacciner (3), antaget den 27 april 2007, är vaccinering ett lämpligt verktyg för att bekämpa bluetongue och förebygga kliniska utbrott och därmed begränsa jordbrukarnas förluster.

(5)

Vaccinering av djur mot bluetongue utgör en stor förändring av immunstatusen hos populationen av den mottagliga arten. Medlemsstaterna bör styrka frånvaro av en eller flera allmänna eller specifika serotyper av bluetonguevirus som cirkulerar i en del av restriktionszonen med hjälp av resultaten från de program för övervakning av bluetongue som inrättats enligt förordning (EG) nr 1266/2007. Sådana program för övervakning bör bestå av passiv klinisk övervakning och aktiv laboratoriebaserad övervakning genom åtminstone övervakning med indikatordjur.

(6)

Laboratoriebaserad övervakning genom indikatordjur bör inte begränsas enbart till serologiskt test utan kan även utföras genom andra diagnosmetoder, t.ex. test för identifiering av agens.

(7)

Man bör inte avråda från vaccinering där virus inte förekommer eller förhindra förebyggande vaccinering i restriktionszoner utan virusförekomst. Enligt direktiv 2000/75/EG är vaccinering mot bluetongue dock endast tillåten inom skyddszonen. I artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1266/2007 fastställs att förflyttning av djur inom samma restriktionszon där samma serotyp eller serotyper av bluetonguevirus förekommer ska tillåtas av den behöriga myndigheten, under förutsättning att de djur som ska förflyttas inte uppvisar några kliniska tecken på bluetongue den dag de transporteras, och om det uppskattas att dessa djur inte medför någon ytterligare djurhälsorisk.

(8)

Områden där vaccinering har skett och där det inte förekommer någon eller några specifika serotyper av bluetonguevirus utgör en lägre risk än övriga områden som ingår i restriktionszonen där viruset förekommer. Medlemsstaterna bör därför få lov att inom skyddszonen avgränsa de områden där vaccinering har skett och där det inte förekommer någon eller några specifika serotyper av bluetonguevirus. Avsikten att avgränsa dessa områden bör anmälas till kommissionen, tillsammans med alla upplysningar som visar att avgränsningen är motiverad. Övriga medlemsstater bör också underrättas om denna avgränsning.

(9)

Enligt artikel 7.2 i den förordningen är det på vissa villkor tillåtet att förflytta djur från en skyddszon till en övervakningszon. Förflyttning av djur inom en och samma restriktionszon, från en del av den zonen där virus förekommer till en del där vaccinering skett och där virus inte förekommer, bör tillåtas på liknande villkor som de som gäller för förflyttning av djur från en skyddszon till en övervakningszon inom en och samma restriktionszon för att begränsa risken för att virus sprids till den del av restriktionszonen där vaccinering skett och virus inte förekommer. De gällande reglerna för förflyttning av djur inom samma restriktionszon där samma serotyp eller serotyper av bluetonguevirus förekommer bör därför ändras.

(10)

Förflyttning av djur från en del av en restriktionszon där vaccinering skett och där virus inte förekommer till ett område utanför restriktionszonen är för närvarande tillåtet på samma villkor som gäller för förflyttning av djur från en restriktionszon där virus förekommer till ett område utanför restriktionszonen. Med hänsyn till den relativt låga risken med förflyttning av djur från en del av en restriktionszon där vaccinering skett och där virus inte förekommer vore det emellertid lämpligt att tillåta sådana förflyttningar på mindre strikta villkor i fråga om det test för identifiering av virus som krävs för vissa kategorier av vaccinerade djur. Bilaga III till förordning (EG) nr 1266/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Förordning (EG) nr 1266/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

2.

I bilaga I ska punkt 1.1.2.1 ersättas med följande:

1.1.2.1   Övervakning med indikatordjur

3.

Avsnitt A i bilaga III ska ändras på följande sätt:

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/7

(1)

Koccidiostatika och histomonostatika är ämnen avsedda att döda eller hindra tillväxten av protozoer, och kan bl.a. tillåtas för användning som fodertillsatser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (2). I godkännanden av koccidiostatika och histomonostatika som fodertillsatser anges särskilda villkor för användning, t.ex. vilka djurarter eller kategorier av djur som tillsatsen är avsedd för.

(2)

Det kan förekomma att foderföretag på samma anläggning framställer många olika foder, och olika slags produkter kan behöva framställas efter varandra på samma produktionslinje. Det kan hända att oundvikliga spår av en produkt kvarstår i produktionslinjen och hamnar i den inledande produktionen av ett annat foder. Denna överföring från en produktionssats till en annan kallas korskontamination och kan inträffa exempelvis när koccidiostatika eller histomonostatika används som godkända fodertillsatser. Detta kan leda till att senare producerat foder kontamineras med tekniskt oundvikliga spår av dessa ämnen i foder där användning av koccidiostatika eller histomonostatika inte är tillåten, t.ex. foder för djurarter eller kategorier av djur som inte nämns i godkännandet av tillsatsen. Sådan oundviklig korskontamination kan inträffa i alla led av produktion och behandling av foder, även under lagring och transport.

(3)

För att undvika att medlemsstaterna inför nationella bestämmelser om oundviklig korskontamination av tillåtna koccidiostatika eller histomonostatika i foder som de inte är avsedda för och dessa ämnens förekomst i därav härledda livsmedel, något som skulle störa den inre marknadens funktion, måste enhetliga gemenskapsbestämmelser antas på detta område.

(4)

Oundviklig korskontamination av aktiva ämnen från godkända koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för bör betraktas som främmande ämnen i djurfoder i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG (3), och förekomst av dem bör inte utgöra en risk för djurs eller människors hälsa eller miljön. Därför anges högsta tillåtna halter för dessa ämnen i djurfoder i kommissionens direktiv 2009/8/EG (4) om ändring av bilaga I till direktiv 2002/32/EG.

(5)

Oundviklig korskontamination av koccidiostatika och histomonostatika i foder de inte är avsedda för, även under de högsta tillåtna halter som fastställts med stöd av direktiv 2002/32/EG, kan leda till att rester av dessa ämnen förekommer i animaliska livsmedel. För att skydda folkhälsan och i den mån det ännu inte har fastställts några högsta tillåtna restmängder för det aktuella enskilda livsmedlet med stöd av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (5) eller förordning (EG) nr 1831/2003 bör högsta tillåtna halter av aktiva ämnen i koccidiostatika och histomonostatika i livsmedel av animaliskt ursprung på grund av oundviklig korskontamination med dessa ämnen i foder de inte är avsedda för fastställas i enlighet med förordning (EEG) nr 315/93 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel.

(6)

På kommissionens begäran har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) antagit en rad yttranden (6) om riskerna för djurs och människors hälsa till följd av oundviklig korskontamination genom godkända koccidiostatika eller histomonostatika av foder de inte är avsedda för. För varje koccidiostatikum eller histomonostatikum som godkänts som fodertillsats antogs i myndighetens bedömningar korskontaminationer på 2 %, 5 % och 10 % från foder som producerats med högsta tillåtna halt koccidiostatika eller histomonostatika i det därefter producerade foder där sådana ämnen inte avsågs förekomma.

(7)

Beträffande slutsatserna i de olika vetenskapliga yttrandena kan sägas att myndigheten i allmänhet fann att förekomst av godkända koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för i halter som är typiska för oundviklig korskontamination, förutsatt att alla förebyggande åtgärder vidtagits, knappast skulle påverka djurhälsan negativt, och att risken för konsumenternas hälsa på grund av intag av resthalter i livsmedel från djur som exponerats för korskontaminerat foder är försumbar.

(8)

Med beaktande av myndighetens yttranden och de för närvarande olika metoder som medlemsstaterna använder för att ta itu med oundviklig korskontamination föreslås att högsta tillåtna halter för livsmedel fastställs enligt bilagan till den här förordningen, i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och i syfte att skydda folkhälsan. Bestämmelserna i bilagan bör ses över senast den 1 juli 2011 för att ta hänsyn till nya vetenskapliga och tekniska rön.

(9)

De högsta tillåtna halter som anges i bilagan till den här förordningen bör kontinuerligt anpassas till de ändringar av högsta tillåtna restmängder som fastställs för det aktuella livsmedlet med stöd av förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung eller med stöd av förordning (EG) nr 1831/2003. Då det kan förekomma en viss tidsutdräkt mellan sådana ändringar och den efterföljande ändringen av de högsta tillåtna halterna i bilagan till den här förordningen, bör den här förordningen anses vara utan påverkan på tillämpningen av de högsta tillåtna restmängder av koccidiostatika eller histomonostatika som fastställts med stöd av förordning (EEG) nr 2377/90 eller med stöd av förordning (EG) nr 1831/2003.

(10)

Eftersom oundviklig korskontamination av koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för kan leda till att de ämnena förekommer som främmande ämnen i därav härledda livsmedel, bör ett heltäckande och integrerat tillvägagångssätt tillämpas genom att denna förordning antas och tillämpas samtidigt med direktiv 2009/8/EG om fastställande av högsta tillåtna halter för oundviklig korskontamination med koccidiostatika eller histomonostatika av foder de inte är avsedda för.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/12

(1)

I direktiv 2000/29/EG förtecknas organismer som är skadliga för växter eller växtprodukter och anges vissa åtgärder som ska vidtas för att förhindra att sådana organismer förs in i medlemsstaterna från andra medlemsstater eller tredjeländer.

(2)

På grundval av uppgifter som lämnats av medlemsstaterna och en expertgranskning av bilagorna I, II, IV och V till direktiv 2000/29/EG bör förteckningarna över skadegörare i bilagorna I och II ändras för att ge ett bättre skydd mot att sådana organismer förs in till gemenskapen. Alla ändringar bygger på teknisk och vetenskaplig bevisning.

(3)

Med hänsyn till den ökade handeln med växter och växtprodukter bör man förbättra växtskyddet i gemenskapen mot införande av följande skadegörare som så vitt man vet inte förekommer i gemenskapen: Dendrolimus sibiricus Tschetverikov; Rhynchophorus palmarum (L.); Agrilus planipennis Fairmaire på växter av Fraxinus L., Juglans mandshurica Maxim., Ulmus davidiana Planch., Ulmus parvifolia Jacq., och Pterocarya rhoifolia Siebold & Zucc. och som så vitt man vet endast förekommer i Kanada, Kina, Japan, Mongoliet, Republiken Korea, Ryssland, Taiwan och Förenta staterna; Chrysanthemum stem necrosis virus på växter av Dendranthema (DC.) Des Moul. och Lycopersicon lycopersicum (L.) Karsten ex Farw.; Scrobipalpopsis solanivora (Povolny) på knölar av Solanum tuberosum L. samt Stegophora ulmea (Schweinitz: Fries) Sydow & Sydow på växter av Ulmus L. och Zelkova L. avsedda för plantering, utom fröer. Dessutom måste man av samma orsaker begränsa ytterligare spridning av Paysandisia archon (Burmeister), som påträffats i vissa områden i gemenskapen på elva släkten av Palmae och som omfattas av officiell kontroll.

(4)

Namnen Saissetia nigra (Nietm.) och Diabrotica virgifera Le Conte bör ändras i enlighet med organismernas reviderade vetenskapliga beteckningar. Saissetia nigra (Nietm.) kallas nu Parasaissetia nigra (Nietner). Diabrotica virgifera Le Conte har indelats i två undergrupper, nämligen Diabrotica virgifera virgifera Le Conte, som förekommer regionalt i gemenskapen, och Diabrotica virgifera zeae Krysan & Smith, som inte förekommer i gemenskapen.

(5)

Förteckningarna över dessa organismer i bilagorna I och II till direktiv 2000/29/EG bör därför ändras.

(6)

Följaktligen bör de relevanta kraven i bilagorna IV och V till direktiv 2000/29/EG för import eller förflyttning av värdväxter för de skadegörare som avses i bilagorna I och II ändras med hänsyn till de ändrade förteckningarna i bilagorna I och II.

(7)

KN-numret för trä av Acer saccharum Marsh. bör uppdateras i del B i bilaga V så att förteckningen över KN-nummer för trä som omfattas av importkontroll blir fullständig.

(8)

Bilagorna I, II, IV och V till direktiv 2000/29/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/19

(1)

Koccidiostatika och histomonostatika är ämnen avsedda att döda eller hindra tillväxten av protozoer, och de kan bl.a. tillåtas för användning som fodertillsatser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (2). I godkännanden av koccidiostatika och histomonostatika som fodertillsatser anges särskilda villkor för användning, t.ex. vilka djurarter eller kategorier av djur som tillsatsen är avsedd för.

(2)

Det kan förekomma att foderföretagare på samma anläggning framställer många olika foder, och olika slags produkter kan behöva framställas efter varandra på samma produktionslinje. Det kan hända att oundvikliga spår av en produkt kvarstår i produktionslinjen och hamnar i den inledande produktionen av ett annat foder. Denna överföring från en produktionssats till en annan kallas korskontamination och kan inträffa exempelvis när koccidiostatika eller histomonostatika används som godkända fodertillsatser. Detta kan leda till att senare producerat foder kontamineras med tekniskt oundvikliga spår av dessa ämnen i foder där användning av koccidiostatika eller histomonostatika inte är tillåten, t.ex. foder för djurarter eller kategorier av djur som inte nämns i godkännandet av tillsatsen. Sådan oundviklig korskontamination kan inträffa i alla led av produktion och behandling av foder, även under lagring och transport.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien (3) anges särskilda krav för foderföretag som använder koccidiostatika och histomonostatika vid produktion av foder. Särskilt måste de berörda foderföretagarna vidta alla lämpliga åtgärder beträffande anläggningar, utrustning, produktion, lagring och transport som krävs för att undvika korskontamination i överensstämmelse med skyldigheterna i artiklarna 4 och 5 i den förordningen. Fastställandet av högsta tillåtna halter för oundviklig korskontamination av koccidiostatika och histomonostatika i foder som de inte är avsedda för i enlighet med direktiv 2002/32/EG bör inte påverka foderföretagarnas huvudansvar att följa god produktionssed för att undvika sådan korskontamination. Fortsatta ansträngningar krävs därför av foderföretagarna för att undvika förekomst av sådana främmande ämnen i djurfoder.

(4)

Under hänsynstagande till god produktionssed bör högsta tillåtna halt av oundviklig korskontamination av koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för fastställas så lågt som är rimligt genomförbart (den s.k. alara-principen). För att göra det möjligt för foderföretagare att hantera sådan oundviklig korskontamination bör en kontamination på omkring 3 % i förhållande till högsta tillåtna halt tillämpas på foder för mindre känsliga djurarter som ämnena inte är avsedda för, medan en kontamination på omkring 1 % i förhållande till största tillåtna halt bör tillämpas på känsliga djurarter för vilka ämnena inte är avsedda samt för foder som används under tiden före slakt. Kontaminationen på 1 % bör också tillämpas vid korskontamination av annat foder för avsedda djurarter till vilket inga koccidiostatika eller histomonostatika tillsätts avsiktligt, samt för foder till icke-avsedda kontinuerligt livsmedelsproducerande djurarter, såsom mjölkkor och värphöns där det finns belägg för överföring från foder till animaliska livsmedel. Om foderråvarorna ges direkt till djuren eller om kompletterande foder används, bör den dagliga utfodringen inte leda till att djuret utsätts för högre halter av ett koccidiostatikum eller histomonostatikum än motsvarande högsta tillåtna halt när endast helfoder används i den dagliga utfodringen.

(5)

För att undvika att medlemsstaterna inför nationella bestämmelser om oundviklig korskontamination av godkända koccidiostatika eller histomonostatika i foder som de inte är avsedda för och dessa ämnens förekomst i därav härledda livsmedel, något som skulle störa den inre marknadens funktion, måste enhetliga gemenskapsbestämmelser antas på detta område.

(6)

Oundviklig korskontamination av aktiva ämnen från godkända koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för bör betraktas som främmande ämnen i djurfoder i den mening som avses i direktiv 2002/32/EG, och förekomst av dem bör inte utgöra en risk för djurs eller människors hälsa eller miljön. Därför bör högsta tillåtna halter för dessa ämnen i djurfoder anges i bilaga I till det direktivet, för att förhindra oönskade skadeverkningar.

(7)

Om högsta tillåtna restmängder har fastställts i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (4) eller i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003 bör det tillses att de bestämmelserna följs vid fastställandet av högsta tillåtna halter av oundviklig korskontamination av koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för.

(8)

Oundviklig korskontamination av koccidiostatika och histomonostatika i foder de inte är avsedda för, även under de högsta tillåtna halter som bör fastställas med stöd av direktiv 2002/32/EG, kan leda till att rester av dessa ämnen förekommer i animaliska livsmedel. För att skydda folkhälsan och i den mån det ännu inte har fastställts några högsta tillåtna restmängder för det aktuella enskilda livsmedlet, har högsta tillåtna halter av aktiva ämnen i koccidiostatika och histomonostatika angetts i kommissionens förordning (EG) nr 124/2009 av den 10 februari 2009 om fastställande av högsta tillåtna halter av koccidiostatika eller histomonostatika i livsmedel på grund av oundviklig korskontamination med dessa ämnen i foder de inte är avsedda för (5), med stöd av rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (6).

(9)

På kommissionens begäran antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) en rad yttranden (7) om riskerna för djurs och människors hälsa till följd av oundviklig korskontamination genom godkända koccidiostatika eller histomonostatika av foder de inte är avsedda för. För varje koccidiostatikum eller histomonostatikum som godkänts som fodertillsats antogs i myndighetens bedömningar korskontaminationer på 2 %, 5 % och 10 % från foder som producerats med högsta tillåtna halt koccidiostatika eller histomonostatika i det därefter producerade foder där sådana ämnen inte avsågs förekomma.

(10)

Beträffande slutsatserna i de olika vetenskapliga yttrandena kan sägas att myndigheten i allmänhet fann att förekomst av godkända koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för i halter som är typiska för oundviklig korskontamination, förutsatt att alla förebyggande åtgärder vidtagits, knappast skulle påverka djurhälsan negativt, och att risken för konsumenternas hälsa på grund av intag av resthalter i livsmedel från djur som exponerats för korskontaminerat foder är försumbar.

(11)

Med beaktande av myndighetens yttranden och de för närvarande olika metoder som medlemsstaterna använder för att ta itu med oundviklig korskontamination föreslås att högsta tillåtna halter för foder fastställs enligt bilagan till det här direktivet, i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och i syfte att skydda djurs och människors hälsa.

(12)

Högsta tillåtna halter av främmande ämnen i djurfoder bör fastställas genom anpassning av bilaga I till direktiv 2002/32/EG i enlighet med artikel 8.1 i det direktivet. Vid anpassning av de tekniska bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2002/32/EG har hänsyn tagits till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen genom beaktande av myndighetens vetenskapliga yttranden och utvecklingen av metoder för analys av foder. Bestämmelserna i bilagan bör ses över senast den 1 juli 2011 för att ta hänsyn till nya vetenskapliga och tekniska rön.

(13)

De högsta tillåtna halter som anges i bilagan till det här direktivet bör kontinuerligt anpassas till de villkor för användning som anges i godkännandena av koccidiostatika och histomonostatika som fodertillsatser. Då det kan förekomma en viss tidsutdräkt mellan godkännandet – eller en ändring, ett tillfälligt upphävande eller ett återkallande av godkännandet – av ett koccidiostatikum eller histomonostatikum som fodertillsats och den efterföljande ändringen av de högsta tillåtna halterna i bilagan till det här direktivet, bör direktivet anses vara utan påverkan på tillämpningen av de halter av koccidiostatika eller histomonostatika som godkänts som fodertillsatser med stöd av förordning (EG) nr 1831/2003.

(14)

Eftersom oundviklig korskontamination av koccidiostatika eller histomonostatika i foder de inte är avsedda för kan leda till att de ämnena förekommer som främmande ämnen i därav härledda livsmedel, bör ett heltäckande och integrerat tillvägagångssätt tillämpas genom att detta direktiv med högsta tillåtna halter för oundviklig korskontamination av foder med koccidiostatika eller histomonostatika antas och tillämpas samtidigt med kommissionens förordning om högsta tillåtna halter av dessa ämnen i livsmedel.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/26

(1)

Lantbrukarnas traditionella kunskaper i kombination med nya forskningsresultat tyder på att vissa arter av Leguminosae och Plantago lanceolata som inte förtecknas i rådets direktiv 66/401/EEG, 66/402/EEG (2), 2002/55/EG (3) eller 2002/57/EG (4) (nedan kallade gällande lagstiftning), särskild när de används i blandningar med arter som omfattas av gällande lagstiftning, är intressanta för produktion av foderväxter eftersom de ger ett balanserat djurfoder under hela året och samtidigt bidrar till att återställa jorden på icke odlingsbar eller marginell åkerbruksmark. Detta gäller för Biserrula pelecinus, Lotus glaber, Lotus uliginosus, Medicago italica, Medicago littoralis, Medicago murex, Medicago polymorpha, Medicago rugosa, Medicago scutelatta, Medicago truncatula, Ornithopus compressus, Ornithopus sativus, Plantago lanceolata, Trifolium fragiferum, Trifolium glanduliferum, Trifolium hirtum, Trifolium michelianum, Trifolium squarrosum, Trifolium subterraneum, Trifolium vesiculosum och Vicia benghalensis (nedan kallade arter som avses i skäl 1).

(2)

Enligt artikel 13.1 andra strecksatsen i direktiv 66/401/EEG får endast sådant utsäde av växtarter som förtecknas i gällande lagstiftning, med undantag av sådana sorter som avses i artikel 4.2 i direktiv 2002/53/EG (5), saluföras i hela gemenskapen i utsädesblandningar som är avsedda att användas som foderväxter. Eftersom det inte är möjligt att saluföra blandningar som innehåller utsäde av sådana arter som avses i skäl 1 måste lantbrukare som vill använda dessa arter transportera och så dem som enskilda arter eller i vissa fall själva bereda blandningarna på gården, vilket medför extra kostnader och arbete. Dessutom ökar risken att de olika arterna i blandningen kommer att fördelas ojämnt på fältet, eftersom blandningarna inte har framställts av yrkeskunniga.

(3)

För att de arter som avses i skäl 1 ska kunna saluföras i sådana blandningar måste artikel 2.1 A i direktiv 66/401/EEG ändras på så sätt att dessa arter anges i den bestämmelsen.

(4)

För att besluta om en sådan ändring av artikel 2.1 A i direktiv 66/401/EEG måste information samlas in om saluföring av blandningar som innehåller de arter som avses i skäl 1. När dessa arter används i blandningar måste man bl.a. kontrollera om det genom officiell efterkontroll är möjligt att bekräfta att procentandelen frön i varje beståndsdel som anges på förpackningens märkning motsvarar blandningens sammansättning och om blandningar av samma parti är homogena i alla förpackningar som saluförs. Utan sådan information är det inte möjligt att garantera användarna att utsädet i blandningar som innehåller de arter som avses i skäl 1 kommer att ge resultat av hög kvalitet.

(5)

Det är därför lämpligt att anordna ett tidsbegränsat försök för att kontrollera om de arter som avses i skäl 1 uppfyller kraven för att kunna tas upp i artikel 2.1 A i direktiv 66/401/EEG.

(6)

De medlemsstater som deltar i försöket bör undantas från de skyldigheter som anges i artikel 13.1 andra strecksatsen i direktiv 66/401/EEG när det gäller de arter som avses i skäl 1. De bör enligt särskilda villkor tillåta utsläppande på marknaden av blandningar som innehåller sådana arter.

(7)

Särskilda krav bör fastställas för certifiering av de arter som avses i skäl 1 för att se till att utsädet av dessa arter uppfyller samma krav i alla deltagarmedlemsstater. Dessa krav bör grundas på villkoren i OECD:s system för sortcertifiering eller kontroll av utsäde avsett för internationell handel Varietal Certification or the Control of Seed Moving in International Trade (nedan kallat OECD-systemet) eller på nationella standarder i de medlemsstater där utsädet produceras.

(8)

Utöver de allmänna villkor som föreskrivs i kommissionens beslut 2004/371/EG av den 20 april 2004 om villkor för utsläppande på marknaden av utsädesblandningar avsedda för produktion av foderväxter (6) bör också särskilda villkor för saluföring av blandningarna fastställas för den tid försöket pågår. Dessa villkor bör säkerställa insamling av tillräcklig information för bedömningen av försöket. Det är därför nödvändigt att fastställa regler för märkning, övervakning och rapportering.

(9)

Med hänsyn till den experimentella karaktären på den åtgärd som fastställs i detta beslut bör en maximikvantitet för saluföring av utsädesblandningar fastställas, med beaktande av behovet av att med hjälp av befintliga möjligheter prova olika blandningar.

(10)

För att medlemsstaterna ska kunna kontrollera att maximikvantiteterna inte överskrids bör företag som avser att framställa sådana utsädesblandningar meddela de berörda medlemsstaterna vilka kvantiteter de avser att producera. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att förbjuda saluföring av utsädesblandningar om de anser att det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att prova olika blandningar utan att överskrida maximikvantiteten.

(11)

För att leverantörerna ska kunna framställa och saluföra en tillräcklig kvantitet utsäde och för att de behöriga myndigheterna ska kunna besiktiga detta material och samla in tillräcklig och jämförbar information för utarbetandet av en rapport bör försöket genomföras under minst fem handelssäsonger.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

a)

vara av en sort som finns upptagen i en medlemsstats nationella sortlista eller i OECD:s lista över sorter som kan komma i fråga för utsädescertifiering,

b)

ha certifierats i enlighet med bilaga I, och

c)

uppfylla villkoren i punkt 1 i bilaga II.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/31

(1)

Newcastlesjuka är en smittsam virussjukdom som orsakar dödlighet hos fjäderfä.

(2)

Vid ett eventuellt utbrott av Newcastlesjuka finns det risk för att smittämnet sprids förutom till andra fjäderfäanläggningar inom medlemsstaten, även till andra medlemsstater och tredjeländer genom handel med levande fjäderfän eller fjäderfäprodukter.

(3)

Ett sjukdomsutbrott kan därför snabbt få epidemiska proportioner som kan minska lönsamheten kraftigt inom fjäderfäuppfödningen.

(4)

I direktiv 92/66/EEG av den 14 juli 1992 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av Newcastlesjukan (2) fastställs åtgärder som medlemsstaterna omedelbart ska vidta om Newcastlesjukan skulle bryta ut, för att snabbt förhindra ytterligare spridning av viruset.

(5)

I beslut 90/424/EEG fastställs förfaranden för finansiellt stöd från gemenskapen för särskilda veterinära åtgärder, vilket även innefattar nödåtgärder. I enlighet med artikel 4.2 i det beslutet ska medlemsstaterna beviljas finansiellt stöd för att täcka kostnaderna för vissa åtgärder för att bekämpa Newcastlesjuka.

(6)

I artiklarna 3.5 och 4.2 i beslut 90/424/EEG fastställs bestämmelser om hur stor procentsats av medlemsstatens kostnader det finansiella stödet från gemenskapen kan omfatta.

(7)

Bestämmelser om gemenskapsstöd för nödåtgärder för att bekämpa Newcastlesjuka fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (3).

(8)

Utbrott av Newcastlesjuka kunde konstateras i Tyskland under 2008. Tyskland har i enlighet med direktiv 92/66/EG och artikel 3.2 i beslut 90/424/EEG vidtagit åtgärder för att bekämpa dessa utbrott.

(9)

Tyskland har till fullo uppfyllt sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artikel 3.3 i beslut 90/424/EEG och artikel 6 i förordning (EG) nr 349/2005.

(10)

Den 18 juni 2008 och den 17 juli 2008 lade Tyskland fram en sista beräkning av kostnaderna för att utrota Newcastlesjuka.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/33

(1)

I direktiv 97/23/EG föreskrivs att tryckbärande anordningar och aggregat endast får släppas ut på marknaden och tas i bruk om de inte utgör en risk för hälsa och säkerhet för människor och, i förekommande fall, husdjur och egendom när de installeras och underhålls på lämpligt sätt och används ändamålsenligt.

(2)

Tryckbärande anordningar och aggregat förutsätts uppfylla de väsentliga krav som avses i artikel 3 i direktiv 97/23/EG om de överensstämmer med de nationella standarder som genomför de harmoniserade standarder vars referensnummer har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(3)

Sverige har i enlighet med artikel 6 i direktiv 97/23/EG framfört en formell invändning mot standarden EN 3–8:2006, som Europeiska standardiseringskommittén (CEN) antog den 2 november 2006 och till vilken någon hänvisning ännu inte har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(4)

I sin formella invändning hänvisar Sverige till att det i avsnitt 5 i standarden EN 3–8:2006 inte specificeras vilka typer av material som ska användas och att avsnittet därför inte uppfyller de väsentliga kraven i punkt 4 i bilaga I till direktiv 97/23/EG.

(5)

Eftersom det i avsnitt 5 i standarden EN 3–8:2006 föreskrivs att det anmälda organet ska bedöma materialet i varje enskilt fall (särskild utvärdering av materialet), krävs det inte nödvändigtvis att de typer av material som ska användas specificeras. Dessutom kan avsnitt 5 i standarden EN 3–8:2006, då det inte ges några konkreta tekniska specifikationer, inte medföra en förutsatt överensstämmelse med kraven i punkt 4 i bilaga I till direktiv 97/23/EG.

(6)

Sverige anser vidare att det i avsnitt 6 i standarden EN 3–8:2006 saknas viktiga uppgifter som krävs för att uppfylla kraven i punkt 2.2.4 i bilaga I till direktiv 97/23/EG, till följd av att det inte ges någon materialspecifikation i avsnitt 5 i standarden.

(7)

I punkt 2.2 i bilaga I till direktiv 97/23/EG beskrivs metoder för att säkerställa att den tryckbärande anordningen har den erforderliga hållfastheten, bl.a. en beräkningsmetod och en experimentell dimensioneringsmetod utan beräkningar. Den experimentella dimensioneringsmetoden bygger på ett provningsprogram i enlighet med punkt 2.2.4 a och b som omfattar en tryckprovning.

(8)

I avsnitt 6 i standarden EN 3–8:2006 föreskrivs den experimentella dimensioneringsmetoden utan beräkningar. I enlighet med punkt 2.2.4 i bilaga I till direktiv 97/23/EG föreskrivs ett provningsprogram med flera provningar. Direktiv 97/23/EG utesluter inte särskild utvärdering av materialet som en metod för att bevisa att de använda materialen överensstämmer med materialspecifikationerna i punkt 4 i bilaga I när tillverkaren använder sig av den experimentella dimensioneringsmetoden. Eftersom avsnitt 5 i EN 3–8:2006 inte innehåller särskilda materialkrav måste tillverkaren av anordningen se till att de använda materialen uppfyller kraven i punkt 4 i bilaga I till direktivet. På grundval av detta skulle materialegenskaperna användas som en parameter vid tryckprovningen under provningsprogrammet inom ramen för den experimentella dimensioneringsmetoden, under överinseende av det anmälda organ som ansvarar för bedömningen av anordningens överensstämmelse.

(9)

Sverige hänvisar vidare till att avsnitt 7.2.2 om svetsningsförfaranden i EN 3–8:2006 inte uppfyller kraven i punkt 3.1.2 i bilaga I till direktiv 97/23/EG eftersom avsnittet, förutom de förtecknade standarderna, innehåller en öppen hänvisning till andra erkända EN-standarder om svetsning.

(10)

I punkt 3.1.2 i bilaga I till direktiv 97/23/EG anges kraven för permanenta förband. Hänvisningen i avsnitt 7.2.2 i standarden EN 3–8:2006 till att andra erkända standarder är godtagbara är inte en lämplig och tillräckligt konkret formulering för en standard som är avsedd att medföra en förutsatt överensstämmelse med kraven i direktiv 97/23/EG. I en harmoniserad standard som medför en förutsatt överensstämmelse med kraven i direktivet måste det anges konkreta tekniska specifikationer om konstruktion, tillverkning och provning, för att bistå tillverkarna och göra det möjligt att förutsätta att tryckbärande anordningar uppfyller de relevanta väsentliga kraven. Avsnitt 7.2.2 i EN 3–8:2006 innehåller dock flera konkreta hänvisningar till standarder som omfattar svetsningsspecifikationer. Avsnitt 7.2.2 bör visserligen förbättras, men det vore oproportionerligt att inte offentliggöra hänvisningarna till standarden av denna anledning.

(11)

Slutligen anser Sverige att avsnitt 7.3.1 i standarden EN 3–8:2006, om spårbarhet för material som används i olika delar av tryckbärande anordningar, är inexakt, inte föreskriver specifika tekniska lösningar och därför inte kan medföra en förutsatt överensstämmelse med kraven i punkt 3.1.5 i bilaga I till direktiv 97/23/EG.

(12)

Enligt punkt 3.1.5 (spårbarhet) i bilaga I till direktiv 97/23/EG krävs att relevanta tillvägagångssätt tillämpas för att på ett lämpligt sätt identifiera materialet i de delar som bidrar till den tryckbärande anordningens hållfasthet, från mottagandet, genom produktionen och ända till slutprovningen av den färdiga anordningen. Syftet med detta krav är att undvika tvivel om de materialspecifikationer som används för utrustningen. Tillverkarna kan använda sig av olika tillvägagångssätt, beroende på egenskaper och tillverkningsmetoder. Det anmälda organ som utför bedömningen av anordningens överensstämmelse måste i varje enskilt fall bedöma om dessa tillvägagångssätt uppfyller kraven i punkt 3.1.5 i bilaga I till direktivet. Avsnitt 7.3.1 bör visserligen förbättras, men det vore oproportionerligt att inte offentliggöra standardens referensnummer av denna anledning.

(13)

Därför kommer kommissionen att uppmana CEN att inom tre år lägga fram en reviderad version av standarden EN 3–8:2006 som överensstämmer bättre med de väsentliga kraven i direktiv 97/23/EG. När detta uppdrag har slutförts och beroende på resultatet kan eventuella ytterligare beslut om den nuvarande versionen av standarden övervägas.

(14)

Hänvisningen till standarden EN 3–8:2006 bör därför offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/35

(1)

Enligt artikel 32.3 i den interna överenskommelsen ska kommissionen av Europaparlamentet på rådets rekommendation beviljas ansvarsfrihet för den ekonomiska förvaltningen av sjunde EUF.

(2)

Kommissionens genomförande av sjunde EUF:s operationer under räkenskapsåret 2007 har i sin helhet varit tillfredsställande.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/36

(1)

Enligt artikel 33.3 i den interna överenskommelsen ska kommissionen av Europaparlamentet på rådets rekommendation beviljas ansvarsfrihet för den ekonomiska förvaltningen av åttonde EUF.

(2)

Kommissionens genomförande av åttonde EUF:s operationer under räkenskapsåret 2007 har i sin helhet varit tillfredsställande.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/37

(1)

Enligt artikel 32.3 i den interna överenskommelsen ska kommissionen av Europaparlamentet på rådets rekommendation beviljas ansvarsfrihet för den ekonomiska förvaltningen av nionde EUF.

(2)

Kommissionens genomförande av nionde EUF:s operationer under räkenskapsåret 2007 har i sin helhet varit tillfredsställande.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/38

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/56

(1)

Den 10 februari 2004 antog rådet gemensam ståndpunkt 2004/133/Gusp om restriktiva åtgärder mot extremister i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (FYROM) (1).

(2)

Gemensam ståndpunkt 2004/133/Gusp förlängdes genom gemensam ståndpunkt 2008/104/Gusp (2) till och med den 10 februari 2009.

(3)

Efter en översyn av gemensam ståndpunkt 2004/133/Gusp anses det lämpligt att förlänga tillämpningen av denna med ytterligare fem månader samt att ta bort vissa personer från förteckningen i bilagan.

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/58

11.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 40/s3