25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/1

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 479/92 av den 25 februari 1992 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier) (2) har ändrats flera gånger (3) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Artikel 81.1 i fördraget kan i enlighet med artikel 81.3 förklaras icke tillämplig på grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden som uppfyller villkoren i artikel 81.3.

(3)

Tillämpningsföreskrifterna för artikel 81.3 i fördraget ska i enlighet med artikel 83 i fördraget fastställas genom antagande av förordningar eller direktiv. Enligt artikel 83.2 b i fördraget ska dessa bestämmelser fastställa tillämpningsföreskrifter för artikel 81.3 med hänsyn till behovet av att å ena sidan säkerställa en effektiv övervakning och att å andra sidan så långt som möjligt förenkla den administrativa kontrollen. I dessa bestämmelser ska enligt artikel 83.2 d kommissionens och domstolens respektive uppgifter fastställas.

(4)

Linjesjöfart är en kapitalintensiv bransch. Den ökade användningen av containrar har medfört ett starkare behov av samarbete och rationalisering. Sjöfarten inom gemenskapen bör kunna dra nytta av stordriftsfördelar för att framgångsrikt kunna konkurrera på världsmarknaden för linjesjöfart.

(5)

Serviceavtal mellan linjerederier som ingås i syfte att rationalisera verksamhet genom tekniska, driftsmässiga eller kommersiella arrangemang (inom sjöfartssektorn kallade konsortier) kan bidra till att öka produktiviteten för linjetransporter och till att främja tekniskt och ekonomiskt framåtskridande.

(6)

Sjöfarten är av stor betydelse för utvecklingen av gemenskapens handel och konsortieavtal kan, med beaktande av de särdrag som den internationella linjesjöfarten uppvisar, spela en viktig roll i detta avseende. Legaliseringen av dessa avtal är en åtgärd som kan medverka till att förbättra konkurrenskraften inom gemenskapens sjöfartssektor.

(7)

Användare av de tjänster i form av sjötransporter som konsortier erbjuder, kan få del av den vinst som uppstår genom förbättringarna, vad avser produktivitet och service, bland annat genom regelbundenhet, kostnadsminskningar till följd av ett högre kapacitetsutnyttjande och förbättrad servicekvalitet på grund av bättre fartyg och utrustning.

(8)

Kommissionen bör ges möjlighet att i en förordning förklara att bestämmelserna i artikel 81.1 i fördraget inte är tillämpliga på vissa grupper av konsortieavtal, beslut och samordnade förfaranden för att underlätta för företagen att bedriva ekonomiskt värdefullt samarbete som inte strider mot konkurrenspolitiken. Kommissionen bör i nära och ständig samverkan med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna exakt kunna ange räckvidden för dessa undantag och de villkor som är knutna till dem.

(9)

Konsortier inom linjesjöfarten utgör en specialiserad och komplex typ av samriskföretag. Det föreligger stora skillnader mellan olika konsortieavtal beroende på omständigheterna. Ändringar beträffande konsortiers räckvidd, parter, verksamhet eller villkor företas ofta. Kommissionen bör därför ansvara för att från tid till annan ange vilka konsortier som omfattas av gruppundantag.

(10)

För att säkerställa att alla villkor i artikel 81.3 i fördraget är uppfyllda, bör gruppundantaget förenas med villkor som särskilt syftar till att säkerställa att befraktarna får en skälig andel av vinsten och att konkurrensen inte sätts ur spel.

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/5

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/7

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 80/2001 av den 16 januari 2001 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande meddelanden om erkännande av producentorganisationer samt fastställande av priser och interventioner inom den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (2) har ändrats väsentligt flera gånger (3). Eftersom det ska göras ytterligare ändringar för att anpassa den förteckning över medlemsstaternas regioner och de valutakoder som ingår i denna förordning, bör den av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Enligt artikel 13.6 i förordning (EG) nr 104/2000 ser kommissionen årligen till att en förteckning över erkända producentorganisationer och deras sammanslutningar offentliggörs. Medlemsstaterna bör därför lämna in tillräckliga upplysningar till kommissionen.

(3)

Kommissionen bör ha möjlighet att följa den prisreglering som sköts av producentorganisationerna liksom hur de tillämpar systemen för ekonomisk ersättning och förädlingsstödet.

(4)

Systemen för gemenskapsintervention som det finns bestämmelser om i artiklarna 21–26 i förordning (EG) nr 104/2000 innebär att det är nödvändigt att förfoga bland annat över noteringarna i bestämda regioner och med jämna mellanrum.

(5)

Ett system för elektronisk överföring av uppgifter mellan medlemsstaterna och kommissionen infördes inom ramen för förvaltningen av den gemensamma fiskepolitiken (FIDES II), och detta system bör utnyttjas för att samla in uppgifter som omfattas av denna förordning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommitten för fiskeriprodukter.

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/34

(1)

Enligt artikel 67.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (2) ska Europeiska läkemedelsmyndighetens (nedan kallad läkemedelsmyndigheten) inkomster bestå av ett bidrag från gemenskapen och avgifter från företagen. I förordning (EG) nr 297/95 fastställs avgiftskategorierna och avgiftsnivåerna.

(2)

I artikel 12 i förordning (EG) nr 297/95 fastställs det att kommissionen med verkan från den 1 april varje år ska se över avgifterna med hänsyn till inflationstakten och uppdatera dem.

(3)

Dessa avgifter bör därför uppdateras med hänsyn till inflationstakten under 2008. Enligt Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) uppgick inflationen i gemenskapen till 3,7 % under 2008.

(4)

För enkelhetens skull bör de justerade avgiftsnivåerna avrundas till närmaste hundratal euro.

(5)

Förordning (EG) nr 297/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Av rättssäkerhetsskäl bör denna förordning inte gälla giltiga ansökningar som fortfarande är under handläggning den 1 april 2009.

(7)

I enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 297/95 ska uppdateringen göras med verkan från den 1 april 2009. Därför bör den här förordningen snarast träda i kraft och börja tillämpas den dagen.

1.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 4 ska ”60 600 euro” ersättas med ”62 800 euro”.

3.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 6 ska ”36 400 euro” ersättas med ”37 700 euro”.

5.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/37

(1)

Lettlands kapital- och finansmarknaden har mot bakgrund av det mycket höga externa finansieringsbehovet på senare tid kommit under tryck, vilket avspeglar en allmän försämring i marknadssentiment, och ökade farhågor beträffande den lettiska ekonomins hälsotillstånd med tanke på dess stora obalanser i form av ett stort externt underskott och en mycket stor utlandsskuld, allt svagare offentliga finanser och hög kostnads- och prisinflation. Den lettiska banksektorn har drabbats av allvarliga problem med likviditeten och förtroendet. Nivån på valutareserven har minskat i takt med att centralbanken intervenerat för att upprätthålla växelkursens fasta paritet.

(2)

Rådet ser regelbundet över den ekonomiska politik som förs i Lettland, särskilt inom ramen för Lettlands konvergensprogram och nationella reformprogram, liksom i samband med konvergensrapporterna.

(3)

Lettlands totala externa upplåningsbehov fram till och med första kvartalet 2011 uppskattas till 7,5 miljarder EUR.

(4)

De lettiska myndigheterna har begärt omfattande finansiellt bistånd från EU och andra internationella finansiella institut och länder till stöd för en hållbar betalningsbalanssituation.

(5)

Det föreligger ett allvarligt hot mot den lettiska betalningsbalansen, vilket motiverar att ömsesidigt gemenskapsbistånd skyndsamt beviljas i samverkan med IMF och andra bidragsgivare. Därutöver är det med tanke på ärendets brådskande art av ytterst vikt att bevilja ett undantag från den sexveckorsperiod som avses i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna.

(6)

Det finansiella stödpaketet avses att beviljas under förutsättning att de lettiska myndigheterna lämnar ett tydligt åtagande att genomföra ett ambitiöst program för reformering av finanspolitiken, det finansiella systemet samt åtar sig att genomföra strukturella reformer i syfte att underlätta externa och interna anpassningar, stabilisera ekonomin och återställa förtroendet för den ekonomiska politiken. Kommissionen kommer att i samarbete med Ekonomiska och finansiella kommittén regelbundet och ingående kontrollera att de ekonomisk-politiska villkoren för stödet fullt ut uppfylls.

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/39

(1)

Genom beslut 2009/289/EG (2) beslutade rådet att bevilja Lettland ömsesidigt stöd.

(2)

Lettlands kapital- och finansmarknader har mot bakgrund av det mycket höga externa finansieringsbehovet på senare tid kommit under tryck, vilket avspeglar en allmän försämring i marknadssentiment, och ökade farhågor beträffande den lettiska ekonomins hälsotillstånd med tanke på dess stora obalanser i form av ett stort externt underskott, allt svagare offentliga finanser och hög kostnads- och prisinflation. Den lettiska banksektorn har drabbats av allvarliga problem med likviditeten och förtroendet. Nivån på valutareserven har minskat i takt med att centralbanken intervenerat för att upprätthålla växelkursens fasta paritet.

(3)

Lettlands totala externa upplåningsbehov fram till och med första kvartalet 2011 uppskattas till 7,5 miljarder EUR.

(4)

Det är lämpligt att ge gemenskapsstöd till Lettland på upp till 3,1 miljarder EUR inom ramen för det system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans som inrättades genom förordning (EG) nr 332/2002. Detta stöd bör ges i förening med ett lån från Internationella valutafonden på 1,5 miljarder särskilda dragningsrätter (1 200 % av Lettlands IMF-kvot, cirka 1,7 miljarder EUR) enligt ett stand-by-avtal med IMF som godkändes den 23 december 2008. De nordiska länderna (Sverige, Danmark, Finland och Norge) och Estland ska tillsammans bidra med 1,9 miljarder EUR, Världsbanken med 0,4 miljarder EUR och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Republiken Tjeckien och Polen med sammanlagt 0,4 miljarder EUR. Detta blir totalt 7,5 miljarder EUR under perioden fram till och med första kvartalet 2011.

(5)

Gemenskapsstödet bör förvaltas av kommissionen. De särskilda ekonomisk-politiska villkor som man kommit överens med de lettiska myndigheterna om efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén bör fastställas i ett samförståndsavtal. De bör bland annat inbegripa åtgärder som syftar till att stoppa det omedelbara likviditetstrycket, återställa banksektorns långsiktiga stabilitet, korrigera finanspolitiska obalanser och till att anta politiska åtgärder inom landet för att förbättra konkurrenskraften. Åtgärderna bör inbegripa en omedelbar och hållbar finanspolitisk konsolidering, en övergripande strategi för att lösa bankkrisen, en förstärkt krishanteringskapacitet hos tillsynsmyndigheterna, omfattande strukturella reformer liksom andra viktiga åtgärder. Kommissionen bör ange de närmare finansiella villkoren i låneavtalet.

(6)

Stödet bör ges för att stoppa det omedelbara likviditetstrycket och på villkor att ekonomisk-politiska åtgärder vidtas för att återställa banksektorns långsiktiga stabilitet, korrigera finanspolitiska obalanser samt att politiska åtgärder inom landet antas som ska leda till att förbättra konkurrenskraften och samtidigt bibehålla det snäva fluktuationsutrymmet för växelkursen kring den nuvarande centralkursen.

a)

Antagande av ett tydligt finanspolitiskt program på medellång sikt som är tänkt att till 2011 få ned underskottet i de offentliga finanserna under fördragets referensvärde på 3 % av BNP.

b)

Genomförande av budgeten för 2009 i dess ändrade lydelse enligt den tilläggsbudget som antogs den 12 december 2008 (och vars närmare ändringar ska överlämnas före utgången av mars månad 2009), med ett mål för det kostnadsflödesmässiga underskottet i de offentliga finanserna på högst 5 % av BNP, eller 5,3 % beräknat enligt ESA 95.

c)

En minskning under 2009 av den offentliga sektorns genomsnittliga lönekostnader i nominella termer med omkring 15 % i förhållande till den ursprungliga budgeten från den 14 november 2008 och med ytterligare 2 % under 2010 och 2011.

d)

En fortsättning av de åtgärder som inleddes under 2008 för att minska antalet sysselsatta i den centrala offentliga sektorn med åtminstone 5 % före utgången av 2008 och en sammanlagd minskning med 10 % senast den 30 juni 2009.

e)

En förstärkning av utformningen och genomförandet av budgetförfarandena genom antagandet av en ny finanspolitisk ram och budgetreformlag genom ändring av den nuvarande budget- och finansförvaltningslagen.

f)

Införande av ett tydligt och överblickbart löneutbetalningssystem för direkt anställda i den offentliga förvaltningen samt upprättande av ett enhetligt system för personalplanering och personalstyrning för den offentliga sektorns institutioner.

g)

Mekanismer för att säkerställa stabilitet i banksektorn som helhet på medellång till lång sikt, inklusive många olika övervaknings-, tillsyns- och penningpolitiska åtgärder. Dessa bör begränsa kredittillväxten till hållbara nivåer och undvika ett kraftigt beroende av osäkrad utlandsfinansiering. Riktade granskningar ska genomföras i banksystemet för att säkerställa att alla banker är solventa och har tillräckligt kapital.

h)

Lämpliga åtgärder rörande omstrukturering av den privata sektorns skuldsättning. Den lämpliga rättsliga grunden för omläggning av den befintliga skuldens löptider och valutasammansättning ska förstärkas. Underlättande av obeståndsförfaranden och ett snabbt genomförande av omstruktureringsplaner ska även prioriteras.

i)

Säkerställande av att de kvarvarande minoritetsaktieägarna i Parex Bank inte drar nytta av rekonstruktionen av banken och åtgärderna för att stärka den finansiella stabiliteten, genom att fullt ut nationalisera Parex Bank.

j)

Strukturella reformåtgärder som ges stöd inom ramen för Lissabonstrategin och genomförandet av Lettlands nationella reformprogram, inklusive en aktiv arbetsmarknadspolitik och en politik för livslångt lärande, ett ökat deltagande av aktörer från den privata sektorn i FoU- och innovationsverksamhet, exportfrämjande åtgärder och minskade administrativa bördor på företagen.

k)

Genomförande av EU-finansierade projekt på planeringsnivån för att hjälpa till att förbättra handelssektorns bidrag till den ekonomiska tillväxten.

l)

Åtgärder för att förbättra tillgången till finansiering för företag och företagare, vars ansökningar om bidrag från strukturfonderna har godkänts, eller för dem som planerar att ansöka om bidrag från strukturfonderna.

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/42

(1)

I enlighet med förfarandet i artikel 19 andra stycket i direktiv 2000/13/EG anmälde de irländska myndigheterna den 25 juni 2008 till kommissionen ett utkast till hälsoföreskrifter om obligatorisk ursprungslandsmärkning av fjäderfäkött, griskött och fårkött.

(2)

Enligt utkastet till föreskrifter ska allt fjäderfäkött, griskött och fårkött samt alla livsmedel som innehåller minst 70 massprocent sådant kött märkas med uppgift om ursprungsland i tydligt läsbar skrift på iriska och/eller engelska. Med ursprung menas det land där djuret uppföddes under merparten av sin livstid, och landet där det slaktades om detta är ett annat land.

(3)

Genom direktiv 2000/13/EG harmoniseras bestämmelserna för märkning av livsmedel, eftersom där dels föreskrivs en harmonisering av vissa nationella bestämmelser, dels införs regler för nationella bestämmelser som inte harmoniserats. Harmoniseringens räckvidd framgår av artikel 3.1, där det upprättas en förteckning över vilka obligatoriska uppgifter märkningen ska omfatta ”om något annat inte följer av artiklarna 4–17”. I artikel 4.2 ges vidare en möjlighet att för bestämda livsmedel föreskriva andra obligatoriska uppgifter än de som räknas upp i artikel 3.1, antingen genom gemenskapsbestämmelser eller, om sådana inte finns, genom nationella bestämmelser.

(4)

Enligt artikel 18.2 i direktiv 2000/13/EG får icke-harmoniserade nationella bestämmelser antas om de är motiverade på någon av de grunder som anges i artikeln, bl.a. förebyggande av oredlighet eller skydd av människors hälsa, och förutsatt att de inte kan befaras hindra tillämpningen av de definitioner och regler som fastställs genom direktiv 2000/13/EG. Om utkast till nationella märkningsbestämmelser har lagts fram i en medlemsstat måste de följaktligen granskas med avseende på sin förenlighet med ovannämnda krav och bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(5)

Enligt artikel 3.1.8 i direktiv 2000/13/EG är det obligatoriskt att ange den plats där livsmedlet är producerat eller varifrån det kommer ”i fall då underlåtenhet att lämna sådana uppgifter kan vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets rätta ursprung eller härkomst”. Denna bestämmelse innebär att ett livsmedels ursprung eller härkomst måste anges om andra uppgifter i livsmedlets märkning kan antyda att livsmedlet har ett annat ursprung, och utgör därför ett lämpligt sätt att minska risken för att konsumenter vilseleds.

(6)

När det gäller fjäderfäkött, griskött och fårkött ger de grunder som de irländska myndigheterna anför inte skäl att konstatera att irländska konsumenter i allmänhet felaktigt tror att de aktuella livsmedlen härrör från en viss ort.

(7)

Irland har inte lagt fram några bevis på att utkastet till föreskrifter är nödvändigt för att uppnå någon av de målsättningar som förtecknas i ovannämnda artikel 18, eller att det hinder som härmed skapas inte är oproportionerligt. Det enda som nämns är målet att informera konsumenterna om de aktuella livsmedlens ursprung. Denna grund är inte ensam tillräcklig för att motivera utkastet till föreskrifter.

(8)

Mot bakgrund av dessa konstateranden har kommissionen avgett ett negativt yttrande i enlighet med artikel 19 tredje stycket i direktiv 2000/13/EG.

(9)

De irländska myndigheterna bör således uppmanas att inte anta det aktuella utkastet till föreskrifter.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/44

(1)

Kommissionens beslut 1999/177/EG av den 8 februari 1999 om villkor för att bevilja undantag för lådor, backar och pallar av plast avseende de halter av tungmetaller som fastställs i direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (2) upphörde att gälla den 9 februari 2009.

(2)

När beslut 1999/177/EG upphörde att gälla fanns det fortfarande en avsevärd mängd lådor, backar och pallar av plast kvar på marknaden med en högre koncentration av tungmetaller än den som föreskrivs i direktiv 94/62/EG. Eftersom branschen inte har kapacitet att ersätta alla sådana lådor, backar och pallar är risken stor att de kommer att bortskaffas genom deponering eller förbränning. Båda dessa lösningar skulle få skadlig inverkan på hälsa och miljö.

(3)

Syftet med direktiv 94/62/EG är att begränsa förekomsten av tungmetaller i förpackningar och att säkerställa en hög miljöskyddsnivå, bl.a. genom återanvändning och återvinning.

(4)

För att ge branschen tid att ersätta dessa lådor, backar och pallar av plast med hjälp av bästa tillgängliga teknik bör villkor antas för ett undantag för lådor, backar och pallar av plast som befinner sig i produktcykler inom en sluten och kontrollerad kedja. I forskningsrapporter som har överlämnats till kommissionen rekommenderas ett sådant undantag.

(5)

Eftersom kommissionen efter fem år avser att utvärdera hur systemet i detta beslut fungerar och vilka framsteg som har gjorts när det gäller att fasa ut lådor, backar och pallar av plast som innehåller tungmetaller, är det nödvändigt att medlemsstaterna lämnar uppgifter om detta. För att inte öka den nuvarande administrationen genom att ålägga medlemsstaterna en särskilt rapporteringsplikt räcker det att dessa uppgifter ingår i de rapporter som ska överlämnas till kommissionen enligt artikel 17 i direktiv 94/62/EG.

(6)

Av hänsyn till rättssäkerheten bör detta beslut gälla från och med dagen efter det att beslut 1999/177/EG upphörde att gälla för att undvika eventuella negativa verkningar till följd av detta upphörande.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 21 i direktiv 94/62/EG.

1.

tungmetaller: bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom,

2.

avsiktlig tillsats av tungmetaller: avsiktlig användning av en substans som innehåller tungmetaller vid tillverkning av en förpackning, eller en förpackningskomponent, med syftet att substansen ska förekomma i den slutliga förpackningen eller förpackningskomponenten för att ge en viss typ av egenskap, utseende eller kvalitet,

3.

oavsiktlig förekomst av tungmetaller: oavsiktlig förekomst av tungmetaller som beståndsdel i en förpackning eller förpackningskomponent.

25.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/47

(1)

Den 2 juni 2008 antog Förenta nationernas säkerhetsråd (säkerhetsrådet) resolution 1816 (2008) i vilket alla stater uppmanades att samarbeta för att fastsälla jurisdiktionen och att undersöka och åtala personer som är ansvariga för piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kuster. Dessa bestämmelser bekräftades genom säkerhetsrådets resolution 1846 (2008), som antogs den 2 december 2008.

(2)

Den 10 november 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/851/Gusp om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (1) (insatsen Atalanta).

(3)

Gemensam åtgärd 2008/851/Gusp föreskriver att personer som har begått, eller misstänks ha begått piratdåd eller väpnade rån på Somalias territorialvatten, som tillfångatagits och kvarhålls, i syfte att de ska åtalas, och egendom som använts för att genomföra sådana dåd, kan överföras till tredjestat som önskar utöva sin jurisdiktion över ovannämnda personer och egendom, förutsatt att villkoren för överföringen har överenskommits med den tredjestaten på sätt som överensstämmer med internationell rätt, särskilt internationell rätt om mänskliga rättigheter för att i synnerhet garantera att ingen blir föremål för dödsstraff, tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

(4)

I enlighet med artikel 24 i fördraget förhandlade ordförandeskapet, biträtt av generalsekreteraren/den höge representanten, fram en skriftväxling mellan Europeiska unionen och Kenyas regering om villkoren för att överföra personer som misstänks ha begått piratdåd, och som kvarhålls av den av EU-ledda marina styrkan (Eunavfor), och beslagtagen egendom i Eunavfors besittning, från Eunavfor till Kenya och för deras behandling efter sådan överföring.

(5)

Skriftväxlingen bör godkännas.