ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2009.261.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 261

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

52 årgången
3 oktober 2009


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/57/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd för jordbruks- och skogbrukstraktorer med hjul ( 1 )

1

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/75/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning) ( 1 )

40

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

DIREKTIV

3.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/57/EG

av den 13 juli 2009

om överrullningsskydd för jordbruks- och skogbrukstraktorer med hjul

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 77/536/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om överrullningsskydd för jordbruks- och skogbrukstraktorer med hjul (3) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Direktiv 77/536/EEG är ett av särdirektiven i det system för EG-typgodkännande som fastställts genom rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, vilket har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon (5), och det fastställer tekniska föreskrifter om utformning och konstruktion av jordbruks- och skogsbrukstraktorer vad gäller överrullningsskydd. Dessa tekniska föreskrifter avser att närma medlemsstaternas lagstiftningar till varandra för att därmed för varje typ av traktor möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som fastställts genom direktiv 2003/37/EG. Bestämmelserna i direktiv 2003/37/EG om jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon gäller därför för det här direktivet.

(3)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga X del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv ska tillämpas för traktorer som definieras i artikel 2 j i direktiv 2003/37/EG och som har följande egenskaper:

a)

markfrigång på högst 1 000 mm,

b)

fast eller inställningsbar spårvidd för en av de drivande axlarna på 1 150 mm eller mer,

c)

möjlighet att montera en flerpunktskoppling för användning av avtagbara redskap och en dragstång,

d)

en massa mellan 1,5 och 6 ton, motsvarande den obelastade massan för en traktor enligt definitionen i punkt 2.1.1 i bilaga I till direktiv 2003/37/EG, med överrullningsskyddet monterat i överensstämmelse med detta direktiv och däck av den största dimension som rekommenderas av tillverkaren.

Artikel 2

1.   Varje medlemsstat ska bevilja EG-typgodkännande för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn som uppfyller de konstruktions- och provningskrav som fastställs i bilagorna I-V.

2.   Den medlemsstat som har beviljat EG-typgodkännande ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kontrollera, i den utsträckning som är nödvändigt och i samarbete med de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater, att tillverkningen överensstämmer med den godkända typen. En sådan kontroll ska begränsas till stickprover.

Artikel 3

Medlemsstaterna ska, för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn som de godkänner i enlighet med artikel 2, till tillverkaren av traktorn eller överrullningsskyddet eller dennes befullmäktigade representant utfärda ett EG-typgodkännande enligt mallen i bilaga VI.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att hindra användningen av märken som kan leda till förväxling mellan överrullningsskydd för vilka har beviljats typgodkännande enligt artikel 2 och andra anordningar.

Artikel 4

1.   Ingen medlemsstat får förbjuda att överrullningsskydd släpps ut på marknaden av skäl som hänför sig till deras konstruktion om de är försedda med EG-typgodkännandemärke.

2.   En medlemsstat får dock förbjuda att överrullningsskydd som är försedda med EG-typgodkännandemärke släpps ut på marknaden om dessa upprepade gånger avviker från den godkända typen.

Denna medlemsstat ska genast underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om vidtagna åtgärder och ange skälen för sitt beslut.

Artikel 5

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska inom en månad till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna sända kopior av typgodkännandeintyg (ett exempel visas i bilaga VII) för varje typ av överrullningsskydd som de godkänner eller vägrar att godkänna.

Artikel 6

1.   Om den medlemsstat som har beviljat EG-typgodkännande finner att ett antal överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn som är försedda med samma EG-typgodkännandemärke inte överensstämmer med den typen som medlemsstaten har godkänt ska den vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att tillverkningen överensstämmer med den godkända typen. De behöriga myndigheterna i den staten ska underrätta motsvarande myndigheter i de övriga medlemsstaterna om de åtgärder som har vidtagits, vilka i samband med allvarlig och upprepad brist på överensstämmelse kan medföra att EG-typgodkännande återkallas. De nämnda myndigheterna ska vidta samma åtgärder om de underrättas av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat om sådan brist på överensstämmelse.

2.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska inom en månad underrätta varandra om återkallelse av EG-typgodkännande och om skälen för en sådan åtgärd.

Artikel 7

I varje beslut, som har fattats enligt de bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv, om att vägra eller återkalla EG-typgodkännande för ett överrullningsskydd eller dess fastsättning på traktorn eller att förbjuda att den släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska i detalj anges de skäl på vilket det grundas. Sådana beslut ska meddelas den berörda parten, vilken samtidigt ska upplysas om de möjligheter till prövning av beslutet som enligt medlemsstaternas lagstiftning står till buds samt inom vilken tid prövning ska begäras.

Artikel 8

1.   Medlemsstaterna får inte vägra att bevilja EG-typgodkännande, att utfärda det dokument som avses i artikel 2 led u i direktiv 2003/37/EG eller att bevilja nationellt typgodkännande för en viss traktortyp av skäl som hänför sig till överrullningsskydd om dessa uppfyller de krav som anges i bilagorna I-IX.

2.   Medlemsstaterna får inte utfärda det dokument som avses i artikel 2 led u i direktiv 2003/37/EG för en traktortyp som inte uppfyller kraven i det här direktivet.

Medlemsstaterna får vägra att bevilja nationellt typgodkännande av en traktortyp som inte uppfyller kraven i det här direktivet.

Artikel 9

Medlemsstaterna får inte vägra registrering eller förbjuda försäljning, ibruktagande eller användning av traktorer av skäl som hänför sig till överrullningsskyddet om dessa uppfyller de krav som anges i bilagorna I–IX.

Artikel 10

Varje traktor som avses i artikel 1 måste inom ramen för EG-typgodkännandet vara försedd med ett överrullningsskydd som uppfyller kraven enligt bilagorna I-IV.

Artikel 11

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna I-IX till den tekniska utvecklingen ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20.3 i direktiv 2003/37/EG.

Artikel 12

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 13

Direktiv 77/536/EEG i dess lydelse enligt rättsakterna som anges i bilaga X del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpningen av de direktiv som anges i bilaga X del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XI.

Artikel 14

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

E. ERLANDSSON

Ordförande


(1)  EUT C 10, 15.1.2008, s. 21.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 25 september 2007 (EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 68) och rådets beslut av den 22 juni 2009.

(3)  EGT L 220, 29.8.1977, s. 1.

(4)  Se bilaga X, del A.

(5)  EUT L 171, 9.7.2003, s. 1.


BILAGEFÖRTECKNING

BILAGA I

Föreskrifter för EG-typgodkännande

BILAGA II

Föreskrifter för provning av hållfastheten hos överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorer

BILAGA III

Provningsförfarande

BILAGA IV

Figurer

BILAGA V

Förebild för rapport om EG-typgodkännandeprovning av ett överrullningsskydd (säkerhetsram eller hytt) med avseende på dess hållfasthet samt hållfastheten hos dess fastsättning i traktorn

BILAGA VI

Märkning

BILAGA VII

Förebild för EG-typgodkännandeintyg

BILAGA VIII

Villkor för EG-typgodkännande

BILAGA IX

Bilaga till EG-typgodkännandeintyg för en typ av traktor med avseende på hållfastheten för överrullningsskydd och hållfastheten för deras fastsättning på traktorn.

BILAGA X

Del A: Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av det i kronologisk ordning

Del B: Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning

BILAGA XI

Jämförelsetabell

BILAGA I

Föreskrifter för eg-typgodkännande

1.   DEFINITION

1.1

Med överrullningsskydd (säkerhetshytt eller ram) avses den konstruktion på en traktor vars huvudsakliga syfte är att undvika eller begränsa riskerna för föraren om traktorn välter vid normal användning.

1.2

De konstruktioner som nämns i punkt 1.1 kännetecknas av att de, i händelse av en vältning, säkerställer ett intakt utrymme som är tillräckligt stort för att skydda föraren.

2.   ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER

2.1

Varje överrullningskydd och dess fastsättning på traktorn ska vara så utformad och konstruerad att den uppfyller det huvudsakliga syfte som fastställs i punkt 1.

2.2

Detta krav ska kontrolleras med ett av de två provningsförfaranden som beskrivs i bilaga III. Det valda förfarandet ska ta hänsyn till traktorns massa enligt följande:

 

För traktorer med en massa enligt artikel 1 – bilaga III del B.

 

För traktorer med en massa som är större än 1,5 ton och mindre än eller lika med 3,5 ton – bilaga III del A.

 

För traktorer med vändbar förarplats (säte och ratt) eller som är utrustade med extra säten är endast den provningsmetod som beskrivs i bilaga III del B tillämplig.

3.   ANSÖKAN OM EG-TYPGODKÄNNANDE

3.1

Ansökan om EG-typgodkännande med avseende på hållfastheten hos ett överrullningsskydd och hållfastheten hos dess fastsättning på en traktor ska lämnas in av traktortillverkaren eller av tillverkaren av överrullningsskyddet eller deras representanter.

3.2

Ansökan om EG-typgodkännande ska åtföljas av nedanstående handlingar i tre exemplar och av följande upplysningar:

 

En sammanställningsritning, antingen i en skala som anges på ritningen eller med uppgift om viktiga mått för överrullningsskyddet. Denna ritning ska särskilt visa fastsättningsdelarna i detalj.

 

Fotografier från sidan och bakifrån som visar överrullningsskyddets fastsättning i detalj.

 

En kortfattad beskrivning av överrullningsskyddet, med uppgifter om konstruktionens typ, dess fastsättning på traktorn och, i nödvändiga fall, uppgifter om ytbehandling, på- och avstigningshjälpmedel, invändig stoppning och egenskaper som förhindrar fortsatt rullning och uppgifter om värme och ventilation.

 

Uppgifter om material som används i konstruktionen, monteringsfästen och fästskruvar (se bilaga V).

3.3

En traktor som är representativ för den traktortyp för vilken överrullningsskyddet som ska godkännas är avsett ska lämnas in till den tekniska tjänst som utför typgodkännandeprovningen. Denna traktor ska vara försedd med överrullningsskyddet.

3.4

Innehavaren av ett EG-typgodkännande kan begära att detta utvidgas till andra traktortyper. Den behöriga myndighet som har beviljat det ursprungliga EG-typgodkännandet ska bevilja utvidgningen om det godkända överrullningsskyddet och den eller de traktortyper för vilka utvidgningen begärs uppfyller följande villkor:

 

Massan för traktorn utan last, enligt definition i punkt 1.3 i bilaga II, inte överstiger den under provningen använda referensmassan med mer än 5 %.

 

Fastsättningsmetoden och fastsättningspunkterna på traktorn är identiska.

 

Alla delar, såsom stänkskärmar och motorhuv, som avlastar överrullningsskyddet är identiska.

 

Sätets läge inte har ändrats.

4.   MÄRKNING

4.1

Varje överrullningsskydd som överensstämmer med den godkända typen måste vara försedd med följande märkning:

4.1.1

Handelsbeteckning eller varumärke.

4.1.2

Ett typgodkännandemärke som överensstämmer med mallen i bilaga VI.

4.1.3

Överrullningsskyddets serienummer.

4.1.4

Fabrikat och typ(er) av traktor(er) för vilka överrullningsskyddet är avsett.

4.2

Dessa uppgifter ska framgå av en liten skylt.

4.3

Märkningen ska vara synlig, lättläst och outplånlig.

BILAGA II

Föreskrifter för provning av hållfastheten hos överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorer

1.   ALLMÄNNA KRAV

1.1   Provningens syfte

Provningarna utförs med särskilda riggar och har till uppgift att simulera de belastningar som ett överrullningsskydd utsätts för när traktorn välter. Dessa provningar, som beskrivs i bilaga III, gör det möjligt att bestämma hållfastheten hos överrullningsskyddet och de fästen med vilka den är monterad på traktorn.

1.2   Förberedelser före provning

1.2.1

Ett överrullningsskydd ska provas på en traktor av den typ för vilken den är konstruerad. Det ska sättas fast på traktorn i överensstämmelse med anvisningarna från tillverkaren av traktorn och/eller tillverkaren av överrullningsskyddet.

1.2.2

Vid provningen ska traktorn vara försedd med alla bärande delar från serietillverkningen som kan påverka överrullningsskyddets hållfasthet eller som kan vara nödvändiga för hållfasthetsprovningen.

Delar som kan vara farliga inom det fria utrymmet måste även vara monterade så att de kan undersökas med avseende på deras överensstämmelse med föreskrifterna i punkt 4.1 i denna bilaga.

1.2.3

Provningarna ska utföras med traktorn stillastående.

1.3   Traktorns massa

Den uppmätta massan W som används i formeln (se bilaga III delarna A och B) vid beräkning av pendelblockets fallhöjd och tryckkraften ska minst uppgå till den som definieras i punkt 2.1.1 i bilaga I till direktiv 2003/37/EG (dvs. utan extra utrustning men med kylvätska, oljor, bränsle, verktyg och förare) samt överrullningsskyddet och minus 75 kg. Häri inräknas inte extra ballastvikter fram och bak, ballast i däck, monterade redskap, monterad utrustning eller andra specialdelar.

2.   APPARATUR OCH UTRUSTNING

2.1   Pendelblock

2.1.1

Pendelblocket ska vara upphängt i två kedjor eller vajrar i vridningspunkter som är minst 6 meter över marken. Det måste finnas ett sätt att oberoende av varandra ställa in det upphängda blockets höjd och vinkeln mellan blocket och kedjorna eller vajrarna.

2.1.2

Blockets massa ska vara 2 000 ± 20 kg utöver kedjornas eller vajrarnas massa som i sig inte får överstiga 100 kg. Längden av anslagsytans sidor ska vara 680 ± 20 mm (se figur 4 i bilaga IV). Blocket ska vara så utfört att tyngdpunktens läge inte förskjuts.

2.1.3

Det ska finnas utrustning med vilket blocket kan dras tillbaka som en pendel till en höjd som bestäms för varje provning. En frigöringsmekanism ska göra det möjligt att svänga blocket nedåt utan att vinkeln i förhållande till kedjorna eller vajrarna ändras.

2.2   Pendelupphängning

Pendelns vridningspunkter ska vara fast förankrade så att deras förskjutning i någon riktning inte överstiger 1 % av fallhöjden.

2.3   Förankringar

2.3.1

Traktorn ska med fasthållnings- och sträckningsanordningar förankras i skenor som är fastsatta i ett icke eftergivligt betongfundament. Förankringsskenor ska ha lämpligt inbördes avstånd så att traktorn kan förankras på det sätt som visas i bilaga IV, figurerna 5, 6 och 7. Traktorhjulen och de axelstöttor som används ska vid varje provning vila på fundamentet.

2.3.2

Utöver sträckningsanordningarna och förankringsskenorna ska traktorn förankras med vajrar av föreskrivna dimensioner.

Vajern ska ha runda kardeler, fiberkärna, konstruktion 6 × 19 i enlighet med ISO 2408 och en nominell diameter på 13 mm.

2.3.3

Centrumleden på ledstyrda traktorer ska avlastas och förankras på lämpligt sätt för slag framifrån, bakifrån och från sidan och för tryckprovning. Den ska dessutom stödjas i sidled vid slag från sidan. Fram- och bakhjulen behöver inte befinna sig i linje om detta underlättar fastsättning av vajrar på lämpligt sätt.

2.4   Stöd av hjul och balk

2.4.1

Vid slagprovning från sidan ska en balk användas för stöd av hjulen på sätt som framgår av bilaga IV, figur 7.

2.4.2

En balk av trä med måtten 150 × 150 mm ska som stöd för hjulen spännas fast i fundamentet på den sida som är motsatt slaget på sätt som framgår av bilaga IV, figurerna 5, 6 och 7.

2.5   Stöd och förankringar av ledstyrda traktorer

2.5.1

För ledstyrda traktorer måste ytterligare stöd och förankringar användas. Syftet med dessa är att säkerställa att den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat är lika stel som på en icke-ledstyrd traktor.

2.5.2

Ytterligare uppgifter ges i bilaga III för slag- och tryckprovning.

2.6   Tryckprovningsutrustning

Den utrustning som visas i bilaga IV, figur 8 ska kunna utöva en nedåtriktad kraft på överrullningsskyddet med hjälp av en balk, som är ungefär 250 mm bred och som är kopplad till kraftkällans mekanism via kardanknutar. Traktorns axlar ska stödjas på lämpligt sätt så att däcken inte påverkas av belastningen.

2.7   Mätutrustning

2.7.1

Vid de provningar som beskrivs i bilaga III delarna A och B ska användas en anordning på vilken en rörlig friktionsring omsluter en horisontell stång med litet spel och vars syfte är att mäta skillnaden mellan den största tillfälliga deformationen och den kvarstående deformationen under ett slagprov från sidan.

2.7.2

Vid de provningar som beskrivs i bilaga III del A ska det efter varje provning utföras mätningar för att bestämma om någon del av överrullningsskyddet har trängt in i det fria utrymmet som beskrivs i punkt 2 i bilaga III del A.

2.7.3

Vid de provningar som beskrivs i bilaga III del B ska det användas sådan utrustning – som kan vara en fotografisk utrustning – som efter provningarna gör det möjligt att fastställa om någon del av överrullningsskyddet under dessa provningar har trängt in i eller kommit i kontakt med det fria utrymme som beskrivs i punkt 2 i bilaga III del B.

2.8   Mätningstoleranser

Följande toleranser ska gälla för de mätningar som utförs under provningarna:

2.8.1

Linjära dimensioner som mäts under provning (utom punkt 2.8.2); dimensioner för överrullningsskyddet och traktorn, det fria utrymmet och däckens nedtryckning vid förankring för slagprovning: ± 3 mm.

2.8.2

Pendelblockets höjd för slagprov: ± 6 mm.

2.8.3

Uppmätt traktormassa: ± 20 kg.

2.8.4

Belastning vid tryckprovning: ± 2 %.

2.8.5

Vinkel för viktstödjande kedjor och vajrar i samband med slag: ± 2°.

3.   PROVNINGAR

3.1   Allmänna krav

3.1.1   Provningsföljd

3.1.1.1

En förteckning över provningarna och deras inbördes ordning framgår av följande uppställning (punkternas nummer motsvarar de under vilka provningarna beskrivs i bilaga III delarna A och B):

1.

Slagprov bakifrån:

1,1

2.

Tryckprov bakifrån:

1,4

3.

Slagprov framifrån:

1,2

4.

Slagprov från sidan:

1,3

5.

Tryckprov framifrån:

1,5

3.1.1.2

Om någon del av förankringen förskjuts eller går av under provningen ska provet göras om.

3.1.1.3

Det får inte utföras några reparationer på eller justering av traktorn eller överrullningsskyddet under provningen.

3.1.1.4

Under provningen ska traktorns växellåda vara i neutralläge och traktorn vara obromsad.

3.1.1.5

Vid provning av en traktor med vändbar förarplats (säte och ratt) ska det första slaget anbringas i längdriktning i den tyngsta änden (med mer än 50 % av traktorns massa). Det ska åtföljas av en tryckprovning av samma ände. Det andra slaget ska anbringas i den lättaste änden och det tredje slaget ska anbringas från sidan. Slutligen genomförs en ytterligare tryckprovning av traktorns lättaste ände.

3.1.2   Spårvidd

En sådan inställning av bakhjulens spårvidd ska väljas att överrullningsskyddet så långt som möjligt inte stöttas av däcken under provning.

3.1.3   Delar som inte ger upphov till fara får tas bort

Alla delar av traktorn och överrullningsskyddet vilka som kompletta enheter utgör ett skydd för föraren, inräknat även skydd mot vädret, ska levereras tillsammans med den traktor som ska provas. Det är tillåtet att ta bort vindruta, sido- och bakrutor av säkerhetsglas eller liknande material, samt avtagbara paneler, beslag och tillbehör som inte påverkar hållfastheten och som inte kan medföra någon fara i den händelse traktorn välter.

3.1.4   Slagprovens riktning

Slagprovning från sidan ska utföras på den sida av traktorn som sannolikt medför den största deformationen. Slagprovning bakifrån ska utföras mot det hörn som är längst bort från sidoslaget och slagprovning framifrån mot det hörn som är närmast sidoslaget.

3.1.5   Däcktryck och nedtryckning

Däcken får inte vara vattenfyllda. Däcktryck och nedtryckning för de däck som är förankrade under de olika provningarna ska vara i överensstämmelse med följande tabell:

 

Däcktryck (bar)

Nedtryckning (mm)

Radialdäck

Diagonaldäck

Fram

Bak

Fram

Bak

Fram

Bak

Fyrhjulsdrift, fram- och bakhjul av samma dimension

1,20

1,20

1,00

1,00

25

25

Fyrhjulsdrift, framhjul mindre än bakhjul

1,80

1,20

1,50

1,00

20

25

Tvåhjulsdrift

2,40

1,20

2,00

1,00

15

25

4.   TOLKNING AV RESULTAT

4.1

Ett överrullningsskydd som har lämnats in för EG-typgodkännande ska anses vara i överensstämmelse med kraven på hållfasthet om den uppfyller följande villkor:

4.1.1

Det har inga brott och sprickor enligt punkt 3.1 i bilaga III delarna A och B.

4.1.2

För provning enligt bilaga III del A: ingen del av det fria utrymmet befinner sig utanför överrullningsskyddet.

För provning enligt bilaga III del B: ingen del av det fria utrymmet har kommit i kontakt med överrullningsskyddet under någon av slag- eller tryckprovningarna eller är utanför överrullningsskyddet, enligt punkt 3.2 i bilaga III del B.

4.1.3

För provning enligt bilaga III del A: skillnaden mellan den största, tillfälliga deformationen och den kvarstående deformationen som beskrivs i punkt 3.3 i bilaga III del A överstiger inte 15 cm.

För provning enligt bilaga III del B: under slagprovning från sidan får skillnaden mellan den största tillfälliga deformationen och den kvarstående deformationen som beskrivs i punkt 3.3 i bilaga III del B inte överstiga 25 cm.

4.2

Det finns inte andra delar som utgör någon fara för föraren, t.ex. glas som kan splittras på ett farligt sätt eller otillräcklig klädsel på takets insida eller på andra ställen som förarens huvud kan komma i kontakt med.

5.   PROVNINGSRAPPORT

5.1

Provningsrapporten ska bifogas EG-typgodkännandeintyget som visas i bilaga VII. Rapporten ska ställas upp på det sätt som framgår av bilaga V. Rapporten ska innehålla:

5.1.1

En allmän beskrivning av överrullningsskyddets form och konstruktion med uppgift om material och fastgöring, yttre dimensioner med överrullningsskyddet monterat, viktiga inre dimensioner, minsta avstånd till ratten, avstånd i sidled mellan ratten och överrullningsskyddets sidor, avståndet från överrullningsskyddets tak till sätet eller sätets referenspunkt och till golvet om sådant finns, uppgifter om hjälpmedel för normal påstigning och avstigning samt nödutgång i den mån dessa påverkas av överrullningsskyddets bärande delar, om värme- och, i tillämpliga fall, ventilationssystem.

5.1.2

Uppgifter om särskilda egenskaper, t.ex. anordningar som ska förhindra att traktorn fortsätter att rulla runt.

5.1.3

En kortfattad beskrivning av invändig stoppning som är avsedd att minska skador på huvud och skuldror eller att minska bullernivån.

5.1.4

Uppgift om typen av vindruta och andra rutor som monterats.

5.2

Rapporten ska klart ange den traktortyp (fabrikat, typ, handelsbeteckning, etc.) som används vid provningen och de typer för vilka överrullningsskyddet är avsett.

5.3

Om EG-typgodkännandet utvidgas till andra traktortyper ska rapporten innehålla en entydig hänvisning till rapporten för det ursprungliga EG-typgodkännandet samt detaljerade upplysningar om de krav som fastställs i punkt 3.4 i bilaga I.

BILAGA III

PROVNINGSFÖRFARANDE

A –   Provningsmetod I

1.   SLAG- OCH BELASTNINGSPROVER

1.1   Slagprov baktill

1.1.1

Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar överrullningsskyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna bildar en vinkel mot vertikalplanet på 20°, om inte överrullningsskyddet i islagspunkten bildar en större vinkel mot vertikalplanet vid deformationen. I detta fall ställs blockets anslagsyta in med hjälp av ett ytterligare stöd så att den är parallell med överrullningsskyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformationen uppnås, samtidigt som stödkedjorna eller vajrarna bibehåller en vinkel på 20° mot vertikalplanet. Nödvändiga åtgärder för att förhindra att blocket vrider sig runt islagspunkten ska vidtas. Blockets upphängningshöjd ska ställas in så att banan för dess tyngdpunkt passerar genom islagspunkten.

Islagspunkten är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken vid en vältningsolycka bakåt, normalt den övre kanten. Blockets tyngdpunkt ligger på ett avstånd av 1/6 av överrullningsskyddets övre bredd innanför ett vertikalt plan parallellt med traktorns symmetriplan och som går genom överrullningsskyddets övre yttre hörn.

Om en krökning på överrullningsskyddets baksida börjar på ett större avstånd än detta på insidan av detta vertikalplan ska dock anslaget utföras i början av krökningen, dvs. i den punkt där krökningen tangerar en linje i rät vinkel mot traktorns symmetriplan (se figur 9, bilaga IV).

Om en utskjutande del utgör en otillräcklig area för blocket ska en stålplatta av lämplig tjocklek och djup och ungefär 300 mm längd göras fast på denna del på så sätt att överrullningsskyddets hållfasthet inte påverkas.

1.1.2

Icke-ledstyrda traktorer ska förankras. Förankringarnas fastsättningspunkter ska vara ungefär 2 m bakom bakaxeln och 1,5 m framför framaxeln. De ska antingen befinna sig i samma plan som blockets tyngdpunktsplan eller, om flera förankringspunkter används, ska dessa ge en resulterande kraft i detta plan på sätt som visas i figur 5, bilaga IV.

Förankringarna ska sträckas så att nedtryckningen av de främre och bakre däcken blir den som anges i punkt 3.1.5 i bilaga II. När förankringarna är sträckta placeras en balk med måtten 150 × 150 mm framför och tätt emot bakhjulen.

1.1.3

På ledstyrda traktorer ska båda axlarna förankras i fundamentet. Axeln på den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat ska förankras som bakaxeln i figur 5, bilaga IV. Vridningspunkten stöttas av en balk med måtten 100 × 100 mm och förankras ordentligt med vajrar i förankringsskenorna.

1.1.4

Pendelblocket ska dras tillbaka så att höjden mellan dess tyngdpunkt och islagspunkten ges av följande formel:

H = 125 + 0,020 W

där H är fallhöjden i millimeter och W traktorns massa enligt definitionen i punkt 1.3 i bilaga II.

Blocket frigörs så att det slår emot överrullningsskyddet.

1.2   Slagprov framtill

1.2.1

Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar överrullningsskyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna bildar en vinkel mot vertikalplanet på 20°, om inte överrullningsskyddet i islagspunkten bildar en större vinkel mot vertikalplanet vid deformationen. I detta fall ställs blockets anslagsyta in med hjälp av ett ytterligare stöd så att den är parallell med överrullningsskyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformationen uppnås, och stödkedjorna eller vajrarna bibehåller en vinkel på 20° mot vertikalplanet. Nödvändiga åtgärder ska vidtas som förhindrar att blocket vrider sig runt islagspunkten. Blockets upphängningshöjd ska ställas in så att banan för dess tyngdpunkt passerar genom islagspunkten.

Islagspunkten är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med underlaget om traktorn välter i sidled vid körning framåt, normalt det övre, främre hörnet. Blockets tyngdpunkt ska inte avvika mer än 80 mm från ett vertikalt plan som är parallellt med traktorns symmetriplan och som går genom överrullningsskyddets övre yttre hörn.

Om en krökning på överrullningsskyddets framsida börjar på ett större avstånd än 80 mm på insidan av detta vertikalplan ska dock anslaget utföras i början av krökningen, dvs. i den punkt där krökningen tangerar en linje i rät vinkel mot traktorns symmetriplan (se bilaga IV, figur 9).

1.2.2

Icke-ledstyrda traktorer ska förankras på det sätt som framgår av figur 6, bilaga IV. Förankringarnas fastsättningspunkter ska vara ungefär 2 m bakom bakaxeln och 1,5 m framför framaxeln.

Förankringarna ska sträckas så att de främre och bakre däckens nedtryckning blir den som anges i punkt 3.1.5 i bilaga II. När förankringarna är sträckta placeras en balk med måtten 150 × 150 mm bakom och tätt emot bakhjulen.

1.2.3

På ledstyrda traktorer ska båda axlarna förankras. Axeln på den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat ska förankras som framaxeln i figur 6, bilaga IV. Vridningspunkten stöttas av balk med måtten 100 × 100 mm och förankras ordentligt med vajrar i förankringsskenorna.

1.2.4

Pendelblocket ska dras tillbaka så att höjden mellan dess tyngdpunkt och islagspunkten framgår av följande formel:

H = 125 + 0,020 W

1.3   Slagprov från sidan

1.3.1

Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar överrullningsskyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna är vertikala om inte överrullningsskyddet i islagspunkten avviker från vertikalen vid deformationen. I detta fall ställs blockets anslagsyta in med ett ytterligare stöd så att den är parallell med överrullningsskyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformationen uppnås, varvid stödkedjorna eller vajrarna förblir vertikala. Blockets upphängningshöjd ska ställas in så att blockets tyngdpunkt passerar islagspunkten.

Islagspunkten är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken om traktorn välter i sidled, normalt den övre kanten. Om det inte är säkert att någon annan del av denna kant kommer i kontakt med marken först ska islagspunkten ligga i det plan som bildar rät vinkel mot traktorns symmetriplan och som passerar genom sätets mittpunkt när sätet står i mittläge. Nödvändiga åtgärder ska vidtas som förhindrar att blocket vrids runt islagspunkten.

1.3.2

Den axel på icke-ledstyrda traktorer som är fast i förhållande till överrullningsskyddet ska förankras på den sida som slaget utförs. För tvåhjulsdrivna traktorer är detta normalt bakaxeln. Detta framgår av figur 7, bilaga IV. De två förankringarna ska passera axeln från punkter direkt under denna, där den ena går till en fastgöringspunkt ungefär 1,5 m framför axeln och den andra till en punkt ungefär 1,5 m bakom axeln. Förankringarna ska dras åt så att däcket närmast förankringen trycks ihop på det sätt som framgår av punkt 3.1.5 i bilaga II. Efter förankringen placeras en balk som stötta mot hjulet på slagets motsatta sida. Den ska förankras i fundamentet så att den hålls tätt mot fälgen under slaget enligt figur 7, bilaga IV. Balkens längd ska väljas så att den bildar en vinkel på 30° ± 3° mot horisontalplanet i läge mot fälgen. Längden ska vara 20–25 gånger tjockleken och bredden två till tre gånger tjockleken. Båda axlarna ska blockeras mot rörelse i sidled med en balk som förankras i fundamentet mot hjulets utsida på slagets motsatta sida.

1.3.3

Ledstyrda traktorer ska förankras så att den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat fasthålles mot fundamentet på samma sätt som för en icke-ledstyrd traktor.

Båda axlarna på ledstyrda traktorer ska förankras i fundamentet. Axeln och hjulen på den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat ska förankras och stöttas på det sätt som framgår av figur 7, bilaga IV. Vridningspunkten ska stödjas med en balk med måtten 100 × 100 mm och förankras till skenor i fundamentet. En stötta placeras mot vridningspunkten och säkras i fundamentet så att den har samma effekt som en stötta mot bakhjulet och ger samma stöd som för en icke-ledstyrd traktor.

1.3.4

Blocket dras bakåt så att höjden mellan dess tyngdpunkt och islagspunkten framgår av följande formel:

H = 125 + 0,150 W

1.4   Tryckprov baktill

Traktorn ska placeras i riggen på sätt som beskrivs i punkt 2.6 i bilaga II och som visas i figurerna 8 och 10 i bilaga IV, så att balkens bakre kant befinner sig över överrullningsskyddets bakersta övre lastbärande del och så att traktorns längsgående symmetriplan befinner sig mitt emellan de punkter på balken som påverkas av krafter.

Axelstöttorna ska placeras under axlarna på så sätt att däcken inte belastas av tryckkrafter. Den anbringade kraften ska motsvara traktorns dubbla massa som definieras i punkt 1.3 i bilaga II. Om så är nödvändigt ska traktorns främre del förankras.

1.5   Tryckprov framtill

1.5.1

Detta prov är det samma som tryckprovet baktill, med det undantaget att balkens främre kant ska ligga över överrullningsskyddets främre övre punkt.

1.5.2

Om den främre delen av överrullningsskyddets tak inte klarar hela tryckkraften påföres kraften tills taket trycks in och sammanfaller med planet som förbinder den övre delen av överrullningsskyddet och den del av traktorns främre del som kan bära traktorns massa när den välter. Därefter avlägsnas kraften och traktorn flyttas så att balken är över den punkt av överrullningsskyddet som ska stödja traktorns bakre del när denna har rullat runt, som visas i figur 10, bilaga IV, och härefter påföres hela kraften.

2.   DET FRIA UTRYMMET

2.1

Det fria utrymmet bestäms av följande plan när traktorn står på ett horisontellt underlag:

 

Ett horisontellt plan, 95 cm över det belastade sätet.

 

Ett vertikalt plan vinkelrätt mot traktorns symmetriplan och 10 cm bakom sätet.

 

Ett vertikalt plan, parallellt med traktorns symmetriplan och 25 cm till vänster om sätets mittpunkt.

 

Ett vertikalt plan, parallellt med traktorns symmetriplan och 25 cm till höger om sätets mittpunkt.

 

Ett lutande plan i vilket finns en horisontell linje som bildar räta vinklar mot traktorns symmetriplan, 95 cm över det belastade sätet och 45 cm (jämte sätets normala rörelse fram och tillbaka) framför sätets baksida. Detta lutande plan passerar framför ratten och minst 4 cm från rattkransen.

2.2

Sätets baksida ska bestämmas utan hänsyn till förekommande stoppning. Sätet ska vara inställt i sitt bakersta läge för normal körning av traktorn och i sitt högsta läge om detta kan ställas in separat. Om sätets fjädring kan ställas in ska denna stå i mittläge och belastas med 75 kg.

3.   MÄTNINGAR SOM SKA UTFÖRAS

3.1   Brott och sprickor

Efter varje provning undersöks alla delar, leder och fastsättningssystem visuellt med avseende på brott och sprickor. Små sprickor i delar som saknar betydelse för hållfastheten kan bortses från.

3.2   Det fria utrymmet

3.2.1

Under varje provning kontrolleras om någon del av överrullningsskyddet har trängt in i det fria utrymmet runt förarsätet enligt definitionen i punkt 2.

3.2.2

Vidare ska kontrolleras om någon del av det fria utrymmet är utanför överrullningsskyddet. Detta anses vara fallet om någon del av det fria utrymmet kommer i kontakt med markplanet om traktorn välter i anslagets riktning. Härvid förutsätts att fram- och bakdäckens dimensioner och spårvidden är lika med de minsta värden som tillverkaren anger.

3.3   Största tillfälliga deformation

Vid slagprovning från sidan ska skillnaden mellan den största tillfälliga deformationen och den kvarstående deformationen bestämmas på en höjd av 950 mm över det belastade sätet. Ena änden av stången som beskrivs i punkt 2.7.1 i bilaga II ska fastgöras i den övre delen av överrullningsskyddet och den andra änden ledas genom ett hål i pelaren. Friktionsringens läge på stången efter slaget visar den största tillfälliga deformationen.

3.4   Kvarstående deformation

Efter det sista tryckprovet registreras den kvarstående deformationen av överrullningsskyddet. För detta ändamål måste läget av överrullningsskyddets olika delar i förhållande till sätets referenspunkt antecknas innan provningen inleds.

B –   Provningsmetod II

1.   SLAG- OCH BELASTNINGSPROVER

1.1   Slagprov baktill

1.1.1

Traktorn ska placeras så i förhållande till pendelblocket att blocket träffar överrullningsskyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna bildar en vinkel mot det vertikala planet på 20°, om inte överrullningsskyddet i islagspunkten bildar en större vinkel mot vertikalplanet vid deformationen. I detta fall inställes blockets anslagsyta med hjälp av ett ytterligare stöd så att den är parallell med överrullningsskyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformationen uppnås, samtidigt som stödkedjorna eller vajrarna bibehåller en vinkel på 20° med vertikalplanet. Nödvändiga åtgärder ska vidtas som förhindrar att blocket vrider sig runt islagspunkten. Blockets upphängningshöjd ska ställas in så att banan för dess tyngdpunkt passerar genom islagspunkten.

Islagspunkten är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken i en vältningsolycka bakåt, normalt den övre kanten. Blockets tyngdpunkt ligger på ett avstånd av 1/6 av överrullningsskyddets övre bredd innanför ett vertikalt plan parallellt med traktorns symmetriplan och som går genom överrullningsskyddets övre yttre hörn.

Om en krökning på överrullningsskyddets baksida börjar på ett större avstånd på insidan av detta vertikalplan ska dock anslaget utföras i början av krökningen, dvs. i den punkt där denna krökning tangerar en linje i rät vinkel mot traktorns symmetriplan (se figur 9, bilaga IV).

Om en utskjutande del utgör en otillräcklig area för blocket ska en stålplatta av lämplig tjocklek och djup och ungefär 300 mm längd fastgöras på denna del på så sätt att överrullningsskyddets hållfasthet inte påverkas.

1.1.2

Icke-styrda traktorer ska förankras. Förankringarnas fastsättningspunkter ska vara ungefär 2 m bakom bakaxeln och 1,5 m framför framaxeln. De ska antingen ligga i samma plan som blockets tyngdpunktsplan eller, om flera förankringspunkter används, ska dessa ge en resulterande kraft i detta plan, på sätt som visas i figur 5, bilaga IV.

Förankringarna ska sträckas så att de främre och bakre däckens nedtryckning blir den som anges i punkt 3.1.5 i bilaga II. När förankringarna är sträckta placeras en balk med måtten 150 × 150 mm framför och tätt emot bakhjulen.

1.1.3

På ledstyrda traktorer ska båda axlarna förankras. Axeln på den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat ska förankras som bakaxeln i figur 5, bilaga IV. Vridningspunkten stöttas av en balk med måtten 100 × 100 mm och förankras ordentligt med vajrar i förankringsskenorna.

1.1.4

Pendelblocket ska dras tillbaka så att höjden mellan dess tyngdpunkt och islagspunkten ges av följande formel:

H = 2,165 × 10-8 × WL2 eller H = 5,73 × 10-2 × 1

där

H

=

höjden i millimeter,

W

=

traktorns massa enligt definitionen i punkt 1.3 i bilaga II,

L

=

traktorns största spårvidd i millimeter,

I

=

bakaxelns tröghetsmoment med hjulen borttagna, i kg per kvadratmeter (kg/m2).

Därefter frigörs blocket och släpps mot överrullningsskyddet.

1.1.5

Slagprov baktill utförs inte om minst 50 % av traktorns massa, enligt definitionen i punkt 1.3 i bilaga II, ligger på framhjulen.

1.2   Slagprov framtill

1.2.1

Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar överrullningsskyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna bildar en vinkel mot vertikalplanet på 20°, om inte överrullningsskyddet i islagspunkten bildar en större vinkel mot vertikalplanet vid deformationen. I detta fall ställs blockets anslagsyta in med hjälp av ett ytterligare stöd så att den är parallell med överrullningsskyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformationen uppnås, och stödkedjorna eller vajrarna bibehåller en vinkel på 20°. Nödvändiga åtgärder ska vidtas som förhindrar att blocket vrider sig runt islagspunkten. Blockets upphängningshöjd ska ställas in så att banan för dess tyngdpunkt passerar genom islagspunkten.

Islagspunkten ska vara den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med underlaget om traktorn välter i sidled vid körning framåt, normalt det övre, främre hörnet. Blockets tyngdpunkt ska inte avvika mer än 80 mm från ett vertikalt plan som är parallellt med traktorns symmetriplan och som går genom överrullningsskyddets övre yttre hörn.

Om en krökning på överrullningsskyddets framsida börjar på ett större avstånd än 80 mm på insidan av detta vertikalplan ska anslaget utföras i början av krökningen, dvs. i den punkt där denna krökning tangerar en linje i rät vinkel mot traktorns symmetriplan (se figur 9, bilaga IV).

1.2.2

Icke-styrda traktorer ska förankras på sätt som framgår av figur 6, bilaga IV. Förankringarnas fastsättningspunkter ska vara ungefär 2 m bakom bakaxeln och 1,5 m framför framaxeln.

Förankringarna ska sträckas så att de främre och bakre däckens nedtryckning blir den som anges i punkt 3.1.5 i bilaga II. När förankringarna är sträckta placeras en träbalk med måtten 150 × 150 mm bakom och tätt emot bakhjulen.

1.2.3

På ledstyrda traktorer ska båda axlarna förankras. Axeln på den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat ska förankras som framaxeln i figur 6, bilaga IV. Vridningspunkten stöttas med en balk med måtten 100 × 100 mm och förankras ordentligt med vajrar i fundamentet.

1.2.4

Pendelblocket ska dras tillbaka så att höjden av dess tyngdpunkt och islagspunkten ges av följande formel:

H = 125 + 0,020 W

1.3   Slagprov från sidan

1.3.1

Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar överrullningsskyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna är vertikala, om inte överrullningsskyddet i islagspunkten avviker från vertikalen vid deformationen. I detta fall ska blockets anslagsyta ställas in med ett ytterligare stöd så att den är parallell med överrullningsskyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformationen uppnås, varvid stödkedjorna eller vajrarna förblir vertikala. Blockets upphängningshöjd ska ställas in så att blockets tyngdpunkt passerar islagspunkten.

Islagspunkten är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken om traktorn välter i sidled, normalt den övre kanten. Om det inte är säkert att någon annan del av denna kant kommer i kontakt med marken först ska islagspunkten ligga i det plan som bildar rät vinkel mot traktorns symmetriplan och som passerar genom sätets mittpunkt när sätet står i mittläge. Nödvändiga åtgärder ska vidtas som förhindrar att blocket vrids runt islagspunkten. Vid provning av en traktor med vändbar förarplats (säte och ratt) ska islagspunkten definieras i förhållande till skärningen mellan traktorns symmetriplan och ett plan som är vinkelrätt mot detta, enligt en rät linje som går genom en punkt på samma avstånd från sätets två referenspunkter.

1.3.2

Den axel på icke-ledstyrda traktorer som är fast i förhållande till överrullningsskyddet ska förankras på den sida som slaget utförs. För tvåhjulsdrivna traktorer är detta normalt bakaxeln. Detta framgår av figur 7, bilaga IV. De två förankringarna ska gå över axeln från punkter direkt under denna, där den ena går till en fastgöringspunkt ungefär 1,5 m framför axeln och den andra till en punkt ungefär 1,5 m bakom axeln. Förankringarna ska dras åt så att däcket närmast förankringen trycks ihop på det sätt som framgår av punkt 3.1.5 i bilaga II. Efter förankringen placeras en balk som stötta mot hjulet på slagets motsatta sida. Den ska förankras i fundamentet så att den hålls tätt mot fälgen under slaget enligt figur 7, bilaga IV. Balkens längd ska väljas så att den bildar en vinkel på 30 ° ± 3 ° mot horisontalplanet i läge mot fälgen. Längden ska vara 20–25 gånger tjockleken och bredden två till tre gånger tjockleken. Båda axlarna ska blockeras mot rörelse i sidled med en balk som förankras i fundamentet mot hjulets utsida på slagets motsatta sida.

1.3.3

Ledstyrda traktorer ska förankras så att den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat fasthålles mot fundamentet på samma sätt som för en icke-ledstyrd traktor.

Båda axlarna på ledstyrda traktorer ska förankras i fundamentet. Axeln och hjulen på den del av traktorn på vilken överrullningsskyddet är monterat ska förankras och stödjas som framgår av figur 7, bilaga IV. Vridningspunkten ska stöttas med en balk som har måtten 100 × 100 mm och förankras till skenor i fundamentet. En stötta placeras mot vridningspunkten och säkras i fundamentet så att den har samma effekt som ett stöd mot bakhjulet och ger samma stötta som för en icke-ledstyrd traktor.

1.3.4

Blocket dras bakåt så att höjden mellan dess tyngdpunkt och islagspunkten framkommer av följande formel:

H = 125 + 0,150 W

1.4   Tryckprov baktill

Traktorn ska placeras i riggen på sätt som beskrivs i punkt 2.6 i bilaga II och som visas i figurerna 8 och 10, bilaga IV, så att balkens bakre kant befinner sig över överrullningsskyddets bakersta övre lastbärande del och så att traktorns längsgående symmetriplan befinner sig mitt mellan de punkter på balken som påverkas av krafter.

Axelstöttorna ska placeras under axlarna på så sätt att däcken inte belastas av tryckkrafter. Den anbringade kraften ska motsvara traktorns dubbla massa som definieras i punkt 1.3 i bilaga II. Om så är nödvändigt ska traktorns främre del förankras.

1.5   Tryckprov framtill

1.5.1

Detta prov är detsamma som tryckprovet baktill, med det undantaget att balkens främre kant ska ligga över överrullningsskyddets främre, övre punkt.

1.5.2

Om den främre delen av överrullningsskyddets tak inte klarar hela tryckkraften påföres kraften tills taket trycks in och sammanfaller med planet som förbinder den övre delen av överrullningsskyddet och den del av traktorns främre del som kan bära traktorns massa när den välter. Därefter avlägsnas kraften och traktorn flyttas så att balken är över den punkt av överrullningsskyddet som ska stödja traktorns bakre del när denna har rullat runt, som visas i figur 10, bilaga IV, och därefter påförs hela kraften.

2.   DET FRIA UTRYMMET

2.1.

Det fria utrymmet visas i figur 3, bilaga IV, och definieras i förhållande till ett vertikalt referensplan som vanligen ligger i traktorns längsriktning och som passerar en sätesreferenspunkt (beskrivs i punkt 2.3) och rattens mittpunkt. Referensplanet antas röra sig horisontellt mot sätet och ratten under slagen men förbli vinkelrätt mot traktorns golv eller överrullningsskyddet om denna har fjädrande upphängning.

Om ratten är inställningsbar ska den ställas in som för normal körning när föraren sitter i sätet.

2.2.

Det fria utrymmet begränsas av följande:

2.2.1

Ett vertikalt plan 250 mm på varje sida av referensplanet upp till en höjd av 300 mm över sätets referenspunkt.

2.2.2

Parallella plan utgående från den övre kanten av planen i punkt 2.2.1 till en högsta höjd av 900 mm över sätets referenspunkt och som lutar på så sätt att den översta kanten av planen närmast slaget är minst 100 mm från referensplanet.

2.2.3

Ett horisontellt plan 900 mm över sätets referenspunkt.

2.2.4

Ett lutande plan vinkelrätt mot referensplanet och som innehåller en punkt 900 mm direkt över sätets referenspunkt och den bakersta delen av sätets stomme och dess fjädring.

2.2.5

Ett vertikalt plan som är vinkelrätt mot referensplanet och som går nedåt från sätets bakersta punkt.

2.2.6

En krökt area med en radie på 120 mm som är vinkelrät mot referensplanet och tangerar planen enligt punkterna 2.2.3 och 2.2.4.

2.2.7

En krökt area med en radie på 900 mm som är vinkelrät mot referensplanet och som sträcker sig 400 mm framför och tangentiellt mot planet i punkt 2.2.3 i en punkt 150 mm framför sätets referenspunkt.

2.2.8

Ett lutande plan som är vinkelrätt mot referensplanet och som skär arean i punkt 2.2.7 i dess främre kant och passerar 40 mm från ratten; om ratten har ett högt läge ersätts detta plan med ett tangentialplan till arean i punkten 2.2.7.

2.2.9

Ett vertikalt plan, vinkelrätt mot referensplanet, 40 mm framför ratten.

2.2.10

Ett horisontellt plan genom sätets referenspunkt.

2.2.11

På en traktor med vändbar förarplats (säte och ratt) är det fria utrymmet en kombination av de två fria utrymmen som bestäms av rattens och sätets två olika lägen.

2.2.12

På en traktor som kan utrustas med olika säten använder man vid provningen en kombination av referenspunkter för olika möjliga säten. Skyddsanordningen får inte tränga in i det kombinerade fria utrymmet som motsvarar dessa olika referenspunkter för sätet.

2.2.13

Om en ny typ av säte blir tillgänglig efter avslutad provning ska en beräkning göras för att bestämma om det fria utrymmet runt sätets nya referenspunkt befinner sig inom det fria utrymme som tidigare fastställts. Om så inte är fallet är det nödvändigt att genomföra en ny provning.

2.3

Sätets inställning och sätets referenspunkt

2.3.1

Vid definition av det fria utrymmet i punkt 2.1 ska sätet stå i sitt bakersta läge inom det horisontella inställningsområdet. Sätet ska vertikalt ställas in i sitt mittläge om höjdläget kan ställas in oberoende av horisontalläget.

Referenspunkten ska bestämmas med hjälp av anordningarna som visas i figurerna 1 och 2, bilaga IV, som simulerar belastningen från en person. Anordningen består av en sätesplatta och ryggstödsplattor. Den nedre ryggstödsplattan är ledad i sätesregionen (A) och ländregionen (B), där leden (B) kan ställas in i höjdled.

2.3.2

Referenspunkten definieras som den punkt i sätets längsgående symmetriplan där tangentialplanet till den nedersta ryggstödsplattan skär ett horisontellt plan. Detta horisontella plan skär den nedre ytan av sätesplattan 150 mm framför ovannämnda tangent.

2.3.3

Om sätets fjädring kan ställas in med hänsyn till förarens vikt ska denna ställas in så att sätet befinner sig mitt i det dynamiska rörelseområdet.

Anordningen ska placeras på sätet. Den belastas sedan med en kraft på 550 N i en punkt 50 mm framför punkten (A) och de två ryggstödsplattorna pressas med låg kraft tangentiellt mot ryggstödet.

2.3.4

Om det inte är möjligt att bestämma tangenterna till varje område av ryggstödet (över och under ländregionen) ska följande utföras:

2.3.4.1

När en bestämd tangent till det nedersta området saknas: den nedre delen av ryggstödsplattan pressas i vertikalt läge mot ryggstödet.

2.3.4.2

När en bestämd tangent till det översta området saknas: leden (B) fixeras på en höjd av 230 mm över sätets referenspunkt, om den nedre delen av ryggstödsplattan är vertikal. Därefter pressas de två delarna av ryggstödsplattan tangentiellt och med låg kraft mot ryggstödet.

3.   MÄTNINGAR SOM SKA UTFÖRAS

3.1   Brott och sprickor

Efter varje provning undersöks alla delar, leder och fastsättningssystem visuellt med avseende på brott och sprickor. Små sprickor i delar som saknar betydelse för hållfastheten kan bortses från.

3.2   Det fria utrymmet

3.2.1

Under varje provning kontrolleras om någon del av överrullningsskyddet har trängt in i det fria utrymmet runt förarsätet enligt definitionen i punkt 2.1 och 2.2.

3.2.2

Vidare ska kontrolleras om någon del av det fria utrymmet är utanför överrullningsskyddet. Detta anses vara fallet om någon del av det fria utrymmet kommer i kontakt med markplanet om traktorn välter i anslagets riktning. Härvid förutsätts att fram- och bakdäckens dimensioner och spårvidden är lika med de minsta värden som tillverkaren anger.

3.3   Största tillfälliga deformation

Vid slagprovning från sidan ska skillnaden mellan den största tillfälliga deformationen och den kvarstående deformationen bestämmas på en höjd av 900 mm över och 150 mm framför sätets referenspunkt. Ena änden av stången som beskrivs i punkt 2.7.1 i bilaga II ska fastgöras i den övre delen av överrullningsskyddet och den andra änden ledas genom ett hål i pelaren. Friktionsringens läge på stången efter slaget visar den största tillfälliga deformationen.

3.4   Kvarstående deformation

Efter det sista tryckprovet registreras den kvarstående deformationen av överrullningsskyddet. För detta ändamål måste läget av överrullningsskyddets olika delar i förhållande till sätets referenspunkt antecknas innan provningen inleds.

BILAGA IV

FIGURER

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

BILAGA V

Image

Image

Image

BILAGA VI

MÄRKNING

EG-typgodkännandemärket ska bestå av en rektangel i vilken är inskriven den gemena bokstaven ”e”, följd av bokstäver eller siffror som anger den medlemsstat som har beviljat typgodkännandet:

1. för Tyskland

2. för Frankrike

3. för Italien

4. för Nederländerna

5. för Sverige

6. för Belgien

7. för Ungern

8. för Tjeckien

9. för Spanien

11. för Förenade kungariket

12. för Österrike

13. för Luxemburg

17. för Finland

18. för Danmark

19. för Rumänien

20. för Polen

21. för Portugal

23. för Grekland

24. för Irland

26. för Slovenien

27. för Slovakien

29. för Estland

32. för Lettland

34. för Bulgarien

36. för Litauen

49. för Cypern

50. för Malta

I närheten av rektangeln ska dessutom anges det EG-typgodkännandenummer som motsvarar numret på det EG-typgodkännandeintyg som har beviljats med avseende på hållfastheten för det aktuella överrullningsskyddet och dess fastsättning i traktorn.

Exempel på EG-typgodkännandemärke

Image

BILAGA VII

Image

BILAGA VIII

Villkor för EG-typgodkännande

1.

Ansökan om EG-typgodkännande för en traktor med avseende på hållfastheten för ett överrullningsskydd och hållfastheten för dess fastsättning på traktorn ska lämnas in av traktortillverkaren eller dennes representant.

2.

En traktor representativ för den traktortyp som ska godkännas, på vilken ett godkänt överrullningsskydd och dess godkända fastsättning är monterat ska lämnas in av den tekniska tjänst som svarar för typgodkännandeprovningarna.

3.

Den tekniska tjänst som svarar för typgodkännandeprovningarna ska kontrollera att den godkända typen av överrullningsskydd är avsedd att monteras på den typ av traktor för vilken typgodkännande begärs. Den tekniska tjänsten ska särskilt säkerställa att fastsättningen av överrullningsskyddet är i överensstämmelse med den som provades när EG-typgodkännandet beviljades.

4.

Innehavaren av EG-typgodkännandet kan begära utvidgning av detta till andra typer av överrullningsskydd.

5.

De behöriga myndigheterna ska bevilja en sådan utvidgning under följande villkor:

5.1

Den nya typen av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn har beviljats EG-typgodkännande.

5.2

Den är avsedd att monteras på den typ av traktor för vilken utvidgningen av EG-typgodkännandet begärs.

5.3

Fastsättningen av överrullningsskyddet på traktorn överensstämmer med den som provades när EG-typgodkännandet beviljades.

6.

Ett intyg, av vilket en mall visas i bilaga IX, ska bifogas EG-typgodkännandeintyget för varje typgodkännande eller utvidgning av typgodkännande som har beviljats eller vägrats.

7.

Om ansökan av EG-typgodkännande för en typ av traktor lämnas in samtidigt som begäran av EG-typgodkännande för en typ av överrullningsskydd som är avsett att monteras på den typ av traktor för vilken EG-typgodkännande begärs gäller inte kontroller som anges i punkterna 2 och 3.

BILAGA IX

Image

BILAGA X

DEL A

Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av det i kronologisk ordning

(som det hänvisas till i artikel 13)

Rådets direktiv 77/536/EEG

(EGT L 220, 29.8.1977, s. 1)

 

Bilaga I del X till 1979 års anslutningsakt

(EGT L 291, 19.11.1979, s. 108)

 

Bilaga I del IX A till 1985 års anslutningsakt

(EGT L 302, 15.11.1985, s. 209)

 

Rådets direktiv 87/354/EEG

(EGT L 192, 11.7.1987, s. 43)

Endast vad gäller hänvisningen i bilagan punkt 9 a till direktiv 77/536/EEG

Rådets direktiv 89/680/EEG

(EGT L 398, 30.12.1989, s. 26)

 

Punkt XI.C.II.2 i bilaga I till 1994 års anslutningsakt

(EGT C 241, 29.8.1994, s. 205)

 

Kommissionens direktiv 1999/55/EG

(EGT L 146, 11.6.1999, s. 28)

 

Punkt I.A.21 i bilaga II till 2003 års anslutningsakt

(EUT L 236, 23.9.2003, s. 53)

 

Rådets direktiv 2006/96/EG

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 81)

Endast vad gäller hänvisningarna till direktiv 77/536/EEG i artikel 1 och i del A punkt 20 i bilagan.

DEL B

Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 13)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

77/536/EEG

29 december 1978

87/354/EEG

31 december 1987

89/680/EEG

3 januari 1990

1999/55/EG

30 juni 2000 (1)

2006/96/EG

1 januari 2007


(1)  I enlighet med artikel 2 i direktiv 1999/55/EG:

”1.   Från och med den 1 juli år 2000 får medlemsstaterna inte

vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande, eller vägra att utfärda det dokument som avses i artikel 10.1 tredje strecksatsen i direktiv 74/150/EEG för en viss traktortyp,

förbjuda att traktorer tas i bruk,

om dessa traktorer uppfyller kraven i direktiv 77/536/EEG, i dess lydelse efter att ha ändrats genom det här direktivet.

2.   Från och med den 1 januari 2001 får medlemsstaterna

inte längre utfärda det dokument som avses i artikel 10.1 tredje strecksatsen i direktiv 74/150/EEG för en traktortyp som inte uppfyller kraven i direktiv 77/536/EEG, i dess lydelse efter att ha ändrats genom det här direktivet,

vägra bevilja nationellt typgodkännande av en traktortyp som inte uppfyller kraven i direktiv 77/536/EEG, i dess lydelse efter att ha ändrats genom det här direktivet.”

BILAGA XI

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 77/536/EEG

Direktiv 1999/55/EG

Detta direktiv

Artikel 9

 

Artikel 1

Artikel 1

 

Artikel 2

Artikel 2

 

Artikel 3

Artikel 3

 

Artikel 4

Artikel 4

 

Artikel 5

Artikel 5

 

Artikel 6

Artikel 6

 

Artikel 7

Artikel 7

 

 

Artikel 2

Artikel 8

Artikel 8

 

Artikel 9

Artikel 10 och 11

 

Artikel 10 och 11

Artikel 12.1

 

Artikel 12.2

 

Artikel 12

 

Artikel 13

 

Artikel 14

Artikel 13

 

Artikel 15

Bilagorna I–IX

 

Bilagorna I–IX

 

Bilaga X

 

Bilaga XI


3.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/40


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/75/EG

av den 13 juli 2009

om överrullningsskydd på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning)

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 79/622/EEG av den 25 juni 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning) (3) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Direktiv 79/622/EEG är ett av särdirektiven i det system för EG-typgodkännande som fastställts genom rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, vilket har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon (5) och det fastställer tekniska föreskrifter om utformning och konstruktion av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer vad gäller överrullningsskydd (statisk provning). Dessa tekniska föreskrifter avser att närma medlemsstaternas lagstiftningar till varandra för att därmed för varje typ av traktor möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som fastställts genom direktiv 2003/37/EG. Bestämmelserna i direktiv 2003/37/EG om jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon gäller därför för det här direktivet.

(3)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga X del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv ska tillämpas för traktorer enligt definitionen i artikel 2 j i direktiv 2003/37/EG som har följande egenskaper:

a)

Markfrigång på högst 1 000 mm.

b)

Fast eller inställningsbar spårvidd för en av de drivande axlarna på 1 150 mm eller mer.

c)

Möjlighet att montera en flerpunktskoppling för avtagbara redskap och en dragstång.

d)

En massa som är lika med eller överstiger 800 kg och som motsvarar traktorns obelastade massa enligt definitionen i punkt 2.1.1 i bilaga I till direktiv 2003/37/EG, medräknat överrullningsskydd som är monterat i överensstämmelse med detta direktiv och däck med de största dimensioner som tillverkaren rekommenderar.

Artikel 2

1.   Varje medlemsstat ska bevilja EG-typgodkännande för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn som uppfyller konstruktions- och provningskraven enligt bilagorna I–V.

2.   En medlemsstat som har beviljat EG-typgodkännande ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kontrollera, i den utsträckning som är nödvändigt och vid behov i samarbete med de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, att tillverkningen överensstämmer med den godkända typen. Sådan kontroll ska begränsas till stickprov.

Artikel 3

Medlemsstaterna ska för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn som den godkänner enligt artikel 2 till tillverkaren av traktorn eller överrullningsskyddet, eller dennes representant, utfärda ett EG-typgodkännandemärke i överensstämmelse med förebilden i bilaga VI.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra användning av märken som kan medföra förväxling av överrullningsskydd som har typgodkänts i överensstämmelse med artikel 2 och andra anordningar.

Artikel 4

Ingen medlemsstat får förbjuda att överrullningsskydd eller deras fastsättning släpps ut på marknaden av skäl som hänför sig till deras konstruktion om de är försedda med EG-typgodkännandemärke.

En medlemsstat kan dock förbjuda att ett överrullningsskydd som är försett med EG-typgodkännandemärke släpps ut på marknaden om den upprepade gånger avviker från den godkända typen.

Denna medlemsstat ska genast underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om de åtgärder som har vidtagits och samtidigt ange skälen för sitt beslut.

Artikel 5

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska inom en månad till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna sända en kopia av EG-typgodkännandet, varav ett exempel visas i bilaga VII, för varje typ av överrullningsskydd som de godkänner eller vägrar att godkänna.

Artikel 6

1.   Om medlemsstaten som har beviljat EG-typgodkännandet finner att ett antal överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn som är försedda med EG-typgodkännandemärke inte överensstämmer med den typ som den har godkänt ska den vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att tillverkningen överensstämmer med den godkända typen.

De behöriga myndigheterna i denna medlemsstat ska underrätta de andra medlemsstaterna om de åtgärder som har vidtagits, vilka, vid behov, när det gäller allvarlig och upprepad brist på överensstämmelse kan utsträckas till återkallelse av EG-typgodkännandet.

Dessa myndigheter ska vidta samma åtgärder när de av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat underrättas om sådan brist på överensstämmelse.

2.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska inom en månad underrätta varandra om återkallelse av ett beviljat EG-typgodkännande och om skälen för denna åtgärd.

Artikel 7

I varje beslut som har fattats enligt de antagna bestämmelserna för att garantera detta direktivs genomförande att vägra eller återkalla EG-typgodkännande för överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn, eller att förbjuda att de släpps ut på marknaden eller tas i bruk, ska noggrant anges skälen på vilket det grundas.

Beslutet ska meddelas den berörda parten med upplysning om möjligheten att överklaga beslutet enligt medlemsstaternas lagstiftning samt om tidsfristerna för sådana åtgärder.

Artikel 8

1.   Medlemsstaterna får inte vägra att bevilja EG-typgodkännande, att utfärda det dokument som avses i artikel 2 led u i direktiv 2003/37/EG eller att bevilja nationellt typgodkännande för en viss traktortyp av skäl som hänför sig till överrullningsskydd om dessa uppfyller de krav som anges i bilagorna I–IX.

2.   Medlemsstaterna får inte utfärda det dokument som avses i artikel 2 led u i direktiv 2003/37/EG för en traktortyp som inte uppfyller kraven i det här direktivet.

Medlemsstaterna får vägra att bevilja nationellt typgodkännande av en traktortyp som inte uppfyller kraven i det här direktivet.

Artikel 9

Medlemsstaterna får inte vägra registrering eller förbjuda försäljning, ibruktagande eller användning av traktorer av skäl som hänför sig till överrullningsskyddet om dessa uppfyller de krav som anges i bilagorna I–IX.

Artikel 10

Varje traktor som avses i artikel 1 måste för EG-typgodkännande vara försedd med ett överrullningsskydd som är i överensstämmelse med kraven i bilagorna I–IV.

De traktorer som definieras i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/57/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd för jordbruks- och skogbrukstraktorer med hjul (6) får dock för EG-typgodkännande vara försedda med ett överrullningsskydd som är i överensstämmelse med kraven i bilagorna I–IV i det direktivet.

Artikel 11

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna I-IX till den tekniska utvecklingen ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20.3 i direktiv 2003/37/EG.

Artikel 12

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 13

Direktiv 79/622/EEG, i dess lydelse enligt de rättsakter som anges i bilaga X del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga X del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XI.

Artikel 14

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

E. ERLANDSSON

Ordförande


(1)  EUT C 211, 19.8.2008, s. 17.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 17 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 22 juni 2009.

(3)  EGT L 179, 17.7.1979, s. 1.

(4)  Se bilaga X del A.

(5)  EUT L 171, 9.7.2003, s. 1.

(6)  Se sidan 1 i detta nummer av EUT.


BILAGEFÖRTECKNING

BILAGA I

Krav för EG-typgodkännande

BILAGA II

Villkor för provning av hållfasthet hos skyddsanordningarna och deras fastsättning på traktorer

BILAGA III

Provningsförfarande

BILAGA IV

Figurer

BILAGA V

Förebild för rapport om EG-typgodkännandeprovning av en skyddsanordning (säkerhetsram eller hytt) med avseende på dess hållfasthet samt hållfastheten hos dess fastsättning i traktorn (statisk provning)

BILAGA VI

Märkning

BILAGA VII

Förebild för EG-typgodkännandeintyg

BILAGA VIII

Villkor för EG-typgodkännande

BILAGA IX

Förebild för bilaga till EG-typgodkännandeintyg för en traktortyp med avseende på hållfastheten hos skyddsanordningar (säkerhetshytt eller ram) och hållfastheten hos deras fastsättning på traktorn (statisk provning)

BILAGA X

Del A: Upphävt direktiv och ändringar av det i kronologisk ordning

Del B: Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning

BILAGA XI

Jämförelsetabell

BILAGA I

Krav för EG-typgodkännande

1.   DEFINITION

1.1

Med överrullningsskydd eller skyddsanordning för föraren (säkerhetshytt eller ram), nedan kallad skyddsanordning, avses den konstruktion på en traktor vars huvudsakliga syfte är att undvika eller begränsa riskerna för föraren om traktorn välter vid normal användning.

1.2

De konstruktioner som nämns i punkt 1.1 kännetecknas av att de, under de provningar som föreskrivs i bilagorna II och III, säkerställer ett intakt utrymme som är tillräckligt stort för att skydda föraren.

2.   ALLMÄNNA KRAV

2.1

Varje skyddsanordning och dess fastsättning i traktorn ska vara så utformad och konstruerad att den uppfyller det huvudsakliga syfte som fastställs i punkt 1.

2.2

Detta krav anses vara tillgodosett när kraven i bilagorna II och III är uppfyllda.

3.   ANSÖKAN OM EG-TYPGODKÄNNANDE

3.1

Ansökan om EG-typgodkännande med hänsyn till hållfastheten hos en skyddsanordning och hållfastheten hos dess fastsättning i en traktor ska lämnas in av traktortillverkaren eller av tillverkaren av skyddsanordningen eller deras representanter.

3.2

Ansökan om EG-typgodkännande ska åtföljas av nedanstående handlingar i tre exemplar och av följande upplysningar:

En sammanställningsritning, antingen i en skala som anges på ritningen eller med uppgift om viktiga mått för skyddsanordningen. Denna ritning ska särskilt visa fastsättningsdelarna i detalj.

Fotografier från sidan och bakifrån som visar skyddsanordningens fastsättning i detalj.

En kortfattad beskrivning av skyddsanordningen, med uppgifter om konstruktionens typ, dess fastsättning på traktorn och, i nödvändiga fall, uppgifter om ytbehandling, på- och avstigningshjälpmedel, invändig stoppning och egenskaper som förhindrar fortsatt rullning samt uppgifter om värme och ventilation.

Uppgifter om material som används i konstruktionen, monteringsfästen och fästskruvar (se bilaga V).

3.3

En traktor som är representativ för den traktortyp för vilken skyddsanordningen som ska godkännas är avsedd ska inlämnas till den tekniska tjänst som utför typgodkännandeproven. Denna traktor ska vara försedd med skyddsanordningen.

3.4

Innehavaren av ett EG-typgodkännande kan begära att detta utvidgas till andra traktortyper. Den behöriga myndighet som har beviljat det ursprungliga EG-typgodkännandet ska bevilja utvidgningen om den godkända skyddsanordningen och den eller de traktortyper för vilken (vilka) utvidgningen begärs uppfyller följande villkor:

Massan för traktorn utan last, enligt definition i punkt 1.3 i bilaga II, överstiger inte den under provningen använda referensmassan med mer än 5 %.

Fastsättningsmetoden och fastsättningspunkterna på traktorn är identiska.

Alla delar, såsom stänkskärmar och motorhuv, som avlastar skyddsanordningen är identiska.

De kritiska dimensionerna för och placeringen av sätet i förhållande till skyddsanordningen och placeringen av skyddsanordningen i förhållande till traktorn ska vara sådana att det fria utrymmet är skyddat av skyddsanordningen även efter det att den senare har deformerats som följd av de olika provningarna.

4.   MÄRKNING

4.1

Varje skyddsanordning som överensstämmer med den godkända typen måste vara försedd med följande märkning:

4.1.1

Handelsbeteckning eller varumärke.

4.1.2

Ett typgodkännandemärke som överensstämmer med förebilden i bilaga VI.

4.1.3

Skyddsanordningens serienummer.

4.1.4

Fabrikat och typ(er) av traktor(er) för vilken(vilka) skyddsanordningen är avsedd.

4.2

Samtliga dessa uppgifter ska framgå av en skylt.

4.3

Märkningarna ska vara synliga, lättlästa och outplånliga.

BILAGA II

Villkor för provning av hållfasthet hos skyddsanordningarna och deras fastsättning på traktorer

1.   ALLMÄNNA KRAV

1.1   Provningens syfte

Provning utförs med särskilda riggar och har till uppgift att simulera de belastningar som en skyddsanordning utsätts för när traktorn välter. Dessa provningar, som beskrivs i bilaga III, gör det möjligt att bedöma hållfastheten hos skyddsanordningen och de fästen med vilka den är monterad på traktorn samt eventuella delar på traktorn som överför provningsbelastningen.

1.2   Förberedelse av provning

1.2.1   Skyddsanordningen ska överensstämma med specifikationerna för serieproduktionen. Den ska vara monterad i överensstämmelse med den av tillverkaren rekommenderade metoden på en av de traktorer för vilken den är avsedd. En komplett traktor är inte nödvändig för provningen; skyddsanordningen och de delar av traktorn varpå den är monterad utgör en fungerande installation, vilken nedan benämns enheten.

1.2.2   Enheten ska förankras i fundamentet så att de bärande delar som förbinder enheten och fundamentet inte deformeras märkbart i förhållande till skyddsanordningen under belastning. Sättet för fastsättning av enheten på fundamentet får inte påverka enhetens hållfasthet.

1.2.3   Enheten måste avlastas och förankras eller ändras så att all provningsenergi tas upp av skyddsanordningen och dess fastsättning på traktorns fasta delar.

1.2.3.1   För att uppfylla kraven i punkt 1.2.3 ska ändringen låsa traktorns fjädringssystem, om sådant finns, så att detta inte tar upp någon del av provningsenergin.

1.2.4   Traktorn måste under provning av hållfastheten vara försedd med alla delar från serieproduktionen som kan påverka skyddsanordningens hållfasthet eller som kan vara nödvändiga för hållfasthetsprovningen.

Delar som kan förorsaka risker i det fria utrymmet måste också vara monterade så att det kan undersökas om kraven i punkt 4 är uppfyllda.

Alla delar som föraren själv kan avlägsna ska tas bort i samband med provningen. Om det är möjligt att behålla dörrar och fönster öppna eller avlägsna dem när traktorn används, ska de, för att inte öka skyddsanordningens hållfasthet, vara öppna eller avlägsnade under provningen. Om föraren kan utsättas för fara på grund av att fönster och dörrar är öppna eller avlägsnade ska detta nämnas i provningsrapporten.

1.3   Traktorns massa

Referensmassan mt, som används i formeln för beräkning av energier och tryckkrafter (se bilaga III), får inte vara mindre än som definieras i punkt 2.1.1 i bilaga I till direktiv 2003/37/EG (dvs. utan extra utrustning men med kylvätska, oljor, bränsle, verktyg och förare) samt skyddsanordningen och minus 75 kg.

Häri ingår inte extravikter fram- och baktill, vätskefyllning i däck, monterade redskap, monterad utrustning eller andra specialdelar.

2.   UTRUSTNING

2.1   Horisontella belastningsprov (från sidan och i längsled)

2.1.1   Material, utrustning och förankringshjälpmedel som räcker för säker förankring av enheten på fundamentet, oberoende av om däck används.

2.1.2   Anordningar för att anbringa en horisontell kraft på skyddsanordningen med en styv balk som visas i figurerna 1 och 2 i bilaga IV.

2.1.2.1   Den styva balken ska ha en vertikal framsida med ett mått på 150 mm.

2.1.2.2   Det ska vidtas åtgärder för att belastningen kan fördelas jämnt och vinkelrätt mot belastningsriktningen och längs en balk med en längd som är en exakt multipel av 50 mellan 250 mm och 700 mm.

2.1.2.3   Balkens kanter som kommer i kontakt med skyddsanordningen ska vara avrundade med en högsta radie på 50 mm.

2.1.2.4   Universalleder eller likvärdigt ska användas för att säkerställa att belastningsanordningen inte tvingar skyddsanordningen att vridas eller förskjutas i någon annan riktning än belastningsriktningen.

2.1.2.5   Om skyddsanordningens horisontella längd, på vilken belastningen ska påföras, inte bildar en rät linje som är vinkelrät mot belastningsriktningen ska det utrymme som uppstår fyllas ut så att belastningen fördelas över hela längden.

2.1.3   Utrustning för att, så långt som är tekniskt möjligt, mäta de energier som tas upp av skyddsanordningen och de styva delar av traktorn på vilka den är fastgjord; t.ex. genom mätning av kraften som anbringas i islagsriktningen och motsvarande deformation i förhållande till en punkt på traktorns chassi.

2.1.4   Utrustning för att bestämma att ingen del har trängt in i det fria utrymmet under provningen. En anordning enligt figurerna 6a, 6b och 6c i bilaga IV kan användas.

2.2   Tryckprov (bakifrån och framifrån)

2.2.1   Material, utrustning och förankringshjälpmedel i tillräcklig omfattning för att säkerställa att traktorn är säkert förankrad i fundamentet, oberoende av däcken.

2.2.2   Utrustning för att anbringa en vertikal kraft på överrullningsskyddet, som den visas i figur 3 i bilaga IV, inräknat en styv balk med en bredd på 250 mm.

2.2.3   Utrustning för att mäta den vertikala kraft som anbringas.

2.2.4   Utrustning för att bestämma att ingen del har trängt in i det fria utrymmet under provningen. En anordning enligt figurerna 6a, 6b och 6c i bilaga IV kan användas.

2.3   Mätningstoleranser

2.3.1   Dimensioner: ± 3 mm.

2.3.2   Deformation: ± 3 mm.

2.3.3   Traktorns massa: ± 20 kg.

2.3.4   Belastningar och krafter: ± 2 %.

2.3.5   Belastningens riktning: avvikelse från horisontell och vertikal riktning enligt bilaga III:

Vid provningens början under nollbelastning: ± 2°.

Under provning, under belastning: 10° över och 20° under horisontalplanet. Dessa avvikelser bör vara så små som möjligt.

3.   PROVNINGAR

3.1   Allmänna krav

3.1.1   Provningsföljd

3.1.1.1   Provningarna ska utföras i följande ordning:

3.1.1.1.1

Belastning i längsled (punkt 1.2 i bilaga III)

För traktorer med minst 50 % av massan enligt definitionen i punkt 1.3 på bakhjulen ska belastningen i längsled anbringas bakifrån (fall 1). För övriga traktorer ska belastningen i längsled ske framifrån (fall 2).

3.1.1.1.2

Första tryckprovning

Den första tryckprovningen ska ske på samma ände av skyddsanordningen som provningen i längsled, dvs.

bakifrån i fall 1 (punkt 1.5 i bilaga III), eller

framifrån i fall 2 (punkt 1.6 i bilaga III).

3.1.1.1.3

Belastning från sidan (punkt 1.3 i bilaga III)

3.1.1.1.4

Andra tryckprovning

Den andra tryckprovningen ska anbringas på motsatt sida av skyddsanordningen i förhållande till belastningen i längsled, dvs.

framifrån i fall 1 (punkt 1.6 i bilaga III), eller

bakifrån i fall 2 (punkt 1.5 i bilaga III).

3.1.1.1.5

Andra belastning i längsled (punkt 1.7 i bilaga III)

En andra belastning i längsled ska anbringas på traktorer som är försedda med en skyddsanordning som är konstruerad att lutas om belastningen i längsled (se punkt 3.1.1.1.1) medförde att skyddsanordningen lutade.

3.1.1.2   Om någon del av förankringarna går av eller förskjuts under provningen ska provningen göras om.

3.1.1.3   Traktorn eller skyddsanordningen får varken repareras eller justeras under pågående provningar.

3.1.2   Spårvidd

Hjulen ska tas bort eller ställas in på en spårvidd som säkerställer att skyddsanordningen inte utsätts för störningar under provningarna.

3.1.3   Delar som inte ger upphov till risker får tas bort

Alla delar av traktorn och skyddsanordningen vilka som en enhet utgör ett skydd av föraren – även skydd mot väder och vind – ska levereras komplett på en traktor för inspektion.

Skyddsanordningen som ska provas behöver inte vara försedd med vindruta, sidorutor eller bakruta av säkerhetsglas eller liknande material och paneler som kan tas bort, beslag och tillbehör som saknar hållfasthetsfunktion och som inte kan medföra fara i samband med vältning.

3.1.4   Instrument

Skyddsanordningen ska vara försedd med de instrument som krävs för att registrera kraft-deformationskurvan (se figur 4 i bilaga IV). Skyddsanordningens största och kvarvarande deformation ska mätas och registreras under varje fas av provningen (se figur 5 i bilaga IV).

3.1.5   Belastningsriktning

Om det gäller en traktor vars säte inte är monterat på traktorns symmetriplan och/eller skyddsanordningens hållfasthet är osymmetrisk ska belastning i sidled ske från den sida som mest sannolikt leder till inträngning i det fria utrymmet under provningen (se även punkt 1.3 i bilaga III).

4.   KRAV FÖR GODKÄNNANDE

4.1   En skyddsanordning som har lämnats in för EG-typgodkännande ska anses vara i överensstämmelse med kraven på hållfasthet om den vid provning uppfyller följande villkor:

4.1.1

Någon ansträngning har inte skett i någon del av det fria utrymme som beskrivs i punkt 3.2 i bilaga III, inte heller har någon del av det fria utrymmet varit utanför skyddsanordningen under de provningar som beskrivs i punkterna 1.2, 1.3, 1.5, 1.6 och i tillämpliga fall 1.7 i bilaga III.

Om överlastprovning utförs ska den kraft som anbringas när den angivna energin tas upp vara större än 0,8 Fmax under såväl huvudprovningen som överlastprovningen (se figurerna 4b och 4c i bilaga IV).

4.1.2

Skyddsanordningen får under provningarna inte påverka sätets stomme.

4.1.3

När den nödvändiga energinivån uppnås vid vart och ett av de föreskrivna provningarna med horisontell belastning ska kraften överstiga 0,8 Fmax.

4.2   Det får dessutom inte finnas andra delar som utsätter föraren för någon fara, t.ex. otillräcklig stoppning på takets insida eller andra delar som förarens huvud kan komma i kontakt med.

5.   PROVNINGSRAPPORT

5.1   Provningsrapporten ska bifogas det EG-typgodkännandeintyg som omnämns i bilaga VII. Rapporten ska sättas upp på så sätt som framgår av bilaga V. Rapporten ska innehålla:

5.1.1

En allmän beskrivning av skyddsanordningens utformning och konstruktion (se bilaga V för obligatoriska dimensioner) med uppgifter om normal på- och avstigning samt eventuell nödutgång; detaljer om värme- och ventilationssystem och andra tillbehör som finns tillgängliga och som kan påverka det fria utrymmet eller utgöra en risk.

5.1.2

Uppgifter om varje särskild utrustning såsom anordningar som förhindrar att traktorn rullar runt.

5.1.3

En kortfattad beskrivning av invändig stoppning.

5.1.4

Uppgifter om typ av vindruta och glas med ett eventuellt EG- eller annan godkännandemärkning.

5.2   Om EG-typgodkännandet har utvidgats till andra traktortyper ska rapporten innehålla en exakt hänvisning till rapporten för det ursprungliga EG-typgodkännandet såväl som noggranna upplysningar om de krav som fastställs i punkt 3.4 i bilaga I.

5.3   Av rapporten ska klart framgå vilken traktortyp (fabrikat, typ, handelsbeteckning, etc.) som används för provning och de typer för vilka skyddsanordningen är avsedd.

6.   SYMBOLER

mt

=

traktorns referensmassa (kg), enligt definitionen i punkt 1.3.

D

=

skyddsanordningens deformation (mm) i den punkt och den riktning som belastningen anbringas.

D’

=

skyddsanordningens deformation (mm) vid den nödvändiga, beräknade energin.

F

=

statisk belastningskraft (N) (newton).

Fmax

=

högsta, statisk belastningskraft som uppträder under belastning (N) med undantag för överbelastning.

F’

=

kraft för den nödvändiga, beräknade energin.

F-D

=

kraft/deformationskurva.

Eis

=

energi som ska tas upp vid belastning i sidled (J) (joule).

Eil 1

=

energi som ska tas upp vid belastning i längsled (J).

Eil 2

=

tillförd energi som ska tas upp under påföring av den andra längsgående lasten (J).

Fr

=

påförd kraft vid tryckprovning bakifrån (N).

Ff

=

påförd kraft vid tryckprovning framifrån (N).

BILAGA III

PROVNINGSFÖRFARANDE

1.   HORISONTELL BELASTNING OCH TRYCKPROVNING

1.1   Allmänna krav för horisontell belastningsprovning

1.1.1   Belastningen som överförs till skyddsanordningen ska fördelas med en styv balk i överensstämmelse med kraven i punkt 2.1.2 i bilaga II och som placeras vinkelrätt mot belastningsriktningen. Den styva balken kan förses med en anordning som förhindrar att den förskjuts i sidled. Deformationshastigheten får under belastning inte överstiga 5 mm/s. Under belastningen ska F och D registreras samtidigt för deformationssteg om 15 mm eller mindre för att säkerställa noggrannheten. När kraften väl har anbringats får den inte minskas förrän provningen har avslutats; det är däremot tillåtet att vid behov upphöra med ökning, t.ex. för mätningsändamål.

1.1.2   Om den del på vilken belastningen ska anbringas är krökt måste de föreskrifter som anges i punkt 2.1.2.5 i bilaga II observeras. Belastningen ska dock anbringas enligt kraven i punkt 1.1.1 ovan och punkt 2.1.2 i bilaga II.

1.1.3   Om det inte finns någon tvärgående del vid belastningspunkten kan en särskild provningsbalk som inte ökar anordningens hållfasthet användas under provningen.

1.1.4   Skyddsanordningen ska inspekteras visuellt efter varje belastningsprovning när belastningen har avlägsnats. Om det har bildats sprickor eller brott under belastningen ska det överlastprov som anges i punkt 1.4 nedan utföras innan provningen fortsätter med nästa belastning enligt punkt 3.1.1.1 i bilaga II.

1.2   Längsgående belastning (se figur 2 i bilaga IV)

Lasten ska påföras horisontellt och parallellt med traktorns vertikala symmetriplan.

För traktorer som har minst 50 % av sin massa, enligt definitionen i punkt 1.3 i bilaga II, på bakhjulen ska den längsgående, bakre belastningen och sidobelastningen påföras på olika sidor av skyddsanordningens längsgående symmetriplan. För traktorer som har minst 50 % av sin massa på framhjulen ska den längsgående, främre belastningen påföras på samma sida av skyddsanordningens längsgående symmetriplan som sidobelastningen.

Den ska påföras den översta, tvärgående delen av skyddsanordningen (dvs. den del som sannolikt kommer i kontakt med marken först om traktorn välter).

Den punkt där belastningen påförs ska vara 1/6 av bredden av skyddsanordningens övre mått mätt inåt från det utvändiga hörnet. Skyddsanordningens bredd är avståndet mellan två linjer parallella med traktorns vertikala symmetriplan, som berör skyddsanordningens yttre delar i det horisontella plan som tangerar den översta kanten av de översta, tvärgående delarna.

Balkens längd får inte vara mindre än 1/3 av skyddsanordningens bredd (som har beskrivits tidigare) och inte större än 49 mm över detta minsta värde.

Den längsgående belastningen påförs bakifrån eller framifrån enligt definitionen i punkt 3.1.1.1 i bilaga II.

Provningen ska avbrytas när

a)

den av skyddsanordningen upptagna energin är större än eller lika med nödvändig energitillförsel Eil 1(där Eil 1 = 1,4 mt),

b)

skyddsanordningen tränger in i det fria utrymmet eller då detta utrymme blir oskyddat.

1.3   Belastning från sidan (se figur 1 i bilaga IV)

Belastningen ska anbringas horisontellt och 90o mot traktorns vertikala symmetriplan. Den ska anbringas mot den övre delen av skyddsanordningen i en punkt 300 mm framför sätets referenspunkt när sätet är inställt i sitt bakersta läge (enligt definitionen i punkt 2.3.1 nedan). Om skyddsanordningen har utskjutande delar på sidan som sannolikt kommer i kontakt med marken först om traktorn välter i sidled ska belastningen anbringas i denna punkt. Vid provning av en traktor med vändbar förarplats ska belastningen anbringas mot skyddsanordningens övre kant, mittemellan sätets referenspunkter.

Balken ska vara så lång som möjligt, men inte längre än 700 mm.

Provningen ska avbrytas när

a)

den av skyddsanordningen upptagna deformationsenergin är större än eller lika med föreskriven energitillförsel Eis (där Eis = 1,75 mt),

b)

skyddsanordningen tränger in i det fria utrymmet eller lämnar det fria utrymmet oskyddat.

1.4   Överlastprovning (se figurerna 4a, 4b och 4c i bilaga IV)

1.4.1   Överlastprovning ska utföras om kraften minskar med mer än 3 % under de sista 5 % av deformationen, när den nödvändiga energin tas upp av strukturen (se fig. 4b).

1.4.2   Vid överlastprovningen ska den horisontella lasten ökas gradvis i steg om 5 % av den från starten nödvändiga energin upp till högst 20 % av tillförd energi (se figur 4c).

1.4.2.1   Överlastprovningen är godkänd om kraften, efter ökning med 5, 10 eller 15 % av nödvändig energi, avtar med mindre än 3 % för en ökning med 5 % och förblir större än 0,8 Fmax.

1.4.2.2   Överlastprovningen är godkänd om kraften, efter det att skyddsanordningen har tagit upp 20 % av tillförd energi, överstiger 0,8 Fmax.

1.4.2.3   Ytterligare brott eller sprickor och/eller inträngning i eller brist på skydd av det fria utrymmet på grund av elastisk deformation är tillåtet under överlastprovningen. När lasten avlägsnas får skyddsanordningen dock inte tränga in i det fria utrymmet som ska vara fullständigt skyddat.

1.5   Tryckprovning bakifrån

Balken ska placeras över den bakre, översta delen av skyddsanordningen och resultanten av tryckkrafterna ska anbringas i det vertikala, längsgående referensplanet. En kraft Fr = 20 mt ska anbringas.

Om den bakre delen av skyddsanordningens tak inte klarar den fulla tryckkraften ska kraften anbringas tills taket genom sin deformation sammanfaller med ett plan som sammanbinder skyddsanordningens övre del och den del av traktorns bakparti som kan bära traktorns hela vikt om denna välter. Kraften ska därefter avlägsnas och traktorn eller belastningskraften flyttas så att balken befinner sig i den punkt på skyddsanordningen som avlastar traktorn när den välter helt runt. Kraften Fr ska sedan anbringas.

Kraften Fr ska anbringas under minst fem sekunder efter det att synliga deformationer har upphört.

Provningen ska avbrytas om skyddsanordningen tränger in i det fria utrymmet eller lämnar det fria utrymmet oskyddat.

1.6   Tryckprov framifrån

Balken ska placeras tvärs över den främre, övre delen av skyddsanordningen och resultanten av tryckkrafterna ska anbringas i det vertikala, längsgående referensplanet. En kraft Ff = 20 mt ska anbringas.

Om den främre delen av skyddsanordningens tak inte klarar den fulla tryckkraften ska kraften anbringas tills taket genom sin deformation sammanfaller med ett plan som sammanbinder skyddsanordningens övre del och den del av traktorns främre parti som kan bära traktorns hela vikt om denna välter. Kraften ska därefter avlägsnas och traktorn eller belastningskraften flyttas så att balken befinner sig i den punkt på skyddsanordningen som avlastar traktorn när den välter helt runt. Kraften Ff ska sedan anbringas.

Kraften Ff ska anbringas under minst fem sekunder efter det att synliga deformationer har upphört.

Provningen ska avbrytas om skyddsanordningen tränger in i det fria utrymmet eller lämnar det fria utrymmet oskyddat.

1.7   Andra belastning i längsled

Belastningen ska anbringas horisontellt och parallellt med traktorns vertikala symmetriplan.

Den andra belastningen i längsled ska anbringas bakifrån eller framifrån enligt definitionen i punkt 3.1.1.1 i bilaga II.

Den ska anbringas i motsatt riktning och i det hörn som befinner sig längst bort från den längsgående belastningen i punkt 1.2.

Den ska anbringas på den översta tvärgående delen av skyddsanordningen (dvs. den del som sannolikt kommer i kontakt med marken först om traktorn välter).

Belastningen ska anbringas i en punkt som ligger på 1/6 av skyddsanordningens övre bredd innanför det yttre hörnet. Med skyddsanordningens bredd avses avståndet mellan två linjer som är parallella med traktorns vertikala symmetriplan och som tangerar skyddsanordningens yttre delar i det horisontalplan som tangerar överkanten på den översta tvärgående delen.

Balkens längd får inte vara mindre än 1/3 av skyddsanordningens bredd (som tidigare har beskrivits) och inte mer än 49 mm över detta minsta värde.

Provningen ska avbrytas när

a)

den av skyddsanordningen upptagna deformationsenergin är lika med eller större än föreskriven energitillförsel Eil 2 (där Eil 2 = 0,35 mt),

b)

skyddsanordningen tränger in i det fria utrymmet eller lämnar det fria utrymmet oskyddat.

2.   DET FRIA UTRYMMET

2.1   Det fria utrymmet visas i figur 6 i bilaga IV och definieras i förhållande till ett vertikalt referensplan som vanligtvis ligger i traktorns längsriktning och som går genom sätets referenspunkt, som beskrivs i punkt 2.3, och rattens mittpunkt. Referensplanet antas röra sig i horisontell led med sätet och ratten under belastningen men förbli vinkelrätt mot traktorns golv eller skyddsanordningen om denna har fjädrande upphängning.

Om ratten är inställbar ska den ställas in för körning i normal sittställning.

2.2   Det fria utrymmet begränsas av följande:

2.2.1   Vertikala plan 250 mm på varje sida om referensplanet upp till en höjd av 300 mm över referenspunkten.

2.2.2   Parallella plan från den övre kanten av planet enligt punkt 2.2.1 till en största höjd av 900 mm över sätets referenspunkt och som lutar på så sätt att den övre kanten av planet på den sida som sidobelastningen anbringas är minst 100 mm från referensplanet.

2.2.3   Ett horisontellt plan 900 mm över sätets referenspunkt.

2.2.4   Ett lutande plan vinkelrätt mot referensplanet och som omfattar en punkt 900 mm direkt över sätets referenspunkt och den bakersta punkten av sätets ryggstöd.

2.2.5   En area, om nödvändigt krökt, med ett antal räta linjer som är vinkelräta mot referensplanet och som går nedåt från den bakersta punkten på sätet och i kontakt med ryggstödet i hela dess längd.

2.2.6   En krökt area med en radie på 120 mm som är vinkelrät mot referensplanet och som tangerar planen enligt punkterna 2.2.3 och 2.2.4.

2.2.7   En krökt area med en radie på 900 mm som är vinkelrät mot referensplanet och som förlänger det i punkt 2.2.3 nämnda planet 400 mm framåt och som är tangentiell med detta plan i en punkt 150 mm framför sätets referenspunkt.

2.2.8   Ett lutande plan som är vinkelrätt mot referensplanet och som skär arean enligt punkt 2.2.7 i dess främre kant och som passerar 40 mm från ratten. Om ratten är högt placerad ersätts detta plan av ett plan som tangerar arean enligt punkt 2.2.7.

2.2.9   Ett vertikalt plan som är vinkelrätt mot referensplanet och som ligger 40 mm framför ratten.

2.2.10   Ett horisontellt plan genom sätets referenspunkt.

2.2.11   På en traktor med vändbar förarplats är det fria utrymmet en kombination av de två fria utrymmen som bestäms av rattens och sätets två olika lägen.

2.2.12   På en traktor som kan utrustas med olika säten använder man vid provningen en kombination av referenspunkterna för de olika möjliga sätena. Skyddsanordningen får inte befinna sig inom det kombinerade fria utrymmet som motsvarar dessa olika referenspunkter för sätet.

2.2.13   Om en ny typ av säte blir tillgänglig efter avslutad provning ska en beräkning göras för att bestämma om det fria utrymmet runt sätets nya referenspunkt befinner sig inom det fria utrymme som tidigare fastställts. Om så inte är fallet är det nödvändigt att genomföra en ny provning.

2.3   Sätets inställning och sätets referenspunkt

2.3.1   Vid bestämning av det fria utrymmet i punkt 2.1 ska sätet befinna sig i det bakersta läget av det horisontella inställningsområdet. Det ska ställas in i sitt högsta läge i höjdled där detta är oberoende av inställningen i horisontell led.

Referenspunkten ska bestämmas med den anordning som visas i figurerna 7 och 8 i bilaga IV och som simulerar belastningen från en person. Anordningen ska bestå av en sätesplatta och ryggstödsplattor. Den nedre ryggstödsplattan ska vara ledad i sätesregionen (A) och ländregionen (B), där leden (B) är inställningsbar i höjdled.

2.3.2   Referenspunkten definieras som den punkt i sätets längsgående symmetriplan där tangentplanet till det nedre ryggstödet skär ett horisontalplan. Detta horisontalplan skär den nedre ytan av sätesplattan 150 mm framför ovannämnda tangent.

2.3.3   Om sätet är försett med fjädrande upphängningssystem, vare sig denna kan ställas in efter förarens vikt eller inte, ska sätet ställas in mitt i systemets rörelselängd.

Anordningen ska placeras på sätet. Den ska sedan belastas med en kraft på 550 N i en punkt 50 mm framför leden (A), och de två ryggstödsplattorna ska med låg kraft pressas tangentiellt mot ryggstödet.

2.3.4   Om det inte är möjligt att bestämma tangenter till varje enskilt område av ryggstödet (över och under ländryggen) ska följande utföras:

2.3.4.1

Om det inte är möjligt att bestämma tangenten till den nedre arean ska den nedre ryggstödsplattan i vertikalt läge pressas mot ryggstödet.

2.3.4.2

Om det inte är möjligt att bestämma tangenten till den övre arean fixeras leden (B) på en höjd av 230 mm över sätets referenspunkt om den nedre ryggstödsplattan är vertikal. Därefter pressas de två ryggstödsplattorna med låg kraft mot ryggstödet.

3.   KONTROLLER OCH MÄTNINGAR SOM SKA UTFÖRAS

3.1   Det fria utrymmet

Under varje provning ska skyddsanordningen undersökas för att se om någon del av denna har trängt in i det fria utrymmet omkring förarsätet enligt definitionen i punkt 2.1. Skyddsanordningen ska dessutom undersökas för att bestämma om någon del av det fria utrymmet inte längre är skyddat av skyddsanordningen. Detta anses vara fallet om någon del av det fria utrymmet kommer i kontakt med den plana marken om traktorn välter i den riktning varifrån belastningen anbringas. Härvid förutsätts att däckens dimension och spårvidden är lika med de minsta värden som rekommenderas av tillverkaren.

3.2   Slutlig kvarstående deformation

Efter den sista provningen ska den slutliga, kvarstående deformationen registreras. För detta ändamål ska läget av skyddsanordningens huvuddelar i förhållande till sätets referenspunkt noteras innan provningen inleds.

BILAGA IV

FIGURER

Figur 1

:

Angreppspunkt för belastning från sidan

Figur 2

:

Angreppspunkt för bakre, längsgående belastning

Figur 3

:

Exempel på uppställning för tryckprovning

Figur 4a

:

Kraft/deformationskurva – överlastprovning inte nödvändig

Figur 4b

:

Kraft/deformationskurva – överlastprovning nödvändig

Figur 4c

:

Kraft/deformationskurva – överlastprovning ska fortsätta

Figur 5

:

Illustration av uttrycken kvarstående, elastisk och största deformation

Figur 6a

:

Det fria utrymmet sett från sidan

Figur 6b

:

Det fria utrymmet sett framifrån/bakifrån

Figur 6c

:

Isometrisk avbildning

Figur 7

:

Anordning för att bestämma sätets referenspunkt

Figur 8

:

Metod för att bestämma sätets referenspunkt

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

BILAGA V

Image

Image

Image

Image

BILAGA VI

MÄRKNING

EG-typgodkännandemärket ska bestå av en rektangel i vilken är inskrivet den gemena bokstaven ”e” följd av en sifferkod som anger den medlemsstat som har beviljat typgodkännandet:

1. för Tyskland

2. för Frankrike

3. för Italien

4. för Nederländerna

5. för Sverige

6. för Belgien

7. för Ungern

8. för Tjeckien

9. för Spanien

11. för Förenade kungariket

12. för Österrike

13. för Luxemburg

17. för Finland

18. för Danmark

19. för Rumänien

20. för Polen

21. för Portugal

23. för Grekland

24. för Irland

26. för Slovenien

27. för Slovakien

29. för Estland

32. för Lettland

34. för Bulgarien

36. för Litauen

49. för Cypern

50. för Malta

Det EG-typgodkännandenummer som motsvarar numret på EG-typgodkännandeintyget som har utfärdats med avseende på hållfastheten hos skyddsanordningen och dess fastsättning på traktorn ska placeras under och i närheten av rektangeln.

Exempel på ett EG-typgodkännandemärke

EG-typgodkännandet ska kompletteras med en extrasymbol ”S”.

Image

BILAGA VII

Image

BILAGA VIII

Villkorför EG-typgodkännande

1.

Ansökan om EG-typgodkännande för en traktor med avseende på hållfastheten för skyddsanordningen och dess fastsättning på traktorn ska lämnas in av traktortillverkaren eller dennes representant.

2.

Till den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningen ska en traktor tillhandahållas som är representativ för den traktortyp som ska godkännas med behörigt godkänd skyddsanordning och tillhörande fastsättningsdetaljer monterade.

3.

Den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningen ska kontrollera om den godkända typen av skyddsanordning är avsedd att monteras på den typ av traktor till vilken typgodkännandet begärs. Denna tekniska tjänst måste särskilt kontrollera att infästningen av skyddsanordningen motsvarar den som användes när EG-typgodkännandet för denna beviljades.

4.

Innehavaren av EG-typgodkännandet kan begära att detta utvidgas till andra typer av skyddsanordningar.

5.

De behöriga myndigheterna ska bevilja en sådan utvidgning under följande förutsättningar:

5.1

Den nya typen av skyddsanordning och dess infästning i traktorn ska ha beviljats EG-typgodkännande.

5.2

Den nya typen av skyddsanordning ska vara konstruerad för montering på den typ av traktor för vilken utvidgningen av EG-typgodkännandet begärs.

5.3

Fastgöringen av skyddsanordningen på traktorn måste motsvara den som kontrollerades när EG-typgodkännandet för skyddsanordningen beviljades.

6.

Ett intyg, till vilken en förebild visas i bilaga IX ska bifogas EG-typgodkännandeintyget för varje typgodkännande eller utvidgning av typgodkännande som har beviljats eller vägrats.

7.

Om ansökan om EG-typgodkännande för en typ av traktor lämnas in samtidigt som ansökan om EG-typgodkännande för en typ av skyddsanordning som är avsedd att monteras på den typ av traktor för vilken EG-typgodkännandet avser, ska de i punkterna 2 och 3 angivna kontrollerna inte utföras.

BILAGA IX

Image

BILAGA X

DEL A

Upphävt direktiv och ändringar av det i kronologisk ordning

(som det hänvisas till i artikel 13)

Rådets direktiv 79/622/EEG

(EGT L 179, 17.7.1979, s. 1)

 

Kommissionens direktiv 82/953/EEG

(EGT L 386, 31.12.1982, s. 31)

 

Punkt IX.A.15.h i bilaga I till 1985 års anslutningsakt

(EGT L 302, 15.11.1985, s. 213)

 

Rådets direktiv 87/354/EEG

(EGT L 192, 11.7.1987, s. 43)

Endast vad gäller hänvisningarna i artikel 1 och bilagan punkt 9 h till direktiv 79/622/EEG

Kommissionens direktiv 88/413/EEG

(EGT L 200, 26.7.1988, s. 32)

 

Punkt XI.C.II.4 i bilaga I till 1994 års anslutningsakt

(EGT C 241, 29.8.1994, s. 206)

 

Kommissionens direktiv 1999/40/EG

(EGT L 124, 18.5.1999, s. 11)

 

Punkt I.A.29 i bilaga II till 2003 års anslutningsakt

(EUT L 236, 23.9.2003, s. 61)

 

Rådets direktiv 2006/96/EG

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 81)

Endast vad gäller hänvisningarna i artikel 1 och bilagan punkt A.28 till direktiv 79/622/EEG

DEL B

Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 13)

Direktiv

Tidsfrister för införlivande

79/622/EEG

27 december 1980

82/953/EEG

30 september 1983 (1)

87/354/EEG

31 december 1987

88/413/EEG

30 september 1988 (2)

1999/40/EG

30 juni 2000 (3)

2006/96/EG

31 december 2006


(1)  I enlighet med artikel 2 i direktiv 82/953/EEG:

”1.   Från den 1 oktober 1983 får ingen medlemsstat

vägra att bevilja EEG-typgodkännande, att utfärda de dokument som anges i artikel 10.1 sista strecksatsen i direktiv 74/150/EEG eller att bevilja nationellt typgodkännande för en typ av traktor,

förbjuda att traktorer tas i bruk,

om överrullningsskyddet för denna typ av traktor eller dessa traktorer överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv.

2.   Från den 1 oktober 1984 får en medlemsstat

inte längre utfärda det dokument som anges i den sista strecksatsen i artikel 10.1 i direktiv 74/150/EEG för en typ av traktor på vilken överrullningsskyddet inte överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv,

vägra att bevilja nationellt typgodkännande för en typ av traktor på vilken överrullningsskyddet inte överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv.

3.   Från den 1 oktober 1985 får medlemsstaterna förbjuda att traktorer tas i bruk på vilka överrullningsskyddet inte överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv.

4.   Bestämmelserna i punkterna 1–3 påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 77/536/EEG.”

(2)  I enlighet med artikel 2 i direktiv 88/413/EEG:

”1.   Från den 1 oktober 1988 får medlemsstaterna

vägra, vad avser en typ av traktor, att bevilja EEG-typgodkännande, att utfärda det dokument som nämns i artikel 10.1 sista strecksatsen i direktiv 74/150/EEG, eller att bevilja nationellt typgodkännande,

förbjuda att traktorer tas ibruk,

om överrullningsskyddet för denna typ av traktor eller traktorer överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv.

2.   Från den 1 oktober 1989 får medlemsstaterna

inte längre utfärda det dokument som nämns i artikel 10.1 sista strecksatsen i direktiv 74/150/EEG, med avseende på en typ av traktor vars överrullningsskydd inte överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv,

vägra att bevilja nationellt typgodkännande med avseende på en typ av traktor, vars överrullningsskydd inte överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv.”

(3)  I enlighet med artikel 2 i direktiv 1999/40/EG:

”1.   Från och med den 1 juli år 2000 får medlemsstaterna inte

vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande, eller vägra att utfärda det dokument som avses i artikel 10.1 tredje strecksatsen i direktiv 74/150/EEG för en viss traktortyp,

förbjuda att traktorer tas i bruk,

om dessa traktorer uppfyller kraven i direktiv 79/622/EEG, i dess lydelse efter att ha ändrats genom det här direktivet.

2.   Från och med den 1 januari år 2001 får medlemsstaterna

inte längre utfärda det dokument som avses i artikel 10.1 tredje strecksatsen i direktiv 74/150/EEG för en traktortyp som inte uppfyller kraven i direktiv 79/622/EEG, i dess lydelse efter att ha ändrats genom det här direktivet,

vägra bevilja nationellt typgodkännande av en traktortyp som inte uppfyller kraven i direktiv 79/622/EEG, i dess lydelse efter att ha ändrats genom det här direktivet.”

BILAGA XI

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 79/622/EEG

Direktiv 1999/40/EG

Detta direktiv

Artiklarna 1–2

 

Artiklarna 2–3

Artikel 3.1

 

Artikel 4 första stycket

Artikel 3.2

 

Artikel 4 andra och tredje styckena

Artiklarna 4 och 5

 

Artiklarna 5 och 6

Artikel 6 första meningen

 

Artikel 7 första stycket

Artikel 6 andra meningen

 

Artikel 7 andra stycket

 

Artikel 2

Artikel 8

Artikel 8

 

Artikel 9

Artikel 9, inledande meningen

 

Artikel 1, inledande meningen

Artikel 9 första strecksatsen

 

Artikel 1 a

Artikel 9 andra strecksatsen

 

Artikel 1 b

Artikel 9 tredje strecksatsen

 

Artikel 1 c

Artikel 9 fjärde strecksatsen

 

Artikel 1 d

Artiklarna 10 och 11

 

Artiklarna 10 och 11

Artikel 12.1

 

Artikel 12.2

 

Artikel 12

 

Artiklarna 13 och 14

Artikel 13

 

Artikel 15

Bilagorna 1–9

 

Bilagorna I–IX

 

Bilaga X

 

Bilaga XI


  翻译: