9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/1

(1)

De standardiserade kraven i föreskrifter nr 29 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) om enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på skyddet för passagerare i hytter i kommersiella fordon (3) (FN/ECE:s föreskrifter nr 29) har till syfte att undanröja tekniska hinder för handeln med motorfordon mellan de avtalsslutande parterna i den reviderade överenskommelsen av år 1958, och ombesörja hög säkerhet och ett fullgott skydd för fordonspassagerare.

(2)

När unionen anslöt sig till den reviderade överenskommelsen av år 1958 anslöt sig också unionen till ett begränsat antal av FN/ECE:s föreskrifter som förtecknas i bilaga II till beslut 97/836/EG; FN/ECE:s föreskrifter nr 29 fanns inte upptagna på den förteckningen.

(3)

Med tanke på senare ändringar av FN/ECE:s föreskrifter nr 29 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (4), enligt vilken unionen ska ta hänsyn till FN/ECE:s föreskrifter nr 29, bör dessa föreskrifter bli en del av EU:s system för typgodkännande av motorfordon.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/3

(1)

De standardiserade kraven i utkastet till föreskrifter från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) om enhetliga bestämmelser för godkännande av motorfordon med avseende på fotgängarsäkerhet (3) och utkastet till FN/ECE-föreskrifter om bestämmelser för godkännande av fordon med avseende på lysdiodljuskällor (LED) för bruk i godkända signallampsenheter i motordrivna fordon och släpvagnar (4) är avsedda att undanröja tekniska hinder för handeln med motorfordon mellan parterna i den reviderade överenskommelsen av år 1958 och se till att sådana fordon håller en hög säkerhets- och skyddsnivå.

(2)

Det är lämpligt att fastställa unionens ståndpunkt i förhållande till dessa utkast till föreskrifter och att besluta att unionen, företrädd av kommissionen, röstar för dessa.

(3)

Utkasten till föreskrifter om fotgängarsäkerhet och lysdiodljuskällor bör införlivas i EU:s system för typgodkännande av motorfordon.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/5

(1)

Den 12 april 2005 antog rådet förordning (EG) nr 560/2005.

(2)

Rådet anser på grundval av en översyn av förteckningen över de personer och enheter på vilka de restriktiva åtgärderna i förordning (EG) nr 560/2005 är tillämpliga att det inte längre finns någon grund för att behålla vissa personer på den förteckningen.

(3)

Dessutom bör informationen rörande en person på förteckningen i bilaga I och rörande personerna på förteckningen i bilaga IA till den förordningen uppdateras.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/10

(1)

Stödet till privat lagring bör inte överstiga summan av de tekniska och ekonomiska kostnader som konstaterats i unionen under det fiskeår som föregår fiskeåret i fråga.

(2)

För att inte uppmuntra till långvarig lagring samt för att förkorta betalningsfristerna och minska kontrollbördan bör stödet till privat lagring betalas ut som ett engångsbelopp.

(3)

För att inte vara hindrande för interventionssystemet under 2012 bör denna förordning tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2012

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

—

:

Första månaden

:

219 euro/ton.

—

:

Andra månaden

:

0 euro/ton.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/11

(1)

Före fiskeårets början måste unionens försäljningspris fastställas för var och en av de produkter som tas upp i bilaga II till förordning (EG) nr 104/2000, motsvarande mellan 70 % och 90 % av orienteringspriset.

(2)

I rådets förordning (EG) nr 1388/2011 (2) fastställs orienteringspriserna för fiskeåret 2012 för alla de berörda produkterna.

(3)

Marknadspriserna varierar betydligt beroende på art och hur produkterna presenteras i handeln, särskilt när det gäller bläckfisk och kummel.

(4)

Omräkningsfaktorerna för olika arter och presentationsformer för de djupfrysta produkter som landas i unionen bör fastställas i syfte att fastslå den prisnivå som utlöser den interventionsåtgärd som avses i artikel 25.2 i rådets förordning (EG) nr 104/2000.

(5)

För att inte vara hindrande för interventionssystemet under 2012 bör denna förordning tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2012.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/13

(1)

Enligt förordning (EG) nr 104/2000 får stöd beviljas för kvantiteter av vissa färska produkter som återtas från marknaden och som antingen bereds för stabilisering och efterföljande lagring eller konserveras.

(2)

Syftet med dessa stöd är att på ett lämpligt sätt stimulera producentorganisationerna till att förädla eller konservera de produkter som återtagits från marknaden för att undvika att de förstörs.

(3)

Stödbeloppet bör fastställas så att det inte stör jämvikten på marknaden för produkterna i fråga och så att det inte snedvrider konkurrensen.

(4)

Stödbeloppet bör inte överstiga summan av de tekniska och ekonomiska kostnader i samband med den för stabilisering och lagring nödvändiga verksamheten, som konstaterats i unionen under det fiskeår som föregår fiskeåret i fråga.

(5)

För att inte vara hindrande för interventionssystemet under 2012 bör denna förordning tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2012

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/15

(1)

Enligt förordning (EG) nr 104/2000 får referenspriser som gäller i unionen fastställas årligen per produktkategori för produkter där tullen har avskaffats enligt artikel 28.1. Detsamma gäller för produkter som måste följa ett referenspris eftersom de omfattas antingen av en bindande tullnedsättning enligt WTO eller någon annan förmånsordning.

(2)

Enligt artikel 29.3 a i förordning (EG) nr 104/2000 ska referenspriset för de produkter som anges i delarna A och B i bilaga I till den förordningen vara lika med det återtagspris som fastställts enligt artikel 20.1 i den förordningen.

(3)

Unionens återtagspris för produkterna i fråga för fiskeåret 2012 fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 198/2012 (2)

(4)

Enligt artikel 29.3 d i förordning (EG) nr 104/2000 ska referenspriset för andra produkter än de som anges i bilagorna I och II till den förordningen fastställas särskilt på grundval av det viktade genomsnittet av de tullvärden som under de tre år som föregår tidpunkten för fastställande av referenspriset konstateras på marknaderna eller i hamnarna för import i medlemsstaterna.

(5)

Referenspriser behöver inte fastställas för de produkter som uppfyller kriterierna i artikel 29.1 i förordning (EG) nr 104/2000 och som importeras från tredjeländer i obetydliga kvantiteter.

(6)

För att referenspriserna för 2012 snabbt ska kunna tillämpas, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/19

(1)

Enligt förordning (EG) nr 104/2000 ska unionens återtags- och försäljningspriser fastställas för de i bilaga I till den förordningen upptagna produkterna på grundval av färskhet, storlek eller vikt och presentation samt genom tillämpning av den berörda produktkategorins omräkningsfaktor på ett belopp som motsvarar högst 90 % av orienteringspriset.

(2)

Återtagspriserna kan påverkas av utjämningskoefficienter i de landningszoner som ligger mycket långt från unionens viktigaste konsumtionscentra. Orienteringspriserna för fiskeåret 2012 har fastställts för samtliga berörda produkter genom rådets förordning (EU) nr 1388/2011 (2).

(3)

För att inte vara hindrande för interventionssystemet under 2012 bör denna förordning tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2012.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/29

(1)

I förordning (EG) nr 104/2000 föreskrivs att en ekonomisk ersättning ska betalas till de producentorganisationer som på vissa villkor återtar de produkter som anges i delarna A och B i bilaga I till den förordningen. Värdet på denna ekonomiska ersättning ska minskas med det schablonmässigt fastställda värdet på de produkter som är avsedda för andra ändamål än som livsmedel.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 2493/2001 av den 19 december 2001 om avsättning av vissa fiskeriprodukter som har återtagits från marknaden (2) fastställs avsättningsmöjligheterna för de produkter som återtagits från marknaden. Det är nödvändigt att schablonmässigt fastställa värdet på dessa produkter för var och en av dessa valmöjligheter med hänsyn tagen till de genomsnittliga inkomster som kan erhållas genom en sådan avsättning i de olika medlemsstaterna.

(3)

Enligt särskilda regler i artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 2509/2000 av den 15 november 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande beviljande av ekonomisk ersättning för återtag från marknaden av vissa fiskeriprodukter (3), ska det organ som ansvarar för att bevilja den ekonomiska ersättningen underrättas i de fall då en producentorganisation, eller någon av dess medlemmar, saluför sina produkter i en annan medlemsstat än där den blev erkänd. Med detta organ avses således organet i den medlemsstat där producentorganisationen erkänts. Därför bör det avdragsgilla schablonvärdet vara det som tillämpas i denna medlemsstat.

(4)

Samma beräkningsmetod bör tillämpas på förskottet på den ekonomiska ersättning som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 2509/2000.

(5)

För att inte vara hindrande för interventionssystemet under 2012 bör denna förordning tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2012.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/31

(1)

Syftet med förordning (EG) nr 2160/2003 är att se till att ändamålsenliga och effektiva åtgärder vidtas för att påvisa och bekämpa bl.a. salmonella i alla relevanta led, särskilt på primärproduktionsnivå, dvs. i flockarna, med målet att minska prevalensen av livsmedelsburna zoonotiska patogener och de risker de medför för folkhälsan.

(2)

Enligt artikel 4.5 i förordning (EG) nr 2160/2003 ska ett unionsmål fastställas för att minska prevalensen hos slaktkycklingar av alla salmonellaserotyper som är av betydelse för folkhälsan. Denna minskning är av största vikt för att man ska kunna uppfylla de kriterier för salmonella i färskt kött från slaktkycklingar som anges i del E i bilaga II till den förordningen och i kapitel 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel (2).

(3)

I förordning (EG) nr 2160/2003 föreskrivs att unionsmålet ska omfatta ett tal som anger den högsta procentuella andel epidemiologiska enheter som får visa positiv reaktion och/eller den lägsta procentuella minskning av antalet epidemiologiska enheter som får visa positiv reaktion, den maximala tidsfrist inom vilken målet måste uppnås samt fastställande av de testprogram som är nödvändiga för att kontrollera om målet har uppnåtts. En definition av serotyper av betydelse för folkhälsan ska också omfattas när det är relevant.

(4)

I förordning (EG) nr 2160/2003 föreskrivs det att erfarenheter av gällande nationell lagstiftning och information som överlämnats till kommissionen eller Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i enlighet med gällande unionskrav, särskilt i samband med de uppgifter som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG (3), särskilt artikel 5, ska beaktas när unionsmålet fastställs.

(5)

I artikel 1.1 i kommissionens förordning (EG) nr 646/2007 av den 12 juni 2007 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 när det gäller gemenskapsmålet för att minska prevalensen av Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium hos slaktkycklingar och om upphävande av förordning (EG) nr 1091/2005 (4) fastställs målet för att minska den högsta procentuella andelen slaktkycklingflockar som fortfarande visar positiv reaktion för dessa två salmonellaserotyper till högst 1 % senast den 31 december 2011.

(6)

Det framgick av European Union Summary Report on Trends and Sources of Zoonoses, Zoonotic Agents and Food-borne Outbreaks in 2009  (5) att Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium är de serovarer som oftast är förknippade med ohälsa hos människor. Antalet fall hos människor orsakade av Salmonella enteritidis minskade märkbart under 2009, medan fallen av Salmonella typhimurium ökade.

(7)

I juli 2011 antog Efsa ett vetenskapligt yttrande om en kvantitativ uppskattning av inverkan på folkhälsan av fastställandet av ett nytt mål för minskning av salmonella hos slaktkycklingar (Scientific Opinion on a quantitative estimation of the public health impact of setting a new target for the reduction of Salmonella in broilers) (6). I yttrandet konstateras det att Salmonella enteritidis är den vanligaste överförda zoonotiska salmonellaserotypen från förälder till avkomma hos fjäderfä. Efsa påpekar också att unionens bekämpningsåtgärder för slaktkycklingar har bidragit till en avsevärd minskning av antalet fall av salmonellos hos människor som orsakats av slaktkycklingar jämfört med situationen 2006. Målet bör därför bekräftas.

(8)

Monofasiska stammar av Salmonella typhimurium har under de senaste åren blivit en av de vanligast förekommande salmonellaserotyperna hos flera djurarter och i kliniska isolat från människa. Enligt Efsas vetenskapliga yttrande från 2010 om övervakning och bedömning av risken för folkhälsan av Salmonella typhimurium-liknande stammar (Scientific Opinion on monitoring and assessment of the public health risk of ’Salmonella typhimurium-like strains’), antaget den 22 september 2010 (7), ska monofasiska stammar av Salmonella typhimurium med antigenuppsättning 1,4,[5],12:i:-, som inbegriper stammar med och utan O5-antigen, betraktas som varianter av Salmonella typhimurium och den risk för folkhälsan som de utgör är jämförbar med den risk som andra stammar av Salmonella typhimurium utgör. Stammar av Salmonella typhimurium med antigenuppsättning 1,4,[5],12:i:- bör därför ingå i målet.

(9)

För att kunna kontrollera om unionsmålet har uppnåtts måste man ta upprepade prover från slaktkycklingflockar. För att man ska kunna utvärdera och jämföra resultaten behövs ett gemensamt testprogram för att kontrollera om unionsmålet har uppnåtts.

(10)

De nationella kontrollprogrammen för att nå unionsmålet för 2012 när det gäller slaktkycklingflockar av Gallus gallus har lagts fram med avseende på finansiellt stöd från unionen i enlighet med rådets beslut 2009/470/EG av den 25 maj 2009 om utgifter inom veterinärområdet (8). De tekniska ändringar som införs i bilagan till denna förordning är direkt tillämpliga. Till följd av detta behöver de nationella kontrollprogrammen för att tillämpa förordningen inte godkännas av kommissionen på nytt. Därmed behövs det ingen övergångsperiod.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/37

(1)

Gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (nedan kallade MRL-värden) för farmakologiskt aktiva substanser som är avsedda att i unionen användas i veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur eller i biocidprodukter som används vid djurhållning, bör fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009.

(2)

Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 av den 22 december 2009 om farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel (2).

(3)

Nitroxinil är för närvarande upptaget i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 som en tillåten substans för muskel, fett, lever och njure från nötkreatur och får, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion.

(4)

Irland har bett Europeiska läkemedelsmyndigheten yttra sig om en utvidgning av den befintliga posten för nitroxinil till att också gälla mjölk från nötkreatur och får.

(5)

Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel rekommenderade att ett MRL-värde fastställs för nitroxinil i mjölk från nötkreatur och får och att bestämmelsen med ordalydelsen ”Ej till djur som producerar mjölk för humankonsumtion” tas bort.

(6)

Posten för nitroxinil i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras genom att det rekommenderade MRL-värdet för mjölk från nötkreatur och får förs in och den befintliga bestämmelsen med ordalydelsen ”Ej till djur som producerar mjölk för humankonsumtion” tas bort.

(7)

De berörda parterna bör medges en rimlig övergångsperiod så att de kan vidta de åtgärder som kan krävas för att följa det nya MRL-värdet.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/40

(1)

Gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (nedan kallade MRL-värden) för farmakologiskt aktiva substanser som är avsedda att användas i unionen i veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur eller i biocidprodukter som används vid djurhållning bör fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009.

(2)

Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 av den 22 december 2009 om farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel (2).

(3)

En ansökan om att MRL-värden ska fastställas för pegylerad bovin granulocytkolonistimulerande faktor för nötkreatur har lämnats in till Europeiska läkemedelsmyndigheten.

(4)

Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel har rekommenderat att det inte behöver fastställas ett MRL-värde för pegylerad bovin granulocytkolonistimulerande faktor för nötkreatur.

(5)

Tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras så att den omfattar substansen pegylerad bovin granulocytkolonistimulerande faktor för nötkreatur.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/42

(1)

I förordning (EG) nr 834/2007, särskilt kapitel 4 avdelning III, fastställs grundläggande krav på ekologisk produktion av bearbetade livsmedel. Närmare bestämmelser för genomförandet av dessa grundläggande krav fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (2).

(2)

Särskilda bestämmelser för produktion av ekologiskt vin bör fastställas i förordning (EG) nr 889/2008. Dessa bestämmelser bör gälla för produkter från vinsektorn, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (3).

(3)

Vid bearbetningen av ekologiskt vin måste vissa produkter och ämnen, i form av tillsatser eller processhjälpmedel, användas på noga fastställda villkor. Av den anledningen, och på grundval av rekommendationerna i den unionsomfattande studien Organic viticulture and wine-making: development of environment and consumer friendly technologies for organic wine quality improvement and scientifically based legislative framework (även kallad ”Orwine”) (4), bör användningen av sådana produkter och ämnen tillåtas enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 834/2007.

(4)

Från råvaror av jordbruksursprung härstammar vissa produkter och ämnen, som används som tillsatser och processhjälpmedel för oenologiska metoder i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 av den 10 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 beträffande kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och restriktioner som ska tillämpas på dessa (5). I sådana fall kan råvarorna finnas på marknaden och vara ekologiska. I syfte att uppmuntra efterfrågan på sådana varor på marknaden bör framför allt tillsatser och processhjälpmedel som härstammar från ekologiskt odlade råvaror användas.

(5)

Metoder och teknik för produktion av vin i unionen fastställs i förordning (EG) nr 1234/2007 och tillämpningsföreskrifterna för denna produktion i förordning (EG) nr 606/2009 och i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (6). Det är inte säkert att tillämpningen av dessa metoder och denna teknik vid ekologisk vinframställning står i samklang med de mål och principer som fastställs i förordning (EG) nr 834/2007, och framför allt med de särskilda principer för bearbetning av ekologiska livsmedel som avses i artikel 6 i den förordningen. Därför bör särskilda restriktioner och begränsningar införas för vissa oenologiska metoder och processer.

(6)

Vissa andra metoder som är vanliga vid bearbetning av livsmedel går även att tillämpa vid vinframställning och kan också inverka på vissa väsentliga egenskaper hos de ekologiska produkterna, och därmed på deras rätta beskaffenhet. För närvarande finns det dock inga alternativ till dessa metoder. Detta gäller för värmebehandling, filtrering, omvänd osmos och användande av jonbytarhartser. Sådana metoder bör därför vara tillgängliga för producenter av ekologiskt vin, men användningen bör begränsas. En omprövning när det gäller värmebehandling, jonbytarhartser och omvänd osmos bör kunna göras i sinom tid.

(7)

Oenologiska metoder och processer som kan vara vilseledande med avseende på de ekologiska produkternas rätta beskaffenhet bör uteslutas från framställningen av ekologiskt vin. Detta gäller koncentrering genom kylning, dealkoholisering, avlägsnande av svaveldioxid med hjälp av fysikaliska processer, elektrodialys och användning av katjonbytare, eftersom dessa oenologiska metoder ändrar produktens sammansättning så mycket att de kan vara vilseledande med avseende på det ekologiska vinets rätta beskaffenhet. Av samma skäl kan användning eller tillsättning av vissa ämnen också vara vilseledande, när det gäller det ekologiska vinets rätta beskaffenhet. Det är därför lämpligt att fastställa att sådana ämnen inte bör användas eller tillsättas i samband med oenologiska metoder och processer för ekologisk produktion.

(8)

När det gäller sulfiter visar resultaten från Orwine-studien att ekologiska vinproducenter i unionen redan har åstadkommit en lägre svaveldioxidnivå i viner framställda av ekologiska druvor, jämfört med det högsta tillåtna svaveldioxidinnehållet för icke-ekologiska viner. Det är därför lämpligt att fastställa ett högsta tillåtna svavelinnehåll särskilt för ekologiska viner, som bör vara lägre än den tillåtna nivån för icke-ekologiska viner. Mängden svaveldioxid som behövs beror på de olika kategorierna av viner och också på vissa inneboende egenskaper hos vinet, särskilt dess sockerinnehåll, som bör beaktas när de maximala svaveldioxidnivåerna för ekologiska viner fastställs. Extrema väderförhållanden kan emellertid skapa svårigheter i vissa vinodlingsområden, vilket gör det nödvändigt att använda extra mycket sulfiter vid vinframställningen, för att man ska kunna få en stabil slutprodukt det året. Det bör därför tillåtas att det högsta tillåtna svaveldioxidinnehållet ökas, när sådana förhållanden föreligger.

(9)

Vin är en produkt med lång hållbarhetstid och vissa viner lagras traditionellt under flera år på fat eller i tankar, innan de saluförs. Enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (7), och för en begränsad period enligt förordning (EG) nr 889/2008, bör saluföringen av sådana viner med bibehållande av märkningskraven enligt den förordningen tillåtas till dess att lagren har tömts.

(10)

Vissa av dessa lagrade viner har redan producerats genom en process för vinframställning som redan är förenlig med reglerna för produktion av ekologiskt vin i denna förordning. Där detta kan bevisas, bör den gemenskapslogotyp för ekologisk produktion tillåtas som avses i artikel 25.1 i förordning (EG) nr 834/2007 och som från och med den 1 juli 2010 går under beteckningen ”EU:s ekologiska logotyp”, i syfte att möjliggöra rättvis jämförelse och konkurrens mellan ekologiska viner producerade före och efter ikraftträdandet av denna förordning. I annat fall bör vinet uteslutande märkas som ”vin av ekologiska druvor”, utan märkning med EU:s ekologiska logotyp, förutsatt att vinet är producerat i enlighet med förordning (EEG) nr 2092/91 och förordning (EG) nr 889/2008 före ändringen av den genom denna förordning.

(11)

Förordning (EG) nr 889/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från föreskrivande kommittén för ekologisk produktion.

1.

Avdelning II ska ändras på följande sätt:

2.

Avdelning V ska ändras på följande sätt:

3.

En ny bilaga VIIIa, enligt lydelsen i bilagan till den här förordningen, ska införas.

9.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/48

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.