13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/1

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 682/2007 (2) en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallad de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna) på import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2001 90 30 och ex 2005 80 00 med ursprung i Thailand. Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 3,1 % och 12,9 %.

(2)

Genom förordning (EG) nr 954/2008 (3) ändrades förordning (EG) nr 682/2007 när det gäller den införda tullsatsen för ett företag och för ”alla övriga företag”. De ändrade tullsatserna uppgår till mellan 3,1 % och 14,3 %. Import från två exporterande thailändska producenter från vilka åtaganden hade godtagits genom kommissionens beslut 2007/424/EG (4) undantogs från tullen.

(3)

Genom förordning (EG) nr 847/2009 (5) fastställde rådet att prisåtaganden med fasta minimipriser på import inte längre ansågs lämpligt för att motverka den skadevållande dumpningen. Därmed återkallades de godtagna åtagandena, och erbjudanden om åtaganden från ytterligare tio thailändska exportörer avslogs.

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att de gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra (6), mottog kommissionen den 19 mars 2012 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran lämnades in av Association Européenne des Transformateurs de Maïs Doux (AETMD) (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för en betydande del av unionens totala produktion av beredd eller konserverad sockermajs, i detta fall över 50 %.

(5)

Begäran motiverades med att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning och skada för unionsindustrin.

(6)

Efter samråd med rådgivande kommittén slog kommissionen fast att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 19 juni 2012 i Europeiska unionens officiella tidning  (7) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(7)

Undersökningen av fortsatt dumpning omfattade perioden 1 april 2011–31 mars 2012 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt sökandena, andra kända unionsproducenter, de exporterande producenterna i Thailand, icke-närstående importörer, användare som man visste var berörda och företrädarna för exportlandet om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(10)

Eftersom ett stort antal exporterande producenter från Thailand och icke-närstående importörer i unionen var berörda av undersökningen, angavs det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de parter som nämns ovan att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att översynen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(11)

När det gäller urvalet av exporterande producenter i Thailand mottog kommissionen fullständig information från 17 exporterande producenter, varav 9 hade exporterat till unionen under översynsperioden. Det beslutades att välja ett stickprov med 3 exporterande producenter vars sammanlagda export utgjorde 90 % av den sammanlagda mängd som exporterades till unionen av de samarbetsvilliga exporterande producenterna under översynsperioden.

(12)

Eftersom endast ett svar hade tagits emot från en icke-närstående importör, tillämpades inget stickprovsförfarande på icke-närstående importörer.

(13)

Eftersom ett stort antal unionsproducenter berördes av förfarandena, angavs det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter för att fastställa skadan i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Det preliminära urvalet hade gjorts genom att kommissionen använde de uppgifter som var tillgängliga i inledningsskedet och de byggde på producenternas produktionsvolym och geografiska läge i unionen. Det föreslagna urvalet motsvarar den största representativa produktionsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och motsvarade 58 % av unionsindustrins totala produktion. Det föreslagna urvalet är dessutom representativt när det gäller företagens geografiska läge eftersom det omfattar tre olika medlemsstater. Unionsproducenterna rådfrågades om det föreslagna urvalet det datum då tillkännagivandet om inledande offentliggjordes. Eftersom inga fler producenter gav sig till känna och inga synpunkter på urvalet mottogs, bekräftades det föreslagna urvalet.

(14)

Två berörda parter hävdade att urvalet av unionsproducenter bara gjorts bland sökandena och att man borde försökt få till stånd ett urval av producenter utanför gruppen av sökande.

(15)

Alla kända unionsproducenter, både sökande och andra, har emellertid inbjudits att samarbeta. Tio unionsproducenter, både sökande och andra, har lämnat in uppgifter för urvalet. Såsom förklaras i skäl 13 motsvarar stickprovsurvalet den största representativa produktionsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Volymen motsvarade 58 % av unionsindustrins sammanlagda produktion. Kommissionen anser att det valda urvalet är representativt när det gäller geografisk belägenhet, oavsett om producenterna är sökande eller inte. Kravet avvisas därför.

(16)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för fastställandet av unionens intresse. I detta syfte sände kommissionen ett frågeformulär till de exporterande producenterna och unionsproducenterna i stickprovet samt till den icke-närstående importören. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(17)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(18)

Den berörda produkten är sockermajs (Zea mays var. saccharata) i form av korn, beredd eller konserverad med ättika eller ättiksyra, inte fryst, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2001 90 30, och sockermajs (Zea mays var. saccharata) i form av korn, beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte fryst, andra än produkter enligt nummer 2006, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2005 80 00, med ursprung i Thailand.

(19)

Undersökningen har visat att de olika typerna av den berörda produkten, trots att konserveringsmetoderna skiljer sig åt, alla har samma grundläggande biologiska och kemiska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål.

(20)

Två berörda parter hävdade att KN-numren för sockermajs inte bara utgör den berörda produkten utan också avsevärda kvantiteter minimajs som inte produceras i unionen och som inte är den likadana produkten. Parterna menar att kommissionen inbegripit minimajs i sina uppgifter.

(21)

Undersökningen inriktades emellertid enbart på den produkt som är föremål för åtgärder, vilket utesluter minimajs, genom att man använt Taric-nummer som grund för analysen. Kravet avslås således, eftersom det inte överensstämmer med fakta.

(22)

Den sockermajs som produceras och säljs i unionen av unionsindustrin och den sockermajs som produceras och säljs i Thailand konstaterades ha huvudsakligen samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användas på samma sätt som den sockermajs som produceras i Thailand och säljs på export till unionen. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(23)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte man om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(24)

Såsom nämns i skäl 10, angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas med tanke på det stora antalet samarbetsvilliga exporterande producenter. Ett urval med tre exporterande producenter, som står för ungefär 90 % av den totala exporten, av de exporterande producenter som uttryckte villighet att samarbeta valdes ut för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning.

(25)

Eftersom de tre exporterande producenterna i urvalet stod för ungefär 25 % av all export från Thailand till EU under översynsperioden, måste information från andra källor, t.ex. begäran om översyn och tillgänglig handelsstatistik om export (från den thailändska tullen) och om import (från Eurostat) användas för bedömning av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning.

(26)

Försäljning till handlare i Thailand, där varorna var avsedda för okända exportdestinationer, har inte räknats med vid fastställandet av dumpningsmarginalen.

(27)

Liksom vid den ursprungliga undersökningen har det konstaterats att vissa exporterande producenter hämtar en del av sin försäljning av den berörda produkten från externa leverantörer. För undersökningen har försäljning av den berörda produkten som inte har framställts av de exporterande producenterna själva inte räknats med vid fastställandet av deras respektive dumpningsmarginaler.

(28)

I enlighet med artikel 2.2 första meningen i grundförordningen fastställdes det först för var och en av de tre exporterande producenterna huruvida deras totala inhemska försäljning av den likadana produkten under översynsperioden var representativ jämfört med deras totala export till unionen, dvs. om försäljningsvolymerna av den likadana produkten på hemmamarknaden utgjorde 5 % eller mer av deras export av den berörda produkten till unionen.

(29)

Den inhemska försäljningen av den likadana produkten visade sig vara representativ för ett av de tre företagen i urvalet.

(30)

Därefter undersöktes det huruvida de typer av den likadana produkten som såldes av detta företag på hemmamarknaden var identiska eller direkt jämförbara med de typer som exporterades till unionen. För var och en av dessa produkttyper fastställdes det huruvida försäljningen på hemmamarknaden av den likadana produkten var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ om den utgjorde 5 % eller mer av den totala försäljningsvolymen av den jämförbara typ av produkt som exporterades till unionen.

(31)

För detta företag konstaterades det att endast en typ av likadan produkt var direkt jämförbar med den typ som exporterades till unionen. Dessutom såldes just denna typ även i tillräckligt representativa mängder på hemmamarknaden.

(32)

Kommissionen undersökte därefter om produkttypen för det företag det hänvisas till i skäl 31 kunde ansetts ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man fastställde andelen lönsam försäljning av den berörda produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden.

(33)

Det konstaterades att mer än 80 % av försäljningen på hemmamarknaden var lönsam, och i enlighet med artikel 2.4 användes alla transaktioner som rörde denna särskilda produkttyp för fastställandet av normalvärdet.

(34)

Där försäljningen på hemmamarknaden av den berörda produkttypen var representativ och utgjorde normal handel fastställdes normalvärdet utifrån det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnittspris för hela försäljningen på hemmamarknaden av den produkttypen under översynsperioden.

(35)

För de återstående två exporterande producenterna, vars försäljning på hemmamarknaden inte ansågs vara representativ (en av dem sålde över huvud taget inte den likadana produkten för inhemsk konsumtion), och för den tredje exporterande producenten, vars totala försäljning ansågs vara representativ, men vars försäljning av flera typer av den likadana produkten på hemmamarknaden inte ansågs vara representativ, måste normalvärdet beräknas i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(36)

Normalvärdet beräknades genom att man till produktionskostnaden för varje produkttyp som exporterades till unionen lade ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinst.

(37)

För de båda exporterande producenterna, vars försäljning på hemmamarknaden utgjorde 5 % eller mindre av deras respektive försäljning till unionen, baserades försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på företagens respektive försäljning vid normal handel på hemmamarknaden, i enlighet med artikel 2.6.

(38)

För den tredje exporterande producenten som inte sålde den likadana produkten på hemmamarknaden fastställdes, i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för denna tredje exporterande producent på grundval av det vägda genomsnittet för de båda övriga exporterande producenter såsom anges i skäl 37.

(39)

Två berörda parter motsatte sig den metod som användes, vilken återges i skäl 37, dvs. användningen av vinst för att konstruera normalvärdet när denna vinst grundas på inhemska försäljningstransaktioner i volymer under 5 % av försäljningskvantiteterna till unionen. Parterna menar att när de inhemska försäljningstransaktionerna inte anses utgöra tillräckliga kvantiteter för att vara representativa, bör vinsten från dessa transaktioner inte heller användas.

(40)

Samma metod användes emellertid i den ursprungliga undersökningen, och så länge omständigheterna inte har ändrats, anser kommissionen att denna metod fortfarande är användbar för dessa förfaranden.

(41)

De utvalda exporterande producenternas försäljning skedde i samtliga fall direkt till icke-närstående kunder i unionen. För denna försäljning fastställdes därför exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av dessa oberoende kunder i unionen.

(42)

Jämförelsen mellan det konstruerade normalvärdet och exportpriset gjordes fritt fabrik. I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen togs hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet för att en rättvis jämförelse skulle kunna göras.

(43)

I de fall där det var tillämpligt och motiverat togs hänsyn transportkostnader, försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader, kreditkostnader och bankavgifter.

(44)

I enlighet med artikel 2.10 d i grundförordningen och den metod som användes i den ursprungliga undersökningen tog man dessutom hänsyn till olikheter när det gäller handelsled för de exporterande producenter vars försäljning på hemmamarknaden sker under deras eget varumärke, men vars försäljning till unionen sker under en detaljhandlares varumärke. Nivån på justeringen – som beräknats i form av en minskning av den vinstmarginal som användes när normalvärdet konstruerades (se skäl 33) – har uppskattats på grundval av förhållandet mellan unionsproducenternas vinstmarginaler dels på sina egna märkesvaror, dels på samtliga produkter. Vinstmarginalen minskades följaktligen med mellan 20 % och 50 %.

(45)

Två berörda parter ansåg att den inhemska marknaden i Thailand och unionsmarknaden inte kan jämföras, eftersom storleken på marknaderna inte är densamma och eftersom de thailändska producenterna säljer under sitt eget varumärke på den inhemska marknaden.

(46)

Det ska för det första erinras om att det har fastställts (se skäl 22) att sockermajs som säljs på den thailändska inhemska marknaden och sockermajs som säljs på export till unionsmarknaden är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(47)

För det andra gjordes på grund av skillnader i handelsled en justering av vinstmarginalen – nedåt med 20–50 % av den vinstmarginal som genererats av inhemsk försäljning under eget varumärke. Detta är också i linje med den metod som användes i den ursprungliga undersökningen.

(48)

På grundval av ovanstående konstaterades de preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset fritt unionens gräns, före tull, uppgå till 8–44 %.

(49)

Produktionen av sockermajs beror på tillgången på nyskördad sockermajs som levereras till konserveringsfabriken direkt efter skörden. Den nyskördade sockermajsen bör konserveras inom 24 timmar efter skörd, vilket innebär att produktionskapaciteten är direkt kopplad till tillgången på nyskördad sockermajs.

(50)

I Thailand är det skördesäsong cirka 9–10 månader per år, med två skördar per år. Vid bedömning av den tillgängliga tekniska produktionskapaciteten måste säsongsrelaterade råvarubegränsningar tas med i analysen.

(51)

De tre exporterande producenter som ingick i urvalet hade en sammanlagd teknisk kapacitet på mellan 130 000 och 150 000 ton. Den faktiska utnyttjandegraden av den tillgängliga tekniska kapaciteten varierade mellan 50 % och 80 %.

(52)

Flera berörda parter godtog den metod som gör den tekniska kapaciteten beroende av tillgången till råvaror, men hävdade att den tillgängliga reservkapaciteten var överdriven.

(53)

Såsom redan betonats i skäl 50, kan den tekniska kapaciteten inte fullt utnyttjas beroende på att nyskördad sockermajs bara finns att tillgå under växtsäsongen. Undersökningen har ändå visat att vissa utvalda producenter uppnår ett kapacitetsutnyttjande på 80 % eller mer, medan kapacitetsutnyttjandet för andra utvalda producenter är mycket lägre. Eftersom alla producenter har en jämförbar tillgång till råvaror, kan det lägre kapacitetsutnyttjandet inte bara förklaras av säsongsmässig brist på nyskördad sockermajs.

(54)

Enligt uppgifter från intresseorganisationen Thai Food Processors Association ökade den totala exportkvantiteten från Thailand till omvärlden stadigt med cirka 20 % under skadeundersökningsperioden och uppnådde en volym på 150 000–200 000 ton under översynsperioden. Detta visar att kvantiteterna tillgänglig sockermajs kan öka stadigt – och gör det också – när de exporterande producenterna behöver ytterligare kvantiteter. Det ska i detta avseende noteras att den sammanlagda produktionen av gul majs låg på 4,1 miljoner–4,5 miljoner ton i Thailand under skadeundersökningsperioden. Medan det medges att produktionen inte kan ändras från gul majs till sockermajs och ge samma mängd, är det tydligt att redan den stora skillnaden i produktionsvolymer gör att även en liten ändring av kvantiteterna från gul majs till sockermajs kan få en avsevärd inverkan på den sammanlagda sockermajsproduktionen i Thailand.

(55)

Utifrån detta fastställdes det att de tre utvalda producenterna kunde producera en ytterligare kvantitet på cirka 40 000–60 000 ton per år (nedan kallad den faktiska reservkapaciteten), vilket är 2–3 gånger den totala exporten av den berörda produkten från Thailand till unionen.

(56)

Den faktiska reservkapacitet som de utvalda producenterna har får därför anses betydande. Det finns dessutom ytterligare 15 kända producenter av den berörda produkten i Thailand, vilka på samma sätt har tillgång till den stora produktionen av sockermajs i Thailand.

(57)

Enligt uppgifter från andra källor, dvs.

kan man dra slutsatsen att åtminstone två större exporterande producenter, varav en samarbetade under översynen men inte ingick i urvalet (och därmed inte lämnade några detaljerade uppgifter i detta avseende), hade en sammanlagd kapacitet på 50 000–100 000 ton.

(58)

Det finns slutligen ingen bevisning för att konsumtionsnivån på den thailändska hemmamarknaden eller tredjelandsmarknaderna skulle öka och därför absorbera den ökade produktionen om de thailändska producenternas reservkapacitet används. Särskilt den thailändska hemmamarknaden är minimal och står för bara 1–2 % av samtliga utvalda thailändska producenters sammanlagda försäljning. Detta bekräftar att all ytterligare produktion av sockermajs kommer att exporteras utanför Thailand.

(59)

Vid en jämförelse av exportpriserna på den berörda produkten till unionen med de priser som tas ut för den likadana produkten på hemmamarknaden har två fakta framkommit: Priserna på hemmamarknaden är relativt höga (på grund av försäljning under eget varumärke) och volymen är relativt liten jämfört med exportförsäljningen. På grundval av detta finns det ingen uppenbar risk för avledning av handeln från försäljning på hemmamarknaden till försäljning till unionen om åtgärderna skulle upphävas.

(60)

Vid en jämförelse av de exportpriser på den berörda produkten som tas ut vid försäljning till unionen med de priser som tas ut för den likadana produkten på tredjelandsmarknader, framkommer det att de tre exporterande producenterna i urvalet i genomsnitt tar ut ett 14 % högre pris vid försäljning till unionen.

(61)

Även handelsstatistik från den thailändska tullen bekräftar detta. Efter omvandling av den logistiska vikten (burk + majskorn + vätska) som rapporteras i nettovikt för konserven (majskorn + vätska) enligt metoden i ansökan om översyn, är de priser per kilo som tas ut vid försäljning till unionen i genomsnitt 5 % högre än de som tas vid försäljning till tredjeländer.

(62)

Flera berörda parter har uttryckt sitt tvivel på att en prisskillnad på 5 % eller 14 % är tillräckligt stor för att motivera en omläggning av handeln till unionen, men undersökningen har visat att detta faktiskt är sannolikt när det gäller sockermajsmarknaden. I detta förfarande hade ett thailändskt företag (Karn Corn) tidigare en antidumpningstull som är 8–10 % lägre än de flesta andra thailändska exportörer. Denna fördel på 8–10 % var emellertid tillräcklig för att sjufalt öka deras andel av den thailändska exporten till unionen mellan undersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen och referensperioden i den nuvarande undersökningen.

(63)

Trots den gällande antidumpningstullen på 3,1 % kunde Karn Corn dessutom mer än fördubbla sina exportkvantiteter till unionen efter det att antidumpningstullarna infördes. Detta visar att unionsmarknaden är attraktiv i förhållande till andra marknader även vid en liten prisskillnad.

(64)

Sammanfattningsvis är risken för en omläggning av handeln från hemmamarknaden till unionsmarknaden relativt begränsad på grund av försäljningen under eget varumärke där, men däremot finns det en betydande risk för omläggning av handeln från försäljning till tredjeländer till försäljning på unionsmarknaden på grund av de högre priser som råder där.

(65)

Flera berörda parter invände att priserna på unionsmarknaden är mindre attraktiva jämfört med priserna på andra marknader såsom Japan. Risken för en omläggning av handeln om åtgärderna upphävs skulle därför vara överdriven.

(66)

Det erinras om att försäljningen till tredjeländer behandlas som en grupp och att den slutsats som dras i skäl 63 baseras på priser till alla tredjeländer i genomsnitt. Det stämmer att inom denna grupp tredjeländer finns det länder till vilka exportpriserna är högre och andra till vilka exportpriserna är lägre. Ju lägre exportpriset är, desto större är förstås risken för en omläggning av handeln om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(67)

En berörd part hävdade vidare att avtalsförbindelser med importörer i tredjeländer gör att det inte är lätt att växla mellan kunder i olika länder.

(68)

Medan det finns avtalsförbindelser mellan exporterande producenter i Thailand och importörer i diverse tredjeländer vilka kortsiktigt kan upprätthållas, finns det inga belägg för att dessa avtalsförbindelser inte kan fasas ut och möjliggöra försäljning till marknader med högre priser, till exempel unionen.

(69)

Slutligen hävdade några berörda parter att man inte kan jämföra med export till vissa tredjeländer som till exempel Sydkorea, eftersom produktmixen (t.ex. storleken på konservburkarna) och försäljningsvillkoren (t.ex. leveransvillkor) kan vara annorlunda.

(70)

Det erinras om att resultatet av jämförelserna i skälen 58, 59 och 60 visar på skillnader i exportpriser till alla tredjeländer. Den thailändska exporten till ett litet antal länder påverkar därför bara marginellt den övergripande jämförelsen. Eftersom thailändska exportuppgifter redovisas på fob-basis, begränsas påverkan av eventuella skillnader när det gäller leveransvillkor och transportkostnader till kostnaden för inhemsk frakt i Thailand och den kan därför bara bli marginell.

(71)

Eftersom det saknas belägg för att det genomsnittliga priset till alla tredjeländer inte skulle vara jämförbart med exportpriset till unionen, gäller fortfarande den slutsats som dras i skäl 63.

(72)

Det förefaller sannolikt att de högre priserna på unionsmarknaden, om åtgärden skulle upphävas, skulle locka till sig betydande volymer av den berörda produkten som i dagsläget säljs till lägre priser till tredjeländer.

(73)

De exporterande producenterna i Thailand har fortsatt med den dumpning som tillämpades under översynsperioden.

(74)

Dessutom leder den tillgängliga reservkapaciteten i Thailand och det faktum att priserna på unionsmarknaden är betydligt högre än på tredjelandsmarknaderna till slutsatsen att det finns risk för ökad export av den berörda produkten om åtgärderna skulle upphävas.

(75)

Sammanfattningsvis är sannolikheten stor för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas.

(76)

Under översynsperioden producerades den likadana produkten av ungefär 20 unionsproducenter. Produktionen från dessa producenter (fastställd på grundval av information som samlats in från samarbetsvilliga producenter och information om övriga unionsproducenter som bygger på uppgifter i begäran om översyn) anses därför utgöra unionens produktion i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(77)

Såsom förklaras i skäl 13 gjordes ett urval på grund av det stora antalet unionsproducenter. Vid skadeanalysen fastställdes skadeindikatorerna på följande två nivåer:

(78)

Unionsförbrukningen fastställdes på grundval av försäljningsvolymerna för unionsindustrins egen produktion avsedd för unionsmarknaden, uppgifter från 14.6-databasen om importvolymerna till EU och, när det gäller de övriga unionsproducenterna, uppgifter som erhölls från begäran om översyn.

(79)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i unionen med 9 %. Den minskade med 5 % från 2008 till 2009 men ökade 2010 och 2011 med 6 respektive 9 procentenheter (dvs. jämfört med året innan). Därefter stabiliserades den i princip under översynsperioden till en nivå på cirka 350 000 ton.

(80)

Volymen på importen av den berörda produkten från det berörda landet till unionen minskade med 43 % från cirka 38 000 ton under 2008 till cirka 22 000 ton under översynsperioden. Den sjönk med 15 % år 2009, med ytterligare 20 procentenheter 2010 och 11 procentenheter 2011, innan den åter ökade något, med 3 procentenheter, under översynsperioden.

(81)

Motsvarande marknadsandel för de thailändska exportörerna på unionsmarknaden i det berörda landet minskade med cirka 50 % eller 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 12 % under 2008 till 6 % under översynsperioden. Närmare bestämt minskade Thailands marknadsandel från 12 % år 2008 till 11 % år 2009, 8 % år 2010 och 6 % under 2011/översynsperioden.

(82)

Mellan 2008 och översynsperioden sjönk det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten med ursprung i det berörda landet med 3 %, från 835 EUR/ton 2008 till 807 EUR/ton under översynsperioden. Priserna ökade med 6 % under 2008, innan de minskade med 10 procentenheter 2010 och med ytterligare 3 procentenheter 2011. Från 2011 till översynsperioden ökade de priserna igen med 4 procentenheter.

(83)

En jämförelse gjordes mellan de exporterande producenternas försäljningspriser och unionsindustrins försäljningspriser i unionen för liknande produkttyper. Unionsindustrins priser fritt fabrik, netto efter avdrag och skatter, jämfördes därför med det berörda landets exporterande producenters priser cif vid unionens gräns, efter justeringar för kostnader för konventionella tullar, lossning och tullklarering. Jämförelsen visade att under översynsperioden var priserna på den berörda produkten med ursprung i det berörda landet vid försäljning i unionen generellt högre än unionsindustrins priser. Baserat på importstatistik (14.6-databasen) fanns ingen underskridandemarginal för någon thailändsk import till unionen (varken för samarbetsvilliga eller icke samarbetsvilliga exporterande producenter, oavsett produktmix).

(84)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation.

(85)

Denna marknad kännetecknas bland annat av två försäljningskanaler, nämligen försäljning under producentens eget varumärke och försäljning under detaljhandelns varumärke. Försäljning genom den första kanalen jämfört med den andra leder vanligen till högre försäljningskostnader, särskilt för marknadsföring och reklam, och ger även upphov till högre försäljningspriser.

(86)

Undersökningen visade att all import från de samarbetsvilliga thailändska exportörerna hänförde sig till den andra kanalen, dvs. försäljning under detaljhandelns varumärke. Det ansågs därför vara lämpligt att vid skadeanalysen vid behov skilja mellan unionsindustrins försäljning under eget varumärke och försäljning under detaljhandelns varumärke, eftersom konkurrensen från dumpad import i första hand drabbar unionsindustrins likadana produkter som säljs under detaljhandelns varumärke. Denna åtskillnad gjordes särskilt för fastställandet av försäljningsvolymer, försäljningspriser och lönsamhet. För att få en heltäckande bild av situationen visas och kommenteras också sammanlagda mängder (som inbegriper både egna varumärken och detaljhandelns varumärken) i tabellerna nedan. Under översynsperioden stod unionsindustrins försäljning under detaljhandelns varumärken för cirka 70 % av unionsindustrins totala försäljningsvolym och för cirka 60 % av försäljningsvärdet.

(87)

Med tanke på att unionsindustrin endast bearbetar sockermajs under sommarmånaderna, är ett antal skadeindikatorer i princip identiska för 2011 och översynsperioden (1 april 2011–30 mars 2012). Detta gäller särskilt produktion och produktionskapacitet.

(88)

Från en nivå på cirka 372 000 ton 2008 minskade unionsindustrins produktion med 8 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt minskade den med 25 % år 2009 och med 13 procentenheter 2010 för att därefter åter öka, med 31 procentenheter, under 2011/översynsperioden.

(89)

Produktionskapaciteten var cirka 488 000 ton år 2008, 2009 och 2010, men minskade med 9 % under 2011/översynsperioden. Minskningen berodde på att en av unionsproducenterna i urvalet stängde en av sina fabriker.

(90)

Kapacitetsutnyttjandet var 76 % under 2008. Det minskade till 57 % år 2009 och vidare till 47 % år 2010, men ökade sedan till 77 % under 2011/översynsperioden. Kapacitetsutnyttjandet har varit stabilt under hela skadeundersökningsperioden, eftersom produktionsminskningen följde den minskande produktionskapaciteten.

(91)

Unionsindustrins försäljning av egen produktion avsedd för detaljhandelns varumärken till icke-närstående kunder på unionsmarknaden minskade först med 6 % år 2009, men ökade sedan med 17 procentenheter 2010 och med ytterligare 24 procentenheter 2011. Från 2011 till översynsperioden minskade försäljningen igen med 4 procentenheter. Sammantaget ökade försäljningen med cirka 31 % mellan 2008 och översynsperioden.

(92)

Unionsindustrins sammanlagda försäljningsvolym (både egna varumärken och detaljhandelns varumärken) när det gäller egen produktion till icke-närstående kunder i unionen följde mer eller mindre samma mönster, även om den inte var lika utpräglad. Den minskade först med 5 % under 2009 innan den ökade med 12 procentenheter under 2010 och med ytterligare 14 procentenheter under 2011. Från 2011 till översynsperioden minskade den försäljningen igen med 2 procentenheter. Sammantaget ökade den försäljningen med cirka 19 % mellan 2008 och översynsperioden.

(93)

Unionsindustrins marknadsandel var 83 % år 2008 och 2009. Den ökade till 88 % år 2010 och vidare till 91 % år 2011, för att sedan minska något till 90 % under översynsperioden. Sammantaget ökade unionsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden med 7 procentenheter.

(94)

Mellan 2008 och undersökningsperioden, då unionens förbrukning ökade med 9 %, ökade volymen på unionsindustrins försäljning avsedd för detaljhandelns varumärken i unionen med 31 %, medan volymen på unionsindustrins försäljning avsedd för både egna och detaljhandelns varumärken på unionsmarknaden ökade med 19 %. Mellan 2008 och översynsperioden ökade unionsindustrin sin marknadsandel med cirka 7 procentenheter, medan den dumpade importen förlorade cirka 6 procentenheter av sin marknadsandel. Därmed dras slutsatsen att unionsindustrin kunde dra fördel av en växande marknad.

(95)

Sysselsättningen inom unionsindustrin minskade först med 17 % mellan 2008 och 2009 och sedan med ytterligare 5 procentenheter 2010, varefter den ökade med 11 procentenheter under 2011/översynsperioden. Sammantaget minskade sysselsättningen i unionsindustrin med 11 % under skadeundersökningsperioden, dvs. från cirka 2 300 personer till cirka 2 000 personer.

(96)

Produktiviteten hos unionsindustrins anställda, mätt som produktion (i ton) per sysselsatt person och år, minskade från att ha varit 163 ton per anställd, först med 10 % år 2009 och med ytterligare 10 procentenheter 2010, varefter den ökade med 23 procentenheter 2011 och med 1 procentenhet under översynsperioden. Unionsindustrins produktivitet ökade med sammanlagt 4 % under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen återspeglar det faktum att antalet anställda minskade kraftigare än produktionen.

(97)

Unionsindustrins enhetspriser på försäljning av produkter under detaljhandelns varumärken till icke-närstående kunder ökade med 7 % år 2009, men minskade igen med 8 procentenheter 2010 och med ytterligare 5 procentenheter 2011. Från 2011 till översynsperioden ökade de med 3 procentenheter. Sammantaget minskade de priserna med 3 % under skadeundersökningsperioden, från en nivå på 1 073 EUR/ton till 1 041 EUR/ton under översynsperioden.

(98)

Unionsindustrins sammanlagda försäljningspriser (både under egna varumärken och detaljhandelns varumärken) till icke-närstående kunder på unionsmarknaden följde mer eller mindre samma mönster. De ökade först med 5 % under 2009 innan de åter minskade med 7 procentenheter 2010 och ytterligare 3 procentenheter 2011. Från 2011 till översynsperioden ökade de med 2 procentenheter. Sammantaget minskade de priserna med 3 % under skadeundersökningsperioden, från en nivå på 1 248 EUR/ton till 1 215 EUR/ton under översynsperioden.

(99)

Undersökningen har konstaterat fortsatt dumpning, och de faktiska dumpningsmarginalernas storlek (dvs. upp till 44 %) kan inte anses vara försumbara.

(100)

De makroekonomiska indikatorer som granskas ovan och de mikroekonomiska indikatorer som granskas nedan visar att unionsindustrins situation fortfarande är sårbar och utsatt, även om antidumpningsåtgärderna delvis har fått avsett resultat genom att den skada som unionsproducenterna lidit har kunnat undanröjas. Det segment under detaljhandelns varumärken som direkt konkurrerar med den thailändska importen uppvisar dålig lönsamhet. Unionsindustrins försäljningspriser inom detta marknadssegment minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden, medan produktionskostnaderna ökade med cirka 10 % under samma period. Det är uppenbart att unionsindustrin inte har varit i stånd att återvinna de kostnader, vilket ledde till betydande förluster. Med tanke på hur viktiga detaljhandelns varumärken är för unionsindustrins verksamhet när det gäller sockermajs (de utgör 70 % av dess sammanlagda försäljningsvolym och 60 % av det sammanlagda försäljningsvärdet), har detta haft stor betydelse för den övergripande lönsamheten. Någon egentlig återhämtning från tidigare dumpning kunde således inte konstateras och unionsindustrin anses fortfarande vara sårbar för de skadliga effekterna av en eventuell dumpad import på unionsmarknaden.

(101)

Unionsindustrins nivå på utgående lager har minskat stadigt under skadeundersökningsperioden. Den sjönk med 2 % år 2009, med 27 procentenheter 2010, med 2 procentenheter 2011 och med ytterligare 24 procentenheter under översynsperioden. Lagerhållningen är emellertid inte en lämplig indikator på skada för just denna industri. De stora lagren i slutet på varje år beror på att skörden och konserveringen normalt avslutas i oktober varje år. Lagren består alltså av varor som kommer att levereras under perioden från november till och med juli.

(102)

Mellan 2008 och översynsperioden minskade arbetskraftskostnaderna med 7 %. Närmare bestämt minskade de med 16 procent 2009, med ytterligare 1 procentenhet 2010 för att sedan öka med 10 procentenheter under 2011/översynsperioden. Den sammantagna minskningen under skadeundersökningsperioden drevs på av den minskade sysselsättningen.

(103)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten när det gäller unionsindustrins försäljning av produkter avsedda att säljas under detaljhandelns varumärken, uttryckt i andel av nettoförsäljningen, från en vinst på 5,6 % år 2008 till en förlust på 5,4 % år 2004 under översynsperioden.

(104)

Lönsamheten minskade också när det gäller unionsindustrins försäljning av produkter avsedda att säljas både under eget varumärke och under detaljhandelns varumärke, från 8,5 % år 2008 till 1,6 % under översynsperioden. Minskningen är alltså inte lika kraftig som när det gäller detaljhandelns varumärken. Försämringen av lönsamheten förklaras av det faktum att försäljningspriserna minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden, medan produktionskostnaderna (i huvudsak obehandlad sockermajs och konservburkar) ökade med 5 % under samma period. Det är tydligt att unionsindustrin inte har kunnat överföra de ökade produktionskostnaderna till sina kunder.

(105)

Avkastningen på investeringar, uttryckt som vinst (för både producentens och detaljhandelns varumärken) som en procentandel av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Den sjönk från en nivå på cirka 24,3 % år 2008 till 4,4 % under översynsperioden och minskade därmed med 82 % under skadeundersökningsperioden.

(106)

Kassaflödet (netto) från rörelsen låg på cirka 27 000 EUR 2008. Det ökade till cirka 23 miljoner EUR 2009 och till cirka 58 miljoner EUR 2010 innan det gick ned igen till cirka 8 miljoner EUR 2011. Från 2011 till översynsperioden ökade det med cirka 11 miljoner EUR. Inga av de samarbetsvilliga unionsproducenterna uppgav sig ha svårigheter att anskaffa kapital.

(107)

Unionsindustrins årliga investeringar i produktion av den likadana produkten ökade med 45 % från 2008 till 2009, minskade med 34 procentenheter från 2009 till 2010, ökade med 57 procentenheter 2011 och minskade slutligen med 4 procentenheter från 2011 till översynsperioden. Sammantaget under skadeundersökningsperioden ökade investeringarna med 64 %. Investeringarna var avsedda för underhåll och förnyelse av befintlig utrustning, inte för att öka produktionskapaciteten.

(108)

Utvecklingen var negativ för ett antal indikatorer mellan 2008 och översynsperioden. Räntabiliteten sjönk, produktionsvolymen minskade med 8 %, produktionskapaciteten minskade med 9 % och sysselsättningen minskade med 11 %. När det gäller den lägre produktionsnivån ska det noteras att skördeavkastningen 2008 var bättre än förväntat, vilket ledde till en högre produktion för unionsindustrin samma år. Under samma period blev importen från Thailand (som huvudsakligen faktureras i US-dollar) mer attraktiv på grund av den svagare dollarkursen. Den ökade tillgången på sockermajs (både i unionen och Thailand) sammanföll med den ekonomiska och finansiella krisen i unionen som påverkade förbrukningen. Som en följd av detta kunde den ökade unionsproduktionen inte säljas i sin helhet på unionsmarknaden. Detta ledde till sänkta produktionsnivåer och lageruttag under de följande åren, men kan inte helt förklara den vållade skadan.

(109)

Lönsamheten för unionsindustrins försäljning av sockermajs (både av egna varumärken och av detaljhandelns varumärken) minskade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Segmentet med detaljhandelns varumärken där unionsindustrin direkt konkurrerar med den thailändska importen går med klar förlust (lönsamheten minskade från en vinst på mer än 5 % år 2008 till en förlust på mer än 5 % under översynsperioden). Unionsproducenterna sänkte sina försäljningspriser på unionsmarknaden med 3 % och lyckades återvinna marknadsandelar på bekostnad av lönsamheten. Industrin behöver försäljningen under detaljhandelns varumärken, eftersom det inte finns tillräcklig efterfrågan på det egna märket. Mot bakgrund av att försäljningen under detaljhandelns varumärken utgör 60 % av det sammanlagda försäljningsvärdet, minskade den sammanlagda lönsamheten från 8,5 % till 1,6 % under skadeundersökningsperioden.

(110)

Vissa indikatorer tyder på att industrin återerövrade sin position tack vare de gällande åtgärderna. Den thailändska importens volym och motsvarande marknadsandel halverades nästan under översynsperioden, från 12 % år 2008 till endast 6 % under översynsperioden. Unionsindustrins marknadsandel ökade från 83 % under 2008 till 90 % under översynsperioden. Under översynsperioden underskred inte heller priserna på den thailändska importen unionsindustrins, men de har samtidigt förhindrat unionsindustrin från att överföra de ökade kostnaderna till kunderna. Även andra indikatorer utvecklades positivt. Kapacitetsutnyttjandet ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden och låg på relativt höga 77 % under översynsperioden. Volymen för unionsindustrins försäljning under detaljhandelns varumärken, som konkurrerar direkt med den thailändska importen, ökade med 31 % och den sammanlagda försäljningen för både segmenten ökade med 19 %. Investeringarna ökade med 64 %. Dessa faktorer tyder på att industrin lyckades återhämta sig. Den klarade dock inte att nå en tillfredsställande lönsamhetsnivå som räckte för att behålla en betydande marknadsandel på en marknad där endast unionsindustrin och den thailändska importen konkurrerar (importen från övriga tredjeländer är spridd och obetydlig).

(111)

Konkurrenssituationen på unionsmarknaden är mycket känslig. Å ena sidan har unionsindustrin ingen konkurrens utifrån på en del av marknaden – segmentet med egna varumärken. Varumärkesägarnas förhandlingsposition är stark i förhållande till detaljhandlarnas. De sätter i praktiken priserna. Dessutom är marknaden konsoliderad genom att de fyra producenterna i urvalet har en marknadsandel på 54 %. Å andra sidan har handlarna övertaget i segmentet privata varumärken. På grund av konkurrensen utifrån och inom unionen råder en konstant prispress. Till följd av detta är det svårare för unionsproducenterna att överföra ökade produktionskostnader (i huvudsak sockermajs eller konservburkar) till kunderna (unionsindustrins produktionskostnader ökade med 5 % under skadeundersökningsperioden) på grund av prispressen från den thailändska importen.

(112)

Det står klart att unionsindustrin har lyckats öka sin marknadsandel genom att sätta volym före pris. Dessutom går det inte att komma ifrån att unionsindustrin för merparten av sin sockermajsverksamhet (detaljhandelns varumärken) inte har kunnat återvinna sina kostnader. Därför kan slutsatsen dras att unionsindustrins situation fortfarande är sårbar och utsatt.

(113)

Flera parter menar att unionsindustrin har återhämtat sig med tanke på att ett antal indikatorer har förbättrats, särskilt mot bakgrund av unionsindustrins höga marknadsandel och det negativa underskridandet.

(114)

Det medges att skadebilden för unionsindustrin är blandad. Syftet med antidumpningsåtgärderna har delvis uppnåtts genom att en del av den skada som uppstod till följd av den dumpade importen från Thailand har avlägsnats. Unionsindustrins situation är emellertid på det hela taget sårbar om man ser till den låga och minskade lönsamheten.

(115)

Negativt underskridande och unionsindustrins betydande marknadsandel tyder inte automatiskt på att skada inte förekommer. Situationen med fortsatt dumpad import från Thailand (med dumpningsmarginaler på upp till 44 %) har resulterat i sänkta priser på unionsmarknaden. Unionsindustrin har i ett försök att återvinna förlorade marknadsandelar hållit sina priser nere, vilket lett till en försämring av lönsamheten.

(116)

En berörd part hävdade att skadebedömningen borde baseras på unionsindustrins sammanlagda resultat och inte bara på resultatet i ett segment av marknaden.

(117)

I linje med den ursprungliga undersökningen har skadebedömningen baserats på unionsindustrins sammanlagda resultat (eget märke och detaljhandelns varumärke) samt, för ett visst antal indikatorer, (lönsamhet, försäljningsvolym, och försäljningspriser) på detaljhandelns varumärke. Det finns inga förändrade omständigheter som motiverar att man avviker från denna metod, som alltså är fortsatt giltig för att bedöma unionsindustrins situation. Såsom nämns i skälen 84 och 85 kännetecknas sockermajsmarknaden fortfarande av två försäljningskanaler, och all import från de samarbetsvilliga thailändska exportörerna gällde kanalen med detaljhandelns varumärke. Dessutom, även om man bara skulle ta hänsyn till unionsindustrins sammanlagda resultat, skulle detta, med tanke på den låga och minskade lönsamheten, ändå inte ändra slutsatsen att unionsindustrin befinner sig i en utsatt situation. Utifrån ovanstående överväganden avvisas detta påstående.

(118)

Två berörda parter hävdade att unionsindustrins oförmåga mycket väl kan bero på konkurrens inom unionen.

(119)

Situationen på unionsmarknaden när det gäller konkurrens är emellertid inte påtagligt annorlunda än situationen under skadeundersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen (två försäljningskanaler, cirka 20 unionsproducenter). Icke desto mindre uppnådde unionsindustrin år 2002, före det att thailändsk export kom in på unionsmarknaden till dumpade priser, en vinstnivå på sammanlagt mer än 20 % (eget märke och detaljhandelns varumärke) och 17 % på detaljhandelns varumärke. Detta visar att konkurrensen i unionen inte hindrar unionsindustrin från att uppnå sunda vinstmarginaler. Det är snarare den fortsatta närvaron av dumpad import med åtföljande sänkta priser som hindrar unionsindustrin från att höja sina priser.

(120)

Utifrån de trender som beskrivs ovan förefaller antidumpningsåtgärderna delvis ha lett till det avsedda resultatet att eliminera den skada som unionsproducenterna lidit. Å andra sidan visar den negativa utvecklingen av ett antal skadeindikatorer att industrins situation fortfarande är sårbar och utsatt.

(121)

Såsom nämns ovan har de thailändska exportörerna reservkapacitet för att mycket snabbt öka sin export. Thailändsk handelsstatistik bekräftar dessutom att Thailand under 2011 exporterade cirka 140 000 ton till tredjeländer, vilket är sju gånger mer än den thailändska exportvolymen till unionen. Med tanke på de mer lukrativa priserna på unionsmarknaden jämfört med på vissa tredjelandsmarknader, är det dessutom troligt att betydande mängder som i dagsläget exporteras till dessa länder kommer att styras över till unionsmarknaden om antidumpningsåtgärderna inte längre skulle tillämpas. En sådan abrupt utveckling observerades redan i den ursprungliga undersökningen, när marknadsandelen för importen från Thailand till unionen nära nog fördubblades på bara tre år, dvs. från 6,8 % år 2002 till 12,7 % år 2005.

(122)

På grundval av ovanstående kan man därför dra slutsatsen att det finns en sannolikhet för att skadan återkommer om åtgärderna skulle upphävas.

(123)

Flera berörda parter har uttryckt tvivel rörande slutsatsen om sannolikheten för återkommande skada. Det hävdas särskilt att en prisskillnad på 5 % mellan unionsmarknaden och marknaderna i tredjeländer är för liten för att det ska löna sig att lägga om exporten av sockermajs till unionsmarknaden. Detta argument har redan bemötts i skäl 61. Det hävdas också att sockermajs inte är en råvara som lätt kan växla marknader. Detta påstående har emellertid inte underbyggts och något stöd för detta finns inte heller i denna undersökning.

(124)

Även om sannolikheten för återkommande skada bara är en bedömning grundad på en prognos, baseras den på de fakta som nämns i skäl 121. Påståendet avvisas därför.

(125)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. I enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen gavs alla berörda parter tillfälle att lämna synpunkter.

(126)

Såsom nämns ovan är unionsindustrins situation fortfarande relativt skör och sårbar. Den skulle kunna utnyttja en fortsatt tillämpning av åtgärderna för att höja sina försäljningspriser (särskilt för detaljhandelns varumärken) får att återvinna sina ökade produktionskostnader. Detta skulle ge unionsindustrin möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation.

(127)

Mer än 40 importörer/detaljhandlare och två konsumentorganisationer/handelsorganisationer har uppmanats att samarbeta. Endast en detaljhandlare har samarbetat. Denne handlares import utgjorde en liten andel av den totala importen från Thailand under översynsperioden. Jämfört med handlarens totala omsättning var den andel som rörde sockermajs försumbar. Dessutom genererade återförsäljningen av sockermajs en mycket hög vinst under översynsperioden. De faktorerna tyder på att återförsäljarna inte skulle drabbas oproportionerligt, även om åtgärderna skulle förlängas.

(128)

Samtidigt inkom ett antal handelssammanslutningar med inlagor och deltog i en utfrågning. De hävdar att antidumpningsåtgärderna bör avbrytas eftersom marknadsandelen för den thailändska importen är låg och på väg att minska samtidigt som unionsindustrins marknadsandel är hög och ökar.

(129)

När det gäller konsumenterna lägger de i genomsnitt ut mycket blygsamma 5 EUR per år och hushåll på sockermajs. Med tanke på de gällande åtgärdernas måttliga nivå skulle effekten av en fortsatt tillämpning av dem sannolikt vara försumbar för konsumenterna.

(130)

Mot bakgrund av vad som anförts ovan och den allmänt låga graden av samarbetsvilja är det därför inte sannolikt att detaljhandlarnas och konsumenternas situation i gemenskapen skulle påverkas väsentligt av de föreslagna åtgärderna.

(131)

Det bör erinras om att syftet med antidumpningsåtgärderna inte är att stoppa den import till unionen på vilken åtgärderna införs, utan att undanröja verkningarna av snedvridna marknadsvillkor som uppstått på grund av fortsatt dumpad import.

(132)

Förbrukningen i unionen ökade med 9 % under översynsperioden och kom upp i cirka 350 000 ton. Unionsindustrins kapacitet har stadigt överstigit efterfrågan i unionen under skadeundersökningsperioden och nådde en nivå på cirka 440 000 ton under översynsperioden. Det finns tillräcklig konkurrens mellan unionsproducenterna. Eftersom unionsindustrins kapacitetsutnyttjande var 77 % under översynsperioden förefaller det finnas reservkapacitet för att öka produktionen ytterligare om efterfrågan ökar. Import från tredjeländer, främst Förenta staterna och Folkrepubliken Kina, kan också tillgodose en del av efterfrågan. Såsom nämns ovan, bör det påpekas att syftet med antidumpningsåtgärderna inte är att stoppa importen från Thailand till unionen. Med tanke på den låga nivån på åtgärderna, förväntas det att den thailändska importen kommer att fortsätta att ha en viss marknadsandel på unionsmarknaden.

(133)

I ljuset av ovanstående går det inte att dra slutsatsen att fortsatt tillämpning av antidumpningsåtgärderna skulle leda till ett bristande utbud eller en begränsning av konkurrensen på unionsmarknaden.

(134)

Utifrån ovanstående torde fortsatta åtgärder endast ha en begränsad negativ inverkan som i vilket fall inte skulle vara oproportionerlig i förhållande till den nytta unionsindustrin skulle ha av en förlängning av åtgärderna.

(135)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(136)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder består alltså av värdetullar av olika storlek.

(137)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen gäller endast import av den berörda produkten som producerats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som producerats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa satser utan i stället av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(138)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (8) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hör ihop med t.ex. denna namnändring eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

a)

inte exporterade de produkter som avses i artikel 1.1 till unionen under översynsperioden (1 april 2011–30 mars 2012),

b)

inte är närstående någon av de exportörer eller producenter i Thailand som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning, och

c)

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter översynsperioden eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen.

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/19

(1)

Det är nödvändigt att fastställa villkor för deltagandet i de kollegier som ska utöva tillsyn över centrala motparter för att säkerställa att de fungerar på ett enhetligt sätt i hela unionen och underlätta fullgörandet av de uppgifter som anges i förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Uteslutandet av en centralbank som utger en relevant unionsvaluta som finansiella instrument som clearas via den centrala motparten är denominerade i påverkar inte denna utgivande centralbanks rättigheter att begära och få information i enlighet med artiklarna 18.3 och 84 i förordning (EU) nr 648/2012.

(3)

En central motparts verksamhet kan vara relevant för en viss utgivande centralbank på grund av de volymer som clearas i den valuta som utges av denna centralbank. Huruvida en valuta är av sådan relevans att den utgivande centralbanken bör delta i det kollegium som ska utöva tillsyn över den centrala motparten bör emellertid avgöras av valutans andel av den centrala motpartens genomsnittliga öppna clearade positioner, för att se till att kollegiet är av rimlig storlek.

(4)

För att kollegiets möten ska utmynna i meningsfulla resultat bör den myndighet som har behörighet när det gäller den centrala motparten tydligt fastställa målen med kollegiets möte eller verksamhet i samråd med kollegiets övriga medlemmar. Information om målen, samt dokumentation som har tagits fram av den myndighet som har behörighet när det gäller den centrala motparten eller av andra medlemmar i kollegiet, bör i god tid skickas ut till deltagarna för att möjliggöra meningsfulla diskussioner.

(5)

Syftet med kollegierna är att underlätta fullgörandet av de uppgifter som anges i förordning (EU) nr 648/2012, och de uppgifter som ålagts kollegiemedlemmarna, kollegiernas sammansättning, deras inrättande samt förvaltning har av lagstiftaren förts in i förordningen som rättsliga skyldigheter och är därför bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. För att kollegierna ska fungera i praktiken bör en skriftlig överenskommelse emellertid ingås av kollegiemedlemmarna. I syfte att garantera att alla den centrala motpartens kollegier använder sig av skriftliga standardöverenskommelser som omfattar bästa praxis i fråga om kollegiernas verksamhet och samstämmiga förfaranden för behöriga myndigheter, och för att möjliggöra ett snabbt upprättande av den centrala motpartens kollegier inom den tidsfrist som fastställs i artikel 18.1 i förordning (EU) nr 648/2012 bör Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med det förfarande som anges i artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2012 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (2).

(6)

Inget i denna rättsakt bör påverka kommissionens befogenhet att inleda överträdelseförfaranden i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget, eller att vidta de åtgärder som avses i artiklarna 265 och 271 d i EUF-fördraget.

(7)

För att se till att information utbyts mellan kollegiemedlemmarna i tid och att den är uppdaterad bör kollegiet hålla regelbundna möten och ge medlemmarna möjlighet att diskutera och komma med synpunkter inför den behöriga myndighetens översyn av de system, strategier, processer och mekanismer som centrala motparter använder för att uppfylla kraven i förordning (EU) nr 648/2012, samt att diskutera den behöriga myndighetens utvärdering av de risker som centrala motparter är eller kan bli exponerade för, eller som de själva kan utgöra.

(8)

För att vederbörlig hänsyn ska tas till samtliga kollegiemedlemmars synpunkter bör den behöriga myndigheten göra sitt yttersta för att lösa eventuella tvister mellan de myndigheter som har rätt att bli medlemmar i ett kollegium innan den skriftliga överenskommelsen om kollegiets inrättande och verksamhet slutgiltigt godkänns. Esma bör om lämpligt underlätta överenskommelsens slutgiltiga godkännande genom sin medlande funktion.

(9)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(10)

Innan Esma lade fram de förslag till tekniska standarder som denna förordning grundar sig på genomfördes i relevanta fall samråd med Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska systemrisknämnden och medlemmarna i Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Esma har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska standarder för tillsyn, analyserat potentiella kostnader respektive positiva effekter och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättades i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

a)

tydliga mål har fastställts för kollegiets möten eller verksamheter,

b)

kollegiets möten eller verksamheter är effektiva, och samtidigt se till att samtliga kollegiemedlemmar till fullo informeras om verksamhet inom kollegiet som är relevant för dem,

c)

tidsschemat för kollegiets möten eller verksamheter fastställs så att resultaten kan bidra till tillsynen över den centrala motparten,

d)

den centrala motparten och viktiga intressenter har klart för sig vilken roll kollegiet har och hur det fungerar,

e)

kollegiets verksamhet regelbundet ses över och korrigerande åtgärder vidtas om kollegiet inte fungerar på ett effektivt sätt,

f)

dagordningen fastställs för ett årligt möte med kollegiets medlemmar om krishanteringsplanering, om nödvändigt tillsammans med den centrala motparten.

a)

Att en kontaktlista för kollegiets medlemmar upprättas, hålls uppdaterad och skickas ut.

b)

Att dagordningen, samt dokumentation inför kollegiets möten eller verksamheter, skickas ut.

c)

Att möten protokollförs och handlingspunkter formaliseras.

d)

Att kollegiets webbplats eller andra eventuella mekanismer för elektronisk informationsspridning underhålls.

e)

Att information och specialistteam i lämpliga fall ställs till förfogande för att bistå kollegiet i fullgörandet av dess uppgifter.

f)

Att information delges kollegiets medlemmar på lämpligt sätt.

a)

Väsentliga ändringar av struktur och ägande inom den centrala motpartens koncern.

b)

Väsentliga ändringar av storleken på den centrala motpartens kapital.

c)

Ändringar som rör organisationen, den högsta ledningen, processer och system, om ändringarna har en väsentlig inverkan på styrning eller riskhantering.

d)

En förteckning över den centrala motpartens clearingmedlemmar.

e)

Uppgifter om de myndigheter som deltar i tillsynen av den centrala motparten, inklusive eventuella ändringar av deras ansvarsområden.

f)

Information om alla väsentliga hot mot den centrala motpartens förmåga att uppfylla kraven i förordning (EU) nr 648/2012, samt relevanta delegerade förordningar och genomförandeförordningar.

g)

Problem som kan få avsevärda spridningseffekter.

h)

Faktorer som tyder på att smittorisken kan vara hög.

i)

Väsentliga förändringar av den centrala motpartens finansiella ställning.

j)

Tidiga varningssignaler om potentiella likviditetsproblem eller svikliga förfaranden.

k)

Medlemmars obestånd och eventuella uppföljningsåtgärder.

l)

Sanktioner och exceptionella tillsynsåtgärder.

m)

Rapporter om problem att utföra tjänsterna, incidenter och korrigerande åtgärder som har vidtagits.

n)

Regelbundna uppgifter om den centrala motpartens verksamhet vars omfattning och frekvens ska fastställas i den skriftliga överenskommelse som avses i artikel 2.

o)

Sammanfattning av viktiga affärsidéer, till exempel nya produkter eller tjänster.

p)

Ändringar av den centrala motpartens riskmodell, stresstester och utfallstester.

q)

I förekommande fall, ändringar av den centrala motpartens samverkansöverenskommelser.

a)

Exakt vilken verksamhet inom tydligt angivna områden som ska överlåtas eller delegeras.

b)

Vilka förfaranden och processer som ska tillämpas.

c)

Varje parts roll och ansvarsområden.

d)

Vilken typ av information som ska utbytas mellan parterna.

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/23

(1)

I förordning (EU) nr 473/2013 inrättas en närmare övervakning av de medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott genom ytterligare rapporteringskrav som syftar till att förhindra och på ett tidigt stadium korrigera eventuella avvikelser från rådets rekommendationer eller beslut om att korrigera det alltför stora underskottet.

(2)

Denna övervakning kompletterar de befintliga rapporteringskrav som anges i artikel 3.4 a eller artikel 5.1 a i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2), som kräver att en medlemsstat i förfarandet vid alltför stora underskott och som omfattas av rådets rekommendation i enlighet med artikel 126.7 i fördraget eller ett föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget ska rapportera till rådet och kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att korrigera det alltför stora underskottet. Rapporten ska innehålla mål för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för de diskretionära åtgärderna på både utgifts- och inkomstsidan som är förenliga med rådets rekommendation, samt uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits och vilken typ av åtgärder som planeras för att uppnå dessa mål.

(3)

Förordning (EU) nr 473/2013 kompletterar denna inledande rapporteringsskyldighet genom att kräva en tätare rapportering från de medlemsstater som har euron som valuta och som har ett alltför stort underskott. De senare måste rapportera till kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén om de åtgärder som vidtagits för att korrigera det alltför stora underskottet var sjätte månad om de är föremål för rådets rekommendation i enlighet med artikel 126.7 och var tredje månad om rådet antagit ett beslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i fördraget. Rapporteringen ska, för den offentliga sektorn och dess delsektorer, innehålla uppgifter om genomförandet av innevarande års budget, om budgetpåverkan av diskretionära åtgärder både i fråga om utgifter och inkomster, om målen för offentliga utgifter och inkomster och information om de åtgärder som vidtagits och vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen. Denna tätare rapportering kommer att hjälpa kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén att kontinuerligt övervaka om den berörda medlemsstaten är på väg att korrigera sitt alltför stora underskott.

(4)

Enligt artikel 10.3 i förordning (EU) nr 473/2013 ska innehållet i denna kompletterande rapport specificeras av kommissionen. Denna delegerade akt innehåller en tydlig ram för den information som ska ingå i rapporterna från de medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott. Det rapporteringssystem som inrättas genom denna delegerade förordning kommer att ge en strukturerad och harmoniserad överblick över budgetsituationen i de berörda medlemsstaterna. Rapporten bör innehålla årliga och kvartalsvisa uppgifter för att ge närmare uppgifter om den pågående korrigeringen. Uppgifterna bör rapporteras utifrån kontant- och periodiseringsprincipen (enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS) i syfte att öka förståelsen för dynamiken i situationen för de offentliga finanserna. Med tanke på att förfarandet vid alltför stora underskott kan gälla på grundval av bristande efterlevnad i fråga om endera underskottet eller både underskottet och skuldkvoten enligt fördragets referensvärden, bör utvecklingen av de viktigaste inslagen i den offentliga sektorns underskott och skuldutveckling rapporteras.

(5)

Faktiska uppgifter som rapporteras enligt denna delegerade akt bör överensstämma med de uppgifter som rapporterats till Eurostat i samband med förfarandet vid alltför stora underskott.

—

De faktiska saldona i de offentliga finanserna, skuldutvecklingen och uppdaterade budgetplaner under korrigeringsperioden, för den offentliga sektorn och dess delsektorer.

—

Beskrivning och kvantifiering av den finanspolitiska strategin i nominella och strukturella termer (konjunkturberoende komponent av saldot, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) för att korrigera det alltför stora underskottet inom den tidsfrist som rådet fastställt enligt rådets senaste rekommendation eller beslut om föreläggande enligt artikel 126.7 eller artikel 126.9 i fördraget, inbegripet detaljerad information om de finanspolitiska åtgärder som planeras eller som redan har vidtagits för att uppnå dessa mål och om deras effekter på de offentliga finanserna.

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/32

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/34

(1)

Till följd av Italiens anmälan av ett utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H7N7 på en anläggning i kommunen Ostellato, i provinsen Ferrara i regionen Emilia-Romagna den 15 augusti 2013 antog kommissionen genomförandebeslut 2013/439/EU (3) som innehåller bestämmelser om de skydds- och övervakningsområden som ska inrättas runt utbrottet.

(2)

På grund av ytterligare ett utbrott av sjukdomen i kommunen Mordano i provinsen Bologna i regionen Emilia-Romagna antog kommissionen genomförandebeslut 2013/443/EU (4) varigenom skydds- och övervakningsområdenas gränser anpassades och ytterligare restriktionszoner inrättades. Dessa områden och zoner fastställdes i delarna A, B och C i bilagan till det beslutet. Ytterligare sjukdomsutbrott gör det nödvändigt att anpassa de områden och zoner som omfattas av restriktionerna i delarna A, B och C i bilagan till genomförandebeslut 2013/443/EU.

(3)

Bilagan till genomförandebeslut 2013/443/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/39

”a)

den gemensamma miljön för informationsutbyte för unionens sjöbevakningsområde …”

”a)

den gemensamma miljön för informationsutbyte för unionens marina område …”

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/s3

13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/s3