20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/1

(1)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén av den 13 juli 2011 med titeln Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken fastställs de möjliga utmaningarna, målen och inriktningarna för den gemensamma fiskeripolitiken efter 2013. Mot bakgrund av den debatt som följde på meddelandet reformerades den gemensamma fiskeripolitiken genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (4). Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken omfattar samtliga huvudinslag i den gemensamma fiskeripolitiken, även de finansiella aspekterna. För att målen för den reformen ska kunna uppnås är det lämpligt att upphäva rådets förordning (EG) nr 2328/2003 (5), rådets förordning (EG) nr 861/2006 (6), rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (7), rådets förordning (EG) nr 791/2007 (8) och ersätta dem med den här förordningen.

Eftersom alla frågor som rör Europas oceaner och hav är sammanlänkade bör förordningen även stödja den integrerade havspolitikens fortsatta utveckling, ett område som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (9).

(2)

Tillämpningsområdet för Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) bör inkludera stöd för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, för bevarande av marina biologiska resurser, förvaltning av fiske och flottor som nyttjar dessa resurser och limniska biologiska resurser och vattenbruk samt beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter från verksamhet som äger rum på medlemsstaternas territorier, av unionsfiskefartyg eller verksamhet som bedrivs av medborgare i en medlemsstat, utan att detta påverkar flaggstatens primära ansvar i enlighet med bestämmelserna i artikel 117 i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (Unclos) (10) (nedan kallad havsrättskonventionen).

(3)

För att den gemensamma fiskeripolitiken ska bli framgångsrik krävs ett effektivt system för kontroll, inspektion och tillsyn samt tillgång till tillförlitliga och fullständiga data, som är en förutsättning både för vetenskaplig rådgivning och för genomförande och kontroll. EHFF bör därför stödja denna politik.

(4)

EHFF:s tillämpningsområde bör inkludera stöd till den integrerade havspolitiken, inklusive utarbetande och genomförande av samordnade insatser och beslutsfattande avseende oceanerna, haven, kustområdena och havsnäringarna som kompletterar unionens politik på områden som dessa berörs av, till exempel den gemensamma fiskeripolitiken, transport, näringsliv, territoriell sammanhållning, miljö, energi och turism. Samstämmighet och integrering bör säkerställas i förvaltningen av sektorspolitiken för de olika områdena i Östersjön, Nordsjön, Keltiska havet, Biscayabukten, vid kusterna kring Iberiska halvön, i Medelhavet och i Svarta Havet.

(5)

EHFF:s stödmottagare, i den mening som avses i artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (11), kan vara sådana aktörer som avses i artikel 4.30 i förordning (EU) nr 1380/2013, fiskare eller yrkesfiskeorganisationer, såvida inte annat gäller enligt denna förordning.

(6)

I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17 juni 2010, då unionens nya strategi för sysselsättning samt smart och hållbar tillväxt för alla, grundad på kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad Europa 2020-strategin), antogs, bör unionen och medlemsstaterna genomföra smart och hållbar tillväxt för alla och samtidigt främja en harmonisk utveckling för unionen. Resurserna bör koncentreras i syfte att uppnå målen och målsättningarna för Europa 2020-strategin, särskilt med anknytning till sysselsättning, klimatförändringar, hållbarhet i fråga om energi, fattigdomsbekämpning och social delaktighet, och att stärka effektiviteten genom ökad resultatfokusering. Det förhållande att den integrerade havspolitiken nu omfattas av EHFF bidrar också till de viktiga politiska mål som fastställs i Europa 2020-strategin och motsvarar de allmänna mål som fastställs i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om att öka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

(7)

För att säkerställa att EHFF bidrar till att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken, den integrerade havspolitiken och Europa 2020-strategin är det nödvändigt att fokusera på ett begränsat antal huvudprioriteringar som avser att främja miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske och vattenbruk, främja den gemensamma fiskeripolitikens genomförande, öka sysselsättningen och den territoriella sammanhållningen, främja saluföring och beredning samt främja den integrerade havspolitikens genomförande.

(8)

Unionen bör i alla skeden av genomförandet av EHFF sträva efter att undanröja ojämlikheter och främja jämställdhet mellan män och kvinnor, liksom att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

(9)

Den gemensamma fiskeripolitikens övergripande mål är att säkerställa att fisket och vattenbruket bidrar till de långsiktigt hållbara miljömässiga villkor som är nödvändiga för den ekonomiska och sociala utvecklingen. Den bör också bidra till ökad produktivitet, skälig levnadsstandard inom fiskerinäringen och stabila marknader och den bör säkerställa resurstillgången och tillförsäkra konsumenterna livsmedelsförsörjning till skäliga priser.

(10)

Det är ytterst viktigt att bättre integrera miljöfrågorna i den gemensamma fiskeripolitiken som bör uppfylla målsättningarna och målen för unionens miljöpolitik och Europa 2020-strategin. Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till, och bevaras över, nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning senast 2015 där så är möjligt och senast 2020. Den gemensamma fiskeripolitiken bör tillämpa försiktighetsansatsen och genomföra en ekosystemsansats i fiskeriförvaltningen. Därför bör EHFF bidra till skyddet av havsmiljön i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (12).

(11)

Finansieringen av den gemensamma fiskeripolitikens och den integrerade havspolitikens utgifter genom en och samma fond, EHFF, bör tillgodose behovet av förenkling och bör samtidigt stärka de två politikområdenas integrering. Utvidgningen av delad förvaltning till beredning och saluföring, inbegripet kompensationen för de yttersta randområdena, kontroll- och datainsamlings- och förvaltningsverksamhet samt till den integrerade havspolitiken bör bidra till ytterligare förenkling och minska den administrativa bördan både för kommissionen och för medlemsstaterna och leda till större samstämmighet och effektivitet vad gäller beviljat stöd.

(12)

Unionens budget bör finansiera utgifterna för den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken genom en och samma fond, EHFF, antingen direkt eller genom delad förvaltning med medlemsstaterna. Delad förvaltning med medlemsstaterna bör inte bara tillämpas för stödåtgärder för fiske, vattenbruk och lokalt ledd utveckling, utan även för beredning och saluföring, för kompensation för de yttersta randområdena samt för kontroll- och datainsamlingsverksamhet och för den integrerade havspolitiken. Direkt förvaltning bör tillämpas för vetenskaplig rådgivning, specifika kontroll- och verkställighetsåtgärder, frivilliga bidrag till de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, rådgivande nämnder, marknadsinformation, insatser för att genomföra en integrerad havspolitik samt kommunikationsverksamhet. De typer av insatser som får finansieras genom EHFF bör specificeras.

(13)

Det är nödvändigt att skilja mellan de kategorier av åtgärder för kontroll och verkställighet som medfinansieras inom ramen för delad förvaltning respektive de som medfinansieras inom ramen för direkt förvaltning. Det är avgörande att öronmärka de resurser som ska tilldelas för kontroll och datainsamling inom ramen för delad förvaltning, samtidigt som det skapas inbördes flexibilitet mellan dessa båda kategorier av åtgärder.

(14)

I enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013 ska unionens finansiella stöd genom EHFF vara villkorligt och bero på medlemsstaternas och aktörernas efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler. Detta krav är avsett att spegla unionens ansvar att i allmänhetens intresse säkerställa att de marina biologiska resurserna bevaras genom den gemensamma fiskeripolitiken, såsom föreskrivs i artikel 3 i EUF-fördraget.

(15)

Möjligheterna att uppnå målen med den gemensamma fiskeripolitiken skulle undermineras om unionens finansiella stöd genom EHFF betalades ut till aktörer som redan från början inte iakttar de krav som är knutna till allmänhetens intresse av att bevara de marina biologiska resurserna. Därför bör ansökningar som lämnats in av aktörer godkännas för finansiering genom EHFF endast om de berörda aktörerna, inom en viss tidsperiod innan stödansökan lämnas in, inte har gjort sig skyldiga till en allvarlig överträdelse, en straffbar gärning eller bedrägeri och inte varit delaktiga i drift, förvaltning eller ägande av fiskefartyg som är upptagna i unionens förteckning över fartyg och som är inblandade i olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) eller av fiskefartyg som för ett sådant lands flagg som identifierats som ett icke-samarbetande tredjeland i enlighet med denna förordning.

(16)

Stödmottagarna bör vidare, efter det att stödansökan lämnats in, fortsätta att uppfylla kraven för godkännande under insatsens hela genomförandeperiod och under en period av fem år efter att den sista utbetalningen till den berörda stödmottagaren gjorts.

(17)

Ekonomiska konsekvenser och korrigeringar bör tillämpas om villkoren för stödberättigande och varaktighet inte uppfylls av stödmottagaren. Vid fastställandet av beloppet för en sådan finansiell korrigering, bör hänsyn tas till arten av den överträdelse, den straffbara gärning eller det bedrägeri som stödmottagaren begått, dess svårighetsgrad, varaktighet och upprepning samt till storleken på EHFF:s bidrag till stödmottagarens ekonomiska verksamhet.

(18)

Möjligheterna att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål skulle också undermineras om unionens finansiella stöd via EHFF betalades ut till medlemsstater som inte uppfyller de skyldigheter inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken som är knutna till allmänhetens intresse av att bevara marina biologiska resurser, t.ex. insamling av data och genomförandet av kontrollskyldigheter. Om dessa skyldigheter inte uppfylls finns det även en risk för att medlemsstaterna inte upptäcker ansökningar som inte är godtagbara eller insatser som inte berättigar till stöd.

(19)

Som försiktighetsåtgärder i syfte att förhindra oberättigade stödutbetalningar men även för att uppmuntra medlemsstaterna att efterleva den gemensamma fiskeripolitikens regler, bör det föreskrivas om tidsbegränsat och till sitt tillämpningsområde begränsat avbrytande av betalningsfristen och tillfälligt inställande av utbetalningar. Finansiella korrigeringar som får definitiva och oåterkalleliga konsekvenser bör endast tillämpas för utgifter som påverkas av fall av bristande efterlevnad.

(20)

För att förbättra samordningen och harmonisera genomförandet av de fonder som ger stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken, nämligen Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden, med fonderna såväl för landsbygdsutveckling som för havs- och fiskepolitiken, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) respektive EHFF, har gemensamma bestämmelser fastställts för alla dessa fonder (nedan kallade europeiska struktur- och investeringsfonder) i förordning (EU) nr 1303/2013. I tillägg till förordning (EU) nr 1303/2013 innehåller denna förordning särskilda, kompletterande bestämmelser med hänsyn till specifika drag inom sektorerna för den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken.

(21)

Proportionalitetsprincipen bör tillämpas på det operativa programmet och under hela programcykeln, med beaktande av storleken på medlemsstaternas respektive förvaltningar och de totala offentliga utgifter som anslagits för det operativa programmet.

(22)

Kommissionen bör fastställa en årlig fördelning, för varje medlemsstat, av tillgängliga åtagandebemyndiganden med hjälp av objektiva och överskådliga kriterier. Dessa kriterier bör omfatta indikatorer på fiskets och vattenbrukets storlek, ansvarets omfattning vad gäller kontroll och datainsamling, den historiska tilldelningen i enlighet med förordning (EG) nr 1198/2006 och den historiska förbrukningen i enlighet med förordning (EG) nr 861/2006.

(23)

Det är av yttersta vikt för den gemensamma fiskeripolitiken att vissa specifika förhandsvillkor uppfylls, särskilt vad avser inlämnande av en rapport om fiskekapacitet och en flerårig nationell strategisk plan för vattenbruket och en bevisad administrativ kapacitet att uppfylla datakraven för fiskeriförvaltningen och att verkställa genomförandet av ett unionssystem för kontroll, inspektion och verkställighet.

(24)

I linje med målet att förenkla bör all EHFF-verksamhet som omfattas av delad förvaltning, inklusive kontroll och datainsamling, ske i form av ett samlat operativt program per medlemsstat, utformat efter den berörda medlemsstatens nationella struktur. Programplaneringen bör omfatta perioden 1 januari 2014–31 december 2020. Medlemsstaterna bör, när de utarbetar det samlade operativa programmet, säkerställa att målet att förenkla återspeglas genom det operativa programmets innehåll och volym. Varje program bör ha en strategi för att uppnå mål knutna till unionens prioriteringar för EHFF, och en uppsättning åtgärder. Programplaneringen bör överensstämma med dessa unionsprioriteringar, men anpassas till det nationella sammanhanget och bör vara ett komplement till unionens övriga politikområden, särskilt landsbygdsutvecklings- och sammanhållningspolitiken.

(25)

För att främja småskaligt kustfiske bör medlemsstater med ett betydande segment av småskaligt kustfiske till sina operativa program foga handlingsplaner för det småskaliga kustfiskets utveckling, konkurrenskraft och hållbarhet.

(26)

För att bidra till målet att förenkla vid genomförandet av EHFF och minska kontrollkostnaderna och felfrekvensen, bör medlemsstaterna i så stor utsträckning som möjligt utnyttja den möjlighet att använda förenklade bidragsformer som avses i förordning (EU) nr 1303/2013.

(27)

För tillsynen av att kontrollskyldigheterna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken iakttas, bör medlemsstaterna utforma avsnittet om kontroll av det operativa programmet i linje med de prioriteringar för unionen som kommissionen antagit för det politikområdet. Det operativa programmet bör anpassas till utvecklingen vad gäller behoven när det gäller kontroll och tillsyn, och kontrollavsnittet i de operativa programmen bör därför ses över regelbundet mot bakgrund av eventuella förändringar i unionens prioriteringar när det gäller den gemensamma fiskeripolitikens kontroll- och tillsynspolitik. Sådana ändringar bör godkännas av kommissionen. För att behålla flexibiliteten i programplaneringen av verksamhet på kontrollområdet bör översynen av kontrollavsnittet i det operativa programmet förenklas.

(28)

Medlemsstaterna bör utarbeta avsnittet om datainsamling i det operativa programmet i enlighet med det fleråriga unionsprogram som avses i rådets förordning (EG) nr 199/2008 (13). För att anpassa sig till de specifika behoven med avseende på datainsamling bör medlemsstaterna i enlighet med den förordningen utarbeta en arbetsplan som bör godkännas av kommissionen.

(29)

Med undantag för det tekniska stödet från kommissionen bör fonder som omfattas av direkt förvaltning definieras på förhand genom mål med en flexibilitetsmarginal på 5 % och styras genom årliga arbetsprogram.

(30)

Det är nödvändigt att stimulera och stödja investeringar i innovation för att förbättra konkurrenskraften och de ekonomiska resultaten inom fisket. För att främja högre deltagande bör förfarandet vid ansökan om stöd till innovation förenklas.

(31)

Det är också nödvändigt att investera i humankapital för att förbättra fiskeri- och havsnäringarnas konkurrenskraft och ekonomiska resultat. Därför bör EHFF stödja rådgivande tjänster, samarbete mellan forskare och fiskare, yrkesutbildning och livslångt lärande, främja kunskapsspridning och hjälpa till att förbättra aktörernas prestanda och konkurrenskraft samt främja social dialog. Som ett erkännande till egenföretagande fiskares makar och livspartner bör även dessa på vissa villkor beviljas stöd för yrkesutbildning, livslångt lärande, kunskapsspridning och nätverksskapande som bidrar till deras yrkesutveckling.

(32)

För att hjälpa ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden inom fiskesektorn under en period av ihållande ekonomisk kris bör EHFF stödja praktikantprogram och kurser i hållbara fiskemetoder och bevarande av marina biologiska resurser.

(33)

Med tanke på den potential som diversifiering erbjuder fiskare inom småskaligt kustfiske och den viktiga roll som yrkesgruppen spelar i kustsamhällena, bör EHFF stödja investeringar som bidrar till diversifiering av fiskares inkomster genom utveckling av kompletterande verksamhet, inbegripet investeringar ombord, sportfisketurism, restauranger, fiskerelaterade miljöåtgärder och utbildningsverksamhet med inriktning på fiske.

(34)

Unga yrkesfiskares etablering och utveckling av ny ekonomisk verksamhet inom fiskerisektorn innebär en ekonomisk utmaning och är en komponent som bör beaktas vid fördelning och inriktning av medel inom ramen för EHFF. En sådan utveckling är väsentlig för unionens fiskerisektors konkurrenskraft. Följaktligen bör det inrättas ett inkomststöd till unga yrkesfiskare som etablerar fiskeriverksamhet, för att göra det lättare för dem att starta sin verksamhet. För att säkerställa bärkraften hos ny ekonomisk verksamhet som erhåller stöd inom ramen för EHFF bör ett villkor för stödet vara att nödvändigt yrkeskunnande och nödvändig kompetens förvärvas. Stöd till nyetablering av företag bör endast bidra till förvärvandet av det första fiskefartyget.

(35)

För att beakta hälso- och säkerhetsbehov ombord bör EHFF stödja investeringar som omfattar säkerhets-, arbetsmiljö-, hälso- och hygienvillkor ombord, förutsatt att den investering som får stöd är mer långtgående än vad som krävs enligt unionsrätten eller nationell rätt.

(36)

Regler bör fastställas för ersättning och ekonomisk kompensation till fiskare och ägare till fiskefartyg vid tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten, om sådant upphörande är en direkt följd av vissa bevarandeåtgärder, med undantag av fastställande och tilldelning av fiskemöjligheter, om det har föreskrivits i vissa av unionens eller medlemsstaternas planer för fiskeförvaltningen eller följer av att partnerskapsavtal om hållbart fiske eller protokoll till sådana inte förlängs. Sådana regler bör även fastställas vid definitivt upphörande med fiskeverksamheten.

(37)

Det bör vara möjligt för EHFF att, på vissa villkor, bidra till gemensamma fonder som beviljar ekonomisk kompensation till fiskare för ekonomisk förlust som beror på ogynnsamma väderförhållanden, en miljöolycka eller räddningskostnader.

(38)

För att anpassa fiskeverksamheten till fiskemöjligheterna bör det vara möjligt för EHFF att stödja utformning, utveckling, övervakning, utvärdering och förvaltning av system för tilldelning av fiskemöjligheter.

(39)

Det är av yttersta vikt att integrera miljöhänsyn i EHFF och stödja genomförandet av bevarandeåtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken, samtidigt som de skilda villkor som råder i unionens olika vatten beaktas. Av detta skäl är det nödvändigt att utveckla en regionaliserad strategi för bevarandeåtgärder.

(40)

EHFF bör på liknande sätt kunna hjälpa till att minska fiskets inverkan på havsmiljön, särskilt genom att främja miljöinnovation och användning av mer selektiva fiskeredskap och mer selektiv fiskeutrustning samt genom åtgärder för skydd och återskapande av den marina biologiska mångfalden och de marina ekosystemen, liksom de tjänster som dessa tillhandahåller, i enlighet med EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

(41)

I enlighet med det överordnade målet i Europa 2020-strategin om lindring av effekterna av klimatförändringarna och energieffektivitet bör det vara möjligt att genom EHFF stödja investeringar ombord och energibesiktningar.

(42)

För att lindra effekterna av klimatförändringarna och förbättra fiskefartygens energieffektivitet, bör det vara möjligt att ge stöd till modernisering och ersättning av huvud- eller hjälpmotorer, under förutsättning att aktörer som är verksamma inom småskaligt kustfiske prioriteras vid urvalsprocessen för att deras tillgång till finansiering ska förbättras och förutsatt att större fartyg bidrar till minskning av maskinstyrkan.

(43)

För att inte hota hållbarhetsmålen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken bör det finnas en övre gräns för det finansiella stöd som kan ges till flottåtgärder som tillfälligt och definitivt upphörande samt ersättning av motorer, och sådant finansiellt stöd för definitivt upphörande bör kunna beviljas endast under begränsad tid.

(44)

I linje med det förbud mot att kasta fångst överbord (utkast) som införts genom den gemensamma fiskeripolitiken, bör EHFF stödja investeringar ombord som syftar till att på bästa sätt nyttja oönskad fisk som fångas och ta till vara undernyttjade delar av den fisk som fångas. Med tanke på resursbristen bör EHFF, för att maximera värdet av fångad fisk, även stödja investeringar ombord som syftar till att öka det kommersiella värdet på fångad fisk.

(45)

Mot bakgrund av fiskehamnarnas, landningsplatsernas och skyddshamnarnas stora betydelse bör EHFF stödja relevanta investeringar som särskilt syftar till att öka energieffektiviteten, miljöskyddet, kvaliteten på landade produkter samt att förbättra säkerhets- och arbetsvillkoren.

(46)

Det är avgörande för unionen att uppnå en hållbar balans mellan de limniska resurserna och nyttjandet av dem. Därför bör det, med vederbörlig hänsyn tagen till miljöpåverkan samtidigt som den ekonomiska hållbarheten i dessa sektorer bibehålls, införas lämpliga bestämmelser till stöd för inlandsfisket.

(47)

I enlighet med kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 19 september 2002 med titeln Strategi för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket och kommissionens meddelanden till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 29 april 2013 med titeln Strategiska riktlinjer för hållbar utveckling av EU:s vattenbruk, målen för den gemensamma fiskeripolitiken och Europa 2020-strategin, bör EHFF stödja en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av vattenbruket.

(48)

På grund av den eventuella inverkan som odlade djur som rymt från anläggningar för vattenbruk kan ha på vilda bestånd bör EHFF inte ge incitament för odling av genetiskt modifierade organismer.

(49)

Vattenbruket bidrar till tillväxt och arbetstillfällen i kust- och landsbygdsområden. Det är därför avgörande att EHFF är tillgänglig för vattenbruksföretag, särskilt små och medelstora företag, och bidrar till att nya vattenbruksföretag kan etablera sig. Det är nödvändigt att stimulera innovation och företagaranda för att förbättra konkurrenskraften och de ekonomiska resultaten inom vattenbruket. Därför bör det vara möjligt för EHFF att stödja innovativa insatser, företagsutveckling vad gäller vattenbruksföretag i allmänhet, inbegripet annan produktion än livsmedelsproduktion och offshore-vattenbruk, samt biverksamheter som t.ex. sportfisketurism, miljötjänster i samband med vattenbruk eller utbildningsverksamhet.

(50)

Det är också nödvändigt att investera i humankapital för att förbättra vattenbrukets konkurrenskraft och ekonomiska resultat. Därför bör det vara möjligt för EHFF att stödja livslångt lärande och nätverkande för att stimulera kunskapsspridning samt sörja för att det finns rådgivande tjänster som hjälper till att förbättra aktörernas prestanda och konkurrenskraft.

(51)

För att främja utvecklingen av anläggningar och infrastrukturer för vattenbruk bör det vara möjligt för EHFF att stödja de nationella och regionala myndigheterna i deras val av strategier, särskilt för att identifiera och kartlägga områden som kan anses vara mest lämpade för utveckling av vattenbruk.

(52)

För att främja ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart vattenbruk bör det vara möjligt för EHFF att stödja vattenbruksverksamhet som i hög grad respekterar miljön, vattenbruksföretags omställning till miljöledningssystem, användning av revisionssystem och omställning till ekologiskt vattenbruk. På liknande sätt bör det vara möjligt för EHFF att även stödja vattenbruk som tillhandahåller särskilda miljötjänster.

(53)

Med hänsyn till konsumentskyddets betydelse bör det vara möjligt för EHFF att ge adekvat stöd till odlarna för att hindra och dämpa de risker för allmänhetens hälsa och djurhälsan som vattenbruksodling kan orsaka.

(54)

Med tanke på den investeringsrisk som vattenbruksverksamhet är förenad med, bör det vara möjligt för EHFF att främja företagssäkerheten genom att bidra till beståndsförsäkring och på så sätt säkra producenternas inkomster vid onormala produktionsförluster främst till följd av naturkatastrofer, ogynnsamma väderförhållanden, plötsliga förändringar i vattenkvaliteten, sjukdomar eller parasitangrepp och förstörda produktionsanläggningar.

(55)

Med tanke på att den lokalt ledda strategin för lokal utveckling under en rad år har visat sig vara ändamålsenlig när det gäller att främja fiskets, vattenbrukets och landsbygdsområdenas utveckling, eftersom den tar full hänsyn till det sektorsövergripande behovet att skapa en inifrån kommande utveckling, bör stödet fortsätta att betalas ut och stärkas i framtiden.

(56)

Inom fiskeri- och vattenbrukssektorn bör den lokalt ledda utvecklingen främja innovativa strategier som skapar tillväxt och arbetstillfällen, särskilt genom att höja fiskeriprodukternas värde och diversifiera den lokala ekonomin mot nya ekonomiska verksamhetsområden, t.ex. genom ”blå tillväxt” och inom de bredare havsnäringarna.

(57)

En hållbar utveckling inom fiskeri- och vattenbrukssektorn bör bidra till att uppfylla målen i Europa 2020-strategin att främja social delaktighet och insatser för att bekämpa fattigdom, skapa arbetstillfällen och få igång innovation på lokal nivå. Den bör även bidra till att uppfylla målet att uppnå territoriell sammanhållning, som är en av EUF-fördragets huvudprioriteringar.

(58)

Den lokalt ledda utvecklingen bör genomföras genom en bottom-up-strategi med lokala partnerskap som består av företrädare för den offentliga och den privata sektorn och civilsamhället, och som speglar det lokala samhället på ett korrekt sätt. Det är dessa lokala aktörer som är bäst lämpade att utarbeta och genomföra sektorsövergripande och lokalt ledda utvecklingsstrategier som fyller de lokala behoven i det fiskeområdet. Det är viktigt att säkerställa att ingen enskild intressegrupp har mer än 49 % av rösträtten i de beslutsfattande organen i fiskets lokala aktionsgrupper.

(59)

Nätverksbildning mellan lokala partnerskap är ett grundläggande inslag i denna strategi. Samarbete mellan lokala partnerskap är därför ett viktigt utvecklingsverktyg som bör stödjas genom EHFF.

(60)

Stödet till dessa fiskeområden genom EHFF bör samordnas med det stöd till lokal utveckling som erbjuds genom andra unionsfonder, och det bör täcka alla aspekter av utarbetandet och genomförandet av lokalt ledda utvecklingsstrategier och de lokala aktionsgruppernas insatser samt kostnaderna för att vitalisera det lokala området och för att driva de lokala partnerskapen.

(61)

För att säkerställa fiskeri- och vattenbruksnäringarnas överlevnad på en kraftigt konkurrensutsatt marknad bör det fastställas bestämmelser om beviljande av stöd för genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (14) och för saluföringsåtgärder och beredning som aktörerna själva utför för att ge sina fiskeri- och vattenbruksprodukter maximalt värde. Det är särskilt viktigt att främja insatser som integrerar produktion, beredning och saluföringsverksamhet längs hela distributionskedjan eller som består av innovativa processer eller metoder. Producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer bör prioriteras när stöd beviljas. När det gäller produktions- och saluföringsplaner bör endast sådana organisationer och sammanslutningar vara stödberättigade. Som en anpassningsåtgärd med avseende på den nya politiken med förbud mot utkast bör EHFF också ge stöd för beredning av oönskade fångster.

(62)

I förordning (EU) nr 1379/2013 föreskrivs, för att främja stabilisering av marknaderna, en mekanism för lagring av fiskeriprodukter avsedda att användas som livsmedel. För att säkerställa en övergång från marknadsinterventionsmekanismer till en ny inriktning på planering och förvaltning av produktions- och saluföringsverksamhet bör det stöd som beviljas av EHFF avslutas den 31 december 2018.

(63)

Fiskare inom det småskaliga kustfisket ställs inför en växande konkurrens och det bör vara möjligt för EHFF att stödja företagarinitiativ från denna yrkesgrupp som går ut på att höja värdet på den fisk de fångar, särskilt initiativ som innebär att de själva utför beredning eller direkt saluför sådan fisk.

(64)

Eftersom fiskeverksamheten i unionens yttersta randområden ställs inför svårigheter, särskilt på grund av randområdenas avlägsna belägenhet och särskilda klimatförhållanden, bör det vara möjligt för EHFF att beakta de särskilda begränsningar som sådana regioner har och som erkänns i artikel 349 i EUF-fördraget.

(65)

För att vissa fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter från unionens yttersta randområden skulle kunna behålla sin konkurrenskraft jämfört med liknande produkter från andra regioner i unionen, införde unionen 1992 åtgärder för att kompensera för de anknutna extrakostnaderna inom fiskerisektorn. De åtgärder som gäller för perioden 2007–2013 fastställs i förordning (EG) nr 791/2007. Det är nödvändigt att fortsätta att bevilja stöd för att kompensera de extra kostnaderna för fisket efter samt odlingen, bearbetningen och saluföringen av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från unionens yttersta randområden från och med den 1 januari 2014, så att kompensationen bidrar till att aktörerna från dessa regioner behåller sin ekonomiska livskraft.

(66)

Med tanke på de olika saluföringsvillkor som råder i de yttersta randområdena, samt variationerna när det gäller fångster, bestånd och marknadsefterfrågan, bör man överlåta åt de berörda medlemsstaterna att fastställa vilka fiskeriprodukter som ska berättiga till kompensation, de respektive maximikvantiteterna för dessa produkter samt de olika kompensationsbeloppen inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat.

(67)

Medlemsstaterna bör ges tillåtelse att, inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat, differentiera kvantiteterna av berörda fiskeriprodukter och förteckningen över dessa samt kompensationsbeloppet. De bör också ha rätt att anpassa sina kompensationsplaner, om detta motiveras av förändrade villkor.

(68)

Medlemsstaterna bör fastställa kompensationsbeloppet till en nivå som på ett lämpligt sätt väger upp de extra kostnader som uppstår till följd av de särskilda nackdelar som präglar de yttersta randområdena. För att undvika överkompensation bör det beloppet stå i proportion till de extra kostnader som stödet kompenserar för. För detta ändamål bör även andra typer av offentliga åtgärder som påverkar de extra kostnadernas storlek beaktas vid fastställandet av beloppet.

(69)

Det är av avgörande betydelse att se till att medlemsstaterna och aktörerna har medel att utföra kontroller av hög kvalitet och därigenom kan säkra att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs och samtidigt skapa förutsättningar för ett hållbart nyttjande av levande akvatiska resurser. Det bör därför vara möjligt för EHFF att stödja medlemsstaterna och aktörerna i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (15). Genom att bidra till att skapa en efterlevnadskultur kan detta stöd också bidra till hållbar tillväxt.

(70)

Det stöd som beviljas medlemsstaterna på grundval av förordning (EG) nr 861/2006 med avseende på utgifter för genomförandet av unionens kontrollsystem bör höjas inom ramen för EHFF, i linje med att det endast bör finnas en fond.

(71)

I enlighet med unionens politiska mål för kontroll och tillsyn är det lämpligt att exakt fastställa under vilken minimitid som patrullfartyg, patrullflygplan och patrullhelikoptrar ska bedriva kontroll och tillsyn så att stödet från EHFF kan baseras på detta.

(72)

Med tanke på hur viktigt det är med samarbete mellan medlemsstaterna på kontrollområdet bör det vara möjligt för EHFF att ge stöd för detta.

(73)

Det bör antas bestämmelser om stöd till insamling, hantering och användning av fiskeridata i enlighet med det fleråriga unionsprogrammet, särskilt stöd till nationella program och hantering och användning av data för vetenskapliga analyser och för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. Det stöd som beviljas medlemsstaterna på grundval av förordning (EG) nr 861/2006 för utgifter för insamling, hantering och användning av fiskeridata bör fortsätta att ges genom EHFF, i linje med att det endast bör finnas en fond.

(74)

Sunda och effektiva fiskeförvaltningsbeslut inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken bör stödjas av forsknings- och samarbetsverksamhet, tillhandahållande av vetenskapliga och socioekonomiska utlåtanden och råd som behövs för den gemensamma fiskeripolitikens genomförande och utveckling, bland annat i biogeografiskt känsliga områden.

(75)

Det är också nödvändigt att stödja samarbetet mellan medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, samarbetet med tredjeländer avseende insamling av data inom ett och samma havsområde, samt samarbetet med relevanta internationella vetenskapliga organ.

(76)

Syftet med den integrerade havspolitiken är att främja ett hållbart utnyttjande av haven och oceanerna och att åstadkomma ett samordnat, konsekvent och öppet beslutsfattande på de politikområden som berör oceanerna, haven, öarna, kustområdena, de yttre randområdena och havsnäringarna i enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 10 oktober 2007 med titeln En integrerad havspolitik för Europeiska unionen.

(77)

Enligt förordning (EU) nr 1255/2011, slutsatserna från rådet, Europaparlamentets resolutioner och regionkommitténs yttranden krävs det fortsatt finansiering för genomförandet och den fortsatta utvecklingen av den integrerade havspolitiken för unionen. En utveckling av den havspolitiska dagordningen genom finansiellt stöd till åtgärder inom ramen för den integrerade havspolitiken förväntas väsentligt påverka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

(78)

EHFF bör stödja integrerad havsstyrning på alla nivåer, i synnerhet genom utbyte av bästa praxis och genom utveckling och genomförande av havsområdesstrategier. Syftet med strategierna är att skapa en integrerad ram inom vilken man tar itu med utmaningar som rör de europeiska havsområdena, stärker samarbetet mellan berörda aktörer för att se till att unionens finansieringsinstrument och fonder utnyttjas optimalt och för att bidra till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen. I det sammanhanget kan åtgärder och mekanismer som fokuserar på förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna omfatta gränsöverskridande och sektorsöverskridande samarbete mellan maritima sektorer, t.ex. verksamhet inom ramen för European Coastguard Functions Forum, i syfte att främja utbyte av erfarenheter och bästa praxis för att åstadkomma effektivitet och samstämmighet, inom ramen för befintlig relevant unionsrätt.

(79)

EHFF bör stödja vidareutveckling av verktyg som skapar synergieffekter mellan initiativ inom olika sektorer som har beröring med haven, oceanerna och kusterna. Detta gäller den integrerade havsövervakningen vars syfte är att förbättra kunskapen om händelser till havs genom ett bättre och säkert informationsutbyte mellan olika sektorer. Emellertid bör havsövervakning som omfattas av avdelning V i del tre i EUF-fördraget inte finansieras genom EHFF.

(80)

För sammankopplingen av dessa sektorers informationssystem kan det krävas att finansieringsmekanismerna för de systemen mobiliseras på ett konsekvent sätt och i enlighet med EUF-fördraget. Havsplaneringen och den integrerade förvaltningen av kustområdena är båda av avgörande betydelse för utvecklingen av havs- och kustområden och bidrar till att målen för ekosystemsbaserad förvaltning kan uppnås och till att det skapas förbindelser mellan land och hav. Dessa verktyg är också viktiga för att säkra att förvaltningen av de många användningsområden som finns för kusterna, haven och oceanerna resulterar i en hållbar ekonomisk utveckling och för att stimulera till gränsöverskridande investeringar, medan genomförandet av direktiv 2008/56/EG kommer att definiera inom vilka gränser den mänskliga verksamhet som påverkar havsmiljön kan bedrivas på ett hållbart sätt. Det är också nödvändigt att förbättra kunskaperna om den marina världen och stimulera till innovation genom att man underlättar insamling, fritt delande, återanvändning och spridning av data om oceanernas och havens tillstånd.

(81)

EHFF bör stödja hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning, innovation och konkurrenskraft inom havsnäringarna och kustregionerna. Det är särskilt viktigt att man identifierar vilka rättsliga hinder och bristande kunskaper som hindrar tillväxten i nya och framväxande havsnäringar, samt vilka insatser som kan vidtas för att främja investeringar i den tekniska innovation som behövs för att stärka den kommersiella potentialen för marina och maritima tillämpningar.

(82)

EHFF bör komplettera och samverka med de befintliga och framtida finansieringsinstrument som unionen och medlemsstaterna gör tillgängliga på nationell och regional nivå för att främja hållbar ekonomisk, social och territoriell utveckling, skydd och hållbart utnyttjande av oceanerna, haven och kusterna, för att främja ett mer effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och deras kustregioner, öregioner och yttre randområden, samt för att ta hänsyn till hur nationella och lokala projekt prioriteras och fortskrider. EHFF bör kopplas till andra unionspolitiska mål som kan ha beröring med havspolitiken, som Eruf, Sammanhållningsfonden, ESF och Horisont 2020-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (16).

(83)

För att säkra att den gemensamma fiskeripolitikens mål uppnås globalt deltar unionen aktivt i många internationella organisationers arbete. Det är därför väsentligt att unionen bidrar till den verksamhet som bedrivs av sådana organisationer i syfte att bevara och sörja för ett hållbart nyttjande av fiskeresurserna i det fria havet och i tredjeländers vatten. Det stöd som nu beviljas internationella organisationer på grundval av förordning (EG) nr 861/2006 bör fortsätta att beviljas via EHFF, i linje med att det endast bör finnas en fond.

(84)

För att förbättra styrningen inom den gemensamma fiskeripolitiken och för att se till att de rådgivande nämnderna fungerar effektivt är det nödvändigt att nämnderna ges tillräckligt och permanent finansiellt stöd så att de på ett ändamålsenligt sätt kan bedriva sitt rådgivande arbete inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Stödet till de rådgivande nämnderna genom EHFF bör ersätta det stöd som tidigare getts till de regionala rådgivande nämnderna på grundval av förordning (EG) nr 861/2006, i linje med att det endast bör finnas en fond.

(85)

EHFF bör i form av tekniskt stöd underlätta genomförandet av operativa program, bl.a. genom att främja innovativa synsätt och metoder för ett enklare och mera transparent genomförande. Det tekniska stödet bör också omfatta inrättande av ett europeiskt nätverk för fiskets lokala aktionsgrupper, vars syfte är att främja kapacitetsuppbyggnad, informationsspridning, erfarenhetsutbyte och samarbete mellan lokala partnerskap.

(86)

För att säkra ett gott samarbete och sprida kunskapen om unionens stöd bör det antas bestämmelser om så omfattande information och offentlighet som möjligt angående unionens stöd. De myndigheter som förvaltar biståndet bör även ansvara för sådan information och offentlighet samt för att kommissionen hålls informerad om de åtgärder som vidtagits i detta avseende.

(87)

I samband med alla insatser som finansieras enligt denna förordning, både genom delad och genom direkt förvaltning, är det nödvändigt att skydda unionens ekonomiska intressen genom att relevant lagstiftning om skydd av unionens ekonomiska intressen tillämpas korrekt och att säkerställa att medlemsstaterna och kommissionen genomför lämpliga kontroller.

(88)

För att tillgodose de specifika villkor för den gemensamma fiskeripolitiken som avses i förordning (EU) nr 1380/2013 och bidra till att den gemensamma fiskeripolitikens regler följs bör det fastställas bestämmelser som kompletterar reglerna om avbrott i betalningsfristen enligt förordning (EU) nr 1303/2013. Om en medlemsstat eller en aktör inte fullgör sina åtaganden enligt den gemensamma fiskeripolitiken eller om kommissionen har uppgifter som tyder på sådan bristande efterlevnad bör kommissionen tillåtas att, som en försiktighetsåtgärd, avbryta betalningsfristerna.

(89)

Utöver denna möjlighet till avbrott av betalningsfristerna och för att motverka att belopp betalas ut för icke-stödberättigande ändamål bör kommissionen tillåtas att tillfälligt ställa in utbetalningar vid allvarliga fall av bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler från en medlemsstats sida.

(90)

Operativa program bör övervakas och utvärderas så att deras kvalitet kan förbättras och så att det är möjligt att se vad de har åstadkommit. Kommissionen bör ange ramar för ett gemensamt övervaknings- och utvärderingssystem, varigenom det bland annat säkerställs att relevanta uppgifter görs tillgängliga i tid. I detta sammanhang bör en förteckning över indikatorer upprättas och kommissionen bör analysera EHFF:s inverkan i förhållande till särskilda mål.

(91)

Ansvaret för övervakning av genomförandet av ett operativt program bör delas mellan den förvaltande myndigheten och den övervakningskommitté som inrättas för detta ändamål. Den förvaltande myndighetens och övervakningskommitténs respektive ansvarsområden bör fastställas. Övervakningen av ett operativt program bör omfatta utarbetande av en årsrapport om genomförandet som ska sändas till kommissionen.

(92)

För att göra informationen om finansieringsmöjligheter och stödmottagande projekt mera lättillgänglig och överskådlig bör det i varje medlemsstat finnas en enda webbplats eller webbportal med information om operativa program, inklusive förteckningar över insatser som fått stöd inom det operativa programmet. De medlemsstatsspecifika webbplatserna bör också vara tillgängliga från en enda officiell unionswebbplats för att medborgarna i olika medlemsstater lättare ska ha tillgång till information som offentliggjorts av alla medlemsstater. Informationen ska utformas på ett sådant sätt att den ger allmänheten, och i synnerhet unionens skattebetalare, en rimlig, gripbar och konkret idé om hur unionens medel används inom ramen för EHFF. Härutöver bör offentliggörandet av relevanta uppgifter också tjäna till att sprida kunskap om möjligheterna att söka unionsstöd. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (17) kan offentliggörandet omfatta enskilda personers namn i enlighet med medlemsstaternas nationella rätt.

(93)

I syfte att komplettera och ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av tidsperioden och relevanta start- och slutdatum för tidsperioden för godkännandekraven för ansökningar, justering av procentsatserna för den vägledande fördelningen av medel på de mål som omfattas av direkt förvaltning, fastställande av stödberättigande insatser och kostnader för investeringar i samband med hygien, hälsa, säkerhet och investeringar som rör arbetsförhållanden, ombord eller i individuell utrustning, fastställande av stödberättigande kostnader för insatser i syfte att skydda och återställa marin biologisk mångfald och marina ekosystem inom ramen för hållbar fiskeverksamhet, fastställande av stödberättigande kostnader med avseende på investeringar i utrustning eller ombord i syfte att minska fiskefartygens utsläpp av föroreningar eller växthusgaser eller höja fiskefartygens energieffektivitet, fastställande av kriterierna för beräkning av de extra kostnader för fiskeri- och vattenbruksprodukter som uppstår på grund av de specifika nackdelarna i de yttersta randområdena, fastställande av fall av bristande efterlevnad från medlemsstaternas sida som kan medföra avbrytande av betalningsfristen eller tillfälligt inställande av utbetalningar, fastställande av kriterier för fastställande av nivån på den finansiella korrigering som ska tillämpas och kriterierna för tillämpning av schablonsatser eller extrapolerade finansiella korrigeringar, fastställande av innehållet i och strukturen på det gemensamma kontroll- och utvärderingssystemet.

(94)

För att underlätta en smidig övergång från det system som införs genom förordning (EG) nr 1198/2006 till det system som införs genom denna förordning, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen avseende övergångsbestämmelser.

(95)

När den antar delegerade akter enligt denna förordning är det av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar överlämnas samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(96)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta beslut om den årliga fördelningen, för varje medlemsstat, av de totala resurser som är tillgängliga för åtaganden inom ramen för delad förvaltning, om de operativa programmen och om ändringar av dessa, om godkännande av arbetsplaner för datainsamling, om antagande av de årliga arbetsprogrammen med avseende på tekniskt stöd på kommissionens initiativ, om konstaterande av att det finns uppgifter som tyder på bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitiken, om konstaterande av att en medlemsstat inte har fullgjort sina skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitiken, om helt eller delvis tillfälligt inställande av alla av de mellanliggande utbetalningarna för det operativa programmet och om att göra finansiella korrigeringar genom att helt eller delvis dra in unionens stöd till ett operativt program. Kommissionen ska anta dessa genomförandeakter utan tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18).

(97)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen dessutom tilldelas genomförandebefogenhet med avseende på presentationen av det operativa programmets innehåll, arbetsordningar, format och tidsplaner för godkännande av, och översändande och godkännande av ändringar av, de operativa programmen, det årliga arbetsprogrammet enligt avdelning VI kapitlen I och II, strukturen för kompensationsplanen för de yttersta randområdena, tillämpningen av olika procentenheter på stödnivån för det offentliga stödet, den modell som ska användas av medlemsstaterna för inlämnandet av ekonomiska uppgifter till kommissionen, fastställande av indikatorerna för unionsprioriteringarna, regler om den information som ska ges av medlemsstaterna samt om uppgiftsbehoven och synergier mellan potentiella uppgiftskällor, utformning och presentation av de årliga genomföranderapporterna och vilka faktorer som bör tas med i rapporterna om förhandsutvärderingar. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011 och granskningsförfarandet bör användas.

(98)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen dessutom tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagande av och närmare uppgifter om ändringar i unionens faktiska prioriteringar för tillsyn och kontroll, regler om presentationen av uppgifter som de förvaltande myndigheterna tillhandahåller samt tekniska krav för informations- och offentlighetsåtgärderna vad avser verksamheterna samt anvisningar för skapande av emblemet och definition av standardfärger. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. För att säkerställa ett enklare och snabbare förfarande bör det rådgivande förfarandet användas.

(99)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, med tanke på de strukturella problem som påträffas inom ramen för utvecklingen av fiskeri-och vattenbrukssektorn och havsnäringarna och på medlemsstaternas begränsade ekonomiska resurser, utan snarare, på grund av omfattningen och verkningarna av de insatser som ska finansieras genom verksamhetsprogrammen, kan uppnås bättre på unionsnivå genom flerårigt finansiellt stöd som inriktas på relevanta prioriteringar, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå dessa mål.

(100)

Det stödsystem som föreskrivs i denna förordning ersätter de stödordningar som infördes genom förordning (EG) nr 2328/2003, förordning (EG) nr 861/2006, förordning (EG) nr 1198/2006, förordning (EG) nr 791/207, förordning (EU) nr 1255/2011, och artikel 103 i förordning (EG) nr 1224/2009. Dessa förordningar och den bestämmelsen bör därför upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2014. Den här förordningen bör emellertid varken påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av bistånd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1198/2006 eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013.

(101)

Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning efter giltighetstiden för förordning (EU) nr 1303/1013. Den här förordningen bör därför gälla från och med den 1 januari 2014.

a)

den gemensamma fiskeripolitiken,

b)

relevanta åtgärder på havsrättens område,

c)

hållbar utveckling av fiske- och vattenbruksområden och inlandsfiske, samt

d)

den integrerade havspolitiken.

a)

Främja fiske och vattenbruk som är konkurrenskraftigt, miljömässigt hållbart, ekonomiskt livskraftigt samt socialt ansvarsfullt.

b)

Främja genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken.

c)

Främja balanserad och inkluderande territoriell utveckling i fiske- och vattenbruksområden.

d)

Främja utveckling och genomförande av unionens integrerade havspolitik på ett sätt som kompletterar sammanhållningspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken.

1.

Främjande av ett miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske genom att sträva efter följande specifika mål:

2.

Främjande av ett miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat vattenbruk genom att sträva efter följande specifika mål:

3.

Främjande av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken genom att sträva efter följande specifika mål:

4.

Ökning av sysselsättningen och den territoriella sammanhållningen genom att sträva efter följande specifika mål: främjande av ekonomisk tillväxt, social delaktighet, skapande av sysselsättning och stöd till anställbarhet och arbetskraftsrörlighet i de kust- och inlandssamhällen som är beroende av fiske och vattenbruk, inbegripet diversifiering av verksamheten inom fisket och till andra sektorer av den maritima ekonomin.

5.

Främjande av saluföring och beredning genom att sträva efter följande specifika mål:

6.

Främjande av den integrerade havspolitikens genomförande.

a)

har begått en allvarlig överträdelse enligt artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (21) eller enligt artikel 90.1 i förordning (EG) nr 1224/2009,

b)

har varit delaktig i drift, förvaltning eller ägande av fiskefartyg som är upptagna i unionens förteckning över IUU-fartyg enligt artikel 40.3 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 eller av fartyg som för ett sådant lands flagg som identifierats som ett sådant icke-samarbetande tredjeland som avses i artikel 33 i den förordningen,

c)

har begått sådana överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens regler som enligt annan lagstiftning som antagits av Europaparlamentet och rådet ska anses vara allvarliga, eller

d)

har begått en straffbar gärning enligt artiklarna 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG (22), om ansökan om stöd har gjorts enligt avdelning V kapitel II i den här förordningen.

a)

fastställandet av de tidsperioder som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel, vilka ska stå i proportion till den allvarliga överträdelsens, den straffbara gärningens eller bedrägeriets art, svårighetsgrad, varaktighet och upprepning, och vara minst ett år.

b)

fastställandet av relevanta start- och slutdatum för de tidsperioder som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel.

a)

Insatser som ökar ett fartygs fiskekapacitet eller utrustning som ökar fartygets förmåga att lokalisera fisk.

b)

Byggande av nya fiskefartyg och import av fiskefartyg.

c)

Tillfälligt eller definitivt upphörande av fiskeverksamhet, såvida inte annat föreskrivs i denna förordning.

d)

Försöksfiske.

e)

Överföring av äganderätten till ett företag.

f)

Direkt utsättning, utom om detta är uttryckligen avsett som en bevarandeåtgärd enligt en unionsrättsakt eller i fall av försöksutsättning.

a)

6 450 000 EUR för Azorerna och Madeira.

b)

8 700 000 EUR för Kanarieöarna.

c)

12 350 000 EUR för de franska yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

a)

När det gäller avdelning V, med undantag för artiklarna 76 och 77:

b)

När det gäller artiklarna 76 och 77:

c)

Den historiska tilldelningen av medel enligt förordning (EG) nr 1198/2006 och den historiska förbrukningen enligt förordning (EG) nr 861/2006 ska gälla för samtliga åtgärder.

a)

En analys av situationen med avseende på starka och svaga sidor samt möjligheter och hot samt en förteckning över vilka behov som måste tillgodoses i det geografiska område, inbegripet när så är påkallat de havsområden, som programmet omfattar.

Analysen ska utgå från de relevanta unionsprioriteringarna i artikel 6 i denna förordning och ska, i tillämpliga fall, överensstämma med den fleråriga nationella strategiska planen för vattenbruket enligt artikel 34 i förordning (EU) nr 1380/2013 och de framsteg som gjorts när det gäller att uppnå en god miljöstatus genom utveckling och tillämpning av en marin strategi enligt artikel 5 i direktiv 2008/56/EG. Särskilda behov när det gäller arbetstillfällen, miljön, begränsningen av, och anpassningen till, klimatförändringar och främjande av innovation ska bedömas i förhållande till unionsprioriteringarna på ett sådant sätt att det är möjligt att nå fram till de lämpligaste lösningarna med hänsyn till var och en av prioriteringarna på de berörda områdena.

b)

En beskrivning av strategin enligt artikel 27 i förordning (EU) nr 1303/2013, som ska visa att

c)

Där så är lämpligt, de specifika behoven för Natura 2000-områdena, inrättade genom rådets direktiv 92/43/EEG (25), och programmets bidrag till upprättandet av ett sammanhängande nätverk av återhämtningsområden för fiskbestånd enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

d)

En bedömning av de särskilda förhandsvillkoren enligt artikel 9 och bilaga IV till denna förordning och vid behov av de åtgärder som avses i artikel 19.2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

e)

En beskrivning av resultatramarna enligt artikel 22 i och bilaga II till förordning (EU) nr1303/2013.

f)

En förteckning över utvalda åtgärder, uppställt efter unionsprioritering.

g)

En förteckning över de kriterier som ska tillämpas för att välja fiske- och vattenbruksområden enligt avdelning V kapitel III.

h)

En förteckning över urvalskriterierna för lokalt ledda utvecklingsstrategier enligt avdelning V kapitel III.

i)

I medlemsstater där fler än 1 000 fartyg kan betraktas som fartyg inom småskaligt kustfiske, en handlingsplan för utveckling, konkurrenskraft och hållbarhet inom småskaligt kustfiske.

j)

Utvärderingskraven och den utvärderingsplan som avses i artikel 56 i förordning (EU) nr 1303/2013 och åtgärder som ska vidtas för att tillgodose de konstaterade behoven.

k)

En finansieringsplan, som ska utarbetas med beaktande av artikel 20 i förordning (EU) nr 1303/2013 och i enlighet med kommissionens genomförandeakt enligt artikel 16.2 i den här förordningen, vilken ska innehålla

l)

Information om komplementariteten och samordningen med medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra relevanta finansieringsinstrument inom unionen och medlemsstaterna.

m)

En redogörelse för hur det operativa programmet ska genomföras, inbegripet

n)

En förteckning över de partner som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 1303/2013 och resultaten av samråden med partnerna.

o)

För målet att säkerställa ökad regelefterlevnad genom kontroll i enlighet med artikel 6.3 b och i enlighet med de faktiska prioriteringar som antagits av kommissionen enligt artikel 17.3:

p)

För insamlingen av data för hållbar fiskeriförvaltning enligt artikel 6.3 a och i överensstämmelse med det fleråriga unionsprogram som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 199/2008 ska det operativa programmet innehålla följande:

a)

Godkännande av de operativa programmen.

b)

Inlämnande och godkännande av ändringar av operativa program, även avseende ikraftträdandet och inlämningsfrekvensen under programperioden.

c)

Inlämnande och godkännande av ändringar som avses i artikel 20.3.

d)

Inlämnande av arbetsplaner för datainsamling.

a)

ändringar av operativa program med avseende på en överföring av medel mellan unionsprioriteringar, under förutsättning att de medel som överförs inte överskrider 10 % av det belopp som har avsatts för unionsprioriteringen,

b)

ändringar av operativa program med avseende på införande och strykning av åtgärder eller typer av relevanta insatser och relaterade uppgifter och indikatorer,

c)

ändringar av operativa program med avseende på ändringar i beskrivningarna av åtgärder, inbegripet ändringar av villkoren för stödberättigande,

d)

ändringar som avses i artikel 20.3 och samt när det gäller andra ändringar av den del av det operativa programmet som avses i artikel 18.1 n.

a)

en beskrivning av de verksamheter som ska finansieras och de mål som eftersträvas för varje verksamhet, vilka ska stå i överensstämmelse med de mål som anges i artiklarna 82 och 85; det ska också innehålla en indikation om det belopp som avsätts för varje verksamhet, en vägledande tidsplan för genomförandet samt information om genomförandet,

b)

när det gäller bidrag och därtill relaterade åtgärder, de viktigaste utvärderingskriterierna, vilka ska fastställas så att det operativa programmets mål bäst ska kunna uppfyllas, och den högsta medfinansieringsgraden.

a)

6 000 000 EUR, eller

b)

15 % av det finansiella stöd från unionen som medlemsstaten avsätter för unionsprioriteringarna i artikel 6.1, 6.2 och 6.5.

a)

genomförbarhetsstudier och rådgivningstjänster för att bedöma bärkraften i projekt som potentiellt kan komma i fråga för stöd enligt detta kapitel,

b)

yrkesmässig och vetenskaplig rådgivning om miljömässig hållbarhet, med inriktning på att begränsa och om möjligt eliminera dessa verksamheters negativa inverkan på ekosystemen i haven, på land och i sötvatten,

c)

yrkesmässig rådgivning om affärs- och saluföringsstrategier.

a)

skapandet av nätverk, partnerskapsavtal eller sammanslutningar mellan ett eller flera oberoende vetenskapliga organ och fiskare, eller en eller flera yrkesfiskeorganisationer, i vilka tekniska organ får delta.

b)

den verksamhet som bedrivs inom ramen för nätverken, partnerskapsavtalen eller sammanslutningarna enligt led a.

a)

yrkesutbildning, livslångt lärande, gemensamma projekt, spridning av kunskaper av ekonomisk, teknisk, regleringsmässig eller vetenskaplig art och innovativa förfaranden samt förvärv av nya yrkeskunskaper, särskilt med koppling till hållbar förvaltning av de marina ekosystemen, hygien, hälsa, säkerhet, verksamhet inom havsnäringen, innovation och entreprenörskap,

b)

nätverksbyggande och utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan olika intressenter, inbegripet mellan organisationer som främjar jämställdhet mellan män och kvinnor, främjande av den roll som kvinnor har i fiskesamhällen och främjande av underrepresenterade grupper inom småskaligt kustfiske eller i fiske bedrivet utan fartyg,

c)

social dialog på unionsnivå samt på nationell, regional och lokal nivå, i vilken fiskare, arbetsmarknadens parter och andra berörda intressenter deltar.

a)

som lämnar in en affärsplan för hur de vill utveckla sin nya verksamhet, och

b)

som har nödvändiga yrkeskunskaper, vilka kan förvärvas genom de insatser som finansieras enligt artikel 29.1 a.

a)

har en längd över allt som understiger 24 meter,

b)

är utrustat för fiske till havs,

c)

är mellan 5 och 30 år gammalt, och

d)

tillhör ett flottsegment för vilket den rapport om fiskekapacitet som avses i artikel 22.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 har visat att det råder balans med de fiskemöjligheter som är tillgängliga för segmentet.

a)

Genomförande av kommissionens åtgärder eller medlemsstaternas nödåtgärder som avses i artiklarna 12 respektive 13 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller av bevarandeåtgärder enligt artikel 7 i den förordningen, inbegripet fredningsperioder.

b)

Icke-förlängning av hållbara fiskepartnerskapsavtal eller tillhörande protokoll.

c)

Tillfälligt upphörande enligt en förvaltningsplan som har antagits i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1967/2006 (27) eller en flerårig plan som har antagits enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 där, på grundval av vetenskaplig rådgivning, en minskning av fiskeansträngningen krävs för att nå de mål som avses i artikel 2.2 och 2.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013.

a)

ägare av unionsfiskefartyg som är registrerade som aktiva och har bedrivit fiske till havs under minst 120 dagar under de två kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in, eller

b)

fiskare som under minst 120 dagar under de två kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in har arbetat ombord på ett unionsfiskefartyg som berörs av det tillfälliga upphörandet.

a)

sådan skrotning ingår i det operativa program som avses i artikel 18, och

b)

det definitiva upphörandet föreskrivs som ett verktyg i en handlingsplan som avses i artikel 22.4 i förordning (EU) nr 1380/2013, där det anges att flottsegmentet inte balanseras effektivt med de fiskemöjligheter som är tillgängliga för segmentet.

a)

ägare av unionsfiskefartyg som är registrerade som aktiva och har bedrivit fiske till havs under minst 90 dagar per år under de två senaste kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in, eller

b)

fiskare som under minst 90 dagar per år under de två kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in har arbetat ombord på ett unionsfiskefartyg som berörs av det definitiva upphörandet,

a)

vara godkänd av medlemsstatens behöriga myndighet i enlighet med nationell rätt,

b)

ha en transparent policy i fråga om inbetalningar till och uttag från fonden, och

c)

ha tydliga regler om fördelning av ansvar för eventuella skulder.

a)

Utformning, utveckling och övervakning av de tekniska och administrativa hjälpmedel som krävs för utvecklingen och genomförandet av bevarandeåtgärder och regionalisering.

b)

Berörda aktörers deltagande samt samarbete mellan medlemsstaterna i arbetet med att utforma och genomföra bevarandeåtgärder och regionalisering.

a)

i utrustning som förbättrar fiskeredskapens storleks- eller artselektivitet,

b)

ombord eller i utrustning som eliminerar utkast genom att man undviker och minskar oönskade fångster av fiskbestånd av kommersiellt värde eller som rör oönskade fångster som ska landas i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013,

c)

i utrustning som minskar och om möjligt eliminerar fiskets fysiska och biologiska inverkan på ekosystemet eller havsbotten,

d)

i utrustning för att skydda redskap och fångster från däggdjur och fåglar som skyddas av direktiv 92/43/EEG eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (28), under förutsättning att det inte undergräver fiskeredskapens selektivitet och att alla lämpliga åtgärder införs för att förhindra fysiska skador på rovdjur.

a)

ägarna av unionsfiskefartyg, vilka är registrerade som aktiva och med vilka de har bedrivit fiske till havs under minst 60 dagar under de två kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in,

b)

de fiskare som äger de redskap som ska ersättas och som har arbetat ombord på ett unionsfiskefartyg under minst 60 dagar under de två kalenderår som föregår dagen då ansökan om stöd lämnas in,

c)

yrkesfiskeorganisationer som erkänts av medlemsstaten.

a)

Insamling av avfall från havet, som förlorade fiskeredskap och marint avfall, utförd av fiskare.

b)

Konstruktion, utplacering eller modernisering av fasta eller flyttbara anläggningar för att skydda och främja havets fauna och flora, inklusive vetenskapligt utarbetande och utvärdering av dessa.

c)

Åtgärder för bättre förvaltning och bevarande av marina biologiska resurser.

d)

Förberedelser, inklusive studier, utarbetande, övervakning och uppdatering av skydds- och förvaltningsplaner för fiskerelaterad verksamhet avseende Natura 2000-områden och de särskilda geografiska skyddsområden som avses i direktiv 2008/56/EG och i andra speciella livsmiljöer.

e)

Förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden i enlighet med direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG, i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som har fastställts enligt direktiv 92/43/EEG.

f)

Förvaltning, återställande och övervakning av marina skyddsområden för genomförandet av de geografiska skyddsåtgärder som avses i artikel 13.4 i direktiv 2008/56/EG.

g)

Åtgärder för att öka miljömedvetenhet, med deltagande av fiskare, i fråga om skydd och återställande av den marina biologiska mångfalden.

h)

System för kompensation av skada på fångster som orsakats av däggdjur eller fåglar som skyddas av direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG.

i)

Deltagande i andra åtgärder som syftar till att bevara och främja den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, såsom åtgärder för att återställa specifika havs- och kustlivsmiljöer till stöd för hållbara fiskbestånd, inklusive vetenskapligt utarbetande och utvärdering av dessa.

a)

investeringar i utrustning eller ombord i syfte att minska utsläppen av föroreningar och växthusgaser och att förbättra fiskefartygens energieffektivitet; investeringar i fiskeredskap ska också berättiga till stöd, under förutsättning att de inte undergräver fiskeredskapens selektivitet,

b)

energieffektivitetsbesiktningar och energieffektivitetsordningar,

c)

studier för att utvärdera alternativa framdrivningssystems och alternativa skrovutformningars bidrag till fiskefartygens energieffektivitet.

a)

fartyg med totalt högst 12 meters längd, under förutsättning att den nya eller moderniserade motorn inte har större effekt i kW än den nuvarande motorn,

b)

fartyg med totalt mellan 12 och 18 meters längd, under förutsättning att effekten i kW för den nya eller moderniserade motorn är minst 20 % lägre än den nuvarande motorn,

c)

fartyg med totalt mellan 18 och 24 meters längd, under förutsättning att effekten i kW för den nya eller moderniserade motorn är minst 30 % lägre än den nuvarande motorn,

a)

1 500 000 EUR, eller

b)

3 % av det finansiella stöd från unionen som medlemsstaten avsätter för unionsprioriteringarna i artikel 6.1, 6.2 och 6.5.

a)

investeringar som ger fiskeriprodukter ett mervärde, särskilt genom att fiskarna ges möjlighet att själva stå för beredning, saluföring och direktförsäljning av sina egna fångster,

b)

innovativa investeringar ombord för att höja fiskeriprodukternas kvalitet.

a)

Främjande av humankapital, skapande av arbetstillfällen och social dialog enligt artikel 29 och på de villkor som anges i den artikeln.

b)

Investeringar ombord eller i individuell utrustning enligt artikel 32 på de villkor som anges i den artikeln.

c)

Investeringar i utrustning och typer av insatser enligt artiklarna 38 och 39 och på de villkor som anges i de artiklarna.

d)

Investeringar som förbättrar energieffektivitet och som lindrar effekterna av klimatförändringar enligt artikel 41 på de villkor som anges i den artikeln.

e)

Investeringar som förbättrar den fångade fiskens värde eller kvalitet enligt artikel 42 och på de villkor som anges i den artikeln.

f)

Investeringar i fiskehamnar, skyddshamnar och landningsplatser enligt artikel 43 på de villkor som anges i den artikeln.

a)

Hänvisningarna till fiskefartyg i artiklarna 30, 32, 38, 39, 41 och 42 ska läsas som hänvisningar till fartyg som uteslutande fiskar i inlandsvatten.

b)

Hänvisningarna i artikel 38 till havsmiljön ska läsas som hänvisningar till den miljö i vilken inlandsfiskefartygen fiskar.

a)

Förvaltning, återställande och övervakning av de Natura 2000-områden som påverkas av fiskeverksamheten samt rehabilitering av inlandsvatten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 60/2000/EG (30), inbegripet lekområden och vandringsvägar för vandrande arter, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 40.1 e i denna förordning och vid behov med medverkan av fiskare som bedriver inlandsfiske.

b)

Konstruktion, modernisering eller utplacering av fasta eller flyttbara anläggningar för att skydda och utveckla den akvatiska faunan och floran, inklusive vetenskapligt utarbetande, övervakning och utvärdering av dessa.

a)

utveckla teknisk, vetenskaplig eller organisatorisk kunskap inom vattenbruken som särskilt minskar miljöpåverkan, minskar beroendet av fiskmjöl och fiskolja, främjar ett hållbart utnyttjande av resurserna inom vattenbruket, förbättrar djurens välbefinnande eller underlättar nya hållbara produktionsmetoder,

b)

utveckla eller införa nya vattenbruksarter med god marknadspotential, nya eller avsevärt förbättrade produkter, nya eller förbättrade processer eller nya eller förbättrade förvaltnings- och organisationssystem,

c)

undersöka innovativa produkters eller processers tekniska eller ekonomiska genomförbarhet.

a)

produktiva investeringar i vattenbruk,

b)

diversifiering av vattenbruksproduktionen och de arter som produceras,

c)

modernisering av vattenbruksenheterna, inklusive förbättringar av arbets- och säkerhetsvillkoren för arbetstagare inom vattenbruket,

d)

förbättringar och modernisering avseende djurens hälsa och välbefinnande, inklusive inköp av utrustning vars syfte är att skydda odlingarna mot rovdjur,

e)

investeringar för minskning av den negativa inverkan eller ökning av de positiva effekterna på miljön och ökning av resurseffektiviteten,

f)

investeringar för att höja vattenbruksprodukternas kvalitet eller för att höja värdet på dem,

g)

återställning av befintliga vattenbruksdammar och vattenbrukslaguner genom att slam avlägsnas eller investeringar för att motverka slamavlagringar,

h)

diversifiering av vattenbruksföretagens inkomster genom utveckling av kompletterande verksamhet,

i)

investeringar som medför en väsentlig minskning av vattenbruksföretagens inverkan på vattenanvändning och vattenkvalitet, särskilt genom minskning av mängden vatten eller kemikalier, antibiotika eller andra mediciner som används, eller förbättring av kvaliteten på spillvattnet, inbegripet genom användning av multitrofiska vattenbrukssystem,

j)

främjande av slutna vattenbrukssystem, där vattenbruksprodukter odlas i slutna recirkulerande system, som därigenom minimerar vattenanvändningen,

k)

investeringar för att öka energieffektiviteten och främja vattenbrukens övergång till förnybara energikällor.

a)

Införande av förvaltnings-, avbytar- och rådgivningstjänster för vattenbruk.

b)

Inköp av rådgivningstjänster inom vattenbruket av teknisk, vetenskaplig, juridisk, miljömässig eller ekonomisk art.

a)

Den förvaltning som vattenbruken behöver för att kunna efterleva miljölagstiftningen i unionen och på nationell nivå och kraven på havsplanering.

b)

Miljökonsekvensbedömning enligt Europaparlamentet och rådets direktiv 2001/42/EG (31) och direktiv 92/43/EEG.

c)

Den förvaltning som vattenbruken behöver för att kunna efterleva unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen på områdena djurhälsa och djurskydd för vattenlevande djur och folkhälsa.

d)

Hälso- och säkerhetskrav i enlighet med unionslagstiftningen och nationell lagstiftning.

e)

Saluförings- och affärsstrategier.

a)

yrkesutbildning, livslångt lärande, spridning av vetenskaplig och teknisk kunskap och innovativa metoder, förvärv av nya yrkeskunskaper inom vattenbruket samt med avseende på minskning av vattenbruksinsatsernas miljöpåverkan,

b)

förbättring av arbetsförhållanden och främjande av säkerhet på arbetsplatsen,

c)

nätverksbyggande och utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan vattenbruksföretag och yrkesorganisationer och andra berörda aktörer, inbegripet vetenskapliga och tekniska organ och organ som främjar jämlikhet mellan kvinnor och män.

a)

Identifiering och kartläggning av områden som är lämpliga för vattenbruk, i förekommande fall med hänsyn tagen till eventuella förfaranden för fysisk planering samt identifiering och kartläggning av områden där vattenbruk inte bör förekomma i syfte att bevara sådana områdens roll för ett fungerande ekosystem.

b)

Förbättring och utveckling av stödfaciliteter och infrastruktur som krävs för att öka vattenbruksanläggningarnas potential och minska vattenbrukets negativa miljöpåverkan, inbegripet investeringar i arrondering och energiförsörjning eller vattenförvaltning.

c)

Åtgärder som vidtas och genomförs av behöriga myndigheter enligt artikel 9.1 i direktiv 2009/147/EG och artikel 16.1 i direktiv 92/43/EEG i syfte att förebygga allvarliga skador på vattenbruk.

d)

Åtgärder som vidtas och genomförs av behöriga myndigheter efter upptäckt av ökad dödlighet eller sjukdomar som avses i artikel 10 i rådets direktiv 2006/88/EG (32). Dessa åtgärder kan omfatta antagande av handlingsplaner för skaldjur som syftar till skydd, återställande och förvaltning, inbegripet stöd till skaldjursproducenter för bevarande av naturliga skaldjursbankar och avrinningsområden.

a)

de har tillräcklig yrkeskunskap och yrkesskicklighet,

b)

det är första gången som de, i egenskap av företagsledare, etablerar ett mikroföretag eller ett småföretag inom vattenbrukssektorn, och

c)

de lämnar in en affärsplan för hur de vill utveckla sitt vattenbruk.

a)

omställning av konventionellt vattenbruk till ekologiskt vattenbruk i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 834/2007 (33) och i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 710/2009 (34),

b)

deltagande i unionens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 (35).

a)

det inkomstbortfall eller de extrakostnader för stödberättigande insatser enligt punkt 1 a som uppstår under övergångsperioden från konventionell produktion till ekologisk produktion, eller

b)

de extrakostnader för stödberättigande insatser enligt punkt 1 b som uppstår på grund av ansökan om deltagande i Emas och förberedelserna för detta.

a)

vattenbruksmetoder som är förenliga med specifika miljöbehov och som omfattas av de specifika förvaltningskrav som följer av att Natura 2000-områden har fastställts i enlighet med direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG,

b)

kostnader som är direkt kopplade till deltagande i ex situ-bevarandeåtgärder och ex situ-reproduktionsåtgärder för vattenlevande djur inom ramen för de program för bevarande och återställande av den biologiska mångfalden som har utarbetats av de offentliga myndigheterna eller som står under dessas överinsyn,

c)

vattenbruksinsatser, inbegripet bevarande och förbättring av miljön, den biologiska mångfalden och förvaltningen av landskapet och traditionella inslag i vattenbruksområden.

a)

föroreningen pågår i mer än fyra månader i följd, eller

b)

förlusten till följd av skördeavbrottet uppgår till mer än 25 % av det berörda företagets årsomsättning, beräknad utifrån företagets genomsnittliga omsättning under de tre kalenderår som föregår det år under vilket skörden avbröts.

a)

Kostnader för kontroll och utrotning av sjukdomar inom vattenbruket i enlighet med rådets beslut 2009/470/EG (36), inklusive de driftskostnader som är nödvändiga för att fullgöra skyldigheterna inom ramen för en utrotningsplan.

b)

Utveckling av allmän och artspecifik bästa praxis eller uppförandekoder för biosäkerhet och för djurens hälsa och välfärd inom vattenbruket.

c)

Initiativ som syftar till att minska vattenbrukets beroende av veterinärmedicinska läkemedel.

d)

Veterinära eller farmaceutiska undersökningar och spridning och utbyte av information och bästa praxis om veterinära sjukdomar inom vattenbruket i syfte att främja en lämplig användning av veterinärmedicinska läkemedel.

e)

Inrättande och drift av hälsoskyddsgrupper som erkänts av medlemsstaterna inom vattenbrukssektorn.

f)

Kompensation till blötdjursodlare för tillfälligt inställande av verksamheten på grund av exceptionell massdödlighet, om dödligheten överstiger 20 % eller om förlusten på grund av inställandet av verksamheten uppgår till mer än 35 % av det berörda företagets årsomsättning, beräknad utifrån företagets genomsnittliga omsättning under de tre kalenderår som föregår det år under vilket verksamheten inställdes tillfälligt.

a)

Naturkatastrofer.

b)

Allvarliga klimathändelser.

c)

Plötsliga förändringar av vattenkvaliteten och vattenmängden som aktören inte är ansvarig för.

d)

Vattenbrukssjukdomar, produktionsstopp eller förstörda produktionsanläggningar som aktören inte är ansvarig för.

a)

leda till att fiskeri- och vattenbrukssektorerna deltar maximalt i arbetet med att skapa en hållbar utveckling i fiske- och vattenbruksområden längs kusterna och i inlandet,

b)

säkerställa att de lokala samhällena drar största möjliga nytta av de möjligheter som erbjuds genom utveckling med avseende på hav, kuster och inlandsvatten och i synnerhet genom hjälp till små och eftersatta fiskehamnar att maximera sin marina potential genom att utveckla en diversifierad infrastruktur.

a)

i bred omfattning spegla huvudinriktningen för sin strategi och det berörda områdets socioekonomiska sammansättning genom en balanserad representation av huvudaktörerna, bland annat den privata sektorn, den offentliga sektorn och civilsamhället,

b)

säkerställa betydande representation för fiskeri- och/eller vattenbrukssektorerna.

a)

Förberedande stöd.

b)

Genomförande av lokalt ledda utvecklingsstrategier.

c)

Samarbetsåtgärder.

d)

Löpande kostnader och ledning.

a)

Skapa mervärde, skapa arbetstillfällen, locka till sig ungdomar och främja innovation längs hela distributionskedjan för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

b)

Stödja diversifiering inom eller utanför kommersiellt fiske, livslångt lärande och skapande av arbetstillfällen i fiske- och vattenbruksområden.

c)

Förbättra de fiske- och vattenbruksområdenas lokala miljövärden och bidra till att de kommer till optimal nytta, bland annat genom insatser för att bekämpa klimatförändringar.

d)

Främja den sociala välfärden och kulturarvet i de fiske- och vattenbruksområdena, inklusive fiske, vattenbruk och det maritima kulturarvet.

e)

Stärka fiskesamhällenas roll i den lokala utvecklingen och förvaltningen av lokala fiskeriresurser och ledningen av havsanknuten verksamhet.

a)

Interterritoriella och transnationella samarbetsprojekt.

b)

Förberedande tekniskt stöd för interterritoriella och transnationella samarbetsprojekt, på villkor att lokala aktionsgrupper kan visa att de håller på att förbereda genomförandet av ett projekt.

a)

Beloppet på lagringsstödet får inte överstiga de tekniska och finansiella kostnaderna för de åtgärder som krävs för stabilisering och lagring av de aktuella produkterna.

b)

Kvantiteter som är berättigade till lagringsstöd får inte överstiga 15 % av de årliga kvantiteter av de aktuella produkterna som saluförs av producentorganisationen.

c)

Det årliga ekonomiska stödet får inte överstiga 2 % av det genomsnittliga årsvärdet av den produktion som saluförs av producentorganisationens medlemmar under perioden 2009–2011.

a)

Tekniska kostnader ska beräknas varje år på grundval av direkta kostnader för de åtgärder som krävs för att stabilisera och lagra produkterna i fråga.

b)

Finansiella kostnader ska beräknas varje år med hjälp av den räntesats som fastställs årligen i varje medlemsstat.

a)

skapa producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer eller branschorganisationer som ska erkännas enligt avsnitt II kapitel II i förordning (EU) nr 1379/2013,

b)

hitta nya marknader och förbättra villkoren för utsläppandet på marknaden av fiskeri- och vattenbruksprodukter, inbegripet

c)

främja kvaliteten och mervärdet genom att underlätta

d)

bidra till öppenhet och insyn i fråga om produktion och marknader och genomföra marknadsundersökningar samt studier av unionens importberoende,

e)

bidra till spårbarhet för fiskeri- eller vattenbruksprodukter och i tillämpliga fall framtagandet av ett EU-miljömärke för fiskeri- och vattenbruksprodukter i enlighet med förordning (EU) nr 1379/2013,

f)

utarbeta standardkontrakt för små och medelstora företag som är förenliga med unionsrätten,

g)

genomföra regionala, nationella eller transnationella kommunikations- och marknadsföringskampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet om hållbara fiskeri- och vattenbruksprodukter.

a)

bidrar till energibesparingar eller minskar miljöpåverkan, bland annat avfallshantering,

b)

förbättrar säkerhet, hygien, hälsa och arbetsförhållanden,

c)

stödjer beredning av fångster från kommersiella bestånd som inte får vara avsedd som livsmedel,

d)

avser beredningen av biprodukter från den huvudsakliga beredningsverksamheten,

e)

avser beredning av ekologiska vattenbruksprodukter i enlighet med artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 834/2007,

f)

leder till nya eller förbättrade produkter, nya eller förbättrade processer eller nya eller förbättrade system för förvaltning och organisation.

a)

har fångats av fartyg från tredjeland, med undantag av fiskefartyg som för venezuelansk flagg och bedriver verksamhet i unionens vatten,

b)

har fångats av unionsfiskefartyg som inte är registrerade i en hamn i någon av de regioner som avses i punkt 1,

c)

som har importerats från tredjeländer.

a)

Fysiska eller juridiska personer som använder produktionsmedel för att erhålla fiskeri- eller vattenbruksprodukter i syfte att släppa ut dem på marknaden.

b)

Ägare och operatörer av fartyg som är registrerade i hamnar i de områden som avses i punkt 1 och som är verksamma i dessa områden eller sammanslutningar av sådana ägare eller operatörer.

c)

Aktörer inom berednings- eller saluföringssektorn eller sammanslutningar av dessa.

a)

För varje fiskeri- eller vattenbruksprodukt eller produktkategori, de extra kostnader som uppstår på grund av de specifika nackdelarna i de berörda regionerna.

b)

Eventuella andra typer av offentliga åtgärder som påverkar de extra kostnadernas omfattning.

a)

Inköp, installation och/eller utveckling av teknik, inklusive datorutrustning och program, system för positionsbestämning (VDS), övervakningskameror (CCTV-system) och it-nät som gör det möjligt att samla in, administrera, validera, analysera, riskanalysera, presentera (genom kontrollrelaterade webbplatser) och utbyta samt utveckla provtagningsmetoder för data rörande fisket, inklusive sammankoppling med sektorsövergripande system för datautbyte.

b)

Utveckling, inköp och installation av nödvändiga komponenter, inklusive datorutrustning och program, som krävs för att säkerställa dataöverföring från aktörer inom fiske och saluföring av fiskeriprodukter till berörd medlemsstat och relevanta unionsmyndigheter, däribland nödvändiga komponenter för elektroniska registrerings- och rapporteringssystem (ERS), kontrollsystem för fartyg (VMS) och automatiska identifieringssystem (AIS) som installeras för kontrollsyften.

c)

Utveckling, inköp och installation av nödvändiga komponenter, inklusive datorutrustning och program, som krävs för att säkerställa spårbarhet vad gäller fiskeri- och vattenbruksprodukter i enlighet med artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009.

d)

Genomförande av program för utbyte av data mellan medlemsstater och för analys av dessa data.

e)

Modernisering och inköp av patrullfartyg, patrullflygplan och patrullhelikoptrar, under förutsättning att de används för fiskerikontroll under minst 60 % av den totala användningstiden per år.

f)

Inköp av andra kontrollmedel, inbegripet anordningar för att mäta maskinstyrka och vägningsutrustning.

g)

Utveckling av innovativa kontroll- och övervakningssystem och genomförande av pilotprojekt knutna till fiskerikontroll, bl.a. DNA-analys av fisk eller utveckling av webbplatser med kontrollanknytning.

h)

Fortbildnings- och utbytesprogram, även mellan medlemsstater, för personal med ansvar för kontroll och övervakning av fiskeverksamhet.

i)

Lönsamhetsanalyser och bedömning av genomförda revisioner samt för utgifter som behöriga myndigheter ådrar sig i samband med kontroll och övervakning.

j)

Initiativ, inbegripet seminarier och medieverktyg, som syftar till att höja både fiskares och andra aktörers (t.ex. inspektörer, åklagare och domare) samt allmänhetens medvetenhet om behovet av att motverka olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens regler.

k)

Driftskostnader som uppstår vid ökad kontroll av bestånd som omfattas av särskilda kontroll- och inspektionsprogram som inrättats i enlighet med artikel 95 i förordning (EG) nr 1224/2009 och samordning av kontrollen i enlighet med artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 768/2005 (38).

l)

Program som är kopplade till genomförandet av en handlingsplan som upprättats i enlighet med artikel 102.4 i förordning (EG) nr 1224/2009, inbegripet eventuella driftskostnader.

a)

Insamling, förvaltning och utnyttjande av data för vetenskaplig analys och genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken.

b)

Nationella, transnationella och subnationella fleråriga provtagningsprogram förutsatt att de avser bestånd som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken.

c)

Övervakning till havs av kommersiellt fiske och fritidsfiske, inklusive övervakning av bifångster av marina organismer såsom marina däggdjur och fåglar.

d)

Forskningsstudier till havs.

e)

Medlemsstaters företrädares och regionala myndigheters företrädares deltagande i regionala samordningsmöten, möten i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationer där unionen är avtalsslutande part eller observatör eller möten i internationella organ med ansvar för att utfärda vetenskapliga utlåtanden.

f)

Förbättring av systemen för datainsamling och datahantering samt genomförande av pilotstudier för att förbättra befintliga system för insamling av data och datahantering.

a)

åtgärder för tekniskt stöd enligt artikel 59.1 i förordning (EU) nr 1303/2013,

b)

inrättandet av nationella nätverk som syftar till spridning av information, kapacitetsuppbyggnad och utbyte av bästa praxis samt till att stödja samarbetet mellan fiskets lokala aktionsgrupper på medlemsstatens territorium.

a)

Integrerad övervakning till havs, särskilt den gemensamma miljön för informationsutbyte (Cise) för övervakningen av unionens maritima område.

b)

Främjande av skyddet av den marina miljön, särskilt den biologiska mångfalden och marina skyddsområden som Natura 2000-områden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37 i denna förordning, och ett hållbart utnyttjande av havs- och kustresurserna och fortsatt fastställande av hållbarhetsgränser för mänsklig verksamhet som påverkar den marina miljön, särskilt inom ramen för direktiv 2008/56/EG.

a)

bidrar till att målen för den integrerade övervakningen till havs uppnås, särskilt målen för den gemensamma miljön för informationsutbyte.

b)

skyddar den marina miljön, särskilt den biologiska mångfalden och marina skyddsområden som Natura 2000-områden, i enlighet med de skyldigheter som fastställs i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG.

c)

förbättrar kunskaperna om tillståndet för den marina miljön i syfte att upprätta övervakningsprogram och åtgärdsprogram enligt direktiv 2008/56/EG i enlighet med de skyldigheter som fastställs i det direktivet.

a)

Främja utveckling och genomförande av integrerad förvaltning av havs- och kustrelaterade frågor, särskilt genom att

b)

Bidra till utvecklingen av sektorsövergripande initiativ som samtidigt gynnar flera olika sektorer inom havsnäringen och/eller olika sektorspolitiska mål, med beaktande av och på grundval av redan existerande verktyg och initiativ, till exempel

c)

Stödja hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning, innovation och ny teknik inom nya och framtida sektorer inom de maritima näringarna och i unionens kust- och skärgårdsområden och yttersta randområden, på ett sätt som kompletterar etablerade sektoriella och nationella verksamheter.

d)

Främja skyddet av den marina miljön, särskilt den biologiska mångfalden och marina skyddsområden som t.ex. Natura 2000-områden, främja ett hållbart utnyttjande av havs- och kustresurserna och fortsätta att fastställa hållbarhetsgränser för mänsklig verksamhet som påverkar den marina miljön, i enlighet med målen att uppnå och bevara en god miljöstatus såsom krävs i enlighet med direktiv 2008/56/EG.

a)

Undersökningar.

b)

Projekt, inbegripet testprojekt och samarbetsprojekt.

c)

Information till allmänheten och utbyte av bästa praxis, kampanjer för att öka medvetenheten och kommunikations- och spridningsverksamhet i samband med dessa, som t.ex. reklamkampanjer, evenemang, skapande och uppdatering av webbplatser samt plattformar för berörda aktörer.

d)

Konferenser, seminarier, forum och workshoppar.

e)

Samordnande verksamhet, som t.ex. nätverk för informationsdelning och utvecklingsstöd för havsområdesstrategier.

f)

Utveckling, drift och underhåll av it-system och -nätverk som möjliggör insamling, administrering, validering, analys och utbyte av samt utveckling av provtagningsmetoder för data, samt sammankoppling med sektorsövergripande system för datautbyte.

g)

Utbildningsprojekt för att utveckla kunskap, yrkeskvalifikationer och åtgärder som syftar till att främja yrkesutveckling inom de maritima näringarna.

a)

Utveckling och införande av tekniska verktyg för integrerad övervakning till havs, i synnerhet för att stödja utveckling, drift och underhåll av Cise, i syfte att främja ett sektorsövergripande och gränsöverskridande utbyte av övervakningsinformation som sammankopplar samtliga användargrupper, med beaktande av relevanta förändringar av sektorspolitiken avseende övervakning och för att vid behov bidra till dess nödvändiga utveckling.

b)

Samordning och samarbete mellan medlemsstater eller regioner för att utveckla havsplanering och integrerad förvaltning av kustområden, inbegripet utgifter knutna till system och rutiner för datadelning och dataövervakning, utvärderingsverksamhet, etablering och drift av expertnät och inrättande av ett program med målet att bygga upp medlemsstaternas kapacitet att genomföra havsplanering.

c)

Initiativ för att medfinansiera, köpa in och underhålla system för marin observation samt tekniska verktyg för utformning, etablering och drift av ett driftfärdigt europeiskt nätverkssystem för marin observation och datainsamling som syftar till att underlätta insamling, förvärv, sammanställning, bearbetning, kvalitetskontroll, vidareutnyttjande och spridning av marina data och kunskaper genom samarbete mellan de institutioner i medlemsstaterna och/eller internationella institutioner som är berörda.

a)

Insamling, hantering och spridning av vetenskapliga utlåtanden inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

b)

Särskilda kontroll- och tillsynsåtgärder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

c)

Frivilliga bidrag till internationella organisationer.

d)

Rådgivande nämnder.

e)

Marknadsinformation.

f)

Kommunikationsverksamhet i samband med den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken.

a)

Studier och pilotprojekt som behövs för den gemensamma fiskeripolitikens genomförande och utveckling, däribland om alternativ teknik för hållbar fiskeri- och vattenbruksförvaltning, bland annat inom rådgivande nämnder.

b)

De vetenskapliga organens, inklusive de internationella rådgivande organ som ansvarar för beståndsbedömningen, oberoende experters och forskningsinstituts utarbetande och tillhandahållande av vetenskapliga yttranden och utlåtanden.

c)

Experters deltagande i arbetsgruppsmöten om vetenskapliga och tekniska frågor på fiskeriområdet och i expertgrupper, såsom STECF, samt i de internationella rådgivande organen och i möten där det krävs bidrag från fiskeri- och vattenbruksexperter.

d)

Forskningsstudier till havs enligt artikel 12.2 i förordning (EG) nr 199/2008, i områden där unionsfartyg verkar enligt hållbara fiskepartnerskapsavtal enligt artikel 31 i förordning (EU) nr 1380/2013.

e)

Kommissionens utgifter för tjänster som rör insamling, förvaltning och utnyttjande av data, organisation och förvaltning av expertmöten om fiskerifrågor och förvaltning av årliga arbetsprogram knutna till vetenskaplig och teknisk expertis i fiskerifrågor, behandling av dataförfrågningar och datamaterial samt det förberedande arbetet i samband med vetenskapliga yttranden och utlåtanden.

f)

Samarbetsverksamhet mellan medlemsstater på området datainsamling, med deltagande från de olika regionala aktörerna och inbegripet upprättande och drift av regionaliserade databaser för lagring, förvaltning och användning av data som befrämjar regionalt samarbete och förbättrar datainsamlings- och dataförvaltningsverksamhet samt vetenskaplig expertis till stöd för fiskeriförvaltningen.

a)

Gemensamma inköp och/eller gemensam inhyrning av flera medlemsstater som tillhör samma geografiska område av patrullfartyg, patrullflygplan och patrullhelikoptrar, under förutsättning att dessa används för fiskerikontroll under minst 60 % av den sammanlagda användningstiden per år.

b)

Utgifter för bedömning och utveckling av ny kontrollteknik samt förfaranden för utbyte av data.

c)

Alla driftsrelaterade utgifter för kommissionens kontroll och utvärdering av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt kontroll-, inspektions- och revisionsuppdrag, utrustning och fortbildning för kommissionstjänstemän, anordnande av eller deltagande i möten, inbegripet medlemsstaternas utbyte av uppgifter och bästa praxis, studier, it-tjänster och -leverantörer, samt inköp eller hyra av utrustning för inspektioner enligt avdelningarna IX och X i förordning (EG) nr 1224/2009.

a)

Internationella utbildningsprogram för personal med ansvar för att övervaka, kontrollera och övervaka fiskeverksamhet.

b)

Initiativ, inbegripet seminarier och medieverktyg, för att standardisera tolkningen av regler och relaterade kontroller i unionen.

a)

Finansiella bidrag till Förenta nationernas organisationer och frivilliga bidrag till varje internationell organisation som är aktiv på havsrättens område.

b)

Finansiella bidrag till förberedandet av nya internationella organisationer eller utarbetandet av nya internationella fördrag som är av intresse för unionen.

c)

Finansiella bidrag till arbete eller program som genomförs av internationella organisationer som är av särskilt intresse för unionen.

d)

Finansiella bidrag till all sådan verksamhet (t.ex. arbetsmöten och informella och extra möten mellan de fördragsslutande parterna) som tillvaratar unionens intressen i internationella organisationer och stärker samarbetet med unionens partner i sådana organisationer. När unionens intressen kräver närvaro av företrädare från tredjeländer i förhandlingar och möten i internationella forum eller organisationer, får EHFF täcka kostnaderna för deras deltagande.

a)

kostnader för informations- och kommunikationsverksamhet knuten till den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken, däribland

b)

rese- och inkvarteringskostnader för experter och företrädare för intressenter som kommissionen har bjudit in till möten,

c)

kostnader för spridning av information om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen i denna förordning.

a)

Åtgärder för tekniskt stöd enligt artikel 58 i förordning (EU) nr1303/2013 avseende genomförandet av denna förordning.

b)

Utarbetande, övervakning och utvärdering av hållbara fiskepartnerskapsavtal och unionens deltagande i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. De berörda åtgärderna ska bestå av studier, möten, expertdeltagande, kostnader för tillfälligt anställda, informationsverksamhet och andra administrativa kostnader eller kostnader för vetenskapligt eller tekniskt bistånd från kommissionen.

c)

Inrättande av ett europeiskt nätverk för fiskets lokala aktionsgrupper för att främja kapacitetsuppbyggnad, informationsspridning, utbyte av erfarenheter och bästa praxis samt för att stödja samarbete mellan fiskets lokala aktionsgrupper. Nätverket ska samarbeta med de nätverksbildande organ och tekniska stödorgan för lokal utveckling som inrättats av Eruf, ESF och Ejflu för deras verksamhet för lokal utveckling och gränsöverskridande samarbete.

a)

100 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för stöd enligt det lagringsstöd som avses i artikel 67.

b)

100 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för det kompensationssystem som avses i artikel 70.

c)

50 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för det stöd som avses i artiklarna 33, 34 och 41.2.

d)

70 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för det stöd som avses i artikel 76.2.

e)

90 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för det stöd som avses i artikel 76.2 a–d och f–l.

f)

80 % av de stödberättigande utgifterna för det stöd som avses i artikel 77.

a)

stödmottagaren är ett offentligrättsligt organ eller ett företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 106.2 i EUF-fördraget, om stödet beviljas för tillhandahållande av sådana tjänster,

b)

insatsen är knuten till det lagringsstöd som avses i artikel 67,

c)

insatsen är knuten till det kompensationssystem som avses i artikel 70,

d)

insatsen är knuten till den datainsamling som avses i artikel 77,

e)

insatsen är knuten till stöd enligt artikel 33 eller 34 eller till kompensation enligt artikel 54, 55 eller 56.

f)

insatsen är knuten till de åtgärder för den integrerade havspolitiken som avses i artikel 80.

a)

insatsen genomförs inom ramen för avdelning V kapitel I, II eller IV och uppfyller samtliga följande kriterier:

b)

insatsen genomförs inom ramen för avdelning V kapitel III och uppfyller ett av kriterierna i led a i, ii eller iii i denna punkt och ger allmänheten tillgång till dess resultat.

a)

senast den 31 mars varje år förse kommissionen med relevanta ackumulerade uppgifter om de insatser som valts ut för finansiering fram till utgången av föregående kalenderår, inbegripet grundläggande uppgifter om såväl stödmottagaren som projektet,

b)

se till att det operativa programmet offentliggörs genom att informera potentiella stödmottagare, yrkesorganisationer, ekonomiska parter och arbetsmarknadens parter, organ som arbetar för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt berörda icke-statliga organisationer, inbegripet miljöorganisationer, om de möjligheter som programmet ger och om reglerna för att få finansieringsstöd via programmet,

c)

se till att det operativa programmet ges publicitet, genom att informera stödmottagare om unionsbidraget och allmänheten om den roll som unionen spelar i programmet.

a)

Det finns utgifter i en attesterad utgiftsdeklaration som påverkas av fall där stödmottagaren inte respekterar skyldigheterna enligt artikel 10.2 i denna förordning och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

b)

Utgifter som ingår i den attesterade utgiftsdeklarationen påverkas av fall av allvarlig bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler från medlemsstatens sida, vilka har lett till inställande av utbetalning enligt artikel 101 i denna förordning, och den berörda medlemsstaten fortfarande inte kan visa att den har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de tillämpliga reglerna kommer att följas och upprätthållas i framtiden.

a)

Att visa landvinningar och framsteg inom den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken samt att beakta EHFF-insatsernas allmänna verkan och utvärdera deras ändamålsenlighet, effektivitet och relevans.

b)

Att bidra till att göra stödet till den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken mer målinriktat.

c)

Att stödja en gemensam kunskapsprocess i samband med övervakning och utvärdering.

d)

Att tillhandahålla solida, faktabaserade utvärderingar av EHFF:s insatser, vilka kan användas i beslutsprocessen.

a)

inom sex månader efter beslutet om godkännande av programmet höras om urvalskriterierna för finansierade insatser och godkänna dessa; urvalskriterierna ska ses över på grundval av programplaneringsbehoven,

b)

granska den verksamhet och de resultat som är kopplade till programmets utvärderingsplan,

c)

granska de åtgärder inom programmet som rör uppfyllandet av särskilda förhandsvillkor,

d)

granska och godkänna de årliga rapporterna om genomförandet, innan de skickas till kommissionen,

e)

granska åtgärder för främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor, lika möjligheter och icke-diskriminering, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning,

a)

Information om ekonomiska åtaganden och utgifter per åtgärd.

b)

En sammanfattning av den verksamhet som bedrivits i samband med utvärderingsplanen.

c)

Information om de åtgärder som vidtagits vid fall av allvarliga överträdelser enligt artikel 10.1 i denna förordning samt överträdelser av villkoren i artikel 10.2 i denna förordning, samt korrigerande åtgärder.

d)

Information om åtgärder som vidtagits enligt artikel 41.10 i denna förordning.

e)

Information om åtgärder som vidtagits för att säkerställa att stödmottagarnas namn offentliggörs i enlighet med bilaga V till denna förordning; i fråga om fysiska personer ska detta ske i överensstämmelse med nationell rätt, med eventuella tillämpliga tröskelvärden.

a)

Se till att det inrättas en enda webbplats eller en enda webbportal med information om, och tillgång till, det operativa programmet i medlemsstaten.

b)

Informera potentiella stödmottagare om vilka finansieringsmöjligheter som finns inom det operativa programmet.

c)

Hålla allmänheten i unionen underrättad om den roll som EHFF spelar samt om vilka resultat som uppnåtts, genom informations- och kommunikationsåtgärder som belyser resultaten och effekterna av partnerskapsavtal, operativa program och insatser.

d)

Se till att det finns en offentligt tillgänglig sammanfattning över de åtgärder som är avsedda att säkerställa efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler, inklusive de fall där medlemsstaterna eller mottagarna inte uppfyller sina åtaganden, samt över vilka korrigerande åtgärder, såsom finansiella korrigeringar, som har vidtagits.

a)

Senast den 31 mars 2017: en interimsrapport om uppnådda resultat och om kvalitativa och kvantitativa aspekter av genomförandet av de insatser som finansieras genom denna förordning.

b)

Senast den 31 augusti 2018: ett meddelande om det fortsatta genomförandet av de insatser som finansieras enligt denna förordning.

20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/67

(1)

Fastställandet av de tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet har sedan 2001 gjorts på grundval av kriterierna i skäl 5 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2). Det faktum att unionens viseringspolitik hela tiden utvecklas och att det finns ett ökat behov av större samordning mellan viseringspolitiken och unionens övriga politikområden, motiverar att vissa ytterligare kriterier beaktas vid översynen av förteckningarna över tredjeländer i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 539/2001.

(2)

Fastställandet av de tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet bör ske på grundval av en välavvägd bedömning i varje enskilt fall. Denna bedömning bör göras regelbundet och bör kunna leda till lagstiftningsförslag om ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 539/2001, utan att det påverkar möjligheten till landsspecifika ändringar av de bilagorna under särskilda omständigheter, till exempel till följd av en process för viseringsliberalisering eller som den slutliga konsekvensen av ett tillfälligt upphävande av undantaget från viseringskravet.

(3)

Förteckningarna över tredjeländer i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 539/2001 bör vara, och förbli, förenliga med de kriterier som anges i den här förordningen. Hänvisningar till tredjeländer för vilka situationen har förändrats i fråga om dessa kriterier bör överföras från den ena bilagan till den andra.

(4)

Det är inte längre motiverat att medborgarna i Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Salomonöarna, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu samt Östtimor omfattas av viseringskravet. Det finns ingen risk för olaglig invandring från dessa länder, och de utgör inte heller något hot mot den allmänna ordningen och säkerheten i unionen enligt de kriterier som anges i den här förordningen. Följaktligen bör medborgarna i de länderna vara undantagna från viseringskravet för vistelser som sammanlagt inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod, och länderna bör överföras till bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001.

(5)

Kommissionen bör göra en ytterligare bedömning av situationen i Colombia och Peru med hänsyn till kriterierna i den här förordningen innan förhandlingar om bilaterala avtal om undantag från viseringskravet inleds mellan unionen och dessa länder inleds.

(6)

Undantag från viseringskravet för medborgarna i Colombia, Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Peru, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Salomonöarna, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu samt Östtimor bör inte träda i kraft förrän bilaterala avtal om undantag från viseringskravet har ingåtts mellan unionen och de berörda länderna, i syfte att säkerställa fullständig ömsesidighet.

(7)

Statistiken visar att de grupper av brittiska medborgare som för närvarande anges i punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001 inte utgör någon risk i fråga om irreguljär migration till Schengenområdet, och att de flesta av dem bor på öar i Västindien som har starka band och likheter med grannländer vars medborgare är undantagna från viseringskravet. Följaktligen bör dessa grupper av brittiska medborgare vara undantagna från viseringskravet för vistelser som sammanlagt inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod, och grupperna bör överföras till bilaga II till den förordningen.

(8)

Utveckling inom internationell rätt som medför förändringar i status eller benämning för vissa stater eller enheter bör återspeglas i bilagorna till förordning (EG) nr 539/2001. Sydsudan bör läggas till i bilaga I till den förordningen, eftersom landet förklarade sig självständigt den 9 juli 2011 och beviljades medlemskap i Förenta nationerna den 14 juli 2011.

(9)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (3), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (4).

(10)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B och 1.C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (6).

(11)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B och 1.C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (8).

(12)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (9). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(13)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (10). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(14)

När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt.

(15)

När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt.

(16)

När det gäller Kroatien utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.1 i 2011 års anslutningsakt.

(17)

Förordning (EG) nr 539/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande artikel ska införas före artikel 1:

”Artikel -1

Syftet med denna förordning är att fastställa de tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet, på grundval av en bedömning i varje enskilt fall med hänsyn till flera olika kriterier som bland annat rör olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet, ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel, samt unionens yttre förbindelser med de berörda tredjeländerna, inbegripet i synnerhet hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten.”

2.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

3.

Bilaga II ska ändras på följande sätt: