—

orsakats av australisk personal som utstationerats från Republiken Korea till en EU-ledd krishanteringsinsats vid tjänsteutövning inom ramen för den EU-ledda krishanteringsinsatsen, utom vid grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse, eller

—

inträffat vid användning av tillgångar som ägs av Republiken Korea, under förutsättning att tillgångarna användes i samband med insatsen, utom då australisk personal som utstationerats från Republiken Korea n till en EU-ledd krishanteringsinsats gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse vid användningen av dessa tillgångar.”

—

orsakats av personal från en stat vid tjänsteutövning inom ramen för den EU-ledda krishanteringsinsatsen, utom vid grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse, eller

—

inträffat vid användning av tillgångar som ägs av en stat som deltar i den EU-ledda krishanteringsinsatsen, under förutsättning att tillgångarna användes i samband med insatsen, utom då personal inom den EU-ledda krishanteringsinsatsen gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse vid användningen av dessa tillgångar.”

1.

Del A ska ändras på följande sätt:

I tabell 1 ska uppgifterna i punkt 1 ersättas med följande:

2.

I del D ska uppgifterna om kategori 08. Kött ersättas med följande:

3.

Del E ska ändras på följande sätt:

1.

I avsnittet ”Förkortningar” ska följande term läggas till:

”TPA trepartsagent”.

2.

I punkt 1.5 ska sista meningen ersättas med följande:

”Alla godtagbara tillgångar kan användas gränsöverskridande genom korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM) och, när det gäller omsättbara värdepapper, genom godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i EES.”

3.

I punkt 6.2.1.1.2 ska näst sista stycket ersättas med följande:

”För att vara godtagbara måste värdepapper med bakomliggande tillgångar ha sådana kassaflödesgenererande tillgångar som Eurosystemet anser vara homogena, dvs. de kassaflödesgenererande tillgångar som utgör basen för värdepapper med bakomliggande tillgångar ska bara höra till en av följande tillgångsklasser: a) bolån, b) kommersiella fastighetslån, c) lån till små och medelstora företag, d) billån, e) konsumentkrediter, f) leasingkrav eller g) kreditkortsfordringar. Värdepapper med bakomliggande tillgångar ska inte godtas vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner om poolen av underliggande tillgångar består av heterogena tillgångar.”

4.

I punkt 6.2.1.3 ska första meningen ersättas med följande:

”Skuldförbindelsen måste emitteras inom EES hos en centralbank eller en värdepapperscentral som uppfyller de minimikrav som fastställts av Eurosystemet enligt de standarder och förfaranden som framgår av Ramverk för bedömning av avvecklingssystem för värdepapper och länkar för att fastställa huruvida dessa får användas vid Eurosystemets kreditoperationer (nedan kallat Eurosystemets bedömningsramverk) (1)  (2).

(1)  Eurosystemets bedömningsramverk offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu/paym/coll/coll/ssslinks/html/index.en.html)."

(2)  Internationella skuldförbindelser emitterade den 1 januari 2007 eller senare genom de internationella värdepapperscentralerna Euroclear Bank (Belgien) och Clearstream Banking Luxembourg måste för att vara godtagbara utfärdas i s.k. New Global Note-form, och de måste deponeras hos en s.k. Common safekeeper, som är en internationell värdepapperscentral eller, i förekommande fall, en värdepapperscentral som uppfyller de standarder och förfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk. Internationella skuldförbindelser som emitterades i Classic Global note-form före den 1 januari 2007 samt fungibla skuldförbindelser som emitterats enligt samma Isin-kod på eller efter detta datum godtas till förfallodagen. Internationella skuldförbindelser emitterade efter den 30 september 2010 genom de internationella värdepapperscentralerna Euroclear Bank (Belgien) och Clearstream Banking Luxembourg måste för att vara godtagbara emitteras enligt den nya förvaringsorganisationen för internationella skuldförbindelser. Internationella skuldförbindelser emitterade detta datum eller tidigare godtas fram till förfallodagen. Internationella skuldförbindelser i Individual note-form godtas inte längre om de är emitterade efter den 30 september 2010. Internationella skuldförbindelser i Individual note-form emitterade detta datum eller tidigare godtas till förfallodagen.”"

5.

Punkt 6.2.1.4 ska ersättas med följande:

”Skuldförbindelsen måste vara överförbar i kontobaserad form. Den måste hållas och avvecklas inom euroområdet genom ett avvecklingskonto hos Eurosystemet eller i ett värdepappersavvecklingssystem som granskats och godkänts av Eurosystemet enligt de standarder och bedömningsförfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk, så att fullgörelse och realisering av säkerheter styrs av lagstiftningen i en medlemsstat.

Om den värdepapperscentral där värdepapperet är emitterat inte är identisk med den värdepapperscentral där värdepapperet hålls måste de båda systemen vara sammankopplade genom en förbindelse som granskats och godkänts av Eurosystemet enligt de standarder och bedömningsförfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk (3).

(3)  Förteckningen över godkända förbindelser offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu/paym/coll/coll/ssslinks/html/index.en.html).”"

6.

Punkt 6.2.1.5 ska ersättas med följande:

”Skuldförbindelsen måste vara registrerad eller noterad på en reglerad marknad enligt definitionen för en sådan marknad i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (4), eller noteras på vissa icke reglerade marknader som specificeras av ECB (5). Eurosystemets bedömning av icke reglerade marknader baseras på tre principer – säkerhet, transparens och tillgänglighet (6).

(4)  EUT L 145, 30.4.2004, s. 1."

(5)  En förteckning över godtagbara icke reglerade marknader offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu) och uppdateras minst en gång per år."

(6)  ’Säkerhet’, ’transparens’ och ’tillgänglighet’ definieras av Eurosystemet endast i termer av Eurosystemets funktion som förvaltare av säkerheter. Urvalsprocessen syftar inte till att bedöma den inneboende kvaliteten på de olika marknaderna. Principerna ska tolkas som följer: Säkerhet avser säkerhet vad gäller transaktioner, speciellt säkerhet om transaktioners giltighet och genomförbarhet. Transparens avser fri tillgång till information om marknadens regler för förfarande och verksamhet, tillgångarnas finansiella kännetecken, prisbildningsmekanismen samt relevanta priser och kvantiteter (noteringar, räntor, handelsvolymer, utestående belopp osv.). Tillgänglighet avser Eurosystemets möjlighet att delta i och ha tillgång till marknaden; en marknad är tillgänglig för hantering av säkerheter om dess regler för förfarande och verksamhet ger Eurosystemet möjlighet att erhålla information och genomföra transaktioner när så behövs.”"

7.

I punkt 6.2.3.2 ska tabell 4 ersättas med följande:

8.

I punkt 6.3.1 ska fotnoterna 67 och 69 ersättas med följande:

9.

I punkt 6.4.2 ska led k ersättas med följande:

”Tillgångarna värderas dagligen. Varje dag beräknar de nationella centralbankerna (10) värdet på kravet av underliggande tillgångar med beaktande av ändringar i utestående kreditvolymer, värderingsprinciperna i punkt 6.5 och nödvändiga värderingsavdrag.

(10)  Om trepartstjänster används delegeras värderingsarbetet till trepartsagenten, baserat på information som den berörda nationella centralbanken översänder till trepartsagenten.”"

10.

I punkt 6.6 ska andra stycket ersättas med följande:

”En mekanism har utvecklats av de nationella centralbankerna (och av ECB) som ska garantera att alla godtagbara tillgångar kan användas gränsöverskridande. Denna modell benämns CCBM (korrespondentcentralbanksmodellen), där de nationella centralbankerna fungerar som depåhållare (’korrespondenter’) för varandra (och för ECB) av tillgångar som accepterats i deras lokala förvaringssystem, TPA eller avvecklingssystem. Särskilda procedurer kan användas för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD), som inte kan överföras via ett värdepappersavvecklingssystem (11). CCBM kan användas för att ställa säkerheter för alla former av kredittransaktioner som genomförs av Eurosystemet. Vid sidan om CCBM kan motparter använda godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar med sina lokala värdepappersavvecklingssystem (12). Motparter får också använda dessa godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem med CCBM (CCBM med förbindelser – se punkt 6.6.3). Dessutom används CCBM (inklusive CCBM med förbindelser) som utgångspunkt för gränsöverskridande användning av treparts förvaltning av säkerheter.

(11)  Närmare information finns i broschyren Korrespondentcentralbanksmodellen som är tillgänglig på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu)."

(12)  Godtagbara värdepapper kan användas genom ett centralbankskonto i ett värdepappersavvecklingssystem i ett annat land än det där den berörda centralbanken är belägen om Eurosystemet har godkänt utnyttjandet av ett sådant konto. Sedan 1999 får De Nederlandsche Bank använda sitt konto hos Euroclear Bank för att avveckla säkerheter i euroobligationer som emitterats i detta ICSD. Fr.o.m. augusti 2000 har Central Bank of Ireland fått tillstånd att öppna ett sådant konto hos Euroclear Bank. Detta konto kan utnyttjas för alla godtagbara värdepapper som placerats hos Euroclear Bank, dvs. inbegripet godtagbara värdepapper som överförts till Euroclear Bank via godtagbara förbindelser.”"

11.

I punkt 6.6.1 ska sista stycket ersättas med följande:

”Motparterna har som ett minimum tillträde till CCBM (för både omsättbara och icke omsättbara tillgångar) från kl. 9.00 till kl. 16.00 centraleuropeisk tid alla Target2-affärsdagar. En motpart som vill utnyttja CCBM måste anmäla detta till den nationella centralbank från vilken den önskar ta emot kredit – dvs. hemlandets centralbank – före kl. 16.00 centraleuropeisk tid. Motparten måste vidare se till att säkerheter för penningpolitiska operationer överförs till kontot i korrespondentcentralbanken senast kl. 16.45 centraleuropeisk tid. Uppdrag eller överföringar som inte uppfyller dessa tidsfrister kommer att behandlas i mån av möjlighet och kan komma att beaktas påföljande bankdag. När motparterna räknar med att behöva anlita CCBM sent under dagen bör de om möjligt leverera tillgångarna i förväg (dvs. deponera dem i förväg). I undantagsfall eller för penningpolitiska syften kan ECB besluta att förlänga öppettiden för CCBM till Target2-stängningstiden, i samarbete med värdepapperscentralerna avseende deras möjlighet att senarelägga den sista tidpunkten för omsättningsbara tillgångar.”

12.

Punkt 6.6.2 ska ersättas med följande:

”Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen i EES användas för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar.

En direkt förbindelse eller mellanhandsförbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem gör det möjligt för en deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem att inneha tillgångar som utfärdats i ett annat värdepappersavvecklingssystem, utan att vara deltagare i detta andra värdepappersavvecklingssystem (13). Innan dessa förbindelser kan användas för att överföra säkerheter för Eurosystemets kredittransaktioner måste de utvärderas och godkännas av Eurosystemet enligt de standarder och bedömningsförfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk (14).

Ur Eurosystemets perspektiv fyller CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen i EES samma funktion, nämligen att låta motparter använda säkerheter på ett gränsöverskridande sätt. Båda gör det alltså möjligt för motparter att använda säkerheter för att erhålla kredit från centralbanken i hemlandet, även om denna säkerhet har utfärdats i ett annat lands värdepappersavvecklingssystem. CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen fyller denna funktion på olika sätt. I CCBM handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan de nationella centralbankerna. De fungerar som depåhållare för varandra. När det gäller förbindelserna handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan värdepappersavvecklingssystem. De kan öppna omnibus-konton hos varandra. Tillgångar som deponeras hos en korrespondentcentralbank kan bara användas för att ställa säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner. Tillgångar som innehas genom en förbindelse kan användas för Eurosystemets kredittransaktioner och för varje annat ändamål som väljs av motparten. När förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen används håller motparterna tillgångarna på sina egna konton hos värdepappersavvecklingssystemet i sitt hemland och behöver därför inte någon depåhållare.

(13)  En förbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem består av en uppsättning förfaranden och arrangemang för gränsöverskridande överföringar av värdepapper via en kontobaserad process. En förbindelse tar formen av ett omnibus-konto öppnat av ett värdepappersavvecklingssystem (investerarens) hos ett annat värdepappersavvecklingssystem (emittentens). En direkt förbindelse betyder att det inte finns någon mellanhand mellan de två systemen. Mellanhandsförbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen kan också användas för gränsöverskridande överföring av värdepapper till Eurosystemet. En mellanhandsförbindelse är ett kontraktuellt och tekniskt arrangemang som låter två värdepappersavvecklingssystem som inte är direkt kopplade till varandra utbyta värdepapperstransaktioner eller -överföringar genom ett tredje värdepappersavvecklingssystem som agerar som mellanhand."

(14)  Förteckningen över godkända förbindelser offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu/paym/coll/coll/ssslinks/html/index.en.html).”"

13.

I punkt 6.6 ska följande punkt 6.6.3 läggas till:

”6.6.3   CCBM med förbindelser

Det är också möjligt för motparter att använda direkta förbindelser och mellanhandsförbindelser som avses i punkt 6.6.2 i kombination med korrespondentcentralbanksmodellen för att gränsöverskridande mobilisera godtagbara omsättbara tillgångar.

När man använder förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i kombination med korrespondentcentralbanksmodellen, innehar motparterna de tillgångar som emitterats i emittentens värdepappersavvecklingssystem på ett konto hos investerarens värdepappersavvecklingssystem direkt eller via ett förvaringsinstitut. När det gäller mellanhandsförbindelser kan ett tredje värdepappersavvecklingssystem agera som förmedlande värdepappersavvecklingssystem.

Dessa tillgångar kan emitteras hos en värdepapperscentral utanför euroområdet förutsatt att förbindelsen mellan emittentens värdepappersavvecklingssystem och investerarens värdepappersavvecklingssystem uppfyller de krav som fastställts av Eurosystemet enligt de standarder och förfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk.

Om godtagbara tillgångar ska överföras via korrespondentcentralbanksmodellen med förbindelser, ska motparterna säkerställa att värdepapperen levereras till ett konto hos den berörda investerarens värdepappersavvecklingssystem senast kl. 16:00 centraleuropeisk tid på avvecklingsdagen för att säkerställa avveckling med samma dags transaktioner. En begäran om mobilisering som en centralbank i hemlandet mottar från en motpart efter kl. 16:00, eller en begäran om leverans av godtagbara tillgångar till ett konto hos en investerares värdepapperscentral efter kl. 16:00 centraleuropeisk tid, hanteras i mån av möjlighet, i enlighet med stopptiderna hos de berörda värdepapperscentralerna.”

14.

I punkt 6.6 ska följande punkt 6.6.4 läggas till:

”6.6.4   Korrespondentcentralbanksmodellen och trepartshantering av säkerheter

Korrespondentcentralbanksmodellen (inklusive korrespondentcentralbanksmodellen med förbindelser) används också för gränsöverskridande användning av trepartshantering av säkerheter, där den nationella centralbanken i en medlemsstat, förutsatt att trepartshantering av säkerheter erbjuds för gränsöverskridande användning inom Eurosystemet, kommer att agera korrespondentcentralbank för nationella centralbanker i andra medlemsstater vars motparter har begärt att använda respektive trepartshantering av säkerheter gränsöverskridande. Den berörda trepartsagenten ska uppfylla Eurosystemets krav.

Gränsöverskridande användning av trepartshantering av säkerheter gör det möjligt för motparter att öka eller minska det belopp som ställs som säkerhet hos hemlandets nationella centralbank (nedan kallat globalt belopp).

Anmärkning: Pilen Information om säkerhet mellan motpart A och den nationella centralbanken A kan sakna betydelse för vissa trepartsagenter (beroende på vilken avtalsmodell man valt) och i så fall skickar inte motparten någon instruktion till den nationella centralbanken A och erhåller ingen bekräftelse från den nationella centralbanken B.”

15.

I tillägg 8 ska följande punkt införas som näst sista stycke:

”För värdepapper med bakomliggande tillgångar, där de kassaflödesgenererande tillgångarna består av kreditkortsfordringar, börjar kraven om information på lånenivå att gälla den 1 april 2014 och övergångsperioden om nio månader går ut den 31 december 2014.”

16.

I tillägg 8 ska den andra fotnoten ersättas med följande:

(1)

På grundval av artikel 61.3 a och 61.3 c i EES-avtalet kan Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad övervakningsmyndigheten) betrakta statligt stöd som främjar den ekonomiska utvecklingen i vissa mindre gynnade områden inom EES som förenligt med den inre marknaden (1). Denna typ av statligt stöd kallas regionalstöd.

(2)

I dessa riktlinjer anger övervakningsmyndigheten på vilka villkor regionalstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden och fastställer kriterier för att fastställa vilka områden som uppfyller villkoren i artikel 61.3 a och 61.3 c i EES-avtalet (2).

(3)

Det primära syftet med kontrollen av statligt stöd på regionalstödsområdet är att tillåta stöd till regional utveckling och samtidigt garantera lika villkor mellan Eftastaterna framför allt genom att förhindra bidragskapplöpning, som kan uppstå då de försöker locka till sig företag i mindre gynnade områden i EES, och att begränsa regionalstödets effekter på handel och konkurrens till vad som är absolut nödvändigt.

(4)

Syftet med geografisk utveckling särskiljer regionalstöd från andra former av stöd, t.ex. stöd till forskning, utveckling och innovation, sysselsättning, utbildning, energi eller miljöskydd, som främjar andra mål av gemensamt intresse enligt artikel 61.3 i EES-avtalet. Under vissa förhållanden kan högre stödnivåer tillåtas för dessa andra typer av stöd, när stödet beviljas företag i mindre gynnade områden, som ett erkännande av de särskilda svårigheter som företag har i sådana områden (3).

(5)

Regionalstöd kan vara effektivt endast om det används sparsamt och proportionerligt och om det koncentreras till de minst gynnade regionerna i EES (4). Framförallt bör de tillåtna stödtaken återspegla det relativa allvaret i de problem som påverkar utvecklingen i de berörda regionerna. Dessutom måste fördelarna med stödet i form av utveckling av en mindre gynnad region uppväga den snedvridning av konkurrensen som blir följden (5). Vilken vikt de positiva effekterna av stödet ges kommer sannolikt att variera beroende på vilket undantag enligt artikel 61.3 i EES-avtalet som tillämpas, så att en större snedvridning av konkurrensen kan godtas i de minst gynnade regioner som omfattas av artikel 61.3 a än i dem som omfattas av artikel 61.3 c (6).

(6)

Regionalstöd kan vidare vara effektivt när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen i mindre gynnade områden endast när det ges för att uppmuntra till ytterligare investeringar eller stimulera den ekonomiska aktiviteten i dessa områden. I vissa mycket väl avgränsade fall kan dessa områden möta så svåra eller bestående hinder när det gäller att locka till sig eller upprätthålla ekonomisk aktivitet att enbart investeringsstöd kan visa sig otillräckligt för att skapa förutsättningar för utveckling i detta område. Endast i sådana fall kan ett regionalt investeringsstöd kompletteras med ett regionalt driftstöd som inte är kopplat till en investering.

(7)

I sitt meddelande av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet (7) tillkännagav Europeiska kommissionen tre syften som eftersträvas med moderniseringen av kontrollen av det statliga stödet:

(8)

I meddelandet efterlystes framför allt ett gemensamt tillvägagångssätt för översynen av de olika riktlinjerna och rambestämmelserna för att stärka den inre marknaden, öka effektiviteten i de offentliga utgifterna genom att se till att det statliga stödet bättre främjar mål av gemensamt intresse, noggrannare kontrollera stödets stimulanseffekt, begränsa stödet till ett minimum och undvika en negativ effekt på handel och konkurrens. Övervakningsmyndigheten intar samma ståndpunkt. De villkor för förenlighet med den inre marknaden som anges i dessa riktlinjer grundar sig på dessa gemensamma bedömningsprinciper och är tillämpliga på anmälda stödordningar och individuellt stöd.

(9)

Regionalstöd till stålindustrin (8) och syntetfiberindustrin (9) ska inte anses vara förenligt med den inre marknaden.

(10)

Övervakningsmyndigheten kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer på regionalstöd inom alla ekonomiska sektorer som omfattas av EES-avtalet (10), med undantag för transportsektorn (11), som omfattas av särskilda bestämmelser i särskilda rättsakter, som helt eller delvis kan avvika från dessa riktlinjer. Övervakningsmyndigheten kommer att tillämpa dessa riktlinjer för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter till andra produkter än jordbruksprodukter.

(11)

Dessa riktlinjer är inte tillämpliga på statligt stöd till flygplatser (12) eller inom energisektorn (13).

(12)

Regionalt investeringsstöd till bredbandsnät kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det, utöver de allmänna villkor som fastställs i dessa riktlinjer, också är förenligt med följande särskilda villkor: 1) stöd beviljas endast i områden där det inte finns något nät inom samma kategori (antingen grundläggande bredbandsnät eller NGA-nät) och där det inte är sannolikt att något sådant kommer att byggas ut inom den närmaste framtiden, ii) den som driver det subventionerade nätet erbjuder aktivt och passivt grossisttillträde på rättvisa och icke-diskriminerande villkor med möjlighet till effektivt och fullständigt tillträde, iii) stödet bör tilldelas på grundval av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med punkt 74 c och d i övervakningsmyndighetens bredbandsriktlinjer (14).

(13)

Regionalt investeringsstöd till forskningsinfrastrukturer (15) kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det, utöver de allmänna villkor som fastställs i dessa riktlinjer, förenas med villkoret att öppet och icke-diskriminerande tillträde till denna infrastruktur ska beviljas.

(14)

Stora företag påverkas mindre än små och medelstora företag av regionala nackdelar när det gäller att investera eller upprätthålla den ekonomiska aktiviteten i ett föga utvecklat område. För det första kan stora företag lättare skaffa kapital och lån på globala marknader och hindras mindre av det mer begränsade utbudet av finansiella tjänster i en viss mindre gynnad region. för det andra kan investeringar som görs av stora företag medföra stordriftsfördelar som sänker lokalt betingade startkostnader, och i många avseenden saknar de koppling till den region där investeringen görs. För det tredje har stora företag som gör investeringar i regel en betydande förhandlingsstyrka i förhållande till myndigheterna, vilket kan leda till att stöd ges utan att det behövs eller är berättigat. Slutligen är det mer sannolikt att stora företag är viktiga aktörer på den berörda marknaden och därför kan den investering för vilken stödet beviljas snedvrida konkurrensen och handeln på den inre marknaden.

(15)

Eftersom regionalstöd till stora företag för deras investeringar sannolikt saknar stimulanseffekt kan det inte anses vara förenligt med den inre marknaden enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet, om det inte beviljas för nyinvesteringar som skapar nya ekonomiska verksamheter i dessa områden (16) eller för nyinvesteringar för diversifiering av produktionen i befintliga anläggningar till nya produkter eller nya processinnovationer.

(16)

Regionalstöd som är avsett att minska de löpande utgifterna i ett företag utgör driftstöd och kommer inte att anses vara förenligt med den inre marknaden, om det inte beviljas för att avhjälpa särskilda eller permanenta nackdelar som företag i mindre gynnade regioner har. Driftstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det syftar till att lindra vissa särskilda svårigheter som små och medelstora företag har i särskilt eftersatta områden som omfattas av artikel 61.3 a i EES-avtalet, eller minska avfolkningen i mycket glest befolkade områden.

(17)

Driftstöd som beviljas företag vars huvudsakliga verksamhet omfattas av avsnitt K ”Finans- och försäkringsverksamhet” i den statistiska näringsgrensindelningen Nace (17) rev. 2 (18) eller företag som bedriver koncernintern verksamhet och vars huvudsakliga verksamhet omfattas av klass 70.10 ”Verksamheter som utövas av huvudkontor” eller 70.22 ”Konsultverksamhet avseende företags organisation” i Nace rev. 2 kommer inte att anses vara förenligt med den inre marknaden.

(18)

Regionalstöd får inte beviljas företag i svårigheter såsom detta begrepp tillämpas i dessa riktlinjer enligt definitionen i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (19) (inbegripet senare ändringar).

(19)

När övervakningsmyndigheten bedömer regionalstöd som beviljats ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare beslut av övervakningsmyndigheten om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden beaktar den det stödbelopp som återstår att återvinna (20).

(20)

I dessa riktlinjer används följande definitioner:

(21)

I princip ska Eftastaterna anmäla regionalt stöd enligt artikel 1.3 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet, med undantag för åtgärder som uppfyller villkoren i en gruppundantagsförordning som införlivats i EES-avtalet genom bilaga XV.

(22)

Övervakningsmyndigheten kommer att tillämpa dessa riktlinjer på anmälda regionala stödordningar och individuellt stöd.

(23)

Individuellt stöd som beviljas inom ramen för en anmäld stödordning omfattas även i fortsättningen av anmälningsskyldigheten enligt artikel 1.3 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet, om stödet från alla källor överstiger tröskelvärdet (23) för anmälan eller om det beviljas en stödmottagare som lagt ned samma eller liknande verksamhet i EES två år före den dag då ansökan om stöd lämnades in, eller som vid tidpunkten för ansökan om stöd har för avsikt att lägga ned en sådan verksamhet inom en period av två år efter det att den investering som ska subventioneras har slutförts.

(24)

Investeringsstöd till ett stort företag för diversifiering av produktionen i en befintlig anläggning i ett c-område till nya produkter omfattas även i fortsättningen av anmälningsskyldigheten enligt artikel 1.3 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet.

(25)

När övervakningsmyndigheten bedömer om en anmäld stödåtgärd kan anses vara förenlig med den inre marknaden analyserar den vanligtvis om stödåtgärdens utformning garanterar att stödets positiva effekt när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse är större än dess negativa effekter på handel och konkurrens.

(26)

I kommissionens meddelande av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet, som det hänvisades till i inledningen av dessa riktlinjer, efterlystes gemensamma principer för kommissionens bedömning av stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden. Samma gemensamma principer tillämpas på den förenlighetsbedömning som övervakningsmyndigheten utför. Med hänsyn till detta anser övervakningsmyndigheten att en stödåtgärd är förenlig med EES-avtalet endast om den uppfyller vart och ett av följande kriterier:

(27)

Resultatet totalt sett för vissa kategorier av stödordningar kan dessutom bli föremål för ett krav på efterhandsutvärdering enligt avsnitt 4 i dessa riktlinjer. I sådana fall kan övervakningsmyndigheten begränsa stödordningarnas giltighetstid (vanligtvis till fyra år eller mindre) med möjlighet att förlänga dem senare genom en ny anmälan.

(28)

Om en statlig stödåtgärd eller de villkor som är förbundna med den (bl.a. finansieringsmetoden när denna utgör en integrerad del av den statliga stödåtgärden) medför en icke särskiljbar överträdelse av EES-lagstiftningen kan stödet inte förklaras förenligt med den inre marknaden (24).

(29)

När det gäller att bedöma förenligheten av individuellt stöd med den inre marknaden kommer övervakningsmyndigheten att ta hänsyn till förfaranden rörande överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet som kan gälla stödmottagaren och som kan vara relevanta för övervakningsmyndighetens bedömning enligt artikel 61.3 i EES-avtalet (25).

(30)

Det främsta syftet med regionalstöd är att minska utvecklingsklyftan mellan de olika regionerna inom EES. Tack vare sitt rättvise- eller sammanhållningsmål kan regionalstödet bidra till att förverkliga Europa 2020-strategin, som syftar till en hållbar tillväxt för alla.

(31)

Regionalstödsordningar bör utgöra en oskiljaktig del av en strategi för regional utveckling med tydligt fastställda mål och bör vara samstämmiga med och bidra till dessa mål.

(32)

I c-områden får stödordningar införas för att stödja nyinvesteringar som görs av små och medelstora företag och nyinvesteringar till förmån för ny verksamhet som bedrivs av stora företag.

(33)

När den beviljande myndigheten beviljar stöd för individuella investeringsprojekt på grundval av en stödordning måste den kontrollera att det valda projektet kommer att bidra till målet för stödordningen och därmed till utvecklingsstrategin för det berörda området. För detta ändamål kan Eftastaterna förlita sig på de uppgifter som den som ansöker om stöd har lämnat på det formulär (som bifogas dessa riktlinjer) där de positiva effekterna av investeringen i det berörda området ska beskrivas (26).

(34)

För att garantera att investeringen ger ett verkligt och varaktigt bidrag till utvecklingen i det berörda området måste investeringen upprätthållas i det berörda området i minst fem år, eller tre år för små och medelstora företag, efter det att den slutförts (27).

(35)

Om stödet beräknas på grundval av lönekostnader ska tjänsterna vara tillsatta inom tre år efter det att arbetena slutförts. Varje arbetstillfälle som skapats genom investeringen ska finnas kvar i det berörda området under fem år från den dag då tjänsten först tillsattes. När det gäller investeringar som genomförs av små och medelstora företag kan Eftastaterna förkorta femårsperioden för upprätthållande av investeringen eller bevarande av skapade arbetstillfällen till minst tre år.

(36)

För att garantera investeringens lönsamhet ska Eftastaten se till att stödmottagaren bidrar med minst 25 % av de stödberättigande kostnaderna antingen med egna medel eller genom extern finansiering, i en form som är helt fri från statligt stöd (28).

(37)

För att undvika att statliga stödåtgärder orsakar miljöskador måste Eftastaterna också se till att EES miljölagstiftning följs, bland annat vad gäller behovet av en miljökonsekvensbedömning om lagen kräver en sådan, och se till att alla relevanta tillstånd finns.

(38)

För att visa att individuellt investeringsstöd som anmälts till övervakningsmyndigheten bidrar till regional utveckling kan Eftastaterna använda en mängd olika indikatorer, till exempel de som nämns nedan, som kan vara både direkta (t.ex. direkta arbetstillfällen som skapats) och indirekta (t.ex. lokal innovation):

(39)

Eftastaterna kan också hänvisa till stödmottagarens affärsplan som kan ge information om antalet arbetstillfällen som kommer att skapas, löner som kommer att betalas (spridningseffekt i form av ökat välstånd för hushållen), inköpsvolymen från lokala producenter, omsättning som investeringen genererat och som regionen eventuellt gynnats av genom ytterligare skatteintäkter.

(40)

När det gäller stöd (29) för särskilda ändamål måste medlemsstaten visa, utöver de krav som fastställs i punkterna 33–37, att projektet är förenligt med och bidrar till utvecklingsstrategin i det berörda området.

(41)

Stödordningar för driftstöd främjar utvecklingen i mindre gynnade områden endast om utmaningarna i sådana områden identifieras tydligt på förhand. Hindren för att attrahera eller upprätthålla ekonomisk aktivitet kan vara så stora eller bestående att enbart investeringsstöd i sig inte är tillräckligt för att dessa områden ska kunna utvecklas.

(42)

När det gäller stöd för att minska vissa särskilda svårigheter som små och medelstora företag möter i a-områden måste de berörda Eftastaterna visa att dessa särskilda svårigheter finns och att de är stora, och de måste visa att en stödordning för driftstöd behövs eftersom de särskilda svårigheterna inte kan övervinnas med investeringsstöd.

(43)

När det gäller driftstöd för att förhindra eller minska avfolkningen i mycket glesbefolkade områden ska den berörda Eftastaten påvisa risken för avfolkning i det berörda området om inget driftstöd ges.

(44)

För att bedöma om statligt stöd är nödvändigt för att nå målet av gemensamt intresse måste först själva problemet diagnostiseras. Statligt stöd bör inriktas på situationer där stöd kan medföra en kraftig materiell förbättring i fall där marknaden inte klarar av uppgiften. Detta gäller särskilt i en situation med knappa offentliga resurser.

(45)

Statliga stödåtgärder kan faktiskt under vissa omständigheter korrigera marknadsmisslyckanden och därigenom bidra till bättre fungerande marknader och ökad konkurrenskraft. Vidare gäller att på marknader som ger effektiva resultat som dock är otillfredsställande ur ett rättvise- eller sammanhållningsperspektiv kan statligt stöd användas för att nå ett mer önskvärt och jämlikt resultat ur marknadssynpunkt.

(46)

Vad gäller stöd som beviljas för utveckling av regioner som ingår i regionalstödskartan i enlighet med de regler som anges i avsnitt 5 i dessa riktlinjer anser övervakningsmyndigheten att marknaden inte utan statligt ingripande når de förväntade sammanhållningsmål som anges i EES-avtalet. Därför bör stöd i dessa områden anses vara förenligt med den inre marknaden enligt artikel 61.3 a och c i EES-avtalet.

(47)

Den föreslagna stödåtgärden måste vara ett lämpligt policyinstrument med hänsyn till det berörda stödpolitiska målet. En stödåtgärd anses vara oförenlig med den inre marknaden om samma positiva bidrag till regional utveckling kan uppnås med andra, mindre snedvridande policyinstrument eller andra, mindre snedvridande stödinstrument.

(48)

Regionalt investeringsstöd är inte det enda politiska instrumentet som Eftastaterna har tillgång till för att stödja investeringar och skapande av arbetstillfällen i mindre gynnade områden. Eftastaterna kan använda andra åtgärder, till exempel utveckla infrastrukturen, höja kvaliteten på utbildningen eller förbättra affärsmiljön.

(49)

Eftastaterna ska ange varför regionalstöd är ett lämpligt instrument för att uppnå det gemensamma målet om rättvisa och sammanhållning när de inför en stödordning utanför ett operativt program som finansieras med medel ur sammanhållningsfonderna.

(50)

Övervakningsmyndigheten kommer särskilt att ta hänsyn till eventuella konsekvensbedömningar av den föreslagna stödordningen som Eftastaten kan komma att ställa till förfogande. Likaså kan resultaten av de utvärderingar i efterhand som beskrivs i avsnitt 4 beaktas för att bedöma den föreslagna stödordningens lämplighet.

(51)

När det gäller stöd för ett särskilt ändamål måste Eftastaten visa att ett sådant stöd är en bättre garanti för utvecklingen i det berörda området än ett stöd som ges på grundval en stödordning eller andra typer av åtgärder.

(52)

Eftastaten ska kunna visa att stödet är ändamålsenligt för att uppnå syftet med stödordningen med hänsyn till de problem som stödet är avsett att avhjälpa. För att visa att stödet är ändamålsenligt kan Eftastaten beräkna stödbeloppet på förhand som ett fast belopp som täcker den förväntade kostnadsklyftan under en given period, för att uppmuntra företagen att hålla kostnaderna nere och utveckla sin verksamhet på sikt (30).

(53)

Regionalstöd kan beviljas i olika form. Eftastaten bör dock se till att stödet beviljas i den form som sannolikt minst orsakar snedvridning av handel och konkurrens. Om stödet ges i en form som medför en direkt ekonomisk fördel (t.ex. direkta bidrag, skattebefrielser och skattesänkningar, socialavgifter och andra obligatoriska avgifter, eller tillhandahållande av mark, varor och tjänster till fördelaktiga priser osv.) ska Eftastaten visa varför andra, potentiellt mindre snedvridande stödformer, såsom förskott med återbetalningsskyldighet eller stödformer som baseras på skuld- eller kapitalinstrument (t.ex. lågräntelån eller räntesubventioner, statliga garantier, förvärv av aktier eller annan tillförsel av kapital på förmånliga villkor) inte är lämpliga.

(54)

För stödordningar som genomför mål och prioriteringar i operativa program, anses det finansieringsinstrument som valts i detta program vara ett lämpligt instrument.

(55)

Resultaten av de utvärderingar i efterhand som beskrivs i avsnitt 4 kan beaktas för att bedöma det föreslagna stödinstrumentets lämplighet.

(56)

Regionalstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden endast om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt föreligger om stödet ändrar företagets beteende på ett sådant sätt att det inleder ytterligare verksamhet som bidrar till utvecklingen av ett område som det inte skulle ha inlett utan stöd eller som det skulle ha inlett endast i begränsad utsträckning eller på ett annat sätt eller på en annan plats. Stödet får inte subventionera kostnader för en verksamhet som företaget i alla händelser skulle ha ådragit sig och får inte kompensera för den normala affärsrisken vid ekonomisk verksamhet.

(57)

Att en stimulanseffekt föreligger kan påvisas på två olika sätt:

(58)

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att uppmuntra till (ytterligare) investeringar i det berörda området kan man utgå från att samma investering skulle göras i regionen i fråga även utan stöd. Ett sådant stöd har inte en tillräcklig stimulanseffekt för att det regionala målet ska kunna nås och kan inte anses vara förenligt med den inre marknaden.

(59)

I fråga om regionalstöd som ges via sammanhållningspolitiska medel i a-regioner för investeringar som är nödvändiga för att uppfylla normer som föreskrivs i EES-lagstiftningen kan stödet dock anses ha en stimulanseffekt om det i en situation utan stöd inte hade varit tillräckligt lönsamt för stödmottagaren att göra investeringen i det berörda området, vilket skulle leda till nedläggning av en befintlig anläggning i det området.

(60)

Arbeten som utförs i samband med en enskild investering kan inledas först efter det att stödansökan lämnats in.

(61)

Om arbetena inleds innan stödansökan lämnats in kommer stöd som ges för den berörda individuella investeringen inte att anses vara förenligt med den inre marknaden.

(62)

Vid ansökan om stöd ska Eftastaterna använda det standardformulär som bifogas dessa riktlinjer (32). I ansökningsformuläret ska små och medelstora företag och stora företag kontrafaktiskt förklara vad som skulle ha hänt om de inte fått stöd och ange vilket av scenarierna i punkt 57 som är tillämpligt.

(63)

Stora företag ska dessutom lägga fram dokumentation som styrker de uppgifter om ett kontrafaktiskt scenario som anges i ansökningsformuläret. Små och medelstora företag omfattas inte av en sådan skyldighet.

(64)

Den beviljande myndigheten ska kontrollera det kontrafaktiska scenariots trovärdighet och bekräfta att regionalstödet har den erforderliga stimulanseffekt som motsvarar ett av scenarierna i punkt 57. Ett kontrafaktiskt scenario är trovärdigt om det är äkta och hänger samman med de faktorer som ska beaktas vid beslutsfattandet vid den tidpunkt då stödmottagaren fattar sitt investeringsbeslut.

(65)

Förutom det som krävs i punkterna 60–64 ska Eftastaten, i fråga om anmält individuellt stöd (33), lägga fram tydliga bevis på att stödet faktiskt påverkar valet av investering eller lokalisering (34). Den måste ange vilket scenario i punkt 57 som är tillämpligt. För att möjliggöra en övergripande bedömning ska Eftastaten inte bara ge information om det understödda projektet utan också en utförlig beskrivning av det kontrafaktiska scenariot, i vilket inget stöd beviljas stödmottagaren av någon offentlig myndighet inom EES.

(66)

Enligt scenario 1 skulle Eftastaten kunna bevisa att stödet har en stimulanseffekt genom att lägga fram företagshandlingar som visar att investeringen inte skulle vara tillräckligt lönsam utan stöd.

(67)

Enligt scenario 2 skulle Eftastaten kunna bevisa stödets stimulanseffekt genom att lägga fram företagshandlingar som visar att en jämförelse har gjorts mellan kostnader och intäkter till följd av lokaliseringen i det berörda området och de som skulle ha uppstått i alternativa områden. Övervakningsmyndigheten undersöker huruvida sådana jämförelser har en realistisk grund.

(68)

Eftastaterna uppmanas särskilt att förlita sig på officiella handlingar från företagets styrelse, riskbedömningar (inklusive en bedömning av risker som hänger samman med lokaliseringen), finansiella rapporter, interna affärsplaner, expertutlåtanden och andra studier som avser det investeringsprojekt som är föremål för bedömning. Handlingar som innehåller information om efterfrågeprognoser, kostnadsprognoser, finansiella prognoser, handlingar som läggs fram för en investeringskommitté och som beskriver olika investeringsscenarier eller handlingar som är avsedda för finansinstitut kan hjälpa Eftastaterna att påvisa en stimulanseffekt.

(69)

I detta sammanhang, och särskilt i scenario 1, kan lönsamhetsnivån utvärderas med hänvisning till metoder som är sedvanlig praxis i den berörda branschen, och som kan omfatta metoder för att bedöma projektets nettonuvärde (35), internränta (36) eller den genomsnittliga avkastningen på sysselsatt kapital. Projektets lönsamhet ska jämföras med den normala avkastning som företaget tillämpar vid andra investeringsprojekt av liknande slag. Om denna avkastning inte finns tillgänglig ska projektets lönsamhet jämföras med företagets kapitalkostnader som helhet eller med den avkastning som är vanligt förekommande inom den berörda branschen.

(70)

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att uppmuntra till (ytterligare) investeringar i det berörda området får det ingen positiv effekt för den regionen. Därför kommer stöd inte anses vara förenligt med den inre marknaden i fall där det verkar som att samma investering skulle göras i regionen även om stödet inte hade beviljats.

(71)

När det gäller stödordningar för driftstöd anses stödet ha en stimulanseffekt om det är sannolikt att den ekonomiska aktiviteten i området eller regionen i fråga skulle försvagas betydligt utan stöd på grund av de problem som stödet är avsett att avhjälpa.

(72)

Övervakningsmyndigheten kommer därför att anse att stödet ökar den ekonomiska aktiviteten i de berörda områdena eller regionerna om Eftastaten har visat att det finns problem i det berörda området och att de är betydande (se punkterna 42 och 43).

(73)

I princip ska regionalstödsbeloppet vara begränsat till det minimum som krävs för att uppmuntra till ytterligare investeringar eller aktivitet i det berörda området.

(74)

Som allmän regel gäller att anmält individuellt stöd anses vara begränsat till ett minimum om stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto av att genomföra investeringen i det berörda området, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario utan stöd. Också när det gäller investeringsstöd som beviljats stora företag enligt anmälda stödordningar ska Eftastaterna se till att stödbeloppet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt på grundval av en merkostnader netto-metod.

(75)

I situationer enligt scenario 1 (investeringsbeslut) bör stödbeloppet därför inte överstiga det minimibelopp som behövs för att göra projektet tillräckligt lönsamt, till exempel öka dess internränta utöver den normala avkastning som tillämpas av det berörda företaget i andra investeringsprojekt av liknande slag eller, om det finns tillgängligt, att öka sin internränta utöver företagets kapitalkostnader som helhet eller på en högre avkastning som är vanligt förekommande inom den berörda branschen.

(76)

I situationer enligt scenario 2 (lokaliseringsincitament) bör stödbeloppet inte överstiga skillnaden mellan nettonuvärdet av investeringen i målområdet med nettonuvärdet på den alternativa lokaliseringsorten. Hänsyn måste tas till alla relevanta kostnader och intäkter, bland annat administrativa kostnader, transportkostnader, utbildningskostnader som inte omfattas av utbildningsstöd samt löneskillnader. Om den alternativa lokaliseringsorten ligger inom EES beaktas dock inte stöd som beviljats på denna andra lokaliseringsort.

(77)

För att garantera förutsägbarhet och lika villkor tillämpar övervakningsmyndigheten dessutom de högsta tillåtna stödnivåerna (37) för investeringsstöd. Dessa högsta tillåtna stödnivåer har ett dubbelt syfte.

(78)

För det första, när det gäller anmälda stödordningar, fungerar de högsta tillåtna stödnivåerna som en ”säker hamn” för små och medelstora företag: så länge som stödnivån ligger under den högsta tillåtna nivån anses kriteriet om att ”stöd ska vara begränsat till ett minimum” vara uppfyllt.

(79)

För det andra, i samtliga övriga fall, används de högsta tillåtna stödnivåerna som ett tak för den merkostnader netto-metod som beskrivs i punkterna 75 och 76.

(80)

De högsta tillåtna stödnivåerna anpassas på grundval av tre olika kriterier:

(81)

Desto högre stödnivåer (och eventuellt större snedvridning av handel och konkurrens) tillåts ju mindre utvecklad målregionen är, och om stödmottagaren är ett litet eller medelstort företag.

(82)

Med tanke på den förväntade större snedvridningen av handel och konkurrens måste den högsta tillåtna stödnivån för stora investeringsprojekt sänkas med hjälp av den mekanism som definieras i punkt 20 c.

(83)

När det gäller stöd till små och medelstora företag får de höjda högsta tillåtna stödnivåer som beskrivs i avsnitt 5.4 användas. Små och medelstora företag får dock inte dra nytta av dessa höjda stödnivåer om investeringen avser ett stort investeringsprojekt.

(84)

När det gäller stöd till stora företag måste Eftastaten se till att stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto av att genomföra investeringen i det berörda området, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario där inget stöd beviljas. Den metod som beskrivs i punkterna 75 och 76 ska användas tillsammans med högsta tillåtna stödnivåer som tak.

(85)

Vid stöd till stora investeringsprojekt ska det säkerställas att stödet inte överstiger den sänkta stödnivån. Om en stödmottagare beviljas stöd för en investering som anses utgöra en del av ett enda investeringsprojekt ska stödet sänkas för de stödberättigande kostnader som överstiger 50 miljoner euro (38).

(86)

Den beviljande myndigheten ska beräkna den högsta tillåtna stödnivån och stödbeloppet när den beviljar stödet. Stödnivån ska beräknas på grundval av en bruttobidragsekvivalent antingen i förhållande till de totala stödberättigande kostnaderna för investeringen eller de totala stödberättigande lönekostnader som stödmottagaren uppgett i sin stödansökan.

(87)

Om investeringsstöd som beräknas på grundval av investeringskostnader kombineras med regionalt investeringsstöd som beräknas på grundval av lönekostnader, får det samlade stödet inte överstiga det högsta stödbelopp som blir resultatet av någotdera beräkningssättet upp till den högsta tillåtna stödnivån för det berörda området.

(88)

Investeringsstöd får beviljas samtidigt på grundval av flera stödordningar för regionalstöd eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala stödbeloppet från alla källor inte överstiger den högsta tillåtna stödnivån per projekt, som ska beräknas på förhand av den myndighet som först beviljade stöd.

(89)

För en nyinvestering som hänger samman med projekt inom det europeiska territoriella samarbetet som uppfyller villkoren i förordningen om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet europeiskt territoriellt samarbete (39) kommer den stödnivå som är tillämplig inom det område där den ursprungliga investeringen är belägen att gälla för alla stödmottagare som deltar i projektet. Om startinvesteringen är belägen i två eller flera stödområden kommer den högsta tillåtna stödnivån för startinvesteringen att vara den som är tillämplig i det stödområde där den största delen av de stödberättigande kostnaderna har uppstått. Startinvesteringar som görs av stora företag i c-områden kan endast omfattas av regionalstöd i samband med projekt för europeiskt territoriellt samarbete om de är startinvesteringar till förmån för nya verksamheter eller nya produkter.

(90)

De förvärvade tillgångarna bör vara nya, utom när det gäller små och medelstora företag eller förvärv av en anläggning (40).

(91)

För små och medelstora företag kan upp till 50 % av de faktiska kostnaderna för förstudier eller konsultkostnader i samband med investeringen också betraktas som stödberättigande kostnader.

(92)

För stöd som beviljas för en genomgripande ändring av en produktionsprocess måste de stödberättigande kostnaderna överstiga avskrivningen under de föregående tre beskattningsåren av de tillgångar som har ett samband med den verksamhet som ska moderniseras.

(93)

När det gäller stöd som beviljas för diversifiering av en befintlig anläggning måste de stödberättigande kostnaderna med minst 200 % överstiga det bokförda värdet på de tillgångar som återanvänds, registrerat under det beskattningsår som föregår arbetets början.

(94)

Kostnader som hänger samman med anläggningstillgångar som omfattas av hyresavtal får beaktas endast på följande villkor:

(95)

Vid förvärv av en anläggning ska endast kostnaderna för köp av tillgångarna från tredje man som inte har någon anknytning till köparen beaktas. Transaktionen ska ske på marknadsvillkor. När stöd har beviljats för förvärv av tillgångar redan innan de köps bör kostnaderna för dessa tillgångar dras av från de stödberättigande kostnaderna för förvärv av en anläggning. Om förvärvet av en anläggning åtföljs av en ytterligare investering som berättigar till stöd bör de stödberättigande kostnaderna för denna investering läggas till kostnaderna för köp av anläggningens tillgångar.

(96)

För stora företag är kostnader för immateriella tillgångar stödberättigande endast upp till en gräns på 50 % av de sammanlagda stödberättigande investeringskostnaderna för projektet. När det gäller små och medelstora företag får de totala kostnaderna i samband med immateriella tillgångar beaktas.

(97)

Immateriella tillgångar som är stödberättigande vid beräkningen av investeringskostnaderna måste förbli förknippade med det berörda stödområdet och får inte föras över till andra regioner. I detta sammanhang måste immateriella tillgångar uppfylla följande villkor:

(98)

De immateriella tillgångarna ska ingå i det företagets tillgångar som tar emot stödet och förknippas med det projekt för vilket stödet beviljas i minst fem år (tre år för små och medelstora företag).

(99)

Regionalstöd kan också beräknas på grundval av de förväntade lönekostnaderna för de arbetstillfällen som skapats genom den ursprungliga investeringen. Stödet får endast ersätta två års lönekostnader för den person som anställts, och stödnivån får inte överstiga den stödnivå som tillämpas i det berörda området.

(100)

När det gäller situationer enligt scenario 1 (investeringsbeslut) granskar övervakningsmyndigheten om stödbeloppet överstiger det minimum som krävs för att göra projektet tillräckligt lönsamt genom att använda den metod som anges i punkt 75.

(101)

I situationer enligt scenario 2 (lokaliseringsbeslut) jämför övervakningsmyndigheten, när det gäller incitament som avser lokalisering, investeringens nettonuvärde för målområdet med nettonuvärdet på investeringen på den alternativa lokaliseringsorten genom att använda den metod som anges i punkt 76.

(102)

Därför kan de beräkningar som används för att bedöma stimulanseffekten också användas för att bedöma om stödet är proportionellt. Eftastaten ska kunna påvisa stödets proportionalitet med hjälp av dokumentation t.ex. av det slag som avses i punkt 68.

(103)

Stödnivån får inte överstiga den högsta tillåtna anpassade stödnivån.

(104)

Eftastaten ska visa att stödet är proportionellt i förhållande till de problem som det är avsett att avhjälpa.

(105)

Följande krav ska vara uppfyllda:

(106)

För att stödet ska vara förenligt måste de negativa effekterna av stödåtgärden när det gäller snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan Eftastater vara begränsade och uppvägas av de positiva effekterna i form av bidrag till målet av gemensamt intresse. Vissa situationer kan identifieras där de negativa effekterna är klart större än eventuella positiva effekter, vilket innebär att stödet inte kan anses vara förenligt med den inre marknaden.

(107)

Regionalstöd kan orsaka huvudsakligen två typer av snedvridning av handel och konkurrens. Dessa är snedvridning av produktmarknaden och lokaliseringseffekter. Båda typerna kan leda till ineffektiv resursallokering (som undergräver den inre marknadens ekonomiska resultat) och till fördelningsproblem (dvs. hur den ekonomiska aktiviteten fördelar sig mellan olika regioner).

(108)

Statligt stöd kan ha den skadliga effekten att det hindrar marknadsmekanismerna från att leverera effektiva resultat genom att de mest effektiva producenterna belönas och de minst effektiva pressas att förbättra sin effektivitet, omstrukturera sin verksamhet eller lämna marknaden. En betydande kapacitetsökning till följd av statligt stöd på en underpresterande marknad kan bland annat leda till otillbörlig snedvridning av konkurrensen, eftersom skapandet eller bibehållandet av överkapacitet kan leda till pressade vinstmarginaler och färre investeringar från konkurrenternas sida eller rentav till att konkurrenter lämnar marknaden. Det kan leda till en situation där konkurrenter som annars skulle ha kunnat vara kvar på marknaden tvingas ut från den. Det kan också hindra företag från att komma in på eller utvidga sin verksamhet på marknaden och försvaga konkurrenternas incitament att bedriva innovation. Det leder till ineffektiva marknadsstrukturer som också är till skada för konsumenterna på lång sikt. Dessutom kan tillgången till stöd locka till ett övermodigt eller alltför riskbenäget beteende från potentiella stödmottagares sida. Detta får sannolikt en negativ effekt på längre sikt för resultatet inom den berörda sektorn totalt sett.

(109)

Stödet kan också ha en snedvridande effekt genom att öka eller upprätthålla en betydande marknadsmakt för stödmottagaren. Även om stödet inte direkt förstärker en betydande marknadsmakt kan detta ske indirekt genom att befintliga konkurrenter avskräcks från att utöka sin verksamhet eller förmås att lämna marknaden, eller genom att nya konkurrenter avskräcks från att komma in på marknaden.

(110)

Förutom snedvridningen på produktmarknaden påverkar regionalstödet på grund av sin art även den ekonomiska aktivitetens lokalisering. När ett område lockar till sig en investering tack vare stödet går ett annat område miste om den möjligheten. Dessa negativa effekter i de områden som blir lidande av stödet ger sig till känna i form av förlorad ekonomisk verksamhet och förlorade arbetstillfällen, även på underleverantörsnivå. De kan också kännas av i form av förlorade positiva externa effekter (klustereffekt, kunskapsspridning, utbildning osv.).

(111)

Det är regionalstödets geografiska begränsning som skiljer det från andra former av branschövergripande stöd. En särskild egenskap hos regionalstödet är att det är avsett att påverka det val som investerarna gör när det gäller var investeringsprojektet ska lokaliseras. När regionalstödet uppväger de merkostnader som orsakas av regionala nackdelar och främjar ytterligare investeringar i stödområden utan att locka bort det från andra stödområden bidrar det inte bara till utveckling av regionen utan också till sammanhållning och kommer till sist hela EES till godo. Regionalstödets eventuella negativa effekter på lokaliseringen begränsas redan i viss mån av regionalstödskartorna, i vilka uttömmande fastställs i vilka områden regionalstöd får beviljas med hänsyn tagen till rättvise- och sammanhållningsmålen, och av de högsta tillåtna stödnivåerna. En förståelse av vad som skulle ha hänt utan stöd är dock fortsättningsvis viktigt med tanke på en bedömning av stödets faktiska effekter med hänsyn till sammanhållningsmålet.

(112)

Övervakningsmyndigheten identifierar ett antal situationer där de negativa effekterna är klart större än eventuella positiva effekter, vilket innebär att stödet inte kan förklaras vara förenligt med den inre marknaden.

(113)

Övervakningsmyndigheten fastställer högsta tillåtna stödnivåer. Dessa stödnivåer är ett grundläggande krav för proportionalitet, där syftet är att förhindra att statligt stöd används till projekt där förhållandet mellan stödbelopp och stödberättigande kostnader anses vara mycket högt och med särskilt stor sannolikhet snedvridande. Ju större positiva effekter det understödda projektet sannolikt ger upphov till och ju större det sannolika behovet av stöd är desto högre är i regel taket för stödnivån.

(114)

I fall enligt scenario 1 (investeringsbeslut), där den kapacitet som skapas genom projektet avser en marknad som strukturellt befinner sig i absolut nedgång, betraktar övervakningsmyndigheten detta som en negativ effekt som med all sannolikhet inte kommer att uppvägas av någon positiv effekt.

(115)

I fall enligt scenario 2 (lokaliseringsbeslut), där investeringen utan stöd skulle ha förlagts till en region med en regional stödnivå som är högre eller samma som i målregionen, uppstår en negativ effekt som sannolikt inte uppvägs av några positiva omständigheter eftersom det strider mot själva idén med regionalstöd.

(116)

Om stödmottagaren lägger ned samma eller en liknande verksamhet i ett annat område inom EES och flyttar den till målområdet och om det finns ett orsakssamband mellan stödet och denna flyttning uppstår det en negativ effekt som sannolikt inte kommer att uppvägas av några positiva omständigheter.

(117)

När övervakningsmyndigheten bedömer anmälda åtgärder kommer den att begära in all information den behöver för att kunna avgöra om det statliga stödet skulle leda till en betydande förlust av arbetstillfällen på befintliga lokaliseringsorter inom EES.

(118)

Stödordningar för investeringsstöd får inte leda till betydande snedvridning av handel och konkurrens. Framför allt gäller att även om en snedvridning kan anses vara begränsad på individuell nivå (förutsatt att alla villkor för investeringsstöd är uppfyllda) kan stödordningar ändå orsaka betydande snedvridning på grund av ackumulering. Sådan snedvridning kan avse produktmarknaderna genom att skapa eller förvärra en situation med överkapacitet eller skapa, stärka eller upprätthålla vissa stödmottagares betydande marknadsmakt på ett sätt som påverkar de dynamiska incitamenten negativt. Stöd som finns tillgängligt inom ramen för stödordningar kan också leda till en betydande förlust av ekonomisk aktivitet i andra områden inom EES. Denna risk för snedvridning är ännu mer uttalad i fråga om en stödordning som är inriktad på vissa branscher.

(119)

Därför måste Eftastaten visa att de negativa effekterna kommer att begränsas till ett minimum till exempel med beaktande av de berörda projektens storlek, de individuella och kumulativa stödbeloppen, de förväntade stödmottagarna samt de berörda sektorernas särdrag. Eftastaterna kan lämna in eventuella konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar som gjorts för liknande tidigare stödordningar för att göra det möjligt för övervakningsmyndigheten att bedöma de sannolika negativa effekterna.

(120)

När en stödbeviljande myndighet beviljar stöd inom ramen för en stödordning för individuella projekt måste den kontrollera och bekräfta att stödet inte får uppenbart negativa effekter enligt punkt 115. Denna kontroll kan baseras på den information som stödmottagaren lämnat vid ansökan om stöd och på den försäkran som ingetts med det standardformulär för stöd där den alternativa lokaliseringsorten i ett scenario utan stöd bör anges.

(121)

När övervakningsmyndigheten bedömer de negativa effekterna av anmält stöd gör den skillnad mellan de två kontrafaktiska scenarier som beskrivs i punkterna 100 och (101) ovan.

(122)

I fall enligt scenario 1 fäster övervakningsmyndigheten särskild uppmärksamhet vid de negativa effekter som hänger samman med ackumuleringen av överkapacitet i branscher på nedgång, hinder för att lämna marknaden och begreppet betydande marknadsmakt. Dessa negativa effekter beskrivs nedan i punkterna 123–132 och måste uppvägas av de positiva effekterna av stödet. Om det emellertid kan fastställas att stödet skulle få uppenbart negativa effekter enligt punkt 114 kan stödet inte anses vara förenligt med den inre marknaden eftersom det med all sannolikhet inte kommer att uppvägas av något positivt inslag.

(123)

För att identifiera och bedöma eventuell snedvridning av handel och konkurrens bör Eftastaterna lägga fram bevis som ger övervakningsmyndigheten möjlighet att identifiera de berörda produktmarknaderna (dvs. produkter som berörs av stödmottagarens ändrade beteende) och att identifiera de konkurrenter och kunder/konsumenter som berörs.

(124)

Övervakningsmyndigheten kommer att använda olika kriterier för att bedöma dessa eventuella snedvridningar, till exempel marknadsstrukturen för den berörda produkten, hur den berörda marknaden fungerar (vikande eller växande marknad), förfarandet för val av stödmottagare, inträdes- och utträdeshinder, produktdifferentiering.

(125)

Om ett företag är systematiskt beroende av statligt stöd kan det tyda på att det inte kan stå emot konkurrens på egen hand eller att det har otillbörliga fördelar jämfört med konkurrenterna.

(126)

Övervakningsmyndigheten gör skillnad mellan två huvudsakliga källor till potentiella negativa effekter på produktmarknaderna:

(127)

För att bedöma om stödet kan användas till att skapa eller bibehålla ineffektiva marknadsstrukturer tar övervakningsmyndigheten hänsyn till den ökning av produktionskapaciteten som projektet ger upphov till och huruvida marknaden är ineffektiv.

(128)

Om marknaden i fråga växer finns det i regel mindre anledning att bekymra sig för att stödet kommer att ha en negativ inverkan på dynamiska incitament eller hindra marknadsutträde eller marknadsinträde på ett orimligt sätt.

(129)

Det finns större anledning till bekymmer när det är fråga om vikande marknader. I detta avseende skiljer övervakningsmyndigheten mellan fall där den relevanta marknaden i ett längre perspektiv är en vikande marknad i strukturellt hänseende (dvs. uppvisar en negativ tillväxttakt), och fall där den relevanta marknaden är vikande relativt sett (dvs. uppvisar en positiv tillväxttakt, men inte överstiger en referenstillväxttakt).

(130)

Ineffektiviteten på en marknad mäts vanligtvis i förhållande till BNP-tillväxten inom EES under de senaste tre åren innan projektet inleddes (referenstillväxt). Den kan också fastställas på grundval av den beräknade tillväxttakten under de kommande tre till fem åren. Indikatorer kan omfatta den förväntade framtida tillväxten på den berörda marknaden och det åtföljande förväntade kapacitetsutnyttjandet samt kapacitetsökningens sannolika effekt på konkurrenter genom priser och vinstmarginaler.

(131)

I vissa fall kan det hända att en bedömning av tillväxten på produktmarknaden inom EES inte lämpar sig för en totalbedömning av stödets effekter, särskilt om den geografiska marknaden är världsomfattande. I sådana fall tar övervakningsmyndigheten hänsyn till stödets inverkan på de berörda marknadsstrukturerna, särskilt dess potential att tränga ut producenter inom EES från marknaden.

(132)

För att bedöma förekomsten av betydande marknadsmakt kommer övervakningsmyndigheten att beakta stödmottagarens position under en viss period före mottagandet av stödet och den förväntade marknadspositionen när investeringen har slutförts. Övervakningsmyndigheten kommer att beakta stödmottagarens marknadsandelar samt vid behov konkurrenternas marknadsandelar och andra relevanta faktorer, exempelvis marknadsstrukturen genom att granska koncentrationen på marknaden, eventuella inträdeshinder (41), köparstyrka (42) och hinder för expansion eller marknadsutträde.

(133)

Om den kontrafaktiska analysen visar att investeringen hade gjorts även utan stöd på någon annan ort (scenario 2) som hör till samma geografiska marknad med beaktande av den berörda produkten, och om stödet är proportionellt, skulle eventuella resultat med avseende på överkapacitet eller betydande marknadsmakt i princip vara desamma oberoende av stödet. I sådana fall är det sannolikt att de positiva effekterna av stödet är större än de begränsade negativa effekterna på konkurrensen. Om den alternativa lokaliseringsorten ligger inom EES är övervakningsmyndigheten särskilt oroad över de negativa effekter som är förknippade med den alternativa lokaliseringen, vilket innebär att om stödet får uppenbart negativa effekter enligt punkterna 115 och 116 kan stödet inte anses vara förenligt med den inre marknaden eftersom det är osannolikt att det kommer att uppvägas av något positivt inslag.

(134)

Om stödet är nödvändigt och proportionellt för att det gemensamma mål som anges i underavsnitt 3.2.3 ska kunna nås är det sannolikt att de negativa effekterna av stödet kommer att uppvägas av de positiva effekterna. I vissa fall kan stödet emellertid leda till förändringar i marknadsstrukturen eller särdragen inom en sektor eller bransch på ett sätt som kan orsaka en betydande konkurrenssnedvridning genom hinder för marknadsinträde eller marknadsutträde, substitutionseffekter eller förskjutning av handelsflöden. I dessa fall är det osannolikt att eventuella positiva effekter kan kompensera för de negativa effekter som konstaterats.

(135)

Eftastaterna ska på en central webbplats, eller på en enda webbplats som samlar information från flera webbplatser (t.ex. regionala webbplatser), offentliggöra åtminstone följande information om de anmälda statliga stödåtgärderna: Texten till den anmälda stödordningen och dess tillämpningsföreskrifter, beviljande myndighet, enskilda stödmottagare, stödbelopp per stödmottagare samt stödnivå. Dessa krav gäller individuellt stöd som har beviljats inom ramen för anmälda stödordningar och stöd för särskilda ändamål. Denna information ska offentliggöras när beslutet om att bevilja stödet har fattats, bevaras minst tio år och finnas tillgängligt för allmänheten utan begränsningar (43).

(136)

För att ytterligare säkerställa att snedvridningen av handel och konkurrens är begränsad kan övervakningsmyndigheten kräva att vissa stödordningar omfattas av en tidsgräns (på normalt fyra år eller mindre) och den utvärdering som avses i punkt 27.

(137)

Utvärderingar kommer att genomföras för stödordningar där den potentiella snedvridningen är särskilt stor, dvs. som kan begränsa konkurrensen märkbart, om genomförandet av dessa stödordningar inte granskas i god tid.

(138)

Med beaktande av syftet med utvärderingen och för att inte lägga en oproportionerligt stor börda på Eftastaterna när det gäller mindre stödprojekt, kan denna skyldighet åläggas endast för stödordningar som har en stor stödbudget, innehåller nydanande egenskaper eller kan innebära betydande förändringar när det gäller marknader, teknik och lagstiftning. Utvärderingen ska utföras av en expert som är oberoende i förhållande till den myndighet som beviljar statligt stöd på grundval av en gemensam metod (44) och ska offentliggöras. Utvärderingen ska lämnas till övervakningsmyndigheten i tillräckligt god tid för att det ska kunna bedömas om stödordningen kan förlängas och under alla omständigheter i samband med att stödordningen upphör att gälla. Den exakta omfattningen av och metoden för denna utvärdering fastställs i beslutet om att godkänna stödåtgärden. Resultaten av utvärderingen ska beaktas i eventuella senare stödåtgärder med ett liknande syfte.

(139)

I detta avsnitt anger övervakningsmyndigheten de kriterier som ska ligga till grund för att identifiera områden som uppfyller villkor i artikel 61.3 a och c i EES-avtalet. De områden som uppfyller dessa villkor och som en Eftastat vill utse till a- eller c-områden ska ringas in på en regionalstödskarta, som ska anmälas till övervakningsmyndigheten och godkännas av denna innan regionalstöd kan beviljas företag i de utsedda områdena. I regionalstödskartorna ska också anges de högsta tillåtna stödnivåerna i dessa områden.

(140)

Eftersom beviljandet av statligt regionalstöd är ett undantag från det generella förbudet mot statligt stöd i artikel 61.1 i EES-avtalet anser övervakningsmyndigheten att den sammanlagda befolkningsandelen i a- och c-områden i EES måste vara mindre än i icke-utsedda områden.

(141)

I övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007–2013 (45) fastställdes den stödberättigade befolkningsandelen på grundval av regioner med låg befolkningstäthet i enlighet med artikel 61.3 c i EES-avtalet. Det nationella befolkningstaket för Norge fastställdes till 29,08 % och till 31,6 % för Island.

(142)

Eftastaterna har vissa särdrag som måste beaktas när man fastställer den stödberättigade befolkningsandelen.

Övervakningsmyndigheten kommer på grund av dessa särdrag att fastställa den nationella befolkningsandelen med utgångspunkt i regioner med låg befolkningstäthet på samma sätt som i riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 (47).

Norge har åtta statistiska nivå-3-regioner med låg befolkningstäthet som utgör 25,51 % av Norges befolkning. Den nationella befolkningsandelen för Norge för perioden 2014–2020 är följaktligen 25,51 %.

Island har sammanlagt två statistiska nivå 3-regioner och en av dem med låg befolkningstäthet omfattar 36,5 % av Islands befolkning. Följaktligen är den nationella befolkningsandelen för Island för perioden 2014–2020 36,5 %.

Liechtenstein har inte några regioner med låg befolkningstäthet och ingen region är således stödberättigad på denna grundval.

(143)

I artikel 61.3 a i EES-avtalet föreskrivs att ”stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning” ska anses vara förenligt med den inre marknaden. Enligt domstolen visar användningen av orden ”onormalt” och ”allvarlig” i artikel [107].3 a [i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt] att undantaget enbart avser områden där den ekonomiska situationen är extremt missgynnad jämfört med [unionen] som helhet (48).

(144)

Övervakningsmyndigheten anser att villkor i artikel 61.3 a i EES-avtalet är uppfyllda om regionen, som är en statistisk nivå-2-region, har en bruttonationalprodukt (BNP) per capita, som mätt i köpkraftsstandard, understiger 75 % av genomsnittet inom EES. BNP per capita (49) för varje region och det EES-genomsnitt som ska användas i analysen avgörs genom hänvisning till relevant officiell statistik. Det finns dock inte någon statistisk region på nivå 2 i Eftastaterna som för närvarande uppfyller detta villkor (50). Ingen region i Eftastaterna är således berättigad till undantag enligt artikel 61.3 a i EES-avtalet.

(145)

I artikel 61.3 c i EES-avtalet anges att ”stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset” kan anses vara förenligt med den inre marknaden. Enligt domstolen tillåter ”undantaget i artikel [107.3 c […] utveckling av vissa regioner utan begränsning av de ekonomiska villkor som avses i artikel [107.]3 a, under förutsättning att sådant stöd ”inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”. Denna bestämmelse ger kommissionen befogenhet att godkänna stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de områden i en EU-medlemsstat som är mindre gynnade i förhållande till det nationella genomsnittet (51). Enligt övervakningsmyndighetens åsikt är detsamma tillämpligt enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(146)

Europeiska kommissionen har i sina motsvarande riktlinjer definierat den metod som ska användas för att fastställa den stödberättigade befolkningsandelen i medlemsstaterna. Metoden omfattar följande:

(147)

Det finns två kategorier av c-områden enligt kommissionens riktlinjer:

(148)

Andelen för förhandsdefinierade c-områden, i enlighet med kommissionens riktlinjer, tilldelas enligt en viss tilldelningsmetod som föreskrivs i avsnitt 5.3.1 i de riktlinjerna. Denna metod innebär att tidigare a-områden under perioden 2011–2013 betraktas tillsammans med glesbefolkade områden som fördefinierade c-områden. Eftersom Eftastaterna inte hade några a-regioner under denna period omfattas endast glest befolkade områden av denna kategori.

(149)

Vad avser glest befolkade områden bör en Eftastat i princip utse statistiska regioner på nivå 2 med färre än 8 invånare per km2 eller statistiska regioner på nivå 3 med färre än 12,5 invånare per km2. En Eftastat får dock utse delar av statistiska regioner på nivå 3 med färre än 12,5 invånare per km2 eller andra områden som gränsar till dessa statistiska regioner på nivå 3, förutsatt att de utsedda områdena har färre än 12,5 invånare per km2 och att den särskilda befolkningsandel för c-områden som avses i punkt 142 inte ökar som en följd av att de utses. I fråga om mycket glest befolkade områden får en Eftastat utse delar av statistiska regioner, på nivå 2 vad avser Norge och på nivå 3 vad avser Island, med färre än 8 invånare per km2 eller andra områden som gränsar till dessa statistiska regioner, förutsatt att de utsedda områdena har färre än 8 invånare per km2 och att den särskilda befolkningsandel för c-områden som avses i punkt 142 inte ökar som en följd av att de utses.

(150)

Övervakningsmyndigheten anser att de kriterier som Eftastaterna tillämpar när de utser c-områden bör återspegla de olika situationer där det kan vara berättigat att bevilja regionalstöd. Kriterierna bör därför ta hänsyn till vissa socioekonomiska, geografiska eller strukturella problem som sannolikt förekommer i c-områden och ge tillräckliga garantier för att beviljandet av statligt regionalstöd inte påverkar handeln negativt i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(151)

En Eftastat kan således till c-områden utse de icke-förhandsdefinierade c-områden som definieras på grundval av följande kriterier:

(152)

Vid tillämpningen av de kriterier som anges i punkt 151 avses med begreppet angränsande områden hela LAU 2-områden (58) (LAU = Local Administrative Unit) eller en grupp av hela LAU 2-områden (59). En grupp LAU 2-områden anses utgöra ett angränsande område om vart och ett område inom gruppen har en gemensam administrativ gräns med ett annat område inom gruppen (60).

(153)

Huruvida den befolkningsandel som är tillåten för var och en Eftastat följs avgörs på grundval av de mest aktuella uppgifterna om den totala bosatta befolkningen i de berörda områdena som den nationella statistikbyrån har offentliggjort.

(154)

Stödnivån i c-områden får inte överstiga

(155)

De högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i punkt 154 får höjas med högst 20 procentenheter för små företag eller med högst 10 procentenheter för medelstora företag (61).

(156)

När dessa riktlinjer har antagits bör varje Eftastat till övervakningsmyndigheten anmäla en regionalstödskarta som är tillämplig från den 1 juli 2014 till den 31 december 2020. Varje anmälan ska innehålla den information som preciseras i formuläret i bilaga III.

(157)

Övervakningsmyndigheten kommer att granska varje anmäld regionalstödskarta på grundval av dessa riktlinjer och fatta ett beslut om att godkänna regionalstödskartan för den berörda Eftastaten. Varje regional stödkarta kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och EES-supplementet till detta och kommer att utgöra en oskiljaktig del av dessa riktlinjer.

(158)

En Eftastat kan på eget initiativ besluta att upprätta en reserv för nationell befolkningsandel bestående av skillnaden mellan det tak för befolkningsandel för den Eftastaten som övervakningsmyndigheten har tilldelat (62), och den befolkningsandel som används för c-områden som utsetts i regionalstödskartan för den medlemsstaten.

(159)

Om en Eftastat har beslutat att upprätta en sådan reserv kan den när som helst använda reserven till att lägga till nya c-områden till sin regionalstödskarta till dess att taket för nationell befolkningsandel har nåtts. För detta ändamål kan Eftastaten använda de mest aktuella socioekonomiska uppgifterna från Eurostat eller sin nationella statistikbyrå eller andra erkända källor. Befolkningen i det berörda c-området bör beräknas på grundval av de befolkningsuppgifter som använts för att upprätta den ursprungliga regionalstödskartan.

(160)

Den berörda Eftastaten ska underrätta övervakningsmyndigheten varje gång den har för avsikt att använda sin befolkningsreserv till att lägga till nya c-områden innan sådana ändringar sätts i kraft.

(161)

Vid behov kommer övervakningsmyndigheten samtidigt med Europeiska kommissionen i juni 2016 att göra en halvtidsöversyn för att ringa in eventuella områden som kan bli berättigade till regionalt stöd enligt artikel 61.3 a i EES-avtalet och storleken på stödnivån som motsvarar deras BNP per capita.

(162)

Övervakningsmyndigheten förlänger riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 (63) och kriterierna för en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt till den 30 juni 2014 (64).

(163)

De regionalstödskartor som godkänts på grundval av riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 upphöra att gälla den 31 december 2013. Den övergångsperiod på sex månader som anges i artikel 44.3 i den allmänna gruppundantagsförordningen (65) gäller därför inte regionala stödordningar som genomförs på grundval av den allmänna gruppundantagsförordningen. För att kunna bevilja regionalstöd efter den 31 december 2013 på grundval av befintliga gruppundantagna stödordningar uppmanas Eftastaterna att anmäla förlängningen av regionalstödskartorna i god tid för att övervakningsmyndigheten ska kunna godkänna en förlängning av kartorna före den 31 december 2013. De stödordningar som godkänts på grundval av regionalstödsriktlinjerna för 2007–2013 löper i regel ut i slutet av 2013, såsom anges i motsvarande beslut av övervakningsmyndigheten. Eventuella förlängningar av sådana stödordningar ska anmälas till övervakningsmyndigheten i god tid.

(164)

Övervakningsmyndigheten kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer på allt regionalstöd som ska beviljas efter den 30 juni 2014 när den bedömer stödets förenlighet med den inre marknaden. Regionalstöd som beviljats olagligt eller regionalstöd som ska beviljas efter den 31 december 2013 och före den 1 juli 2014 kommer att bedömas i enlighet med riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013.

(165)

Eftersom regionala stödordningar måste överensstämma med regionalstödskartan kan anmälningar av regionalstödsordningar, eller stödåtgärder som ska beviljas efter 30 juni 2014, inte anses vara fullständiga innan övervakningsmyndigheten har fattat ett beslut om att godkänna regionalstödskartan för den berörda Eftastaten enligt det förfarande som anges i underavsnitt 5.5. Därför kommer övervakningsmyndigheten i princip inte att undersöka anmälningar av regionalstödsordningar som ska börja gälla efter 30 juni 2014, eller anmälningar av individuellt stöd som ska beviljas efter det datumet, förrän den har antagit ett beslut om att godkänna regionalstödskartan för den berörda Eftastaten.

(166)

Enligt övervakningsmyndighetens uppfattning kommer genomförandet av dessa riktlinjer att leda till betydande ändringar av regionalstödsreglerna i EES. Mot bakgrund av de förändrade ekonomiska och sociala förhållandena i EES bör man dessutom kontrollera att alla regionala stödordningar fortfarande är motiverade och effektiva. Detta gäller både stödordningar för investeringsstöd och stödordningar för driftstöd.

(167)

Av dessa skäl föreslår övervakningsmyndigheten Eftastaterna följande lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 1.1 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet:

(168)

I enlighet med artikel 21 i del II av protokoll 3 till övervakningsavtalet jämförd med artiklarna 5 och 6 i beslut nr 195/04/KOL ska Eftastaterna lämna in årliga rapporter till övervakningsmyndigheten.

(169)

Eftastaterna ska till övervakningsmyndigheten översända information om varje individuellt stöd över tre miljoner euro som beviljats enligt en stödordning, i det format som anges i bilaga IV, inom 20 arbetsdagar från den dag då stödet beviljas.

(170)

Eftastaterna ska föra detaljerade register över alla stödåtgärder. Sådana register måste innehålla all den information som krävs för att fastställa att villkoren rörande stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer har uppfyllts. Dessa register ska bevaras i tio år från det datum då stödet beviljades och övervakningsmyndigheten ska ges tillgång till dem på begäran.

(171)

Övervakningsmyndigheten kan när som helst besluta att ändra dessa riktlinjer om det skulle vara nödvändigt av konkurrenspolitiska skäl eller av hänsyn till annan politik eller internationella åtaganden inom EES eller av något annat giltigt skäl.

1.

Eftastaterna ska lämna information för var och en av följande kategorier av områden som föreslås bli utsedda, i förekommande fall:

2.

I varje kategori ska den berörda Eftastaten lämna följande information för varje föreslaget område:

3.

För glest befolkade områden och de icke-förhandsdefinierade områden som utsetts på grundval av kriterierna 1–5 ska Eftastaterna kunna lägga fram tillräckliga bevis för att varje tillämpligt villkor i punkterna 149 och 151–153 är uppfyllt.

a)

tackjärn och ferrolegeringar: tackjärn för tillverkning av stål, gjuteritackjärn och annat tackjärn, spegeljärn och högkolhaltig ferromangan (övriga ferrolegeringar är inte inbegripna).

b)

obearbetade produkter och halvfabrikat av järn, stål eller specialstål: flytande stål även i göt, inklusive sådana avsedda för smide: Halvfabrikat: blooms, billets, slabs och platiner, varmvalsade breda band, med undantag för produktion av flytande stål för götstål vid små och medelstora gjuterier.

c)

varmvalsade färdigprodukter av järn, stål eller specialstål: räler, sliprar, rälskarvjärn, underläggsplattor, balkar, grov profilstång och annan stång 80 mm och däröver, spontpålar, profilstänger och annan stång mindre än 80 mm och plattjärn under 150 mm, valstråd, rund- och fyrkantsjärn för rörframställning, varmvalsade band (inklusive band för rörframställning), varmvalsad plåt (överdragen och icke överdragen), grov- och mediumplåt med en tjocklek av 3 mm och däröver, universaljärn med en tjocklek av 150 mm och däröver, med undantag för dragen tråd, blankglödgat stål och gjutgods.

d)

kallbearbetade produkter: vitplåt, blyöverdragen plåt, svartplåt, galvaniserad plåt, annan överdragen tunnplåt, kallvalsad plåt, transformatorplåt och elektroband för framställning av vitplåt, kallvalsad plåt i rullar och band.

e)

rör: alla sömlösa stålrör, svetsade stålrör med en diameter på över 406,4 mm.

a)

extrudering/texturering av alla generiska typer av fibrer och garn baserade på polyester, polyamid, akryl eller polypropylen, oberoende av deras slutanvändning, eller

b)

polymerisering (inbegripet polykondensering), då den är integrerad med extrudering med avseende på de maskiner som används, eller

c)

varje biprocess som är förbunden med samtidig installation av kapacitet för extrudering/texturering av den potentiella stödmottagaren eller av något annat företag inom den grupp den tillhör och som, i den specifika affärsverksamheten i fråga, normalt är integrerad med sådan kapacitet med avseende på de maskiner som används.

1.

Uppgifter om stödmottagaren:

2.

Information om det projekt eller den verksamhet som ska stödjas:

3.

Information om finansieringen av projektet eller verksamheten:

4.

Information om behovet av stöd och dess förväntade effekt: