13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/1

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/2

(1)

I direktiv 2004/109/EG fastställs insynskrav angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Direktivet innehåller också krav på utveckling av tekniska standarder för tillsyn för att säkerställa en konsekvent tillämpning av systemet för underrättelse om förvärv eller avyttring av större innehav och dithörande undantag.

(2)

Tröskelvärdena för undantag för marknadsgaranter och handelslager bör beräknas genom sammanläggning av rösträtter som gäller aktier med rösträtter kopplade till finansiella instrument (dvs. rätt att förvärva aktier och finansiella instrument som anses vara ekonomiskt likvärdiga med aktier) i syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av principen om sammanläggning av alla innehav av finansiella instrument som omfattas av kraven på underrättelse och för att förhindra en missvisande bild av hur många finansiella instrument relaterade till en emittent som innehas av en enhet som åtnjuter dessa undantag.

(3)

För att ge en tillräcklig grad av insyn när det gäller en företagsgrupp och för att ta hänsyn till det faktum att om ett moderföretag har kontroll över sina dotterbolag kan det påverka hur de styrs, bör tröskelvärdena beräknas på gruppnivå. Därför bör alla innehav som ägs av ett moderföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag och dotterföretag särredovisas när den totala summan av innehaven når tröskelvärdet för underrättelse.

(4)

De upplysningskrav för finansiella instrument som har en liknande ekonomisk inverkan som aktier bör vara tydliga. Kraven på att lämna uttömmande uppgifter om ägarstrukturen i företag bör stå i proportion till behovet av tillräcklig insyn i större innehav, den administrativa börda sådana krav innebär för innehavare av rösträtter och flexibiliteten i sammansättningen av en aktiekorg eller ett index. Därför bör finansiella instrument i en aktiekorg eller ett index endast läggas ihop med andra innehav i samma emittent om innehavet av rösträtter genom sådana instrument är betydande eller det finansiella instrumentet inte främst används för investeringsdiversifieringsändamål.

(5)

Det skulle inte vara kostnadseffektivt för en investerare att bygga en position i en emittent genom innehav av ett finansiellt instrument i olika aktiekorgar eller index. Därför bör innehav av rösträtter genom ett finansiellt instrument i en serie aktiekorgar eller index som var för sig ligger under de fastställda tröskelvärdena inte kumuleras.

(6)

Finansiella instrument vilka endast ger möjlighet till kontantavräkning bör redovisas på deltajusterad basis, med kontantpositionen lika med delta 1 för finansiella instrument med en linjär, symmetrisk pay off-profil i linje med den underliggande aktien och med användning av en allmänt accepterad standardprissättningsmodell för finansiella instrument som inte har en linjär, symmetrisk pay off-profil i linje med den underliggande aktien.

(7)

För att se till att information om det totala antalet rösträtter som investeraren har tillgång till är så korrekt som möjligt, bör delta beräknas dagligen med hänsyn tagen till den senaste slutkursen för den underliggande aktien.

(8)

För att minska antalet meningslösa underrättelser till marknaden, bör handelslagerundantaget gälla för finansiella instrument som innehas av en fysisk eller juridisk person som fullgör order från kunder eller som uppfyller kunders begäran att handla annat än för egen räkning eller som säkrar positioner som uppkommer genom sådana affärer.

(9)

Bestämmelserna i denna förordning är nära sammankopplade, eftersom de rör krav på underrättelse om större innehav i börsnoterade företag. För att skapa samstämmighet mellan dessa bestämmelser som bör träda i kraft samtidigt och göra det lättare att få en samlad bild över och enklare tillgång till dem för personer som omfattas av dessa krav, även investerare som inte är EU-medborgare, är det önskvärt att samla vissa av de tekniska standarder för tillsyn som krävs enligt direktiv 2004/109/EU i en enda förordning.

(10)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(11)

Esma har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning baseras på. Den har även analyserat möjliga relaterade kostnader och fördelar samt begärt in ett yttrande av den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2).

(12)

Tillämpningen av denna förordning bör skjutas upp för att anpassa tillämpningsdagen med den dag som föreskrivs för införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU (3) i artikel 4.1 i det direktivet.

a)

Rösträtterna i en viss emittent som innehas genom finansiella instrument i korgen eller indexet utgör 1 % eller mer av rösträtten knuten till aktier i den emittenten.

b)

Aktierna i korgen eller indexet utgör 20 % eller mer av värdet av värdepappren i korgen eller indexet.

a)

Räntor.

b)

Utdelningsbetalningar.

c)

Löptid.

d)

Volatilitet.

e)

Pris på underliggande aktie.

a)

Att den modell som används täcker komplexiteten och riskerna hos varje finansiellt instrument.

b)

Att samma modell används på ett konsekvent sätt för beräkning av antalet rösträtter för ett visst finansiellt instrument.

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/6

(1)

I enlighet med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1107/2009 tog kommissionen den 19 september 2012 emot en ansökan från IFOAM (International Federation of Organic Agriculture Movements) om godkännande av kalciumhydroxid som allmänkemikalie. Ansökan åtföljdes av den information som krävs enligt artikel 23.3 andra stycket.

(2)

Kommissionen uppmanade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att lämna vetenskapligt bistånd. Myndigheten lade fram en teknisk rapport om det berörda ämnet för kommissionen den 16 september 2014 (2). Kommissionen lade fram granskningsrapporten (3) och utkastet till denna förordning om godkännande av kalciumhydroxid för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 20 mars 2015.

(3)

Den dokumentation som sökanden lämnat och de undersökningar som myndigheten genomfört visar att kalciumhydroxid uppfyller kriterierna för ett livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4). Vidare används ämnet inte huvudsakligen för växtskyddsändamål, men det är ändå till nytta för växtskyddet i en produkt som består av ämnet och vatten. Följaktligen bör ämnet betraktas som en allmänkemikalie.

(4)

De undersökningar som gjorts har visat att kalciumhydroxid i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 23 i förordning (EG) nr 1107/2009, särskilt när det gäller de användningsområden som undersöktes och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Kalciumhydroxid bör därför godkännas som en allmänkemikalie.

(5)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor för godkännandet enligt bilaga I till den här förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (5) ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/10

(1)

Den 14 augusti 2014 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning vad gäller import till unionen av kornorienterade valsade platta produkter av kisellegerat elektrostål (nedan kallade kornorienterade elektroplåtar) med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallade USA), Japan, Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Ryska federationen (nedan kallad Ryssland) och Republiken Korea (nedan kallad Sydkorea) (nedan tillsammans kallade de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 30 juni 2014 av European Steel Association (nedan kallad Eurofer eller klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av kornorienterade elektroplåtar. I detta fall utgjordes den så kallade unionsindustrin av alla kända tillverkare i unionen under undersökningsperioden. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och om därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera att en undersökning inleddes.

(3)

Den 16 februari 2015 begärde den klagande registrering av import i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen för att möjliggöra ett retroaktivt uttag av tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen. Ett antal berörda parter hävdade att villkoren för registrering inte var uppfyllda i detta fall och att ett retroaktivt uttag av tullar allvarligt skulle skada EU-transformatortillverkarnas intressen utan att detta skulle vara till fördel för unionsindustrin. Den 14 april 2015 underrättade den klagande kommissionen om att registreringsansökan dragits tillbaka.

(4)

Kommissionen underrättade klaganden, de kända exporterande tillverkarna och myndigheterna i de berörda länderna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om inledandet av undersökningen. Den meddelade berörda parter i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt Sydkorea som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen och inbjöd parterna att kommentera detta val.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den skulle kunna komma att tillämpa ett stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer och exporterande tillverkare i de berörda länderna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

Inget stickprovsförfarande behövde tillämpas avseende unionstillverkarna eftersom de (sex) kända unionstillverkarna står för 100 % av den totala produktionen i unionen av den likadana produkten.

(8)

För att avgöra huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och för att i så fall göra ett urval bad kommissionen alla icke-närstående importörer att tillhandahålla den information som anges i meddelandet om inledande.

(9)

Två icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det begränsade antalet samarbetsvilliga importörer beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(10)

För att avgöra huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och för att i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i de berörda länderna att tillhandahålla den information som anges i meddelandet om inledande. Dessutom bad kommissionen de berörda ländernas myndigheter att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(11)

Sju exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare, varav högst två företag från vart och ett av de berörda länderna, lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med tanke på det låga antalet samarbetsvilliga exporterande tillverkare beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt avseende något av de berörda länderna.

(12)

För tillämpningen av artikel 2.7 b i grundförordningen sände kommissionen ansökningsformulär för marknadsekonomisk status till myndigheterna och alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina. Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna ansökte om marknadsekonomisk status.

(13)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar på frågeformuläret mottogs från alla (sex) kända unionstillverkare, tio användare och två importörer som inte var närstående någon exporterande tillverkare i de berörda länderna. Frågeformuläret besvarades även av två exporterande tillverkare i Kina, en exporterande tillverkare i Sydkorea, två exporterande tillverkare i Japan, en grupp av exporterande tillverkare i Ryssland och en exporterande tillverkare i USA.

(14)

Kommissionen gjorde kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen hos följande företag:

(15)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2013 till och med den 30 juni 2014 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden, UP i tabeller).

(16)

Den produkt som berörs är kornorienterade valsade platta produkter av kisellegerat elektrostål, med en tjocklek av mer än 0,16 mm och med ursprung i Japan, Kina, Ryssland, Sydkorea och USA, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7225 11 00 och ex 7226 11 00 (nedan kallad den berörda produkten).

(17)

Kornorienterade elektroplåtar framställs av olika tjocka varmvalsade ringar eller rullar av kisellegerat stål, vilkas kristallkorn är riktade åt samma håll, vilket gör den magnetiska ledningsförmågan mycket effektiv. Bristande magnetisk ledningsförmåga kallas järnförlust, som är den främsta indikatorn på produktens kvalitet; denna uttrycks i W/kg. Kornorienterade elektroplåtar kan tillverkas antingen som kornorienterade elektroplåtar med hög permeabilitet eller som vanliga eller konventionella kornorienterade elektroplåtar. När det gäller de högpermeabla typerna kan en lägre grad av järnförlust uppnås för varje given plåttjocklek. Dessutom kan högpermeabla typer tillverkas som typer med ännu lägre järnförlust (nedan kallade DR-typer, av engelskans domain refined), genom att tunna linjer ristats in på stålets yta.

(18)

Trots skillnaderna i permeabilitet, tjocklek och bredd har alla typer av den berörda produkten i stort sett samma grundläggande fysiska egenskaper och i huvudsak samma grundläggande användningsområden.

(19)

Kornorienterade elektroplåtar används huvudsakligen i elektrisk utrustning där det magnetiska flödet kan riktas i den ”orienterade” riktningen, såsom när elektrisk energi överförs över stora avstånd. Följaktligen används den berörda produkten som huvudsakligt material i kraft- och distributionstransformatorer.

(20)

Kornorienterade elektroplåtar används också i shuntreaktorer, som används i överföringssystem för högspänning för att stabilisera spänningen vid belastningsvariationer. Den berörda produkten kan även användas i utrustning där mindre transformatorer används, bland annat i hushållsapparater, flyg- och luftfartsutrustning samt elektronisk utrustning. Vidare kan kornorienterade elektroplåtar användas i stora, högpresterande generatorer där utformningen tillåter en effektiv användning av de riktade magnetiska egenskaperna.

(21)

Kornorienterade elektroplåtar som har en tjocklek på 0,16 mm eller mindre räknas inte till den berörda produkten. Sådana tunna kornorienterade elektroplåtar återfinns normalt i flygplan och inom den medicinska verkstadsindustrin. Tunna kornorienterade elektroplåtar tillverkas av vanliga kornorienterade elektroplåtar där beläggningen avlägsnas och där plåten sedan valsas och glödgas på nytt och ges en ny beläggning. Enligt de klagande har endast en mycket liten mängd tunna kornorienterade elektroplåtar importerats till unionen från de berörda länderna.

(22)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska egenskaper samt samma grundläggande användningsområden:

(23)

Kommissionen beslutade därför preliminärt att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(24)

Två exporterande tillverkare begärde att kornorienterade elektroplåtar tillskurna för att användas i transformatorer, kända i branschen som laminat, inte skulle omfattas av produktdefinitionen. De hävdade att den berörda produkten tillverkas (och säljs) i ringar eller rullar eller i raka längder enligt kundernas begäran, medan laminat inte delar dessa egenskaper.

(25)

Kommissionen höll med om att laminat faller utanför produktdefinitionen eftersom de redan har de egenskaper som gör dem identifierbara som en del av en transformator, såsom specifika former, storlekar och hål. Som sådana är de inte längre enkla valsade platta produkter. Dessa laminat faller också under ett annat KN-nummer.

(26)

Tre exporterande tillverkare och en användare hävdade att högpermeabla typer och/eller DR-typer med en järnförlust på högst 0,90 W/kg inte bör ingå i undersökningen. De hävdade att dessa produkttyper med mycket låg järnförlust har helt andra egenskaper och slutliga användningsområden och att de därför inte köps av samma kunder eller konkurrerar med andra typer av den berörda produkten. Därför bör två separata analyser genomföras avseende skada, orsakssamband och unionens intresse.

(27)

Men den berörda produkten, oavsett järnförlust, är tillverkad av samma grundmaterial och har samma grundläggande egenskaper och jämförbara slutliga användningsområden. Unionsanvändarna köper samtidigt såväl den berörda produkten med en järnförlust på högst 0,90 W/kg som den berörda produkten med en järnförlust på över 0,90 W/kg. Dessa påståenden avvisades därför preliminärt utan att det påverkar möjligheten till ytterligare granskning av frågan huruvida vissa högpermeabla typer och/eller DR-typer av en särskild hög kvalitet förtjänar en separat analys i det slutgiltiga skedet på grundval av ytterligare information som lämnas in.

(28)

En exporterande tillverkare hävdade att den berörda produkten med en bredd på över 1 150 mm bör undantas från produktdefinitionen eftersom unionsindustrin inte kunde tillverka likadana produkter med en bredd på över 1 150 mm medan den exporterande tillverkaren kunde göra det. Dessa produkter med en större bredd är särskilt efterfrågade av vissa kunder eftersom de bidrar till att minska den stålförlust som uppstår när ringens eller rullens hela längd skärs itu för att möta kundernas specifika krav.

(29)

Denna begäran om undantag godtogs inte. Det faktum att den berörda produkten eventuellt överskrider bredden 1 150 mm eller mer med en liten siffra gör inte sådana föremål till en separat produkt som inte omfattas av undersökningen. Snarare har alla typer av den berörda produkten samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och i huvudsak samma grundläggande användningsområden trots skillnader i bredd. Om undersökningen skulle begränsas till att bara omfatta vissa bredder skulle de exporterande tillverkarna dessutom kunna kringgå gällande antidumpningsåtgärder.

(30)

Slutligen hävdade en exporterande tillverkare och Ryska federationens ständiga representation vid Europeiska unionen att deras förstasortering av exporterade kornorienterade elektroplåtar (planare, färre svetsfogar) och deras andra- och tredjesortering av exporterade kornorienterade elektroplåtar (med flera defekter, fogar och brist på planhet) enligt rysk industripraxis inte på något sätt är utbytbara (gäller båda riktningarna) och att de utgör olika produkter. De hävdade därför att andra- och tredjesorteringar inte bör omfattas av produktdefinitionen.

(31)

Den nuvarande beskrivningen och KN-numret för den berörda produkten kan omfatta en mängd olika typer sett ur ett kvalitetsperspektiv. Att tillverka produkter av lägre kvalitet ingår emellertid i produktionsprocessen för både unionstillverkare och exporterande tillverkare, och typer av lägre kvalitet tillverkas av samma grundmaterial och med samma utrustning. Även dessa typer av relativt sämre kvalitet säljs för användning inom transformatorverksamheten och motsvarar helt definitionen för den berörda produkten. Därför avvisade kommissionen preliminärt även denna begäran.

(32)

Kommissionen anger i skälen 33–43 den allmänna metod som den använde för att beräkna dumpningen. I de fall där det är motiverat behandlas lands- eller företagsspecifika frågor som är relevanta för dessa beräkningar i de landsspecifika avsnitten nedan.

(33)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetande exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare uppgår till minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(34)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen och undersökte huruvida varje samarbetsvillig exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden för varje produkttyp var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden uppgår till minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den identiska eller jämförbara produkttypen till unionen.

(35)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda det faktiska försäljningspriset på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(36)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(37)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna avseende all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(38)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(39)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(40)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkares likadana produkt under undersökningsperioden:

(41)

De exporterande tillverkarnas exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag som fungerade som importörer.

(42)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, även via importörer, fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(43)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag som fungerade som importör, konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I enlighet med samma artikel konstruerades exportpriset även om den berörda produkten inte såldes vidare i samma skick som den importerades. I sådana fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt för vinst.

(44)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(45)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(46)

Den enda exporterande tillverkaren från Sydkorea, Posco, samarbetade till fullo i kommissionens undersökning. Posco använde sig av ett komplext nätverk av säljkanaler för att sälja den berörda produkten i EU och på hemmamarknaden.

(47)

Normalvärdet för den enda exporterande tillverkaren fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.1 ovan. Till följd av detta baserades normalvärdet för de flesta produkttyper som exporterades till unionen på det inhemska priset. Normalvärdet för de återstående produkttyperna konstruerades.

(48)

Den enda importerande tillverkarens export till unionen skedde såväl direkt som genom handelsföretag i Sydkorea samt genom närstående företag som fungerade som importörer i unionen. För den export som skedde via importörer i unionen konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(49)

För övrig export fastställdes exportpriset enligt den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.2.

(50)

Den exporterande tillverkaren hävdade att den bildade en enda ekonomisk enhet med sina handelsföretag och sina närstående företag i unionen och att ingen justering i enlighet med artikel 2.9 därför behövde göras vid fastställandet av exportpriset.

(51)

Enligt artikel 2.9 i grundförordningen anses exportpriset vara otillförlitligt om det finns ett förhållande mellan den exporterande tillverkaren och de närstående importörerna. Det finns emellertid ingen formulering i artikel 2.9 i grundförordningen som innebär att

(52)

Det är därför tydligt att typen av förhållande inte kan påverka möjligheten att göra justeringar som syftar till att göra exportpriset tillförlitligt. Sådana justeringar är obligatoriska när priset måste konstrueras.

(53)

Kommissionen kontrollerade att Posco Germany och Posco Italy utförde alla de uppgifter som normalt utförs av närstående importörer i unionen. Det är ostridigt att Posco Tyskland och Posco Italien agerade som närstående importörer för den sydkoreanska exporterande tillverkaren.

(54)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det fanns ett förhållande mellan den exporterande tillverkaren och importörerna och tillämpade de föreskrivna justeringarna för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt för rimlig vinst för att fastställa ett tillförlitligt exportpris. Detta argument avvisades därför.

(55)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den enda exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(56)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för frakt, hanteringskostnader, förpackning, kreditkostnader samt bankavgifter.

(57)

Den exporterande tillverkaren begärde att en justering skulle göras för handelsled i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen med motiveringen att tillverkarens samtliga inhemska försäljning skedde till slutanvändare, medan samtlig exportförsäljning till unionen skedde till närstående eller icke-närstående handlare.

(58)

Den exporterande tillverkaren kunde emellertid inte påvisa att det förelåg klara och tydliga olikheter i priser i de olika handelsleden vare sig på dess hemmamarknad eller på dess exportmarknad. Denna begäran kunde därför inte godtas.

(59)

Därefter begärde den exporterande tillverkaren att en justering skulle göras i enlighet med artikel 2.10 d ii) i grundförordningen. Kommissionen kan inte godta denna begäran heller eftersom exporten till unionen skedde genom närstående företag och sedan till oberoende slutanvändare, vilket innebar att export och försäljning ingick i samma handelsled.

(60)

För den enda exporterande tillverkaren jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(61)

Nivån på samarbetsviljan var hög från Sydkoreas sida eftersom importen från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde cirka 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta fastställde kommissionen den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för den enda exporterande tillverkaren.

(62)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(63)

Två exporterande tillverkare, Baosteel och Wisco, samarbetade i undersökningen; de står tillsammans för cirka 100 % av den sammanlagda exporten till EU. Båda företagen exporterade sina produkter till EU via närstående importörer i unionen.

(64)

Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina ansökte om marknadsekonomisk status. Därför fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (jämförbart land) i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(65)

I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna om att den föreslog att Sydkorea skulle användas som lämpligt jämförbart land och uppmanade dem att lämna synpunkter. En part hävdade att Sydkorea inte var ett lämpligt jämförbart land och föreslog att Ryssland skulle användas i stället.

(66)

Den ryska hemmamarknaden är relativt sluten och domineras av en enda tillverkande koncern. Marknadsandelen för importen är mycket liten (mindre än 5 % under 2013) och Ryssland har importtullar för kornorienterade elektroplåtar (5 %). Dessutom kan de ryska kornorienterade elektroplåtarna inte jämföras med de kornorienterade elektroplåtar som Kina exporterar till unionen avseende typ/kvalitet. Ryssland ansågs därför inte vara ett lämpligt jämförbart land.

(67)

Som anges i tillkännagivandet om inledande har kommissionen även undersökt om något av de andra berörda länderna, eller andra tredjeländer med marknadsekonomi i vilka kornorienterade elektroplåtar tillverkas, skulle kunna betraktas som lämpligt jämförbart land. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över är det förutom de berörda länderna bara Brasilien och Indien som tillverkar kornorienterade elektroplåtar.

(68)

I såväl Brasilien som Indien finns det bara en enda tillverkare av kornorienterade elektroplåtar, och båda dessa tillverkare tillverkar produkttyper som inte kan jämföras med de typer som tillverkas och exporteras av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina. Dessutom tar båda länderna ut importtullar på kornorienterade elektroplåtar och de är båda, men i synnerhet Indien, främst importländer med försumbar inhemsk produktion. Därför ansågs varken Brasilien eller Indien vara ett lämpligt jämförbart land.

(69)

När det gäller Japan och USA framgick av undersökningen att båda dessa marknader domineras av två inhemska tillverkare och att importen till dessa länder är låg. Såväl den japanska som den amerikanska hemmamarknaden kan därför anses vara relativt stängd för konkurrens.

(70)

När det gäller Sydkorea är den inhemska marknaden för kornorienterade elektroplåtar relativt öppen och marknadsandelen för importen stor (över 20 % år 2013). Den sydkoreanska tillverkaren är en stor tillverkare med omfattande inhemsk försäljning och exportförsäljning. Den tillverkar liknande typer av den likadana produkten som de som exporteras till unionen av de kinesiska tillverkarna. Ingen tull tas ut på import av kornorienterade elektroplåtar från unionen, Kina eller Japan.

(71)

Kommissionen drog i detta skede av förfarandet slutsatsen att Sydkorea är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(72)

Som nämnts ovan (se skäl 64) fastställdes normalvärdet för de två exporterande tillverkarna i Kina på grundval av priset eller det konstruerade normalvärdet i det jämförbara landet, i det här fallet Sydkorea, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(73)

De exporterande tillverkarna exporterade sina produkter till unionen via handlare och importörer i både Kina och unionen.

(74)

Exportpriset fastställdes därför på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt för vinsten för en icke-närstående importör.

(75)

Kommissionen jämförde det normalvärde som fastställts för det jämförbara landet med de priser som de exporterande tillverkarna i Kina tog ut på grundval av priset fritt fabrik.

(76)

En exporterande tillverkare hade en produkttyp som inte kunde matchas med de produkttyper som tillverkas av den sydkoreanska tillverkaren. Detta hade att göra med järnförlusten för denna produkttyp. I detta fall jämfördes exportpriset med normalvärdet för den mest likartade produkttypen som har samma egenskaper och närmast jämförbara järnförlust.

(77)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för fraktkostnader, kreditkostnader, hanterings- och lastningskostnader, förpackningskostnader och bankavgifter.

(78)

Normalvärdet justerades för att säkerställa att det uttrycktes på samma beskattningsnivå som exportpriset, eftersom en del av mervärdesskatten på export av kornorienterade elektroplåtar från Kina inte återbetalades till de berörda företagen under undersökningsperioden.

(79)

För var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten i det jämförbara landet, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(80)

På grundval av deras svar på frågeformuläret konstaterade kommissionen att de två företagen var närstående genom gemensamt ägande.

(81)

En enda dumpningsmarginal fastställdes därför för de två företagen baserat på det vägda genomsnittet av de individuella dumpningsmarginalerna.

(82)

Nivån på samarbetsviljan är hög, eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna svarar för 100 % av den totala exporten från Kina till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta fastställde kommissionen den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(83)

I Japan fanns det två exporterande tillverkare under undersökningsperioden, JFE Steel Corporation och Nippon Steel & Sumitomo Metal One Corporation. De två exporterande tillverkarna samarbetade i undersökningen. En av de exporterande tillverkarnas försäljning till unionen skedde genom en näringsidkare i Japan. Den andra exporterande tillverkarens export till unionen utgjordes främst av obearbetade (hela) ringar eller rullar som bearbetades (skars itu) av dess närstående part i unionen. Samma exporterande tillverkare importerade även den berörda produkten genom en närstående importör i unionen. På den inhemska marknaden sålde de båda exporterande tillverkarna den berörda produkten såväl direkt som genom närstående och icke-närstående handlare.

(84)

På grundval av den allmänna metod som beskrivs i avsnitt 3.1.1 ovan fastställde kommissionen att för en av de exporterande tillverkarna var ingen av de produkttyper som såldes på den inhemska marknaden representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. För denna exporterande tillverkare konstruerades därför normalvärdet för samtliga produkttyper.

(85)

För den andra exporterande tillverkaren fastställde kommissionen att mer än hälften av de produkttyper som såldes på export till unionen skulle kunna jämföras med en representativ inhemsk försäljning av dessa produkttyper. För denna produkttyp användes därför det faktiska inhemska försäljningspriset för beräkningen av normalvärdet, i enlighet med den allmänna metoden. För de återstående produkttyperna konstruerades normalvärdet.

(86)

En av de exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten för export till unionen via en icke-närstående handlare i Japan. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas. Kontrollerade uppgifter från denna icke-närstående handlare användes för att fastställa cif-värdet av exporten.

(87)

Den andra exporterande tillverkaren sålde den berörda produkten via närstående handlare i unionen. De flesta produkttyper såldes emellertid inte vidare i samma skick som de importerades eftersom de bearbetades (skars itu) av en närstående part. Därför fastställde kommissionen exportpriset för de obearbetade (hela) ringarna eller rullarna i exporten i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen genom att justera det pris till vilket den importerade produkten först såldes till oberoende kunder i unionen för alla omkostnader som tillkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet kostnaderna för bearbetning i unionen, vederbörligen justerade för viktminskning på grund av skärningen samt för försäljnings- och administrationskostnader och vinst, i syfte att återställa priset till nivån för obearbetade (hela) ringar eller rullar. Vinsten för en icke-närstående importör användes i avsaknad av annat rimligt riktmärke.

(88)

För de produkttyper som såldes i det skick som de importerades via en närstående importör, dvs. där ingen ytterligare bearbetning skedde i unionen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen genom att det pris till vilket den importerade produkten först såldes till oberoende kunder i unionen justerades för alla omkostnader som tillkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, samt för vinsten för en icke-närstående importör.

(89)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(90)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för provisioner, fraktkostnader, kreditkostnader, bankavgifter, hanterings- och lastningskostnader och förpackningskostnader.

(91)

Den exporterande tillverkaren begärde att en justering skulle göras för handelsled i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen med motiveringen att nästan hela tillverkarens inhemska försäljning skedde till slutanvändare, medan hälften av dess exportförsäljning till unionen skedde till närstående eller icke-närstående handlare.

(92)

Kommissionen fann att påståendet inte var tillräckligt väl underbyggt. Begäran avvisades därför.

(93)

För de samarbetande exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(94)

Nivån på samarbetsviljan var hög, eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde mer än 100 % av den totala exporten från Japan till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(95)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(96)

Av undersökningen framgick att endast NLMK-koncernen tillverkade den berörda produkten i Ryssland. De två exporterande tillverkarna i koncernen, OJSC Novolipetsk Steel och VIZ Steel, samarbetade i undersökningen. Samtlig försäljning till unionsmarknaden skedde via en närstående handlare i Schweiz. Försäljningen på hemmamarknaden skedde direkt till oberoende parter.

(97)

Eftersom data lämnades separat för de ovannämnda exporterande tillverkarna beräknade man först dumpningsmarginalen för varje enskilt företag för att sedan beräkna den vägda genomsnittliga marginalen för koncernen som helhet.

(98)

Kommissionen konstaterade att den största produkttyp som såldes på export till unionen kunde jämföras med motsvarande representativa försäljning av denna produkttyp på hemmamarknaden och att denna inhemska försäljning hade skett vid normal handel. För denna produkttyp användes därför det faktiska inhemska försäljningspriset för beräkningen av normalvärdet, i enlighet med den allmänna metod som beskrivs i avsnitt 3.1.1. För de återstående produkttyperna konstruerades normalvärdet.

(99)

De ryska tillverkarna är integrerade företag i den utsträckning att företag inom koncernen till och med bröt och levererade järnmalm och andra råvaror till de bolag i koncernen som tillverkade kornorienterade elektroplåtar. Koncernen hävdade att artikel 2.5 i grundförordningen inte bör tillämpas för justeringar av tillverkningskostnaderna eftersom dessa råvaror såldes internt till marknadspris. Det beslutades preliminärt att inga justeringar skulle företas, eftersom försäljningen av dessa råvaror inom koncernen skedde till samma pris som den externa försäljningen.

(100)

Eftersom de båda exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag som fungerade som importör, konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt för vinsten för en icke-närstående importör.

(101)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de två närstående exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(102)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport-, försäkrings- och kreditkostnader samt provisioner.

(103)

För de två närstående exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen. Det var i detta skede som man konsoliderade dumpningsberäkningarna för de två närstående exporterande tillverkarna för att beräkna den vägda genomsnittliga marginalen för NLMK-koncernen.

(104)

Nivån på samarbetsviljan är hög i Ryssland eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att basera den landsomfattande dumpningsmarginalen på nivån för NLMK-koncernen.

(105)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(106)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren sålde den berörda produkten till unionsmarknaden via en närstående importör i Nederländerna. Försäljningen på hemmamarknaden skedde direkt till oberoende parter.

(107)

Utifrån den allmänna metod som beskrivs i avsnitt 3.1.1 fastställde kommissionen att de flesta produkttyper som såldes av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i USA på den inhemska marknaden inte var identiska eller jämförbara med dem som såldes på export, och de ansågs därför inte vara representativa i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet enligt den allmänna metoden. För de återstående produkttyperna fastställdes normalvärdet på grundval av de inhemska priserna.

(108)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade sina produkter till unionen via en närstående importör i EU.

(109)

Några få produkttyper säljs inte vidare i samma skick som de importeras eftersom de bearbetas (skärs itu) i EU. Eftersom värdet cif av den export som deklareras vid unionens gräns för denna försäljning är värdet på obearbetade (hela) ringar eller rullar, fastställde kommissionen exportpriset för de obearbetade (hela) ringarna eller rullarna i exporten i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(110)

Detta skedde genom att det pris till vilket den importerade produkten först såldes till oberoende kunder i unionen justerades för alla omkostnader som tillkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet kostnaderna för bearbetning i unionen, vederbörligen justerade för viktminskning, försäljnings- och administrationskostnader samt vinst, i syfte att återställa priset till nivån för obearbetade (hela) ringar eller rullar. Vinsten för en icke-närstående importör användes i avsaknad av annat rimligt riktmärke.

(111)

För de produkttyper där ingen ytterligare bearbetning skedde fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen genom att det pris till vilket den importerade produkten först såldes till oberoende kunder i unionen justerades för alla omkostnader som tillkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, samt för vinsten för en icke-närstående importör.

(112)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den enda exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(113)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för frakt, hantering, förpackning, kreditkostnader samt kostnader efter försäljningen.

(114)

För den enda exporterande tillverkaren jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(115)

Samarbetsviljan var hög. Kommissionen beslutade därför att basera den landsomfattande dumpningsmarginalen på nivån för den enda exporterande tillverkaren.

(116)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(117)

I unionen finns det sex företag som tillverkar den berörda produkten. Enligt den information som finns tillgänglig från klagomålet finns det inga andra unionstillverkare av den berörda produkten i unionen. Dessa sex tillverkare utgör därför den så kallade unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(118)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till cirka 340 000 ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av samtlig information som fanns att tillgå om unionsindustrin, såsom information från den klagande och från alla kända tillverkare i unionen. De sex kända unionstillverkarna står för 100 % av den totala tillverkningen i unionen av den likadana produkten.

(119)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av a) alla kända tillverkare i unionens försäljning på unionsmarknaden b) försäljningen på unionsmarknaden av importen till unionen från alla tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat samt med beaktande av de uppgifter som lämnats av samarbetsvilliga tillverkare i de berörda länderna.

(120)

När det gäller Japan rapporterades en stor del av importen till Nederländerna av den japanska berörda produkten under ett konfidentiellt KN-nummer under skadeundersökningsperioden (4). Därför anges intervall i tabellen nedan angående förbrukningen i unionen samt i andra relevanta tabeller relaterade till importvolymer och importvärden.

(121)

På grundval av detta utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

(122)

Kommissionen inhämtade uppgifter för all verksamhet som rör den berörda produkten och bedömde huruvida produktionen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. Kommissionen fann att endast en liten del (cirka 0,4 % av den totala förbrukningen) av unionstillverkarnas produktion var avsedd för företagsintern användning. Denna del överfördes och/eller levererades ofta helt enkelt till internpriser inom samma företag eller koncern för vidare bearbetning. Med tanke på den företagsinterna marknadens storlek påverkas inte skadebilden av detta.

(123)

Från början av 2003 och framåt steg efterfrågan på transformatorer mer än någonsin tidigare, vilket ledde till en motsvarande ökning av efterfrågan på den berörda produkten och stigande priser. Detta ledde till en betydande kapacitetsökning från 2003/2004 och framåt för såväl transformatortillverkare som tillverkare av kornorienterade elektroplåtar världen över. Något fördröjt betraktat, dock absolut senast från och med 2011, minskade emellertid förbrukningen på den globala marknaden (inklusive unionsmarknaden) avsevärt, vilket även drabbade transformatorindustrin.

(124)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen i unionen med cirka 11 %. Denna minskning berodde främst på en minskad efterfrågan från industrin i senare led, dvs. från tillverkarna av transformatorer.

(125)

Kommissionen undersökte om importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(126)

De dumpningsmarginaler som fastställts i fråga om importen från USA, Japan, Kina, Ryssland och Sydkorea låg över den minimitröskel som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen.

(127)

Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen.

(128)

Dessutom var villkoren för konkurrens mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana produkten jämförbar.

(129)

De importerade produkterna konkurrerade med varandra och med den berörda produkten som tillverkades i unionen eftersom de säljs till liknande kategorier av slutkunder.

(130)

Därför uppfylldes alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen, och importen från de berörda länderna bedömdes sammantaget vid fastställandet av skada.

(131)

Exporterande tillverkare från både USA och Japan har ifrågasatt lämpligheten av att göra en sammantagen bedömning. De hävdade båda att deras import minskade under skadeundersökningsperioden och att deras priser inte underskred unionstillverkarnas priser.

(132)

Trots den minskade importen från Japan och USA under skadeundersökningsperioden har denna dumpade import också bidragit till det pristryck som uppstått avseende den berörda produkten på EU-marknaden. Dessa länders import dumpas, och det är tydligt att deras produkter konkurrerar direkt med produkter från unionen och produkter från andra exporterande tillverkare. Därför uppfylls fortfarande villkoren för att en sammantagen bedömning ska kunna tillämpas av effekterna av importen från de fem berörda länderna. Alla typer av kornorienterade elektroplåtar, inklusive de typer som säljs av de japanska och amerikanska exporterande tillverkarna, säljs för användning vid tillverkning av transformatorkärnor och till samma relativt begränsade kundgrupp. Därför avvisade kommissionen preliminärt dessa argument.

(133)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga tillverkarna i de berörda länderna. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(134)

Som redan nämnts rapporterades en stor del av importen till Nederländerna av den japanska berörda produkten under ett konfidentiellt KN-nummer under skadeundersökningsperioden. Därför anges intervall i tabellen nedan angående importen från de berörda länderna.

(135)

Importen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

(136)

Av tabellen ovan framgår att importen från de berörda länderna minskade något i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Men den totala marknadsandelen för den dumpade importen till unionen ökade med cirka tre procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(137)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga tillverkarna i de berörda länderna.

(138)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

(139)

De genomsnittliga priserna på den dumpade importen minskade från 1 813 euro/ton under 2011 till 1 263 euro/ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset per enhet för den dumpade importen med ca 30 %.

(140)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(141)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt och med avräkning för rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna under undersökningsperioden.

(142)

Trots nedgången i priserna underskred de exporterande tillverkarnas priser inte unionsindustrins priser över lag. I allmänhet låg unionsindustrins priser på i stort sett samma nivå eller något högre. Resultatet av jämförelsen visade på att det i allmänhet inte förekom något prisunderskridande. Endast en japansk exporterande tillverkare underskred unionsindustrins priser med 0,50 %.

(143)

Frånvaron av prisunderskridande innebär dock inte att exportpriserna inte vållade någon skada. Unionsindustrins priser var resultatet av den starka prisnedgång som den dumpade lågprisimporten orsakade. Som ett resultat av överkapaciteten på världsmarknaden till följd av den blomstrande handeln under åren 2003–2010 inleddes en intensiv priskonkurrens mellan unionstillverkarna och de exporterande tillverkarna under skadeundersökningsperioden.

(144)

Aggressiva prisstrategier drabbade särskilt unionsmarknaden och av följande skäl kan sådana strategier upprätthållas längre av de exporterande tillverkarna än av unionstillverkarna: För det första har de exporterande tillverkarna en betydligt större marknadsandel på sina hemmamarknader än unionstillverkarna på unionsmarknaden. Unionsmarknaden är en öppen marknad, såsom nämns i avsnitt 3.3.1 (Jämförbart land), medan det är svårt för andra konkurrenter, däribland unionstillverkarna, att tränga in på de exporterande tillverkarnas inhemska marknader i de berörda länderna. För det andra gör de flesta exporterande tillverkare avsevärda vinster på sina hemmamarknader, vilket ger dem en god marginal för att sälja sina produkter till dumpade priser, och även med förlust, på EU-marknaden. I synnerhet de japanska och amerikanska exporterande tillverkarna säljer sina produkter med förlust på unionsmarknaden. Under skadeundersökningsperioden gick unionstillverkarna med förlust både på EU-marknaden och utanför EU.

(145)

Under dessa omständigheter är den avgörande frågan inte huruvida de exporterande tillverkarna säljer sina produkter till priser som underskrider unionsindustrins redan förlustbringande priser. Snarare är den avgörande faktorn för fastställande av skada att unionstillverkarna inte hade något annat val än att sälja sina produkter till priser som underskred tillverkningskostnaderna för att försvara sin marknadsandel och upprätthålla en ekonomiskt rimlig nivå på produktionen på grund av det kraftiga pristryck som utövades på försäljningspriserna.

(146)

Den ryska exporterande tillverkaren hävdade att en justering bör göras med hänsyn till kvalitetsskillnader mellan den berörda produkt som tillverkas och säljs av denna exporterande tillverkare och den likadana produkt som tillverkas av unionsindustrin. Enligt detta påstående skulle kvaliteten på den berörda produkten som tillverkas av denna exporterande tillverkare vara betydligt sämre än kvaliteten på den likadana produkt som tillverkas av unionsindustrin.

(147)

Detta påstående var inte underbyggt och i själva verket fanns det inga tillgängliga bevis för att det skulle finnas en kvalitetsskillnad mellan den ryska exporten och tillverkningen i unionen av samma produkttyp. Påståendet avvisades därför preliminärt. Men i fråga om rättvis jämförelse av produkttyper accepterades det preliminärt att Rysslands andra- och tredjesortering av den berörda produkten inte bör jämföras med unionsindustrins första- och andrasortering av produkterna.

(148)

Ett ytterligare påstående rörde handelsled. Det hävdades att en justering bör göras på grund av skillnad i handelsled och att NLMK uteslutande säljer sina produkter via en handlare, medan EU-företagen även säljer sina produkter direkt till slutanvändare. Men även detta påstående avvisades preliminärt eftersom undersökningen inte hade visat att denna skillnad i handelsled påverkade priserna. I synnerhet fanns det inga bevis för att det föreligger konsekventa och tydliga olikheter mellan priserna i de ovannämnda handelsleden.

(149)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. När det gäller fastställande av skada gjorde kommissionen inte någon åtskillnad mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer, eftersom alla kända unionstillverkare ingår i unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. Kommissionen utvärderade skadeindikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från alla kända unionstillverkare samt uppgifter som samlats in från den klagande.

(150)

Den totala tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(151)

Under hela skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins produktionsvolym med 17,2 %.

(152)

De rapporterade uppgifterna angående kapaciteten hänför sig till den tekniska kapaciteten, vilket innebär att justeringar som av industrin anses som rutinmässiga, såsom för installationstid, underhåll, flaskhalsar och andra normala uppehåll, redan har gjorts. Kapaciteten ökade något under skadeundersökningsperioden.

(153)

Vissa unionstillverkare genomförde investeringar under skadeundersökningsperioden för att modernisera sin befintliga produktionsutrustning i syfte att tillverka proportionellt fler högpermeabla typer än konventionella typer av den berörda produkten. Detta påverkade dock inte produktionskapaciteten under skadeundersökningsperioden.

(154)

Minskningen när det gäller kapacitetsutnyttjandet är ett resultat av den något ökade produktionskapaciteten och en minskning av produktionsvolymen. Minskningen var 15 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(155)

När det gäller Japan rapporterades en stor del av importen till Nederländerna av den japanska berörda produkten under ett konfidentiellt KN-nummer under skadeundersökningsperioden. Därför anges intervall i tabellen nedan angående försäljningsvolym och marknadsandel.

(156)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(157)

Unionsindustrin försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 11,4 % under skadeundersökningsperioden, från cirka 189 000–204 000 ton under 2011 till 167 000–182 000 ton under undersökningsperioden. Denna minskning hade inletts redan före skadeundersökningsperioden eftersom unionsindustrins försäljningsvolym 2010 uppgick till 210 693 ton.

(158)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins marknadsandel något (från 51,7–58,4 % till 51,1–57,6 %). Även denna minskning hade inletts redan före skadeundersökningsperioden eftersom unionsindustrin 2010 fortfarande hade en marknadsandel på 60,6 %. Denna förlust av marknadsandelar sammanföll i tiden med den minskade förbrukningen, men unionsindustrins försäljningsvolym minskade mer än förbrukningen. På grund av det ständiga pristrycket från de exporterande tillverkarna tvingades unionsindustrin dessutom sänka sina försäljningspriser för att undvika att dess marknadsandel minskade ytterligare.

(159)

Förbrukningen i unionen minskade med cirka 11 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 11,4 %. Unionsindustrin upplevde därmed en viss förlust av marknadsandelar i motsats till de berörda länderna vars marknadsandel för importen ökade något under skadeundersökningsperioden.

(160)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(161)

Sysselsättningsnivån inom unionsindustrin sjönk avsevärt under skadeundersökningsperioden på grund av de beslut man fattat för att minska produktionen. Detta resulterade i en minskning av personalstyrkan med 9 % under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten hos de anställda inom unionsindustrin, mätt som produktion per anställd och år, minskade långsammare än den faktiska produktionen. Den senare indikatorn anses emellertid inte vara en relevant indikator för att fastställa om unionsindustrin är effektiv, i synnerhet inte eftersom unionsindustrin tillverkade proportionellt mer högpermeabla typer under skadeundersökningsperioden. För även om det kostar mer att tillverka högpermeabla typer av den berörda produkten används tunnare material, och därmed mindre material sett till vikt, för att tillverka dessa typer av den berörda produkten.

(162)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. De höga faktiska dumpningsmarginalerna hade en icke-försumbar inverkan på unionsindustrin med tanke på volymen och priserna på importen från de berörda länderna.

(163)

Även om åtgärder var i kraft beträffande Ryssland mellan 2005 och 2008 och beträffande USA mellan 2005 och 2010, finns det för närvarande inga handelspolitiska skyddsåtgärder mot denna produkt inom EU. Därför fanns inga nya uppgifter tillgängliga för att bedöma effekterna av eventuell tidigare dumpning.

(164)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(165)

I tabellen ovan visas utvecklingen av unionens försäljningspriser per enhet jämfört med motsvarande tillverkningskostnad, som huvudsakligen rör råmaterial, dvs. varmvalsade ringar, som i genomsnitt utgör cirka 50–58 % av den totala tillverkningskostnaden under skadeundersökningsperioden. Tabellen visar på en betydande nedgång i unionsindustrins försäljningspriser. Under skadeundersökningsperioden minskade försäljningspriserna i genomsnitt mer än motsvarande kostnader. Dessutom var försäljningspriserna i genomsnitt lägre än tillverkningskostnaden per enhet under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2011. Detta ledde till betydande förluster för unionstillverkarna, och denna situation inträffade under en period då de genomsnittliga försäljningspriserna för den dumpade importen minskade betydligt, vilket innebar att unionstillverkarna befann sig under ständig press. Unionstillverkarna tvingades sänka sina försäljningspriser betydligt för att försöka behålla sin marknadsandel.

(166)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(167)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd något, men ökningen låg fortfarande under den totala löneökningen i unionen. I alla händelser minskade sysselsättningen, vilket framgår av skäl 161.

(168)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(169)

Utgående lager låg kvar på ungefär samma nivå under hela skadeundersökningsperioden. De flesta typerna av den likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna. Därför kan lager inte anses vara en viktig skadeindikator för branschen.

(170)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

(171)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna genom att nettoförlusten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Som framgår av tabellen i skäl 164 minskade försäljningspriset per enhet till icke-närstående kunder i unionen med 26,5 % på grund av det mycket stora pristryck som den dumpade importen orsakade. Medan unionstillverkarna var nära ett nollresultat 2011 ökade förlusterna väsentligt 2012 och 2013 och nådde en nivå av ca – 22 % under undersökningsperioden trots att unionsindustrin försökte optimera sina kostnader och bland annat tillkännagav personalminskningar och tillfälliga arbetslösningar.

(172)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sin verksamhet. Detta uppvisade en liknande nedåtgående trend som lönsamheten och blev negativt, för att inte säga ohållbart.

(173)

Trots förlusterna under skadeundersökningsperioden uppgick investeringarna till över 23 miljoner euro under skadeundersökningsperiodens samtliga år. Investeringarna hade mestadels att göra med uppgraderingar av maskinerna för produktion av högpermeabla typer av den berörda produkten.

(174)

Räntabiliteten är i princip vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. På grund av de uppkomna förlusterna var räntabiliteten negativ under skadeundersökningsperioden. I själva verket följde räntabiliteten samma nedåtgående trend som lönsamheten. Förmågan att anskaffa kapital påverkades av de förluster som uppkommit under skadeundersökningsperioden. För en unionstillverkare har exempelvis en större investering som man avsett att genomföra för att utveckla högpermeabla typer av kornorienterade elektroplåtar skjutits upp till 2015.

(175)

Trots de konkreta åtgärder som unionsindustrin vidtog under skadeundersökningsperioden för att förbättra effektiviteten genom att minska kostnaderna och begränsa tillverkningskostnaderna, bland annat genom att tillkännage personalminskningar och tillfälliga arbetslösningar, försämrades unionsindustrins ekonomiska situation avsevärt under skadeundersökningsperioden: Förlusterna ökade från – 0,8 % 2011 till – 22,3 % under undersökningsperioden. Om man jämför med 2010 är vinstfallet dessutom ännu större eftersom unionsindustrin fortfarande gick med 14 % i vinst under 2010.

(176)

Vidare sjönk försäljningsvolymerna på unionsmarknaden med 11,4 %, försäljningspriserna per enhet med 26,5 %, produktionen minskade med 17,2 % och kapacitetsutnyttjandet med 15 %. Dessutom minskade sysselsättningen med 9 %. Till följd av detta nådde förlusterna en nivå som inte längre är hållbar.

(177)

Under de särskilda omständigheter som rådde i det här fallet, där de exporterande tillverkarnas priser i allmänhet inte underskred unionsindustrins priser, är den avgörande faktorn för fastställande av skada att unionstillverkarna tvingades sälja sina produkter till priser som underskred tillverkningskostnaderna eftersom en betydande del av de exporterande tillverkarna inte bara sålde till dumpade priser, utan även till priser som underskred tillverkningskostnaderna, vilket ledde till att unionsindustrins försäljningspriser utsattes för ett kraftigt tryck.

(178)

På grund av förlusterna under skadeundersökningsperioden till följd av de faktorer som beskrivs ovan uppvisade de andra indikatorerna, såsom kassaflöde och räntabilitet, samma nedåtgående trend som lönsamhetsindikatorn.

(179)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede av undersökningen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada, vilket framgår av alla de huvudsakliga skadeindikatorer som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(180)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållade väsentlig skada för unionsindustrin. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är: den ekonomiska krisen och den minskade efterfrågan, inte tillräckligt konkurrenskraftiga unionstillverkare, import från tredje land, unionstillverkarnas exportresultat och den europeiska stålindustrins överkapacitet.

(181)

De exporterande tillverkarnas försäljningspriser sjönk i genomsnitt från 1 813 euro/ton under 2011 till 1 263 euro/ton under undersökningsperioden. Genom att kontinuerligt sänka sina försäljningspriser per enhet under skadeundersökningsperioden kunde tillverkarna från de berörda länderna öka sin marknadsandel (40,2–46,9 % under 2011 till 41,8–48,3 % under undersökningsperioden). Som ett resultat av detta prisfall inleddes en intensiv priskonkurrens mellan unionstillverkarna och de exporterande tillverkarna under skadeundersökningsperioden.

(182)

Den kraftiga prissänkning som de exporterande tillverkarna från de berörda länderna genomförde under skadeundersökningsperioden, som ganska ofta innebar att priserna underskred tillverkningskostnaderna, vållade skada för unionsindustrin: Unionstillverkarna tvingades sänka sina priser och sälja sina produkter med förlust för att upprätthålla en viss försäljningsvolym och marknadsandel. Detta hade emellertid en negativ inverkan på industrins lönsamhet, som blev negativ och uppgick till den ohållbara nivån – 22,3 % under undersökningsperioden. Det är uppenbart att om unionsindustrin inte hade sänkt sina priser under tillverkningskostnaden skulle den mycket snabbt ha förlorat marknadsandelar och tvingats minska sin produktion och lägga ned produktionsanläggningar.

(183)

Mot bakgrund av det klart fastställda tidsmässiga sambandet mellan å ena sidan mängden dumpad import till ständigt sjunkande priser och å andra sidan unionsindustrins minskade försäljningsvolym och sjunkande priser som ledde till förluster, dras slutsatsen att den dumpade importen var orsaken till den skada som unionsindustrin led. Även om inget kontinuerligt prisunderskridande sker, har främst unionsmarknaden drabbats av en aggressiv prissättning som på längre sikt endast kan upprätthållas av de exporterande tillverkarna. Detta beror på att de, till skillnad från unionstillverkarna, över lag gör mycket goda vinster på sina hemmamarknader där deras marknadsandelar är stora.

(184)

Den ekonomiska krisen ledde till en minskad efterfrågan i EU under skadeundersökningsperioden, som i sin tur ledde till att försäljningspriserna sjönk. Men medan marknaderna för kornorienterade elektroplåtar världen över påverkades av krisen är det anmärkningsvärt att ingen liknande skada kunde observeras för exporterande tillverkare på deras hemmamarknader. Ett exempel på detta är att UST (5) fann (Offentliggörande 4491 från september 2014, del VII Slutsats, s. 36) att den amerikanska industrin inte lider någon väsentlig skada för tillfället. Dessutom sålde de japanska, ryska och sydkoreanska tillverkarna sina produkter med ibland betydande vinst på sina respektive hemmamarknader.

(185)

Den preliminära slutsatsen kan dras att den ekonomiska krisen inte är orsaken till den skada som vållats unionsindustrin och att den inte upphäver orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lider.

(186)

Några berörda parter hävdade att unionstillverkarna inte var tillräckligt konkurrenskraftiga på grund av deras jämförelsevis höga kostnader för råvaror, energi (främst el) och arbetskraft.

(187)

Unionstillverkarna befinner sig kanske i ett relativt ofördelaktigt läge om deras kostnader för råvaror och el jämförs med vissa exporterande tillverkare, såsom tillverkare i Ryssland och USA.

(188)

Men dessa argument ger inte en tillfredsställande förklaring till varför unionsindustrin fortfarande kunde göra vinster under åren före skadeundersökningsperioden, eftersom unionsindustrin i så fall troligen befann sig i detta kostnadsmässigt ofördelaktiga läge även under dessa år. Dessutom genomförde unionsindustrin kostnadsbesparingar från 2011 och framåt, vilket ledde till en minskning av arbetskraftskostnaden och tillverkningskostnaden per enhet. Detta påstående avvisas därför preliminärt.

(189)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(190)

Import från de berörda länderna svarar för större delen av all import i unionen. Övrig import minskade med 63,8 % under samma period. Med tanke på de låga volymerna (1 891 ton) och den lilla marknadsandelen (0,6 %) för den övriga importen vid slutet av undersökningsperioden finns det uppenbarligen inga tecken som tyder på att denna vållade unionsindustrin skada.

(191)

Exportvolymen för unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(192)

Unionstillverkarnas exportförsäljning (sett till volym) till icke-närstående kunder minskade med 22,7 % under skadeundersökningsperioden. För att kunna fortsätta att konkurrera med de andra tillverkarna på marknader i tredjeland tvingades EU:s tillverkare sänka sina exportpriser. Exportvolymen uppgick emellertid till 45,6 % av den totala produktionen i slutet av undersökningsperioden, jämfört med 48,9 % under 2011, vilket innebär en förlust på 3,3 procentenheter under en relativt kort tidsperiod.

(193)

Följaktligen bidrog även unionstillverkarnas exportresultat till skadan, men inte i den utsträckning att det upphävde orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit, vilket beror på följande. För det första bör det lägre försäljningspris per enhet (1 139 euro per ton på exportmarknaderna) som unionstillverkarna tog ut jämfört med priset på EU-marknaden (1 235 euro per ton) ses i ljuset av det faktum att de sålda produkterna till stor del bestod av unionstillverkarnas andrasorterade kornorienterade elektroplåtar som huvudsakligen exporteras och som säljs med rabatt jämfört med deras förstasorterade kornorienterade elektroplåtar. För det andra utgörs unionstillverkarnas försäljning till största delen av försäljning inom EU (172 410 ton), som kan jämföras med exporten (155 239 ton). För det tredje är det försämrade exportresultatet kopplat till det faktum att marknaderna i de berörda länderna, som är viktiga handelspartner för unionen, är relativt slutna och svårgenomträngliga. Mot denna bakgrund dras slutsatsen att unionsindustrins exportresultat har bibehållits på en hög nivå. Faktum är att om exportförsäljningen inte hade bibehållits på en sådan nivå i en situation där ett starkt pristryck rådde på grund av dumpad import, vars pris ofta underskred tillverkningskostnaden, skulle förlusten av stordriftsfördelar och inverkan på enhetskostnaden för unionsindustrins tillverkning ha varit ännu större.

(194)

Några berörda parter hävdade att det inte var importen från de berörda länderna utan snarare de strukturella problemen inom unionens stålindustri, såsom överkapacitet, som vållat skada för unionsindustrin, som består av vertikalt integrerade ståltillverkare.

(195)

Däremot kan den negativa effekten av denna faktor inte tillskrivas EU:s tillverkare av kornorienterade elektroplåtar. Som framgår av skadeanalysen vidtog unionstillverkarna konkreta åtgärder för att förbättra effektiviteten; till exempel minskade man produktionsvolymen med 70 482 ton (– 17,2 %) och antalet anställda med 251 heltidsekvivalenter (– 9 %) och sänkte enhetskostnaden med 11 %.

(196)

Dessutom finns det ingen betydande överkapacitet avseende konventionella typer av den berörda produkten på unionsmarknaden. Eftersom unionstillverkarna kommer att övergå till en produktmix med fler produkter med lägre järnförlust, kommer dessutom den kapacitet som används för att tillverka konventionella typer av den berörda produkten att fortsätta att minska.

(197)

Undersökningen har hittills inte visat på några strukturella problem i unionen som skulle kunna ses som en orsak till skadan. Problemet för unionsindustrin är snarare det faktum att unionstillverkarna inte kan tillverka (och sälja) mer högpermeabla typer av den berörda produkten till priser som ständigt sjunker på grund av den dumpade importen från USA, Japan, Kina och Sydkorea. Dessutom står unionstillverkarna inför en obalans i leveransen av konventionella typer av den berörda produkten på grund av dumpad import från Ryssland som leder till sänkta priser även för denna typ av den berörda produkten. Den påstådda överkapaciteten är därför, om den existerar, snarare en följd av den dumpade importen än en orsak till den skada som unionsindustrin lidit.

(198)

Den ryska exporterande koncernen hävdade att det endast var sektorn för högkvalitativa kornorienterade elektroplåtar som led skada och inte den sektor som tillverkar kornorienterade elektroplåtar av konventionell kvalitet, vilken påstods uppvisa en hållbar produktion och försäljning. Därför kunde exporten från Ryssland inte anses ha vållat skada i det aktuella fallet.

(199)

Men alla unionstillverkare, inklusive de som enbart tillverkar konventionella typer av kornorienterade elektroplåtar, led väsentlig skada avseende produktionsvolym, försäljningsvolym, marknadsandel, försäljningspriser och lönsamhet. Därmed framgick tydligt att detta påstående inte var berättigat.

(200)

Ett orsakssamband fastställdes preliminärt mellan den skada som unionstillverkarna lider och den dumpade importen från de berörda länderna. Det finns ett tydligt tidsmässigt samband mellan den kraftiga nedgången i synnerhet priset på den dumpade importen och unionens allt sämre resultat. Unionsindustrin försökte upprätthålla sin prisnivå under 2011, men hade därefter inte något annat val än att följa den prisnivå som angavs av den dumpade importen för att behålla sin marknadsandel eller åtminstone undvika att denna minskade ytterligare. Detta ledde till att man hamnade i en förlustbringande situation som inte är hållbar.

(201)

Kommissionen har redogjort för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och avgränsat dessa från den dumpade importens skadevållande verkan. Övriga faktorer som identifierats, såsom den ekonomiska krisen, påståendet att unionsindustrin inte är tillräckligt konkurrenskraftig, importen från tredjeländer, unionstillverkarnas exportresultat och unionsindustrins överkapacitet, konstaterades preliminärt inte upphäva det orsakssamband som fastställts ovan, inte ens om hänsyn togs till den sammantagna effekten av dessa. Nedgången i förbrukningen samt unionsindustrins allt sämre exportresultat kan till viss del ha bidragit till skadan, men i avsaknad av ständigt sjunkande priser på den dumpade importen skulle unionsindustrins situation säkerligen inte ha påverkats i samma utsträckning. Framförallt skulle försäljningspriserna inte ha sjunkit till så låga nivåer.

(202)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen i detta skede att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna och att de övriga faktorerna, sedda var för sig eller tillsammans, inte upphävde orsakssambandet.

(203)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade fastställts. Fastställandet av unionens intresse grundades på en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen samt det offentliga politiska intresset avseende den berörda produkten, som kommer till uttryck i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (6) (nedan kallat ekodesigndirektivet).

(204)

Unionsindustrin driver verksamhet i olika medlemsstater (Frankrike, Förenade kungariket, Polen, Sverige, Tjeckien och Tyskland) och sysselsätter direkt över 2 500 anställda som arbetar med den berörda produkten.

(205)

Samtliga kända tillverkare samarbetade under undersökningen. Ingen av de kända tillverkarna motsatte sig inledandet av undersökningen. Som framgått ovan i samband med analysen av de makroekonomiska skadeindikatorerna försämrades situationen för hela unionsindustrin, som påverkades negativt av den dumpade importen.

(206)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas leda till att rättvisa handelsvillkor återställs på unionsmarknaden genom att det sätts ett stopp för prisnedgången så att unionsindustrin får en möjlighet att återhämta sig. Detta skulle leda till att unionsindustrins lönsamhet ökade till sådana nivåer som anses vara nödvändiga inom denna kapitalintensiva industri. Unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. Det erinras om att alla skadeindikatorer för EU-industrin utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden. I synnerhet var påverkan stor på sådana skadeindikatorer som sammanhängde med det ekonomiska resultatet för alla kända unionstillverkare, t.ex. lönsamhet och kassaflöde. Det är därför viktigt att priserna åter kommer upp på en nivå där dumpning inte längre förekommer eller åtminstone inte vållar någon skada, så att alla tillverkare kan agera på unionsmarknaden under förhållanden där rättvis handel råder. I avsaknad av åtgärder förefaller en ytterligare försämring av unionsindustrins ekonomiska situation mycket trolig.

(207)

Den preliminära slutsatsen är därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs. Om antidumpningsåtgärder infördes skulle unionsindustrin kunna återhämta sig från verkningarna av den skadevållande dumpningen.

(208)

Inget stickprovsförfarande behövde tillämpas för icke-närstående importörer, eftersom endast två icke-närstående importörer gav sig till känna och dessa importörer samarbetade fullt ut i undersökningen genom att besvara frågeformuläret.

(209)

Verksamhet relaterad till den berörda produkten svarade för nästan 100 % av den ena icke-närstående importörens totala omsättning, medan den endast svarade för en liten del den andra icke-närstående importörens totala omsättning. Båda importörerna motsatte sig ett eventuellt införande av antidumpningsåtgärder, eftersom de ansåg att det kunde leda till att importen av den berörda produkten upphör.

(210)

Den ena icke-närstående importören upphörde med sin verksamhet efter undersökningsperioden. Denna icke-närstående importör sysslade inte bara med försäljning av hela ringar eller rullar direkt till kunder i unionen utan utförde även klippning och skärning innan rullarna eller ringarna levererades till kunderna i unionen.

(211)

Den andra importören har bara importerat små mängder av den berörda produkten och denna import svarade endast för en liten del av importörens omsättning. På grundval av detta drar kommissionen den preliminära slutsatsen att införandet av åtgärder inte kommer att ha några negativa effekter av betydelse på denna EU-importörs intresse med tanke på den begränsade roll som den berörda produkten spelar för denna importörs verksamhet.

(212)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder inte kommer att få betydande negativa verkningar på unionsimportörernas intresse.

(213)

Den berörda produkten används huvudsakligen som huvudsakligt material vid tillverkningen av kraft- och distributionstransformatorer. Transformatortillverkarna tillhör en väletablerad industriell sektor i Europa som traditionellt levererar till stora energileverantörer. Transformatorindustrin tillhör i allmänhet stora industrikoncerner som är representerade över hela världen. Det finns dock även några små oberoende företag på marknaden och några av dem är verksamma i vissa specifika nischmarknader, såsom inom kärnskärning.

(214)

Den berörda produkten anses utgöra ett betydande kostnadspost för användarna. Enligt den insamlade informationen står den berörda produkten i egenskap av insatsvara för i genomsnitt cirka 6 %–13 % av den totala tillverkningskostnaden för transformatorer. I vissa undantagsfall kan denna siffra vara högre för ett begränsat antal mellanhänder som befinner sig mellan tillverkarna av den berörda produkten och transformatortillverkarna. Dessa mellanhänders verksamhet är begränsad till längsgående delning till en viss bredd samt till tillskärning av laminat på grundval av transformatortillverkarens specifikationer för ringarna eller rullarna och/eller hopsättning av transformatorkärnor.

(215)

Vissa användare hävdade att de exporterande tillverkarnas produkter är kvalitativt bättre om man ser till järnförlust och bullernivåer. De hävdade också att unionsindustrin inte skulle ha tillräcklig kapacitet för att förse användarindustrin med i synnerhet högpermeabla typer av produkterna om åtgärder infördes och att detta skulle leda till en brist på produkten på marknaden.

(216)

Man hävdade även att importen från de berörda länderna var nödvändig för att öka förhandlingsstyrkan hos företag som importerar och använder kornorienterade elektroplåtar. Följaktligen hävdade de att införandet av åtgärder skulle kunna minska deras konkurrenskraft gentemot transformatortillverkare utanför unionen, också på grund av att införandet av åtgärder skulle leda till en betydande prishöjning. En sådan prishöjning skulle leda till färre beställningar och en förlust av marknadsandelar på unionsmarknaden samt eventuellt till ett beslut om att förlägga tillverkningen utanför unionen.

(217)

För att kunna bedöma dessa två huvudargument tog kommissionen hänsyn till följande marknadsstruktur. I hela världen finns det bara 16 betydande tillverkare av den berörda produkten. Det finns två tillverkare i Japan respektive USA, en i Ryssland respektive Sydkorea, fyra i Kina och sex i unionen (bestående av fem stålverk och en anläggning för skärning). Unionen är därför den marknad som har det högsta antalet tillverkare. De japanska och amerikanska tillverkarnas distributionsnät är särskilt välorganiserat på unionsmarknaden, eftersom de har egna servicecenter och närstående importörer i unionen. Av dessa 16 tillverkare verkar det vidare som om inte alla kan leverera vissa högpermeabla typer av den berörda produkten. Tillverkarna av de högpermeabla typerna av den berörda produkten finns i unionen, USA, Japan, Sydkorea och Kina.

(218)

När det gäller användarnas situation framgick av undersökningen att de samarbetsvilliga användarna, som svarade för cirka 40 % av all import av kornorienterade elektroplåtar från de berörda länderna, köpte 48 % av sina elektroplåtar från tillverkarna i de berörda länderna och 52 % från unionstillverkarna under undersökningsperioden.

(219)

När det gäller användarnas påstående om att införandet av åtgärder skulle leda till en brist på den berörda produkten, konstaterar kommissionen att målet med antidumpningstullar inte är att stänga unionsmarknaden för import, utan att återupprätta rättvis handel genom att undanröja effekterna av skadevållande dumpning. Importen från de berörda länderna förväntas därför inte upphöra, utan fortsätta, om än till icke-dumpade eller åtminstone icke-skadevållande priser.

(220)

När det gäller kvaliteten på den berörda produkten betraktas en japansk tillverkares produkt som riktmärke för kvaliteten inom industrin för kornorienterade elektroplåtar och transformatorer. Men två unionstillverkare är allmänt kända för att kunna tillverka vissa kvalitetstyper av den berörda produkten med låg järnförlust. Dessutom börjar andra unionstillverkare nu att komma ikapp dessa tillverkare och har beslutat att börja tillverka proportionellt mer högpermeabla än konventionella typer av den berörda produkten, vilket även är ett resultat av den första fasen av genomförandet av kommissionens förordning (EU) nr 548/2014 (7) (nedan kallad ekodesignförordningen) (se nedan).

(221)

Om inga antidumpningstullar infördes skulle det med hänsyn till de ackumulerade förluster som uppstått sedan 2011 inte vara säkert att unionsindustrin skulle kunna vidareutveckla sina högpermeabla typer av kornorienterade elektroplåtar, som behövs för att steg 1 i förordning (EU) nr 548/2014 ska kunna genomföras.

(222)

Med tanke på unionstillverkarnas fria produktionskapacitet och deras pågående strategi för att inom en nära framtid tillverka proportionellt sett fler högpermeabla typer än vanliga typer av den berörda produkten, anses det inte troligt att unionsindustrin inte skulle ha tillräcklig kapacitet för att förse användarindustrin med produkter, i synnerhet med vissa högpermeabla typer av produkterna. Unionstillverkarna uppskattar i detta sammanhang att de skulle kunna tillverka 144 000 ton högpermeabla produkter under 2015.

(223)

Dessa uppskattningar ifrågasattes av en användare, som hävdade att unionsindustrin endast skulle kunna tillverka högst 90 000 ton högpermeabla produkter under 2015. I avsaknad av ytterligare belägg för detta påstående kunde kommissionen i detta skede inte kontrollera dess riktighet. Men även om denna användares uppskattningar skulle visa sig vara korrekta, dvs. om unionstillverkarnas kapacitet inte skulle vara tillräcklig för att tillgodose unionens efterfrågan på högpermeabla produkter i framtiden, skulle detta i sig inte vara någon avgörande faktor. Vid prövningen avseende unionens intresse ställs inget krav på att efterfrågan i unionen måste täckas helt av tillverkningen i unionen. Syftet med antidumpningstullen är att återskapa lika villkor på unionsmarknaden. Således förväntas att de importerande tillverkarna i de berörda länderna fortsätter att leverera produkter till unionsmarknaden, men till rättvisa priser. Kommissionen konstaterade därför preliminärt att det inte finns något som tyder på att införandet av åtgärder skulle leda till en brist på högpermeabla typer av kornorienterade elektroplåtar.

(224)

Detta konstaterande påverkar inte möjligheten till ytterligare granskning av frågan huruvida vissa högpermeabla typer och/eller DR-typer av en särskild hög kvalitet förtjänar en annan bedömning i det slutgiltiga skedet på grundval av ytterligare information som lämnas in.

(225)

Eftersom importen från de berörda länderna förväntas fortsätta, och eftersom det fortfarande finns alternativa leveranskällor (om än i begränsad omfattning) är påståendet om att införandet av antidumpningstullar skulle leda till att unionsindustrin skulle komma i en monopolställning ogrundat. Unionsindustrin består av mer än en tillverkare, och hittills har de konkurrerat aktivt med varandra.

(226)

Vissa parter hävdade att unionsindustrin framför allt skulle komma i en monopolställning när det gäller vissa typer av den berörda produkten, t.ex. vissa högpermeabla typer, som endast kan tillverkas av ett begränsat antal tillverkare i hela världen. I detta avseende bör det först noteras att alla typer av den berörda produkten bör betraktas som en och samma produkt i detta antidumpningsförfarande. Undersökningen, inbegripet av unionens intresse, bör därför genomföras med avseende på den berörda produkten som helhet, inte bara med avseende på bestämda produkttyper.

(227)

Oavsett vad som anges ovan stämmer det emellertid att vissa högpermeabla typer av den berörda produkten endast har tillverkas av ett begränsat antal tillverkare i unionen, USA, Japan, Sydkorea och Kina. Detta utbud, inklusive importen från de berörda länderna, förväntas emellertid finnas att tillgå även efter införandet av åtgärderna, dock till icke-dumpade eller åtminstone icke-skadevållande priser. En tillfredsställande grad av konkurrens kommer därför att kvarstå även när det gäller dessa specifika produkttyper.

(228)

Dessutom förväntas det att åtgärderna endast kommer att ha en begränsad effekt, vilket beror på följande. Den sannolika effekten av de föreslagna åtgärderna beräknades, där hänsyn togs till att den berörda produkten i egenskap av insatsvara svarar för i genomsnitt cirka 6 %–13 % av den totala tillverkningskostnaden för en transformator. Om priset på kornorienterade elektroplåtar höjs med 30 % kan detta leda till att kostnaden för en transformator ökar med 3 %. Detta är dock värsta tänkbara scenario eftersom förutsättningen för detta är att inte bara importpriserna utan även unionsindustrins priser kommer att höjas med 30 %. Ett mer sannolikt scenario är att effekten blir betydligt mindre än så eftersom det kan förväntas att unionstillverkarna kommer att vilja dra nytta av en viss prishöjning i kombination med ökade stordriftsfördelar. Som ett resultat av detta kommer införandet av åtgärder på den föreslagna nivån antagligen bara att ha en begränsad effekt på priserna på transformatorer och sysselsättningen inom användarindustrin.

(229)

Dessutom kommer import till rättvisa priser inte att vålla användarna oproportionerligt stor skada eftersom priserna sjönk betydligt under skadeundersökningsperioden. Även om en tullsats på 30 % tillämpas kommer priserna i allmänhet fortfarande att ligga på ungefär samma nivåer som under 2011. Det bör även påpekas de uppgifter som samlats in visade på att majoriteten av de samarbetsvilliga användarna uppvisade lönsamhet när det gäller den berörda produkten.

(230)

Slutligen erhåller användarna en betydande del av sina kornorienterade elektroplåtar, inklusive de högpermeabla typerna, från unionsindustrin. Ett kontinuerligt pristryck till följd av den dumpade importen kan leda till nedläggning av anläggningar i unionen. I avsaknad av antidumpningsåtgärder som undanröjer de negativa effekterna av skadevållande dumpning kan det inte uteslutas att användarna blir helt beroende av import, i synnerhet när det gäller de högpermeabla typerna, vilket säkerligen också skulle vara till skada för konkurrensen och användarindustrin.

(231)

Mot bakgrund av ovanstående är den preliminära slutsatsen därför att införandet av åtgärder skulle strida mot användarnas intressen. Kommissionen kunde i detta skede emellertid inte godta påståendet att införandet av åtgärder skulle leda till en brist på högpermeabla kornorienterade elektroplåtar. Den konstaterade också att användarindustrins konkurrenskraft skulle påverkas negativt av införandet, även om inverkan på kostnader och sysselsättning skulle bli mindre än vad som påstods.

(232)

Ett antal berörda parter har tagit upp frågan om ekodesigndirektivet som inrättar en ram för fastställande av krav på ekodesign för energirelaterade produkter genom att obligatoriska minimikrav på energieffektivitet för dessa produkter anges. Direktivet syftar till att minska energiförbrukningen i unionen genom att effektiviteten i elektriska apparater förbättras.

(233)

Ekodesigndirektivet genomförs genom produktspecifika förordningar som är direkt tillämpliga i alla EU-länder. Ekodesignförordningen omfattar de nya kraven på ekodesign avseende små, medelstora och stora krafttransformatorer. I artikel 1 i ekodesignförordningen anges dess tillämpningsområde (tillämpas för utsläppande på marknaden eller ibruktagande av krafttransformatorer med en märkeffekt på minst 1 kVA som används i 50 Hz överförings- och distributionsnät för el eller för industriella tillämpningar). Ekodesignförordningen gäller endast för transformatorer som köpts efter att förordningen trätt i kraft. Steg 1 i denna förordning kommer att tillämpas från och med den 1 juli 2015. Det anses allmänt att ekodesignförordningen kommer att leda till produktion och försäljning av proportionellt fler högpermeabla typer av den berörda produkten. Men tillverkningen av transformatorer där konventionella typer av den berörda produkten används kommer att fortsätta, om än i mindre utsträckning.

(234)

Rättsligt bindande produktstandarder fastställer därför målet att det ska finnas ett tillräckligt utbud av högkvalitativa kornorienterade elektroplåtar, oavsett ursprung, för produktion och marknadsföring av transformatorer i Europa. Även om det står klart att efterfrågan på högpermeabla typer kommer att stiga, är det för närvarande emellertid oklart hur stor denna efterfrågan kommer att bli eftersom berörda parter hittills inte har kommit med några relevanta prognoser som stöds av bevis i frågan. Men som framgår av ovanstående konstaterade kommissionen preliminärt att det inte finns något som tyder på att införandet av åtgärder skulle leda till en brist på högpermeabla typer av kornorienterade elektroplåtar som kan äventyra förverkligandet av målen i ovanstående direktiv.

(235)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att återgå till lönsamhet och göra de framtida investeringar som krävs för att tillverka och utveckla de kvaliteter som behövs för att även ekodesignsförordningens effektivitetsmål för 2021 (ekodesignförordningens så kallade andra steg) ska nås.

(236)

Om inga åtgärder infördes skulle det inte vara säkert att unionsindustrin skulle kunna vidareutveckla sina högpermeabla typer och i slutändan kunna överleva, om man även ser till de ackumulerade förlusterna sedan 2011 och den negativa räntabiliteten.

(237)

Vad gäller användarnas intresse har införandet av åtgärder på den föreslagna nivån endast en begränsad effekt på priserna på transformatorer och sysselsättningen inom användarindustrin.

(238)

När det gäller målet i ekodesignförordningen om att av energieffektivitetsskäl säkerställa tillräcklig tillgång på högpermeabla kornorienterade elektroplåtar på unionsmarknaden har det inte kunnat fastställas i detta skede att detta mål skulle undergrävas av att åtgärder införs.

(239)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterade kommissionen i detta skede av undersökningen att det på det hela taget inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder för import av kornorienterade elektroplåtar med ursprung i de berörda länderna. Detta konstaterande påverkar inte möjligheten till ytterligare granskning av frågan huruvida vissa högpermeabla typer och/eller DR-typer av en särskild hög kvalitet förtjänar en annan bedömning i det slutgiltiga skedet på grundval av ytterligare information som lämnas in.

(240)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(241)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(242)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina tillverkningskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. vid avsaknad av dumpad import. Unionsindustrins resultat var negativt under hela skadeundersökningsperioden, det vill säga under åren 2011–2013, och under undersökningsperioden. Klaganden uppmanade kommissionen att använda sig av 14 % av omsättningen, som var det genomsnittliga resultatet före skatt på unionsindustrins försäljning under 2010. Detta genomsnittliga resultat för 2010 ansågs dock vara exceptionellt högt om man även tar hänsyn till de förluster som uppstått från 2011 och framåt samt de höga priserna, även under 2010, för den berörda produkten på världsmarknaden. Ett resultat på 14 % kan därför inte anses ha uppnåtts under normala konkurrensförhållanden.

(243)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det preliminärt att en vinstmarginal på 5 % av omsättningen kunde anses vara en skälig nivå som unionsindustrin kunde förväntas uppnå om det inte förekom någon dumpad import. Denna procentsats användes också under den föregående undersökningen (8) där unionsindustrins försäljning blev lönsam, även med tanke på den ökade efterfrågan från industrin i senare led och en tillfredsställande prisnivå. Unionsindustrin uppnådde detta resultat under 2001. De följande åren kunde inte beaktas eftersom marknaden då påverkades av den dumpade importen.

(244)

Vidare hänvisar kommissionen till skäl 157 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/210 (9) där en vinstmarginal på 5 % användes. Här finns åtminstone två likheter med föreliggande fall: för det första tillverkas båda produkterna inom samma industrisektor och för det andra står varmvalsade ringar eller rullar för merparten av tillverkningskostnaderna.

(245)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt genom att lägga till den ovannämnda vinstmarginalen på 5 % till de kända unionstillverkarnas tillverkningskostnader under undersökningsperioden.

(246)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, vederbörligen justerat för importkostnader och tullar, för de samarbetande exporterande tillverkarna i de berörda länderna, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av de kända unionstillverkarna under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(247)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(248)

På grundval av ovanstående föreslås följande preliminära antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull:

(249)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som är producerad av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(250)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten eller inrättar en ny tillverknings- eller försäljningsenhet. Denna begäran måste ställas till kommissionen (10). Begäran ska innehålla all relevant information, inbegripet ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer att uppdatera förteckningen över företag med individuella antidumpningstullar om detta kan motiveras.

(251)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(252)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(253)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är inte definitiva och kan komma att ändras i undersökningens slutgiltiga skede.

—

begära att få information om de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

—

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

—

begära att bli hörda av kommissionen och/eller av förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden.

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/44

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/46

(1)

Protokoll 3 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Färöarnas Landsstyre, å andra sidan (1), (nedan kallat avtalet) rör definition av begreppet ursprungsprodukter och metoder för administrativt samarbete (nedan kallat protokoll 3).

(2)

I den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (2) (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprunget för varor som är föremål för handel inom ramen för de relevanta avtalen mellan de fördragsslutande parterna i konventionen.

(3)

Unionen och Konungariket Danmark med avseende på Färöarna undertecknade konventionen den 15 juni 2011.

(4)

Unionen och Konungariket Danmark med avseende på Färöarna deponerade sina godtagandeinstrument hos depositarien för konventionen den 26 mars 2012 respektive den 9 september 2013. Till följd av detta trädde konventionen i enlighet med artikel 10.3 i denna i kraft för unionen och Färöarna den 1 maj 2012 respektive den 1 november 2013.

(5)

I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konventionen faktiskt tillämpas. För detta ändamål bör den gemensamma kommitté som inrättades genom avtalet anta ett beslut om ersättande av protokoll 3 med ett nytt protokoll, som vad gäller ursprungsregler hänvisar till konventionen.

(6)

Unionens ståndpunkt i gemensamma kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet.

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/50

(1)

Enligt artikel 11.2 i det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Furstendömet Monaco (nedan kallat det monetära avtalet) ska furstendömet Monaco tillämpa samma regler som de som fastställs i Republiken Frankrike för att införliva de unionsrättsakter om verksamhet i och tillsyn av kreditinstitut och om förhindrande av systemrisker i betalningssystemen och i systemen för överföringar av betalningar och värdepapper som återfinns i bilaga A till det monetära avtalet.

(2)

Kommissionen måste därför ändra bilaga A till det monetära avtalet varje gång de berörda texterna ändras och varje gång en ny text antas av unionen.

(3)

Ändringen av bilaga A till det monetära avtalet bör också beakta de rättsakter och bestämmelser som har upphävts.

(4)

Rättsakter som antagits av Europeiska unionen senast den 31 juli 2014 bör beaktas.

(5)

Bilaga A till det monetära avtalet bör följaktligen ändras i enlighet med detta.

13.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/58

(1)

I artikel 8 i det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten (nedan kallat det monetära avtalet) föreskrivs att Vatikanstaten ska genomföra unionsrättsakter och bestämmelser om sedlar och mynt i euro, förhindrande av penningtvätt, av bedrägeri och förfalskningar av kontanter och andra betalningsmedel än kontanter, medaljer och symboliska mynt samt statistiska rapporteringskrav. De rättsakterna och bestämmelserna återfinns i bilagan till det monetära avtalet.

(2)

Kommissionen är skyldig att ändra bilagan varje år för att beakta nya relevanta rättsakter och EU-regler samt ändringar i befintliga sådana.

(3)

Ändringen av bilagan till det monetära avtalet bör även beakta de rättsakter och bestämmelser som har upphävts.

(4)

Bilagan till det monetära avtalet bör följaktligen ändras i enlighet med detta.