12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 119/97 (2) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på mellan 32,5 % och 39,4 % på import av vissa ringpärmsmekanismer med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) och Malaysia. Dessa tullsatser omfattade andra ringpärmsmekanismer än sådana med 17 eller 23 ringar, medan mekanismer med 17 och 23 ringar omfattades av en tullsats motsvarande skillnaden mellan minimiimportpriset på 325 euro per 1 000 enheter och priset fritt gemenskapens gräns före tullklarering i de fall det senare var lägre än minimiimportpriset.

(2)

Genom förordning (EG) nr 2100/2000 (3) ändrade och höjde rådet ovannämnda tullar för vissa andra ringpärmsmekanismer än sådana med 17 eller 23 ringar till följd av en antiabsorptionsundersökning enligt artikel 12 i grundförordningen. De ändrade tullsatserna låg på mellan 51,2 % och 78,8 %.

(3)

Efter en undersökning om kringgående enligt artikel 13 i grundförordningen utvidgade rådet de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna genom förordning (EG) nr 1208/2004 (4) till att även omfatta import av vissa ringpärmsmekanismer avsända från Vietnam, oavsett om dessa deklarerades ha sitt ursprung i Vietnam eller ej.

(4)

På begäran av två unionstillverkare inleddes i januari 2002 en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen (5), och genom förordning (EG) nr 2074/2004 (6) förlängde rådet de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna. Någon begäran om översyn av de åtgärder som gällde för Malaysia inkom inte, och de åtgärderna upphörde därför att gälla i januari 2002.

(5)

Efter en undersökning om kringgående enligt artikel 13 i grundförordningen utvidgade rådet de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna genom förordning (EG) nr 33/2006 (7) till att även omfatta import av vissa ringpärmsmekanismer avsända från Laos, oavsett om dessa deklarerades ha sitt ursprung i Laos eller ej.

(6)

Genom förordning (EG) nr 818/2008 (8) utvidgade rådet åtgärdernas omfattning till vissa lätt modifierade ringpärmsmekanismer, till följd av en undersökning om kringgående.

(7)

På begäran av en unionstillverkare inleddes i september 2008 en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, och genom genomförandeförordning (EU) nr 157/2010 (9) förlängde rådet de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna i fem år (nedan kallade de gällande åtgärderna).

(8)

Dessutom infördes, efter en antidumpningsundersökning enligt artikel 5 i grundförordningen, en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa ringpärmsmekanismer med ursprung i Thailand genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 792/2011 (10).

(9)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (11) för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina och sådana som avsänts från Vietnam och från Laos, oavsett om de deklareras ha sitt ursprung i Vietnam och Laos eller ej, mottog kommissionen den 26 november 2014 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(10)

Begäran ingavs av unionstillverkaren Ring Alliance Ringbuchtechnik GmbH (nedan kallad sökanden) som svarar för mer än 25 % (12) av unionens totala produktion av ringpärmsmekanismer. Begäran grundades på att det var sannolikt att dumpningen och skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(11)

Efter samråd med rådgivande kommittén slog kommissionen fast att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, och den offentliggjorde den 25 februari 2015 i Europeiska unionens officiella tidning  (13) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(12)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2014–31 december 2014 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller).

(13)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

I tillkännagivandet om inledandet uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen den sökande, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare i Kina och de kinesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(15)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(16)

Ingen av de berörda parterna begärde att bli hörd av kommissionens avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden i samband med inledandet av undersökningen.

(17)

I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Indien, Thailand och Kambodja som tredjeland med marknadsekonomi, i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Därför informerade kommissionen även tillverkare i Indien, Thailand och Kambodja om inledandet och uppmanade dem att delta.

(18)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den eventuellt skulle komma att göra ett urval bland unionsimportörer och de kinesiska exporterande tillverkarna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(19)

För att avgöra om ett urval var nödvändigt och i så fall göra ett stickprovsurval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(20)

Två icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt. Därefter slutade en av de två importörerna samarbeta.

(21)

För att besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och för att i så fall göra ett urval ombads alla kända exporterande tillverkare i Kina (dvs. 17 företag) att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(22)

Endast en kinesisk exporterande tillverkare gav sig till känna genom att lämna de uppgifter som begärdes i stickprovsformuläret. Ett stickprovsförfarande var följaktligen inte nödvändigt. Denna exporterande tillverkare slutade sedan samarbeta.

(23)

Kommissionen skickade frågeformulär till unionstillverkarna samt till de icke-närstående importörer, handlare och användare som hade gett sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(24)

En av de icke-närstående importörerna i unionen beslutade att avbryta samarbetet efter det ursprungliga svaret på frågeformuläret.

(25)

Den enda kinesiska exporterande tillverkare som gett sig till känna för kommissionen svarade på frågeformuläret. Den kinesiska exporterande tillverkaren har därefter underrättat kommissionen om sitt beslut att avbryta sitt samarbete i fråga om undersökningen. Kommissionen underrättade den kinesiska exporterande tillverkaren och de kinesiska myndigheterna om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och att grunda sina undersökningsresultat på tillgängliga uppgifter.

(26)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att kunna fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att kunna avgöra om det skulle strida mot unionens intresse att införa åtgärder. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(27)

Den berörda produkten är vissa ringpärmsmekanismer som består av två stålplattor eller ståltrådar på vilka åtminstone fyra halvringar av ståltråd är fastsatta och som hålls samman av ett stålomslag. De kan öppnas antingen genom att man drar isär halvringarna eller med hjälp av en liten utlösningsmekanism i stål som är fastsatt på ringpärmsmekanismen. Ringarna kan ha olika former, men de vanligaste är runda eller D-formade (nedan kallade den berörda produkten). Ringpärmsmekanismer klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 8305 10 00. Spakmekanismer enligt samma KN-nummer anses inte utgöra den berörda produkten.

(28)

Ringpärmsmekanismer används till pappers-, papp- och plastöverdragna kontorspärmar, presentationspärmar och bindningspärmar.

(29)

Det såldes många olika typer av ringpärmsmekanismer i unionen under översynsperioden. De olika typerna skilde sig åt genom olikheter i bredd på basplattan, typ av mekanism, antal ringar, öppningssystem, nominell kapacitet att lagra papper, ringdiameter, ringarnas form och längd samt mellanrum mellan ringarna. Eftersom alla dessa typer har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, och i viss grad kan ersätta varandra, fastställdes det att alla ringpärmsmekanismer utgör en och samma produkt i samband med den nu aktuella undersökningen.

(30)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från det berörda landet.

(32)

Såsom anges i skäl 25 sändes ett frågeformulär till den kinesiska exporterande tillverkare som gav sig till känna under stickprovsförfarandet, men den exporterande tillverkaren beslöt senare att avbryta sitt samarbete med undersökningen. Detta innebär att ingen kinesisk exporterande tillverkare samarbetade i den nu aktuella undersökningen och följaktligen användes tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(33)

De kinesiska myndigheterna och den ovannämnda kinesiska exporterande tillverkaren som gav sig till känna under stickprovsförfarandet underrättades i detta sammanhang om att kommissionen skulle anse underlåtenhet att besvara frågeformuläret som bristande samarbete och att den i ett sådant fall kunde använda sig av artikel 18 i grundförordningen när det gäller avgörandena för Kina.

(34)

På denna grundval och enligt artikel 18.1 i grundförordningen baserades slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning som beskrivs nedan på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, uppgifter som inhämtats under undersökningen (t.ex. stickprovsformulär som lämnats in av de främsta exporterande kinesiska tillverkarna med information om de kinesiska exportmarknaderna, information som inkom under kontrollen av den kambodjanska tillverkaren, den kinesiska exportdatabasen) och på grundval av Eurostats Comext-databas på Taric-nivå (10 siffror), som tillhandahåller den totala volymen och det totala cif-värdet av ringpärmsmekanismer som importeras för de Taric-koder som är föremål för åtgärder. Det bör dock noteras att Comext-databasen skiljer mellan endast två typer av ringpärmsmekanismer (dvs. 17 eller 23 ringar och andra typer), medan det finns ett betydande utbud av olika produkttyper för vilka priserna kan variera beroende på produkttyp.

(35)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eller, om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i unionen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal. Kommissionen undersökte därför först om ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi kunde väljas ut (nedan kallat det jämförbara landet).

(36)

I den förra översynen vid giltighetstidens utgång som ledde till införandet av de gällande åtgärderna, valdes Thailand preliminärt som jämförbart land, men uppgifterna från den thailändska tillverkaren kunde inte beaktas i det slutgiltiga skedet eftersom undersökningen visade att förhållandet mellan den thailändska tillverkaren och en kinesisk tillverkare av ringpärmsmekanismer (14) förmodligen kunde snedvrida undersökningsresultaten om normalvärde.

(37)

I den nuvarande översynen nämndes tre tredjeländer, nämligen Thailand, Indien och Kambodja, som möjliga jämförbara länder i tillkännagivandet om inledande. Dessa tre länder plus Kina, stod för omkring 99 % av den totala importen till unionsmarknaden under översynsperioden. Ingen av de berörda parterna föreslog något annat jämförbart land. En importör bekräftade förteckningen över de länder som föreslagits som potentiellt jämförbart land och lämnade uppgifter om de indiska, thailändska och kambodjanska tillverkarna.

(38)

Följaktligen kontaktades alla kända tillverkare i Indien, Kambodja och Thailand i syfte att få till stånd ett samarbete. De tillfrågade tillverkarna har dock informerat kommissionen om sin vägran att delta i undersökningen. Av alla kontaktade tillverkare i de möjliga jämförbara länderna var det endast en kambodjansk tillverkare som gick med på att samarbeta i undersökningen. Kommissionen sände därför till nämnda kambodjanska exportör ett frågeformulär för att inhämta relevanta uppgifter om jämförbart land.

(39)

Kommissionen genomförde också ett kontrollbesök på plats hos det enda samarbetsvilliga företaget i Kambodja i syfte att kontrollera de uppgifter som lämnats. Under kontrollbesöket vägrade dock företagets företrädare att lämna grundläggande uppgifter, t.ex. de granskade räkenskaperna och utdrag från redovisningssystemet. Det var därför inte möjligt att kontrollera de kostnader och försäljningspriser eller att dubbelkontrollera den totala försäljningsvolym företaget uppgett i sitt svar i frågeformuläret. Eftersom det saknades tillförlitliga uppgifter, var det alltså omöjligt att tillförlitligt fastställa normalvärdet för den berörda produkten på grundval av de uppgifter som lämnats av företaget i Kambodja. Företaget informerades sålunda om kommissionens beslut att inte använda företagets information. Inga synpunkter inkom från företaget.

(40)

Under undersökningen kom det till kommissionens kännedom att det kunde finnas tillverkning i andra tredjeländer som Egypten, Sydkorea, Taiwan, Indonesien, Turkiet och Malaysia. Myndigheterna i dessa länder kontaktades om eventuell förekomst av tillverkare av ringpärmsmekanismer i respektive land, men inga bekräftelser på detta mottogs inom den fastställda tidsfristen.

(41)

Följaktligen var det inte möjligt för kommissionen att välja ett lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(42)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i avsnitt 2.1, och i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen förlitade sig kommissionen, vid fastställandet av normalvärdet i Kina, på någon annan skälig grund, dvs. det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i unionen för den likadana produkten.

(43)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande tillverkarna i unionen under översynsperioden sålde till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ med hänsyn till den totala exportvolymen till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen från kinesiska tillverkare av den berörda produkten till unionen.

(44)

Vidare undersökte man huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder under översynsperioden.

(45)

Eftersom man fann att all inhemsk försäljning skedde i tillräckliga mängder och vid normal handel fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna på all försäljning på den inhemska marknaden under översynsperioden.

(46)

I avsaknad av samarbete från kinesiska exporterande tillverkare, och därmed avsaknad av specifika uppgifter om de kinesiska priserna, fastställdes exportpriset på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen, dvs. de uppgifter som lämnats av den kända kinesiska exporterande tillverkaren vid tidpunkten för inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och Eurostats Comext-databasen och den kinesiska databasen över export.

(47)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik. För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som inverkade på priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes vid behov för olikheter i kostnader för transport, försäkring och andra transportrelaterade kostnader på grundval av uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(48)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset. Det genomsnittliga priset i Eurostats Comext-databas som har dubbelkontrollerats mot uppgifter från de tillgängliga stickprovsformulären, jämförda med normalvärdet visade att det förekom dumpning.

(49)

Mot bakgrund av ovanstående och mot bakgrund av att annan tillförlitlig information om Kina saknades, beräknades den landsomfattande dumpningsmarginalen för Kina, baserad på en jämförelse mellan vägda genomsnitt och uttryckt som procentandel av importpriset cif vid EU:s gräns före tull, till 49 %.

(50)

Undersökningen har visat att dumpning förekom under översynsperioden. Denna slutsats grundar sig å ena sidan i) på exportpriser som fastställts på grundval av Eurostats Comext-databas och från information som samlats in genom stickprovsformuläret som anges i skäl 46, och å andra sidan ii) på normalvärdet som fastställts på grundval av unionsindustrins priser enligt artikel 2.7 a i grundförordningen av de anledningar som förklaras i skälen 35–41.

(51)

Utöver fastställandet av dumpning under översynsperioden undersöktes även sannolikheten för fortsatt dumpning. Eftersom de exporterande tillverkarna i Kina inte samarbetade, genomfördes undersökningen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Mot bakgrund av bristen på allmänt tillgänglig information, använde kommissionen andra informationskällor, till exempel Eurostats Comext-databas och databaser i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen, stickprovsformulär som lämnats in av de viktigaste kinesiska exporterande tillverkarna, som innehåller information om kinesisk export till alla länder inbegripet unionen, samt begäran om översyn och den kinesiska exportdatabasen.

(52)

Mot bakgrund av övervägandena i skälen 48 och 49 gjorde kommissionen en ytterligare analys av om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphörde. Analysen omfattade följande delar: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, de kinesiska exportörernas beteende på andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(53)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, uppskattas produktionskapaciteten i Kina till cirka 970 miljoner enheter och den aktuella produktionen i Kina till omkring 50 % av denna volym. Den uppskattade outnyttjade produktionskapaciteten i Kina är följaktligen mer än fyra gånger så stor som förbrukningen i unionen. Trots den aktuella höga överkapaciteten, visade uppgifter som framkommit under undersökningen att kapaciteten i Kina fortsätter att öka i takt med att nya tillverkare etableras. Produktionen kan därför snabbt och enkelt ökas för att till unionen exportera större volymer av ringpärmsmekanismer med kända varumärken genom befintliga distributionskanaler.

(54)

De sökande ansåg att den viktigaste förutsättningen för att öka produktionen är tillgång till okvalificerad arbetskraft, eftersom investeringarna i denna verksamhet är ganska begränsade (15) och det är tämligen enkelt att få tillgång till nödvändiga råvaror i Kina. Resultaten från tidigare undersökningar av ringpärmsmekanismer visade också att arbetskraft och manuellt arbete är den viktigaste faktor som påverkar produktionsvolymen i Kina. Om en tillverkare vill öka produktionen, måste den öka sin personalstyrka i motsvarande grad.

(55)

Det finns heller inget som tyder på att förbrukningen på den kinesiska marknaden eller på tredjelandsmarknader inom den närmaste framtiden skulle öka kraftigt och alltså kunna absorbera dagens outnyttjade kapacitet hos de kinesiska tillverkarna, eller en betydande del av den.

(56)

Mot bakgrund av ovanstående var slutsatsen från undersökningen att de kinesiska exportörerna enkelt skulle kunna öka sin produktion och exportera betydande kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(57)

Såsom nämns i skäl 59 har unionsmarknaden har alltid varit en attraktiv marknad för kinesiska exportörer som också tagit sig in på marknader i resten av världen. Enligt tillgänglig kinesisk exportstatistik är de viktigaste exportmarknaderna för kinesiska exportörer Förenta Staterna, Mexiko, Hongkong, Turkiet och Sydafrika. Med undantag av Förenta staterna (16) tar de kinesiska exportörerna ut lägre priser på dessa marknader än priserna på unionsmarknaden för liknande produkttyper.

(58)

Under dessa omständigheter är det rimligt att anta att om antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra, så skulle kinesiska exportörer vända sig från vissa tredjeländer till EU-marknaden och skulle sträva efter att exportera betydande kvantiteter till unionsmarknaden.

(59)

Unionsmarknaden har alltid varit en mycket attraktiv marknad i fråga om volymer och priser. Den information som erhållits vid tidpunkten för inledandet av den aktuella undersökningen visar att priserna i unionen är betydligt högre jämfört med försäljningspriser till de flesta andra tredjeländer.

(60)

Sedan åtgärderna infördes för första gången (dvs. den 20 januari 1997) har de kinesiska exportörerna kontinuerligt visat ett starkt intresse av att komma in på unionsmarknaden. Tidigare undersökningar har visat att de kinesiska tillverkarna försökte undvika åtgärderna genom kringgående (17), t.ex. omlastning, obetydliga ändringar, och även genom absorption (18).

(61)

Unionsmarknadens storlek kan ses som en tydlig fingervisning om att kinesiska tillverkare i framtiden kan tänkas vilja återerövra marknadsandelar i unionen.

(62)

När det gäller priserna, är enligt undersökningen det genomsnittliga kinesiska exportpriset till tredjelandsmarknader lägre än det genomsnittliga kinesiska exportpriset till unionen så som anges i skäl 57. Således är det uppenbart att unionsmarknaden skulle vara en ekonomiskt attraktiv möjlighet för de kinesiska exportörerna, eftersom de skulle kunna sälja till högre priser i unionen utan att äventyra sin försäljning till övriga världen och fortfarande underskrida sina största konkurrenter i unionen genom försäljning till dumpade priser. Det kan således konstateras att unionsmarknaden, som är en av de största i världen, är fortsatt attraktiv för kinesiska tillverkare.

(63)

Mot bakgrund av den beräknade betydande outnyttjade kapaciteten i Kina i kombination med unionsmarknadens attraktionskraft i fråga om storlek och försäljningspris, särskilt när det gäller priserna på den kinesiska exporten till tredjeländer, och tidigare kringgående/absorption, drog kommissionen slutsatsen att sannolikheten är stor för att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna skulle leda till en betydande ökning av den dumpade importen av ringpärmsmekanismer från Kina till unionen.

(64)

Under översynsperioden tillverkade följande företag ringpärmsmekanismer i unionen:

(65)

Bägge tillverkarna (den första är sökanden) har samarbetat i undersökningen. Den andra tillverkaren stöder även begäran om förlängning av åtgärderna. Eftersom de båda företagen tillsammans stod för unionens totala tillverkning av ringpärmsmekanismer under översynsperioden, anses de utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. De bägge tillverkarna och deras dotterbolag är inte närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna.

(66)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av följande:

Tabell 1

Förbrukning på unionsmarknaden

(67)

Undersökningen visade att marknaden för ringpärmsmekanismer minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden, från omkring 100–120 miljoner enheter under 2011 till 90–110 miljoner enheter under översynsperioden (19).

(68)

Eftersom gällande antidumpningsåtgärder mot Kina hade utvidgats i enlighet med artikel 13.3 i grundförordningen till att omfatta import av den berörda produkten som avsänts från Laos och Vietnam, borde importen från de två länderna ha ingått vid fastställandet av den totala importvolymen av den berörda produkten från Kina. Under hela skadeundersökningsperioden har dock ingen import från Laos och Vietnam av den berörda produkten registrerats.

(69)

Importvolymen för ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina låg på en relativt stabil låg nivå under skadeundersökningsperioden, men ökade något under översynsperioden. Till följd av detta ökade den kinesiska importens marknadsandel från 1,8 % till 2,3 % under skadeundersökningsperioden.

(70)

Det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten från Kina sjönk stadigt under skadeundersökningsperioden, med en total minskning på 17 % mellan 2011 och översynsperioden.

(71)

Under översynsperioden konstaterades inget prisunderskridande av de kinesiska importpriserna. Det bör dock framhållas att beräkningen tar hänsyn till prisjusteringar för reguljär importtull (2,7 %) och kostnader efter importen (2 %). Efter dessa justeringar befanns genomsnittspriserna för den kinesiska importen vara på nästan samma nivå som unionsindustrins genomsnittliga priser fritt fabrik till icke-närstående kunder i unionen; den negativa marginalen för prisunderskridandet var 0,1 %. Kommissionen konstaterar också att de kvantiteter som såldes av de kinesiska exporterande tillverkarna är låg. Dessutom lade den sökande fram vissa bevis för att de produkter som för närvarande importeras från Kina är ”specialmekanismer”, exempelvis ringpärmsmekanismer med 23 ringar eller mekanismer med utlösningsfunktion. Dessa varor har högre råvaruandel och tillverkas med högre arbetskraftskostnader och är därför dyrare än unionsindustrins standardprodukter. På grund av det bristande samarbetet från de kinesiska exportörerna kunde påståendet inte kontrolleras mot deras exportuppgifter.

(72)

Trots att inget prisunderskridande förekom, fastställdes en målprisunderskridandemarginal på 3,4 % under översynsperioden. Denna beräkning grundades på unionsindustrins vinstmål på 5 %, dvs. samma vinstmål som i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång.

a)

Importvolym och marknadsandel

Tabell 4

Import från tredjeländer

b)

Importpriser

Tabell 5

Genomsnittliga importpriser på ringpärmsmekanismer från tredjeländer

(73)

Under hela skadeundersökningsperioden var det viktigaste exportlandet av ringpärmsmekanismer till unionen Indien. Importen från detta land motsvarade en väsentlig andel av unionsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden, mellan 32 % och 42 % med en topp under översynsperioden. Den näst största exportören till unionen under översynsperioden var Kambodja och även om landet började exportera till unionen först under 2013, ökar det för närvarande sin andel av marknaden på ett aggressivt sätt och når upp till nästan 8 % under undersökningsperioden. I båda fallen var de exporterande tillverkarna från dessa länder fabriker som byggts av kinesiska tillverkare av ringpärmsmekanismer. Deras investeringar i produktionen i dessa länder följde på de åtgärder som införts i fråga om kinesiska ringpärmsmekanismer, och som ytterligare utvidgats till att omfatta import från andra länder efter flera undersökningar av kringgående. När det gäller Kambodja flyttade kinesiska ägare produktionen efter införandet av åtgärderna mot Thailand. Samtidigt försvann Thailand, som varit den näst största exportören till unionen, nästan från marknaden under skadeundersökningsperioden.

(74)

Med tanke på prisnivåerna på importen från tredjeländer bör det betonas att priserna på import från Indien och Kambodja är lägre än priserna på importen från Kina (33 % respektive 27 %).

(75)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av sannolikheten att skadan skulle fortsätta eller återkomma en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(76)

För att skydda affärshemligheter har det varit nödvändigt att presentera uppgifterna om de två unionstillverkarna i indexerad form.

(77)

Unionsindustrins produktion minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend följde förbrukningstrenden, men minskningen av unionsindustrins produktion var fortfarande något större än förbrukningsminskningen. Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins kapacitetsutnyttjande med 13 %, trots det faktum att själva kapaciteten minskat något med 7 %. Kapacitetsutnyttjandet nådde under undersökningsperioden en rekordlåg nivå på 55 % till 65 % i absoluta tal.

(78)

Unionsindustrins lagernivåer vid årsslutet minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Men, med beaktande av att produktionen samtidigt minskade, låg lagernivåerna kvar på en relativt stabil nivå, vilket ansågs normalt av unionstillverkarna.

(79)

Unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden. Trots att huvudorsaken till denna minskning var en samtidig minskning av förbrukningen, bör det understrykas att minskningen av försäljningsvolymen var större än minskningen av förbrukningen. Detta ledde till att unionsindustrins marknadsandel minskade med 4 %.

(80)

Unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden till icke-närstående kunder under undersökningsperioden låg på nästan samma nivå som i början av skadeundersökningsperioden.

(81)

Sysselsättningen i heltidsekvivalenter sjönk under skadeundersökningsperioden med 9 %, vilket är en följd av omstruktureringen av unionsindustrin. Samtidigt minskade också de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna med 17 %. Eftersom produktionen under samma period sjönk dramatiskt, vilket framgår av skäl 77, minskade arbetskraftens produktivitet med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(82)

Under skadeundersökningsperioden lyckades unionsindustrin, med undantag av år 2012, vara lönsam även om lönsamheten låg långt under vinstmålet på 5 %. Dessutom pekar trenden fortfarande nedåt.

(83)

Minskningen i lönsamhet beror huvudsakligen på lägre försäljningspriser. Trots det mycket låga kapacitetsutnyttjandet, steg inte den genomsnittliga tillverkningskostnaden under översynsperioden över 2011 års nivå, huvudsakligen på grund av de lägre arbetskraftskostnader som omstruktureringen av unionstillverkarna resulterade i.

(84)

Undersökningen visade att unionsindustrin lyckades upprätthålla relativt höga investeringsnivåer under skadeundersökningsperioden med hög avkastning på dem (med undantag för förluståret 2012). Unionsindustrin lyckades även bevara positivt kassaflöde under hela skadeundersökningsperioden även om det under översynsperioden minskade med 43 % jämfört med 2011 års nivå. Unionsindustrin rapporterade inte om några svårigheter att anskaffa kapital under skadeundersökningsperioden.

(85)

Så som sägs i skäl 49 visar undersökningen, på grundval av bästa tillgängliga uppgifter, att påtaglig dumpning förekommit under översynsperioden i omfattningen 49 %.

(86)

Med hänsyn till den dumpade importen från Kina och det fortsatta kringgåendet och den tidigare absorptionen, kan man dra slutsatsen att unionsindustrin inte har återhämtat sig fullständigt från effekterna av tidigare dumpning under skadeundersökningsperioden, även om en viss nedgång för vissa skadeindikatorer, t.ex. försäljning och tillverkningsvolym, inte kan tillskrivas importen från det berörda landet eftersom den var låg under perioden, utan snarare är ett resultat av att förbrukningen minskat.

(87)

Eftersom unionsindustrin exporterade endast försumbara volymer under skadeundersökningsperioden, dras slutsatsen att exporten inte påverkade unionsindustrins situation.

(88)

Undersökningen visade att tack vare att åtgärderna fortsatt från och med 2010 kunde unionsindustrin upprätthålla lönsamhet genom i princip hela skadeundersökningsperioden. Den lönsamhet som uppnåddes var dock mycket lägre än vinstmarginalen (5 %), men gjorde det möjligt för unionsindustrin att göra vissa investeringar och behålla relativt höga marknadsandelar.

(89)

De andra skadeindikatorerna visar att unionsindustrins ekonomiska situation är svår mot bakgrund av global konkurrens och sjunkande förbrukning. Unionsindustrin har reagerat på dessa utmaningar genom att omstrukturera personalen och investera i modernisering av produkten.

(90)

Slutsatsen är därför att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada under översynsperioden.

(91)

Unionsindustrin omstrukturerade sin verksamhet och drog fördel av antidumpningsåtgärderna. Även om åtgärderna infördes för första gången 1997 fick de inte fullständig verkan förrän man kompenserat för effekterna av absorption och kringgående.

(92)

Det är i detta sammanhang som sannolikheten för återkommande skada, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, analyseras i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(93)

Eftersom ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna samarbetade i undersökningen, måste undersökningsresultaten rörande Kina grundas på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, särskilt begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(94)

Som redan konstaterats i skälen 50 och 63 fortsatte de kinesiska exportörerna sin dumpning och det är sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta.

(95)

Såsom förklaras i skäl 59 har de kinesiska exportörerna aldrig förlorat sitt intresse för unionsmarknaden, vilket visades särskilt tydligt genom tidigare absorption och kringgående.

(96)

Såsom anges i skälen 53 och 61 har de kinesiska exporterande tillverkarna enorma outnyttjade kapaciteter för tillverkning av den berörda produkten och unionsmarknaden är särskilt attraktiv för dem grund av sin storlek och den relativt höga prisnivån.

(97)

Importstatistiken och produktionsvolymen för unionstillverkarna ger också en bild av en vikande marknad. Ett typiskt tecken på en krympande marknad är den hårda konkurrensen om den återstående volymen. Med tanke på den outnyttjade kapaciteten i Kina är det mycket sannolikt att det kommer att ske en kraftig ökning av dumpad lågprisimport, om åtgärderna upphör att gälla.

(98)

Alla dessa faktorer tillsammans pekar på att Kina snabbt skulle kunna exportera betydande mängder av den berörda produkten till dumpade priser till unionsmarknaden utan att ens behöva dirigera om sin försäljning från andra marknader om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. Om detta inträffade, skulle unionsindustrin ställas inför en omedelbar ytterligare nedgång av sin försäljning och sina försäljningspriser, vilket i sin tur skulle påverka det redan låga kapacitetsutnyttjandet och den dåliga lönsamheten. Om dessa skadeindikatorer försämrades, skulle unionsindustrins återhämtning vända snabbt, och det är mycket troligt att väsentlig skada skulle uppkomma.

(99)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av åtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes utifrån en bedömning av de olika parternas intressen, det vill säga unionsindustrins, importörernas och användarnas intresse.

(100)

Såsom förklaras i skäl 90 gjorde åtgärderna det möjligt för unionsindustrin att befästa sin ställning och inleda omstruktureringen. I skäl 98 drogs samtidigt också slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras allvarligt om antidumpningsåtgärderna mot Kina skulle tillåtas upphöra att gälla. Därför kan slutsatsen dras att en fortsättning av åtgärderna mot Kina skulle gynna unionsindustrin.

(101)

Alla kända importörer och användare informerades om inledandet av översynen. Inga icke-närstående användare samarbetade dock med kommissionen och icke-närstående importörer samarbetade i mycket begränsad utsträckning; i det fallet rörde det sig om endast ett företag som importerade från Kina.

(102)

Den samarbetsvilliga importören var i princip inte emot bibehållandet av åtgärderna. I själva verket var detta företags import från Kina försumbar under översynsperioden och dess importuppgifter visar att på grund av gällande åtgärder har importören redan bytt leverantörer. Således kommer bibehållandet av åtgärderna inte att påverka det företagets situation.

(103)

Mot bakgrund av de faktorer som analyserats i skälen 100–102, liksom det faktum att den nuvarande importen från Kina står för cirka 2 % av förbrukningen i unionen, finns det inga skäl att anta att bibehållande av åtgärderna skulle strida mot unionens intresse. Därför drogs slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att behålla antidumpningsåtgärderna mot Kina.

(104)

De samarbetsvilliga berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka det anses lämpligt att bibehålla de befintliga antidumpningstullarna på import av ringpärmsmekanismer från Kina. Berörda parter gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter det att dessa uppgifter meddelats. Inga synpunkter inkom.

(105)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(106)

Följaktligen bör man också behålla utvidgningen av åtgärden för den berörda produkten med ursprung i Kina till import avsänd från Vietnam (22) och Laos (23), oavsett om den deklarerades ha sitt ursprung i Vietnam eller Laos eller ej.

(107)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen avgav inget yttrande.

a)

För mekanismer med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100021, 8305100023, 8305100029 och 8305100035) ska tullen motsvara skillnaden mellan ett minimiimportpris på 325 euro per 1 000 enheter och nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull.

b)

För andra mekanismer än sådana med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100011, 8305100013, 8305100019 och 8305100034) gäller följande tullsatser:

12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/19

(1)

Efter en antidumpningsundersökning införde rådet genom förordning (EG) nr 1193/2008 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av citronsyra (nedan kallad den berörda produkten) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2918 14 00 och ex 2918 15 00, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 6,6 % och 42,7 %.

(2)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) godtog prisåtaganden som erbjöds av bland andra Weifang Ensign Industry Co., Ltd (Taric-tilläggsnummer A882) (nedan kallat Weifang) och TTCA Co., Ltd (Taric-tilläggsnummer A878) (nedan kallat TTCA) samt den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (nedan kallad handelskammaren) genom beslut 2008/899/EG (3).

(3)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång och en partiell interimsöversyn (nedan kallade översynerna) bibehöll kommissionen åtgärderna och ändrade deras nivå genom genomförandeförordning (EU) 2015/82 (4). Den gällande antidumpningstullen på import av citronsyra med ursprung i Kina (nedan kallade de gällande åtgärderna) uppgår till mellan 15,3 % och 42,7 %.

(4)

Kommissionen godtog efter översynerna prisåtaganden från bland andra Weifang och TTCA tillsammans med handelskammaren genom genomförandebeslut (EU) 2015/87 (5).

(5)

De godtagna åtagandena från Weifang och TTCA (nedan kallade de berörda exporterande tillverkarna) baseras båda på indexeringen av minimipriser enligt offentliga prisnoteringar inom unionen för majs, som normalt sett är den viktigaste råvaran vid tillverkning av citronsyra.

(6)

Efter en undersökning om kringgående (nedan kallad undersökningen om kringgående) utvidgade kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2016/32 (6) de gällande åtgärderna till att även omfatta import av citronsyra avsänd från Malaysia.

(7)

Slutsatsen av undersökningen om kringgående var att de gällande åtgärderna kringgicks genom omlastning via Malaysia. Resultaten av undersökningen om kringgående visade speciellt en samtidig ökning av exporten från Kina till Malaysia och importen från Malaysia till unionen. Ingen faktisk tillverkning av citronsyra i Malaysia upptäcktes i undersökningen om kringgående. Sex kinesiska exporterande tillverkare (inklusive Weifang och TTCA) samarbetade i undersökningen om kringgående. De exporterande tillverkare som var samarbetsvilliga i undersökningen om kringgående stod för omkring 69 % av den kinesiska exporten till Malaysia under perioden 1 januari 2014–mars 2015.

(8)

De berörda exporterande tillverkarna samtyckte bland annat till att omedelbart underrätta kommissionen om alla förändringar i bolagsstrukturen som inträffar under åtagandets tillämpningsperiod. De instämde också i att deltagande i ett handelssystem som medför en risk för kringgående utgör en överträdelse av åtagandet.

(9)

Enligt åtagandet kan kommissionen återta godtagandet av ett åtagande när som helst under dess tillämpningsperiod om övervakning och verkställighet visar sig vara praktiskt omöjligt.

(10)

Som en del av övervakningen av åtagandet kontrollerade kommissionen de uppgifter som inlämnats av de berörda exporterande tillverkarna och som var av betydelse för åtagandet. Kommissionen utförde dessutom kontrollbesök på plats hos de berörda exporterande tillverkarna. Med beaktande av resultaten av undersökningen om kringgående som nämns i skäl 7 har kommissionen kontrollerat exporttransaktionerna till Malaysia och risken för kringgående i allmänhet. Resultaten anges i skäl 11–20.

(11)

TTCA hade inte rapporterat förändringar i bolagsstrukturen. Förändringarna ägde rum redan 2012 och rapporterades först i början av kontrollbesöket i december 2015.

(12)

Kommissionen granskade denna upptäckt och slog fast att TTCA hade brutit mot sin rapporteringsskyldighet.

(13)

De berörda exporterande tillverkarnas export till Malaysia står för mer än 70 % av den totala export som redovisats av alla samarbetsvilliga tillverkare i undersökningen om kringgående. Båda de berörda exporterande tillverkarna rapporterade betydande export av citronsyra till distributörer eller handlare i Malaysia. Under kontrollbesöken kunde de berörda exporterande tillverkarna inte tillhandahålla dokumentation för slutdestinationen för denna export och båda företagen uppgav att de inte spårar sina produkter när de väl sålts till ett tredjeland. Efter kontrollbesöken gav kommissionen de båda berörda exporterande tillverkarna gott om tid att lägga fram dokumentation för slutdestinationen.

(14)

De uppgifter som därefter lämnades in var inte tillräckliga för att fastställa slutdestinationen för all export till Malaysia.

(15)

Kommissionen hänvisar till de resultat av undersökningen av kringgående som nämns i skäl 7, framför allt avsaknaden av faktisk tillverkning i Malaysia och den samtidiga ökningen av exporten från Kina till Malaysia och importen från Malaysia till unionen. Eftersom de berörda exporterande tillverkarna stod för största delen av exporten till Malaysia konstaterade kommissionen att båda hade deltagit i ett handelssystem som medför en risk för kringgående.

(16)

Dessutom visade tillgängliga statistiska uppgifter för de båda berörda exporterande tillverkarna att deras export till handlare och distributörer i Malaysia minskade avsevärt efter att undersökningen om kringgående inleddes.

(17)

Kommissionen granskade denna förändring i handelsmönstret. Den konstaterade att det inte fanns något annat skäl för denna förändring i handelsmönstret än att undersökningen om kringgående inleddes, vilket således bekräftar att det finns en risk för kringgående.

(18)

Kommissionen bedömde också svårigheten att kontrollera de båda berörda exporterande tillverkarnas export till övriga tredjeländer. Den konstaterade att det finns en risk för kringgående, såsom för Malaysia, särskilt eftersom de berörda exporterande tillverkarna medgav att de inte spårar slutdestinationen för sin export.

(19)

Kommissionen granskade alla undersökningsresultat och drog slutsatsen att TTCA och Weifang hade deltagit i ett handelssystem som medför en risk för kringgående. En överträdelse av åtagandet hade därmed skett.

(20)

Mot bakgrund av resultaten av undersökningen om kringgående drog kommissionen dessutom slutsatsen att handelsmönstret och svårigheten att kontrollera exporttransaktionerna gör det praktiskt omöjligt att övervaka TTCA:s och Weifangs åtagande eftersom det inte går att kontrollera att de berörda exporterande producenternas försäljning till tredjeländer inte övergår till fri omsättning i unionen.

(21)

De upptäckta överträdelserna av åtagandet och det faktum att det är praktiskt omöjligt att övervaka, vilket fastställts för TTCA och Weifang, rättfärdigar ett återtagande av godtagandet av de två berörda exporterande tillverkarnas åtagande i enlighet med artikel 8.7 och 8.9 i grundförordningen och i enlighet med åtagandets villkor.

(22)

De berörda parterna gavs tillfälle att uttala sig och lämna synpunkter i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen.

(23)

Handelskammaren tillsammans med TTCA och Weifang lade in ett förslag till en handlingsplan för bättre genomförande av åtagandet, vilket lämnades in efter de kontrollbesök som nämns i skäl 10. Planen omfattade en ytterligare övervakningsmekanism under vilken alla företag som erbjudit åtagandet regelbundet skulle tillhandahålla kommissionen en omfattande rapport om försäljning till tredjeländer, och handelskammaren skulle tillämpa tidiga varningsåtgärder för att förhindra omlastning. Denna nya mekanism skulle emellertid göra övervakningen praktiskt omöjlig. Under alla omständigheter gäller den föreslagna mekanismen det framtida genomförandet av åtagandet och åtgärdar inte tidigare överträdelser och bristande efterlevnad.

(24)

Weifang och TTCA bestred i sina skriftliga inlagor att det finns ett direkt samband mellan förändringarna i exportmängderna till Malaysia och omlastningarna eftersom förändringen i exportmängder endast reflekterar förändringarna i yttre faktorer, dvs. minskad efterfrågan på marknaden. De hävdade att kommissionens slutsats om förändringen i handlingsmönstret inte kan styrkas och endast förblir ett antagande. Slutsatsen av undersökningen om kringgående, som det hänvisas till i skäl 7, var att de gällande åtgärderna kringgicks genom omlastning via Malaysia. Av undersökningen om kringgående framgår att en betydande förändring av handelsmönstret för exporten från Kina och Malaysia till unionen har ägt rum efter det att åtgärderna infördes för den berörda produkten i december 2008, utan att det finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för denna förändring än införandet av åtgärderna. Enligt statistikuppgifter och de uppgifter företagen har tillhandahållit, som det hänvisas till i skäl 15, stod de berörda exporterande tillverkarna för majoriteten av exporten till Malaysia under perioden 2011–2015. Följaktligen kan TTCA:s och Weifangs argument inte godtas.

(25)

Weifang och TTCA medger inte sitt ansvar att spåra sin försäljning till oberoende handlare i tredjeländer. Tvärtom medger företagen själva att anlitande av oberoende handlare i tredjeländer gör det praktiskt omöjligt att spåra vidareförsäljning på grund av varornas och marknadens beskaffenhet. Sådana faktorer bekräftar den stora risken för kringgående av åtgärderna genom omlastning, vilket gör åtagandet praktiskt omöjligt.

(26)

TTCA medgav att det varit försumligt, men inte att det medvetet skulle ha överträtt åtagandet genom att inte meddela kommissionen om förändringar i bolagsstrukturen. Företaget hävdade att det hade meddelat kommissionen om förändringarna vid två tillfällen: under översynen vid giltighetstidens utgång samt under undersökningen om kringgående. TTCA hävdade att förändringarna inte hade någon negativ inverkan på genomförandet av åtagandet. Kommissionen kan inte godta dessa argument eftersom företaget inte har uppfyllt det tydliga rapporteringskrav som fastställs i åtagandet, dvs. att genast meddela Europeiska kommissionen om förändringar i bolagsstrukturen, eftersom sådana förändringar kan skapa ett behov av att anpassa vissa aspekter av åtagandet och/eller övervakningen av detta om kommissionen anser det nödvändigt. Sådana förändringar måste meddelas direkt och uttryckligen i samband med övervakningsåtgärder, speciellt med tanke på den kontinuerliga kontakten mellan de företag som erbjudit åtagandet och kommissionens behöriga avdelning.

(27)

Handelskammaren tillsammans med TTCA och Weifang hänvisade dessutom till unionens intresse av att upprätthålla åtagandet. Handelskammaren, TTCA och Weifang hävdar att följden av återtagandet är en ökning i prisvolatilitet och att detta är ofördelaktigt för användare av citronsyra. Kommissionen kan inte godta detta argument. Prisvolatilitet kan vara en aspekt av vilken produktmarknad som helst, men är inte i sig en faktor som påverkar bedömningen av genomförbarhet eller överträdelser av åtaganden.

(28)

Inga av handelskammarens och de berörda exporterande tillverkarnas argument förändrar kommissionens bedömning att deras åtagande överträddes och blev praktiskt omöjligt att övervaka.

(29)

I enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen och i enlighet med de bestämmelser i åtagandet som tillåter kommissionen att ensidigt återta åtagandet har kommissionen därför beslutat att godtagandet av det åtagande som erbjudits av Weifang och TTCA bör återtas och att kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/87 bör ändras. Följaktligen bör den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/82 tillämpas på import av den berörda produkten som tillverkas av företagen Weifang Ensign Industry Co., Ltd (Taric-tilläggsnummer A882) och TTCA Co., Ltd (Taric-tilläggsnummer A878).

12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/24

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/26

(1)

Genom förordning (EG) nr 1224/2009 införs ett kontrollsystem för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs i unionen. I förordningen föreskrivs att unionsinspektörer, utan att det påverkar kustmedlemsstaternas primära ansvar, får genomföra inspektioner i enlighet med den förordningen i unionens vatten och på unionens fiskefartyg utanför unionens vatten.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för det kontrollsystem som föreskrivs i förordning (EG) nr 1224/2009.

(3)

I genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 föreskrivs att förteckningen över unionsinspektörer antas av kommissionen på grundval av medlemsstaternas meddelanden och meddelandet från Europeiska fiskerikontrollbyrån (nedan kallad kontrollbyrån).

(4)

En första förteckning över unionsinspektörer upprättades genom kommissionens genomförandebeslut 2011/883/EU (3). Den förteckningen har ersatts tre gånger med en ny förteckning över unionsinspektörer, första gången genom kommissionens genomförandebeslut 2013/174/EU (4) och därefter genom kommissionens genomförandebeslut 2014/120/EU (5) och kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/645 (6). Enligt genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 måste medlemsstaterna och kontrollbyrån, efter det att den första förteckningen upprättats, senast i oktober varje år meddela kommissionen de eventuella ändringar av förteckningen som de önskar göra för nästa kalenderår. Kommissionen måste senast den 31 december ändra förteckningen i enlighet med detta.

(5)

Vissa medlemsstater och kontrollbyrån har meddelat ändringar i den gällande förteckningen över inspektörer. Den förteckning som upprättats genom genomförandebeslut (EU) 2015/645 bör därför ersättas av en ny förteckning över unionsinspektörer på grundval av dessa meddelanden.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/53

(1)

Genom en skrivelse av den 28 september 2015 informerade de franska myndigheterna kommissionen, i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EG) nr 1008/2008, om sina planer att ändra de gällande reglerna för fördelning av gemenskapsintern lufttrafik inom flygplatssystemet i Paris, fastställda i en fransk förordning av den 15 november 1994 (förslagen till nya regler kallas nedan de planerade ändringarna) (2). I en skrivelse av den 10 november 2015 begärde kommissionen att få ytterligare upplysningar och de franska myndigheterna svarade i en skrivelse av den 30 november 2015.

(2)

Kommissionen offentliggjorde en sammanfattning av de planerade ändringarna i Europeiska unionens officiella tidning den 2 december 2015 och uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter (3).

(3)

Staden Paris betjänas av flygplatserna Charles de Gaulle, Orly och Le Bourget, för vilka trafikfördelningen regleras kollektivt genom förordningen av den 15 november 1994.

(4)

Som svar på ett klagomål fastslog kommissionen genom kommissionens beslut 95/259/EG (4) att de trafikfördelningsregler för flygplatssystemet i Paris som fastställs i den franska förordningen av den 15 november 1994 är förenliga med rådets förordning (EEG) nr 2408/92 (5). Denna förordning har senare upphävts och ersatts av förordning (EG) nr 1008/2008. I kommissionens beslut angavs dock som förutsättning att förordningen ändrades i enlighet med beslutet. De franska myndigheterna uppfyllde kravet genom en ändring av förordningen den 1 mars 1996.

(5)

Förordningen av den 15 november 1994 i dess ändrade lydelse (nedan kallad 1994 års förordning) gäller enbart trafik inom EES. I förordningen föreskrivs att icke-regelbunden lufttrafik till och från flygplatser inom EES med ett luftfartyg med en kapacitet på högst 25 platser som varken direkt av lufttrafikföretaget eller indirekt saluförs individuellt till allmänheten ska drivas från och till Le Bourget. All övrig trafik inom EES kan drivas från och till flygplatserna Charles de Gaulle och Orly. Tillgången till Orly är begränsad till fyra dagliga avgångar på rutter mellan Orly och andra flygplatser inom EES under vissa tider på dygnet. Begränsningen på Orly gäller inte under högtrafik, förutsatt att flygningarna görs med luftfartyg av en viss minsta storlek.

(6)

De planerade ändringarna av de gällande trafikfördelningsreglerna för flygplatserna som betjänar Paris avlägsnar de befintliga begränsningar för dagliga avgångar och luftfartygsstorlek på flygplatsen Orly som för närvarande föreskrivs i artiklarna 4 och 5 i 1994 års förordning, citerade i sin helhet i avsnitt I i beslut 95/259/EG.

(7)

Dessa begränsningar som infördes specifikt för Orly syftade till att optimera den begränsade kapaciteten på flygplatsen och att förhindra lufttrafikföretag från att ha fler än fyra avgångar på en viss flyglinje, för att på så sätt uppmuntra att ankomst- och avgångstider utnyttjas för olika destinationer. Begränsningarna ledde dessutom till ett optimerat utnyttjande av de begränsade ankomst- och avgångstiderna genom förbud av användning av luftfartyg under en viss storlek, enbart i syfte att uppfylla krav på utnyttjandet av ankomst- och avgångstider, på linjer med tillräckligt mycket passagerartrafik för större luftfartyg. Minsta tillåtna storlek fastställdes på grundval av mängden passagerartrafik på en viss linje.

(8)

Enligt de franska myndigheterna är dessa begränsningar inte längre nödvändiga. De franska myndigheterna tycks nöjda med den nuvarande situationen för utnyttjande av ankomst- och avgångstider på Orly, eftersom de uppger att utnyttjandet av ankomst- och avgångstider har optimerats på ett naturligt sätt sedan 1994 års förordning infördes. Eftersom alla ankomst- och avgångstider på Orly utnyttjas för närvarande är möjligheterna för andra flygningar att få ankomst- och avgångstider vid flygplatsen mycket begränsad. Flygbolag använder nu också större luftfartyg för att maximera kapaciteten och därmed optimera utnyttjandet av ankomst- och avgångstider i sitt eget intresse på sätt som också gynnar det optimala utnyttjandet av kapaciteten på flygplatsen Orly.

(9)

När det gäller de övriga bestämmelserna i 1994 års förordning utvidgar de planerade ändringarna också tillämpningen av trafikfördelningsreglerna, som för närvarande endast gäller för flygningar inom EES, till att även omfatta flygningar utanför EES, så som förklaras i de följande två punkterna.

(10)

Le Bourget tar endast emot icke-regelbunden trafik som görs med luftfartyg med en kapacitet på högst 25 platser som inte saluförs individuellt till allmänheten. De planerade ändringarna kommer att leda till att regelbunden trafik till och från länder utanför EES och trafik med luftfartyg med minst 25 platser, om platserna antingen direkt av lufttrafikföretaget eller indirekt saluförs individuellt till allmänheten, kommer att uteslutas från Le Bourget. Den behöriga ministern kan besluta om undantag från den övre gränsen för antalet platser, i vederbörligen motiverade fall. För närvarande gäller dessa begränsningar endast lufttrafik inom EES.

(11)

All annan lufttrafik styrs till Orly och Charles de Gaulle. De planerade ändringarna begränsar den icke-regelbundna trafiken till och från länder utanför EES med luftfartyg med högst 25 platser, förutom om platserna saluförs individuellt till allmänheten eller, med förhandstillstånd, om luftfartyget i fråga transporterar transitpassagerare. Detta motsvarar de befintliga begränsningarna för lufttrafik inom EES (6).

(12)

De franska myndigheterna räknar med följande inverkan på trafikfördelningen så som den ser ut just nu (7):

(13)

De franska myndigheterna förklarade att de nuvarande begränsningarna som införts genom 1994 års förordning med avseende på luftfartyg med högst 25 platser som inte saluförs till allmänheten (artikel 6 i förordningen) motiverades av behovet att optimera utnyttjandet av den begränsade kapaciteten på Charles de Gaulle och Orly. Enligt de franska myndigheterna var det nödvändigt med enhetliga luftfartygstyper för att uppnå denna optimering, vilket möjliggör regelbundna flygrörelser med jämna mellanrum i tid och avstånd mellan rörelser. Mindre och därmed potentiellt långsammare luftfartyg stör den normala takten, eftersom små luftfartyg kräver mer avstånd och tid mellan flygrörelserna. För att inte störa den normala takten riktas denna icke-regelbundna trafik med luftfartyg med en kapacitet på högst 25 platser som inte saluförs individuellt till allmänheten till Le Bourget.

(14)

Icke-regelbunden trafik med luftfartyg med en kapacitet på högst 25 platser som saluförs till allmänheten, å andra sidan, ska drivas till och från Orly och Charles de Gaulle. Enligt de franska myndigheterna beror detta på att Le Bourget, av de skäl som anges i nästa punkt, inte tar emot någon trafik som saluförs till allmänheten. Eftersom dessa flygningar är få och beroende av att hitta tillfälligt lediga ankomst- och avgångstider på Orly och Charles de Gaulle anses de dock inte vara störande på dessa flygplatser.

(15)

När det gäller lufttrafik som tas emot på Le Bourget uppgav de franska myndigheterna att de har valt att reservera flygplatsen för affärsflyg och allmänflyg samt som en visningslokal för vissa internationella luft- och rymdfartsevenemang. Flygplatsens infrastruktur är anpassad för dessa ändamål och investeringar skulle därför krävas för att anpassa infrastrukturen till kommersiell trafik, regelbunden trafik eller icke-regelbunden trafik med stora luftfartyg innan dessa typer av flygningar kunde styras till Le Bourget. Dessutom skulle regelbunden trafik och trafik med stora luftfartyg ha miljöeffekter för invånarna.

(16)

Enligt de franska myndigheterna gäller ovanstående faktorer, som är relevanta för var och en av de berörda flygplatserna, även trafik till och från länder utanför EES. Eftersom sådan trafik i stor utsträckning har liberaliserats på grund av nya luftfartsavtal har den ökat kraftigt sedan 1994 års förordning började tillämpas. De franska myndigheterna uppger att det därför är nödvändigt att tillämpa de begränsningar som avses ovan för all trafik.

(17)

De franska myndigheterna genomförde en samrådsprocess innan de delgav kommissionen de planerade ändringarna (8):

(18)

Före det offentliga samrådet hade de franska myndigheterna muntligen samrått med lufttrafikorganisationerna FNAM (Fédération Nationale de l'Aviation Marchande), SCARA (Syndicat des Compagnies AéRiennes Autonomes) och EBAA (European Business Aviation Association), som uttryckte sitt stöd för ändringarna, speciellt den planerade enhetligheten i behandlingen av lufttrafik inom och utanför EES.

(19)

De franska myndigheterna tog emot synpunkter från tre berörda parter, vilka beaktades i utkastet till text.

(20)

I det ursprungliga utkastet till regler ingick en bestämmelse om att tillåta icke-regelbunden trafik med luftfartyg med en kapacitet på högst 25 platser till och från Orly och Charles de Gaulle om dessa flygningar transporterar transitpassagerare, utan krav på förhandstillstånd till undantag. Denna bestämmelse tillbakavisades av Aéroports de Paris (ADP), och uteslöts därefter från förslaget till text. Det ansågs att det skulle kunna ha en skadlig effekt på den regelbundna trafiken till Charles de Gaulle och Orly om dessa flygningar gavs allmänt tillträde till flygplatserna.

(21)

Som svar på offentliggörandet av en sammanfattning av de planerade ändringarna i Europeiska unionens officiella tidning tog kommissionen emot synpunkter från en berörd part.

(22)

Den berörda parten hävdade att begränsningen av den typ av lufttrafik som får drivas till och från Le Bourget är överdriven och strider mot konsumenternas, regionens och flygplatsens intressen. Parten påpekade dessutom att ingen undersökning gjorts för att bedöma de planerade ändringarnas ekonomiska effekter och inverkan på lufttrafiken jämfört med de nuvarande trafikfördelningsreglerna.

(23)

Parten hävdade att den åtskillnad som görs beroende på regelbunden eller icke-regelbunden lufttrafik och luftfartygets storlek är godtycklig och oberättigad. Parten antydde att de nya reglerna skulle kunna tolkas som att lufttrafiken styrs bort från Le Bourget där terminaltjänsterna sköts av sju oberoende aktörer, och mot Charles de Gaulle och Orly där terminalerna drivs med monopol.

(24)

Parten menade slutligen att samrådsprocessen var diskriminerande. Parten hävdade att denna, till skillnad från andra berörda parter, inte hade bjudits in till mötena där de planerade ändringarna diskuterades och bedömdes. Parten kunde därför endast göra ett skriftligt inlägg.

(25)

Enligt artikel 19.2 i förordning (EG) nr 1008/2008 får en medlemsstat, efter samråd med berörda parter, reglera den fördelning av lufttrafik mellan flygplatser som uppfyller följande villkor, om detta sker utan särbehandling av destinationer inom gemenskapen eller på grundval av lufttrafikföretagets nationalitet eller identitet:

(26)

Fördelningen av lufttrafik mellan de berörda flygplatserna ska därtill respektera principerna om proportionalitet och öppenhet och ska grundas på objektiva kriterier.

(27)

I artikel 19.3 i förordning (EG) nr 1008/2008 föreskrivs att en berörd medlemsstat ska informera kommissionen om sin avsikt att reglera fördelningen av lufttrafik eller att ändra en befintlig regel för lufttrafik. Där föreskrivs också att kommissionen ska granska tillämpningen av artikel 19.2 och, inom sex månader efter mottagandet av uppgifterna från medlemsstaterna och efter att ha bett den kommitté som inrättats genom artikel 25 i förordning (EG) nr 1008/2008 om dess synpunkter, besluta huruvida medlemsstaten får tillämpa åtgärderna eller ej. Därtill sägs att kommissionen ska offentliggöra sitt beslut i Europeiska unionens officiella tidning och att åtgärderna inte får tillämpas före offentliggörandet av kommissionens godkännande.

(28)

Genom ändringarna anpassas reglerna för trafikfördelning för de flygplatser som betjänar Paris genom att de befintliga reglernas tillämpningsområde utvidgas till att även omfatta trafik till och från länder utanför EES, vilket begränsar tillträdet för vissa typer av lufttrafik till och från respektive flygplats.

(29)

Detta utgör en ändring av en befintlig regel för trafikfördelning i den mening som avses i artikel 19.3 i förordning (EG) nr 1008/2008. Denna bestämmelse är i enlighet med dess villkor inte begränsad till trafik inom EU eller (beaktande förordningens införlivande med EES-avtalet) inom EES. I ett flertal gällande avtal med vissa tredjeländer, t.ex. Schweiziska edsförbundet eller Amerikas förenta stater, har EU-lufttrafikföretag och lufttrafikföretag från dessa tredjeländer därtill rätt att tillhandahålla lufttrafik mellan valfri plats i unionen och det berörda tredjelandets territorium. Slutligen har lufttrafikföretag som har verksamhet i en medlemsstat och biverksamhet i en annan medlemsstat rätt att utan diskriminering åtnjuta rättigheter som följer av bilaterala avtal som ingåtts av den senare medlemsstaten, i enlighet med domstolens rättspraxis (9).

(30)

En annan ändring av en befintlig fördelningsregel för lufttrafik, i den mening som avses i artikel 19.3 i förordning (EG) nr 1008/2008, är hävningen av vissa begränsningar för flygplatsen Orly, vilken förklaras i skäl 11 ovan.

(31)

Kommissionen konstaterar att de franska myndigheterna genomförde ett officiellt offentligt samråd genom ett meddelande av den 19 maj 2015, som berörda parter uppmanades att besvara. Enligt kommissionen finns det inget som tyder på att svaren inte har beaktats av de franska myndigheterna. Tvärtom noterar den att utkastet till regler ändrades till följd av samrådet. Kommissionen anser därför att berörda parter rådfrågades tillräckligt i enlighet med kraven i artikel 19.2 i förordning (EG) nr 1008/2008.

(32)

Kommissionen anser att de tre aktuella flygplatserna – Orly, Charles de Gaulle och Le Bourget – uppfyller kraven i artikel 19.2.

(33)

Flygplatserna betjänar tätortsområdet Paris, de är åtkomliga via ändamålsenlig infrastruktur för vägtransport och kollektivtrafik inom 35 minuter till ungefär en timme, flygplatserna är förbundna med varandra och staden Paris genom pålitlig kollektivtrafik med täta avgångar, och flygplatserna erbjuder lufttrafikföretag nödvändiga tjänster, nämligen flygledning, marktjänster och hantering av passagerare.

(34)

Reglerna i deras ändrade lydelse skulle inte innebära någon särbehandling av destinationer inom unionen eller på grundval av lufttrafikföretagets nationalitet eller identitet.

(35)

Ändringarna är därmed förenliga med de kriterier om icke-diskriminering som anges i artikel 19.2.

(36)

Avskaffande av begränsningarna för Orly tar endast bort befintliga begränsningar, utan att skapa några nya. Begränsningarna infördes för att främja utnyttjande av ankomst- och avgångstider för olika destinationer och för att förhindra lufttrafikföretagen från att använda luftfartyg under en viss storlek på flyglinjer med stora mängder passagerartrafik, bara för att uppfylla kraven på utnyttjande av ankomst- och avgångstider. På grund av de omständigheter som beskrivs i skäl 8 har reglerna dock blivit onödiga.

(37)

När det gäller övriga effekter av de planerade ändringarna är de nya begränsningarna följande:

(38)

En berörd part hävdar att begränsningarna är överdrivna. Kommissionen instämmer inte. Trafikfördelningsreglerna fyller två syften:

(39)

Det förefaller därför som att den åtskillnad som planeras av de franska myndigheterna, på grundval av olika typer av flygningar (regelbunden eller icke-regelbunden trafik, samt det sätt på vilket platser saluförs) och luftfartygsstorlek, ska kunna bidra till att de eftersträvade målen uppnås.

(40)

Likaledes förefaller åtgärden inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(41)

I den mån viss trafik till och från länder utanför EES ska vara förbehållen flygplatserna Charles de Gaulle och Orly finns det inget som tyder på att syftet har varit att ge fördelar till det företag som driver dessa flygplatser (ADP) i stället för att uppnå ovannämnda optimering. I detta sammanhang noterar kommissionen också att de franska myndigheterna ursprungligen hade för avsikt att ge små luftfartyg som transporterar transitpassagerare allmän tillgång till flygplatsen Orly, en lösning som ADP själv ifrågasatte.

(42)

Kommissionen anser därför att de planerade ändringarna objektivt sett är motiverade och proportionerliga.

(43)

De planerade ändringarna är baserade på objektiva kriterier (storlek och typ av flygning, som förklaras ovan) och nödvändiga för att uppnå ovannämnda mål för trafikfördelningsreglerna.

(44)

Slutligen kommer de planerade ändringarna att offentliggöras, liksom de regler som för närvarande gäller, och kommer således att vara öppna.

(45)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att de planerade ändringarna av de trafikfördelningsregler som anges i 1994 års förordning om fördelningen av gemenskapsintern lufttrafik inom flygplatssystemet i Paris är förenliga med kraven i artikel 19 i förordning (EG) nr 1008/2008.

(46)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommitté som avses i artikel 25 i förordningen.

12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/60

(1)

I direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG fastställs bland annat hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Bestämmelserna i artiklarna 7b och 7c samt i bilaga IV till direktiv 98/70/EG motsvarar bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 samt i bilaga V till direktiv 2009/28/EG.

(2)

När biodrivmedel och flytande biobränslen beaktas för de syften som avses i artikel 7a i direktiv 98/70/EG och artikel 17.1 a, b och c i direktiv 2009/28/EG bör medlemsstaterna ålägga de ekonomiska aktörerna att visa att dessa biodrivmedel och flytande biobränslen överensstämmer med de hållbarhetskriterier som fastställs i artikel 7b.2–7b.5 i direktiv 98/70/EG och artikel 17.2–17.5 i direktiv 2009/28/EG. I detta syfte får ekonomiska aktörer tillhandahålla bevis eller data som erhållits i enlighet med t.ex. ett frivilligt nationellt eller internationellt system eller ett nationellt system.

(3)

En medlemsstat får anmäla sitt nationella system till kommissionen. Om kommissionen beslutar att ett sådant anmält nationellt system uppfyller de villkor som anges i direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG får system som inrättats i enlighet med artikel 7c i direktiv 98/70/EG och artikel 18 i direktiv 2009/28/EG inte vägra ömsesidigt erkännande med den medlemsstatens system, vad gäller kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna enligt artikel 7b.2–7b.5 i direktiv 98/70/EG och artikel 17.2–17.5 i direktiv 2009/28/EG.

(4)

Den 29 september 2015 anmälde Österrike sitt nationella system (det österrikiska jordbrukscertifieringssystemet) till kommissionen. Systemet omfattar jordbruksgrödor och vegetabiliska oljor och tillämpas fram till den inledande bearbetningen av dessa grödor. Kommissionen har gjort en bedömning av om det österrikiska jordbrukscertifieringssystemet överensstämmer med villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen, som inrättats enligt artikel 25.2 i direktiv 2009/28/EG.