13.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/1

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1236/2005 (2) antogs 2005 och trädde i kraft den 30 juli 2006. Som svar på uppmaningar från Europaparlamentet under 2010 (3) och på grund av indikationer på att läkemedel som exporterats från unionen hade använts till dödsstraff i ett tredjeland, ändrades förteckningarna över varor i bilagorna II och III till den förordningen, med vilka handel är förbjuden eller kontrollerad, genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2011 (4). Kommissionen gjorde, med hjälp av en expertgrupp, en bedömning av behovet av ytterligare ändringar av förordning (EG) nr 1236/2005 och dess bilagor. I juli 2014 ändrades bilagorna II och III i enlighet med detta genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 775/2014 (5).

(2)

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) rättsligt bindande. Den definition av tortyr som används i förordning (EG) nr 1236/2005 togs över från 1984 års konvention mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och är fortfarande giltig. Definitionen av annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som inte återfinns i den konventionen, bör ändras för att anpassas till rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Det är också lämpligt att klargöra innebörden av begreppet lagenliga påföljder i definitionerna av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, med beaktande av unionens politik i fråga om dödsstraff.

(3)

Genom förordning (EG) nr 1236/2005 fastställdes ett system för exporttillstånd som är utformat för att förhindra att varor förtecknade i bilaga III till den förordningen används till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(4)

Systemet för exporttillstånd bör inte gå utöver vad som är proportionellt. Följaktligen bör det inte hindra export av läkemedel som ska användas för berättigade terapeutiska ändamål.

(5)

Med tanke på skillnaderna mellan dödsstraff, å ena sidan, och tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, å andra sidan, är det lämpligt att inrätta ett särskilt system för exporttillstånd i syfte att förhindra att vissa varor används till dödsstraff. Ett sådant system bör ta hänsyn till att ett antal länder har avskaffat dödsstraffet för alla brott och gjort ett internationellt åtagande om denna fråga. Eftersom det finns risk för återexport till länder som inte har gjort det, bör vissa villkor och krav införas när export till länder som har avskaffat dödsstraffet tillåts. Det är därför lämpligt att bevilja ett generellt exporttillstånd för export till de länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott och bekräftat detta avskaffande genom ett internationellt åtagande.

(6)

Om ett land inte har avskaffat dödsstraffet för alla brott och bekräftat detta avskaffande genom ett internationellt åtagande bör de behöriga myndigheterna, när de prövar en ansökan om exporttillstånd, kontrollera om det finns risk för att slutanvändaren i bestämmelselandet använder de exporterade varorna för sådan bestraffning. Lämpliga villkor och krav bör införas i syfte att kontrollera slutanvändarens försäljning eller överföring till tredje part. Om flera leveranser sker mellan samma exportör och slutanvändare bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att se över slutanvändarens status regelbundet, t.ex. var sjätte månad, i stället för varje gång ett exporttillstånd för en leverans beviljas, utan att det påverkar de behöriga myndigheternas rätt att i motiverade fall ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd i enlighet med artikel 9.4 i förordning (EG) nr 1236/2005.

(7)

För att begränsa den administrativa bördan för exportörer bör de behöriga myndigheterna tillåtas bevilja en exportör ett globalt tillstånd för alla leveranser av läkemedel från exportören till en viss slutanvändare för en fastställd tidsperiod, i vilket specificeras, om det är nödvändigt, en kvantitet som motsvarar slutanvändarens normala användning av dessa varor. Ett sådant tillstånd skulle, i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1236/2005, vara giltigt i mellan ett och tre år med möjlighet till förlängning på upp till två år.

(8)

Att bevilja ett globalt tillstånd skulle också vara lämpligt i de fall då en tillverkare avser exportera läkemedel som omfattas av förordning (EG) nr 1236/2005 till en distributör i ett land som inte har avskaffat dödsstraffet, under förutsättning att exportören och distributören har ingått ett rättsligt bindande avtal som säger att distributören ska vidta lämpliga åtgärder som säkerställer att läkemedlen inte används till dödsstraff.

(9)

Förteckningen över de varor för vilka ett exporttillstånd krävs för att förhindra att varorna används till dödsstraff bör endast omfatta varor som har använts för dödsstraff i ett tredjeland som inte har avskaffat dödsstraffet och varor som ett sådant tredjeland har godkänt för användning till dödsstraff utan att ännu ha använt dem i detta syfte. Den bör inte omfatta icke-dödliga varor som inte är väsentliga för att avrätta en dömd person, såsom standardinredning som även kan finnas i ett avrättningsrum.

(10)

Läkemedel som omfattas av förordning (EG) nr 1236/2005 kan komma att kontrolleras i enlighet med internationella konventioner om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen. Eftersom sådana kontroller inte används för att förhindra att relevanta läkemedel används till dödsstraff, utan för att förhindra illegal narkotikahandel, bör exportkontrollerna i förordning (EG) nr 1236/2005 användas som komplement till internationella kontroller. Medlemsstaterna bör dock uppmuntras att använda ett enda förfarande för att tillämpa båda kontrollsystemen.

(11)

För att begränsa den administrativa bördan för exportörer bör behöriga myndigheter tillåtas bevilja en exportör ett globalt tillstånd för varor förtecknade i bilaga III till förordning (EG) nr 1236/2005 för att förhindra att de används för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(12)

Exportkontrollerna i enlighet med förordning (EG) nr 1236/2005 bör inte omfatta varor vars export kontrolleras i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (6), rådets förordning (EG) nr 428/2009 (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 (8).

(13)

I förordning (EG) nr 1236/2005 förbjuds export och import av varor som anges i bilaga II till den förordningen och tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör sådana varor. När sådana varor finns i ett tredjeland är det nödvändigt att förbjuda förmedlare i unionen att tillhandahålla förmedlingstjänster som avser sådana varor, eftersom de inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Förbud mot tillhandahållande av sådana förmedlingstjänster skulle syfta till att skydda den allmänna moralen och respektera principerna om mänsklig värdighet, som ligger till grund för de europeiska värdena, i den form de fastställts i fördraget om Europeiska unionen och i stadgan.

(14)

Tillhandahållande av förmedlingstjänster och tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III eller bilaga IIIa till förordning (EG) nr 1236/2005 bör vara föremål för förhandstillstånd för att förhindra att förmedlingstjänsterna eller det tekniska biståndet bidrar till användningen av de varor som de avser för dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(15)

De förmedlingstjänster och det tekniska bistånd som enligt denna förordning ska vara föremål för förhandstillstånd bör vara de som tillhandahålls inom unionen, dvs. inom de territorier som omfattas av fördragens territoriella tillämpningsområde, inbegripet luftrum samt alla luftfartyg och fartyg inom en medlemsstats jurisdiktion.

(16)

När tillstånd att tillhandahålla tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III till förordning (EG) nr 1236/2005 beviljas bör de behöriga myndigheterna sträva efter att säkerställa att det tekniska biståndet och all utbildning i användningen av sådana varor som ska tillhandahållas eller erbjudas i samband med det tekniska bistånd för vilket tillståndet begärs, tillhandahålls på ett sätt som främjar standarder för brottsbekämpning som respekterar mänskliga rättigheter och bidrar till att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(17)

Eftersom varor som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1236/2005 inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, är det lämpligt att förbjuda förmedlare och tillhandahållare av tekniskt bistånd att tillhandahålla tredjeländer utbildning i användningen av sådana varor samt förbjuda både marknadsföring av sådana varor på mässor eller utställningar i unionen och försäljning eller köp av reklamplats i tryckta medier eller på internet och reklamtid i television eller radio med koppling till sådana varor.

(18)

För att förhindra att ekonomiska aktörer drar fördel av att transportera varor som passerar genom unionens tullområde på väg mot ett tredjeland och som är avsedda för dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, är det nödvändigt att förbjuda transport inom unionen av sådana varor om de anges i bilaga II eller, under förutsättning att den ekonomiska aktören har kunskap om den avsedda användningen, om de är förtecknade i bilaga III eller bilaga IIIa till förordning (EG) nr 1236/2005.

(19)

Det bör tydliggöras att medlemsstaterna får vidta åtgärder som begränsar tillhandahållandet av vissa tjänster med koppling till de varor som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1236/2005, i enlighet med tillämpliga unionsregler.

(20)

Tullmyndigheterna bör utbyta viss information med andra tullmyndigheter genom att använda tullriskhanteringssystemet i enlighet med unionens tullagstiftning, och de behöriga myndigheter som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 1236/2005 bör utbyta viss information med andra behöriga myndigheter i enlighet med artikel 11 i den förordningen. Det är lämpligt att kräva att de behöriga myndigheterna använder ett säkert och krypterat system för informationsutbyte om avslag i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 1236/2005. Kommissionen bör i detta syfte tillhandahålla en ny funktion i det befintliga system som upprättats i enlighet med artikel 19.4 i förordning (EG) nr 428/2009.

(21)

Det är lämpligt att klargöra att i de fall personuppgifter behandlas, ska behandling och utbyte av uppgifter överensstämma med tillämpliga regler om behandling och utbyte av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (9) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (10).

(22)

I syfte att anta de bestämmelser som krävs för tillämpning av förordning (EG) nr 1236/2005 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på att ändra de nya bilagorna IIIa, IIIb, VI och VII till förordning (EG) nr 1236/2005. Det bör noteras att i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 (11) delegerades befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget till kommissionen när det gäller att ändra bilagorna I, II, III, IV och V till förordning (EG) nr 1236/2005. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelserna av delegerade akter är det särskilt viktigt att Europaparlamentet och rådet erhåller alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och att deras experter systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(23)

För att unionen snabbt ska kunna reagera när nya varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning utvecklas, och om det föreligger en tydlig och omedelbar risk för att sådana varor kommer att användas för syften som innebär sådana brott mot de mänskliga rättigheterna, är det lämpligt att föreskriva omedelbar tillämpning av den relevanta kommissionsakten, när det, i fråga om ändringar av bilaga II eller bilaga III till förordning (EG) nr 1236/2005, föreligger tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på en sådan ändring. För att unionen ska kunna reagera snabbt när ett tredjeland eller flera tredjeländer antingen godkänner att vissa varor används till dödsstraff, eller accepterar eller kränker ett internationellt åtagande att avskaffa dödsstraffet för alla brott, är det lämpligt att föreskriva omedelbar tillämpning av den relevanta kommissionsakten, när, i fråga om ändringar av bilaga IIIa eller bilaga IIIb till förordning (EG) nr 1236/2005, tvingande skäl till skyndsamhet kräver detta. När det skyndsamma förfarandet tillämpas är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(24)

En samordningsgrupp bör inrättas. Gruppen bör utgöra en plattform där medlemsstaternas experter och kommissionen kan utbyta information om administrativa metoder och diskutera frågor om tolkningen av denna förordning, tekniska frågor med avseende på de förtecknade varorna, utvecklingen i samband med denna förordning och eventuella andra frågor. Gruppen kan särskilt diskutera frågor avseende varornas natur och avsedda effekt, varors tillgänglighet i tredjeland och frågan huruvida varor specifikt utformas eller ändras för att användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Om kommissionen beslutar att höra gruppen när den förbereder delegerade akter bör detta ske i enlighet med de principer som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

(25)

Kommissionen upphandlar inte utrustning för brottsbekämpning, eftersom den inte ansvarar för upprätthållande av lag och ordning, lagföring eller verkställighet av domstolsbeslut i brottmål. Därför bör ett förfarande fastställas för att säkerställa att kommissionen får information om icke-förtecknad utrustning och icke-förtecknade produkter för brottsbekämpning som saluförs i unionen för att säkerställa att förteckningarna över varor med vilka handel är förbjuden eller kontrollerad uppdateras med hänsyn till utvecklingen på området. När en medlemsstat riktar en begäran till kommissionen bör denna medlemsstat vidarebefordra sin begäran att lägga till varor i bilaga II, III eller IIIa till förordning (EG) nr 1236/2005 till övriga medlemsstater.

(26)

För att ge ekonomiska aktörer och de behöriga myndigheterna tid att ansöka om respektive utfärda de begärda tillstånden, bör en kort övergångsperiod fastställas för tillämpningen av de nya kontrollerna av förmedlingstjänster och tekniskt bistånd.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs unionsregler för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och regler för tillhandahållande av förmedlingstjänster, tekniskt bistånd, utbildning avseende och reklam för sådana varor.”

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1.   All export av varor som, som anges i bilaga II ska förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Bilaga II ska omfatta varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

En förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla personer, enheter eller organ i ett tredjeland tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga II, oavsett om ersättning utgår eller inte.”

4.

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1.   All import av varor som anges i bilaga II ska förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Det ska vara förbjudet för personer, enheter eller organ inom unionen att ta emot tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II från personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte.”

5.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4a

Förbud mot transitering

1.   All transitering av varor som anges i bilaga II ska förbjudas.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för transitering av sådana varor som anges i bilaga II, om det påvisas att varorna i bestämmelselandet endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

Artikel 4b

Förbud mot förmedlingsverksamhet

En förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla personer, enheter eller organ i ett tredjeland förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga II, oberoende av varornas ursprung.

Artikel 4c

Förbud mot utbildning

En tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla eller erbjuda personer, enheter eller organ i ett tredjeland tekniskt bistånd i form av utbildning i användningen av varor som anges i bilaga II.

Artikel 4d

Mässor

Alla fysiska och juridiska personer, enheter och organ, inklusive partnerskap, oberoende av om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat, ska förbjudas att på en utställning eller mässa i unionen visa eller saluföra alla sådana varor som anges i bilaga II, om det inte påvisas att en sådan visning eller saluföring, mot bakgrund av utställningens eller mässans natur, varken är avgörande för eller främjar försäljningen eller tillhandahållandet av dessa varor till personer, enheter eller organ i ett tredjeland.

Artikel 4e

Reklam

Alla fysiska och juridiska personer, enheter och organ, inklusive partnerskap, oberoende av om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat, som säljer eller köper reklamplats eller reklamtid i unionen, alla fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat och som säljer eller köper reklamplats eller reklamtid i unionen, samt alla juridiska personer, enheter eller organ som har inrättats eller bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som säljer eller köper reklamplats eller reklamtid i unionen ska förbjudas att till eller från personer, enheter eller organ i ett tredjeland sälja eller köpa reklamplats i tryckta medier eller på internet eller reklamtid i television eller radio i samband med varor som förtecknas i bilaga II.

Artikel 4f

Nationella åtgärder

1.   Utan att det påverkar tillämpliga unionsbestämmelser, inklusive förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, får medlemsstaterna anta eller behålla nationella åtgärder som begränsar transport, finansiella tjänster, försäkring eller återförsäkring, allmän reklam eller marknadsföring i samband med varor som anges i bilaga II.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla åtgärder som antas enligt punkt 1. Befintliga åtgärder ska anmälas senast den 17 februari 2017. Nya åtgärder, ändringar och upphävanden ska anmälas innan de träder i kraft.”

6.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   Tillstånd ska krävas för all export av varor som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung. Tillstånd ska dock inte krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon.

Bilaga III ska endast omfatta följande varor som kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning:

Bilaga III ska inte omfatta följande:

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition (EUT L 94, 30.3.2012, s. 1)."

(*3)  Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1)."

(*4)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99).”"

7.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

8.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 6a

Förbud mot transitering

Alla fysiska och juridiska personer, enheter eller organ, inbegripet partnerskap, oavsett om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat eller inte, ska förbjudas att utföra transiteringar av varor som anges i bilaga III om de har kännedom om att en del av en leverans av sådana varor är avsedd att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i ett tredjeland.”

9.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

Krav på tillstånd för vissa tjänster

1.   Det ska krävas tillstånd för varje tillhandahållande från en tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare av följande tjänster till personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte:

2.   När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga III ska artikel 6 gälla i tillämpliga delar.

När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III ska kriterierna i artikel 6 beaktas för att utvärdera följande:

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på tillhandahållandet av tekniskt bistånd om

4.   Trots vad som sägs i punkt 1 får en medlemsstat behålla ett förbud avseende tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar. När en medlemsstat behåller ett sådant förbud ska den till kommissionen anmäla de åtgärder som har vidtagits senast den 17 februari 2017 och meddela kommissionen om dessa åtgärder ändras eller upphävs.”

10.

Följande kapitel ska införas efter artikel 7a:

”KAPITEL IIIa

Varor som kan användas till dödsstraff

Artikel 7b

Krav på exporttillstånd

1.   För varje export av varor som anges i bilaga IIIa ska ett tillstånd krävas, oberoende av varornas ursprung. Tillstånd ska dock inte krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon.

Bilaga IIIa ska endast omfatta varor som kan användas till dödsstraff och som har godkänts eller som faktiskt har använts till dödsstraff i ett eller flera tredjeländer som inte har avskaffat dödsstraffet. Bilaga IIIa ska inte omfatta följande:

2.   Om export av läkemedel kräver exporttillstånd enligt denna förordning och exporten också omfattas av tillståndskrav i enlighet med internationella konventioner om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen, får medlemsstater använda ett enda förfarande för att uppfylla åtagandena i denna förordning och i relevant konvention.

Artikel 7c

Kriterier för beviljande av exporttillstånd

1.   Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga IIIa ska fattas av den behöriga myndigheten med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2.   Den behöriga myndigheten ska inte bevilja tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga IIIa skulle kunna användas till dödsstraff i ett tredjeland.

3.   Följande regler ska tillämpas på kontroll av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

4.   När de behöriga myndigheterna bedömer en ansökan om globalt tillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar åtgärder som är proportionella och tillräckliga för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna och målen i denna förordning och kraven och villkoren för tillståndet.

Artikel 7d

Förbud mot transitering

Alla fysiska och juridiska personer, enheter och organ, inbegripet partnerskap, oavsett om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat, ska förbjudas att utföra transiteringar av varor som anges i bilaga IIIa om de har kännedom om att en del av en leverans av sådana varor är avsedd att användas till dödsstraff i ett tredjeland.

Artikel 7e

Krav på tillstånd för vissa tjänster

1.   Det ska krävas tillstånd för varje tillhandahållande från en tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare av följande tjänster till personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte:

2.   När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga IIIa ska artikel 7c gälla i tillämpliga delar.

När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga IIIa ska kriterierna i artikel 7c beaktas för att bedöma följande:

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på tillhandahållandet av tekniskt bistånd om

11.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Typer av tillstånd och utfärdande myndigheter

1.   Unionens generella exporttillstånd för viss export enligt bilaga IIIb inrättas genom denna förordning.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad kan förbjuda exportören att använda detta tillstånd om det föreligger skäligen grundad misstanke i fråga om exportörens förmåga att följa villkoren för tillståndet eller en bestämmelse i lagstiftningen om exportkontroll.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utbyta information om alla exportörer som fråntagits rätten att använda unionens generella exporttillstånd, såvida de inte fastställer att en viss exportör inte kommer att försöka exportera produkter som anges i bilaga IIIa genom en annan medlemsstat. Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte ska användas för detta syfte.

2.   Ett tillstånd för annan export än den som avses i punkt 1 för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Ett sådant tillstånd kan vara individuellt eller globalt, om det avser varor som anges i bilaga III eller IIIa. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

3.   Ett tillstånd för transitering av varor som anges i bilaga II ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fysiska eller juridiska person eller den enhet eller det organ som transporterar varorna inom unionens tullområde är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Om denna person eller enhet eller detta organ inte är bosatt eller etablerad i en medlemsstat ska tillståndet beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där införseln av varorna till unionens tullområde äger rum. Ett sådant tillstånd ska vara ett individuellt tillstånd.

4.   Ett tillstånd för import, för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning, ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där museet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

5.   Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II ska beviljas av

6.   Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga III eller bilaga IIIa ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning tillhandahållaren har inrättats eller bildats.

7.   Ett tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser de varor som anges i bilaga III eller bilaga IIIa ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning förmedlaren har inrättats eller bildats. Ett sådant tillstånd ska beviljas för en fastställd kvantitet specifika varor som flyttas mellan två eller flera tredjeländer. Det ska tydligt framgå var varorna finns i ursprungstredjelandet, vem slutanvändaren är och exakt var denna befinner sig.

8.   De sökande ska förse den behöriga myndigheten med all relevant information som krävs för ansökan om ett individuellt eller globalt tillstånd för export eller förmedlingstjänster, ett tillstånd för tekniskt bistånd, ett individuellt importtillstånd eller ett individuellt tillstånd för transitering.

När det gäller export ska de behöriga myndigheterna erhålla fullständig information, i synnerhet om slutanvändare, bestämmelseland och varornas slutanvändning.

När det gäller förmedlingstjänster ska de behöriga myndigheterna i synnerhet erhålla uppgifter om var varorna finns i ursprungstredjelandet, en tydlig beskrivning av varorna och uppgift om de berörda kvantiteterna, tredje parter som är involverade i transaktionen, det tredjeland som är bestämmelseland, slutanvändaren i det landet och exakt var denna befinner sig.

Beviljandet av ett tillstånd får omfattas av ett slutanvändarintyg, om det är lämpligt.

9.   Genom undantag från punkt 8 gäller att när en tillverkare eller en tillverkares representant ska exportera eller sälja och överföra varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IIIa till en distributör i ett tredjeland ska tillverkaren lämna uppgifter om de arrangemang som inrättats och de åtgärder som vidtagits för att förhindra att de varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller för att förhindra att de varor som ingår i del 1 i bilaga IIIa kan användas till dödsstraff, information om bestämmelselandet och, om det är känt, information om slutanvändning och slutanvändare av varorna.

10.   På begäran av en nationell förebyggande mekanism som har inrättats genom det fakultativa tilläggsprotokollet till 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kan de behöriga myndigheterna besluta att göra den information som de har erhållit från en sökande om bestämmelseland, mottagare, varornas slutanvändning och slutanvändarna eller, om det är relevant, distributören och de arrangemang och åtgärder som avses i punkt 9, tillgänglig för den begärande nationella förebyggande mekanismen. De behöriga myndigheterna ska höra sökanden innan informationen görs tillgänglig och kan införa restriktioner för hur informationen får användas. De behöriga myndigheterna ska fatta sina beslut i enlighet med nationell rätt och praxis.

11.   Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell rätt eller praxis.”

12.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Tillstånd

1.   Tillstånd för export, import eller transitering ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga V. Tillstånd för förmedlingstjänster ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga VI. Tillstånd för tekniskt bistånd ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga VII. Sådana tillstånd ska vara giltiga i hela unionen. Giltighetstiden för ett tillstånd ska vara mellan tre och tolv månader med möjlighet till förlängning på upp till tolv månader. Giltighetstiden för ett globalt tillstånd ska vara mellan ett och tre år med möjlighet till förlängning på upp till två år.

2.   Ett exporttillstånd som beviljats i enlighet med artikel 6 eller 7c innebär att exportören får tillhandahålla slutanvändaren tekniskt bistånd i den omfattning som erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av sådana varor som får exporteras.

3.   Tillstånden får utfärdas på elektronisk väg. De särskilda förfarandena ska fastställas nationellt. De medlemsstater som använder detta alternativ ska informera kommissionen.

4.   Tillstånd för export, import, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd eller tillhandahållande av förmedlingstjänster ska uppfylla de krav och villkor som den behöriga myndigheten anser vara lämpliga.

5.   De behöriga myndigheterna får i enlighet med denna förordning vägra att bevilja ett tillstånd och får ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett tillstånd som de en gång har beviljat.”

13.

Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

”2.   Om det i samband med en tulldeklaration för de varor som anges i bilagorna II, III och IIIa fastställs att det inte har beviljats något tillstånd enligt denna förordning för den avsedda exporten eller importen, ska tullmyndigheterna kvarhålla de varor som deklarerats och informera om möjligheten att ansöka om tillstånd i enlighet med denna förordning. Om det inte görs någon ansökan om tillstånd inom sex månader efter kvarhållandet eller om den behöriga myndigheten avslår en sådan ansökan, ska tullmyndigheterna förfoga över de kvarhållna varorna i enlighet med tillämplig nationell rätt.”

14.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Krav på anmälningar och samråd

1.   En medlemsstat ska meddela övriga medlemsstater och kommissionen när dess behöriga myndigheter enligt förteckningen i bilaga I fattar ett beslut om att avslå ett tillstånd enligt denna förordning eller när de återkallar ett tillstånd de har beviljat. Anmälan ska göras senast trettio dagar efter dagen för beslutet eller återkallandet.

2.   Den behöriga myndigheten ska, via diplomatiska kanaler om så krävs eller är lämpligt, samråda med den eller de myndigheter som under de föregående tre åren har avslagit en ansökan om tillstånd för export, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd till en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland eller tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt denna förordning, om myndigheten tar emot en ansökan som avser export, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd till en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland eller tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser en i stort sett identisk transaktion som i den tidigare ansökan och ändå anser att ett tillstånd bör beviljas.

3.   Om den behöriga myndigheten efter de samråd som avses i punkt 2 beslutar att bevilja ett tillstånd ska den berörda medlemsstaten omedelbart informera övriga medlemsstater och kommissionen om sitt beslut och redogöra för skälen till beslutet, samt i tillämpliga fall lägga fram de uppgifter som har utgjort stöd för beslutet.

4.   Om en vägran att bevilja ett tillstånd grundar sig på ett nationellt förbud i enlighet med artikel 7.1 eller 7a.4, ska den inte utgöra ett beslut om avslag av en ansökan i den mening som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5.   Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via ett säkert och krypterat system för informationsutbyte.”

15.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a, för att ändra bilagorna I, II, III, IIIa, IIIb, IV, V, VI och VII. Uppgifterna i bilaga I om behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska ändras på grundval av information från medlemsstaterna.

Om det, när det gäller ändring av bilaga II, III, IIIa eller IIIb, föreligger tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 15b tillämpas på delegerade akter som antas i enlighet med denna artikel.”

16.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 12a

Ansökan om att lägga till varor till en av förteckningarna över varor

1.   Varje medlemsstat får rikta en vederbörligen motiverad begäran till kommissionen om att lägga till varor som är avsedda eller marknadsförda för brottsbekämpning till bilaga II, III eller IIIa. En sådan begäran ska innehålla information om

Den begärande medlemsstaten ska, när den riktar sin begäran till kommissionen, också vidarebefordra denna begäran till övriga medlemsstater.

2.   Kommissionen får, inom tre månader från mottagandet av begäran, begära att den ansökande medlemsstaten tillhandahåller kompletterande information, om den anser att begäran inte innehåller en eller flera relevanta punkter eller att det behövs ytterligare information om en eller flera relevanta punkter. Den ska meddela de punkter där kompletterande information behövs. Kommissionen ska vidarebefordra dessa begäranden till de övriga medlemsstaterna. De övriga medlemsstaterna kan också förse kommissionen med ytterligare information för bedömningen av begäran.

3.   Om den anser att det inte är nödvändigt att begära kompletterande uppgifter eller, i förekommande fall, efter mottagandet av de kompletterande uppgifter som den har begärt ska kommissionen, inom tjugo veckor från mottagandet av begäran eller mottagandet av kompletterande information, påbörja förfarandet för antagande av den begärda ändringen eller underrätta den begärande medlemsstaten om skälen till att inte anta den.”

17.

I artikel 13 ska följande punkt införas:

”3a.   Kommissionen ska utarbeta en årlig rapport bestående av de årliga verksamhetsrapporter som avses i punkt 3. Den årliga rapporten ska offentliggöras.”

18.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13a

Behandling av personuppgifter

Personuppgifter ska behandlas och utbytas i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (*5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (*6).

(*5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31)."

(*6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).”"

19.

Artikel 15a ska ersättas med följande:

”Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 december 2016. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (*7).

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*7)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

20.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 15b

Skyndsamt förfarande

1.   Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.   Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

Artikel 15c

Samordningsgruppen mot tortyr

1.   En samordningsgrupp mot tortyr ska inrättas, med en företrädare för kommissionen som ordförande. Varje medlemsstat ska utse en företrädare till denna grupp.

2.   Gruppen ska undersöka frågor som avser tillämpningen av denna förordning, inbegripet, utan begränsningar, utbyte av information om administrativa metoder och frågor som kan tas upp antingen av ordföranden eller av en företrädare för en medlemsstat.

3.   Samordningsgruppen mot tortyr ska, när den anser det nödvändigt, samråda med de exportörer, förmedlare, tillhandahållare av tekniskt bistånd och andra relevanta aktörer som berörs av den här förordningen.

4.   Kommissionen ska årligen lägga fram en skriftlig rapport för Europaparlamentet om den verksamhet som bedrivits, de undersökningar som gjorts och de samråd som hållits av samordningsgruppen mot tortyr.

Årsrapporten ska utarbetas med vederbörlig hänsyn till behovet av att inte äventyra fysiska eller juridiska personers affärsintressen. Diskussionerna i gruppen ska vara konfidentiella.

Artikel 15d

Översyn

1.   Senast den 31 juli 2020 och därefter vart femte år ska kommissionen se över genomförandet av denna förordning och för Europaparlamentet och rådet lägga fram en heltäckande rapport om genomförandet med bedömning av genomförandets konsekvenser, vilken kan innehålla ändringsförslag. Översynen ska bedöma behovet av att inkludera EU-medborgares verksamhet utomlands. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta denna rapport.

2.   Rapporten ska innehålla särskilda avsnitt som behandlar följande:

21.

Artikel 18.1 ska ersättas med följande:

”1.   Denna förordning ska ha samma territoriella tillämpningsområde som fördragen, med undantag av artikel 3.1 första stycket, artikel 4.1 första stycket och artiklarna 4a, 5, 6a, 7, 7b, 7d, 8.1–8.4 och 10, som ska tillämpas på

22.

Bilagorna ska ändras på följande sätt:

13.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/34

(1)

I artikel 24.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (3) fastställs det att kommissionen ska granska ökningen av de mellanliggande betalningarna från de europeiska struktur- och investeringsfonderna med ett belopp som motsvarar tio procentenheter över den aktuella medfinansieringsgraden för varje prioritering eller åtgärd i fråga om medlemsstater som omfattades av ett anpassningsprogram efter den 21 december 2013 och som har begärt att få dra nytta av denna ökning till och med den 30 juni 2016 samt att kommissionen för Europaparlamentet och rådet ska lägga fram en rapport med sin utvärdering, och vid behov, ett lagstiftningsförslag före den 30 juni 2016. Kommissionen lade fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet den 27 juni 2016.

(2)

Fem medlemsstater, nämligen Cypern, Grekland, Irland, Portugal och Rumänien, uppfyllde villkoren för en ökad utbetalning i enlighet med artikel 24 i förordning (EU) nr 1303/2013. Cypern, Irland, Portugal och Rumänien har avslutat sina ekonomiska anpassningsprogram. Endast Grekland omfattas fortfarande av ett anpassningsprogram, och drar nytta av ekonomiskt stöd till och med det tredje kvartalet 2018. Eftersom Grekland fortfarande har stora svårigheter med sin finansiella stabilitet, bör de ökade utbetalningarna till medlemsstater med tillfälliga budgetproblem förlängas.

(3)

Möjligheten till ökade utbetalningar bör emellertid upphöra den 30 juni det år som följer på det kalenderår då medlemsstaten inte längre får ekonomiskt stöd enligt ett anpassningsprogram.

(4)

Enligt artikel 120.3 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska kommissionen genomföra en översyn för att bedöma om det är motiverat att behålla den högsta medfinansieringsgrad på 85 % för varje prioriterat område i de operativa program som får stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF) i Cypern efter den 30 juni 2017, och, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag före den 30 juni 2016.

(5)

Cypern avslutade sitt anpassningsprogram i mars 2016. Den ekonomiska situationen i Cypern är emellertid fortfarande svag, något som framgår av den långsamma tillväxttakten i landet, minskade investeringar, hög arbetslöshet och en ytterst ansträngd finansiell sektor. För att lätta trycket på den nationella budgeten och öka de välbehövliga investeringarna föreslås det att medfinansieringsgraden på 85 % därför ska förlängas för alla operativa program som får stöd från Eruf och ESF i Cypern tills det operativa programmet avslutas.

(6)

I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1.

Artikel 24 ska ersättas med följande:

”Artikel 24

Ökade utbetalningar för medlemsstater med tillfälliga budgetproblem

1.   På begäran av en medlemsstat kan mellanliggande betalningar och utbetalningar av slutsaldot ökas med tio procentenheter över den medfinansieringsgrad som gäller för varje prioritering inom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden eller för varje åtgärd inom Ejflu och EHFF.

Om en medlemsstat uppfyller ett av följande villkor efter den 21 december 2013 ska den höjda medfinansieringsgraden, som inte får överstiga 100 %, tillämpas på den medlemsstatens betalningsansökningar för perioden till och med den 30 juni 2016:

Om en medlemsstat uppfyller ett av villkoren i det andra stycket efter den 30 juni 2016 ska den höjda graden tillämpas på dess betalningsansökningar för perioden fram till den 30 juni det år som följer på det kalenderår då det ekonomiska stödet upphörde.

Denna punkt ska inte tillämpas på program inom ETS-förordningen.

2.   Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får unionens stöd genom mellanliggande betalningar och utbetalningar av slutsaldo inte vara högre än

beroende på vilket som är lägst.”

2.

Artikel 120.3 andra stycket ska ersättas med följande:

”För perioden från och med den 1 januari 2014 till dess att det operativa programmet har avslutats ska medfinansieringsgraden för varje prioriterat område inom alla operativa program i Cypern inte vara högre än 85 %.”