(1)

Kommissionen har på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar förhandlat fram luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan (nedan kallat avtalet), i enlighet med rådets beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar.

(2)

Avtalet undertecknades den 17 och 18 december 2009, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt, i enlighet med beslut 2010/417/EG av rådet och företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet (2).

(3)

Avtalet har ratificerats av samtliga medlemsstater, med undantag för Republiken Kroatien. Republiken Kroatien förväntas ansluta sig till avtalet i enlighet med artikel 6.2 i 2011 års anslutningsakt.

(4)

Avtalet bör nu godkännas på unionens vägnar.

(5)

Artiklarna 3 och 4 i beslut 2010/417/EG innehåller bestämmelser om beslutsfattande och representation när det gäller olika frågor som anges i avtalet. Mot bakgrund av Europeiska unionens domstols dom av den 28 april 2015 i mål C-28/12 bör tillämpningen av dessa bestämmelser upphöra. Med beaktande av fördragen är varken nya bestämmelser om dessa frågor eller bestämmelser om informationsskyldigheter för medlemsstaterna nödvändiga, såsom de som anges i artikel 5 i beslut 2010/417/EG. Följaktligen bör artiklarna 3, 4 och 5 i beslut 2010/417/EG upphöra att gälla den dag då det här beslutet träder i kraft.

(1)

Den 14 september 2012 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar på unionens, dess medlemsstaters och Republiken Kroatiens vägnar om att ingå ett protokoll om ändring av luftfartsavtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater (1) för att ta hänsyn till Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (nedan kallat protokollet).

(2)

Dessa förhandlingar slutfördes på ett framgångsrikt sätt den 16 oktober 2013.

(3)

Protokollet bör undertecknas på unionens och dess medlemsstaters vägnar, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(1)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2019/703 (2) har protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater (3) för att ta hänsyn till Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (nedan kallat protokollet) undertecknats, med förbehåll för att det ingås.

(2)

Protokollet bör godkännas.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna, eller som inför underuppdelningar i den, och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning, men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning, bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

Genom kommissionens direktiv 2008/44/EG (2) togs karvon upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)

Verksamma ämnen som har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och de förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Godkännandet av det verksamma ämnet karvon enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 juli 2019.

(4)

En ansökan om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet karvon lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tidsfrist som föreskrivs i den artikeln.

(5)

Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 31 maj 2017.

(7)

Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 12 juli 2018 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida karvon kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kommissionen lade fram ett första utkast till rapport om förnyelse av karvon för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 24 januari 2019.

(9)

Sökanden gavs möjlighet att lämna synpunkter på utkastet till rapport om förnyelse.

(10)

När det gäller de nya kriterierna för fastställande av hormonstörande egenskaper som infördes genom kommissionens förordning (EU) 2018/605 (7) drar myndigheten slutsatsen att det är högst osannolikt att karvon är ett hormonstörande ämne med östrogena, androgena, tyroidogena och steroidogena effekter. Dessutom tyder tillgängliga data och den vetenskapliga riskbedömning som myndigheten har utfört på att det är osannolikt att karvon har hormonstörande effekter. Kommissionen anser därför att karvon inte kan anses ha hormonstörande egenskaper.

(11)

Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet karvon.

(12)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av karvon bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller karvon får godkännas. Begränsningen till användning som tillväxtreglerande ämne bör därför inte bibehållas. Godkännandet av karvon bör därför förnyas.

(13)

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

Den här förordningen bör tillämpas från och med dagen efter den dag då godkännandet av det verksamma ämnet karvon löper ut.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (2) fastställs de verksamma ämnen som anses ha blivit godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009.

(2)

Godkännandeperioderna för de verksamma ämnena famoxadon, flumioxazin och metalaxyl-M förlängdes till och med den 30 juni 2019 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/917 (3). Ansökningar om förnyat upptagande av de verksamma ämnena famoxadon, flumioxazin och metalaxyl-M i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (4) har lämnats in i enlighet med artikel 4 i kommissionens förordning (EU) nr 1141/2010 (5).

(3)

Godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, desmedifam, dimetoat, dimetomorf, etefon, etoxazol, fenamifos, fluoxastrobin, folpet, foramsulfuron, formetanat, metiokarb, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol och S-metolaklor förlängdes till och med den 31 juli 2019 genom genomförandeförordning (EU) 2018/917.

(4)

Godkännandeperioden för det verksamma ämnet diuron förlängdes till och med den 30 september 2019 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1262 (6).

(5)

Godkännandeperioden för det verksamma ämnet tebukonazol löper ut den 31 augusti 2019 (7).

(6)

Ansökningar om förnyat godkännande av de ämnen som anges i skälen 3–5 har lämnats in i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (8).

(7)

På grund av att bedömningen av ämnena har försenats av orsaker som de sökande inte råder över kommer godkännandena av dessa verksamma ämnen sannolikt att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats. Godkännandeperioderna måste därför förlängas.

(8)

Med tanke på syftet med artikel 17 första stycket i förordning (EG) nr 1107/2009 ska kommissionen, när det gäller de fall där kommissionen ska anta en förordning om att inte förnya ett godkännande av ett verksamt ämne som anges i bilagan till den här förordningen på grund av att kriterierna för godkännandet inte är uppfyllda, fastställa det datum då godkännandet löper ut till samma datum som det datum som gällde före den här förordningen eller till det datum då förordningen om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet träder i kraft, beroende på vilken tidpunkt som infaller senast. När det gäller de fall där kommissionen ska anta en förordning om att förnya ett godkännande av ett verksamt ämne som anges i bilagan till den här förordningen, kommer kommissionen att sträva efter att, med hänsyn till omständigheterna, fastställa tidigast möjliga tillämpningsdatum.

(9)

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I direktiv 2003/87/EG föreskrivs att auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser är grundprincipen inom tillämpningsområdet för systemet för handel med utsläppsrätter inom unionen (EU ETS).

(2)

Europeiska rådet ansåg, vid sitt möte i oktober 2014, att den gratis tilldelningen inte skulle löpa ut och att de befintliga åtgärderna skulle fortsätta efter 2020 i syfte att minska risken för koldioxidläckage på grund av klimatpolitiken, så länge som inga jämförbara ansträngningar vidtas i andra större ekonomier. För att bevara miljöfördelarna med utsläppsminskningar i unionen, då tredjeländers åtgärder inte ger industrin jämförbara incitament att minska utsläppen, bör gratis tilldelning under en övergångsperiod fortsätta till anläggningar inom sektorer och delsektorer som löper risk för koldioxidläckage.

(3)

Erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av EU:s utsläppshandelssystem har bekräftat att olika sektorer och delsektorer i varierande grad löper risk för koldioxidläckage och att gratis tilldelning har förhindrat koldioxidläckage. Vissa sektorer och delsektorer kan anses ha en högre risk för koldioxidläckage, medan andra har möjlighet att överföra en betydande del av kostnaderna för utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp till produktpriserna, utan att förlora marknadsandelar, och bär då endast den återstående delen av kostnaderna, så att de löper låg risk för koldioxidläckage. För att motverka risken för koldioxidläckage föreskrivs i artikel 10b.5 i direktiv 2003/87/EG att kommissionen ska fastställa en förteckning över de sektorer och delsektorer som anses vara utsatta för risk för koldioxidläckage. Dessa sektorer och delsektorer får sedan gratis utsläppsrätter motsvarande 100 % av den kvantitet som fastställts i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87/EG.

(4)

Genom beslut 2014/746/EU (2) fastställde kommissionen en förteckning över koldioxidläckagesektorer för perioden 2015–2019. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 (3) förlängdes förteckningens giltighet till och med den 31 december 2020.

(5)

I artikel 10b i direktiv 2003/87/EG anges kriterierna för bedömningen baserat på uppgifter för de tre senaste kalenderåren. Kommissionen har i detta avseende använt uppgifter från åren 2013, 2014 och 2015, eftersom uppgifter från 2016 vid tidpunkten för bedömningen endast var tillgängliga för vissa parametrar.

(6)

För att kunna fastställa förteckningen över koldioxidläckagesektorer för perioden 2021–2030 har kommissionen bedömt risken för koldioxidläckage i sektorer och delsektorer på Nace-nivå 4 i unionens statistiska näringsgrensindelning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (4). Nace-nivå 4 är den nivå som har optimal datatillgänglighet och en exakt definition av sektorer. En sektor betecknas på en 4-siffrig nivå i Nace, och en delsektor betecknas på Prodcom-nivå (6 eller 8 siffror), dvs. den produktklassificering som används för statistik över unionens industriproduktion, vilken följer direkt av Nace-klassificeringen.

(7)

Koldioxidläckagebedömningen gjordes i två steg: För den kvantitativa bedömningen i första steget, på Nace 4-nivå, anses en sektor löpa risk för koldioxidläckage om ”koldioxidläckageindikatorn” är högre än tröskelvärdet 0,2 som fastställs i artikel 10b.1 i direktiv 2003/87/EG. För ett begränsat antal fall som uppfyller klart fastställda behörighetskriterier som anges i artikel 10b.2 och 10b.3 i direktiv 2003/87/EG utfördes en andra bedömning, antingen som en kvalitativ bedömning utifrån bestämda kriterier eller som en kvantitativ bedömning på disaggregerad nivå.

(8)

I enlighet med artikel 10b i direktiv 2003/87/EG beräknades koldioxidläckageindikatorn genom att sektorns handelsintensitet med tredjeländer multiplicerades med sektorns utsläppsintensitet.

(9)

I enlighet med artikel 10b i direktiv 2003/87/EG beräknades handelsintensiteten med tredjeländer som förhållandet mellan det totala värdet av exporten till tredjeländer plus värdet av importen från tredjeländer och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets totala marknadsstorlek (årlig omsättning plus total import från tredjeländer). Kommissionen bedömde handelsintensitet för varje sektor och delsektor på grundval av uppgifter som rapporterats av Eurostat i Comext-databasen. Kommissionen anser detta vara de mest fullständiga och tillförlitliga uppgifterna om de totala värdena av all export till tredjeländer och all import från tredjeländer samt om den totala årliga omsättningen i unionen.

(10)

Utsläppsintensiteten beräknades som summan av de direkta och indirekta utsläppen för den berörda sektorn, dividerat med bruttoförädlingsvärdet, mätt i kg CO2/euro. Kommissionen anser att Europeiska unionens transaktionsförteckning är den mest exakta och transparenta källan för information om koldioxidutsläpp på anläggningsnivå och den har därför använts för att beräkna sektorernas direkta utsläpp. Anläggningarna har hänförts till sektorer på 4-siffrig nivå (Nace-kod 4) på grundval av information på anläggningsnivå som lämnats av medlemsstaterna i de nationella genomförandeåtgärder som överlämnats enlighet med artikel 11 i direktiv 2003/87/EG och kommissionens beslut 2011/278/EU (5). När det gäller uppskattningen av bruttoförädlingsvärdet på sektorsnivå har uppgifter från Eurostats statistik rörande företagsstrukturer använts eftersom den anses vara den noggrannaste källan.

(11)

För beräkningen av indirekta utsläpp anses de uppgifter om elkonsumtion som samlas in direkt från medlemsstaterna vara den mest tillförlitliga källan, eftersom det inte finns samlade uppgifter för alla 28 EU-medlemsstater. Emissionsfaktorn för el används för att räkna om elförbrukningen till indirekta utsläpp. Kommissionen använde EU:s genomsnittliga elproduktionsmix som referensvärde. Detta är baserat på unionens samlade årliga utsläpp från energisektorn omfattande samtliga elproduktionskällor i Europa, dividerat med motsvarande mängd elproduktion. Emissionsfaktorn för el har uppdaterats för att ta hänsyn till utfasningen av fossila bränslen i elsystemet och den allt större andelen förnybara energikällor. Det nya värdet bör ha 2015 som referens, vilket är i linje med bestämmelsen om ”tillgängliga uppgifter för de tre senaste kalenderåren” (2013–2015). Det uppdaterade värdet är 376 gram koldioxid per kilowattimme.

(12)

Artikel 10b.2 och 10b.3 i direktiv 2003/87/EG innehåller detaljerade bestämmelser om när specifika sektorer och delsektorer kan vara behöriga för en andra bedömning, om de inte uppfyller huvudkriteriet för att tas upp i förteckningen över koldioxidläckagesektorer. I de fall där koldioxidläckageindikatorn var mellan 0,15 och 0,2 har det begärts att en kvalitativ bedömning görs i enlighet med de kriterier som anges i artikel 10b.2 i det direktivet. I enlighet med artikel 10b.3 var sektorer och delsektorer med en utsläppsintensitet som överskrider 1,5 behöriga att ansöka om antingen en kvalitativ bedömning eller en kvantitativ bedömning på disaggregerad nivå (6-siffrig eller 8-siffrig Prodcom-nivå). Sektorer och delsektorer för vilka gratis tilldelning beräknas på grundval av riktmärken för raffinaderier var också behöriga att ansöka om båda typer av bedömningar. De sektorer och delsektorer som förtecknas i punkt 1.2 i bilagan till beslut 2014/746/EU var behöriga att lämna in ansökningar om en kvantitativ bedömning på disaggregerad nivå.

(13)

Ett online-samråd genomfördes från november 2017 till februari 2018 och där uppmanades berörda parter att lämna synpunkter på valet av metod för att fastställa förteckningen över koldioxidläckagesektorer. Respondenterna var i allmänhet positiva till bedömningarna i andra steget som ansågs vara lika rättvisa och transparenta som de kvantitativa bedömningarna i första steget, och uttryckte stöd för en enhetlig bedömningsram som involverar berörda parter. Fyra möten hölls för att utarbeta förteckningen över koldioxidläckagesektorer och ytterligare arbete avseende de bedömningar som skulle göras tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter utfördes mellan februari och maj 2018.

(14)

En konsekvensbedömning gjordes (6) för att säkerställa att bedömningarna i första och i andra steget för förteckningen över koldioxidläckagesektorer för perioden 2021–2030 utförs på ett jämförbart vis, dvs. att bägge typer av bedömningar säkerställer att endast sektorer som löper risk för koldioxidläckage identifieras. Konsekvensbedömningen intriktades på de operativa alternativ som var kopplade till bedömningen i andra steget.

(15)

En preliminär förteckning över koldioxidläckagesektorer för 2021–2030 (7) offentliggjordes den 8 maj 2018 tillsammans med kommissionens vägledande ramdokument för kvalitativa och disaggregerade kvantitativa bedömningar (8).

(16)

Bedömningar på grundval av kriterierna i artikel 10b.2 och 10b.3 i direktiv 2003/87/EG har gjorts för ett antal sektorer som inte ansågs löpa risk för koldioxidläckage baserat på de kvantitativa kriterierna i artikel 10b.1.

(17)

Kommissionen bedömde totalt 245 industrisektorer som klassificeras under ”Utvinning av mineral” och ”Tillverkning” i Nace. De sektorer och delsektorer som förtecknas i punkt 1 i bilagan till detta beslut uppfyller kriterierna i artikel 10b.1 i direktiv 2003/87/EG och bör anses löpa risk för koldioxidläckage.

(18)

Kvalitativa bedömningar på grundval av kriterierna i artikel 10b.2 och 10b.3 i direktiv 2003/87/EG har gjorts för ett antal sektorer. För sektorerna ”Saltutvinning” (Nace-kod 0893), ”Blekning, färgning och annan textilberedning” (Nace-kod 1330), ”Tillverkning av farmaceutiska basprodukter” (Nace-kod 2110), ”Tillverkning av keramiska hushålls- och prydnadsartiklar” (Nace-kod 2341), ”Tillverkning av keramiska sanitetsartiklar” (Nace-kod 2342) och ”Tillverkning av murtegel, takpannor och andra byggvaror av tegel” (Nace-kod 2332) drogs slutsatsen att det är berättigat att lägga till dem i förteckningen över koldioxidläckagesektorer. Dessa sektorer bör därmed anses löpa risk för koldioxidläckage för perioden 2021–2030.

(19)

När det gäller sektorn ”Brunkolsutvinning” (Nace-kod 0520) identifierades i den kvalitativa bedömning som gjordes ett antal brister, bland annat att sektorn inte kan anses påverkas av direkta utsläppskostnader samt tvivel rörande den koppling som görs mellan konkurrens inom unionen från andra energikällor och koldioxidläckage. En viss konkurrens från kolkraftverk utanför unionen påvisades, men den unionstäckande bedömningen bekräftar att exponeringen för extern konkurrens är synnerligen begränsad. Slutsatsen drogs därför att det inte är berättigat att lägga till denna sektor i förteckningen över sektorer och delsektorer som anses löpa risk för koldioxidläckage.

(20)

Tre ansökningar mottogs från sektorer som inte ingår i den preliminära förteckningen över koldioxidläckagesektorer: ”Utvinning av naturgas (Nace-kod 0620), ”Tillverkning av gipsvaror för byggändamål” (Nace-kod 2362) och ”Gjutning av lättmetall” (Nace-kod 2453). Bedömningen av dessa ansökningar fokuserade på deras behörighet att tas upp i förteckningen över koldioxidläckagesektorer baserat på en kvantitativ bedömning i första steget, på Nace 4-nivå. De officiella uppgifter som användes för att utföra bedömningarna i första steget meddelades berörda parter och ansågs vara tillräckligt robusta för offentliggörandet av den preliminära förteckningen över koldioxidläckagesektorer. Kommissionen har granskat den kompletterande information som lämnats av tre sektorer, i deras ansökningar, och anser inte att detta motiverar en ändring av den ursprungliga ståndpunkten. Dessa sektorer fortsätter att inte anses löpa risk för koldioxidläckage, eftersom de relevanta koldioxidläckageindikatorerna inte överskrider tröskelvärdet 0,2 som fastställs i artikel 10b.1 i direktiv 2003/87/EG. Vidare fortsätter dessa sektorer att inte uppfylla behörighetskriterierna för ytterligare bedömningar enligt vad som anges i artikel 10b.2 och 10b.3 i direktiv 2003/87/EG.

(21)

Kvantitativa bedömningar på disaggregerad nivå på grundval av kriterierna i artikel 10b.1 och 10b.3 i direktiv 2003/87/EG har gjorts inom ett antal sektorer. För delsektorerna ”Kaolin och andra kaolinartade leror” (Prodcom-kod 08.12.21), ”Potatis, beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, fryst (inkl. potatis som kokats eller delvis kokats i olja och sedan frysts)” (Prodcom-kod 10.31.11.30), ”Potatis, torkad, i form av mjöl, flingor, granulat och pelletar” (Prodcom-kod 10.31.13.00), ”Tomatpuré, koncentrerad” (Prodcom-kod 10.39.17.25), ”Skummjölkspulver” (Prodcom-kod 10.51.21), ”Helmjölkspulver” (Prodcom-kod 10.51.22), ”Kasein” (Prodcom-kod 10.51.53), ”Mjölksocker och lösningar av mjölksocker” (Prodcom-kod 10.51.54), ”Vassle och modifierad vassle, i form av pulver eller granulat eller i annan fast form, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat sötningsmedel” (Prodcom-kod 10.51.55.30), Bagerijäst (Prodcom-kod 10.89.13.34), ”Ej frittad emalj- och glasyrmassa, engober och liknande preparat av sådana slag som används för keramik, emaljering eller glas” (Prodcom-kod 20.30.21.50), ”Flytande lysterfärger och liknande preparat; fritta och annat glas i form av pulver, korn eller flingor” (Prodcom-kod 20.30.21.70) och ”Friformsmidda järnhaltiga delar till transmissionsaxlar (inkl. kamaxlar och vevaxlar)” (Prodcom-kod 25.50.11.34) drogs slutsatsen att det är berättigat att lägga till dem i förteckningen över koldioxidläckagesektorer. Dessa delsektorer bör därmed anses löpa risk för koldioxidläckage för perioden 2021–2030.

(22)

I den kvalitativa bedömning på disaggregerad nivå som utfördes avseende delsektorerna ”Kakaomassa, även avfettad” (Prodcom-kod 10.82.11), ”Kakaosmör, -fett och -olja” (Prodcom-kod 10.82.12) och ”Kakaopulver utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel” (Prodcom-kod 10.82.13) identifierades ett antal avvikelser från den harmoniserade metoden, vilket innebär risker för en betydande överskattning av koldioxidläckageindikatorn. Slutsatsen drogs därför att det inte är berättigat att lägga till dessa delsektorer i förteckningen över koldioxidläckagesektorer.

(23)

Eftersom förteckningen över koldioxidläckagesektorer kommer att gälla för perioden 2021–2030 bör detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(1)

I enlighet med artikel 6.6 i förordning (EG) nr 551/2004 överlät medlemsstaterna åt Eurocontrol att förvalta flödesplaneringen, genom införandet av centrala enheten för flödeskontrolltjänst (CFMU).

(2)

Genom sitt beslut C(2011) 4130 final av den 7 juli 2011 utsåg kommissionen Eurocontrol till nätverksförvaltare för att utföra de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa flygledningstjänstens nätverksfunktioner för det gemensamma europeiska luftrummet mellan juli 2011 och december 2019.

(3)

Kommissionen granskade regelbundet hur effektivt Eurocontrol utförde dessa uppgifter under perioden 2011–2016. Kommissionen drog slutsatsen att Eurocontrol hade utfört uppgifterna på ett sätt som var tillfredsställande ur ett operativt perspektiv.

(4)

År 2017 granskade kommissionen styrningen, de finansiella arrangemangen, kostnadsbasen och kostnadseffektiviteten avseende flygledningstjänstens nätverksfunktioner och drog slutsatsen att nätverksförvaltaren skulle gagnas av större självständighet i förvaltningen. Eurocontrols generaldirektör beviljade direktören för nätverksförvaltning, som utför nätverksförvaltarens uppgifter hos Eurocontrol, sådan självständighet genom beslut nr XI/91 (2017) av den 1 november 2017 (2).

(5)

Kommissionen konstaterade också att flygledningstjänstens nätverksfunktioner bör utföras på ett bättre och mer kostnadseffektivt sätt än under perioden 2011–2016, särskilt genom att undvika dubbelarbete och därigenom behöva mindre, eller åtminstone inte mer, finansiella och personalmässiga resurser för att utföra funktionerna i medlemsstaterna.

(6)

Med beaktande av Eurocontrols övergripande positiva bedömning att nätverksförvaltaren utfört uppgifterna på ett kostnadseffektivt sätt under prestationssystemets första och andra referensperiod enligt artikel 8 i kommissionens gemonförandeförordning (EU) nr 390/2013 (3), samt behovet av att säkerställa kontinuitet i flygledningstjänstens nätverksfunktioner, uppmanade kommissionen Eurocontrol den 17 juli 2018 att lägga fram ett förslag. Kommissionen uppmanade Eurocontrol att uttrycka sin villighet och förmåga att åter utses till nätverksförvaltare, i enlighet med kriterierna i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 551/2004. Med avseende på detta uppmanade kommissionen Eurocontrol även att beskriva hur Eurocontrol ska uppfylla villkoren i artikel 4.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/123 (4) samt hur Eurocontrol efter utnämningen ska uppfylla kraven i artikel 4.4 i den förordningen.

(7)

I förslaget, som lämnades in den 17 december 2018, gav Eurocontrol information beträffande kraven som fastställs i artikel 4.3 och 4.4 i genomförandeförordning (EU) 2019/123.

(8)

På en efterföljande begäran från kommissionen tillhandahöll Eurocontrol ytterligare klargöranden.

(9)

Kommissionen har bedömt de upplysningar som Eurocontrol presenterade och funnit att kraven i artikel 4.3 i genomförandeförordning (EU) 2019/123 är uppfyllda.

(10)

Med hänvisning till särskilt de resultat som Eurocontrol uppnådde i sin egenskap som nätverksförvaltare under den första och andra referensperioden, behandlar Eurocontrol i sitt förslag de aspekter som avses i artikel 4.3 a i genomförandeförordning (EU) 2019/123. Förslaget påvisar Eurocontrols kompetens och förmåga att utföra de uppgifter som fastställs i artikel 7 i den förordningen.

(11)

I enlighet med artikel 4.3 b i genomförandeförordning (EU) 2019/123 beskrev Eurocontrol i sitt förslag på ett kvalitativt och kvantitativt sätt de viktigaste mål som har fastställts avseende förvaltningen av nätverksfunktioner, samt hur en god kvalitet på tjänsterna till de operativa berörda parterna ska upprätthållas.

(12)

I enlighet med artikel 4.3 c i genomförandeförordning (EU) 2019/123 och med hänvisning till bland annat erfarenheterna från den första och den andra referensperioden, beskrev Eurocontrol den strategi och de resurser som ska användas i rollen som nätverksförvaltare.

(13)

Om nätverksförvaltaren även har annan verksamhet än den som har med verkställandet av nätverksfunktionerna att göra, krävs enligt artikel 4.3 d i genomförandeförordning (EU) 2019/123 bevis för att denna andra verksamhet kommer att bedrivas oberoende av nätverksförvaltarens uppgifter enligt artikel 7. I sitt förslag uppgav Eurocontrol att de av nätverksförvaltarens uppgifter som är relevanta för nätverksfunktionerna ska utföras av Eurocontrols direktorat för nätverksförvaltning, och att verksamheten i den delen av organisationen ska vara adekvat separerad från annan verksamhet.

(14)

Utöver att uppfylla kraven i artikel 4.3 föreslog Eurocontrol en fortsatt förbättring av kostnadseffektiviteten för nätverksförvaltarens uppgifter under den period som utnämningen gäller.

(15)

Eurocontrol bör därför utses till nätverksförvaltare.

(16)

Utnämningen bör omfatta både den tredje och den fjärde referensperioden, såsom de specificeras i artikel 7 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/317 (5), med tanke på de investeringar som är nödvändiga för installation av ett toppmodernt system för att stödja driften av flygledningstjänstens nätverksfunktioner och behovet av att säkerställa stabilitet och kontinuitet i nätverksdriften.

(17)

I enlighet med artikel 4.4 a i genomförandeförordning (EU) 2019/123 ska nätverksförvaltaren certifieras av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet innan den tredje referensperioden inleds.

(18)

För att säkerställa nätverksförvaltarens oberoende är det viktigt att det finns adekvat åtskillnad mellan olika verksamheter inom den organisation som är utsedd till nätverksförvaltare. I enlighet med artikel 4.3 d i genomförandeförordning (EU) 2019/123 ska Eurocontrol därför utföra sina uppgifter som nätverksförvaltare oberoende av eventuell annan verksamhet, inklusive sådan verksamhet som är relaterad till internationella organisationers arbete.

(19)

För att säkerställa rättvis behandling av de medlemsstater och tredjeländer till vilka nätverksförvaltaren tillhandahåller sina tjänster bör nätverksförvaltaren förfoga över lämpliga finansierings- och utgiftsarrangemang och respektera de särskilda reglerna för kontoförvaltning.

(1)

Enligt artikel 323.1 i avtalet ska associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor (nedan kallad handelskommittén), senast sex månader efter avtalets ikraftträdande, sammanställa en förteckning över personer som är villiga och har möjlighet att tjänstgöra som skiljemän.

(2)

Unionen har lagt fram förslag på fem personer som är villiga och har möjlighet att tjänstgöra som skiljemän medan Ukraina har föreslagit fyra. Unionen och Ukraina har enats om fem personer som inte är medborgare i någon av parterna som ska tjänstgöra som ordförande för en skiljenämnd.

(3)

För att undvika ytterligare förseningar när det gäller sammanställningen av förteckningen över personer som är villiga och har möjlighet att tjänstgöra som skiljemän och därigenom säkerställa att avtalet fungerar väl, särskilt avdelning IV kapitel 14 i avtalet, ska handelskommittén godkänna den förteckningen på grundval av de framlagda förslagen.

(4)

Ukraina bör, så snart som möjligt, lägga fram sitt förslag för en femte kandidat för handelskommittén.