(1)

Den 1 oktober 2015 antog rådet förordning (EU) 2015/1755.

(2)

På grundval av en översyn utförd av rådet bör uppgifterna om två fysiska personer i bilaga I till förordning (EU) 2015/1755 ändras.

(3)

Bilaga I till förordning (EU) 2015/1755 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) ska bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, inbegripet i förekommande fall de rapporter som utarbetas av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen och andra rådgivande organ, råd som lämnas av de rådgivande nämnder som inrättats för de relevanta geografiska områdena eller kompetensområdena och gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna.

(2)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa, i förekommande fall. Fiskemöjligheterna bör tilldelas medlemsstaterna på ett sätt som säkerställer relativ stabilitet i fiskeverksamheten för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena samt med vederbörligt beaktande av den gemensamma fiskeripolitikens mål enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(3)

I förordning (EU) nr 1380/2013 fastställs att målet för den gemensamma fiskeripolitiken är att nyttjandetakten för maximal hållbar avkastning där så är möjligt ska ha uppnåtts senast 2015 och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för alla bestånd.

(4)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC:er) bör därför fastställas, i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som en rättvis inbördes behandling av de olika näringsgrenarna inom fisket säkerställs, och med hänsyn till de synpunkter som framförts under samråden med aktörerna.

(5)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 (2) upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och för det fiske som nyttjar dessa bestånd (planen). Planen syftar till att säkerställa att nyttjandet av levande marina biologiska resurser sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning. Målet för fiskeridödligheten för de berörda bestånden, uttryckt i intervall, ska därför uppnås så snart som möjligt och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020. Fångstbegränsningar för 2021 vad gäller bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön bör fastställas i överensstämmelse med planens mål.

(6)

Internationella havsforskningsrådet (Ices) har konstaterat att biomassan av sill/strömming i västra Östersjön i Ices-delsektionerna 20–24 endast är 48 % av den gränsreferenspunkt för lekbiomassan (Blim) under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt. I den vetenskapliga rådgivning som Ices utfärdade den 29 maj 2020 genom sitt beståndsutlåtande var rådet därför nollfångst för sill/strömming i västra Östersjön. Inom ramen för artikel 5.2 i förordning (EU) 2016/1139 bör därför alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över den nivå som kan producera maximal hållbar avkastning. Vidare föreskrivs i den bestämmelsen att ytterligare korrigerande åtgärder ska antas. För detta ändamål är det nödvändigt att ta hänsyn till tidsplanen för uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken i allmänhet, och för planen i synnerhet, med tanke på de antagna korrigerande åtgärdernas förväntade effekt, samtidigt som de mål om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningsmässigt hänseende som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 upprätthålls. Det är därför, i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/1139, lämpligt att fiskemöjligheterna för sill/strömming i västra Östersjön fastställs till nivåer som ligger under intervallen för fiskeridödlighet för att ta hänsyn till minskningen av biomassan för det beståndet i Ices-delsektionerna 20–24.

(7)

När det gäller beståndet av torsk i östra Östersjön har Ices kunnat basera sitt försiktighetsbaserade utlåtande på en mer datarik bedömning än vad som tidigare varit möjligt. Ices beräknar att biomassan för torsk i östra Östersjön var under Blim under 2019 och att den har minskat ytterligare sedan dess. Ices upprepade därför sitt råd om nollfångst av torsk i östra Östersjön för 2021. Ices har dock inte kunnat fastställa värdena för intervallen för fiskeridödlighet. Precis som förra året gäller att om fiskemöjligheterna för torsk i östra Östersjön fastställs på den nivå som anges i den vetenskapliga rådgivningen, skulle skyldigheten att landa alla fångster inom blandfisken med bifångster av torsk i östra Östersjön leda till fenomenet med begränsande arter (choke species). För att uppnå rätt balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att förbjuda fångst av torsk i östra Östersjön, och behovet att uppnå god biologisk status för beståndet, med beaktande av svårigheten att fiska samtliga bestånd i ett blandfiske på nivåer som ger maximal hållbar avkastning samtidigt, bör det fastställas en särskild TAC för bifångster av torsk i östra Östersjön. Fiskemöjligheterna bör fastställas i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EU) 2016/1139.

(8)

I maj 2020 lämnade Ices uppdaterad rådgivning om nivåerna av bifångster av torsk i andra fisken. Det är lämpligt att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med denna rådgivning, med ett undantag för fiskeinsatser som utförs uteslutande för vetenskapliga undersökningar och helt i enlighet med villkoren i artikel 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (3). Enligt artikel 5.2 i förordning (EU) 2016/1139 ska dessutom ytterligare korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över den nivå som kan producera maximal hållbar avkastning. Enligt vetenskaplig rådgivning kan fredning av lekområden särskilt medföra ytterligare fördelar för ett bestånd som inte kan uppnås enbart genom TAC:er, t.ex. ökad rekrytering genom ostörd lek. Det är därför lämpligt att bibehålla den befintliga fredningen av lekområden sommartid. Dessutom visar vetenskaplig rådgivning att den relativa betydelsen av fritidsfiske efter torsk i östra Östersjön avgörs av TAC-nivån. Med tanke på den avsevärt begränsade TAC:en anses de kvantiteter som fångas i fritidsfiske vara betydande och det är därför lämpligt att behålla förbudet mot fritidsfiske efter torsk i Ices-delsektionerna 25 och 26 där torsk i östra Östersjön är vanligast.

(9)

När det gäller torsk i västra Östersjön har Ices justerat den beräknade biomassan nedåt och beräknar att biomassan för beståndet av torsk i västra Östersjön inte har återhämtat sig tillräckligt för att nå upp över den referenspunkt för lekbiomassan under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas (Btrigger). Det är därför lämpligt att bibehålla de kompletterande åtgärder som infördes för 2020 och att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EU) 2016/1139 samtidigt som de nivåer av bifångster av torsk i andra fisken i Ices-delsektion 24 som rekommenderas av Ices beaktas, i syfte att uppnå enhetlighet med strategin i förvaltningsområdet för torsk i östra Östersjön. Den vetenskapliga rådgivningen visar dessutom att torsk från både det västra och det östra torskbeståndet förekommer i Ices-delsektion 24. För att skydda det östra torskbeståndet och säkerställa likvärdiga förutsättningar som för förvaltningsområdet för torsk i östra Östersjön bör användningen av TAC:en i Ices-delsektion 24 även i fortsättningen begränsas till bifångster av torsk, med undantag för fiskeinsatser som utförs uteslutande för vetenskapliga undersökningar och helt i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) 2019/1241 samt för småskaliga kustfiskare som fiskar med passiva redskap i områden upp till sex sjömil från kusten, där vattendjupet är mindre än 20 meter, eftersom den västliga torsken dominerar i dessa grunda kustområden. Fredningsperioden i Ices-delsektion 24 bör också anpassas till fredningsperioden i Ices-delsektionerna 25 och 26 för att säkerställa ett likvärdigt skydd i enlighet med Ices rådgivning.

(10)

I enlighet med detta och för att säkerställa likvärdiga förutsättningar som för Ices-delsektionerna 25 och 26 bör fritidsfiske efter torsk i Ices-delsektion 24 även i fortsättningen vara förbjudet bortom sex sjömil från kusten. Eftersom den vetenskapliga rådgivningen visar att fritidsfiske i hög grad bidrar till den totala fiskeridödligheten för detta bestånd, och med beaktande av beståndets status och minskningen av TAC:en, bör den dagliga tillåtna fångsten per fiskare bibehållas. Detta påverkar inte principen om relativ stabilitet för kommersiell fiskeverksamhet. Med tanke på beståndets sårbara status och det faktum att den vetenskapliga rådgivningen visar att särskilt fredning av lekområden kan medföra ytterligare fördelar för ett bestånd som inte kan uppnås enbart genom TAC:er, t.ex. ökad rekrytering genom ostörd lek, är det slutligen lämpligt att bibehålla fredningen av lekområden vintertid, med ett undantag för vissa småskaliga kustfiskare och för fiskeinsatser som utförs uteslutande för vetenskapliga undersökningar och helt i enlighet med villkoren i artikel 25 i förordning (EU) 2019/1241.

(11)

Ices beräknar att biomassan för sill/strömming i centrala Östersjön har fallit till under den referenspunkt för lekbiomassan under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas (Btrigger). Det är därför lämpligt att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EU) 2016/1139.

(12)

Enligt Ices rådgivning är torsk en bifångst i fisket efter rödspätta. Dessutom fångas skarpsill i ett blandfiske med sill/strömming och är en bytesart för torsk. Det är lämpligt att beakta dessa överväganden mellan bestånd vid fastställandet av fiskemöjligheterna för rödspätta och skarpsill.

(13)

För att säkerställa fullständigt utnyttjande av kustfiskemöjligheterna infördes 2019 en begränsad flexibilitet mellan områden för lax från Ices-delsektionerna 22–31 till Ices-delsektion 32. Mot bakgrund av ändringarna av fiskemöjligheterna för dessa två bestånd är det lämpligt att öka denna flexibilitet.

(14)

Införandet av ett förbud mot fiske efter öring bortom fyra sjömil och en begränsning av bifångster av öring till 3 % av den kombinerade fångsten av öring och lax har i stor utsträckning bidragit till en avsevärd minskning av den tidigare betydande felrapporteringen av fångster i laxfisket, i synnerhet som fångster av öring. Det är därför lämpligt att behålla denna bestämmelse för att minska felrapporteringen i största möjliga mån.

(15)

Utnyttjandet av de fiskemöjligheter som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (4), särskilt artiklarna 33 och 34 om registrering av fångstuppgifter och fiskeansträngning, och av bestämmelserna om överföring av uppgifter till kommissionen om uttömning av fiskemöjligheter. I den här förordningen bör därför de koder för landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen och som medlemsstaterna ska använda när de överför uppgifter till kommissionen fastställas.

(16)

Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 (5) infördes ytterligare villkor för förvaltningen av TAC:er med fördelning mellan åren, däribland flexibilitetsbestämmelserna i artiklarna 3 och 4 för försiktighets-TAC:er och analytiska TAC:er. Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, när det fastställer TAC:erna, besluta för vilka bestånd artiklarna 3 och 4 inte ska gälla, framför allt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Mer nyligen infördes genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 mekanismen för flexibilitet mellan åren för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt nyttjande av levande marina biologiska resurser, förhindra att den gemensamma fiskeripolitikens mål uppnås och försämra beståndens biologiska tillstånd bör det därför fastställas att artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 är tillämpliga på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan åren som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas.

(17)

Eftersom biomassan för beståndet av torsk i östra Östersjön ligger under Blim och endast bifångstfiske och vetenskapligt fiske tillåts under 2021 har medlemsstaterna dessutom åtagit sig att inte tillämpa artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 för detta bestånd för överföringar från 2020 till 2021, för att fångsterna under 2021 inte ska överstiga den fastställda TAC:en för torsk i östra Östersjön.

(18)

Fiskeåret för vitlinglyra i Ices-sektion 3a och unionens vatten i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4 är 1 november–31 oktober. En preliminär TAC för vitlinglyra bör fastställas för dessa områden på grundval av ny vetenskaplig rådgivning. Förenade kungariket innehar ingen kvot för vitlinglyra. En del av kvoten tas dock i Förenade kungarikets vatten. Samråd har skett med Förenade kungariket i enlighet med artikel 130.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (6). En preliminär TAC för fiskemöjligheterna för perioden 1 november 2020–31 december 2020 bör därför fastställas. Denna TAC kommer att göra det möjligt att inleda fiskesäsongen. Samråd kommer att ske med Förenade kungariket om fiskemöjligheterna för perioden 1 januari 2021–31 oktober 2021. Trots att Förenade kungariket inte innehar någon kvotandel i detta bestånd delas resursen med Förenade kungariket. Därför bör samråd om den gemensamma förvaltningen av beståndet ske efter övergångsperiodens utgång den 31 december 2020. Förordningen om fiskemöjligheter för vitlinglyra i Ices-sektion 3a och unionens vatten i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4 bör senare ändras så att den omfattar resultatet av dessa samråd, för perioden 1 januari 2021–31 oktober 2021, och därigenom täcker hela fiskeåret 1 november 2020–31 oktober 2021.

(19)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och säkerställa försörjningen för unionens fiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021. Denna förordning bör dock tillämpas på vitlinglyra i Ices-sektion 3a och unionens vatten i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4 under perioden 1 november 2020–31 oktober 2021. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

(1)

Unionens åtgärder inom sjötransportsektorn bör syfta till att skydda den marina miljön och människors hälsa och förbättra sjösäkerheten.

(2)

Internationella sjöfartskommitténs (IMO) sjösäkerhetskommitté väntas vid sitt 102:a möte som äger rum den 4–11 november 2020 (MSC 102) tillsammans med IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön godkänna ett MSC-MEPC.5-cirkulär om ett modellavtal för bemyndigande av erkända organisationer som agerar på administrationens vägnar (MSC-MEPC.5-cirkuläret).

(3)

IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön väntas vid sitt 75:e möte som äger rum den 16–20 november 2020 (MEPC 75) tillsammans med IMO:s sjösäkerhetskommitté godkänna MSC-MEPC.5-cirkuläret.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar under MSC 102 och MEPC 75, eftersom godkännandet av MSC-MEPC.5-cirkuläret på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG (1).

(5)

Ett godkännande av MSC-MEPC.5-cirkuläret, som ersätter MSC/Circ.710 och MEPC/Circ.307, skulle uppdatera modellavtalet för bemyndigande av erkända organisationer som agerar på administrationens vägnar och anpassa det till koden för erkända organisationer (IMO:s resolutioner MSC.349(92) och MEPC.237(65)). Ett sådant godkännande skulle bidra till att öka noggrannheten, transparensen och ansvarsskyldigheten för både flaggstatens administration och de erkända organisationerna på global nivå.

(6)

Unionen är varken medlem i IMO eller avtalsslutande part i de relevanta konventionerna och koderna. Rådet bör därför bemyndiga medlemsstaterna att uttrycka unionens ståndpunkt.

(7)

Tillämpningsområdet för detta beslut bör vara begränsat till innehållet i det föreslagna MSC-MEPC.5-cirkuläret, i den mån det cirkuläret omfattas av unionens exklusiva befogenhet och kan påverka unionens gemensamma regler. Detta beslut bör inte påverka fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna.

(8)

Rådets beslut (EU) 2020/721 (2) bör ändras så att det innehåller en hänvisning till godkännandet av MSC-MEPC.5-cirkuläret.

1.

Titeln ska ersättas med följande:

” Rådets beslut (EU) 2020/721 av den 19 maj 2020 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skydd av den marina miljön vid dess 75:e möte och i Internationella sjöfartsorganisationens sjösäkerhetskommitté vid dess 102:a möte vad gäller antagandet av ändringar av reglerna 2, 14 och 18 och tilläggen I och VI i bilaga VI till den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg, delarna A-1, B, B-1, B-2 till B-4 i kapitel II-1 i den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, delarna A-1 och B-1 i den internationella säkerhetskoden för fartyg som använder gaser eller andra bränslen med låg flampunkt och resolution A.658(16) om användning och montering av reflexmaterial på livräddningsutrustning, och godkännandet av ett MSC-MEPC.5-cirkulär om ett modellavtal för bemyndigande av erkända organisationer som agerar på administrationens vägnar ”.

2.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

3.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

4.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

(1)

Associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (1) (avtalet), ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2016/838 (2) och trädde i kraft den 1 juli 2016.

(2)

Enligt artikel 406.3 i avtalet har associeringsrådet befogenhet att uppdatera eller ändra bilagorna till avtalet.

(3)

Enligt artikel 408.2 i avtalet får associeringsrådet delegera vilken som helst av sina befogenheter till associeringskommittén, inklusive befogenheten att fatta bindande beslut.

(4)

Enligt artikel 1 i associeringsrådets beslut nr 3/2014 (3) har associeringsrådet delegerat befogenheten att uppdatera eller ändra de bilagor till avtalet som hänför sig bland annat till kapitel 5 (Tullar och förenklade handelsprocedurer) i avdelning IV (Handel och handelsrelaterade frågor) i avtalet till associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor, i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser i kapitel 5 som rör uppdatering eller ändring av de bilagorna.

(5)

Associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor ska vid sitt sjunde möte anta ett beslut om uppdatering av bilaga XIII (Tillnärmning av tullagstiftning) till avtalet.

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor, eftersom det planerade beslutet kommer att vara bindande för unionen.

(1)

Avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet (avtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2019/407 (1). Avtalet väntas träda i kraft senare i år.

(2)

Partsmötet ansvarar för att anta åtgärder som är avsedda att säkerställa avtalets genomförande för att uppnå målet att förebygga oreglerat fiske i den del av centrala Norra ishavet som utgörs av fritt hav, genom tillämpning av försiktighetsbaserade bevarande- och förvaltningsåtgärder som en del av en långsiktig strategi för att skydda sunda marina ekosystem och säkerställa bevarande och hållbart nyttjande av fiskbestånden. Sådana åtgärder kan komma att bli bindande för unionen.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) föreskrivs att unionen ska säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen. I den föreskrivs också att unionen ska tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och ska säkerställa att nyttjandet av de marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning. Det föreskrivs vidare att unionen ska vidta förvaltnings- och bevarandeåtgärder på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, stödja utvecklingen av vetenskapliga rön och vetenskaplig rådgivning, gradvis eliminera utkast och främja fiskemetoder som bidrar till ett mer selektivt fiske och till att oönskade fångster så långt som möjligt undviks och minskas samt till ett fiske med liten inverkan på de marina ekosystemen och fiskeresurserna. I förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs dessutom uttryckligen att unionen ska tillämpa dessa mål och principer när den sköter sina externa förbindelser på fiskeriområdet.

(4)

Såsom anges i rådets slutsatser av den 19 november 2019 om haven, inklusive Arktis, det gemensamma meddelandet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska kommissionen En integrerad EU-politik för Arktis och rådets slutsatser av den 24 mars 2017 om Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid, är stöd för avtalet och ett eventuellt inrättande av en fiskeriförvaltningsorganisation eller ett fiskeriförvaltningsarrangemang på regional nivå i det fria havet i Arktis ett viktigt mål för unionen för att skydda miljön i Arktis och säkerställa hållbar utveckling i och kring den arktiska regionen på grundval av internationellt samarbete.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid partsmötet för avtalet för perioden 2020–2024, eftersom bevarande- och förvaltningsåtgärder enligt avtalet kommer att vara bindande för unionen och på ett avgörande sätt kunna påverka innehållet i unionsrätten, nämligen rådets förordningar (EG) nr 1005/2008 (3) och (EG) nr 1224/2009 (4) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 (5).

(6)

Med hänsyn till den begränsade kunskapen om fiskeresurserna inom avtalsområdet och fiskeresursernas beskaffenhet och att unionens ståndpunkt därför måste beakta ny utveckling, däribland nya vetenskapliga och andra uppgifter som läggs fram före eller under partsmötena, bör förfaranden fastställas, i enlighet med principen om lojalt samarbete mellan unionens institutioner som fastställs i artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen, för den årliga specificeringen av unionens ståndpunkt för perioden 2020–2024.

(7)

Detta beslut kan i ett senare skede följas av ett nytt separat rådsbeslut om inledande av förhandlingar om inrättande av en eller flera fiskeriförvaltningsorganisationer eller ett eller flera fiskeriförvaltningsarrangemang på regional eller subregional nivå i det fria havet i Arktis.

(1)

Det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (1) (avtalet), undertecknades på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut (EU) 2018/104 (2) och har delvis tillämpats provisoriskt sedan den 1 juni 2018.

(2)

I enlighet med artikel 339.1 i avtalet upprättade partnerskapskommittén vid sitt möte den 17 oktober 2019 en förteckning över 15 personer som är villiga och har möjlighet att tjänstgöra som skiljemän (förteckningen över skiljemän).

(3)

Armenien har informerat unionen om att en av de personer som Armenien föreslagit inte längre uppfyller villkoren i artikel 339.2 i avtalet och därför bör ersättas.

(4)

För att säkerställa tillämpningen av de provisoriskt tillämpade bestämmelserna i avtalet ska partnerskapskommittén anta ett beslut om ersättning av förteckningen över skiljemän med en uppdaterad förteckning.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i partnerskapskommittén, eftersom partnerskapskommitténs beslut att ersätta förteckningen över skiljemän kommer att vara bindande för unionen.

(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Medlemsstaterna är fördragsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sju medlemsstater är representerade i Icao-rådet.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standarder och rekommenderad praxis och beteckna dem som bilagor till Chicagokonventionen.

(4)

I enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen ska varje sådan bilaga eller varje ändring av en bilaga få verkan inom tre månader efter framläggandet för Icaos fördragsslutande stater, eller efter en längre tidsperiod som Icao-rådet får föreskriva, såvida inte en majoritet av Icaos fördragsslutande stater under tiden har låtit registrera sitt ogillande.

(5)

Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska varje stat som finner det praktiskt omöjligt att i alla avseenden efterleva någon internationell standard eller något internationellt förfarande som avses i artikel 37 i den konventionen, eller att se till att dess egna föreskrifter eller praxis fullständigt överensstämmer med någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta föreskrifter eller praxis som i något särskilt avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, utan dröjsmål underrätta Icao om avvikelserna mellan statens egen praxis och den som fastställts genom den internationella standarden.

(6)

Covid-19-pandemin har haft en negativ inverkan på luftfartygsoperatörer, luftfartygstillverkare och underordnade leverantörer till utrustningstillverkare, och har försenat utvecklingen av nya system. Luftfartygsoperatörer ställer in eller skjuter upp leveranser av luftfartyg, vilket innebär att leveransen av luftfartyg som är avsedda att levereras 2020 skjuts upp till 2021. Ett nytillverkat luftfartyg som konfigurerats för leverans 2020 och som har försenats till 2021 kräver omkonfigurering till de tillämpliga bestämmelserna efter den 1 januari 2021. Luftfartygsoperatörer och luftfartygstillverkare drabbas av en orimlig ekonomisk börda om dessa luftfartyg måste utrustas i efterhand. Kommissionen håller därför på att anta en senareläggning av detta datum på unionsnivå genom ändringar av förordning (EU) nr 965/2012. Ljudregistratorn används som stöd vid utredning av olyckor och tillbud. En försening i genomförandet av ljudregistratorns inspelningstid från två timmar till 25 timmar innebär ingen betydande säkerhetsrisk, men anpassar säkerhetsfördelarna med en ljudregistrering av längre varaktighet till de nuvarande realiteter som luftfartsindustrin står inför. Unionen är en stark anhängare av Icaos insatser för att förbättra flygsäkerheten. Med tanke på den aldrig tidigare skådade situation som orsakats av covid-19-pandemin och avsaknaden av en betydande säkerhetsrisk bör unionen därför stödja dessa ändringar.

(7)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid Icao-rådets 221:a session vad gäller planerad ändring 46 av bilaga 6, del I, och ändring 39 av bilaga 6, del II. Den ståndpunkten bör vara att stödja dessa ändringar och ska uttryckas av de av unionens medlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt på unionens vägnar.

(8)

Unionens ståndpunkt efter Icao-rådets antagande utan väsentliga ändringar av ändring 46 av bilaga 6, del I, och ändring 39 av bilaga 6, del II, vilket ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom en skrivelse enligt Icaos förfarande, bör vara att inte registrera sitt ogillande och att anmäla överensstämmelse med dessa ändringar och ska uttryckas av samtliga av unionens medlemsstater.

(1)

Den 1 oktober 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/1763 (1) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi.

(2)

På grundval av en översyn av beslut (Gusp) 2015/1763 bör de restriktiva åtgärderna förlängas till och med den 31 oktober 2021 och uppgifterna om två fysiska personer bör ändras.

(3)

Beslut (Gusp) 2015/1763 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 6 ska andra stycket ersättas med följande:

”Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 oktober 2021.”

2.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till det här beslutet.

(1)

Den 27 september 2010 antog rådet beslut 2010/573/Gusp (1) om restriktiva åtgärder mot ledarna i regionen Transnistrien i Republiken Moldavien.

(2)

Till följd av en översyn av beslut 2010/573/Gusp bör de restriktiva åtgärderna mot ledarna i regionen Transnistrien i Republiken Moldavien förlängas till och med den 31 oktober 2021. Rådet kommer att se över situationen när det gäller de restriktiva åtgärderna efter sex månader.

(3)

Beslut 2010/573/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

”2.

Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 oktober 2021. Det ska ses över fortlöpande. Det ska vid behov förlängas eller ändras, om rådet bedömer att målen för beslutet inte har uppfyllts.”

(1)

Enligt förfarandet i artiklarna 19–22 i förordning (EU) 2018/1877 (budgetförordningen för elfte EUF) ska kommissionen senast den 10 oktober 2020 lägga fram ett förslag som fastställer a) beloppet för den tredje delbetalningen av bidraget för 2020 och b) ett reviderat årligt bidragsbelopp för 2020, i de fall beloppet avviker från de faktiska behoven.

(2)

I enlighet med artikel 46 i budgetförordningen för elfte EUF har Europeiska investeringsbanken (EIB) skickat sina uppdaterade beräkningar av åtaganden och betalningar för de instrument som den förvaltar till kommissionen.

(3)

Enligt artikel 20.1 i budgetförordningen för elfte EUF ska de belopp som fastställts för tidigare Europeiska utvecklingsfonder (EUF) användas först vid bidragsinfordringar. En infordran av medel inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden (tionde EUF) för EIB och inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden (elfte EUF) för kommissionen bör följaktligen äga rum.

(4)

Rådet har på förslag från kommissionen antagit beslut (EU) 2019/1800 (3), i vilket det årliga beloppet för medlemsstaternas bidrag till EUF för 2020 fastställs till 4 400 000 000 EUR för kommissionen och till 300 000 000 EUR för EIB.

(5)

Artiklarna 152 och 153 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (4) föreskriver att Förenade kungariket ska förbli part i EUF till dess att elfte EUF och alla tidigare oavslutade EUF avslutas. Förenade kungarikets andel av frigjorda medel från projekt inom tionde EUF eller tidigare EUF ska dock inte återanvändas.