(1)

Unionen och Amerikas förenta stater (Förenta staterna) har de djupaste och mest omfattande handels- och investeringsförbindelserna i världen och deras ekonomier är starkt integrerade. Den ömsesidiga handeln med varor och tjänster dem emellan är värd över en biljon EUR per år, vilket är ungefär 3 000 miljoner EUR per dag. Dessa nära handels- och investeringsförbindelser gynnar konsumenter, arbetstagare, företag och investerare.

(2)

Unionen är fast besluten att förbättra sina handels- och investeringsförbindelser med Förenta staterna. Detta inbegriper att hitta nya sätt att förbättra de bilaterala handelsförbindelserna, att ta itu med handelshinder och att lösa pågående handelstvister. För att ytterligare störningar i dessa handelsförbindelser ska undvikas bör de importtullar som tillämpas av unionen avskaffas erga omnes för ett begränsat antal varor under en period på fem år.

(3)

Tullarna bör avskaffas enbart på villkor att Förenta staterna faktiskt genomför sin tillkännagivna sänkning av tullar på ett visst antal varor och att Förenta staterna avstår från att införa nya åtgärder som skulle undergräva de mål som eftersträvas med det gemensamma uttalandet av Förenta staterna och Europeiska unionen om ett tullavtal av den 21 augusti 2020 (det gemensamma uttalandet) (2).

(4)

Avskaffandet av tullarna bör vara tillämpligt från och med dagen för det faktiska genomförandet av Förenta staternas tillkännagivande om att sänka sina tullar på ett visst antal varor, dvs. från och med den 1 augusti 2020.

(5)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att tillfälligt upphäva tillämpningen av denna förordning om de villkor som anges i denna förordning inte uppfylls. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (3).

(6)

Med beaktande av att frågan om att undvika ytterligare störningar i handelsförbindelserna mellan unionen och Förenta staterna är brådskande bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Av samma anledning anses det också lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

a)

Förenta staterna tillämpar en tullsänkning erga omnes för de varor som klassificeras enligt de tullpositioner som förtecknas i avsnitt II i bilagan, och

b)

Förenta staterna avstår från att införa nya åtgärder mot unionen som undergräver de mål som eftersträvas med det gemensamma uttalandet.

(1)

Genom rådets förordning (EU) 2020/123 (1) fastställs för 2020 fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten. Fiskemöjligheterna fastställdes till och med den 31 oktober 2020 för vitlinglyra och därtill hörande bifångster i Internationella havsforskningsrådets (Ices) sektion 3a och unionens vatten i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4.

(2)

Genom rådets förordning (EU) 2020/1579 (2) ändrades förordning (EU) 2020/123 för att fastställa preliminära fiskemöjligheter för perioden 1 november 2020–31 december 2020 för vitlinglyra och därtill hörande bifångster i Ices-sektion 3a och unionens vatten i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4 (preliminära fiskemöjligheter).

(3)

Eftersom de preliminära fiskemöjligheterna endast omfattar två månader av fiskeåret, vilket löper från den 1 november till den 31 oktober, fastställdes de långt under Ices årliga fångstrekommendationer.

(4)

Fiskeperioden för vitlinglyra sträcker sig vanligtvis från september till januari med en topp från oktober till december. De senaste fångstdata som lämnats till kommissionen visar att mer än 21 000 ton vitlinglyra fångades i oktober 2020. En extrapolering av dessa siffror jämfört med historiska fångstmönster för vitlinglyra visar att de preliminära fiskemöjligheterna med stor sannolikhet snart kommer att vara uttömda och därför inte kommer att vara tillräckliga för att täcka fiskeverksamheten fram till årets slut. För att undvika avbrott i fiskeverksamheten för detta bestånd före slutet av 2020 är det därför lämpligt att justera de preliminära fiskemöjligheterna i enlighet med de senaste uppskattningarna, samtidigt som de bibehålls helt i linje med Ices rekommendation.

(5)

Förordning (EU) 2020/123 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De justerade preliminära fiskemöjligheterna bör gälla från och med den 1 november. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, eftersom fiskemöjligheterna i fråga har utökats.

(7)

Eftersom de preliminära fiskemöjligheterna omfattar perioden 1 november–31 december 2020 bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

(8)

Samråd har skett med Förenade kungariket i enlighet med artikel 130.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3).

(1)

Den 18 juli 2005 antog rådet förordning (EG) nr 1183/2005.

(2)

Den 2 november 2020 uppdaterade FN:s säkerhetsråds kommitté, inrättad enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1533 (2004), uppgifterna rörande en person som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 1183/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (2) (avtalet) trädde i kraft den 1 juni 2002.

(2)

I enlighet med artikel 18 i avtalet kan gemensamma kommittén besluta att ändra bilaga II till avtalet.

(3)

Avtalet upphör att vara tillämpligt på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

(4)

I enlighet med artikel 23 i avtalet ska rättigheter som förvärvats av enskilda personer inte påverkas om avtalet sägs upp, och de avtalsslutande parterna ska genom ömsesidig överenskommelse avgöra hur de rättigheter som är under förvärvande ska behandlas.

(5)

Det är därför nödvändigt att tillhandahålla ömsesidigt skydd av socialförsäkringsrättigheter för medborgare i Förenade kungariket, samt deras familjemedlemmar och efterlevande som vid utgången av övergångsperioden, enligt definitionen i artikel 126 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3), befinner sig eller har befunnit sig i en gränsöverskridande situation som berör en eller flera av de avtalsslutande parterna i avtalet och Förenade kungariket samtidigt genom att ändra bilaga II till avtalet.

(6)

Unionens ståndpunkt i gemensamma kommittén bör därför baseras på utkastet till beslut av gemensamma kommittén.

(1)

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2) (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.

(2)

Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bilaga VI till EES-avtalet som innehåller bestämmelser om social trygghet.

(3)

I artikel 33 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) (nedan kallat utträdesavtalet) fastställs att bestämmelserna i avdelning III del två i utträdesavtalet ska tillämpas på medborgare i Island, Furstendömet Liechtenstein, Kungariket Norge och Schweiziska edsförbundet förutsatt att dessa länder ingått och tillämpar motsvarande avtal med Förenade kungariket, tillämpliga på unionsmedborgare, samt avtal med unionen som är tillämpliga på Förenade kungarikets medborgare.

(4)

I artikel 32 i avtalet mellan Förenade kungariket och Eftastaterna i EES med titeln Agreement on arrangements between Iceland, the Principality of Liechtenstein, the Kingdom of Norway and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland following the withdrawal of the United Kingdom from the European Union, the EEA Agreement and other agreements applicable between the United Kingdom and the EEA Efta States by virtue of the United Kingdom’s membership of the European Union (nedan kallat separationsavtalet) fastställs att bestämmelserna i avdelning III i del två av separationsavtalet ska tillämpas på unionsmedborgare, förutsatt att unionen har ingått och tillämpar motsvarande avtal med Förenade kungariket som är tillämpliga på medborgare i Eftastaterna i EES, samt de avtal med Eftastaterna i EES som är tillämpliga på Förenade kungarikets medborgare.

(5)

Det är därför nödvändigt att erbjuda ett ömsesidigt skydd av rättigheter till social trygghet för sådana medborgare i Förenade kungariket, statslösa och flyktingar, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, som vid övergångsperiodens utgång, enligt definitionen i artikel 126 i utträdesavtalet, är eller har varit i en gränsöverskridande situation som samtidigt omfattar såväl en eller flera avtalsparter i EES-avtalet som Förenade kungariket.

(6)

Den ståndpunkt som ska intas i gemensamma EES-kommittén bör därför baseras på utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén.

(1)

Den 10 december 2020 lade kommissionen fram ett andra förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2021 (1).

(2)

Rådet granskade kommissionens förslag i syfte att fastställa en ståndpunkt som på inkomstsidan är förenlig med rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (2) och på utgiftssidan med innehållet i den principöverenskommelse som nåddes den 10 november 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

(3)

Eftersom rådets ståndpunkt om det andra förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2021 måste antas så snart som möjligt, så att en budget slutgiltigt kan antas innan budgetåret 2021 tar sin början och kontinuiteten i unionens åtgärder därmed säkerställas, är det motiverat att i enlighet med artikel 3.3 i rådets arbetsordning förkorta den tidsfrist på åtta veckor för information till de nationella parlamenten som föreskrivs i artikel 4 i protokoll nr 1.

(1)

Avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (1) (avtalet), undertecknades den 15 oktober 2008 och har tillämpats provisoriskt sedan den 29 december 2008.

(2)

Enligt artikel 230.4 i avtalet får Cariforum–EU:s handels- och utvecklingskommitté inrätta och övervaka särskilda kommittéer med uppgift att behandla frågor inom dess behörighetsområde.

(3)

För att mer effektivt hantera alla frågor i avtalet som rör handel med tjänster har Cariforum–EU:s handels- och utvecklingskommitté för avsikt att anta ett beslut om inrättande av en särskild kommitté för tjänster.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Cariforum–EU:s handels- och utvecklingskommitté eftersom beslutet om inrättande av en särskild kommitté för tjänster kommer att ha rättslig verkan.

(5)

Unionens ståndpunkt i Cariforum–EU:s handels- och utvecklingskommitté vad gäller inrättandet av en särskild kommitté för tjänster bör därför baseras på utkastet till beslut av Cariforum–EU:s handels- och utvecklingskommitté.

(1)

Avtalet om ett gemensamt europeiskt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (1) (avtalet), ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/948 (2) och trädde i kraft den 2 augusti 2020.

(2)

Genom artikel 22 i avtalet inrättas en gemensam kommitté sammansatt av företrädare för parterna (gemensamma kommittén) som ska ansvara för förvaltningen av avtalet och se till att det genomförs på rätt sätt.

(3)

Enligt artikel 22.3 i avtalet ska gemensamma kommittén anta sin egen arbetsordning.

(4)

För att se till att avtalet genomförs på rätt sätt bör gemensamma kommitténs arbetsordning antas.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det första sammanträdet i gemensamma kommittén, eftersom gemensamma kommitténs beslut om antagande av dess arbetsordning kommer att ha rättslig verkan för unionen. Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma kommittén bör baseras på utkastet till beslut av gemensamma kommittén.

(1)

Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan (1) (avtalet), ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/953 (2) och trädde i kraft den 2 augusti 2020.

(2)

Genom artikel 21 i avtalet inrättas en gemensam kommitté sammansatt av företrädare för de avtalsslutande parterna (gemensamma kommittén) som ska ansvara för förvaltningen av avtalet och se till att det genomförs på rätt sätt.

(3)

Enligt artikel 21.3 i avtalet ska gemensamma kommittén anta sin egen arbetsordning.

(4)

För att se till att avtalet genomförs på rätt sätt bör gemensamma kommitténs arbetsordning antas.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det första sammanträdet i gemensamma kommittén, eftersom gemensamma kommitténs beslut om antagande av dess arbetsordning kommer att ha rättslig verkan för unionen. Den ståndpunkt som ska intas i gemensamma kommittén på unionens vägnar bör baseras på utkastet till beslut av gemensamma kommittén.

(1)

Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israels regering, å andra sidan (1) (avtalet), ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/952 (2) och trädde i kraft den 2 augusti 2020.

(2)

Genom artikel 22 i avtalet inrättas en gemensam kommitté sammansatt av företrädare för de avtalsslutande parterna (gemensamma kommittén) som ska ansvara för förvaltningen av avtalet och se till att det genomförs på riktigt sätt.

(3)

Enligt artikel 22.3 i avtalet ska gemensamma kommittén själv anta sin arbetsordning.

(4)

För att se till att avtalet genomförs på riktigt sätt bör gemensamma kommitténs arbetsordning antas.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det första sammanträdet i gemensamma kommittén, eftersom gemensamma kommitténs beslut om antagande av dess arbetsordning kommer att ha rättslig verkan för unionen. Den ståndpunkt som ska intas i gemensamma kommittén på unionens vägnar bör baseras på utkastet till beslut av gemensamma kommittén.

(1)

Avtalet om gemensamt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Republiken Moldavien (1) (avtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/951 (2) och trädde i kraft den 2 augusti 2020.

(2)

Genom artikel 22 i avtalet inrättas en gemensam kommitté sammansatt av företrädare för parterna (gemensamma kommittén) som ska ansvara för förvaltningen av avtalet och se till att det genomförs på rätt sätt.

(3)

Enligt artikel 22.3 i avtalet ska gemensamma kommittén anta egen arbetsordning.

(4)

För att se till att avtalet genomförs på rätt sätt bör gemensamma kommitténs arbetsordning antas.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det första sammanträdet i gemensamma kommittén, eftersom gemensamma kommitténs beslut om antagande av dess arbetsordning kommer att ha rättslig verkan för unionen. Den ståndpunkt som ska intas i gemensamma kommittén på unionens vägnar bör baseras på utkastet till beslut av gemensamma kommittén.

(1)

Den 19 november 2018 antog rådet beslut (Gusp) 2018/1789 (1) till stöd för bekämpning av olaglig handel med och spridning av handeldvapen och lätta vapen i medlemsstaterna i Arabförbundet.

(2)

Enligt artikel 5.2 i beslut (Gusp) 2018/1789 upphör det beslutet att gälla 24 månader efter det att den överenskommelse som avses i artikel 3.3 i det beslutet har ingåtts.

(3)

Den 30 oktober 2020 begärde Small Arms Survey, vilket är det genomförandeorgan för projektet som avses i artikel 1 i beslut (Gusp) 2018/1789, unionens godkännande av en förlängning av den genomförandeperiod som anges i det beslutet med sex månader, vilket förlänger genomförandeperioden till sammanlagt 30 månader. Anledningen till den begärda förlängningen är covid-19-pandemin och att ett antal insatser som föreskrivs inom ramen för projektet skjutits upp på grund av pandemin.

(4)

Den begärda ändringen av beslut (Gusp) 2018/1789 gäller artikel 5.2.

(5)

Förlängningen av den genomförandeperiod som anges i beslut (Gusp) 2018/1789 med sex månader kan ske utan att detta medför några konsekvenser för de finansiella resurserna.

”2.

Detta beslut upphör att gälla 30 månader efter det att den överenskommelse som avses i artikel 3.3 har ingåtts.”

(1)

Den 31 juli 2014 antog rådet beslut 2014/512/Gusp (1).

(2)

Den 19 mars 2015 enades Europeiska rådet om att nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att tydligt koppla de restriktiva åtgärdernas varaktighet till det fullständiga genomförandet av Minskavtalen, med beaktande av att avtalen förväntades ha genomförts fullt ut den 31 december 2015.

(3)

Den 29 juni 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/907 (2), om förlängning av beslut 2014/512/Gusp till och med den 31 januari 2021 för att göra det möjligt för rådet att ytterligare bedöma genomförandet av Minskavtalen.

(4)

Efter bedömningen av genomförandet av Minskavtalen anser rådet att beslut 2014/512/Gusp bör förlängas med ytterligare sex månader för att göra det möjligt för rådet att ytterligare bedöma genomförandet.

(5)

Beslut 2014/512/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

”1.

Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 juli 2021.”

(1)

Den 20 december 2010 antog rådet beslut 2010/788/Gusp.

(2)

Den 2 november 2020 uppdaterade FN:s säkerhetsråds kommitté, inrättad enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1533 (2004), uppgifterna rörande en person som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilaga I till beslut 2010/788/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.