(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (2) inrättades EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) för tredjelandsmedborgare som är undantagna från kravet att inneha visering när de passerar unionens yttre gränser. Den förordningen fastställde villkor och förfaranden för att utfärda eller neka resetillstånd inom ramen för Etias.

(2)

Etias gör det möjligt att avgöra huruvida dessa tredjelandsmedborgares vistelse på medlemsstaternas territorium skulle innebära en säkerhetsrisk, en risk för olaglig invandring eller en hög epidemirisk.

(3)

För att göra det möjligt för Etias centrala system att behandla ansökningsakter enligt förordning (EU) 2018/1240 är det nödvändigt att upprätta interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och in-och utresesystemet, informationssystemet för viseringar (VIS), Schengens informationssystem (SIS), Eurodac och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN) (andra EU-informationssystem), och Europoluppgifter enligt definitionen i den förordningen (Europoluppgifter), å andra sidan.

(4)

I denna förordning, tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1151 (3) och (EU) 2021/1152 (4), fastställs regler för genomförandet av interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och andra EU-informationssystem och Europoluppgifter, å andra sidan, och villkoren för Etias inhämtande av uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem och Europoluppgifter för att automatiskt identifiera träffar. Till följd av detta är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1862 (5) och (EU) 2019/818 (6) för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter.

(5)

Vad gäller genomförandet av interoperabilitet med Eurodac i enlighet med förordning (EU) 2018/1240 kommer nödvändiga påföljande ändringar att antas när omarbetningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (7) antas.

(6)

Den europeiska sökportalen (ESP), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 (8) och förordning (EU) 2019/818, kommer att göra det möjligt att utföra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i Etias och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(7)

Tekniska arrangemang bör inrättas för att Etias regelbundet och automatiskt ska kunna kontrollera i andra EU-informationssystem om villkoren för lagring av ansökningsakter, enligt förordning (EU) 2018/1240, fortfarande är uppfyllda.

(8)

Det är möjligt att återkalla Etias-resetillstånd efter införandet av nya registreringar i SIS avseende nekad inresa och vistelse, eller nya registreringar avseende en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad. För att SIS automatiskt ska kunna meddela Etias centrala system om sådana nya registreringar bör en automatiserad process inrättas mellan SIS och Etias.

(9)

Villkoren – inbegripet åtkomsträttigheterna – enligt vilka Etias centralenhet och de nationella Etias-enheterna kan inhämta uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Etias bör skyddas genom klara och tydliga regler om Etias centralenhets och de nationella Etias-enheternas åtkomst till uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem, typerna av sökning och kategorierna av uppgifter, vilka samtliga bör begränsas till vad som är strikt nödvändigt för fullgörandet av deras uppgifter. På samma sätt bör de uppgifter som lagras i Etias-ansökningsakterna endast vara synliga för de medlemsstater som driver de underliggande informationssystemen i enlighet med arrangemangen för deras deltagande.

(10)

Enligt förordning (EU) 2018/1240 bör Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 (9), ansvara för utformnings- och utvecklingsfasen för Etias informationssystem.

(11)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (10).

(12)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(13)

I den utsträckning som dess bestämmelser rör SIS såsom detta regleras genom förordning (EU) 2018/1862 deltar Irland i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, samt artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG (11). Vidare, i den utsträckning som dess bestämmelser rör Europol, Eurodac och Ecris-TCN, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(14)

När det gäller Cypern och Kroatien utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt respektive artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt. Med avseende på Kroatien ska denna förordning läsas jämförd med rådets beslut (EU) 2017/733 (12).

(15)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG (14).

(16)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (15), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF (16).

(17)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (17), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/349/EU (18).

(18)

Förordningarna (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/818 bör därför ändras i enlighet med detta.

(19)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att ändra förordningarna (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/818 för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(20)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 41.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (19).

1.

Följande artikel ska införas:

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).” "

2.

I artikel 44.1 ska följande led läggas till:

3.

Följande artikel ska införas:

4.

Följande artikel ska införas:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (2) inrättades EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) för tredjelandsmedborgare som är undantagna från kravet att inneha visering när de passerar unionens yttre gränser. Den förordningen fastställde villkor och förfaranden för att utfärda eller neka resetillstånd inom ramen för Etias.

(2)

Etias gör det möjligt att avgöra huruvida dessa tredjelandsmedborgares vistelse på medlemsstaternas territorium skulle innebära en säkerhetsrisk, en risk för olaglig invandring eller en hög epidemirisk.

(3)

För att göra det möjligt för Etias centrala system att behandla ansökningsakter enligt förordning (EU) 2018/1240 är det nödvändigt att upprätta interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och in- och utresesystemet, informationssystemet för viseringar (VIS), Schengens informationssystem (SIS), Eurodac och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN) (andra EU-informationssystem), och Europoluppgifter enligt definitionen i den förordningen (Europoluppgifter), å andra sidan.

(4)

I denna förordning, tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1150 (3) och (EU) 2021/1152 (4), fastställs regler för genomförandet av interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och andra EU-informationssystem och Europoluppgifter, å andra sidan, och villkoren för Etias inhämtande av uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem och Europoluppgifter för att automatiskt identifiera träffar. Till följd av detta är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/816 (5) och (EU) 2019/818 (6) för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter.

(5)

Vad gäller genomförandet av interoperabilitet med Eurodac i enlighet med förordning (EU) 2018/1240 kommer nödvändiga påföljande ändringar att antas när omarbetningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (7) antas.

(6)

Den europeiska sökportalen (ESP), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 (8) och förordning (EU) 2019/818, kommer att göra det möjligt att utföra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i Etias och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(7)

Tekniska arrangemang bör inrättas för att Etias regelbundet och automatiskt ska kunna kontrollera i andra EU-informationssystem om villkoren för lagring av ansökningsakter, enligt förordning (EU) 2018/1240, fortfarande är uppfyllda.

(8)

Medlemsstaterna samlar redan in och behandlar uppgifter om tredjelandsmedborgare enligt definitionen i förordning (EU) 2019/816 vid tillämpning av den förordningen. Den här förordningen ålägger inte medlemsstaterna någon skyldighet att ändra eller utvidga de kategorier av uppgifter om tredjelandsmedborgare enligt definitionen i förordning (EU) 2019/816 som redan samlas in enligt den förordningen. För Etias sökningar i Ecris-TCN bör endast flaggningar som anger att tredjelandsmedborgare enligt definitionen i förordning (EU) 2019/816 har dömts för ett terroristbrott eller något annat brott som förtecknas i bilagan till förordning (EU) 2018/1240 om det kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal period på minst tre år enligt nationell rätt, och koderna för dömande medlemsstater, läggas till i uppgiftsposten i Ecris-TCN.

(9)

I enlighet med förordning (EU) 2019/816 och i syfte att stödja Etias mål att bidra till en hög säkerhetsnivå genom att föreskriva en noggrann bedömning av säkerhetsrisker förknippade med sökande före deras ankomst till gränsövergångsställen vid de yttre gränserna, i syfte att avgöra om det finns faktiska indikationer på, eller rimliga skäl på grundval av faktiska indikationer att anta, att personens vistelse på medlemsstaternas territorium innebär en säkerhetsrisk bör Etias kunna kontrollera om det föreligger motsvarigheter mellan uppgifter i Etias-ansökningsakter och uppgifter lagrade i Ecris-TCN, vad gäller vilka medlemsstater som innehar uppgifter om tredjelandsmedborgare, enligt definitionen i förordning (EU) 2019/816, som har dömts för ett terroristbrott under de föregående 25 åren eller något annat brott under de föregående 15 åren som förtecknas i bilagan till förordning (EU) 2018/1240, om det kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år enligt nationell rätt.

(10)

Villkoren – inbegripet åtkomsträttigheterna – enligt vilka Etias centralenhet och de nationella Etias-enheterna kan inhämta uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Etias bör skyddas genom klara och tydliga regler om Etias centralenhets och de nationella Etias-enheternas åtkomst till uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem, typerna av sökning och kategorierna av uppgifter, vilka samtliga bör begränsas till vad som är strikt nödvändigt för fullgörandet av deras uppgifter. På samma sätt bör de uppgifter som lagras i Etias-ansökningsakten endast vara synliga för de medlemsstater som driver de underliggande informationssystemen i enlighet med arrangemangen för deras deltagande.

(11)

En träff i Ecris-TCN bör inte i sig uppfattas så att den berörda tredjelandsmedborgaren enligt definitionen i förordning (EU) 2019/816 har dömts i de angivna medlemsstaterna. Förekomsten av tidigare fällande domar bör bekräftas endast på grundval av information från kriminalregistren i de berörda medlemsstaterna.

(12)

Enligt förordning (EU) 2018/1240 bör Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 (9), ansvara för utformnings- och utvecklingsfasen för Etias informationssystem.

(13)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (10).

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(15)

I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, får Irland meddela rådets ordförande att landet önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(16)

I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(17)

Förordningarna (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att ändra förordningarna (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 41.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (11).

1.

I artikel 1 ska följande led läggas till:

(*)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).” "

2.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

3.

I artikel 3 ska led 6 ersättas med följande:

4.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 7.7 ska ersättas med följande:

6.

Följande artikel ska införas:

7.

Artikel 8.3 ska ersättas med följande:

8.

Artikel 24.1 ska ersättas med följande:

9.

Följande artikel ska införas:

10.

I artikel 32.3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Varje månad ska eu-Lisa till kommissionen översända statistik över registrering, lagring och utbyte av uppgifter ur kriminalregister via Ecris-TCN och Ecris referensprogramvara, inbegripet statistik över uppgiftsposter som har försetts med en flaggning enligt artikel 5.1 c. eu-Lisa ska säkerställa att det inte är möjligt att identifiera enskilda personer med hjälp av statistiken. På kommissionens begäran ska eu-Lisa tillhandahålla kommissionen statistik om särskilda aspekter som rör genomförandet av denna förordning.”

11.

Följande bilaga ska läggas till:

1.

I artikel 18 ska följande punkt införas:

2.

I artikel 68 ska följande punkt införas:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (2) inrättades EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) för tredjelandsmedborgare som är undantagna från kravet att inneha visering när de passerar unionens yttre gränser. Den förordningen fastställde villkor och förfaranden för att utfärda eller neka resetillstånd inom ramen för Etias.

(2)

Etias gör det möjligt att avgöra huruvida dessa tredjelandsmedborgares vistelse på medlemsstaternas territorium skulle innebära en säkerhetsrisk, en risk för olaglig invandring eller en hög epidemirisk.

(3)

För att göra det möjligt för Etias centrala system att behandla ansökningsakter enligt förordning (EU) 2018/1240 är det nödvändigt att upprätta interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och in-och utresesystemet, informationssystemet för viseringar (VIS), Schengens informationssystem (SIS), Eurodac och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN) (andra EU-informationssystem), och Europoluppgifter enligt definitionen i den förordningen (Europoluppgifter), å andra sidan.

(4)

I denna förordning, tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1150 (3) och (EU) 2021/1151 (4), fastställs regler för genomförandet av interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och andra EU-informationssystem och Europoluppgifter, å andra sidan, och villkoren för Etias inhämtande av i uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem och Europoluppgifter för att automatiskt identifiera träffar. Till följd av detta är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008 (5), (EU) 2017/2226 (6), (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860 (7), (EU) 2018/1861 (8) och (EU) 2019/817 (9) för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter.

(5)

Den europeiska sökportalen (ESP), inrättad genom förordning (EU) 2019/817 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 (10), kommer att göra det möjligt att utföra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i Etias och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(6)

Tekniska arrangemang bör inrättas för att Etias regelbundet och automatiskt ska kunna kontrollera i andra EU-informationssystem om villkoren för lagring av ansökningsakter, enligt förordning (EU) 2018/1240, fortfarande är uppfyllda.

(7)

För att säkerställa att målen med Etias uppnås till fullo och för att främja målen med SIS som anges i förordning (EU) 2018/1860 är det nödvändigt att i de automatiska kontrollerna inkludera en ny registreringskategori som infördes genom den förordningen, nämligen registreringen om tredjelandsmedborgare som är föremål för ett beslut om återvändande.

(8)

Återvändande av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (11) är en viktig del av de övergripande insatserna för att ta itu med irreguljär migration och utgör en viktig orsak av stort allmänintresse.

(9)

För att säkerställa en hög nivå av korrekthet och tillförlitlighet i uppgifterna är det viktigt att rapportera falska träffar som genereras vid Etias centralenhet.

(10)

I syfte att komplettera vissa detaljerade tekniska aspekter av förordning (EU) 2018/1240 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på specificering av villkoren för motsvarighet mellan de uppgifter som finns i en post, en registrering eller en akt i de andra EU-informationssystem som konsulterats och uppgifterna i en Etias-ansökningsakt. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(11)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EU) 2018/1240 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa de tekniska arrangemangen för genomförandet av vissa bestämmelser avseende lagring av uppgifter och för att ytterligare specificera reglerna för det stöd som ska tillhandahållas transportörer av Etias centralenhet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

(12)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EU) 2017/2226, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa närmare bestämmelser om reservförfaranden om det är tekniskt omöjligt för transportörer att få åtkomst till uppgifter och att ytterligare specificera reglerna för det stöd som ska tillhandahållas transportörer av Etias centralenhet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(13)

Det är möjligt att återkalla Etias-resetillstånd efter införandet av nya registreringar i SIS avseende nekad inresa och vistelse, eller nya registreringar avseende en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad. För att SIS automatiskt ska kunna meddela Etias centrala system om sådana nya registreringar bör en automatiserad process upprättas mellan SIS och Etias.

(14)

I syfte att rationalisera och förenkla gränskontrolltjänstemännens arbete genom att genomföra en mer enhetlig gränskontrollprocess för alla tredjelandsmedborgare som vill resa in till medlemsstaternas territorium för en kortare vistelse, och efter antagandet av förordningarna (EU) 2017/2226 och (EU) 2018/1240, är det önskvärt att anpassa hur in- och utresesystemet och Etias samverkar till hur in- och utresesystemet och VIS är integrerade med varandra för gränskontroll och registrering av gränspassager i in- och utresesystemet.

(15)

Villkoren – inbegripet åtkomsträttigheterna – enligt vilka Etias centralenhet och de nationella Etias-enheterna kan inhämta uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Etias bör skyddas genom klara och tydliga regler om Etias centralenhets och de nationella Etias-enheternas åtkomst till uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem, typerna av sökning och kategorierna av uppgifter, vilka samtliga bör begränsas till vad som är strikt nödvändigt för fullgörandet av deras uppgifter. Åtkomsten för medlemsstaterna via nationella Etias-enheter till andra EU-informationssystem bör vara i enhetlighet med deltagandet i respektive rättsliga instrument. På samma sätt bör de uppgifter som lagras i Etias-ansökningsakter endast vara synliga för de medlemsstater som driver de underliggande informationssystemen i enlighet med arrangemangen för deras deltagande. Som ett exempel kan nämnas att de bestämmelser i denna förordning som rör SIS och VIS bygger på alla de bestämmelser i Schengenregelverket för vilka rådets beslut 2010/365/EU (14), (EU) 2017/733 (15), (EU) 2017/1908 (16) och (EU) 2018/934 (17) om tillämpningen av de bestämmelser i Schengenregelverket som rör SIS och VIS är relevanta.

(16)

När det uppstår tekniska svårigheter som gör det omöjligt för transportörer att få åtkomst till Etias informationssystem via nätportalen för transportörer, bör Etias centralenhet ge transportörerna operativt stöd för att begränsa inverkan på passagerartrafik och transportörer i största möjliga utsträckning. Av det skälet är det nödvändigt att anpassa de reservförfaranden i händelse av tekniskt omöjlighet, inbegripet operativt stöd, som föreskrivs i VIS, Etias och in- och utresesystemet.

(17)

Enligt förordning (EU) 2018/1240 bör Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 (18), ansvara för utformnings- och utvecklingsfasen för Etias informationssystem.

(18)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (19).

(19)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(20)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (20). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(21)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (21), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av de områden som avses i artikel 1 A, B, C och G i rådets beslut 1999/437/EG (22).

(22)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (23), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av de områden som avses i artikel 1 A, B, C och G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (24).

(23)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (25), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av de områden som avses i artikel 1 A, B, C och G i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (26).

(24)

När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien utgör de bestämmelser i denna förordning som rör VIS, SIS och in- och utresesystemet bestämmelser som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt jämförda med besluten 2010/365/EU, (EU) 2017/733, (EU) 2017/1908 och (EU) 2018/934.

(25)

Förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861 och (EU) 2019/817 bör därför ändras i enlighet med detta.

(26)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att ändra förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861 och (EU) 2019/817 för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 41.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (27).

(1)

För att få till stånd en smart och hållbar tillväxt för alla, stimulera skapandet av arbetstillfällen och respektera långsiktiga åtaganden om minskade koldioxidutsläpp behöver unionen modern, multimodal och högeffektiv infrastruktur inom transport-, energi- och digitaliseringssektorerna, som bidrar till att binda samman och integrera unionen och alla dess öar och områden, inbegripet avlägsna områden, yttersta randområden, perifera områden, bergsområden och glesbefolkade områden. Dessa förbindelser bör bidra till att förbättra den fria rörligheten för personer, varor, kapital och tjänster. De transeuropeiska näten bör underlätta gränsöverskridande förbindelselänkar, främja större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och bidra till en mer konkurrenskraftig och hållbar social marknadsekonomi och till bekämpningen av klimatförändringarna.

(2)

Syftet med Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) är att påskynda investeringarna på området för transeuropeiska nät och stimulera till ökade medel från både den offentliga och den privata sektorn, samtidigt som rättssäkerheten ökas och principen om teknikneutralitet respekteras. FSE bör möjliggöra maximalt utnyttjande av synergierna mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna och därmed öka ändamålsenligheten i unionens åtgärder och göra det möjligt att minimera genomförandekostnaderna.

(3)

FSE bör även bidra till unionens åtgärder mot klimatförändringarna och stödja miljömässigt och socialt hållbara projekt, inklusive, om så är lämpligt, åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Särskilt bör FSE:s bidrag till att uppnå målen i Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (4) (Parisavtalet), samt klimat- och energimålen för 2030 och de långsiktiga målen för minskningen av koldioxidutsläpp förstärkas.

(4)

FSE bör garantera en hög grad av öppenhet och säkerställa offentliga samråd i enlighet med tillämplig unionsrätt och nationell rätt.

(5)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och Förenta Nationernas mål för hållbar utveckling, är denna förordning avsedd att bidra till att integrera klimatåtgärder och till uppnåendet av det övergripande målet att minst 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. Denna förordning bör dessutom bidra till ambitionen att 7,5 % av de årliga utgifterna i den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska anslås till mål som rör biologisk mångfald under 2024, och 10 % av de årliga utgifterna i den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska anslås till mål som rör biologisk mångfald under 2026 och 2027, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald beaktas. Genom sina åtgärder bör FSE bidra med 60 % av sin totala finansieringsram till klimatmål, baserat på bl.a. följande koefficienter: i) 100 % för utgifter som rör järnvägsinfrastruktur, laddningsinfrastruktur, alternativa och hållbara bränslen, rena stadstransporter, överföring och lagring av elektricitet, smarta nät, koldioxidtransport och förnybar energi, ii) 40 % för inre vattenvägar och multimodal transport samt gasinfrastruktur, förutsatt att detta möjliggör ökad användning av förnybart väte eller biometan. De koefficienter som används för att spåra detaljerade klimatutgifter bör vara förenliga med dem som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (5), om så är tillämpligt. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under utarbetandet och genomförandet av FSE och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. För att förhindra att infrastruktur är sårbar för klimatförändringarnas potentiella långsiktiga effekter och säkerställa att kostnaderna för växthusgasutsläpp till följd av ett projekt ingår i projektets ekonomiska utvärdering, bör projekt som stöds genom FSE klimatsäkras, om detta är relevant, i enlighet med anvisningar som bör utarbetas av kommissionen i linje med de anvisningar som utarbetas för andra unionsprogram.

(6)

I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem. Jämställdhet liksom rättigheter och lika möjligheter för alla samt integreringen av dessa mål bör beaktas och främjas under bedömningen, utarbetandet, genomförandet och övervakningen av FSE.

(7)

För att uppfylla rapporteringsskyldigheterna rörande användningen av unionsfinansiering som stöd till åtgärder som vidtas för att uppfylla målen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (6), bör utgifter som rör minskning av utsläpp eller av luftföroreningar inom ramen för det direktivet följas upp.

(8)

Ett viktigt mål för FSE är att skapa ökade synergier och ökad komplementaritet mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna. Därför bör FSE föreskriva antagande av arbetsprogram som kan riktas mot särskilda områden för interventioner, t.ex. avseende uppkopplad och automatiserad mobilitet eller hållbara alternativa bränslen. Möjliggörande av digital kommunikation kan utgöra en integrerad del av ett projekt av gemensamt intresse på energi- och transportområdet. FSE bör dessutom, inom varje sektor, ge möjlighet att betrakta vissa samverkande element som rör en annan sektor som stödberättigande, om detta förbättrar investeringens socioekonomiska nytta. Synergier mellan sektorer bör ges incitament genom de tilldelningskriterier som används för att välja ut åtgärder samt genom ökad medfinansiering.

(9)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (7) fastställs riktlinjer (TEN-T-riktlinjerna) för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) som kartlägger infrastrukturen för TEN-T, specificerar de krav som ska uppfyllas av infrastrukturen och föreskriver åtgärder för upprättandet av TEN-T. Enligt TEN-T-riktlinjerna ska framför allt stomnätet fullbordas senast 2030 genom skapande av ny infrastruktur samt genom den betydande uppgradering och återställande av befintlig infrastruktur som är nödvändig för att säkerställa nätets kontinuitet.

(10)

För att säkerställa konnektivitet i hela unionen bör åtgärder som bidrar till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse i transportsektorn, vilka finansieras av FSE, bygga på komplementaritet mellan alla transportsätt för att möjliggöra effektiva, sammanlänkade och multimodala nät. Detta bör inbegripa vägar i de medlemsstater där det fortfarande finns ett betydande behov av investeringar för att färdigställa deras TEN-T-stomvägnät.

(11)

I enlighet med artikel 193.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8) (budgetförordningen) kan bidrag tilldelas för en redan inledd åtgärd, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Kostnader hänförliga till tiden före den dag då bidragsansökan lämnades in är dock inte stödberättigande, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det under en begränsad period i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 vara möjligt att anse kostnader som stödberättigande från och med den 1 januari 2021 om de uppkommit med avseende på åtgärder som får stöd enligt denna förordning och som redan har inletts, även om de uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

(12)

För att uppnå de mål som fastställs i TEN-T-riktlinjerna är det nödvändigt att prioritera stöd till de pågående TEN-T-projekten och de gränsöverskridande förbindelselänkarna och de förbindelselänkar som saknas och att säkerställa, om så är tillämpligt, att de åtgärder som stöds är förenliga med de arbetsplaner för korridorer som fastställs i enlighet med förordning (EU) nr 1315/2013 och med den övergripande nätutvecklingen i fråga om prestanda och driftskompatibilitet.

(13)

Framför allt kräver det fullständiga införandet av det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) i stomnätet senast 2030, i enlighet med vad som föreskrivs i förordning (EU) nr 1315/2013, att stödet på unionsnivå ökas och att incitament för privata investerares deltagande skapas.

(14)

Dessutom är anslutningen av flygplatser till TEN-T-stomnätet en viktig förutsättning för ett framgångsrikt fullbordande av TEN-T-stomnätet och för säkerställande av ändamålsenlig intermodalitet. Därför bör upprättande av sådana anslutningar prioriteras där de saknas.

(15)

För genomförandet av gränsöverskridande åtgärder krävs en hög integreringsgrad i fråga om planering och genomförande. Utan att prioritera något av följande exempel skulle denna integrering kunna påvisas genom inrättandet av ett gemensamt projektföretag, en gemensam styrningsstruktur, ett samriskföretag, en bilateral rättslig ram, en ram som baseras på en genomförandeakt enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013 eller någon annan form av samarbete. Inrättande av integrerade förvaltningsstrukturer, däribland samriskföretag, bör uppmuntras, inbegripet genom en högre medfinansieringsgrad.

(16)

Rationaliseringsåtgärder, som för närvarande håller på att utarbetas, för att främja förverkligandet av TEN-T bör stödja ett effektivare genomförande av projekt av gemensamt intresse inom transportområdet.

(17)

För att återspegla ökande transportflöden och utvecklingen av TEN-T bör sträckningen för stomnätskorridorerna och de i förväg identifierade avsnitten anpassas. Sådana anpassningar av stomnätskorridorerna bör inte påverka färdigställandet av stomnätet senast 2030, de bör förbättra korridorernas täckning av medlemsstaternas territorium och de bör vara proportionerliga för att bevara samstämmigheten och effektiviteten i korridorernas utveckling och samordning. Av denna anledning bör stomnätskorridorernas längd inte öka med mer än 15 %. Efter hand bör resultatet av den översyn av stomnätets genomförande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1315/2013 beaktas vid anpassningen av stomnätskorridorerna. Vid översynen bör hänsyn tas till regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser i TEN-T som har övergetts eller avvecklats samt till andra ändringar i det övergripande nätet och konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur unionen.

(18)

Det är nödvändigt att främja offentliga och privata investeringar i alla transportsätt i syfte att främja smart, driftskompatibel, hållbar, multimodal, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet i hela unionen. I sitt meddelande av den 31 maj 2017 med titeln Europa på väg: En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla presenterade kommissionen en bred uppsättning initiativ för att göra trafiken säkrare, uppmuntra till smarta vägavgifter, minska koldioxidutsläpp, luftföroreningar och trafikstockningar, främja uppkopplad och autonom mobilitet och säkerställa korrekta förhållanden och vilotider för arbetare. Dessa initiativ bör åtföljas av ekonomiskt stöd från unionen, i relevanta fall genom FSE.

(19)

I riktlinjerna för TEN-T krävs, med avseende på ny teknik och innovation, att TEN-T möjliggör minskade koldioxidutsläpp för alla transportsätt genom incitament för energieffektiva lösningar och användning av alternativa bränslen samtidigt som principen om teknikneutralitet respekteras. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (9) fastställs en gemensam ram med åtgärder för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen för alla transportsätt i unionen, i syfte att så långt det är möjligt minska beroendet av fossila bränslen och begränsa transporternas miljö- och klimatpåverkan. I det direktivet krävs också att medlemsstaterna ska säkerställa att för allmänheten tillgängliga laddningsstationer eller tankstationer görs tillgängliga senast den 31 december 2025. Såsom kommissionen angav i sitt meddelande från den 8 november 2017 med titeln Resultat för utsläppssnål rörlighet Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare krävs en uttömmande uppsättning åtgärder för att främja utsläppssnål mobilitet, inbegripet ekonomiskt stöd om marknadsförhållandena inte ger tillräckligt med incitament.

(20)

Kommissionen framhöll i sitt meddelande av den 17 maj 2018 med titeln Hållbar mobilitet i EU: säker, uppkopplad och ren att automatiserade fordon och avancerade system för konnektivitet kommer att leda till fordon som är säkrare, enklare att dela med andra och mer tillgängliga för alla medborgare, inbegripet för dem som kan vara utestängda från mobilitetstjänster i dag, t.ex. äldre personer och personer med nedsatt rörlighet. I detta sammanhang föreslog kommissionen också en ”strategisk handlingsplan för trafiksäkerhet” och en ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG (10).

(21)

För att förbättra fullbordandet av transportprojekt i nätets mindre utvecklade delar bör ett anslag från Sammanhållningsfonden, som regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (11), överföras till FSE, för finansiering av transportprojekt i de medlemsstater som är berättigade till finansiering genom Sammanhållningsfonden. I en inledande fas, som rör 70 % av det anslag som överförs, bör anslaget till projekt som är berättigade till finansiering respektera de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden. Återstående 30 % av det överförda anslaget bör på ett konkurrensbaserat sätt tilldelas så många projekt som möjligt som är belägna i medlemsstaterna och som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden, med prioritet för gränsöverskridande förbindelselänkar och förbindelselänkar som saknas. Medlemsstaterna bör behandlas lika, och vederbörlig hänsyn bör tas till nackdelar som härrör från permanent geografisk sårbarhet. Kommissionen bör stödja medlemsstater som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden i deras ansträngningar att förbereda en lämplig rad stödberättigande projekt, särskilt genom att stärka den institutionella kapaciteten i berörda offentliga förvaltningar.

(22)

I sina slutsatser av den 21 juli 2020 enades Europeiska rådet, mot bakgrund av det större sammanhanget i form av den fleråriga budgetramen 2021–2027, om att 1 384 000 000 EUR (i 2018 års priser) från FSE ska användas för att fullborda viktiga gränsöverskridande järnvägsförbindelselänkar som saknas mellan sammanhållningsländer för att stödja den inre marknadens funktion och om att medfinansieringsreglerna för överföring från Sammanhållningsfonden till FSE ska gälla för det beloppet.

(23)

I linje med det gemensamma meddelandet av den 10 november 2017 med titeln Förbättrad militär rörlighet i Europeiska unionen underströks i det gemensamma meddelandet av den 28 mars 2018 om handlingsplanen för militär rörlighet att politiken för transportinfrastruktur erbjuder goda möjligheter att öka synergierna mellan försvarsbehoven och TEN-T med det övergripande syftet att förbättra den militära rörligheten i unionen, med beaktande av den geografiska fördelningen och de potentiella vinsterna för civilskyddet. I enlighet med handlingsplanen för militär rörlighet övervägde och validerade rådet 2018 de militära kraven avseende transportinfrastrukturen och 2019 identifierade kommissionen de delar av TEN-T som är lämpliga för dubbla användningsområden, inklusive nödvändiga uppgraderingar av befintlig infrastruktur. Unionsfinansiering för projekt med dubbla användningsområden bör inrättas genom FSE på grundval av arbetsprogram, med beaktande av de tillämpliga krav som fastställts med avseende på handlingsplanen för militär rörlighet och eventuella ytterligare vägledande förteckningar över prioriterade projekt som medlemsstaterna fastställer i enlighet med den planen.

(24)

I TEN-T-riktlinjerna konstateras att det övergripande nätet säkerställer tillgänglighet och konnektivitet för alla öar och områden i unionen, inklusive avlägsna områden och yttersta randområden. Vidare framhöll kommissionen i sitt meddelande av den 24 oktober 2017 med titeln Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden de yttersta randområdenas specifika transport-, energi- och digitaliseringsbehov och nödvändigheten att erbjuda tillräcklig unionsfinansiering som passar dessa behov, inbegripet genom FSE, genom att tillämpa medfinansieringsgrader på upp till högst 70 %.

(25)

Mot bakgrund av de betydande investeringsbehov som behöver tillgodoses för att göra framsteg mot ett fullständigt stomnät i TEN-T senast 2030 (vilka uppskattas till 350 miljarder EUR under perioden 2021–2027), ett fullständigt övergripande nät i TEN-T senast 2050 och investeringar som rör minskade koldioxidutsläpp, digitalisering och stadsutveckling (vilka uppskattas till 700 miljarder EUR under perioden 2021–2027) är det lämpligt att använda unionens olika stödprogram och instrument så effektivt som möjligt och därigenom maximera mervärdet av de investeringar som får stöd från unionen. Detta kan uppnås genom en rationell investeringsprocess som ökar synligheten i fråga om transportprojektens planering och samstämmighet mellan relevanta unionsprogram, särskilt FSE, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden och InvestEU-programmet. Särskild hänsyn bör, i relevanta fall, tas till de nödvändiga villkor som beskrivs i bilaga IV till förordning (EU) 2021/1060.

(26)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (12) identifierar de prioriteringar för transeuropeisk energiinfrastruktur som behöver genomföras för att unionens energi- och klimatpolitiska mål ska kunna uppnås, identifierar projekt av gemensamt intresse som krävs för genomförandet av dessa prioriteringar och fastställer åtgärder beträffande tillståndsgivning, allmänhetens deltagande och regler för att påskynda och/eller underlätta genomförandet av dessa projekt, inbegripet de allmänna kriterier som ska vara uppfyllda för att sådana projekt ska vara berättigade till ekonomiskt stöd från unionen. Identifieringen av projekt av gemensamt intresse enligt den förordningen kommer även fortsättningsvis att följa principen om energieffektivitet först genom att projekten bedöms mot scenarier för energiefterfrågan som är helt förenliga med unionens energi- och klimatmål.

(27)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (13) understryker behovet av att inrätta en ram som möjliggör en bättre användning av unionsmedel, med en uttrycklig hänvisning till möjliggörande av åtgärder som stöder gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi.

(28)

Samtidigt som fullbordandet av nätinfrastrukturen kvarstår som första prioritering för utvecklingen av förnybar energi, återspeglar integrationen av det gränsöverskridande samarbetet om förnybar energi, och utvecklingen av ett smart och effektivt energisystem med lagrings- och efterfrågeflexibilitetslösningar som hjälper till att balansera nätet, den strategi som antogs enligt paketet om ren energi för alla i EU, med gemensamt ansvar att nå ett ambitiöst mål för förnybar energi 2030, och den ändrade politiska ramen, varigenom en rättvis och lämplig omställning med ambitiösa, långsiktiga mål för minskade koldioxidutsläpp säkerställs.

(29)

Innovativ infrastrukturteknik som möjliggör omställning till utsläppssnåla energi- och mobilitetssystem och förbättrar försörjningstryggheten samtidigt som man strävar efter att stärka unionens energioberoende, är nödvändiga för unionens strategi för minskade koldioxidutsläpp. Kommissionen underströk särskilt i sitt Meddelande om att stärka Europas energinät av den 23 november 2017 att eftersom förnybar energi kommer att utgöra hälften av elproduktionen senast 2030 kommer elektriciteten i allt högre grad att driva på minskningen av koldioxidutsläpp i sektorer där fossila bränslen hittills har dominerat, t.ex. transport, industri och uppvärmning och kylning, och att den transeuropeiska politiken för energiinfrastruktur i enlighet med detta måste inriktas mot projekt som rör investeringar i elsammanlänkning, lagring av el, projekt för smarta nät samt gasinfrastruktur. För att ge stöd till unionens mål för minskade koldioxidutsläpp, integrering av den inre marknaden och försörjningstrygghet bör teknik och projekt som bidrar till övergången till en ekonomi med låga utsläpp vederbörligen beaktas och prioriteras. Kommissionen kommer att försöka öka antalet projekt för gränsöverskridande smarta nät och innovativ lagring samt koldioxidtransport som får stöd inom ramen för FSE.

(30)

Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi ska möjliggöra kostnadseffektiv utbyggnad av förnybar energi i unionen och göra det möjligt att uppnå unionens bindande mål på minst 32 % förnybar energi år 2030 enligt artikel 3 i direktiv (EU) 2018/2001 och ska bidra till strategisk spridning av innovativ teknik för förnybar energi. Några belysande exempel på teknik som är stödberättigande är produktion av förnybar energi från land- och havsbaserad vindkraft, solenergi, hållbar biomassa, havsenergi, geotermisk energi eller kombinationer av dessa, nätanslutning för dessa tekniker samt ytterligare aspekter såsom lagrings- eller konverteringsanläggningar. Stödberättigande åtgärder är inte begränsade till elsektorn utan kan omfatta andra energibärare och potentiell integrering av sektorer, t.ex. med uppvärmning och kylning, kraft till gas, lagring och transport. I syfte att bevara flexibiliteten när det gäller tekniska framsteg och den tekniska utvecklingen är denna förteckning inte uttömmande. Sådana projekt innebär inte nödvändigtvis en fysisk koppling mellan de samarbetande medlemsstaterna. Dessa projekt kan vara belägna i endast en av de berörda medlemsstaterna, under förutsättning att de allmänna kriterierna i del IV i bilagan till denna förordning är tillämpliga.

(31)

För att stödja gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi och marknadsgenomslaget för projekt bör kommissionen underlätta utvecklingen av gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi. Om marknadsgenomslaget för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi är otillräckligt i energisektorn bör outnyttjade budgetmedel avsedda för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi användas för att uppfylla målen för de transeuropeiska energinäten i samband med åtgärder som rör projekt av gemensamt intresse i enlighet med förordning (EU) nr 347/2013, innan man överväger att eventuellt använda dem till unionens finansieringsmekanism för förnybar energi som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (14).

(32)

Det är nödvändigt att stödja projekt för smarta nät som integrerar elproduktion, eldistribution eller elförbrukning genom att använda ett system för realtidsstyrning och påverka de gränsöverskridande energiflödena. Stöd från FSE till sådana projekt bör också återspegla smarta näts centrala betydelse för energiomställningen och bör bidra till att komma till rätta med finansieringsunderskott som för närvarande hämmar investeringar i storskalig utbyggnad av tekniken för smarta nät.

(33)

Inom ramen för unionens stöd bör man särskilt beakta gränsöverskridande sammanlänkningar av energinäten, inbegripet de som krävs för att nå elsammanlänkningsmålet på 10 % för 2020 och målet på 15 % för 2030 som fastställs i förordning (EU) 2018/1999. Utbyggnaden av elsammanlänkningar är avgörande för att man ska kunna integrera marknaderna och avskaffa energiisoleringen genom att släppa in mer förnybar energi i systemet och därigenom dra nytta av de olika portföljerna för efterfrågan och tillgång på förnybar energi samt av havsbaserade vindkraftsnät och smarta nät och integrera alla länder i en likvid och konkurrenskraftig energimarknad.

(34)

Förverkligandet av en digital inre marknad förutsätter en underliggande infrastruktur för digital konnektivitet. Digitaliseringen av unionens industri och moderniseringen av sektorer som transport, energi, hälso- och sjukvård och offentlig administration är beroende av allmän tillgång till tillförlitliga och överkomliga nät med hög eller mycket hög kapacitet. Digital konnektivitet har blivit en avgörande faktor för att överbrygga ekonomiska, sociala och territoriella gränser och därmed stödja moderniseringen av lokala ekonomier och ge en grund för diversifieringen av ekonomisk verksamhet. FSE:s tillämpningsområde inom området infrastruktur för digital konnektivitet bör justeras för att återspegla dess ökade betydelse för ekonomin och samhället i stort. Det är därför nödvändigt att fastställa vilka projekt av gemensamt intresse avseende infrastruktur för digital konnektivitet som behövs för att uppnå unionens mål om en digital inre marknad, och att upphäva Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 (15).

(35)

I sitt meddelande av den 14 september 2016 med titeln Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle (strategin för gigabitsamhället) fastställer kommissionen strategiska mål för 2025 i syfte att optimera investeringar i infrastruktur för digital konnektivitet. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (16) syftar bl.a. till att skapa ett regelverk som ger incitament till privata investeringar i nät för digital konnektivitet. Det står dock klart att nätutbyggnad inte heller fortsättningsvis kommer att vara kommersiellt bärkraftig i många områden i hela unionen, till följd av olika faktorer såsom avlägset läge, territoriella eller geografiska särdrag och låg befolkningstäthet och av olika socioekonomiska faktorer, och därför snarast möjligt behöver uppmärksammas ytterligare. FSE bör därför justeras så att den bidrar till uppnåendet av de strategiska mål som fastställs i strategin för gigabitsamhället, som strävar efter att bidra till balans mellan landsbygdens och städernas utveckling och komplettera det stöd som erbjuds till utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet genom andra program, särskilt Eruf, Sammanhållningsfonden och InvestEU-programmet.

(36)

Samtidigt som alla nät för digital konnektivitet som är anslutna till internet till sin natur är transeuropeiska, vilket huvudsakligen är en följd av funktionen hos de tillämpningar och tjänster som de möjliggör, bör prioritet för stöd via FSE ges till åtgärder som har den största förväntade inverkan på den digitala inre marknaden, bl.a. genom deras samstämmighet med målen i strategin för gigabitsamhället, samt på den digitala omvandlingen av ekonomin och samhället, med beaktande av noterade marknadsmisslyckanden och hinder för genomförande.

(37)

Skolor, universitet, bibliotek, lokala, regionala eller nationella myndigheter, huvudleverantörer av offentliga tjänster, sjukhus och vårdenheter, knutpunkter för transporter och utpräglat digitaliserade företag är enheter och platser som kan påverka den viktiga socioekonomiska utvecklingen i de områden där de är belägna, inklusive landsbygdsområden och glesbefolkade områden. Sådana socioekonomiska drivkrafter behöver ligga i framkant i fråga om gigabitkonnektivitet för att ge tillgång till de bästa tjänsterna och tillämpningarna för hushåll, företag och lokalsamhällen i unionen. FSE bör stödja åtkomst till nät med mycket hög kapacitet, däribland 5G-system och annan konnektivitet enligt den senaste tekniken som kan tillhandahålla gigabitkonnektivitet för dessa socioekonomiska drivkrafter, för att maximera de positiva effekter de har på hela ekonomin och samhället inom deras områden, bland annat genom att skapa större efterfrågan på konnektivitet och tjänster.

(38)

Ej uppkopplade territorier i hela unionen utgör flaskhalsar och ej utnyttjad potential för den digitala inre marknaden. I de flesta avlägsna landsbygdsområden kan internetkonnektivitet med hög kvalitet spela en viktig roll för att förhindra digital utestängning, isolering och avfolkning, genom att kostnaderna för att tillhandahålla både varor och tjänster blir lägre och det avlägsna läget delvis kompenseras. Internetkonnektivitet med hög kvalitet är nödvändig för nya ekonomiska möjligheter i form av t.ex. precisionsjordbruk eller utveckling av en bioekonomi i landsbygdsområden. FSE bör bidra till att erbjuda fast eller trådlös konnektivitet med mycket hög kapacitet till alla hushåll i unionen, såväl på landsbygden som i tätorterna, med inriktning på sådan utbyggnad där en viss grad av marknadsmisslyckande har noterats och som kan åtgärdas med lågintensiva bidrag. Synergierna mellan de åtgärder som får stöd genom FSE bör maximeras, med vederbörlig hänsyn till koncentrationen av socioekonomiska drivkrafter i ett visst område och till den finansieringsnivå som krävs för att skapa täckning. FSE bör dessutom sikta mot att uppnå en omfattande täckning av hushåll och territorier eftersom det är oekonomiskt att i ett senare skede fylla igen luckor i ett område som redan har getts täckning.

(39)

FSE bör dessutom, på grundval av framgångarna med initiativet WiFi4EU, fortsätta att stödja tillhandahållandet av kostnadsfri, säker, högkvalitativ, lokal, trådlös konnektivitet på centrala platser för det lokala offentliga livet, inbegripet enheter med ett offentligt uppdrag, t.ex. offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster, samt platser utomhus som är tillgängliga för allmänheten, för att främja unionens digitala vision i lokalsamhällen.

(40)

Digital infrastruktur är en viktig språngbräda för innovation. För att FSE ska få största möjliga effekt bör den inriktas på att finansiera den digitala infrastrukturen. Enskilda digitala tjänster och tillämpningar, t.ex. sådana som omfattar olika tekniker för distribuerade liggare eller som använder artificiell intelligens, bör därför inte omfattas av FSE utan i stället på lämpligt sätt hanteras genom andra instrument, såsom programmet för ett digitalt Europa som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (17). Det är också viktigt att maximera synergierna mellan olika program.

(41)

Bärkraften i den väntade nästa generationen av digitala tjänster, såsom tjänster med avseende på ”sakernas internet”, och digitala applikationer, som förväntas skapa betydande nytta inom flera olika sektorer och för samhället i stort, kommer att kräva oavbruten gränsöverskridande täckning med 5G-system, särskilt för att göra det möjligt för användare och föremål att förbli uppkopplade när de är i rörelse. Scenarierna för 5G-utbyggnadens kostnadsdelning är dock fortsatt oklara och riskerna med kommersiell utbyggnad inom vissa nyckelområden upplevs som mycket höga. Vägkorridorer och järnvägsförbindelser förväntas bli viktiga områden för den första fasen av nya tillämpningar inom området för uppkopplad mobilitet, och utgör därför centrala gränsöverskridande projekt att finansiera inom ramen för FSE.

(42)

Utbyggnaden av stomnät för elektronisk kommunikation, inbegripet undervattenskablar som förbinder europeiska territorier med tredjeländer på andra kontinenter eller som förbinder europeiska öar, yttersta randområden eller utomeuropeiska länder och territorier, inbegripet via unionens territorialvatten och medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner, behövs för att tillhandahålla nödvändig redundans för sådan central infrastruktur, för att öka kapaciteten och tåligheten i unionens digitala nät och för att bidra till territoriell sammanhållning. Sådana projekt saknar dock ofta kommersiell bärkraft utan offentligt stöd. Dessutom bör stöd vara tillgängligt för att komplettera europeiska högpresterande datorsystemresurser med adekvata anslutningar med terabitkapacitet.

(43)

Åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet bör använda den bästa tillgängliga och bäst lämpade tekniken för det specifika projektet, vilken erbjuder den bästa balansen mellan den senaste tekniken i fråga om dataflödeskapacitet, överföringssäkerhet, nättålighet och kostnadseffektivitet. Sådan utbyggnad bör prioriteras genom arbetsprogram, med beaktande av de kriterier som fastställs i denna förordning. Utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet kan inkludera passiv infrastruktur för att maximera både socioekonomisk nytta och miljönytta. Slutligen bör hänsyn tas till den potentiella spridningseffekten i form av konnektivitet när åtgärder prioriteras, t.ex. när ett påbörjat projekt kan förbättra affärsnyttan för framtida utbyggnad som leder till ytterligare täckning av territorier och befolkning inom områden som dittills saknat täckning.

(44)

Unionen har utvecklat sin egen satellitteknik för PNT (positionsbestämning, navigering och tidsbestämning) (Galileo- och Egnosprogrammen) och sitt eget jordobservations- och jordövervakningsprogram (Copernicus). Galileo- och Egnosprogrammen och Copernicusprogrammet erbjuder avancerade tjänster som innebär stor ekonomisk nytta för offentliga och privata användare. Därför bör all infrastruktur för transport, energi eller digitalisering som finansieras genom FSE – och som utnyttjar PNT- eller jordobservationstjänster – vara tekniskt kompatibel med dessa program.

(45)

De positiva resultaten från den första ansökningsomgången med blandfinansiering som utlystes inom ramen för det nuvarande programmet under 2017 bekräftade relevansen och mervärdet i att använda unionsbidrag för blandfinansiering tillsammans med finansiering från Europeiska investeringsbanken och offentliga finansinstitut samt från andra privata finansinstitut och investerare, inbegripet genom offentlig-privata partnerskap. Blandfinansiering bör bidra till att attrahera privata investeringar och till att skapa hävstångseffekter för den offentliga sektorns totala bidrag i enlighet med målen för InvestEU-programmet. FSE bör därför fortsätta att stödja åtgärder som kan finansieras med en kombination av unionsbidrag och andra finansieringskällor.

(46)

Inom transportsektorn bör de belopp som används för blandfinansieringsinsatser inte överstiga 10 % av beloppet i rubrik 1.2 i den fleråriga budgetramen 2021–2027. Det bör vara möjligt att använda blandfinansieringsinsatser exempelvis för åtgärder som rör smart, driftskompatibel, hållbar, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet.

(47)

FSE:s politiska mål ska också hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom InvestEU-programmets politikområden. FSE:s åtgärder bör användas för att främja investeringar genom att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, i synnerhet när åtgärder inte är kommersiellt bärkraftiga men har ett klart unionsmervärde.

(48)

För att gynna den integrerade utvecklingen av innovationscykeln är det nödvändigt att säkerställa komplementaritet mellan de innovativa lösningar som utvecklas inom ramen för unionens ramprogram för forskning och innovation och de innovativa lösningar som sprids med stöd från FSE. I detta syfte ska synergier med programmet Horisont Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (18), säkerställa att forsknings- och innovationsbehoven i transport-, energi- och digitaliseringssektorerna inom unionen identifieras och fastställs under Horisont Europas strategiska planeringsprocess. Vidare ska synergier med Horisont Europa säkerställa att FSE stöder införande och utbyggnad i stor skala av innovativa tekniker och lösningar inom områdena transport, energi och digital infrastruktur, särskilt när de är ett resultat av Horisont Europa. Dessutom ska synergier med Horisont Europa säkerställa att utbytet av information och data mellan Horisont Europa och FSE underlättas, t.ex. genom att teknik från Horisont Europa med en hög grad av marknadsmognad som kan vidareutvecklas genom FSE lyfts fram.

(49)

FSE:s löptid är anpassad till den fleråriga budgetramens löptid. I denna förordning bör en finansieringsram fastställas för hela perioden 2021–2027 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (19) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(50)

På unionsnivå utgör den europeiska planeringsterminen ramen inom vilken nationella reformprioriteringar identifieras och genomförandet av dem övervakas. Medlemsstaterna tar fram sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen i syfte att ange huvuddragen för och samordna prioriterade investeringsprojekt som ska få nationell finansiering eller unionsfinansiering, eller både och. De bör också bidra till att unionsfinansieringen används på ett enhetligt sätt och maximera det ekonomiska stödets mervärde, särskilt vad gäller stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden, Europeiska investeringsstabiliseringsfunktionen, InvestEU-programmet och FSE, om så är relevant. Ekonomiskt stöd bör också användas på ett sätt som är förenligt med energi- och klimatplaner på unionsnivå och nationell nivå, om så är relevant.

(51)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, upphandling och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(52)

Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad. Vid sådana val bör användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen, övervägas.

(53)

Rättsliga enheter som är etablerade i unionen bör i största möjliga utsträckning kunna delta på ömsesidig grund i motsvarande program i tredjeländer som deltar i FSE.

(54)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (20) (EES-avtalet), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(55)

Reglerna för tilldelning av bidrag fastställs i budgetförordningen. För att beakta särdragen hos de åtgärder som stöds av FSE och säkerställa enhetligt genomförande i de sektorer som omfattas av FSE är det nödvändigt att lämna ytterligare vägledning om stödberättigande- och tilldelningskriterierna. Valet av insatser och finansieringen av dessa bör endast omfattas av de villkor som föreskrivs i den här förordningen och i budgetförordningen. Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen bör arbetsprogrammen kunna föreskriva förenklade förfaranden.

(56)

I enlighet med budgetförordningen fastställs urvals- och tilldelningskriterierna i arbetsprogrammen. I transportsektorn bör ett projekts kvalitet och relevans även bedömas med hänsyn till dess förväntade inverkan på den europeiska konnektiviteten, dess överensstämmelse med tillgänglighetskraven och dess strategi för framtida underhållsbehov.

(57)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (21) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (22), (Euratom, EG) nr 2185/96 (23) och (EU) 2017/1939 (24) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av belopp som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Olaf befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (25). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(58)

I enlighet med rådets beslut 2013/755/EU (26) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för FSE:s regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(59)

Unionen bör eftersträva samstämmighet och synergier med unionsprogrammen för EU:s externa politik, inbegripet föranslutningsstöd som följer efter de åtaganden som gjorts mot bakgrund av kommissionens meddelande av den 6 februari 2018 med titeln Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan.

(60)

När tredjeländer och enheter som är etablerade i tredjeländer deltar i åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse eller till gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, bör ekonomiskt stöd vara tillgängligt endast om det är nödvändigt för att uppnå målen för dessa projekt. När det gäller gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi bör samarbete mellan en eller flera medlemsstater och ett tredjeland (inklusive inom energigemenskapen) respektera de villkor som fastställs i direktiv (EU) 2018/2001 om behovet av en fysisk koppling till unionen.

(61)

I sitt meddelande av den 3 oktober 2017 med titeln Effektiv offentlig upphandling i och för EU konstaterar kommissionen att unionen är världens mest öppna marknad för offentlig upphandling men att unionens företag inte alltid har motsvarande tillträde i andra länder. Bidragsmottagare från FSE bör därför dra full nytta av de möjligheter till strategisk upphandling som ges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (27).

(62)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (28) bör FSE utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, såsom klimatspårning, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av FSE:s faktiska konsekvenser. Utvärderingar bör göras av kommissionen och delges Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén i syfte att bedöma finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet och dess inverkan på FSE:s övergripande mål och göra nödvändiga justeringar.

(63)

Transparenta och korrekta övervaknings- och rapporteringsåtgärder med möjlighet till ansvarsutkrävande, inbegripet mätbara indikatorer, bör införas för att bedöma och rapportera om FSE:s framsteg mot de allmänna och specifika mål som fastställs i denna förordning. Dessa åtgärder bör också säkerställa att FSE:s framgångar erkänns. Systemet för prestationsrapportering bör säkerställa att uppgifter för övervakning av FSE:s genomförande och resultat lämpar sig för en djupanalys av de framsteg som uppnåtts och de svårigheter som uppstått och att uppgifterna och resultaten samlas in effektivt, på ett ändamålsenligt sätt och i god tid. Det är nödvändigt att ställa proportionella rapporteringskrav på mottagarna av unionsmedel för att samla in relevanta data för FSE.

(64)

FSE bör genomföras med hjälp av arbetsprogram. Senast den 15 oktober 2021 bör kommissionen anta de första fleråriga arbetsprogrammen som bör omfatta en tidtabell för ansökningsomgångarna för FSE:s tre första år, uppgifter om deras teman och en preliminär budget samt en framåtblickande ram som täcker hela programperioden.

(65)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i fråga om fastställandet av särskilda regler för medfinansiering mellan de delar som avser gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, angivandet, vid behov, av de infrastrukturkrav som gäller för vissa kategorier av åtgärder som rör infrastruktur med dubbla användningsområden och utvärderingsförfarandet för de åtgärder som är kopplade till åtgärder för infrastruktur med dubbla användningsområden, antagandet av arbetsprogram och beviljandet av ekonomiskt stöd från unionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (29).

(66)

I syfte att vid behov anpassa de indikatorer som används för övervakning av FSE, de vägledande procentandelar av budgetmedel som tilldelas vart och ett av de specifika målen i transportsektorn och definitionen av stomnätskorridorerna, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, med avseende på ändringar av delarna I, II och III i bilagan till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(67)

Eftersom målen för denna förordning, dvs. att bygga upp, utveckla, modernisera och fullborda de transeuropeiska näten inom transport-, energi- och digitaliseringssektorerna och att underlätta gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av denna åtgärds omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(68)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (30) och förordning (EU) nr 283/2014 bör därför upphävas. Verkningarna av artikel 29 i förordning (EU) nr 1316/2013, som ändrar bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 (31) i fråga om förteckningen över godskorridorer, bör dock bibehållas.

(69)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.