(1)

År 2013 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 (2) som föreskriver avdrag från Spaniens makrillkvot för 2013 och efterföljande år i Ices-sektion 8c, Ices-delområdena 9 och 10, och i EU:s vatten i Cecaf-området 34.1.1 samt från ansjoviskvoten i Ices-delområde 8 till följd av överfiske av makrillkvoten under 2009.

(2)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1244 (3) ändrades genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 vad gäller avdrag från fiskekvoter som tilldelats Spanien för 2020 och 2023 Spanien hade begärt att få använda 3 341 ton outnyttjade kvantiteter från 2019 till avdragen för 2019 och för att minska de avdrag som föreskrivs i genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 för 2020 och för 2023. Det avdrag som ska göras från den berörda makrillkvoten för 2019 enligt bilagan till förordning (EU) 2020/1244 borde ha ökats med dessa 3 341 ton outnyttjade kvantiteter. Eftersom detta tillägg av misstag utelämnades bör avdragskvantiteterna för 2019 korrigeras. Spanien fiskade inte 114 ton ur den berörda makrillkvoten under 2020 och utövade således ett lägre fisketryck på beståndet än vad som tillåts enligt den totala tillåtna fångstmängd som tilldelats för året i fråga. Spanien har begärt att få använda dessa outnyttjade kvantiteter till avdragen för 2020 och för att minska de avdrag som föreskrivs i genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 för 2023. De avdragskvantiteter för 2020 och 2023 som fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 bör anpassas.

(3)

De kvantiteter som dras av från kvoterna för makrill för 2023 skulle även efter dessa ändringar räcka för att säkerställa att fiskemöjligheterna för de aktuella arterna inte överskrids i enlighet med målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

(4)

Genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 bör därför rättas och ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (2) fastställs folk- och djurhälsobestämmelser för utsläppande på marknaden och export av framställda produkter.

(2)

Den snabba utvecklingen inom den insektsproducerande sektorn har lett till en betydande mängd exkrementer från insekter som bortskaffas på olika sätt i varje medlemsstat, eftersom det saknas harmoniserade unionsbestämmelser. För att se till att exkrementerna från insekter tas tillvara som gödningsmedel måste unionsbestämmelser fastställas.

(3)

I förordning (EU) nr 142/2011 bör frass definieras som en blandning av insektsexkrementer, delar av döda insekter och fodersubstrat. Insektslarver som ofta används för framställning av bearbetat animaliskt protein eller som livsmedel lever i frassen. En definition av frass bör införas i bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011 för att anpassa kraven för behandling och utsläppande på marknaden av frass till kraven för bearbetad naturgödsel. Bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Det är inte alltid ekonomiskt genomförbart att i tid samla in enskilda slaktkroppar av andra produktionsdjur än idisslare, särskilt inte när det gäller slaktkroppar som samlas in från små jordbruksföretag. I kapitel V i bilaga IX till förordning (EU) nr 142/2011 föreskrivs därför inneslutningsmetoder för att säkerställa att vissa andra döda produktionsdjur än idisslare lagras på ett säkert sätt fram till insamlingen. Inneslutningsmetoden ”hydrolys med efterföljande bortskaffande” får för närvarande endast användas för slaktkroppar av svin. Användningen av denna inneslutningsmetod bör utvidgas till att även omfatta slaktkroppar av fjäderfä och hägnade hardjur. Kapitel V avsnitt 2.B punkt 2 i bilaga IX till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

I enlighet med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (utträdesavtalet), särskilt artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland jämförd med bilaga 2 till det protokollet, är förordning (EG) nr 1069/2009 och kommissionens rättsakter som grundar sig på den förordningen tillämpliga i och på Förenade kungariket med avseende på Nordirland efter utgången av den övergångsperiod som fastställs i utträdesavtalet.

(6)

Eftersom den övergångsperiod som föreskrivs i utträdesavtalet löpte ut den 31 december 2020 bör kapitel V avsnitt 2.B punkt 1 i bilaga IX till förordning (EU) nr 142/2011 ändras så att hänvisningen till Förenade kungariket i förteckningen över medlemsstater som får använda den inneslutningsmetoden ersätts med en hänvisning till Förenade kungariket med avseende på Nordirland. Dessutom bör hänvisningarna till Förenade kungariket i kapitel V avsnitt 2.A i bilaga IX till förordning (EU) nr 142/2011 och i kapitel II avsnitt 11 tabell 3 i bilaga XIV till den förordningen utgå.

(7)

Den 8 oktober 2015 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande om en riskprofil vid framställning och konsumtion av insekter som livsmedel och foder (3). Efsa bedömde flera olika insektsarter och konstaterade att silkesmaskar är en möjlig källa för framställning av bearbetat animaliskt protein. Silkesodling har en lång tradition i vissa regioner i unionen. Eftersom den inhemska silkesmasken endast äter mullbärsblad (Morus alba och Morus nigra) finns det ingen risk för kontaminering med foder av animaliskt ursprung, som inte får användas för utfodring av insekter. Efter det att silket har skördats bör silkesmasken därför få bearbetas till bearbetat animaliskt protein som är avsett för framställning av foder för produktionsdjur. Silkesmaskar (Bombyx mori) bör läggas till i förteckningen över tillåtna insektsarter för framställning av bearbetat animaliskt protein som är avsett för framställning av foder för produktionsdjur. Bilaga X till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

I bilaga XI till förordning (EU) nr 142/2011 fastställs kraven för utsläppande på marknaden av naturgödsel. Efter införandet av en definition av frass i bilaga I till den förordningen bör kraven för utsläppande på marknaden av bearbetad frass säkerställa att handeln med bearbetad frass sker på ett säkert sätt. De krav som fastställs i den bilagan bör därför också omfatta frass. Bilaga XI till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Medlemsstater som för närvarande tillämpar nationella åtgärder för bearbetning av frass bör anpassa sina nationella åtgärder till den metod som fastställs i bilaga XI till förordning (EU) nr 142/2011, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen. I den här förordningen bör det föreskrivas en övergångsperiod på 12 månader.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I enlighet med artikel 15.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 (2) får kommissionen, på begäran av ett tredjeland, godkänna kontroller av överensstämmelse med handelsnormer som genomförts av detta tredjeland före importen till unionen.

(2)

Till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen den 1 februari 2020 och med beaktande av utgången av övergångsperioden i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (utträdesavtalet) den 31 december 2020 sände Förenade kungariket en begäran till kommissionen om att godkänna kontroller av överensstämmelse med specifika handelsnormer som genomförts av Förenade kungariket före importen till unionen. Framför allt förband sig Förenade kungariket att uppfylla kraven för handeln med frukt och grönsaker efter utgången av övergångsperioden och angav den offentliga myndighet och de kontrollorgan som avses i artikel 15.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.

(3)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2102 (3) godkändes därför de kontroller av överensstämmelse med handelsnormerna för frukt och grönsaker som genomförts av Förenade kungariket, angavs den offentliga myndighet som ansvarar för att kontrollerna genomförs och de kontrollorgan som ansvarar för de faktiska kontrollerna i Storbritannien samt infördes Förenade kungariket i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med en fotnot.

(4)

Även om genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 i enlighet med artiklarna 6.3 och 7.1 i utträdesavtalet och artiklarna 5.4 och 13.1 i protokollet om Irland/Nordirland jämförda med bilaga 2 till det protokollet tillämpas på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland ska, i enlighet med artikel 7.3 första stycket i protokollet, vid erkännandet i en medlemsstat av tekniska föreskrifter, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd som utfärdats eller utförts av myndigheterna i en annan medlemsstat eller av ett organ som är etablerat i en annan medlemsstat, hänvisningar till medlemsstaterna i sådana unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll inte tolkas så att de inbegriper Förenade kungariket med avseende på Nordirland när det gäller tekniska föreskrifter, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd som utfärdats eller utförts av Förenade kungarikets myndigheter eller av organ som är etablerade i Förenade kungariket. Kontroller av överensstämmelse med handelsnormerna som genomförts av kontrollorganet för Nordirland bör därför betraktas som genomförda av ett tredjeland, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.3 fjärde stycket i det protokollet.

(5)

Kommissionen bör därför också ange det kontrollorgan som ska ansvara för de faktiska kontrollerna för Nordirland och som Förenade kungariket anmälde den 9 april 2020, och förtydliga införandet av Förenade kungariket i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.

(6)

Genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör genomförandeförordning (EU) 2020/2102 upphävas.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

I direktiv 66/402/EEG fastställs regler för produktion och saluföring av utsäde av stråsäd i unionen. När det gäller utsäde av hybridvete är direkt korsning och kemisk hybridisering de enda tekniker för att producera hybridutsäde som föreskrivs i det direktivet.

(2)

De senaste åren har emellertid cytoplasmatisk hansterilitet (CMS) blivit en internationellt accepterad förädlingsteknik för produktion av hybrider av utsäde av stråsädssorter. Relevanta regler för produktion med CMS-teknik finns redan för korn eftersom produktion av hybridutsäde med CMS påbörjades för flera år sedan.

(3)

Korn och vete är naturligt självbefruktande och produceras genom blandad odling. Med hänsyn till de tekniska likheterna mellan produktion av utsäde av hybrider av korn och vete och till användarnas behov av hybridutsäde bör det föreskrivas liknande villkor för utsäde av hybridvete som för utsäde av hybrider av korn. Erfarenheten har visat att det särskilda blandproduktionssystem för hybridvete (t.ex. Triticum aestivum subsp. aestivum, Triticum turgidum subsp. durum och Triticum aestivum subsp. spelta) som tillämpas på fältet, i kombination med de väderrelaterade riskerna under blomningstiden, skulle kräva en sänkning av sortrenhetsnormen till 85 % vid användning av CMS för att möjliggöra en stabil utsädesproduktion under mindre gynnsamma väderförhållanden. Därför bör man tillåta en lägre grad av sortrenhet för utsäde av hybridvete som producerats med CMS än vad som krävs för andra hybrider av utsäde.

(4)

Tidigare erfarenheter med andra utsäden av CMS-producerade hybrider visar att det är viktigt att testa de gällande tekniska kraven när ett nytt produktionssystem börjar tillämpas. Kraven för sorter bör därför gälla tillfälligt till och med den 31 augusti 2029 så att förädlare kan anpassa sin produktion av hybridvete i ett blandsystem. Ett sådant tillvägagångssätt är nödvändigt för att minska eventuella risker med detta produktionssystem och ge jordbrukare en ny typ av vetesort. Den tidsperioden bör räcka för att förädlare och certifieringsmyndigheter ska kunna inhämta nödvändig kunskap för att kunna tillämpa de tekniska kraven för produktion av utsäde av hybridvete och kunna se över de kraven.

(5)

För att kommissionen och medlemsstaterna ska få tillräcklig kunskap om användningen av CMS och kunna se över reglerna bör den ansvariga certifieringsmyndigheten varje år till och med den 28 februari 2030 rapportera till kommissionen och de andra medlemsstaterna om resultaten från föregående år vad gäller mängden producerat hybridutsäde och andelen utsädespartier som har kasserats på grund av bristande kvalitet.

(6)

Bilagorna I och II till direktiv 66/402/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.