(1)

Preciseringen av instrument som har ett exotiskt underliggande i artikel 325u.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 är tillräckligt tydlig för att instituten ska kunna fastställa vad ett exotiskt underliggande är för beräkningen av kapitalbaskraven för kvarstående risker enligt artikel 325u. Därför behövs ingen ytterligare precisering av vad som avses med ett exotiskt underliggande.

(2)

Särskilt livsfallsrisk, väder, naturkatastrofer och framtida realiserad volatilitet ingår i vad som specificeras som exotiska underliggande, i linje med vad som anges i de relevanta internationella regler som fastställts av Baselkommittén för banktillsyn (BCBS).

(3)

Definitionen av instrument som är exponerade för kvarstående risker i artikel 325u.2 b i förordning (EU) nr 575/2013 är inte tillräckligt tydlig för att instituten ska kunna fastställa om vissa instrument utgör instrument som är exponerade för kvarstående risker. Därför bör en förteckning över instrument som är exponerade för kvarstående risker fastställas, även om den inte är uttömmande, för att säkerställa en viss grad av harmonisering och enhetlighet i behandlingen av instrument som är exponerade för dessa risker i hela unionen. Vid urvalet av vad som ska ingå i denna förteckning bör relevanta internationella BCBS-regler beaktas. För andra instrument som antas vara exponerade för kvarstående risker bör instituten bedöma om dessa instrument överensstämmer med definitionen i artikel 325u.2 b i förordningen.

(4)

Med tanke på att många instrument som är exponerade för kvarstående risk är ostandardiserade bör det också fastställas en icke uttömmande förteckning över risker som inte i sig bör leda till att ett instrument omfattas av definitionen av instrument som är exponerade för kvarstående risker, i syfte att skapa större rättssäkerhet och öppenhet. Instituten bör dock bedöma om ett instrument som är exponerat för dessa risker fortfarande kan betraktas som ett instrument som är exponerat för kvarstående risk om instrumentet uppfyller ett av de andra villkor som anges i artikel 325u.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

(5)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(6)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

a)

Risk som härrör från transaktioner där leveransskyldigheten kan uppfyllas genom en rad olika levererbara instrument och där motparten har möjlighet att leverera det minst värdefulla av dessa instrument.

b)

Risk för en förändring av den implicita volatiliteten hos ett instrument med optionalitet, i förhållande till den implicita volatiliteten hos andra instrument med optionalitet med samma underliggande och löptid, men olika ”moneyness”.

c)

Korrelationsrisk som härrör från en indexoption, där indexet uppfyller villkoren i artikel 325i.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

d)

Korrelationsrisk som härrör från en option i ett företag för kollektiva investeringar som följer ett referensindex, om indexet följs på ett sätt som uppfyller villkoren i artikel 325j.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och indexet uppfyller villkoren i artikel 325i.3 i den förordningen.

e)

Utdelningsrisk som härrör från ett derivatinstrument vars underliggande inte enbart består av utdelningar.

(1)

I förordning (EU) 2016/429, som tillämpas från och med den 21 april 2021, fastställs bland annat djurhälsokrav för införsel till unionen av sändningar av djur, avelsmaterial och produkter av animaliskt ursprung. Ett av dessa djurhälsokrav är att dessa sändningar ska komma från ett tredjeland eller territorium, eller en zon eller anläggningskrets däri, som är upptagen på en förteckning i enlighet med artikel 230.1 i den förordningen.

(2)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/692 (2) kompletteras förordning (EU) 2016/429 vad gäller djurhälsokrav för införsel till unionen av sändningar av vissa arter och kategorier av djur, avelsmaterial och produkter av animaliskt ursprung från tredjeländer eller territorier, eller zoner eller anläggningskretsar däri. I delegerad förordning (EU) 2020/692 föreskrivs att sändningar av djur, avelsmaterial och produkter av animaliskt ursprung som omfattas av den delegerade förordningen endast får föras in till unionen om de kommer från ett tredjeland eller territorium, eller en zon eller anläggningskrets däri, som förtecknas för de specifika arterna och kategorierna av djur, det specifika avelsmaterialet och de specifika produkterna av animaliskt ursprung i enlighet med djurhälsokraven i samma delegerade förordning.

(3)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/404 (3) fastställs förteckningar över tredjeländer eller territorier, eller zoner eller anläggningskretsar däri, från vilka de specifika arterna och kategorierna av djur, det specifika avelsmaterialet och de specifika produkterna av animaliskt ursprung som omfattas av delegerad förordning (EU) 2020/692 får föras in till unionen. Förteckningarna och vissa allmänna bestämmelser avseende förteckningarna anges i bilagorna I–XXII till den delegerade förordningen.

(4)

I bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2021/404 fastställs en förteckning över tredjeländer, territorier eller zoner däri från vilka sändningar av hästdjur får föras in till unionen.

(5)

Turkiet förtecknas i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2021/404, tillhör sanitärgrupp E och är regionaliserad som zon TR-1, vilken omfattar vissa nordvästra provinser. I december 2020 begärde Turkiet att kommissionen skulle utöka zonen TR-1, från vilken registrerade hästar får föras in till unionen, till att omfatta även provinserna Bursa, Eskişehir och Kocaeli, och tillhandahöll garantier till stöd för denna begäran.

(6)

Efter en utvärdering av den dokumentation som Turkiet tillhandahållit konstaterade kommissionen att de garantier som den turkiska centrala behöriga myndigheten lämnat är tillräckliga för att tillåta införsel till och transitering genom unionen samt återinförsel efter tillfällig export av registrerade hästar från den nya zonen TR-1 i Turkiet.

(7)

Egypten förtecknas i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2021/404, tillhör sanitärgrupp E och är regionaliserad som zon EG-1, vilken omfattar vissa nordliga guvernement. I december 2021 begärde Egypten att kommissionen skulle tillåta införsel till unionen av registrerade hästar från en ny zon och tillhandahöll kommissionen garantier när det gäller upprättandet av en zon fri från hästsjukdomar vid Police Veterinary Quarantine for Equines på CAIRO/SWISS desert road i Kairos östra utkanter med förbindelse till Kairos internationella flygplats.

(8)

Efter en utvärdering av den dokumentation som Egypten tillhandahållit konstaterade kommissionen att de garantier som den egyptiska centrala behöriga myndigheten lämnat är tillräckliga för att tillåta införsel till och transitering genom unionen av registrerade hästar från den zonen i Egypten.

(9)

Bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2021/404 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Eftersom genomförandeförordning (EU) 2021/404 tillämpas från och med den 21 april 2021 bör de ändringar som görs i den genomförandeförordningen genom den här förordningen av rättssäkerhetsskäl och för att underlätta handel få verkan så snart som möjligt.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 3 juni 2016 lämnade Christiansen SARL i enlighet med artikel 43.1 i förordning (EU) nr 528/2012 in en ansökan till Europeiska kemikaliemyndigheten (kemikaliemyndigheten) om unionsgodkännande av en enstaka biocidprodukt med namnet Christiansen LD Bednet i produkttyp 18, såsom den beskrivs i bilaga V till den förordningen, och tillhandahöll en skriftlig bekräftelse på att den behöriga myndigheten i Danmark hade samtyckt till att utvärdera ansökan. Ansökan registrerades med nummer BC-GK024706-40 i registret över biocidprodukter.

(2)

Christiansen LD Bednet innehåller permetrin som verksamt ämne, som är upptaget i den unionsförteckning över godkända verksamma ämnen som avses i artikel 9.2 i förordning (EU) nr 528/2012 för produkttyp 18.

(3)

Den 7 december 2020 lämnade den utvärderande behöriga myndigheten, i enlighet med artikel 44.1 i förordning (EU) nr 528/2012, in en bedömningsrapport och slutsatserna av sin utvärdering till kemikaliemyndigheten.

(4)

Den 5 juli 2021 lämnade kemikaliemyndigheten sitt yttrande (2), utkastet till sammanfattning av biocidproduktens egenskaper för Christiansen LD Bednet och den slutliga bedömningsrapporten om den enstaka biocidprodukten till kommissionen, i enlighet med artikel 44.3 i förordning (EU) nr 528/2012.

(5)

I yttrandet konstateras det att Christiansen LD Bednet är en enstaka biocidprodukt i den mening som avses i artikel 3.1 r i förordning (EU) nr 528/2012, att den får beviljas ett unionsgodkännande i enlighet med artikel 42.1 i den förordningen och att den, förutsatt att den överensstämmer med utkastet till sammanfattning av biocidproduktens egenskaper, uppfyller villkoren i artikel 19.1 i samma förordning.

(6)

Den 22 juli 2021 översände kemikaliemyndigheten utkastet till sammanfattning av biocidproduktens egenskaper till kommissionen på unionens alla officiella språk, i enlighet med artikel 44.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(7)

Kemikaliemyndigheten rekommenderar att produkten endast godkänns för inomhusbruk eftersom risker konstaterats för färskvatten och sediment samt att riskreducerande åtgärder införs för att skydda miljön. Dessa åtgärder säkerställer att produkten inte har någon miljöpåverkan.

(8)

Den 12 oktober 2021 ändrade kommittén för biocidprodukter den utvärderande behöriga myndighetens rapport om det verksamma ämnet permetrin för att genomföra slutsatserna från dess miljöarbetsgrupp om hur långlivat ämnet är.

(9)

Eftersom permetrin ännu inte formellt har tillkännagetts som kandidatämne för substitution i enlighet med artikel 10.5 i förordning (EU) nr 528/2012 behöver ingen jämförande bedömning i enlighet med artikel 23 i den förordningen göras och produktgodkännandet får beviljas för en period på högst tio år. Inga ytterligare riskreducerande åtgärder ansågs nödvändiga för att beakta att permetrin har visat sig vara långlivat.

(10)

Kommissionen instämmer med kemikaliemyndighetens yttrande och anser därför att ett unionsgodkännande bör beviljas för Christiansen LD Bednet.

(11)

Eftersom exponeringsbedömningen avseende människors hälsa och miljön gjordes på basis av den största storleken av biocidprodukten anser kommissionen också att det i bestämmelserna och villkoren i godkännandet bör fastställas att biocidprodukter av en större storlek inte får tillhandahållas på marknaden.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

Den 28 september 2022 antog kommissionen, efter att ha hört Gemensamma resolutionsnämnden (nämnden) vid sitt plenarmöte, slutlistor över kandidater till posterna som ordförande och en heltidssysselsatt ordinarie ledamot i nämnden och överlämnade dem till Europaparlamentet.

(2)

Rådet informerades även om slutlistorna som överlämnats till Europaparlamentet.

(3)

Enligt artikel 56.5 i förordning (EU) nr 806/2014 är mandattiden för ordföranden och ledamöter i nämnden fem år.

(4)

Den 12 oktober 2022 antog kommissionen ett förslag om att utse Dominique LABOUREIX till ordförande i nämnden och Tuija TAOS till en heltidssysselsatt ledamot i nämnden och överlämnade förslaget till Europaparlamentet för godkännande.

(5)

Europaparlamentet godkände förslaget den10 november 2022.

(1)

Av artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) följer att rådet kan anta beslut som anger unionens inställning till en särskild fråga av geografisk eller tematisk karaktär, inbegripet restriktiva åtgärder.

(2)

Enligt artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) kan rådet besluta om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter som inte är stater, eller besluta om åtgärder för att helt eller delvis avbryta eller begränsa de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer, på grundval av ett beslut enligt artikel 29 i EU-fördraget. Medlemsstaterna bör ha effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för överträdelser av rådets förordningar om unionens restriktiva åtgärder.

(3)

Detta beslut omfattar endast de av unionens restriktiva åtgärder som unionen har antagit på grundval av artikel 29 i EU-fördraget eller artikel 215 i EUF-fördraget, såsom åtgärder som rör frysning av tillgångar och ekonomiska resurser, förbud mot att göra penningmedel och ekonomiska resurser tillgängliga och förbud mot inresa till en av unionens medlemsstaters territorium samt sektorsvisa ekonomiska åtgärder och vapenembargon.

(4)

Det är nödvändigt att medlemsstaterna har effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder. Dessa påföljder måste även omfatta kringgående av unionens restriktiva åtgärder.

(5)

Kommissionen säkerställer samordning mellan medlemsstaterna och unionsorgan vid genomförandet av unionens restriktiva åtgärder som antas i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och har bedömt samspelet mellan restriktiva åtgärder och straffrättsliga åtgärder.

(6)

Artikel 83.1 i EUF-fördraget medger för närvarande inte fastställande av minimiregler om fastställande av rekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder, eftersom sådan överträdelse ännu inte omfattas av de områden av brottslighet som förtecknas i den artikeln. De områden av brottslighet som för närvarande förtecknas i artikel 83.1 andra stycket är terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, olaglig narkotikahandel, olaglig handel med vapen, penningtvätt, korruption, förfalskning av betalningsmedel, it-brottslighet och organiserad brottslighet. Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder kan dock i vissa fall ha samband med brott som omfattas av vissa av de förtecknade områdena av brottslighet, såsom terrorism och penningtvätt.

(7)

Enligt artikel 83.1 tredje stycket i EUF-fördraget får rådet genom ett särskilt förfarande ange nya områden av brottslighet. Detta får endast ske efter en noggrann bedömning av de kriterier som anges i fördraget, vilka återspeglar förfarandets exceptionella karaktär. Den utveckling av brottsligheten som har observerats till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina utgör en exceptionell omständighet.

(8)

De kriterier som avses i artikel 83.1 första stycket i EUF-fördraget rörande det gränsöverskridande inslaget hos ett område av brottslighet, nämligen brottens karaktär eller effekter och det särskilda behovet av att bekämpa dem på gemensamma grunder, är sammanlänkade och kan inte bedömas var för sig.

(9)

Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder bör anges som ett område av brottslighet för att säkerställa ett effektivt genomförande av unionens politik för restriktiva åtgärder. En majoritet av medlemsstaterna har redan kategoriserat överträdelse av unionens restriktiva åtgärder som ett brott. Vissa medlemsstater som kategoriserar överträdelse av restriktiva åtgärder som ett brott har vissa infört breda rekvisit, såsom ”brott mot FN:s och EU:s sanktioner” eller ”brott mot EU:s regler”, medan andra har mer detaljerade bestämmelser, till exempel med en förteckning över förbjudna handlingar. Kriterierna för när en handling omfattas av straffrätten varierar mellan medlemsstaterna, men de hänger vanligtvis samman med hur allvarlig den är (allvarlig natur), eller fastställs i kvalitativt hänseende (uppsåt, grov oaktsamhet) eller i kvantitativt hänseende (skada).

(10)

Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder är ett särskilt allvarligt område av brottslighet, som vad gäller allvarlighetsgrad är i nivå med de områden av brottslighet som förtecknas i artikel 83.1 i EUF-fördraget, eftersom det kan skapa ett varaktigt hot mot internationell fred och säkerhet, undergräva befästandet av och stödet för demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna och medföra betydande ekonomisk, social, samhällelig och miljömässig skada. Sådana överträdelser medför att enskilda personer och enheter vars tillgångar är frysta eller vars verksamhet är föremål för restriktioner kan ha fortsatt tillgång till sina tillgångar och till stödsystem som är föremål för unionens restriktiva åtgärder, eller att de har fortsatt tillgång till offentliga medel som har förskingrats. På samma sätt kan pengar som genereras av utnyttjandet av varor och naturresurser som är föremål för handel i strid med unionens restriktiva åtgärder göra det möjligt för regimer som omfattas av dessa restriktiva åtgärder att köpa vapen som de använder för att begå sina brott. Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder rörande handel skulle dessutom kunna bidra till olagligt utnyttjande av naturresurser i den jurisdiktion som omfattas av dessa restriktiva åtgärder.

(11)

I Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1196 (1998) betonade Förenta nationernas säkerhetsråd vikten av att stärka effektiviteten av vapenembargon som ett sätt att minska tillgången på vapen som kan användas för att driva väpnade konflikter. Säkerhetsrådet uppmanade också staterna att, som ett sätt att fullgöra sina skyldigheter att verkställa säkerhetsrådets beslut om vapenembargon, överväga antagandet av lagstiftning eller andra rättsliga åtgärder som gör överträdelse av vapenembargon som fastställts av säkerhetsrådet till ett brott.

(12)

Det faktum att medlemsstaterna enligt sin nationella lagstiftning har mycket olika rekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder bidrar till att sanktioner verkställs i olika hög grad, beroende på i vilken medlemsstat som överträdelseförfarandet drivs. Detta undergräver unionens mål att skydda internationell fred och säkerhet och upprätthålla unionens gemensamma värden. Det finns därför ett särskilt behov av gemensamma åtgärder på unionsnivå för att hantera överträdelse av unionens restriktiva åtgärder genom straffrättsliga bestämmelser.

(13)

Överträdelser av unionens restriktiva åtgärder har ett tydligt och ibland till och med inneboende gränsöverskridande inslag. Sådana överträdelser kan inte bara begås av fysiska personer eller med deltagande av juridiska personer som är verksamma på global nivå, utan i vissa fall är det till och med så att unionens restriktiva åtgärder, såsom restriktioner för banktjänster, förbjuder gränsöverskridande transaktioner. En överträdelse av dessa är därför att jämställa med ett gränsöverskridande handlande som kräver gemensamma gränsöverskridande insatser på unionsnivå.

(14)

De olika rekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder som föreskrivs i medlemsstaternas nationella lagstiftning hindrar en konsekvent tillämpning av unionens politik för restriktiva åtgärder. De kan till och med leda till forumshopping och en form av strafflöshet eftersom de som begår överträdelser skulle kunna välja att bedriva sin verksamhet i de medlemsstater som föreskriver mindre stränga påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder. En harmonisering av påföljderna för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder skulle öka effektiviteten, proportionaliteten och den avskräckande effekten av sådana påföljder.

(15)

Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder bör därför anges som ett ”område av brottslighet” vid tillämpning av artikel 83.1 i EUF-fördraget eftersom det uppfyller kriterierna i den artikeln.

(16)

Gemensamma åtgärder på unionsnivå skulle inte endast bidra till lika villkor mellan medlemsstaterna och stärka det brottsbekämpande och rättsliga samarbetet vad gäller hantering av överträdelse av unionens restriktiva åtgärder; det skulle också bidra till lika villkor på global nivå i fråga om brottsbekämpande och rättsligt samarbete med tredjeländer i samband med överträdelse av unionens restriktiva åtgärder.

(17)

Målet för detta beslut, nämligen att ange överträdelse av unionens restriktiva åtgärder som ett område av brottslighet som uppfyller kriterierna i artikel 83.1 i EUF-fördraget, måste uppnås på unionsnivå. Det är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

Det är nödvändigt att överträdelse av unionens restriktiva åtgärder, som ett första steg, anges som ett område av brottslighet vid tillämpning av artikel 83.1 i EUF-fördraget så att det i ett andra steg blir möjligt att anta materiell sekundärlagstiftning, bland annat om fastställande av minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder.

(19)

Detta beslut påverkar inte åtgärder som kan komma att vidtas därefter, i enlighet med de lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i fördraget. I synnerhet fastställer eller föregriper det inte tillämpningsområdet för och innehållet i sekundärlagstiftning som kan komma att föreslås efter det att detta beslut har börjat tillämpas.

(20)

Det är av största vikt att lagstiftningsförslag avseende sådan sekundärlagstiftning utarbetas i linje med principerna om bättre lagstiftning.

(21)

I synnerhet bör vederbörlig hänsyn tas till de nationella systemens mångfald och de grundläggande aspekterna av medlemsstaternas straffrättsliga system, inbegripet vad gäller hur påföljder organiseras. Vederbörlig hänsyn måste också tas till skyddet för de grundläggande rättigheterna, principen om icke-retroaktivitet i straffrätten, de principer om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff som fastställs i artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt kraven på precision, klarhet och begriplighet inom straffrätten.

(22)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(23)

I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Irland, genom en skrivelse av den 29 juni 2022, meddelat att landet önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(24)

I syfte att möjliggöra ett snabbt antagande av sekundärlagstiftning om fastställande av minimiregler om fastställande av rekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder bör detta beslut av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Får- och getkoppor är en infektiös virussjukdom som drabbar getter och får och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter från dem inom unionen och vid export till tredjeländer. Vid utbrott av sjukdomen hos getter och får finns det en allvarlig risk för att sjukdomen sprids till andra anläggningar som håller dessa djur.

(2)

Får- och getkoppor definieras som en sjukdom i kategori A i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (2). Genom kommissionens delegerade förordning 2020/687 (3) kompletteras dessutom bestämmelserna om bekämpning av de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 a, b och c i förordning (EU) 2016/429 och som definieras som sjukdomar i kategorierna A, B och C i genomförandeförordning (EU) 2018/1882. I artiklarna 21 och 22 i delegerad förordning (EU) 2020/687 föreskrivs särskilt att det ska upprättas en restriktionszon vid utbrott av en sjukdom i kategori A, inbegripet får- och getkoppor, och att vissa åtgärder för sjukdomsbekämpning ska tillämpas i den zonen. I artikel 21.1 i den delegerade förordningen föreskrivs dessutom att restriktionszonen ska omfatta en skyddszon och en övervakningszon, och vid behov ytterligare restriktionszoner runt omkring eller angränsande till skydds- och övervakningszonerna.

(3)

I kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/1913 (4), som antogs inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs nödåtgärder för Spanien i samband med utbrott får- och getkoppor.

(4)

I genomförandebeslut (EU) 2022/1913 föreskrivs särskilt att de skydds- och övervakningszoner som medlemsstaten upprättar i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 efter utbrott av får- och getkoppor åtminstone ska omfatta de områden som förtecknas i bilagan till det genomförandebeslutet.

(5)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2022/1913 antogs har Spanien underrättat kommissionen om ytterligare sju utbrott av får- och getkoppor på anläggningar där får och/eller getter hålls i regionerna Andalusien och Kastilien-La Mancha. Till följd av detta ändrades de områden som förtecknas som skydds- och övervakningszoner för Spanien i bilagan till det beslutet genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/2004 (5).

(6)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2022/2004 antogs har Spanien underrättat kommissionen om ytterligare tre utbrott av får- och getkoppor på anläggningar där får och/eller getter hålls i regionen Andalusien. Alla dessa utbrott har skett inom de restriktionszoner som redan fastställts i provinsen Granada, i enlighet med genomförandebeslut (EU) 2022/1913, utom ett utbrott som har skett i provinsen Almeria. Detta utbrott är det första utbrottet någonsin i provinsen Almeria och skedde utanför de skydds- och övervakningszoner som redan finns.

(7)

Spanien har hittills anmält 19 utbrott av får- och getkoppor, fördelade i två separata kluster, det ena i regionen Andalusien och det andra i regionen Kastilien-La Mancha. I de flesta fall är utbrotten i samma kluster epidemiologiskt kopplade och har ett eller flera gemensamma drag.

(8)

Den behöriga myndigheten i Spanien har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för sjukdomsbekämpning i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687, inklusive upprättande av skydds- och övervakningszoner runt dessa utbrott.

(9)

Spanien har förelagt kommissionen med regelbundna uppdateringar om den epidemiologiska situationen vad gäller får- och getkoppor. Dessa uppdateringar inbegriper de åtgärder för sjukdomsbekämpning som Spanien har vidtagit och som kommissionen ser över för att bedöma deras effektivitet, med hänsyn till utvecklingen av sjukdomen.

(10)

Spanien har dessutom underrättat kommissionen och ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder om att landet, i avsaknad av riskreducerande åtgärder som särskilt avser får- och getkoppor i bilaga VII till delegerad förordning (EU) 2020/687, och i avvaktan på en ändring av den bilagan, kommer att tillämpa de riskreducerande åtgärder som anges i den bilagan för lumpy skin disease på kött och mjölk från getter och får med ursprung i de skydds- och övervakningszoner som upprättats i enlighet med den delegerade förordningen. Spanien har uppgett att landet måste vidta dessa riskreducerande åtgärder som tar hänsyn till likheten mellan får- och getkoppsvirus och lumpy skin disease-virus, som båda tillhör familjen poxvirus och släktet capripoxvirus.

(11)

De områden som förtecknas som skydds- och övervakningszoner för Spanien i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2022/1913 bör därför anpassas ytterligare, med hänsyn till rum och/eller tid, och en ytterligare restriktionszon bör upprättas för att förhindra att sjukdomen sprids ytterligare i Spanien och i resten av unionen. Anpassningen bör beakta skillnaderna i sjukdomens utveckling i regionerna Andalusien och Kastilien-La Mancha.

(12)

Dessutom bör de områden som är förtecknade som skydds- och övervakningszoner grupperas, och det bör fastställas ett gemensamt datum för varje kluster för hur länge de ska tillämpas, med hänsyn till när de senaste preliminära rengörings- och desinfektionsåtgärderna har vidtagits, så att alla utbrott inom samma område har genomgått preliminära rengörings- och desinfektionsåtgärder i både Andalusien och Kastilien-La Mancha.

(13)

Utöver skydds- och övervakningszonerna bör det upprättas en ytterligare restriktionszon, i enlighet med artikel 21.1 c i delegerad förordning (EU) 2020/687, i regionen Andalusien, där sjukdomens utveckling är mindre gynnsam och där Spanien bör tillämpa särskilda åtgärder gällande förflyttning av får och getter utanför denna zon, för att förhindra att sjukdomen sprids till resten av landets territorium.

(14)

Med beaktande av utvecklingen av den epidemiologiska situationen när det gäller får- och getkoppor i Spanien och för att förhindra onödiga störningar i förflyttningar av sändningar av får och getter inom unionen samt för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, är det nödvändigt att på unionsnivå fortsätta att snabbt fastställa restriktionszoner för får- och getkoppor. Dessa restriktionszoner bör inbegripa skydds- och övervakningszoner samt en ytterligare restriktionszon i den medlemsstaten. Följaktligen bör de områden i Spanien som fastställts som skyddszoner, övervakningszoner och en ytterligare restriktionszon i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 förtecknas i bilagan till detta beslut, och det bör anges hur länge denna regionalisering ska gälla. Dessutom bör genomförandebeslut (EU) 2022/1913 upphöra att gälla och ersättas med det här beslutet.

(15)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av får- och getkoppor är det viktigt att de åtgärder som fastställs i detta beslut tillämpas så snart som möjligt.

(16)

För att beakta den aktuella epidemiologiska situationen i unionen vad gäller får- och getkoppor bör detta beslut tillämpas till och med den 31 mars 2023.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

a)

de restriktionszoner, som omfattar skydds- och övervakningszoner, som Spanien ska upprätta efter ett eller flera utbrott av får- och getkoppor i Spanien, samt en ytterligare restriktionszon i enlighet med artikel 21 i delegerad förordning (EU) 2020/687,

b)

varaktigheten för de åtgärder för sjukdomsbekämpning som ska vidtas i skyddszonerna i enlighet med artikel 39 i delegerad förordning (EU) 2020/687, i övervakningszonerna i enlighet med artikel 55 i den delegerade förordningen och i den ytterligare restriktionszonen i enlighet med artikel 21 i samma delegerade förordning.

a)

att den behöriga myndigheten i den medlemsstaten omedelbart upprättar restriktionszoner, som omfattar skyddszoner och övervakningszoner, och den ytterligare restriktionszonen, i enlighet med artikel 21.1 i delegerad förordning (EU) 2020/687 och enligt de villkor som fastställs i den artikeln och i artikel 23 a i delegerad förordning (EU) 2020/687,

b)

att de skydds- och övervakningszoner och den ytterligare restriktionszon som avses i led a omfattar åtminstone de områden som anges i bilagan till detta beslut,

c)

att åtgärderna i varje restriktionszon ska tillämpas åtminstone till och med de datum som förtecknas i bilagan till detta beslut.