(1)

Nettonollomställningen har redan lett till enorma industriella, ekonomiska och geopolitiska skiften runt om i världen, som kommer att bli ännu tydligare i takt med att världen ökar insatserna för avkarbonisering. Unionen måste reagera på denna utveckling samtidigt som den genomför energi-, klimat- och miljöomställningen. En stark tillverkningsbas är en viktig faktor för att säkra tillgången till nettonollteknik och behålla arbetstillfällen av hög kvalitet i unionen. Detta förutsätter att unionen bevarar sin konkurrenskraft, bland annat genom innovation, särskilt när det gäller ren teknik.

(2)

Med anledning av nettonollteknikens komplexa och gränsöverskridande karaktär medför icke samordnade nationella åtgärder för att säkerställa tillgång till denna teknik en risk för snedvridning av konkurrens och fragmentering av den inre marknaden. Sådana åtgärder från medlemsstaternas sida kan medföra att det uppstår skillnader i regelverket om marknadsaktörer, att olika nivåer av försörjning av nettonollteknik erbjuds i medlemsstaterna, bland annat genom skillnader i stödet av tillverkningsprojekt för nettonollteknik, och att det föreskrivs olika regler och icke samordnade former av upphandling, olika processer och längd på tillståndsprocesser, vilket således skulle leda till hinder för den gränsöverskridande handeln mellan medlemsstaterna och hindra den inre marknaden från att fungera väl. För att skydda den inre marknadens funktion är det därför nödvändigt att inrätta en gemensam rättslig ram på unionsnivå för att gemensamt ta itu med denna centrala utmaning genom att öka unionens resiliens och försörjningstrygghet på området nettonollteknik.

(3)

Unionen har åtagit sig att påskynda avkarboniseringen av sin ekonomi och att genomföra en ambitiös utveckling av förnybara energikällor för att uppnå klimatneutralitet, nämligen nettonollutsläpp eller utsläpp efter avdrag för upptag, senast 2050. Detta mål är centralt för den europeiska gröna given, som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019, med titeln Den europeiska gröna given, kommissionens meddelande av den 5 maj 2021, med titeln Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning, och ligger i linje med unionens åtagande om globala klimatåtgärder enligt Parisavtalet (4). För att uppnå unionens mål om klimatneutralitet fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (5) ett bindande klimatmål för unionen om att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % senast 2030 jämfört med 1990. Det föreslagna 55 %-paketet, som fastställs i kommissionens meddelande av den 14 juli 2021, med titeln 55 %-paketet (Fit for 55): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet, syftar till att uppnå unionens klimatmål till 2030 och medför omarbetningar och uppdateringar av unionsrätten i det hänseendet.

(4)

I den gröna given, som fastställs i kommissionens meddelande av den 1 februari 2023, fastställs dessutom en heltäckande ansats för stöd till utbyggnad av en ren energiteknik som bygger på de fyra pelarna. Den första pelaren syftar till att skapa ett regelverk som förenklar och effektiviserar tillståndsprocesser för nya tillverknings- och monteringsanläggningar för nettonollteknik och underlätta utbyggnaden av unionens nettonollindustri. Den andra pelaren handlar om att främja investeringar i och finansiering av nettonollteknikproduktion genom den reviderade tillfälliga kris- och omställningsram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin till följd av Rysslands angrepp mot Ukraina som fastställs i kommissionens meddelande av den 17 mars 2023 och inrättandet av den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP) som fastställs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/795 (6) för att unionen ska behålla sitt ledarskap vad gäller kritisk och ny teknik som är av betydelse för den gröna och den digitala omställningen. Den tredje pelaren avser utveckling av de färdigheter som behövs för att genomföra omställningen och öka antalet kompetenta arbetstagare i sektorn för ren energiteknik. Den fjärde pelaren är inriktad på handel och diversifiering av försörjningskedjan för kritiska råvaror. Det omfattar att inrätta en klubb för kritiska råvaror, arbeta med likasinnade partner för att tillsammans stärka försörjningskedjor och frigöra sig från enskilda leverantörer av kritiska råvaror. Den här förordningen ingår bland dessa åtgärder och bidrar till att stärka det affärsmässiga skälet för att avkarbonisera industrin i unionen.

(5)

Den inre marknaden utgör en lämplig miljö för att i den omfattning och i den takt som krävs möjliggöra tillgång till den teknik som krävs för att uppnå unionens ambitioner på klimat- och energiområdet och målet i den europeiska gröna given om att förvandla avkarboniseringen till hållbar konkurrenskraft. Vägen mot en klimatneutral, resurseffektiv nettonollekonomi ger stora möjligheter till en utvidgning av unionens nettonollindustri, där styrkan i den inre marknaden kan utnyttjas, genom att investeringar i nettonollteknik och dess försörjningskedjor främjas. Denna teknik är nödvändig för att uppnå målen i medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplaner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (7), bidrar till unionsindustrins resiliens och konkurrenskraft och möjliggör avkarbonisering av ekonomiska sektorer, från energiförsörjning till transport, byggnader, och industrin i unionen. En stark nettonollindustri i unionen kan i betydande utsträckning bidra till att unionens klimat- och energimål uppnås på ett ändamålsenligt sätt samt till att stödja andra mål i den europeiska gröna given, samtidigt som en industriell bas främjas och arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbar tillväxt därigenom skapas.

(6)

För att fullgöra dessa åtaganden måste unionen öka takten i omställningen till en nettonollekonomi, inbegripet genom en ökad andel ren energi i sin energimix, samt genom att öka energieffektiviteten och andelen förnybara energikällor. Detta kommer att bidra till att uppnå de unionsmål som fastställs i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter för 2030, som är kommissionens bidrag till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades i Göteborg 2017 (pelaren).

(7)

De högre energipriserna efter Rysslands orättfärdiga och olagliga militära angrepp på Ukraina har skapat en stark drivkraft för att påskynda genomförandet av den europeiska gröna given och öka resiliensen i energiunionen, som styrs av förordning (EU) 2018/1999, genom att snabba upp omställningen till ren energi och sluta vara beroende av fossila bränslen som exporteras från Ryssland. REPowerEU-planen, som fastställs i kommissionens meddelande av den 18 maj 2022, med titeln Planen REPowerEU, spelar en viktig roll för att hantera de svårigheter och störningar på den globala energimarknaden som orsakas av Rysslands invasion av Ukraina. Planen syftar till att påskynda energiomställningen i unionen för att minska unionens gas- och elförbrukning och främja investeringar i införandet av energieffektiva och koldioxidsnåla lösningar.

(8)

För att unionens klimat- och energimål ska kunna uppnås måste energieffektivitet prioriteras. Att spara energi är det enklaste, säkraste och renaste sättet att uppnå målen. Energieffektivitet först är en övergripande princip för unionens energipolitik och är viktig både för dess praktiska tillämpningar i politiken och för investeringsbeslut. Därför är det viktigt att bygga ut unionens tillverkningskapacitet för energieffektiv teknik, såsom värmepumpar, fjärrvärme och fjärrkyla och teknik för smarta nät, som hjälper unionen att minska och styra sin energiförbrukning.

(9)

Unionens mål om avkarbonisering, trygg energiförsörjning, digitalisering av energisystemet och elektrifiering av efterfrågan, till exempel i fråga om mobilitet och behovet av fler och snabbare laddningsstationer, kräver en enorm utbyggnad av elnäten i unionen, både på överföringsnivå och på distributionsnivå. På överföringsnivå krävs system för högspänd likström, bland annat för anslutning av havsbaserad förnybar energi, medan sammanlänkningen av elleverantörer och styrningen av en flexibel efterfrågan, på distributionsnivå, bygger på investeringar i innovativ nätteknik, exempelvis smart laddning av elfordon, energieffektivitet i byggnader och automatisering och smarta kontroller för industrin, avancerad mätarinfrastruktur och energistyrningssystem för hushåll. Elnätet måste interagera med många aktörer eller enheter på grundval av observerbarhet på detaljnivå, och därmed tillgång till data, för att möjliggöra flexibilitet, smart laddning, smarta byggnader med smarta elnät och småskaliga flexibilitetstjänster för att möjliggöra efterfrågeflexibilitet från konsumenter och införande av förnybara energikällor. Att ansluta nettonollteknik till unionens nät kräver en betydande ökning av tillverkningskapaciteten för elnät på områden som havsbaserade och landbaserade kablar, understationer och transformatorer.

(10)

Ytterligare politiska insatser krävs därför för att unionen ska ha en stark potential för en snabb ökning av tillverkningskapaciteten för att stödja unionens klimatmål för 2030 genom att förbättra marknadsvillkoren för den teknik som är kommersiellt tillgänglig samt försörjningstryggheten för nettonollteknik och dess försörjningskedjor, minska marknadsfragmenteringen och skydda eller stärka den övergripande resiliensen och konkurrenskraften i unionens energisystem. Det inbegriper tillgång till en säker och hållbar källa för bränslen som är bäst i klassen, enligt vad som avses i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1214 (8).

(11)

Denna förordning bör komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1252 (9) genom att lägga tonvikten på tillverkning av nettonollteknik i form av slutprodukter, särskilda komponenter och särskilda maskiner som främst används för sådan tillverkning. I förordning (EU) 2024/1252 ligger i stället tonvikten på de föregående leden av försörjningskedjan, särskilt kritiska råmaterial och utvinningen, förädlingen och återvinningen av dessa. Denna teknik är oumbärlig för en lång rad strategiska sektorer, bland annat nettonollteknikindustrin, den digitala industrin samt rymdfarts- och försvarssektorn. Genom att följa samma logik, nämligen att främja affärsnyttan, uppgradera och tillhandahålla lämpliga färdigheter och stödja investeringar, kompletterar den här förordningen och förordning (EU) 2024/1252 varandra för att åstadkomma synergier i fråga om regleringsstöd i hela försörjningskedjan för tillverkning av nettonollteknik i unionen. Den här förordningen är även tillämplig på förädlat material som är en avgörande komponent i nettonollteknik, med undantag för kritiska råmaterial som omfattas av förordning (EU) 2024/1252.

(12)

Slutprodukter och särskilda komponenter som är avgörande för produktionen av nettonollteknik bör anges i en icke uttömmande förteckning i en bilaga. Dessa omfattar slutprodukter och komponenter till dessa som tillverkas och handlas av ett företag, inbegripet förädlat material, dock med undantag för råmaterial som omfattas av förordning (EU) 2024/1252. Syftet med den bilagan är att i möjligaste mån identifiera slutprodukter och särskilda komponenter som är nödvändiga för produktionen av nettonollteknik och som därför rimligen alltid kan anses främst användas för all nettonollteknik som förtecknas i den här förordningen. Särskilda komponenter och särskilda maskiner som inte ingår i den bilagan kan fortfarande omfattas av den här förordningen om projektägaren, på grundval av underlag som lämnats till en nationell behörig myndighet till exempel genom marknadsundersökningar eller offtake-avtal kan bevisa att de särskilda komponenterna eller särskilda maskinerna främst används för produktion av nettonollteknik, med undantag för kritiska råmaterial som omfattas av förordning (EU) 2024/1252.

(13)

Vissa särskilda komponenter i försörjningskedjan för nettonollteknik produceras genom energiintensiva produktionsprocesser, nämligen inom stål-, aluminium-, icke-järnmetall-, baskemikalie-, cement-, kalk-, glas-, keramik-, gödsel- och massa- och papperssektorerna. Många av dessa processer kännetecknas av en hög energi- och koldioxidintensitet, vilket gör deras koldioxidutsläpp osedvanligt svåra att minska. Samtidigt kräver förordning (EU) 2021/1119 en snabb minskning av koldioxidutsläppen i unionens ekonomi. Mot bakgrund av att energiintensiva industrier stod för 17 % av de totala utsläppen av växthusgaser i unionen 2019 är det absolut nödvändigt att avkarbonisera dessa för att uppnå klimatneutralitet i unionen. Detta innebär att försörjningstryggheten i unionen för särskilda komponenter som används för nettonollteknik också är beroende av intensifierade insatser för avkarbonisering i energiintensiva industrier. Energiintensiva industrianläggningar omfattas av den här förordningen om de relevanta anläggningarna producerar särskilda komponenter som främst används i nettonollteknik. På grund av behovet av att avkarbonisera dessa sektorer som helhet och för att säkerställa tillgången till särskilda komponenter som produceras av dem och som används i försörjningskedjorna för nettonollteknik, till skillnad från andra tillverkningsprojekt för nettonollteknik på vilka den här förordningen är tillämplig, bör den här förordningen också tillämpas på projekt inom energiintensiva industrier som producerar särskilda komponenter som inte uteslutande används i försörjningskedjorna för nettonollteknik. Inkluderandet av sådana anläggningar där en minskning anses vara svår att genomföra i tillämpningsområdet för den här förordningen bör villkoras av att ett projekt som omfattar uppförande eller ombyggnad av en sådan anläggning leder till en betydande minskning av de koldioxidutsläpp som härrör från produktionsverksamheten. Att stödja dessa sektorer på ett målinriktat sätt inom ramen för den här förordningen bidrar till att säkerställa tillgång till hållbar försörjning av nettonollteknik på den inre marknaden, ökar investeringssäkerheten och skapar en drivkraft på efterfrågesidan för banbrytande nettonollteknik och teknik för avkarbonisering.

(14)

I förteckningen över nettonollteknik anges den teknik som är avgörande för unionens avkarboniseringsmål och för att förbättra den inre marknadens funktion. Förteckningen omfattar teknik som inte alla medlemsstater godtar som en källa till ren och säker energi. Det är i överensstämmelse med deras rätt att välja mellan olika energikällor, bestämma energiförsörjningens allmänna struktur och fastställa sin egen industripolitik. För att skydda dessa rättigheter påverkar förteckningen över nettonollteknik inte anslagen inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–27, särskilt när det gäller tilldelnings- och berättigandekriterierna med koppling till energiteknik för unionsmedel, inklusive sådana som finansieras genom utsläppshandelssystemets utsläppsrätter eller stöd från Europeiska investeringsbanken (EIB). En medlemsstat bör inte heller vara skyldig att som strategiska erkänna projekt till stöd för en försörjningskedja för teknik som den inte godtar som en del av sin energimix.

(15)

För att säkerställa att unionens framtida energisystem är resilient bör denna expansion genomföras genom hela försörjningskedjan för tekniken i fråga, vilket är helt i överenstämmelse och komplementaritet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2024/1252 och (EU) 2023/1781 (10).

(16)

För att hantera säkerhets- och försörjningsproblem och samtidigt bidra till stöd för resiliensen i unionens energisystem och insatser för avkarbonisering och modernisering krävs en utbyggnad av tillverkningskapaciteten för nettonollteknik i unionen. Unionen måste säkerställa att regelverket för tillverkare av solcellsteknik gör det möjligt för dem att öka sin konkurrenskraft och förbättra säkerheten ur ett försörjningsperspektiv genom att sikta på att uppnå minst 30 gigawatt operativ tillverkningskapacitet för solceller senast 2030 i hela värdekedjan för solcellsenergi, i linje med de mål som fastställs i europeiska alliansen för solcellsindustrin, vilket stöds inom ramen för unionens solenergistrategi som fastställs i kommissionens meddelande av den 18 maj 2022. Unionen måste säkerställa att regelverket för tillverkare av vind- och värmepumpsteknik gör det möjligt för dem att befästa sin konkurrensfördel och behålla eller öka sina nuvarande marknadsandelar under 2020-talet, i linje med unionens prognoser för teknikutbyggnad som uppfyller energi- och klimatmålen för 2030. Detta innebär en tillverkningskapacitet i unionen för vindkraft på minst 36 GW och för värmepumpar på minst 31 GW senast 2030. Unionens tillverkare av batterier och elektrolysanläggningar behöver hitta ett regelverk som gör det möjligt för dem att konsolidera sitt tekniska ledarskap och aktivt bidra till att forma dessa marknader. För batteriteknik skulle detta innebära att man bidrar till målen för den europeiska batterialliansen och siktar på att närmare 90 % av unionens årliga efterfrågan på batterier kan tillgodoses av unionens batteritillverkare, vilket innebär en tillverkningskapacitet i unionen på minst 550 GWh 2030. För unionens tillverkare av elektrolysanläggningar ställs i REPowerEU-planen en prognos på 10 miljoner ton producerad förnybar vätgas inom unionen och upp till 10 miljoner ton importerad förnybar vätgas till 2030. För att säkerställa att unionens tekniska ledarskap leder till kommersiellt ledarskap, vilket stöds inom ramen för kommissionens gemensamma förklaring om elektrolysanläggningar och den europeiska alliansen för ren vätgas, bör unionens tillverkare av elektrolysanläggningar ges möjlighet att ytterligare öka kapaciteten, så att den totala kapaciteten för elektrolysanläggningar uppgår till minst 100 GW vätgas senast 2030. I REPowerEU-planen fastställs dessutom ett mål om att öka den hållbara produktionen av biometan till 35 miljarder kubikmeter fram till 2030. Eftersom dess försörjningskedja till stor del är baserad i Europa idag bidrar biometan redan till unionens resiliens och bör främjas ytterligare. Unionstillverkare av flygbränslen och marina bränslen måste vidareutveckla, producera och utöka produktionen av hållbara alternativa bränslen för att avsevärt bidra till att minska transportsektorns växthusgasutsläpp med 90 % fram till 2050, samt uppfylla de skyldigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2023/2405 (11) och (EU) 2023/1805 (12). Denna minskning har också starkt stöd från industrialliansen för värdekedjan för förnybara bränslen och koldioxidsnåla bränslen. Unionen måste säkerställa att regelverket och stödramen för producenter av teknik för hållbara alternativa bränslen för luftfart och sjöfart gör det möjligt för dem att öka sin produktionskapacitet i hela värdekedjan för bränslen, från insamling och leverans av råvaror till blandning, inbegripet omvandlings- och raffineringskapacitet.

(17)

När dessa mål övervägs tillsammans, och även vissa delar av försörjningskedjan beaktas, såsom växelriktare och solceller, paneler och göt för solceller eller katoder och anoder till batterier, är unionens tillverkningskapacitet låg. För att hjälpa till att hantera importberoende och sårbarhetsproblem och för att säkerställa att unionens klimat- och energimål uppnås, bör ett övergripande riktmärke för tillverkningskapaciteten för nettonollteknikprodukter i unionen fastställas, samtidigt som ett liknande riktmärke för nettonollteknik eftersträvas. Unionens årliga kapacitet för nettonollteknik bör sikta på att närma sig eller uppnå ett riktmärke för den årliga tillverkningskapaciteten på minst 40 % av de årliga användningsbehoven till 2030 för nettonolltekniken i dess helhet.

(18)

Samtidigt kommer nettonollteknikprodukter att bidra till unionens resiliens och en trygg försörjning av ren energi. En trygg försörjning av ren energi är en förutsättning för ekonomisk utveckling liksom för allmän ordning och säkerhet. Nettonollteknikprodukter kommer även att generera fördelar för andra strategiskt viktiga ekonomiska sektorer, såsom jordbruk och livsmedelproduktion, genom att säkra tillgången till ren energi och maskiner till konkurrenskraftiga priser, och därmed bidra till unionens livsmedelstrygghet på ett hållbart sätt samt tillhandahålla allt större avsättningsmöjligheter för biobaserade alternativ genom den cirkulära ekonomin. På samma sätt kommer uppfyllandet av unionens klimatambitioner att innebära både ökad tillväxt och ökat social välbefinnande.

(19)

Den globala marknaden för central masstillverkad ren energiteknik kommer 2030 att vara värd omkring 650 miljarder US-dollar per år, vilket är mer än tre gånger så högt som nuvarande nivå. Globalt sett växer nettonollindustrin i allt högre takt. Unionsindustrin kan skapa välstånd för unionens medborgare endast om den är globalt konkurrenskraftig och öppen för den globala marknaden. En sektor för nettonollteknik i unionen som är konkurrenskraftig globalt kommer att stödja utvecklingen av en stark tillverkningskapacitet för nettonollteknik i unionen. Dessutom kommer unionsindustrier som är globalt konkurrenskraftiga inom segment av försörjningskedjorna för nettonollteknik att bidra till den övergripande resiliensen i unionens försörjningskedjor för nettonollteknik och förbättra unionens tillgång till nettonollteknik.

(20)

Tillverkningen av nettonollteknik är beroende av komplexa och globalt sammankopplade värdekedjor. För att upprätthålla konkurrenskraften och minska det nuvarande strategiska importberoendet för nettonollteknikprodukter och deras försörjningskedjor, samtidigt som man undviker att nya beroenden skapas, behöver unionen fortsätta att stärka sin industribas med nettonollutsläpp och bli mer konkurrenskraftig och öppen för innovation. Tillsammans med andra åtgärder för att stärka unionens konkurrenskraft bör åtgärder för att öka tillverkningskapaciteten i unionen också säkerställa att unionen spelar en mer framträdande roll i strategiska delar av den globala värdekedjan, inbegripet slutprodukter, för att säkerställa den försörjningstrygghet som unionen behöver för att uppnå sina klimat- och energimål. Därför bör ett andra övergripande riktmärke fastställas. Unionens tillverkningskapacitet för nettonollteknik bör syfta till att uppnå en ökad andel av världsproduktionen i syfte att nå 15 % av världsproduktionen i värde senast 2040, på grundval av den övervakning som föreskrivs i denna förordning. Det andra riktmärket bör inte tillämpas om unionens ökade tillverkningskapacitet skulle vara betydligt högre än unionens användningsbehov för motsvarande teknik som krävs för att uppnå unionens klimat- och energimål.

(21)

För att tillverkningsprojekt för nettonollteknik, inbegripet strategiska nettonollprojekt, ska kunna införas eller utvidgas så snabbt som möjligt för att säkerställa unionens försörjningstrygghet för nettonollteknik, är det viktigt att säkerställa effektivitet i planerings- och investeringssäkerheten genom att begränsa den administrativa bördan för projektägare till ett minimum. Därför bör medlemsstaternas tillståndsprocesser för tillverkningsprojekt för nettonollteknik, inbegripet strategiska nettonollprojekt, effektiviseras, samtidigt som det säkerställs att sådana projekt är trygga, säkra, miljömässigt hållbara och förenliga med miljömässiga, sociala och säkerhetsmässiga krav. I unionens miljörätt fastställs gemensamma villkor för förfarandet för och innehållet i nationella tillståndsprocesser, vilket säkerställer en hög skyddsnivå för miljön. Att beviljas status som strategiskt nettonollprojekt bör inte påverka eventuella tillämpliga villkor för tillståndsgivning för de relevanta projekten, inbegripet de som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (13), 2004/35/EG (14), 2010/75/EU (15), 2011/92/EU (16) och 2012/18/EU (17) samt rådets direktiv 92/43/EEG (18).

(22)

Medlemsstaterna bör, mot bakgrund av sin interna organisation, kunna välja om de ska inrätta eller utse sina gemensamma kontaktpunkter på lokal, regional eller nationell nivå eller på någon annan relevant administrativ nivå. De berörda behöriga myndigheterna bör specificera och för den gemensamma kontaktpunkten tillgängliggöra kraven och omfattningen på den information som begärs av en projektägare innan tillståndsprocessen inleds. Den gemensamma kontaktpunkten bör ansvara för att vidarebefordra denna information till projektägaren. Den gemensamma kontaktpunkten bör i sin roll som samordnare underlätta tillhandahållandet av information till de behöriga myndigheterna, särskilt för att undvika överlappande begäranden i tillståndsprocesser. Sådana begäranden kan omfatta studier, tillstånd eller godkännanden.

(23)

För att minska komplexiteten i tillståndsprocessen och öka dess effektivitet och öppenhet bör tillverkningsprojekt för nettonollteknik, inbegripet projektägare för strategiska projekt, kunna ha kontakt med en gemensam kontaktpunkt som ansvarar för att underlätta och samordna hela tillståndsprocessen. I detta syfte bör medlemsstaterna inrätta eller utse en eller flera gemensamma kontaktpunkter och säkerställa att projektägare endast behöver samverka med en enda kontaktpunkt. Det bör vara upp till medlemsstaterna att avgöra huruvida en gemensam kontaktpunkt också är en myndighet som beslutar om tillstånd. För att säkerställa ett effektivt genomförande av sina skyldigheter bör medlemsstaterna förse sina gemensamma kontaktpunkter samt varje myndighet som är involverad i tillståndsprocessen med tillräcklig personal och tillräckliga resurser.

(24)

För att göra det möjligt för företag och projektägare, även i gränsöverskridande projekt, att direkt utnyttja fördelarna med den inre marknaden utan någon onödig ytterligare administrativ börda fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (19), genom vilken den gemensamma digitala ingången inrättas, allmänna regler för digitalt tillhandahållande av information, förfaranden och stödtjänster som är relevanta för den inre marknadens funktion. De uppgifter som via den berörda gemensamma kontaktpunkten måste lämnas in till relevanta myndigheter som en del av tillståndsprocessen enligt den här förordningen ingår i bilaga I till förordning (EU) 2018/1724, och de tillhörande förfarandena ingår i bilaga II till den förordningen, för att säkerställa att projektägare kan dra nytta av helt onlinebaserade förfaranden och det tekniska engångssystemets tjänster. Gemensamma kontaktpunkter som inrättats eller utsetts enligt den här förordningen ingår i förteckningen över hjälp- och problemlösningstjänster i bilaga III till förordning (EU) 2018/1724.

(25)

Tillverkningsprojekt för nettonollteknik genomgår långdragna och komplexa tillståndsprocesser som kan ta mellan två och sju år, beroende på medlemsstatens teknik och värdekedjans segment. Med tanke på hur stora investeringar som krävs – särskilt för projekt av storleken gigafabrik som behövs för att uppnå de förväntade stordriftsfördelarna – skapar otillräckliga tillståndsprocesser ett ytterligare och ofta skadligt hinder för ökad tillverkningskapacitet för nettonollteknik i unionen. För att ge projektägare och andra investerare den säkerhet och tydlighet som krävs för att öka utvecklingen av tillverkningsprojekt för nettonollteknik bör medlemsstaterna säkerställa att tillståndsprocessen för sådana projekt inte överskrider de på förhand fastställda tidsfristerna. För strategiska nettonollprojekt bör tillståndsprocessen inte vara längre än tolv månader för anläggningar med en årlig produktion på mer än 1 GW, nio månader för anläggningar med en årsproduktion på mindre än 1 GW eller 18 månader för alla nödvändiga tillstånd att driva en strategisk lagringsplats för koldioxid och utbyggnaden av och därtill hörande projekt för avskiljning och transport av koldioxid. För tillverkningsprojekt för nettonollteknik bör tillståndsprocessen inte vara längre än 18 månader för anläggningar med en årlig produktion på minst 1 GW, och tolv månader för anläggningar med en årsproduktion på mindre än 1 GW. För nettonollteknik för vilken GW-måttet inte är relevant, såsom nät och teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) eller för teknik för transport och utnyttjande av koldioxid, bör de övre gränserna för dessa tidsfrister gälla. Det första steget i miljökonsekvensbedömningen enligt direktiv 2011/92/EU, som består i att utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning, utförs dock ofta huvudsakligen av projektägaren. Detta steg bör därför inte omfattas av de tidsfrister som medlemsstaterna är bundna av enligt tillståndsprocessen. Därför bör den gemensamma kontaktpunkten meddela det datum då projektägaren måste lämna in miljökonsekvensbeskrivningen, och eventuell tid mellan det datumet som meddelats och det faktiska inlämnandet av miljökonsekvensbeskrivningen bör inte räknas in i tidsfristen. Samma princip bör gälla om den gemensamma kontaktpunkten, efter de samråd som krävs, meddelar projektägaren att den har möjlighet att lämna ytterligare upplysningar för att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen. I undantagsfall som rör det föreslagna projektets karaktär, komplexitet, plats eller storlek bör medlemsstaterna kunna förlänga tidsfristerna. Sådana undantagsfall kan handla om oförutsedda omständigheter som utlöser ett behov av att komplettera eller slutföra miljöbedömningar i anslutning till projektet, eller förseningar på grund av expropriationsförfaranden om så krävs.

(26)

Det är möjligt att erkänna vissa specifika tillverkningsprojekt för nettonollteknik som strategiska nettonollprojekt. De medför ytterligare fördelar, särskilt när det gäller att minska unionens beroenden eller att uppnå energiunionens mål och klimatmål. Tillverkningsprojekt för nettonollteknik kan bidra till att stärka unionens tekniska och industriella resiliens genom att öka tillverkningskapaciteten för ett viktigt segment i en försörjningskedja. Genom att tillföra tillverkningskapacitet i sektorer i vilka unionens tillverkningskapacitet utgör en betydande andel av världsproduktionen och som spelar en avgörande roll för unionens resiliens är det möjligt att stärka unionens ställning i den globala försörjningskedjan för tillverkning av nettonollteknik och bidra till att ta itu med sårbarhetsproblem i fråga om import. Dessa projekt kan dessutom ge ytterligare fördelar när det gäller kompetensutveckling och konkurrenskraft samt stödja unionens avkarboniseringsmål genom att tillämpa cirkulära och hållbara tillverkningsmetoder. Mot bakgrund av eventuella sådana ytterligare fördelar bör dessa projekt väljas ut som strategiska projekt av medlemsstaterna, och de bör omfattas av en ram som möjliggör ett snabbare genomförande, särskilt genom prioriterad status och kortare tidsfrister i tillståndsprocessen. Projektägare som vill få status som strategiskt nettonollprojekt måste ansöka om en sådan status formellt hos den berörda medlemsstaten i enlighet med de ansöknings- och erkännandekriterier som fastställs i denna förordning.

(27)

De miljöbedömningar och miljötillstånd som krävs enligt unionsrätten, bland annat när det gäller vatten, mark, luft, ekosystem, livsmiljöer, biologisk mångfald och fåglar, är en integrerad del av tillståndsprocessen för ett tillverkningsprojekt för nettonollteknik och en viktig garanti för att säkerställa att negativa miljöeffekter förebyggs eller minimeras. För att säkerställa att tillståndsprocesserna för tillverkningsprojekt för nettonollteknik är förutsebara och hanteras inom rimlig tid bör alla möjligheter att effektivisera de bedömningar och tillstånd som krävs genomföras, utan att sänka nivån på miljöskyddet. I detta bör de nödvändiga bedömningarna kombineras för att förhindra onödig överlappning, och projektägare och berörda myndigheter bör uttryckligen komma överens om omfattningen av den kombinerade bedömningen innan bedömningen genomförs för att förhindra onödig uppföljning.

(28)

Konflikter om markanvändning kan skapa hinder för utbyggnaden av tillverkningsprojekt för nettonollteknik. I väl utformade planer, inbegripet fysisk planering och zonindelning, bör det övervägas om tillverkningsprojekt för nettonollteknik bör inkluderas, samtidigt som hänsyn tas till resultaten av offentliga samråd och potentiell miljöpåverkan. Dessa planer kan bidra till att balansera allmänintresset och kollektiva nyttigheter, minska risken för konflikter och påskynda en hållbar utbyggnad av tillverkningsprojekt för nettonollteknik i unionen. De berörda nationella, regionala och lokala myndigheterna bör därför uppmuntras att, när så är lämpligt, inkludera bestämmelser om tillverkningsprojekt för nettonollteknik, inbegripet strategiska nettonollprojekt, när planer utarbetas.

(29)

En gruppering av industriell verksamhet som är inriktad på industriell symbios kan minimera verksamhetens miljöpåverkan och ge effektivitetsvinster för industrin. En gruppering kan på ett betydande sätt bidra till att uppnå målen i denna förordning. I detta avseende främjar denna förordning utvecklingen av nettonollaccelerationskluster (kluster). Målen med kluster är att skapa kluster av nettonollindustriverksamhet för att öka unionens attraktionskraft som en plats för tillverkningsverksamhet och ytterligare effektivisera de administrativa förfarandena för upprättande av tillverkningskapacitet för nettonollteknik. Kluster bör ha ett begränsat geografiskt och tekniskt tillämpningsområde för att främja industriell symbios. När medlemsstaterna fastställer tillämpningsområdet bör de ta hänsyn till behovet av att främja flera användningar av de områden som identifierats för att säkerställa utvidgning, återindustrialisering eller skapande av unionens industrikluster för nettonollteknik och tillgången till relevant transport- och nätinfrastruktur, lagring och andra flexibilitetsverktyg. Inrättandet av kluster bör motsvara alla planerade eller befintliga projekt och potentialen att få tillgång till eller organisera utbildningsmöjligheter för att säkerställa tillgången till kvalificerad arbetskraft. Kluster bör utses av medlemsstaterna och varje utnämning bör åtföljas av en plan med konkreta nationella åtgärder för att göra klustret mer attraktivt som en plats för tillverkningsverksamhet. Kluster bör i synnerhet användas som ett verktyg för att stärka industriell nettonollverksamhet i regioner, med beaktande av den rättvisa omställningen och dess mål, särskilt i kolregioner under omställning.

(30)

Medlemsstaterna bör kunna utse och stödja klustren. När ett kluster utses bör medlemsstaterna utarbeta en plan som anger vilken tillverkningsverksamhet för nettonollteknik som ska ingå i klustret (planen). Medlemsstaterna bör också genomföra de miljökonsekvensbedömningar som krävs för de tillverkningsverksamheter för nettonollteknik som ska ske i klustret. Sådana konsekvensbedömningar minskar avsevärt företagens behov att utföra dessa bedömningar för att få tillstånd för tillverkningsverksamhet för nettonollteknik inom klustrets tillämpningsområde. Planen bör innehålla resultaten av miljökonsekvensbedömningarna samt de nationella åtgärder som ska vidtas för att minimera eller begränsa den negativa miljöpåverkan. Planen bör också innehålla konkreta nationella åtgärder för att stödja industriell verksamhet inom klustrets tillämpningsområde. Dessa åtgärder bör omfatta insatser för att investera i eller som leder till privata investeringar i energiinfrastruktur, digital infrastruktur och transportinfrastruktur samt insatser för att minska driftskostnaderna för industrin i klustret, såsom differenskontrakt för energipriser. Bland andra åtgärder som bör övervägas finns insatser som stärker skyddet av immateriella rättigheter, inrätta ett innovationsnav i klustret samt locka uppstartsföretag till klustret. För att ge industrin investeringssäkerhet bör planen också ange hur länge stödåtgärderna ska pågå.

(31)

Medlemsstaterna uppmanas att utse kluster i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner samt i stödområden. Investeringar för att inrätta kluster, utrusta sådana kluster med lämplig infrastruktur, omvandla tidigare exploaterad mark och utveckla lokal kompetens kan omfattas av offentligt finansiellt stöd, bland anat genom fonder inom ramen för delad förvaltning, nämligen Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (20), Fonden för en rättvis omställning, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (21) och Europeiska socialfonden (ESF+), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 (22). I enlighet med reglerna för varje fond och efter de berörda förvaltningsmyndigheternas gottfinnande kan dessa investeringar få de högsta möjliga medfinansieringssatser som varje fond tillåter.

(32)

Med anledning av klustrens roll när det gäller att samla och slå samman resurser som är relevanta för unionens öppna strategiska oberoende och deras bidrag till unionens försörjningstrygghet för nettonollteknik samt den gröna och den digitala omställningen, bör de berörda tillståndsmyndigheterna anse att kluster är av allmänintresse. Denna åtgärd består i införandet av en bestämmelse som anger att projekt i kluster är av allmänintresse i den mening som avses i unionens relevanta miljölagstiftning. Dessa projekt bör inte ha betydande negativa effekter på miljön som inte kan minskas eller kompenseras. Den berörda tillståndsbeviljande myndigheten kan på grundval av en förhandsbedömning dra slutsatsen att det allmänintresse som projektet tillför i ett kluster väger tyngre än allmänintresset för natur och miljöskydd, och att projektet följaktligen kan godkännas, förutsatt att alla relevanta villkor i direktiv 2000/60/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (23) och direktiv 92/43/EEG samt unionslagstiftningsakter om restaurering av natur är uppfyllda.

(33)

Oförutsebarheten och komplexiteten i de nationella tillståndsprocesserna och det faktum att de ibland är alltför långdragna undergräver den investeringssäkerhet som är nödvändig för en effektiv utveckling av tillverkningsprojekt för nettonollteknik, inbegripet strategiska nettonollprojekt. För att säkerställa och påskynda ett effektivt genomförande bör medlemsstaterna tillämpa förenklade och effektiva tillståndsprocesser. Dessutom bör medlemsstaterna överväga policyinnovation på detta område. Strategiska nettonollprojekt bör dessutom behandlas som brådskande på nationell nivå och därför ges prioriterad status, om och i den utsträckning sådan brådskande hantering föreskrivs i nationell rätt, i alla rättsliga förfaranden och tvistlösningsförfaranden som rör dem, samtidigt som respekten för rätten till försvar säkerställs, om och i den utsträckning sådan brådskande hantering föreskrivs i nationell rätt. Detta bör göras utan att behöriga myndigheter hindras från att effektivisera tillståndsprocesserna för bland annat andra tillverkningsprojekt för nettonollteknik som inte är strategiska nettonollprojekt.

(34)

För att uppnå målen för 2030 krävs ett särskilt fokus på strategiska nettonollprojekt, även mot bakgrund av deras betydande bidrag till vägen mot nettonollkoldioxidutsläpp senast 2050. Dessa projekt spelar en viktig roll för unionens öppna strategiska oberoende och säkerställer invånarnas tillgång till ren och säker energi till ett överkomligt pris. Med tanke på deras roll bör dessa projekt omfattas av än mer förenklade och effektiva tillståndsförfaranden och få högsta möjliga nationella betydelse enligt nationell rätt samt omfattas av ytterligare stöd för att attrahera investeringar samtidigt som den uppfyller unionens skyldigheter och internationella skyldigheter enligt direktiven 2009/147/EG, 92/43/EEG, unionslagstiftningsakter om restaurering av natur och FN:s ekonomiska kommission för Europas konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, undertecknad i Århus den 25 juni 1998, samt tillämpliga skyldigheter på det social- och arbetsrättsliga området som fastställs i unionsrätten eller nationell rätt.

(35)

Med anledning av deras roll när det gäller att säkerställa unionens försörjningstrygghet i fråga om nettonollteknik och deras bidrag till unionens öppna strategiska oberoende och den gröna och den digitala omställningen, bör den berörda tillståndsbeviljande myndigheten göra bedömningen att strategiska nettonollprojekt är av allmänintresse. En tillståndsbeviljande myndighet kan på grundval av en bedömning i det enskilda fallet dra slutsatsen att det allmänintresse som projektet tillför väger tyngre än allmänintresset för natur och miljöskydd, och att projektet följaktligen kan godkännas, förutsatt att alla relevanta villkor i direktiv 2000/60/EG, 2009/147/EG eller 92/43/EEG, eller i unionslagstiftningsakter om restaurering av natur, är uppfyllda.

(36)

Åtgärder måste också införas för att uppnå unionens mål på 50 miljoner ton årlig operativ kapacitet för koldioxidinjektion senast 2030 och därigenom stödja avkarboniseringen av unionens industri och bekämpa klimatförändringarna.

(37)

År 2020 antog kommissionen en EU-strategi för integrering av energisystem. I den strategin fastställs en vision för en snabbare omställning till ett mer integrerat energisystem som stöder en klimatneutral ekonomi till lägsta kostnad i alla sektorer. Den innefattar tre kompletterande och ömsesidigt förstärkande principer: För det första står ett mer cirkulärt energisystem med energieffektivitet i centrum. För det andra, en mer omfattande direkt elektrifiering i slutanvändarsektorer. För det tredje, användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen, inklusive vätgas. Överväganden som rör integrering av energisystem avser lösningar för att fullt ut integrera all el som produceras genom anläggningar för förnybar energi i det bredare energisystemet. Det inkluderar att anpassa tekniska lösningar som medger integrering av överskottsel som produceras genom anläggningar för förnybar energi, däribland genom lagring och genom att öka de planerbara fossilfria energikällorna i nätet, i dess olika former och efterfrågestyrning.

(38)

CCS är en teknik som kommer att bidra till att begränsa klimatförändringarna. Den går ut på att koldioxid från industrianläggningar avskiljs, transporteras till en lagringsplats och där injekteras i en lämplig underjordisk geologisk formation för permanent förvaring.

(39)

Utvecklingen av CCS-lösningar har drabbats av samordningsproblem. Trots det faktum att den prissignal i fråga om koldioxid som utsläppshandelssystemet ger gör sådana investeringar ekonomiskt bärkraftiga, är industrier som investerar i avskiljning av koldioxid utsatta för en betydande risk att inte få tillgång till godkända anläggningar för geologisk lagring. Å andra sidan måste investerare i de första lagringsplatserna för koldioxid ta på sig de inledande kostnaderna för att fastställa, utveckla och utvärdera dessa platser innan de kan ansöka om tillstånd för lagring. Öppenhet i fråga om potentiell kapacitet för koldioxidlagring vad gäller geologisk lämplighet för relevanta områden och alla befintliga geologiska data, inbegripet obehandlade data och modelldata, särskilt från prospektering av anläggningar för kolväteproduktion, kan hjälpa marknadsaktörer att planera sina investeringar. Medlemsstaterna bör, samtidigt som de tar hänsyn till konfidentialitet, nationell säkerhet och kommersiellt känsliga aspekter samt lämplig ersättning för privatgenererade och privatägda data, offentliggöra sådana befintliga data och regelbundet rapportera ur ett framåtblickande perspektiv om alla framsteg vad gäller utveckling av lagringsplatser för koldioxid och motsvarande behov av injektions- och lagringskapacitet, för att man tillsammans ska kunna nå unionens övergripande mål för kapacitet för koldioxidinjektion. Dessa skyldigheter avseende öppenhet påverkar inte medlemsstaternas rätt att inte tillåta eller att begränsa utbyggnaden av kapaciteten för koldioxidlagring på sitt territorium.

(40)

För att undvika strandade tillgångar och för att säkerställa att ekonomiskt bärkraftig injektionskapacitet leder till koldioxidminskningar bör ett affärsmässigt argument utarbetas för hela värdekedjan. Därför måste fullständiga och enskilda värdekedjor för CCS, som inbegriper avskiljning, transport och lagring, vara inrättade senast 2030 genom ändamålsenlig unionspolitik och nationell politik med lämpliga bestämmelser som garanterar konkurrens och öppen tillgång.

(41)

En betydande flaskhals för investeringar i koldioxidavskiljning, som i dag i allt högre grad är ekonomiskt bärkraftiga, är tillgången till befintliga lagringsplatser för koldioxid i unionen, vilket ligger till grund för de incitament som härrör från Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (24). För att kunna bygga ut tekniken och öka tillverkningskapaciteten behöver unionen ta fram en försörjningsprognos vad gäller permanenta geologiska lagringsplatser för koldioxid som är tillåtna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG (25) samt infrastruktur för koldioxidtransport. Genom att fastställa ett mål för unionen på 50 miljoner ton årlig operativ kapacitet för koldioxidinjektion senast 2030, i linje med den förväntade kapacitet som behövs senast 2030 och med beaktande av de företag som huvudsakligen är verksamma i medlemsstater som på grund av rättsliga, geologiska, geografiska, tekniska eller marknadsrelaterade begränsningar har mycket begränsad lagringskapacitet, kan de berörda sektorerna samordna sina investeringar mot ett Europa med en transport- och lagringsvärdekedja för koldioxid med nettonollutsläpp som industrin kan använda för att avkarbonisera sina verksamheter. Detta inledande införande kommer även att bidra till ytterligare koldioxidlagring sett mot bakgrund av målet för 2050. Enligt kommissionens uppskattningar kan unionen behöva avskilja upp till 550 miljoner ton koldioxid per år fram till 2050 för att uppnå nettonollmålet, vilket omfattar koldioxidupptag. Ett sådant mål för första lagringskapacitet i industriell skala kommer att minska riskerna för investeringar i koldioxidavskiljning från utsläpp som ett viktigt redskap för att uppnå klimatneutralitet. När denna förordning införlivas i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kommer unionens mål på 50 miljoner ton i årlig operativ kapacitet för koldioxidinjektion senast 2030 att justeras i enlighet med detta. För att säkerställa uppnåendet av unionens mål bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta och skapa incitament för utbyggnad av CCS-projekt. Sådana åtgärder bör även omfatta åtgärder som skapar incitament för utsläppskällor att avskilja utsläpp och investeringsstöd till investerare avseende nödvändig infrastruktur för koldioxidtransport för transport av koldioxid till lagringsplatserna.

(42)

I internationella avtal om permanent lagring av unionens koldioxid i tredjeländer bör det föreskrivas likvärdiga villkor för att säkerställa permanent säker och miljömässigt säker geologisk lagring av koldioxid som avskilts och säkerställa att lagringen av unionens koldioxid inte används för att öka kolväteproduktionen och att den motsvarar en genuin utsläppsminskning.

(43)

Genom att definiera lagringsplatser för koldioxid och därtill hörande projekt för avskiljning och transport av koldioxid som bidrar till unionens mål 2030 som strategiska nettonollprojekt kan utvecklingen av lagringsplatser för koldioxid påskyndas och underlättas och den ökade efterfrågan i industrin på lagringsplatser kan dirigeras mot de mest kostnadseffektiva lagringsplatserna. Ett allt högre antal olje- och gasfält, som skulle kunna konverteras till säkra lagringsplatser för koldioxid, närmar sig slutet för sin produktiva användning. Dessutom har olje- och gasindustrin bekräftat sin avsikt att inleda en energiomställning och har de resurser, färdigheter och kunskaper som behövs för att utforska och ta fram fler lagringsplatser. För att uppnå unionens mål på 50 miljoner ton årlig operativ kapacitet för koldioxidinjektion senast 2030 behöver den sektorn slå samman sina bidrag för att säkerställa att CCS som klimatlösning finns tillgänglig innan den efterfrågas. För att säkerställa en snabb, unionsövergripande och kostnadseffektiv utveckling av lagringsplatser för koldioxid i linje med unionens mål för injektionskapacitet bör licensinnehavare för olje- och gasproduktion i unionen bidra till detta mål proportionellt till olje- och gasproduktionskapacitet, samtidigt som flexibilitet tillhandahålls vad gäller samarbete och andra bidrag från tredje part beaktas. En värdekedjestrategi bör främjas genom åtgärder som vidtas på både unionsnivå och nationell nivå. Licensinnehavare för olje- och gasproduktion i unionen bör därför göra nödvändiga investeringar och stödja utvecklingen av livskraftiga affärsmodeller för hela värdekedjan för koldioxid.

(44)

För att bidra till unionens mål för kapacitet för koldioxidinjektion kan bidragsskyldiga enheter ingå avtal med icke-bidragsskyldiga enheter för att fullgöra hela eller en del av sin skyldighet. Dessa avtal kan utgöra en del av ett avtal om samriskföretag, varigenom en lagringsplats inrättas, eller genomföras separat mellan parterna för att fullgöra den bidragsskyldiga enhetens bidrag. Om sådana samriskföretag har inrättats före den dag då denna förordning träder i kraft kan den fulla injektionskapaciteten för det relevanta gemensamma projektet för koldioxidlagring användas för att fullgöra de bidragsskyldiga enheternas skyldigheter.

(45)

För att säkerställa att lagringsplatser utvecklas enligt sunda marknadsvillkor bör kommissionen göra en bedömning som undersöker förhållandet mellan den konkreta efterfrågan på injektionskapacitet från projekt för avskiljning av koldioxid och den huvudsakliga infrastruktur som krävs för transporter av koldioxid som pågår eller planeras vara i gång senast 2030 och 2030 års skyldigheter avseende lagringskapacitet.

(46)

Undantag från skyldigheten är ett viktigt verktyg för att förhindra strandade tillgångar under dessa omständigheter. För att tillämpa dessa undantag på ett effektivt sätt bör medlemsstaterna och kommissionen fullt ut samarbeta med de berörda godkända enheterna i alla bedömningar av behovet av ett undantag, särskilt om en godkänd enhet flaggar för behovet av ett undantag. I syfte att uppnå unionens mål för kapacitet för koldioxidinjektion, om inget undantag beviljas på grundval av kommissionens bedömning, eller om den berörda medlemsstaten inte har begärt ett undantag, kommer kommissionen och medlemsstaten att samarbeta med relevanta godkända enheter för att bidra till att undanröja hinder och hinder i syfte att underlätta fullgörandet av skyldigheten.

(47)

Det krävs ytterligare politiska insatser för att säkerställa att planering av gränsöverskridande infrastruktur införs. Tillgänglighet och konnektivitet för alla former av koldioxidtransport spelar en avgörande roll för genomförandet av CCS-projekt och projekt för avskiljning och användning av koldioxid. Dessa transportsätt omfattar fartyg, pråmar, tåg och lastbilar samt fasta anordningar för anslutning och dockning, för kondensering, buffertlagring och omvandlare av koldioxid för vidare transport genom rörledningar och med särskilda transportsätt.

(48)

Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att bilda, eller ge stöd till bildandet av, enheter som har som mål att skapa transportnät för koldioxid, inbegripet uppförande av infrastruktur eller tillhandahållande av fartyg eller andra transportmedel.

(49)

Avskiljning, lagring och användning a koldioxid är en ofrånkomlig del av unionens avkarboniserade framtid, inbegripet upptag. Det behövs en välfungerande unionsomfattande marknad för injektionstjänster för avskild koldioxid, koldioxidtransporttjänster och verksamheter för användning av koldioxid. Denna marknad bör uppfylla vissa politiska mål på det ekonomiskt mest fördelaktiga sättet. Ett övergripande mål är en hållbar och kostnadseffektiv avkarbonisering av unionsindustrin genom att säkerställa att alla koldioxidutsläpp som inte kan minskas med tekniska medel, eller där det inte är ekonomiskt lönsamt att minska dessa utsläpp, kan avskiljas och antingen lagras eller användas, så att försenade utsläpp undviks. Marknaden bör även säkerställa att den geologiska lagringen av avskild koldioxid är säker, hållbar och permanent, och att avskild koldioxid är tillgänglig för verksamheter för användning av koldioxid i linje med unionens klimatmål. En fungerande marknad för koldioxid bör också understödjas av ett nätverk av infrastruktur för koldioxidtransporter med ett minimalt miljöavtryck som är tillgängligt för marknadsaktörer på rättvisa, öppna och icke-diskriminerande villkor. Marknaden bör uppfylla unionens miljönormer.

(50)

Genom att använda avskild koldioxid i vissa produktionsprocesser kan koldioxid lagras permanent eller bidra till att minska unionens beroende av fossila bränslen. Därför bör alla enheter som är involverade i den värdekedja som avser den verksamhet för koldioxidinjektion som anges i denna förordning uppmuntras att överväga om den koldioxid som ska lagras kan lagras permanent i nya produkter eller kan stödja unionens mål att minska sitt beroende av fossila bränslen.

(51)

Unionen har bidragit till att bygga upp ett globalt ekonomiskt system som bygger på öppen, transparent och regelbaserad handel, strävat efter att respektera och främja normer för social och miljömässig hållbarhet och klimatomställning och är engagerad till fullo i dessa värden. Unionen strävar efter att skapa lika villkor genom att reformera Världshandelsorganisationen (WTO), bygga nya partnerskap och bekämpa illojala handelsmetoder och överkapacitet i produktionen för att säkerställa en rättvis konkurrensutsatt miljö för unionsindustrin, bland annat genom industripartnerskap för nettonollteknik, som erbjuder arbetstillfällen av hög kvalitet till arbetstagare.

(52)

För att säkerställa unionens tillgång till en trygg och hållbar försörjning av den nettonollteknik som behövs för att skydda unionens resiliens och för att uppnå dess klimatneutralitetsmål måste den inre marknaden erbjuda en stödjande miljö som gör att innovation inom nettonollteknik kan äga rum. Innovation kommer att vara en avgörande faktor för att säkerställa unionens konkurrenskraft och uppnå nettonollmålen så snart som möjligt. Med tanke på den snabba utvecklingen inom nettonollteknik och den betydande rättsliga vägledning som ges för den gröna omställningen är det av yttersta vikt, för att uppnå målen i denna förordning, att de potentiella effekterna av unionsrätten och politiska initiativ på innovation beaktas vid utarbetandet, översynen och revideringen genom tillämpning av innovationsprincipen.

(53)

För att återspegla målen i denna förordning skulle kommissionen kunna överväga att uppdatera de omställningsvägar som håller på att utvecklas till följd av kommissionens meddelande från maj 2021 och som skulle kunna identifiera möjliggörande faktorer och flaskhalsar för unionsindustrins omställning och konkurrenskraft, eller beakta denna förordning i eventuella framtida initiativ.

(54)

Enligt den första pelaren för industriplanen i den gröna given ska unionen utveckla och upprätthålla en industriell grund för tillhandahållande av nollnettotekniklösningar för att trygga sin energiförsörjning, och samtidigt leva upp till ambitionerna om klimatneutralitet. För att stödja det målet och undvika beroenden vad gäller försörjningen av nettonollteknik som skulle försena unionens insatser för att minska utsläppen av växthusgaser eller äventyra en trygg energiförsörjning bör denna förordning innehålla bestämmelser för att främja efterfrågan på hållbar och resilient nettonollteknik.

(55)

Tillämpningen av obligatoriska minimikrav säkerställer att de offentliga utgifternas hävstångseffekt för att öka efterfrågan på bättre fungerande upphandling för nettonollprodukter på området miljömässig hållbarhet ökar på ett strukturerat sätt som är genomförbart för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. Vissa undantag bör säkerställa att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter undviker specifika oönskade konsekvenser. Dessa undantag avser monopolsituationer, specifika marknadsmisslyckanden eller situationer där upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter kan ställas inför oproportionerliga kostnader eller tekniska oförenligheter. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bör ha friheten att inkludera ytterligare minimikrav i deras upphandlingsdokument, förutsatt att de uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (26), 2014/24/EU (27) eller 2014/25/EU (28) och tillämplig sektorslagstiftning. De bör också på samma villkor vara fria att använda tilldelningskriterier för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, såsom pris, kostnad eller andra kriterier.

(56)

När det gäller byggentreprenadkontrakt och byggkoncessioner som omfattas av denna förordning bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter välja ett eller flera särskilda villkor, krav eller kontraktsförpliktelser för att bidra till att uppnå flera mål, såsom att ta itu med sociala eller sysselsättningsrelaterade aspekter för att uppnå ett positivt socialt resultat, i förekommande fall med effektivt beaktande av cybersäkerhetsfrågor, eller uppnå tillräckliga garantier för att de relevanta produkterna kommer att levereras i tid. Dessa aspekter är också viktiga för att främja resiliens. Undantag som rör monopolsituationer, specifika marknadsmisslyckanden eller situationer där upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter kan ställas inför oproportionerliga kostnader eller tekniska oförenligheter bör också föreskrivas.

(57)

I vissa fall bör anbudets bidrag till resiliens i förhållande till vissa tredjeländer uppmärksammas. Om kommissionen har fastställt att andelen nettonollteknik eller dess huvudsakliga särskilda komponenter med ursprung i ett tredjeland står för mer än 50 % av försörjningen av den specifika tekniken eller av dessa komponenter inom unionen, bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter vara skyldiga att inkludera flera villkor i deras upphandlingsdokument för att uppnå ett resilient resultat. På så sätt bör värdet av den specifika nettonolltekniken eller de huvudsakliga särskilda komponenterna i den specifika nettonolltekniken med ursprung i det berörda tredjelandet inte överskrida en gräns på 50 % på särskilda villkor. Om kommissionen har fastställt att försörjningsandelen inom unionen av dessa produkter eller komponenter med ursprung i ett tredjeland har ökat med i genomsnitt minst 10 procentenheter under två på varandra följande år och har nått minst 40 % av försörjningen inom unionen, bör samma mekanism tillämpas. Detta kommer att göra det möjligt för unionen att på ett effektivt sätt ta hänsyn till nya beroenden. För kontrakt som omfattas av Europeiska unionens tillägg I till Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling (WTO-avtalet) eller av andra relevanta internationella avtal som unionen är bunden av bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter inte tillämpa dessa krav på nettonollteknik eller de huvudsakliga särskilda komponenter som har sitt ursprung i försörjningskällor som har undertecknat dessa avtal.

(58)

Om dessa resilienskrav inte uppfylls bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i deras upphandlingsdokument också kräva att huvudentreprenören är skyldig att betala en proportionell avgift till den berörda upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten på minst 10 % av värdet av den specifika nettonolltekniken i kontraktet, för att säkerställa att mekanismen efterlevs.

(59)

Medlemsstater bör inte diskriminera eller utan grund behandla en leverantör av nettonollteknik från en annan medlemsstat annorlunda. Denna skyldighet återspeglar den redan befintliga skyldigheten för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter, i enlighet med direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU, att behandla ekonomiska aktörer lika och utan diskriminering och att följa de förfaranderegler som fastställs i dessa direktiv för att säkerställa att principerna om likabehandling och icke-diskriminering får praktisk verkan och att offentliga upphandlingsförfaranden öppnas för konkurrens.

(60)

Utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätt som är tillämplig på en viss teknik, inbegripet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 (29) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 (30), och såvida inte annat anges där, bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter vid utvärdering av den miljömässiga hållbarheten för de nettonolltekniklösningar som upphandlas på grundval av den här förordningen kunna ta hänsyn till olika aspekter med inverkan på klimatet och miljön.

(61)

Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa vägledande principer för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter för att specificera tekniska specifikationer, krav och villkor för fullgörande av kontrakt som rör miljömässig hållbarhet för offentliga kontrakt. Detta bör inte påverka tillämpningen av unionsrätt som är tillämplig på specifik teknik, inbegripet enligt förordning (EU) 2024/1781 och förordning (EU) 2023/1542.

(62)

I syfte att, inom ett offentligt upphandlingsförfarande eller en auktion, ta i beaktande behovet av att stödja produktion eller förbrukning av energi från förnybara energikällor och behovet av att diversifiera försörjningskällorna för nettonollteknik för att undvika enskilda försörjningskällor, och utan att det påverkar unionens internationella åtaganden, bör försörjningen anses vara otillräckligt diversifierad åtminstone om den särskilda nettonolltekniken eller dess huvudsakliga särskilda komponenter som har sitt ursprung i ett enskilt tredjeland och svarar för mer än 50 % av den försörjningen inom unionen.

(63)

För att främja ett ansvarsfullt företagande hos anbudsgivare, cybersäkerhet och datasäkerhet för den teknik som används, projekt och tillhörande infrastruktur och för att främja ett genomförande av projekten fullt ut och i tid, bör offentliga myndigheter som utformar auktioner för utbyggnad av energi från förnybara energikällor inkludera kriterier för förhandsurval avseende ansvarsfullt företagande, cybersäkerhet och datasäkerhet samt förmågan att genomföra projektet fullt ut och i tid.

(64)

För att stödja målet att utveckla och upprätthålla en industriell grund för tillhandahållandet av teknik för förnybar energi för att trygga unionens energiförsörjning och undvika beroenden för försörjningen av denna teknik som skulle försena unionens insatser för att minska växthusgasutsläppen eller äventyra energiförsörjningstryggheten, bör offentliga myndigheter som utformar auktioner för utbyggnad av energi från förnybara energikällor öka hållbarheten och resiliensen i försörjningen av denna teknik inom unionen. Medlemsstaterna bör bedöma auktionernas bidrag till hållbarhet genom att granska anbudens miljömässiga hållbarhet, deras bidrag till innovation och deras bidrag till integreringen av energisystemet. För detta ändamål bör medlemsstaterna kunna välja att införa kriterier för förhandsurval eller tilldelningskriterier i utformningen av auktionerna. Kriterierna för förhandsurval bör uppfyllas av alla anbudsgivares projekt för att dessa ska kunna delta i auktionen, medan tilldelningskriterierna syftar till att utvärdera och rangordna de olika projekt som deltar i en auktion.

(65)

När offentliga myndigheter som utformar auktioner för utbyggnad av energi från förnybara energikällor beaktar anbudens miljömässiga hållbarhet, antingen i form av kriterier för förhandsurval eller tilldelningskriterier, får de ta hänsyn till olika faktorer som påverkar klimatet och miljön. Dessa faktorer skulle kunna omfatta varaktigheten och tillförlitligheten för lösningen, möjlighet till reparation och underhåll och tillgången till sådana tjänster, möjlighet till uppgradering och återtillverkning, möjlighet till och kvalitet på återvinning, användning av ämnen, förbrukning av energi, vatten och andra resurser under en eller flera av produktens livscykelfaser, vikt och volym för produkten och dess förpackning, införlivande av förnybara material eller återvunna eller begagnade komponenter, mängd, egenskaper och tillgänglighet vad gäller de konsumtionsvaror som behövs för att använda och underhålla produkten korrekt, miljöavtryck för produkten och dess miljöpåverkan under livscykeln, produktens koldioxidavtryck, utsläpp av mikroplast, utsläpp till luft, vatten eller mark under en eller flera av produktens livscykelfaser, mängden avfall som genereras, och användningsvillkor.

(66)

För att stödja utformningen och produktionen av mer innovativ och avancerad teknik för förnybar energi kan man när det gäller anbudens bidrag till hållbarheten beakta, antingen i form av kriterier för förhandsurval eller tilldelningskriterier, bidraget till innovation genom att föreskriva kriterier för förhandsurval eller tilldelningskriterier som främjar användning av helt nya lösningar eller förbättring av jämförbara toppmoderna lösningar.

(67)

För att stödja integreringen av energi från förnybara energikällor i unionens energisystem och dess fördelar för en kostnadseffektiv avkarbonisering kan man när det gäller anbudens bidrag till hållbarheten beakta bidraget till integreringen av energisystem, till exempel genom energilagring, återvinning av spillvärme och spillkyla och produktionen av förnybar vätgas.

(68)

För att öka resiliensen i försörjningen av nettonollteknik för förnybar energi och undvika alltför stort beroende av länder med en mycket koncentrerad försörjning inom unionen bör offentliga myndigheter med hjälp av förhandsurval eller tilldelningskriterier beakta bidraget till resiliens från de olika projekt som deltar i auktioner för utbyggnad av energi från förnybara energikällor, med beaktande av behovet av att diversifiera försörjningen av teknik för förnybar energi, utan att det påverkar unionens internationella åtaganden. När de offentliga myndigheterna tillämpar kriteriet för resiliens bör de beakta att försörjningen åtminstone bör anses vara otillräckligt diversifierad om mer än 50 % av efterfrågan inom unionen på en specifik nettonollteknik eller av dess huvudsakliga särskilda komponenter kommer från ett enda tredjeland.

(69)

Vid användning av tilldelningskriterier påverkar viktningen av kriterierna för anbudets bidrag till hållbarhet och resiliens i samband med auktioner för utbyggnad av energi från förnybara energikällor inte möjligheten för de myndigheter som utformar dessa auktioner att fastställa ett högre tröskelvärde för kriterierna för miljömässig hållbarhet, innovation och integrering av energisystem om detta är förenligt med eventuella gränser för kriterier som inte rör pris som fastställs enligt regler för statligt stöd. Under alla omständigheter bör tillämpningen av dessa kriterier och deras minsta och sammanlagda vikt i auktionerna säkerställa att auktionerna förblir konkurrenskraftiga och överensstämmer med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(70)

För att öka unionens försörjning av teknik för förnybar energi i syfte att nå de totala årliga riktmärkena för tillverkning senast 2030 inom unionen bör en specifik andel av den volym som auktioneras ut och för vilken icke-prisrelaterade kriterier tillämpas föreskrivas i denna förordning. Denna andel bör utvärderas vartannat år av kommissionen för att fastställa effekterna av icke-prisrelaterade kriterier på utvecklingen av unionens årliga tillverkning av teknik för förnybar energi och utbyggnaden av energi från förnybara energikällor, inbegripet deras ekonomiska konsekvenser och deras inverkan på takten i utbyggnaden, samtidigt som hänsyn också tas till systemets genomförbarhet och tydlighet för projektutvecklare. Om bedömningarna visar att tillämpningen av resiliens- och hållbarhetskriterierna på ett positivt sätt bidrar till försörjningstryggheten i unionen vad avser nettonollteknik, särskilt genom att öka tillverkningskapaciteten i unionen för teknik för förnybar energi, och inte avsevärt hindrar uppnåendet av de mål för förnybar energi som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (31), inbegripet utbyggnaden i varje medlemsstat, bör tillämpningen av dessa bestämmelser stegvis utökas. Varje steg bör bli föremål för en konsekvensbedömning för att säkerställa att högre andelar fortsätter att bidra positivt till försörjningstryggheten för teknik för förnybar energi och att dessa fördelar uppväger effekterna på kostnaderna och hastigheten för utbyggnaden av energi från förnybara energikällor. Fastställandet av andelen av den auktionerade volymen bör, om det är lämpligt och genomförbart, sträva efter att uppnå en gradvis total ökning i syfte att bidra till att uppnå de övergripande målen i denna förordning och uppnå 50 % före utgången av 2029.

(71)

Beroende på medlemsstaternas mål för utbyggnaden av energi från förnybara energikällor och deras nationella strategier för avkarbonisering kan de påverkas mycket olika av tillämpningen av resiliens- och hållbarhetskriterierna. Vid bedömningen av dessa kriteriers inverkan på utbyggnaden av energi från förnybara energikällor bör kommissionen därför undersöka de övergripande ekonomiska konsekvenserna och effekterna på utbyggnaden i unionen samt konsekvenserna för medlemsstaterna och andra berörda parter, inbegripet hushåll och företag. För att fastställa inverkan på utbyggnaden av energi från förnybara energikällor och ta hänsyn till praktiska erfarenheter av att tillämpa icke-prisrelaterade kriterier bör kommissionen, som en del av sin bedömning och på ett strukturerat och öppet sätt, samråda med de nationella myndigheter som genomför auktioner.

(72)

Kriterierna för auktioner kan innebära en alltför stor börda för dem som driver projekt för förnybar energi med liten kapacitet. För att begränsa denna förordnings inverkan på auktioner till stöd för projekt med en maximal kapacitet på 10 megawatt bör medlemsstaterna kunna undanta dessa auktioner från beräkningen av den totala volym kapacitet som auktioneras ut per år.

(73)

Om auktioner för vilka förhandsurval, resiliens och hållbarhetskriterier tillämpas har ett otillräckligt antal anbud bör utbyggnaden av energi från förnybara energikällor inte fördröjas till följd av att medlemsstaterna åläggs att tillämpa dessa kriterier på den andel av auktionsvolymen som har ett otillräckligt antal anbud. Medlemsstaterna bör därför kunna undanta den andel av auktionsvolymen som har ett otillräckligt antal anbud från kraven för auktioner. En auktion anses ha ett otillräckligt antal anbud om de anbud som läggs fram för den auktionen omfattar en volym som understiger den totala volymen av den auktionerade kapaciteten.

(74)

Under inrättandet av program som gynnar hushåll, företag eller konsumenter som skapar incitament till köp av slutprodukter med nettonollteknik, och utan att det påverkar unionens internationella åtaganden, bör försörjningen anses vara otillräckligt diversifierad om en enskild källa tillhandahåller mer än 50 % av den totala efterfrågan på en viss nettonollteknik inom unionen. För att säkerställa konsekvent tillämpning bör kommissionen offentliggöra en årlig förteckning, från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas, över fördelningen av ursprunget för slutprodukter med nettonollteknik som omfattas av denna kategori, uppdelat efter andel av unionens försörjning från olika källor under det senaste år för vilket uppgifter finns tillgängliga.

(75)

Genom rådets beslut 2014/115/EU (32) godkändes bland annat ändringen av WTO-avtalet. Syftet med WTO-avtalet är att fastställa en multilateral ram med balanserade rättigheter och skyldigheter i samband med offentlig upphandling för att liberalisera och öka världshandeln. När det gäller kontrakt som omfattas av unionens tillägg I till WTO-avtalet och andra relevanta internationella avtal som unionen är bunden av, bland annat frihandelsavtal och artikel III.8 a i allmänna tull- och handelsavtalet från 1994, för offentliga organs upphandling av produkter som köps in för kommersiell återförsäljning eller i syfte att användas vid produktion av varor för kommersiell återförsäljning, bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter inte tillämpa resilienskraven på nettonollteknik eller de huvudsakliga särskilda komponenter som har sitt ursprung i försörjningskällor som har undertecknat dessa avtal.

(76)

Tillämpningen av bestämmelserna om resiliens i offentliga upphandlingsförfaranden enligt denna förordning bör inte påverka tillämpningen av artikel 25 i direktiv 2014/24/EU eller artiklarna 43 och 85 i direktiv 2014/25/EU, i linje med kommissionens meddelande av den 24 juli 2019 med titeln Vägledning om tillträde för anbudsgivare och varor från tredjeländer till EU:s upphandlingsmarknad. På samma sätt bör bestämmelserna om offentlig upphandling fortsätta att gälla för byggentreprenader, varor och tjänster som omfattas av denna förordning, inbegripet artikel 67.4 i direktiv 2014/24/EU och eventuella genomförandeåtgärder som följer av förordning (EU) 2024/1781.

(77)

För att begränsa den administrativa bördan till följd av behovet av att ta hänsyn till krav som rör anbudets bidrag till hållbarhet och resiliens, särskilt för mindre offentliga upphandlare och för kontrakt av lägre värde som inte har någon betydande inverkan på marknaden, bör tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i denna förordning skjutas upp med två år för offentliga upphandlare som inte är inköpscentraler och för kontrakt till ett värde under 25 miljoner EUR.

(78)

Vid tillämpningen av bestämmelserna om offentlig upphandling enligt denna förordning bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter, om en produkt omfattas av en delegerad akt som antagits enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 (33), endast köpa produkter som fullgör skyldigheten i artikel 7.2 i den förordningen.

(79)

Hushåll, företag och slutkonsumenter står för en stor del av unionens efterfrågan på slutprodukter med nettonollteknik, och offentliga stödsystem genom vilka hushållen, särskilt utsatta hushåll och konsumenter med låg och medellåg inkomst, uppmuntras att köpa sådana produkter är viktiga verktyg för att påskynda den gröna omställningen. Inom ramen för initiativet om solenergi på tak som tillkännagavs i kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 bör medlemsstaterna till exempel inrätta nationella program för att stödja en storskalig utbyggnad av solenergi på tak. I REPowerEU-planen uppmanade kommissionen medlemsstaterna att fullt ut utnyttja stödåtgärder som uppmuntrar byte till värmepumpar. Sådana stödsystem som inrättas nationellt av medlemsstaterna eller lokalt av lokala eller regionala myndigheter bör också bidra till att förbättra hållbarheten och resiliensen i unionens nettonollteknik. Myndigheterna bör till exempel ge högre ekonomisk ersättning till stödmottagare som köper sådana slutprodukter med nettonollteknik som bidrar mer till resiliens i unionen. Offentliga myndigheter kan göra stödberättigandet för system beroende av bidraget till hållbarhet och resiliens. I samband med detta uppmanas medlemsstaterna att ta hänsyn till systemets tillgänglighet för medborgare som lever i energifattigdom. Myndigheterna bör säkerställa att deras system är öppna, transparenta och icke-diskriminerande, så att de bidrar till att öka efterfrågan på nettonollteknikprodukter i unionen. Myndigheterna bör också begränsa den ytterligare ekonomiska ersättningen för sådana produkter, för att inte bromsa införandet av nettonollteknik i unionen. För att göra sådana system effektivare bör medlemsstaterna säkerställa att information för både konsumenter och tillverkare av nettonollteknik finns lättillgänglig på en fritt tillgänglig webbplats. Om myndigheterna använder hållbarhets- och resiliensbidrag i system som riktar sig till konsumenter eller hushåll bör detta inte påverka tillämpningen av reglerna om statligt stöd eller WTO:s regler om subventioner.

(80)

När medlemsstaterna, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter, eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ, utformar system som gynnar hushåll, företag eller konsumenter, som ger incitament till inköp av slutprodukter med nettonollteknik bör de säkerställa att unionens internationella åtaganden respekteras, bland annat genom att säkerställa att sådana system inte uppnår en omfattning som allvarligt skadar WTO-medlemmarnas intressen.

(81)

Dessutom bör kommissionen kunna hjälpa medlemsstaterna att utforma system riktade till hushåll, företag och konsumenter för att skapa synergier och utbyta bästa praxis. Plattformen för ett nettonoll-Europa (plattformen) bör också spela en viktig roll när det gäller att påskynda genomförandet av medlemsstaternas och myndigheternas hållbarhets- och resiliensbidrag i deras praxis avseende offentliga upphandlingsförfaranden och auktioner. Kommissionen bör, efter samråd med plattformen, anta en genomförandeakt som specificerar kriterierna för bedömning av bidraget till hållbarhet och resiliens. I den akten bör särskild uppmärksamhet ägnas små och medelstora företag, som bör ha en rimlig chans att delta på den betydande marknaden för offentlig upphandling. Akten bör också säkerställa att kraven på hållbarhet och resiliens tillämpas på ett sätt som säkerställer rättvis och jämlik konkurrens mellan marknadsaktörer oavsett ägarstruktur.

(82)

För att säkerställa att offentliga upphandlingsförfaranden och auktioner för utbyggnad av förnybara energikällor verkligen bidrar till unionens resiliens måste denna verksamhet vara förutsägbar för industrin. För att industrin ska kunna anpassa sin produktion i tid bör upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i förväg informera marknaden om sina uppskattade upphandlingsbehov av nettonollteknikprodukter.

(83)

Utöver åtgärder som är inriktade på allmänhetens och hushållens efterfrågan skulle unionen kunna överväga åtgärder för att underlätta införandet av nettonollteknik i unionens industriella värdekedjor, med särskild uppmärksamhet på små och medelstora företag, särskilt genom att underlätta kopplingen mellan tillgång och efterfrågan från industrin.

(84)

Såsom anges i meddelandet om en industriplan i den gröna given står unionsindustrins marknadsandelar under stark press på grund av subventioner i tredjeländer, vilket undergräver lika villkor. Denna situation utgör en konkurrensutmaning för unionen när det gäller att upprätthålla och utveckla sin egen industri och skapar ett behov av en snabb och ambitiös reaktion från unionens sida när det gäller att modernisera sin rättsliga ram.

(85)

Eftersom unionens mål att minska strategiska beroenden av tredjeländer för nettonollteknik är det nödvändigt att offentliga stödmekanismer, såsom offentliga upphandlingsförfaranden och auktioner, inte förvärrar sådana beroenden. Därför bör, när så är nödvändigt och lämpligt, motiverade begränsningar fastställas för andelen produkter i leveranskontrakt som kommer från tredjeländer om kommissionen har fastställt att de villkor som är kopplade till resiliens i denna förordning är uppfyllda. Dessutom bör ansträngningar göras för att effektivt ta itu med orättvisa subventioner från tredjeländer som undergräver lika villkor, till exempel genom att använda alla möjliga åtgärder som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2022/1031 (34) och (EU) 2022/2560 (35).

(86)

Tillgång till offentlig och privat finansiering är avgörande för att säkerställa unionens öppna strategiska oberoende och för att upprätta en solid och konkurrenskraftig tillverkningsbas för nettonollteknik och dess försörjningskedjor i hela unionen. Merparten av de investeringar som krävs för att uppnå målen i den europeiska gröna given kommer att komma från privat kapital som lockas av både tillväxtpotentialen i nettonollekosystemet och en stabil och ambitiös politisk ram. Välfungerande, djupa och integrerade kapitalmarknader kommer därför att vara avgörande för att anskaffa och kanalisera de medel som krävs för den gröna omställningen och för tillverkningsprojekt för nettonollteknik. Snabba framsteg mot kapitalmarknadsunionen behövs därför för att unionen ska kunna uppnå sina nettonollmål. Agendan för hållbar finansiering (och blandad finansiering) spelar också en avgörande roll för att öka investeringarna i nettonollteknik i hela värdekedjan, samtidigt som sektorns konkurrenskraft garanteras. Såsom anges i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer denna förordning uppgår investeringsbehovet till cirka 92 miljarder EUR under perioden 2023–2030, med ett intervall på mellan 52 miljarder EUR och cirka 119 miljarder EUR, beroende på olika scenarier, vilket skulle resultera i offentliga finansieringsbehov på 16-18 miljarder EUR. Med tanke på att denna bedömning endast tar hänsyn till sex specifika tekniker är det verkliga investeringsbehovet sannolikt betydligt större.

(87)

Privata investeringar från företag och finansiella investerare har avgörande betydelse. Om enbart privata investeringar inte är tillräckliga kan ett effektivt genomförande av tillverkningsprojekt för nettonollteknik dock kräva offentligt stöd, exempelvis i form av garantier, lån eller kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital, samtidigt som snedvridning på den inre marknaden undviks. När detta offentliga stöd ges i form av statligt stöd bör det ha en stimulanseffekt och vara nödvändigt, riktat, tillfälligt, lämpligt och proportionerligt, samtidigt som konkurrensen och sammanhållningen på den inre marknaden bevaras. De befintliga riktlinjerna för statligt stöd, som nyligen har genomgått en djupgående översyn i linje med målen för den gröna och den digitala omställningen, ger goda möjligheter att på vissa villkor stödja investeringar i projekt som omfattas av denna förordning. Medlemsstaterna kan spela en viktig roll när det gäller att underlätta tillgången till finansiering för tillverkningsprojekt för nettonollteknik genom att åtgärda marknadsmisslyckanden genom riktat och tillfälligt statligt stöd. Den tillfälliga kris- och omställningsramen som antogs den 9 mars 2023 syftar till att säkerställa lika villkor på den inre marknaden, särskilt i de branscher där produktionen riskerar att flyttas till tredjeländer, medan stödbeloppen ska vara proportionella. Den gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder för att stödja nyinvesteringar i produktionsanläggningar i definierade nettonollsektorer, bland annat genom skatteförmåner. Om investeringen görs i stödområden kan det tillåtna stödbeloppet ändras till högre stödnivåer och stödtak för att bidra till målet om konvergens mellan medlemsstater och regioner. I syfte att undvika fragmentering av den inre marknaden krävs lämpliga villkor för att kontrollera de konkreta riskerna för att investeringen leds om utanför EES och att det inte finns någon risk för omlokalisering inom EES. För att mobilisera nationella resurser för detta ändamål uppmuntras medlemsstaterna att i enlighet med artikel 10.3 i direktiv 2003/87/EG spendera 25 % av de intäkter från utsläppshandelssystemet som medlemsstaterna årligen samlar in från auktioner inom utsläppshandelssystemet.

(88)

All ytterligare mobilisering av statligt stöd bör vara riktad, tillfällig och överensstämma med unionens politiska mål såsom den europeiska gröna given och pelaren. Sådan finansiering bör inte leda till ytterligare skillnader mellan medlemsstaterna i linje med unionens konkurrens- och sammanhållningspolitik.

(89)

Offentligt stöd bör användas för att hantera specifika, angivna marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt mervärde för unionen. Offentliga investeringar kan särskilt inriktas på nödvändiga infrastrukturinvesteringar, främjande av innovation och expansion inom banbrytande teknik.

(90)

Flera av unionens finansieringsprogram, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (36), InvestEU, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (37), sammanhållningspolitiska program eller den innovationsfond som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (38), är också tillgängliga för att finansiera investeringar i tillverkningsprojekt för nettonollteknik. Dessutom kommer STEP att bidra till att bättre kanalisera befintliga unionsmedel till kritiska investeringar som syftar till att stödja utveckling eller tillverkning av kritisk teknik, inbegripet ren teknik.

(91)

Genom förordning (EU) 2023/435 (39) frigörs ytterligare 20 miljarder EUR i icke återbetalningspliktigt stöd till medlemsstaterna för att främja energieffektivitet och ersätta fossila bränslen, bland annat genom unionens nettonollindustriprojekt. Såsom påpekas i kommissionens vägledning om kapitlen om REPowerEU uppmanas medlemsstaterna att i REPowerEU-kapitlet i sina planer för återhämtning och resiliens inbegripa åtgärder som stöder investeringar i tillverkning av nettonollteknik och industriell innovation, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (40).

(92)

InvestEU är unionens flaggskeppsprogram för att främja investeringar, särskilt i den gröna och den digitala omställningen, genom att tillhandahålla finansiering och tekniskt stöd, till exempel genom blandfinansieringsinsatser. Detta bidrar till att attrahera ytterligare offentligt och privat kapital. Medlemsstaterna uppmuntras dessutom att bidra till medlemsstatskomponenten inom InvestEU för att stödja finansiella produkter som är tillgängliga för tillverkning av nettonollteknik, utan att det påverkar tillämpningen av tillämpliga regler för statligt stöd.

(93)

Medlemsstaterna kan bevilja stöd från sammanhållningspolitiska program i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (41) för att uppmuntra användning av strategiska nettonollprojekt och tillverkningsprojekt för nettonollteknik i alla regioner, särskilt i mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och territorier som omfattas av Fonden för en rättvis omställning, genom investeringspaket för infrastruktur, produktiva investeringar i innovation, tillverkningskapacitet i små och medelstora företag, tjänster, utbildning och kompetenshöjning, inbegripet stöd till kapacitetsuppbyggnad hos offentliga myndigheter och projektägare. Instrumentet för tekniskt stöd, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (42) kan hjälpa medlemsstaterna och regionerna att utarbeta strategier för nettonolltillväxt, förbättra företagsklimatet, minska byråkratin och påskynda tillståndsförfaranden. Medlemsstaterna bör uppmuntras att främja hållbarheten i strategiska nettonollprojekt genom att integrera dessa investeringar i unionens värdekedjor, särskilt med utgångspunkt i interregionala och gränsöverskridande samarbetsnätverk. Antagandet av sådana åtgärder bör särskilt övervägas när det gäller kluster.

(94)

Innovationsfonden är också ett mycket lovande och kostnadseffektivt sätt att stödja en ökad tillverkning och användning av ren vätgas och annan nettonollteknik i unionen, vilket stärker unionens suveränitet när det gäller viktig teknik för klimatåtgärder och energitrygghet.

(95)

För att övervinna begränsningarna i de nuvarande fragmenterade offentliga och privata investeringsinsatserna samt underlätta integration och avkastning på investeringar bör kommissionen och medlemsstaterna på ett bättre sätt samordna och skapa synergier mellan befintliga finansieringsprogram på unionsnivå och nationell nivå, samt säkerställa bättre samordning och samarbete med näringslivet och centrala aktörer inom den privata sektorn. Plattformen har en viktig roll när det gäller att skapa en god överblick över tillgängliga och relevanta finansieringsmöjligheter och diskutera de enskilda finansieringsbehoven för strategiska nettonollprojekt. I syfte att stimulera produktionen av nettonollteknik i unionen kan plattformen diskutera hur finansiering, regelverk samt garantier om investeringar och plats ska hanteras.

(96)

Med tanke på hur viktiga tillverkningsprojekt för nettonollteknik och strategiska nettonollprojekt är för unionens energiförsörjning bör dessutom vissa administrativa restriktioner delvis upphävas eller förenklas för att påskynda genomförandet av sådana projekt.

(97)

Rymddata och rymdtjänster från unionens rymdprogram inrättade genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/696 (43), särskilt Copernicus, ska i möjligaste mån användas för att ge information om geologi, biologi, ekologi, socioekonomisk utveckling och resurstillgänglighet för miljöbedömningar och miljötillstånd. Sådana data och tjänster, särskilt Copernicus kapacitet för övervakning och kontroll av antropogena koldioxidutsläpp, är relevanta för bedömningen av vilken inverkan industriprojekt och antropogena kolsänkor har på de globala koncentrationerna och flödena av växthusgaser.

(98)

Kommissionen bör, i enlighet med artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (44), begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar europeiska standarder till stöd för målen för den här förordningen.

(99)

Vätgaskluster med industriella slutanvändningstillämpningar spelar en viktig roll för avkarboniseringen av energiintensiva industrier. REPowerEU fastställer målet att fördubbla antalet vätgaskluster i unionen. För att uppnå detta mål bör medlemsstaterna påskynda tillståndsgivningen och överväga att inrätta regulatoriska sandlådor för nettonollteknik och prioritera tillgång till finansiering. För att stärka resiliensen i nettonollindustrin bör medlemsstaterna säkerställa sammanlänkningen av vätgaskluster över unionens gränser. Industrianläggningar som producerar sin egen energi och som kan bidra positivt till elproduktionen bör i egenskap av energiproducenter uppmuntras att bidra till ett smart elnät, genom en förenkling av regleringskraven.

(100)

Regulatoriska sandlådor för nettonollteknik kan vara ett viktigt verktyg för att främja innovation på området för nettonollteknik och regleringsrelaterad kunskap. Innovation behöver möjliggöras genom försöksutrymmen, eftersom vetenskapliga resultat måste testas i en kontrollerad verklig miljö. Regulatoriska sandlådor för nettonollteknik bör införas för att testa innovativ nettonollteknik eller annan innovativ teknik med potential att möjliggöra övergången till en klimatneutral och ren ekonomi och minska strategiska beroenden, i en kontrollerad verklig miljö under en begränsad tid, vilket förbättrar den regleringsrelaterade kunskapen och den potentiella expansionen och spridningen. En balans mellan rättssäkerhet för deltagare i regulatoriska sandlådor för nettonollteknik och uppnåendet av målen i unionsrätten måste hittas. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva undantag för regulatoriska sandlådor för nettonollteknik i nationell rätt samtidigt som efterlevnad av unionsrätten och de grundläggande krav för nettonollteknik som fastställs i nationell rätt säkerställs. Kommissionen offentliggjorde ett dokument med vägledning för sandlådorna under 2023 i enlighet med den nya europeiska agendan för innovation för att stödja medlemsstaterna i utarbetandet av regulatoriska sandlådor för nettonollteknik. Denna innovativa teknik kan så småningom bli avgörande för att uppnå unionens mål för klimatneutralitet och säkerställa försörjningstryggheten och resiliensen i unionens energisystem.

(101)

Unionens strategiska plan för energiteknik (SET-planen), som reviderades i kommissionens meddelande av den 20 oktober 2023, stöder utvecklingen av ren, effektiv och kostnadsmässigt konkurrenskraftig energiteknik genom samordning och samarbete inom forskning och innovation avseende ren energi som sammanför den europeiska industrin, forskningsorganisationer och regeringsföreträdare från SET-planens länder (45). Översynen av SET-planen syftar till att anpassa denna plans ursprungliga strategiska mål till den europeiska gröna given, REPowerEU och industriplanen i den gröna given, särskilt denna förordning. Syftet är att främja en enhetlig strategi för att uppnå Europas avkarboniseringsmål, stödja europeisk nettonollteknik och bygga upp en hållbar och resilient framtid vad gäller energi. SET-planen har haft en strukturerande effekt på gemensamma forsknings- och innovationsåtgärder och bidragit till ett snabbare och effektivare uppnående av gemensamma forsknings- och teknikmål på energiområdet. SET-planen har bidragit till att anpassa forsknings- och innovationsinsatser och till att mobilisera nationella offentliga medel från deltagande länder till stöd för gemensamt överenskomna forsknings- och innovationsprioriteringar genom partnerskapet för omställning till ren energi och partnerskapet för omställning till en hållbar framtid i stadsmiljöer inom ramen för Horisont Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (46), som ett exempel på framgångsrikt samarbete mellan sektorer i unionen. SET-planen spelar en central roll i genomförandet av energiunionens forsknings-, innovations- och konkurrenskraftsdimension i de nationella energi- och klimatplanerna. Sedan SET-planen lanserades 2007 har den dock varit ett inofficiellt forum. Den här förordningen ger en möjlighet att stärka länken mellan europeisk innovation och tillverkning av ny innovativ teknik.

(102)

Det krävs ytterligare kvalificerad arbetskraft för att möjliggöra den gröna och den digitala omställningen och hållbar tillväxt och konkurrenskraft för unionen, expandera unionens försörjningskedjor för nettonollteknikindustrier och bibehålla arbetstillfällen av hög kvalitet i unionen. Detta innebär stora investeringsbehov i omskolning och kompetenshöjning, även inom yrkesutbildning. Energiomställningen kommer att kräva en betydande ökning av antalet kvalificerade arbetstagare inom en rad sektorer såsom förnybar energi, energilagring och råmaterial och har stor potential att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. Enligt SET-planen uppskattas kompetensbehoven inom delsektorerna för vätgasbränsleceller enbart inom tillverkningsindustrin att uppgå till 180 000 utbildade arbetstagare, tekniker och ingenjörer senast 2030. Inom sektorn för solcellsenergi behövs det upp till 66 000 arbetstillfällen enbart inom tillverkningsindustrin. Det är därför av yttersta vikt att göra arbetstillfällen inom nettonollteknik attraktiva och tillgängliga och att ta itu med den nuvarande obalansen mellan arbetstagarnas kompetens och företagens behov.

(103)

Eftersom det inte är möjligt att stärka tillverkningskapaciteten för viktig nettonollteknik i unionen utan en tillräckligt stor kvalificerad arbetskraft är det nödvändigt att införa åtgärder för att öka integrationen och få in fler människor på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor, unga som varken arbetar eller studerar, personer med invandrarbakgrund, äldre personer och personer med funktionsnedsättning. Dessutom bör detta omfatta arbetstagare från tredjeländer eftersom unionen endast lockar en liten andel kvalificerade migranter. I linje med målen i rådets rekommendation om att säkerställa en rättvis omställning till klimatneutralitet är det viktigt att stödja övergången mellan arbeten för arbetstagare som drabbas av uppsägningar och sektorer på tillbakagång. Detta innebär investeringar i kompetens för alla, samtidigt som man har en målinriktad strategi för utsatta grupper och övergångsregioner. Slutmålet bör vara att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet i unionen som krävs för nettonollteknik i linje med målen för sysselsättning och utbildning i pelaren, inbegripet rättvisa och tillräckliga löner, förbättrade levnads- och arbetsvillkor och säkerställande av säkra och hälsosamma arbetsplatser samt rätten till livslångt lärande av god kvalitet. Brist på kompetens och arbetskraft kan också bero på oattraktiva jobb och dåliga arbetsvillkor. Att förbättra arbetskvaliteten i sektorer och företag med dåliga arbetsvillkor är därför en viktig faktor för att locka till sig arbetstagare.Med utgångspunkt i och full hänsyn till befintliga initiativ, såsom EU-pakten för kompetens, verksamheter på unionsnivå för kompetensinventering och kompetensprognoser, exempelvis från Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och Europeiska arbetsmyndigheten, och strategin för branschsamverkan kring kompetens, är målet att mobilisera alla aktörer för att säkerställa relevans och öka utnyttjandet av utbildningsprogrammen, inklusive medlemsstaternas myndigheter, också på regional och lokal nivå, utbildningsanordnare, arbetsmarknadens parter, näringslivet och industrin, särskilt små och medelstora företag, samt alla typer av universitet, i syfte att fastställa kompetensbehov, utveckla utbildningsprogram och använda dem i stor skala på ett snabbt och operativt sätt. Strategiska nettonollprojekt spelar en viktig roll i detta avseende. Medlemsstaterna och kommissionen bör säkerställa relevant ekonomiskt stöd, bland annat genom att utnyttja möjligheterna i unionens budget genom instrument som ESF + , InvestEU, Fonden för en rättvis omställning, Horisont Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden, faciliteten för återhämtning och resiliens, den genom artikel 10d i direktiv 2003/87/EG inrättade moderniseringsfonden, REPowerEU, programmet för den inre marknaden och STEP. Det ekonomiska stödet bör omfatta såddfinansiering som ska tillhandahållas av kommissionen för att inrätta de europeiska nettonollindustriakademierna (akademierna) och för att göra det möjligt för dem att fungera i syfte att bli ekonomiskt hållbara tre år efter inrättandet, bland annat genom att ta emot finansiella bidrag från den privata sektorn.

(104)

Akademierna bör lanseras för att utveckla utbildningsprogram, utbildningsinnehåll och utbildningsmaterial samt intyg som visar att de har använts i syfte att höja kompetensen hos och omskola alla personer i arbetsför ålder som behövs för viktiga nettonollteknikvärdekedjor och erbjuda dessa program, innehåll och material till lämpliga utbildningsanordnare i medlemsstaterna för frivillig användning. Akademierna bör spela en underlättande roll och fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt för yrkesutbildningens innehåll och organisation. Därigenom bör akademierna bidra till det långsiktiga målet att återindustrialisera och samtidigt avkarbonisera unionen, ta itu med brist på kritisk kompetens samt bidra till dess öppna strategiska oberoende och tillgodose behovet av unionstillverkad nettonollteknik genom att stärka unionens kapacitet till innovation och produktion. Akademierna bör lanseras på grundval av en bedömning av kommissionen av kompetensbristen, på grundval av befintliga och objektiva studier, i nettonollteknikindustrier som är avgörande för den industriella omvandlingen och avkarboniseringen. Varje akademi bör utarbeta en handlingsplan med delmål och mål, bland annat avseende antalet studerande, som ska baseras på kompetensbristbedömningen.

(105)

Akademierna bör uppmuntra undervisning i övergripande färdigheter som underlättar yrkesmässig rörlighet, tillsammans med andra färdigheter som krävs. Akademierna bör göra sitt utbildningsinnehåll tillgängligt på olika språk så att så många elever som möjligt kan få tillgång till utbildningsprogrammen. De bör tillhandahålla utbildning på alla kompetensnivåer i den utsträckning som behövs och på så sätt inriktas på alla utbildnings- och kvalifikationsnivåer längs värdekedjan i de berörda sektorerna. Utbildningsanordnare i medlemsstaterna får komplettera utbildningsinnehåll och utbildningsmaterial som tagits fram av akademierna med ytterligare relevant information som utarbetats på medlemsstatsnivå och som till exempel återspeglar nationell rätt om arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter, tillämpliga kollektivavtal eller territoriella eller sektorsspecifika krav, i förekommande fall med deltagande av arbetsmarknadens och näringslivets parter. Utbildningsinnehållet bör också rikta sig till anställda i nationella och lokala förvaltningar, särskilt de ansvariga för tillstånd, konsekvensbedömningar och regleringar av ny teknik, och på så sätt bidra till kapacitetsuppbyggnad vid nationella förvaltningar och minskade skillnader mellan medlemsstaterna.

(106)

För att stödja transparensen och överföringen avseende arbetstagarnas kompetens samt deras rörlighet kommer akademierna att utveckla utbildningsintyg och verka för att utbildningsanordnarna inför dessa intyg, inbegripet, i tillämpliga fall, mikromeriter, som omfattar utbildningsresultat. De intyg som utvecklas av akademierna kan utfärdas av utbildningsanordnarna eller utfärdande organ i medlemsstaterna, när ett utbildningsprogram som tagits fram av akademierna har slutförts med framgång. Intygen bör utfärdas i form av europeiska digitala utbildningsintyg och skulle kunna integreras i Europass och, när så är relevant och genomförbart, ingå i nationella referensramar för kvalifikationer. Det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures), som tillhandahåller information, rådgivning och rekrytering eller placering till förmån för arbetstagare och arbetsgivare i hela unionen, kan spela en viktig roll i offentliggörandet av lediga tjänster med anknytning till nettonollteknik och, när så är lämpligt, införandet av europeiska yrkesprofiler.

(107)

Plattformen bör bidra till att vägleda akademiernas arbete och säkerställa att deras innehåll tar upp den kompetensbrist som identifieras i kommissionens bedömning, och att tillhandahålla allmän tillsyn. Medlemsstaterna bör säkerställa att den utsedda nationella företrädaren kan fungera som en bro mellan relevanta nationella ministerier och behöriga myndigheter i medlemsstaterna samt de nationella arbetsmarknadsparterna och branschföreträdarna. Plattformen bör övervaka de framsteg som görs av de olika akademierna, analysera de bakomliggande orsakerna till kompetensbristen och fastställa i vilken utsträckning genomförandet av akademiernas utbildningsprogram tar itu med kompetensbristen inom nettonollteknikindustrier och kompletterar befintliga utbildningsmöjligheter inom nettonollteknik i medlemsstaterna. Plattformen bör rapportera om genomförandet av utbildningsprogrammen, bland annat genom en lägesrapport som ska läggas fram tre år efter inrättandet av varje akademi och med angivande av antalet studerande som omfattas av akademiernas program uppdelade efter industrisektorer, kön, ålder och utbildnings- och kvalifikationsnivå.

(108)

I avsaknad av specifika bestämmelser i unionsrätten som inför minimikrav på utbildning för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke är det medlemsstaternas behörighet att besluta om och hur ett yrke ska regleras. Nationella regler om tillträde till reglerade yrken bör dock inte utgöra ett omotiverat eller oproportionellt hinder för utövandet av dessa grundläggande rättigheter. Behörigheten att reglera tillträdet till ett yrke måste utövas inom ramen för principerna om icke-diskriminering och proportionalitet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 (47). Medlemsstaterna bör i sin bedömning ta hänsyn till de eventuella negativa effekter som regleringen av yrken kan ha på tillgången till färdigheter i nettonollindustrin, och sträva efter att begränsa regleringen på dessa områden i största möjliga utsträckning.

(109)

Om medlemsstaterna konstaterar att de utbildningsprogram som utvecklats av akademierna motsvarar de specifika kvalifikationer som i värdmedlemsstaten är nödvändiga för tillträde till en reglerad verksamhet inom ramen för ett yrke av särskilt intresse för nettonollindustrin i den medlemsstaten, bör medlemsstaterna i samband med tillträde till reglerade yrken och i syfte att underlätta rörligheten inom yrken i nettonollindustrin, behandla dessa intyg som tillräckliga belägg för formella kvalifikationer, i linje med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (48).

(110)

Nettonollteknikens bidrag till unionens avkarboniseringsmål kan förverkligas först när tekniken införts. Detta införande kommer, i viss utsträckning, sannolikt att ske i privata hushåll, men den största delen av avkarboniseringen kommer sannolikt att ske genom avkarbonisering av industriprocesser. För att säkerställa att investeringar för en sådan avkarbonisering görs i unionen, vilket är avgörande för att säkra arbetstillfällen av hög kvalitet och välstånd i unionen samt för att uppfylla unionens avkarboniseringsmål, är det av yttersta vikt att denna förordning bidrar till att förbättra investeringsklimatet för industrin i unionen.

(111)

På unionsnivå bör en plattform inrättas. Den ska bestå av medlemsstaterna och kommissionen ska vara ordförande. Plattformen kan ge råd till och bistå kommissionen och medlemsstaterna i specifika frågor och fungera som ett referensorgan där kommissionen och medlemsstaterna samordnar sina åtgärder och underlättar informationsutbytet i frågor som rör denna förordning. Plattformen bör dessutom utföra de uppgifter som anges i denna förordning, särskilt när det gäller tillståndsförfaranden, inbegripet gemensamma kontaktpunkter, strategiska nettonollprojekt, samordning av finansiering, tillgång till marknader, kompetens, regulatoriska sandlådor för nettonollteknik samt stödja kommissionen vid bedömningen av genomförbarheten och proportionaliteten i att föreslå åtgärder om kommissionen drar slutsatsen att förordningens allmänna mål sannolikt inte kommer att uppnås. Vid behov får plattformen inrätta permanenta eller tillfälliga arbetsgrupper och bjuda in tredje parter, såsom experter eller företrädare för nettonollindustrin.

(112)

När så är lämpligt och användbart bör plattformen eftersträva ett nära samarbete med andra relevanta initiativ, plattformar och grupper från kommissionen för att söka synergier, utbyta sakkunskap och information samt främja berörda parters deltagande, samtidigt som dubbelarbete och överlappningar undviks. Plattformen kommer att samarbeta med unionens befintliga industriallianser och därigenom bidra till alliansernas arbete genom att involvera medlemsstaterna. Viktiga allianser för samarbete med plattformen är den europeiska batterialliansen, den europeiska alliansen för solcellsindustrin, den europeiska alliansen för ren vätgas, alliansen för utsläppsfri luftfart, alliansen för processorer och halvledarteknik och industrialliansen för värdekedjan för förnybara bränslen och koldioxidsnåla bränslen. Sektorer som för närvarande inte är representerade i industriallianser har också nytta av den strukturerade ram som plattformen tillhandahåller. När det gäller strategiska nettonollpartnerskap planeras ett nära samarbete med nämnden för kritiska råmaterial när så är relevant.

(113)

Att minska regelbördan och den administrativa bördan och ha ett lämpligt regelverk är särskilt viktigt för att industrin effektivt ska kunna anpassa sig till klimat- och energiomställningen. Unionen bör därför sträva efter att senast 2030 avsevärt minska den allmänna regelbördan för industrin, särskilt bördan i samband med utsläppandet av en ny produkt på den inre marknaden. Sådana ansträngningar bör framför allt göras inom ramen för bättre lagstiftning och inte påverka unionens miljö- och arbetsnormer. Kommissionen bör informera plattformen om utvecklingen när det gäller regelbördan och den administrativa bördan för industrier med nettonollteknik i unionen på grundval av kommissionens rapport av den 24 oktober 2023 med titeln Läget för konkurrenskraften hos ren energiteknik och kommissionens årliga undersökning av bördorna från 2022. För att underlätta unionsinstitutionernas arbete för att begränsa regelbördan för nettonollteknikindustrier till ett minimum inrättas genom denna förordning en vetenskaplig rådgivande grupp för nettonollteknikens regelbörda (den vetenskapliga rådgivande gruppen). Den vetenskapliga rådgivande gruppen bör utarbeta vetenskapligt baserade råd om hur regelbördan i unionen påverkar nettonollindustrier, med hjälp av en vetenskapligt baserad metod och, när så är lämpligt, med beaktande av verktygslådan för bättre lagstiftning, för att bedöma effekterna av regelbördor. Den rådgivande vetenskapliga gruppens arbete påverkar inte unionsinstitutionernas befogenheter.

(114)

Enligt förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna lämna in uppdaterade utkast till sina nationella energi- och klimatplaner för 2021–2030. Såsom betonas i kommissionens vägledning till medlemsstaterna avseende dessa uppdateringar bör de uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna innehålla beskrivningar av medlemsstaternas mål och politik för att underlätta en ökning av tillverkningsprojekt avseende kommersiellt tillgänglig energieffektiv och koldioxidsnål teknik, utrustning och viktiga komponenter inom deras territorium. Dessa planer bör även innehålla beskrivningar av medlemsstaternas mål och politik för att uppnå denna ökning genom diversifieringsinsatser i tredjeländer och för att deras industrier ska kunna avskilja, transportera och lagra koldioxidutsläpp permanent på platser för geologisk lagring. Dessa planer bör utgöra grunden för fastställandet av behovet av nettonollteknik. När medlemsstaterna beaktar den här förordningen vid utarbetandet av sina nationella energi- och klimatplaner bör de ta hänsyn både till den allmänna konkurrenskraften samt till forskning och innovation på området nettonollindustrier på längre sikt.

(115)

Som en del av industriplanen i den gröna given tillkännagav kommissionen sin avsikt att ingå industripartnerskap för nettonollteknik som omfattar nettonollteknik och intensifiera sina insatser för att samarbeta med partner som åtagit sig att följa Parisavtalet. Samarbete genom sådana partnerskap kommer sannolikt att främja antagandet av nettonollteknik globalt och stödja ömsesidigt förstärkta partnerskap mellan unionen och tredjeländer, inbegripet hållbara investeringar och tekniskt bistånd. Industripartnerskapen för nettonollteknik bör vara till ömsesidig nytta för unionen och dess partner och bör bidra till uppnåendet av de globala klimatmålen. Dessa partnerskap kan också bidra till en diversifiering av och resiliens i unionens försörjning med nettonollteknik och dess komponenter, förbättra informationsutbytet mellan unionen och dess partner när det gäller utvecklingen av nettonollteknik och stödja unionens nettonollindustrier i tillträdet till den globala marknaden för ren energi samtidigt som de stöder framväxande industrier på området ren energiteknik i tredjeländer med tydliga komparativa fördelar. Kommissionen och medlemsstaterna får samordna industripartnerskapen för nettonollteknik inom plattformen och diskutera befintliga relevanta partnerskap och processer, såsom gröna partnerskap, energidialoger och andra former av befintliga bilaterala kontraktsarrangemang, samt potentiella synergier med berörda medlemsstaters bilaterala avtal med tredjeländer.

(116)

Unionen bör sträva efter att diversifiera och stimulera den internationella handeln och investeringarna i nettonollteknik och bygga ömsesidigt stärkande partnerskap, samtidigt som globala höga sociala, arbetsrelaterade och miljömässiga standarder främjas. Detta bör ske i nära samarbete och partnerskap med likasinnade länder genom befintliga avtal eller nya strategiska arrangemang. På samma sätt bör ett starkare internationellt samarbete om forsknings- och innovationsåtgärder eftersträvas för att utveckla och införa nettonollteknik i nära samarbete med partnerländer på ett öppet och balanserat sätt och på grundval av ömsesidighet och gemensamma intressen.

(117)

För att identifiera och minska potentiella försörjningsrisker i samband med nettonollteknik bör det vara möjligt att fortlöpande övervaka indikatorer som rör marknadstrender, tillverkningskapacitet, innovation, sysselsättning och kompetens, tillståndstider för nettonollteknik och kapacitet för koldioxidinjektion. För närvarande finns det dock inte tillräckligt med uppgifter av hög kvalitet för att övervaka dessa indikatorer. Eftersom de uppgifter som föreskrivs i denna förordning är beroende av tillgången till uppgifter av hög kvalitet är det nödvändigt att kommissionen i sin övervakning prioriterar bland nettonollteknikerna på grundval av deras betydelse för unionen, samtidigt som den arbetar med att förbättra tillgången till sådana uppgifter. Kommissionen kommer också att ha ett nära samarbete med Eurostat, unionens statistikmyndighet, för att utveckla gemensamma koder för nettonollteknik som krävs för högkvalitativ och långsiktig rapportering och statistik.

(118)

Där befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen enligt denna förordning är det ytterst viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, under beredningsarbetet och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (49). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(119)

I den mån någon av de åtgärder som avses i denna förordning utgör statligt stöd ska bestämmelserna om sådana åtgärder inte påverka tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

(120)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.