1.   Utbetalande organ med ansvar för att förvalta och kontrollera utgifter enligt artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska i förhållande till de utbetalningar de gör och de uppgifter som de lämnar och sparar lämna tillräckliga garantier för att

2.   Medlemsstaterna ska som utbetalande organ godkänna myndigheter eller organ som uppfyller villkoren i punkt 1. För att godkännas ska ett utbetalande organ vidare ha en administrativ organisation och ett system för intern kontroll som uppfyller kriterierna i bilaga I (nedan kallade kriterier för godkännande) när det gäller

Medlemsstaterna får fastställa ytterligare kriterier för godkännande med hänsyn till de utbetalande organens storlek, uppgifter och andra särdrag.

1.   Om mer än ett utbetalande organ godkänts ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av artikel 7.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 fatta ett formellt beslut på ministernivå om att godkänna samordningsorganet efter att den försäkrat sig om att organets administrativa rutiner i tillräcklig utsträckning garanterar att organet klarar att utföra de uppgifter som avses i den artikeln.

2.   För att godkännas ska samordningsorganet ha rutiner som säkerställer att

1.   De utbetalande organ som avses i artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska svara för förvaltning och kontroll av transaktioner kopplade till interventionsåtgärder i form av sådan offentlig lagring som de ansvarar för, i enlighet med de villkor som anges i bilaga II till den här förordningen, särskilt de procentsatser för lägsta kontrollfrekvens som fastställs i den bilagan, samt i tillämpliga fall i enlighet med sektorslagstiftningen inom jordbruket.

De utbetalande organen får delegera sina befogenheter i detta avseende till interventionsorgan som uppfyller de villkor som anges i bilaga I.1.C till den här förordningen eller agera via andra utbetalande organ.

2.   De utbetalande organen eller interventionsorganen får, utan att det påverkar deras övergripande ansvar när det gäller offentlig lagring, vidta följande åtgärder:

Om de utbetalande organen överlåter förvaltningen till de lagerhållare som avses i led a i första stycket, ska förvaltningen utföras enligt lagringskontrakt och i enlighet med de skyldigheter och allmänna principer som anges i bilaga III.

3.   De utbetalande organens skyldigheter i fråga om offentlig lagring är bland annat följande:

Om det i en medlemsstat är flera utbetalande organ som ansvarar för bokföringen av offentlig lagring avseende en eller flera produkter, ska den lagerbokföring och den affärsbokföring som avses i leden a och d konsolideras av medlemsstaten innan uppgifterna skickas till kommissionen.

4.   De utbetalande organen ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa följande:

5.   De utbetalande organen ska utan dröjsmål informera kommissionen om

I de situationer som avses i leden a och b i första stycket ska kommissionen anta lämpliga beslut enligt följande:

6.   De utbetalande organen ska stå för de ekonomiska konsekvenserna av att en produkt som omfattas av unionens interventionsåtgärder har lagrats på ett bristfälligt sätt, särskilt då lagringsmetoderna inte har varit anpassade efter produkten. De utbetalande organens ekonomiska ansvar ska gälla utan att det påverkar eventuella krav som ställs på lagerhållarna om dessa inte fullgör sina åtaganden eller skyldigheter.

7.   Det utbetalande organet ska, antingen på elektronisk väg eller i det utbetalande organets lokaler, ge kommissionens tjänstemän och personer som har fått bemyndigande av kommissionen ständig tillgång till bokföringen av offentlig lagring och till alla handlingar, kontrakt och filer som upprättats eller tagits emot i samband med interventionsåtgärder.

1.   De utbetalande organen ska varje räkenskapsår göra en inventering av alla produkter som har varit föremål för unionens intervention.

De ska jämföra resultaten av denna inventering med bokföringsunderlaget. Eventuella skillnader i kvantitet eller kvalitet som konstateras vid kontroll ska redovisas i enlighet med de bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 46.6 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska det svinn som följer av normal lagring omfattas av de toleransnivåer som fastställs i bilaga IV och vara lika med skillnaden mellan det teoretiska lager som framgår av lagerbokföringen och det faktiska lager som fastställts på grundval av den inventering som föreskrivs i punkt 1, eller det lager som återstår enligt bokföringen när det faktiska lagret i en lagerlokal har uttömts.

1.   När det gäller Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) ska utgifter som betalas ut efter sista möjliga betalningsdatum ge rätt till unionsfinansiering på de villkor som anges i punkterna 2–6 i den här artikeln, enligt de undantag som avses i artikel 40 första stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 och i enlighet med proportionalitetsprincipen.

2.   Om de försenade utbetalningarna motsvarar högst 5 % av de utbetalningar som gjorts på utsatt tid ska inget avdrag göras på de månatliga utbetalningarna.

Om de försenade utbetalningarna ligger över gränsen på 5 %, ska alla ytterligare utbetalningar som gjorts med en försening leda till följande avdrag:

3.   Genom undantag från punkt 2 ska följande villkor gälla då direktstödet omfattas av det tak som avses i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (15):

Beloppet för de återbetalningar som avses i artikel 26.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska inte beaktas vid kontrollen av att villkoren i första stycket b är uppfyllda.

4.   Om särskilda omständigheter rörande förvaltningen har uppstått för vissa åtgärder eller om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl, ska kommissionen tillämpa andra tidsfrister än de som anges i punkterna 2 och 3 och/eller lägre procentsatser eller procentsatsen noll.

Första stycket ska emellertid inte gälla för utgifter som överstiger den gräns som avses i punkt 3 b.

5.   Kontrollen av att betalningsfristerna iakttas vid månatliga utbetalningar ska utföras två gånger per budgetår

De budgetöverskridanden som eventuellt förekommer under månaderna augusti, september och oktober ska beaktas i det beslut om avslutande av räkenskaper som avses i artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013.

6.   Avdrag enligt denna artikel ska göras utan att det påverkar tillämpningen av senare beslut om kontroll av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   Genom det beslut om månadsbetalningar som kommissionen ska anta enligt artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska kommissionen betala ut återstoden för de utgifter som varje enskild medlemsstat deklarerat, med avdrag för de inkomster som är avsatta för särskilda ändamål och som av medlemsstaten förts upp i samma utgiftsdeklaration. Denna kompensation ska betraktas som uppbörd av motsvarande inkomster.

Åtagande- och betalningsbemyndiganden som uppkommer till följd av inkomster avsatta för särskilda ändamål blir tillgängliga så snart inkomsterna har avsatts för en viss budgetpost. Inkomsterna avsätts för en budgetpost när de bokförs, inom två månader efter det att medlemsstaternas redogörelser inkommit i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 43.4 i förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   Om de belopp som avses i artikel 43.1 c i förordning (EU) nr 1306/2013 har hållits inne före utbetalningen av det stöd som berörs av oriktigheten eller försummelsen ska de dras av från motsvarande utgift.

3.   De bidrag från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) som återkrävs från stödmottagare, inom ramen för det berörda landsbygdsutvecklingsprogrammet, under en referensperiod, ska i utgiftsdeklarationen för den perioden dras av från det belopp som ska betalas av Ejflu.

4.   De över- eller underskott som eventuellt följer av avslutandet av räkenskaperna i enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013, och som får användas på nytt inom landsbygdsutvecklingsprogrammet, ska läggas till eller dras av från Ejflus bidrag i den första deklaration som upprättas efter beslutet om avslutande av räkenskaperna.

5.   EGFJ:s finansiering ska vara lika med utgifterna, beräknade på grundval av den information som förmedlats av det utbetalande organet, med avdrag för eventuella inkomster från interventionsåtgärderna, godkända via det datasystem som kommissionen inrättat och införda i det utbetalande organets utgiftsdeklaration.

1.   Om unionens budget inte har antagits vid budgetårets början ska de månadsbetalningar som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1306/2013 avseende EGFJ verkställas med en viss procentsats av de utgiftsdeklarationer som medlemsstaterna sänt in, per utgiftskapitel, och inom de gränser som fastställs i artikel 16 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Kommissionen ska ta hänsyn till sådana belopp som inte betalats ut till medlemsstaterna vid senare beslut om återbetalningar.

2.   Följande ska gälla i fråga om Ejflu om unionens budget ännu inte antagits när budgetåret börjar:

1.   Inställande av utbetalningar enligt artikel 42 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska tillämpas på de åtgärder som förtecknas i bilaga V till den här förordningen.

2.   När det gäller utgifter inom EGFJ får utbetalningar hållas inne enligt följande:

3.   När det gäller utgifter inom Ejflu får utbetalningar hållas inne enligt följande:

1.   Enligt artikel 106.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 i frågan om EGFJ ska medlemsstater som inte har antagit euron tillämpa samma växelkurs i sina utgiftsdeklarationer som den de använde för att göra utbetalningar till stödmottagarna, eller för att ta emot inkomster i enlighet med bestämmelserna i kapitel V och sektorslagstiftningen inom jordbruket. Vid de beslut som avses i artiklarna 51 och 52 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska medlemsstaterna använda den första växelkurs som fastställs av Europeiska centralbanken efter det att besluten antagits.

I andra fall än de som avses i första stycket, i synnerhet för program för säljfrämjande åtgärder som godkänts enligt rådets förordning (EG) nr 3/2008 (18) och för säljfrämjande åtgärder inom vinsektorn samt för transaktioner för vilka det inte fastställts någon avgörande händelse enligt sektorslagstiftningen inom jordbruket, ska växelkursen vara den näst sista växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den månad under vilken utgiften eller inkomsten deklarerades.

2.   När det gäller landsbygdsutvecklingsprogrammen ska de medlemsstater som inte har antagit euron när de upprättar sina utgiftsdeklarationer, för varje utbetalning eller återkrav, tillämpa den näst sista växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den månad under vilken transaktionerna bokförs i det utbetalande organets räkenskaper.

1.   När sådana beslut som avses i artikel 52.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska fattas om belopp som ska undantas från unionsfinansiering ska kommissionen skilja mellan belopp eller delbelopp som identifierats som felaktigt använda och de belopp som fastställts med hjälp av extrapolering eller schablonkorrigeringar.

För att fastställa de belopp som kan komma att undantas från unionsfinansiering om utgifterna inte uppkommit på ett sätt som är förenligt med unionslagstiftningen, ska kommissionen avseende Ejflu i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning utgå från sina egna uppgifter och ta hänsyn till de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   Belopp som använts felaktigt ska undantas bara om beloppen kan identifieras genom rimliga ansträngningar. Om kommissionen inte kan identifiera de felaktigt använda beloppen genom rimliga ansträngningar får medlemsstaterna inom den tid som kommissionen sätter ut i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse lämna uppgifter om kontrollerna av de belopp som använts felaktigt, efter utredning av alla enskilda ärenden som kan komma att påverkas av bristen. Kontrollerna ska omfatta alla utgifter som betalats ut i strid med tillämpliga bestämmelser och som belastat unionens budget. Uppgifter ska lämnas om alla separata belopp som inte är stödberättigande på grund av den aktuella bristen.

3.   Om de felaktigt använda beloppen inte kan identifieras enligt punkt 2 får kommissionen fastställa vilka belopp som ska undantas från unionsfinansiering med hjälp av extrapolerade korrigeringar. För att hjälpa kommissionen att fastställa motsvarande belopp får medlemsstaterna inom den tid som kommissionen sätter ut i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse lämna in beräkningar av vilket belopp som bör undantas från unionsfinansiering, med utgångspunkt i en statistisk extrapolering av resultaten från kontroller som utförts på ett representativt urval av ärendena. Urvalet ska göras på ett underlag som rimligen kan förväntas påverkas av samma brist.

4.   För att bedöma de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna enligt punkterna 2 och 3 ska kommissionen göra följande:

5.   Vid tillämpningen av punkt 3 får medlemsstaterna använda de utbetalande organens kontrollstatistik om den bekräftats av det attesterande organet eller detta organs bedömning av felnivån i samband med de kontroller som utförs enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 1306/2013, på följande villkor:

6.   Om de förutsättningar för att fastställa belopp som ska undantas från unionsfinansiering enligt punkterna 2 och 3 inte är uppfyllda eller det ligger i sakens natur att de belopp som ska undantas inte kan fastställas enligt de punkterna, ska kommissionen tillämpa schablonkorrigering, med vederbörlig hänsyn till överträdelsens art samt sin egen bedömning av den risk för ekonomisk förlust som unionen utsatts för.

Schablonkorrigeringen ska fastställas med hänsyn i synnerhet till vilken typ av brist det rör sig om. Brister i kontrollerna ska kategoriseras i grundläggande respektive kompletterande kontroller på följande sätt:

Om olika brister som var och en för sig skulle leda till olika schablonkorrigeringar upptäcks vid en och samma kontroll av överensstämmelsen ska endast den högsta schablonkorrigeringen tillämpas.

7.   När beloppet för schablonkorrigeringen fastställs ska kommissionen ta särskild hänsyn till vissa omständigheter i fråga om bristernas allvar eller risken för ekonomisk förlust för unionen, nämligen

8.   Om en medlemsstat lämnar in objektiva upplysningar som inte uppfyller kraven i punkterna 2 och 3 i denna artikel, men som visar att den maximala ekonomiska förlusten för fonderna är lägre än vad som skulle bli fallet vid tillämpning av den föreslagna schablonkorrigeringen ska kommissionen använda den lägre schablonkorrigeringen för att fastställa de belopp som ska undantas från unionsfinansiering i enlighet med artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

9.   Belopp som faktiskt återkrävts från mottagarna och krediterats fonderna innan ett givet datum, som kommissionen ska fastställa inom ramen för kontrollerna av överensstämmelse, ska dras av från det belopp som kommissionen beslutar att undanta från unionsfinansiering i enlighet med artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   Den behöriga myndigheten får avstå från kravet på säkerhet om den part som ska fullgöra skyldigheten är antingen

2.   Den behöriga myndigheten får avstå från kravet på säkerhet om värdet av det belopp som ska garanteras är mindre än 500 euro. I sådana fall ska den berörda parten skriftligen åta sig att betala ett belopp som är lika stort den avstådda säkerheten om skyldigheten inte fullgörs.

Det första stycket bör tillämpas på så sätt att säkerhetens värde beräknas på grundval av alla de skyldigheter som hör samman.

1.   Den behöriga myndigheten ska vägra att godta säkerheten eller kräva att den byts ut om myndigheten anser att den är otillräcklig eller otillfredsställande eller att den inte utgör säkerhet för en tillräckligt lång period.

2.   Om en kontant inbetalning sker via girering ska den inte anses utgöra en säkerhet förrän den behöriga myndigheten kan disponera över beloppet.

3.   En check ska betraktas som en kontant inbetalning om dess inlösen är garanterad av en finansiell institution som är godkänd av den medlemsstat där den behöriga myndigheten finns. Den behöriga myndigheten behöver inte lösa in en sådan check förrän dess garanterade giltighetstid håller på att löpa ut.

Andra checkar än de som avses i första stycket ska inte utgöra en säkerhet förrän den behöriga myndigheten kan disponera över beloppet.

4.   Alla avgifter som den finansiella institutionen tar ut ska betalas av den som ställer säkerheten.

5.   Ingen ränta ska utgå till den part som ställer säkerhet i form av en kontant inbetalning.

1.   Säkerheter ska ställas i euro.

2.   I de fall då en säkerhet tas emot i en medlemsstat som inte har antagit euron ska säkerhetsbeloppet i euro räknas om till den tillämpliga nationella valutan i enlighet med bestämmelserna i kapitel V. Det åtagande som säkerheten avser och eventuella belopp som hålls inne vid en eventuell underlåtelse eller oriktighet ska kvarstå i euro.

1.   Borgensmannen ska ha sin hemvist eller ha en verksamhet inom unionen och vara godkänd enligt fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där säkerheten ställs. Borgensmannens åtagande ska bekräftas genom en skriftlig borgensförbindelse.

2.   Den skriftliga borgensförbindelsen ska minst ange

3.   Om en skriftlig blocksäkerhet redan har ställts ska den behöriga myndigheten bestämma vilket förfarande som ska tillämpas för att sätta av hela eller en del av den blocksäkerheten till en viss skyldighet.

1.   Den skyldighet som nämns i artikel 66.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 avser krav på att utföra eller avstå från att utföra en viss handling som ligger till grund för den förordning genom vilken den införs.

2.   Om en skyldighet inte fullgörs och ingen tidsfrist för fullgörande satts ut ska säkerheten förverkas när den behöriga myndigheten fastställer att skyldigheten inte fullgjorts.

3.   Om en tidsfrist satts ut för fullgörande av skyldigheten och skyldigheten fullgjorts först efter utsatt tid ska säkerheten förverkas.

I så fall ska 10 % av säkerheten förverkas omedelbart och av återstoden ska ytterligare andelar förverkas med

4.   Om skyldigheten fullgörs i tid och bevis därför ska företes inom viss tid ska säkerheten för den skyldigheten förverkas för varje kalenderdag som följer efter fristens utgång enligt formeln 0,2 / dagar efter utsatt tid, varvid hänsyn ska tas till artikel 25.

Om den styrkande handling som avses i första stycket består av inlämning av en import- eller exportlicens som utnyttjats eller löpt ut, eller en styrkande handling som visar att varorna lämnat unionens tullområde, ska 15 % av säkerheten förverkas om den styrkande handlingen lämnas in efter den tidsfrist som fastställs i första stycket men senast den 730e kalenderdagen efter det att licensen löpt ut. Efter den 730e kalenderdagen ska den återstående delen av säkerheten förverkas i sin helhet.

Om det bevis som avses i första stycket består av inlämning av en import- eller exportlicens med förutfastställelse av exportbidrag som utnyttjats eller löpt ut ska säkerheten förverkas med

5.   Beloppet för den säkerhet som ska förverkas ska avrundas neråt till närmaste heltal i euro eller tillämplig nationell valuta.

1.   Säkerheten eller i förekommande fall återstoden av säkerheten ska utan dröjsmål frisläppas så snart det bevis som krävs enligt särskilda unionsbestämmelser företetts för att en skyldighet fullgjorts eller säkerheten delvis har förverkats i enlighet med artikel 66.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 och artikel 23 i denna förordning.

2.   En säkerhet ska på begäran frisläppas till en del mot framläggande av bevis med avseende på en delkvantitet av produkten förutsatt att delkvantiteten inte är mindre än någon av de minimikvantiteter som bestäms i den förordning där säkerheten föreskrivs eller i annat fall på det sätt som anges av medlemsstaten.

3.   Om det inte har fastställts någon tidsfrist för framläggande av de styrkande handlingar som krävs för att det säkrade beloppet ska frisläppas ska denna period vara 365 kalenderdagar, räknat från den tidsfrist som gäller för den skyldighet för vilken säkerhet ställts. Om ingen sådan tidsfrist fastställts ska fristen vara 365 kalenderdagar från den dag då alla skyldigheter fullgjorts.

Den period som fastställs i första stycket får inte överstiga 1 095 kalenderdagar från den dag säkerhet ställdes för en given skyldighet.

1.   Den totala förverkade summan får inte överstiga 100 % av den aktuella delen av det säkrade beloppet.

2.   Den behöriga myndigheten får avstå från förverkandet av ett belopp på mindre än 100 euro, förutsatt att det i den nationella lagstiftningen eller i förvaltningsföreskrifter fastställs motsvarande bestämmelser för liknande fall.

1.   Säkerheten ska frisläppas

2.   När tidsgränsen för styrkande av den slutliga rätten till beloppet har löpt ut utan att bevis har lagts fram, ska den behöriga myndigheten omedelbart följa förfarandet för att förverka säkerheten.

Om särskilda unionsbestämmelser föreskriver det får bevis läggas fram även efter detta datum mot återbetalning av en del av säkerheten.

1.   Vad beträffar belopp rörande import och exportavgifter, som fastställts i euro i unionsrätten angående den gemensamma jordbrukspolitiken och som ska tillämpas av medlemsstaterna i nationell valuta, ska omräkningskursen uttryckligen motsvara den kurs som tillämpas i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EEG) nr 2913/92.

2.   För de exportbidrag i euro och för de priser och belopp som uttrycks i euro i unionens jordbrukslagstiftning om handel med tredjeland ska den avgörande händelsen för växelkursen vara godtagandet av tulldeklarationen.

3.   För beräkningen av det schablonimportvärde för frukt och grönsaker i enlighet med artikel 136.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 (20) som används för att fastställa införselpriset enligt artikel 137.1 i den förordningen ska den avgörande händelsen för växelkursen för de representativa priser som används för beräkningen av schablonimportvärdet och den nedsättning som avses i artikel 134.3 samma förordning vara den dag som de representativa priserna avser.

1.   För produktionsbidrag som fastställs i euro i unionslagstiftningen ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den dag då det intygas att produkterna anlänt till destinationen, i enlighet med unionslagstiftningen. Om inga krav på destination ställs ska den avgörande händelsen vara att det utbetalande organet godkänner ansökan om utbetalning av bidraget.

2.   För stöd som beviljas utifrån vilka produktkvantiteter som sålts eller utifrån de kvantiteter som ska användas för ett särskilt ändamål, ska den avgörande händelsen för växelkursen, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 30–33, vara den första handling som efter det att den berörda aktören tagit över produkterna intygar att produkterna används på ett adekvat sätt och som är ett villkor för att stödet ska kunna beviljas.

3.   För stöd till privat lagring ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den första dagen i den period för vilken stöd beviljas inom ramen för ett och samma kontrakt.

4.   För andra stöd än de som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artiklarna 30 och 31 ska den avgörande händelsen för växelkursen vara sista ansökningsdagen.

1.   Den avgörande händelsen för växelkursen ska vara den första dagen på vinåret då stöd beviljas för följande:

2.   För stöd som betalas för frivillig eller obligatorisk destillation av biprodukter vid framställning av vin, som avses i artikel 52 i förordning (EU) nr 1308/2013, ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den första dagen på vinåret då biprodukten levereras.

3.   För investeringar som avses i artikel 50 i förordning (EU) nr 1308/2013 och innovation inom vinsektorn enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den 1 januari det år under vilket beslutet att bevilja stödet fattas.

4.   Sådana åtgärder för grön skörd som avses i artikel 47 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den dag då åtgärden för grön skörd äger rum.

1.   För stöd för utdelning av vissa mjölkprodukter till skolelever enligt artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 657/2008 (21) ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den första dagen i perioden för ansökan om utbetalning enligt artikel 11 i den förordning som ansökan avser.

2.   För betalningen av den avgift som avses i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 595/2004 (22) under en sådan tolvmånadersperiod som avses i del II avdelning I kapitel III i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (23) ska den avgörande händelsen för växelkursen infalla den 1 april efter den aktuella perioden.

3.   För de transportkostnader som avses i artikel 30.3 i kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 (24) ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den dag då ett giltigt anbud inkommer till den behöriga myndigheten.

1.   För de belopp som avses i bilaga II till förordning (EU) nr 1305/2013 och för de belopp som avser åtgärder som godkänts enligt förordning (EG) nr 1698/2005, för vilka utbetalningarna till stödmottagarna numera görs inom ramen för de program för landsbygdens utveckling som godkänts enligt förordning (EU) nr 1305/2013, ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den 1 januari det år då beslutet om beviljande av stöd fattas.

När utbetalningarna av de belopp som avses i första stycket enligt unionslagstiftningen sprids ut över flera år ska den avgörande händelsen för växelkursen för var och en av de årliga utbetalningarna vara den 1 januari det år för vilket beloppet i fråga utbetalas.

2.   För de belopp som avses i punkt 2 a i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 och som är avsedda att täcka omkostnader som har direkt samband med de driftsfonder eller program som avses i artiklarna 32 och 33 i förordning (EU) nr 1308/2013, ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den 1 januari det år som omkostnaderna avser.

1.   För den ansökan om tillstånd att bevilja nationellt ekonomiskt stöd som avses i artikel 35 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska den avgörande händelsen vara den sista dagen för inlämnande av ansökan till kommissionen, vilken fastställs i artikel 92.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.

2.   För ersättning från unionen för det nationella ekonomiska stödet enligt artikel 95 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011, ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den sista dagen för inlämnande av stödansökningar från producentorganisationerna till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna enligt artikel 69.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.

1.   Om ett utbetalande organ som godkänts enligt förordning (EG) nr 1290/2005 tar ansvar för sådana utgifter som det tidigare inte ansvarat för ska organet godkännas för sina nya ansvarsområden den 1 januari 2015.

2.   De åtgärder som förtecknas i bilagan till förordning (EU) nr 1106/2010 ska inte underställas det kontrollsystem som inrättas genom avdelning V kapitel III i förordning (EU) nr 1306/2013 när det gäller kontroller av utgifter som uppkommit före budgetår 2014.

3.   Om särskild lagstiftning hänvisar till sådana primära, sekundära eller underordnade krav som avses i genomförandeförordning (EU) nr 282/2012 ska artikel 23.2, 23.3 och 23.4 i den här förordningen tillämpas.

4.   För de landsbygdsutvecklingsprogram som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 1698/2005 gäller följande:

5.   Vid tillämpningen av artikel 54.1 och 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 i de fall som redan kommit eller kommer att komma till kommissionens kännedom avseende budgetår 2013 och 2014 på det sätt som avses i artikel 6 h i förordning (EG) nr 885/2006 ska man även fortsättningsvis beakta det budgetår då ett sådant första konstaterande av en överträdelse gjorts enligt artikel 35 i förordning (EG) nr 1290/2005. Om inga administrativa eller rättsliga fastställanden av oriktigheter gjorts före den 16 oktober 2014 ska artikel 54.1 och 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 tillämpas.

När räkenskaperna för Ejflu avslutas i enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska artikel 54.2 i den förordningen tillämpas från den dag räkenskaperna för budgetår 2014 avslutades.