2017 blev Ctrl, ett 14 spår långt projekt fullt med låtar om kärlek, sex, självtvivel och hjärtesorg, ett av modern R&B:s mest inflytelserika album. Det var soundtracket till massor av människor i tjugoårsåldern, vilket lyfte fram unga vuxnas problem via dagboksliknande, ultra-relaterbara texter och grubblande som taget ur en gruppchatt. Fem år senare återvände SZA med samma ärlighet, men även med acceptans för motstånd snarare än självförhärligande. SOS är ljudet av någon som fått nog.
Titelspåret, ”Smoking on My Ex Pack” och ”Far” demonstrerar utmattning och försiktighet. Hon hittar självförtroende i ”Conceited” och ”Forgiveless”, och på ”Ghost in the Machine” grubblar hon över förlusten av privatliv och mänsklighet med en annan Gen Z-ikon, Phoebe Bridgers. Mognaden mellan hennes debut och andra album märks såväl i stil som i texter, med en mix av hennes älskade lo-fi-beats och grunge- och punkinspirerade utbrott. Inget låter malplacerat – SOS är den röriga, majestätiska och råa nerv hos ett mästerverk som stunden förtjänar.