Diglify

”- Jag skulle bara åka och meddela att vi skänker en slant till dom.” Älskade vän och kompanjon Magnus. Du skulle bara åka och lämna den goda nyheten till Kvinnojouren att vi ger dom ett bidrag i år till deras verksamhet. Denna gången är jag både upprymd och rörd över att du inte kunde nöja dig med att bara göra vad du skulle göra. ”- Kan vi göra någonting mer?” Försiktigt lämnar dom fram en lista på 9 barn (självklart utan namn) som i år bara får en julklapp, kanske inte ens under någon julgran. ”- Ge mig listan så köper jag och dottern julklappar åt dom”. När Magnus återberättar detta för mig, så känner jag hur varm jag blir inombords. ”- Jag kommer inte jobba något idag..” hälsar han och klart att jag inte har något att invända 🥰 Tror ni att Magnus nöjde sig där? Kvinnojouren på orten kommer bli tvungna att säga upp det skyddade boende dom har för kvinnor som flyr sina män. Med en blandning av ilska, uppgivenhet och beslutsamhet så blir Magnus svar: ”- Hur mycket pengar handlar det om i hyra för ett år? Ge mig dagen, så tar jag en runda på stan”. Vid dagens slut så kunde Magnus åka tillbaka till Kvinnojouren med besked om att dom lokala företagen nu hjälper till med rena pengar till ett värde av mer än 3 års hyra för detta boende. Såvitt jag vet, så går djungeltrumman ännu och pengar skrapas ihop. Magnus är noga med att han inte vill bli omnämnd i tidningen eller någon annanstans för detta, så hur löser jag det då? Självklart lyfter jag fram honom till hela mitt nätverk 😅 Tänk att en vuxen mans osjälviska handling kan få mig att inte kunna hålla tårarna borta. Det är vackert så! 🙏🏻