EU:s samarbete med andra länder och internationella organisationer ska bidra till att
- främja en god hälsa för alla, både i och utanför EU
- främja principer, normer och lagar som bidrar till en god folkhälsa
- öka kunskapen om globala hälsofrågor, som en del av EU:s globala folkhälsopolitik
- minska hälsoskillnaderna mellan EU:s länder och regioner.
För att nå målen har man olika strategier och samarbetar med berörda parter.
Europeiska smittskyddsmyndigheten och Europeiska läkemedelsmyndigheten bedriver också internationellt arbete.
Samarbete med länder utanför EU
EU samarbetar om folkhälsofrågor med länder utanför EU för att främja en god hälsa för alla och stödja bra principer, normer och lagar.
Samarbetet omfattar
- länder i hela världen enligt bilaterala avtal
- länder som ansökt om EU-medlemskap
- länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik.
Bilateralt samarbete med länder utanför EU
EU har bilaterala partnerskaps- och samarbetsavtal med många länder runtom i världen. Avtalen innehåller en allmän ram för folkhälsosamarbetet och utgör dessutom en grund för bilaterala samarbeten mellan landet i fråga och enskilda EU-länder.
För mer tekniskt samarbete kan kommissionen (generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet) ingå sektorsavtal med ländernas ministerier.
Länder som vill gå med i EU
EU ger råd om EU:s hälsopolitik till länder som ansökt om EU-medlemskap (så kallade kandidatländer) och andra länder som eventuellt kommer att ansöka i framtiden. Man utvärderar också deras arbete med att anpassa sig till EU:s politik och normer. De relevanta kapitlen i medlemskapsförhandlingarna är
- folkhälsa – kapitel 28 om konsumentskydd och folkhälsa
- läkemedel – kapitel 1 om den fria rörligheten för varor.
Kommissionen stöder och vägleder de här länderna och utvärderar deras arbete med att införliva EU:s regler i sin nationella lagstiftning.
Mekanismen för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex) och de olika partnerprogrammen med nationella förvaltningar i EU hjälper länderna att anpassa sina hälso- och sjukvårdsnormer till EU:s och inrätta eller utveckla nödvändiga institutioner och administrativa strukturer.
Grannländer
Den europeiska grannskapspolitiken omfattar 16 av EU:s grannländer.
Den bygger på bilaterala handlingsplaner som EU och de enskilda partnerländerna har enats om. De innehåller planerade reformer de närmaste 3–5 åren och kan till exempel omfatta
- hälso- och sjukvård och folkhälsa
- information och kunskap om hälsa
- insatser mot smittsamma sjukdomar och andra hälsohot.
Stöd går t.ex. till programmet för utbildning i interventionsepidemiologi i Medelhavsområdet (MediPIET) och samarbete med Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC).
Kommissionen har ett nära samarbete med de tre östeuropeiska länder som har associeringsavtal med EU (Ukraina, Moldavien och Georgien). Det hjälper dem att anpassa sina folkhälsoregler till EU:s och att genomföra allmänna folkhälsoreformer.
Det finns också finansiella instrument som stöder politiken (Taiex och partnerprogram).
