Ärva någon som bott utomlands

När du ärver en anhörig är det i regel någon av följande instanser som handlägger arvet:

• Domstolen i det land där den avlidne senast var bosatt
• Notarier i alla EU-länder

Den myndighet som handlägger arvet tillämpar vanligtvis den nationella lagstiftningen i det land där den avlidne senast var bosatt, om denne inte har valt en annan lag så att lagen i det land där personen var medborgare ska tillämpas i stället.

Arvtagarna kan välja domstol i vissa fall

Om en arvstvist måste lösas i domstol ska du som arvinge normalt sett gå till domstolen i det land där den avlidne senast var bosatt.

Men om den avlidne har valt att medborgarlandets lagstiftning ska tillämpas på arvet (om det är ett EU-land) kan du och de andra arvingarna eller berörda parterna enas om att gå till domstolen i det EU-landet.

Alla berörda parter måste enas om valet av domstol.

Godta eller avstå från arv

Den nationella lag som ska tillämpas på arvet kan ge dig möjlighet att inför domstol förklara om du godtar eller avstår från ett arv.

Enligt EU-reglerna kan du göra en sådan förklaring inför en domstol i det EU-land där du bor, även om domstolen som handlägger arvet ligger i ett annat EU-land.

Domstolsbeslut i ett annat EU-land

Ett domstolsbeslut om arv som meddelas i ett EU-land erkänns automatiskt i övriga EU-länder utan något särskilt förfarande.

Men om parten i det andra EU-landet inte frivilligt följer domstolsbeslutet kan du ansöka om att beslutet ska förklaras verkställbart, så att polis eller stämningsman kan ingripa för att verkställa det.

Den andra parten får endast överklaga beslutets erkännande eller verkställbarhet av följande skäl:

• Beslutet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i det land där det skulle erkännas eller verkställas, t.ex. för att det är diskriminerande.
• Beslutet skulle strida mot tidigare domstolsbeslut i det EU-land där det skulle erkännas eller verkställas.
• De som är involverade i förfarandet har inte fått möjlighet att förbereda sitt försvar.

Europeiskt arvsintyg

Som arvinge kan du behöva bevisa för en myndighet eller bank i ett annat EU-land att du har äganderätt till den avlidnes tillgångar i landet.

Testamentsexekutorn och boutredningsmannen kan också behöva bevisa sin ställning för att kunna utöva sina rättigheter i ett annat EU-land.

Myndigheten i det EU-land där arvet handläggs kan utfärda en nationell handling som styrker din ställning som arvinge, testamentsexekutor eller boutredningsman.

Du kan också be myndigheten att utfärda ett europeiskt arvsintyg.

Fördelen med ett europeiskt arvsintyg är att det har samma verkan i hela EU, oavsett vilket land som har utfärdat det. En nationell handling har däremot olika verkan beroende på i vilket EU-land den har utfärdats. Det kan försena erkännandet av dina rättigheter i ett annat EU-land.

Det europeiska arvsintyget erkänns dessutom i övriga EU-länder utan något särskilt förfarande.

Du kan få ett europeiskt arvsintyg från en domstol i det EU-land som är behörigt att pröva arvet eller från en annan behörig myndighet, till exempel en notarie, i samma land. Om myndigheten vägrar att utfärda ett europeiskt arvsintyg kan du överklaga beslutet.

Den utfärdande myndigheten behåller originalhandlingen och utfärdar bestyrkta kopior till arvingar, testamentsexekutor eller boutredningsman. Intyget är giltigt i sex månader, men giltighetstiden kan förlängas.

Myndigheten kan ändra eller återkalla det europeiska arvsintyget om det visar sig felaktigt.